Referenser till SFS 1993:100 opengov.se http://www.opengov.se/ http://www.opengov.se/govtrack/sfs/feed/1993:100/ http://www.opengov.se/govtrack/dir/2012:121/ 2012-12-06T12:00:00+01:00 2012-12-06T12:00:00+01:00 2012:121 Inrättandet av en ny högskola som omfattar verksamheterna vid tre konstnärliga högskolor i Stockholm Utbildningsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 6 december 2012.</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2> <p>En organisationskommitté ska förbereda och vidta de åtgärder som krävs för att en ny högskola ska kunna inrättas. Den ska omfatta verksamheterna vid Dans- och cirkushögskolan, Operahögskolan i Stockholm och Stockholms dramatiska högskola. Det nya lärosätet ska kunna inleda sin verksamhet den 1 januari 2014.</p> <p>Uppdraget ges med förbehåll för riksdagens beslut i nödvändiga delar.</p> <p>Kommittén ska</p> <p>- senast den 1 mars 2013 lämna budgetunderlag för perioden 2014-2016,</p> <p>- senast den 2 augusti 2013 lämna förslag till nödvändiga för-fattningsändringar,</p> <p>- senast den 1 september 2013 redovisa hur den nya högskolan ska organiseras, lämna en verksamhetsplan för högskolan och lämna förslag på rektor för högskolan.</p> <p>Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 mars 2014.</p> <p>En ny högskola för konstnärlig utbildning och forskning i Stockholm</p> <p>Dans- och cirkushögskolan, Operahögskolan i Stockholm och Stockholms dramatiska högskola lämnade i juni 2012 en gemensam framställan till regeringen om samgående för att skapa möjligheter för att utveckla den konstnärliga forskningen och för att utgöra grund för examenstillstånd för konstnärlig utbildning på forskarnivå (U2012/3514/UH).</p> <p>De nämnda högskolorna är konstnärliga högskolor med statlig huvudman som bedriver utbildning, forskning och konstnärligt utvecklingsarbete. Vid Dans- och cirkushögskolan bedrivs konstnärlig utbildning, utbildning i danspedagogik, konstnärlig och vetenskaplig forskning samt konstnärligt utvecklingsarbete inom områdena dans, danspedagogik, cirkus och koreografi. Högskolan har omkring 75 anställda och omkring 200 studenter. Vid Operahögskolan i Stockholm bedrivs konstnärlig utbildning och konstnärlig forskning samt konstnärligt utvecklingsarbete inom områdena opera, operarepetitör och operaregi. Högskolan har omkring 23 anställda och omkring 40 studenter. Vid Stockholms dramatiska högskola bedrivs konstnärlig utbildning och konstnärlig forskning samt konstnärligt utvecklingsarbete inom områdena film, scen och media. Högskolan har omkring 115 anställda och omkring 300 studenter. Ett nytt gemensamt lärosäte kommer, enligt förslaget från högskolorna, att utgöra en ny viktig plattform för den konstnärliga forskningen. Utbildningarna på grundnivå och avancerad nivå föreslås fortsätta bedrivas i oförändrad form och dagens resurstilldelning när det gäller grundutbildning för respektive högskola förbli oförändrad eller stärkt.</p> <p>I budgetpropositionen för 2013 (prop. 2012/13:1, utg. omr. 16) välkomnade regeringen högskolornas initiativ och gjorde bedömningen att en gemensam organisation för högskolorna kan skapa en god grund för en långsiktigt livskraftig konstnärlig forskningsmiljö i Stockholm. Regeringen anförde vidare att de tre högskolorna bör förbereda ett samgående i en ny högskola från och med den 1 januari 2014 och att regeringen avser att låta utreda ett eventuellt samgående.</p> <p>I forsknings- och innovationspropositionen (prop. 2012/13:30) anförde regeringen att ett samgående mellan dessa högskolor skulle kunna utgöra en gemensam mötesplats för de konstnärliga professionerna för utveckling av den konstnärliga forskningen. Enligt regeringen skulle olika konstarter kunna komma närmare varandra och därigenom skulle förutsättningar för nydanande verksamhet med internationell lyskraft skapas. Vidare anfördes att genom ett samgående skapas dessutom ökade förutsättningar för att samutnyttja administration, scener, teknik och andra resurser.</p> <p>Den nya högskolans förutsättningar och inriktning</p> <p>Uppdraget ges med förbehåll för riksdagens beslut i nödvändiga delar. Verksamheterna vid Dans- och cirkushögskolan, Operahögskolan i Stockholm och Stockholms dramatiska högskola ska ingå i en ny högskola. Den nya högskolan ska överta de ingående högskolornas samtliga åtaganden, dvs. såväl rättigheter som skyldigheter.</p> <p>Den nya högskolan ska i huvudsak bedriva konstnärlig utbildning, forskning och konstnärligt utvecklingsarbete. De ingående högskolornas forskning och konstnärliga utvecklingsarbete ska tillvaratas och integreras i den nya högskolans forskning och konstnärliga utvecklingsarbete. Utbildning på grundnivå och avancerad nivå vid de tre ingående högskolorna bör fortsätta att bedrivas i nuvarande form.</p> <p>Utgångspunkten för samgåendet är att en stark grund för konstnärlig forskning ska etableras. Ambitionen bör vara att den nya högskolan ska kunna få tillstånd att utfärda konstnärliga examina på forskarnivå. Den konstnärliga forskningen kommer i den nya högskolan att vara ett viktigt forum för både spetsforskning, tvärkonstnärliga och tvärvetenskapliga samarbeten. Genom samgåendet skapas bättre förutsättningar för ett starkt lärosäte med internationellt konkurrenskraftig forskning. På sikt bör även samgåenden mellan andra konstnärliga högskolor i Stockholm kunna bli aktuella med den nya högskolan som grund. Förändringar av organisationen bör bygga på lärosätenas egna bedömningar och på frivillighet.</p> <p>De tillgångar och skulder, inklusive eventuell överproduktion av helårsstudenter och helårsprestationer som de befintliga myndigheterna förfogar över ska föras över till det nya lärosätet.</p> <p>Med förbehåll för riksdagens beslut innebär inrättandet av den nya högskolan att Dans- och cirkushögskolan, Operahögskolan i Stockholm och Stockholms dramatiska högskola avvecklas och upphör som myndigheter den 31 december 2013. De nuvarande högskolornas namn kan dock användas som benämningar av verksamhets- och resultatenheter inom den nya högskolan.</p> <p>Uppdraget att inrätta en ny högskola</p> <p>En organisationskommitté ska förbereda och vidta de åtgärder som krävs för att en ny högskola ska kunna inrättas. Den ska omfatta verksamheterna vid Dans- och cirkushögskolan, Operahögskolan i Stockholm och Stockholms dramatiska högskola. Det nya lärosätet ska kunna inleda sin verksamhet den 1 januari 2014.</p> <p>Kommittén ska arbeta med stor öppenhet och föra en nära dialog med Dans- och cirkushögskolan, Operahögskolan i Stockholm och Stockholms dramatiska högskola.</p> <p>Organisation, lokalisering och arbetsordning</p> <p>De verksamheter som i dag bedrivs vid var och en av de ingående högskolorna och som avser utbildning på grundnivå och avancerad nivå ska ingå som tre verksamhets- och resultatenheter i den nya högskolan. All den verksamhet som avser konstnärlig forskning och konstnärlig utbildning på forskarnivå bör däremot bedrivas samlat. Högskolan bör vidare ha en gemensam lednings- och stabsfunktion.</p> <p>Organisationskommittén ska fastställa en organisation för den nya högskolan samt ta fram förslag till en arbetsordning för den.</p> <p>Högskolan ska vara lokaliserad i Stockholm.</p> <p>Verksamhetsplan</p> <p>Verksamheten vid den nya högskolan ska i huvudsak bestå av konstnärlig utbildning, forskning och konstnärligt utvecklingsarbete. Organisationskommittén ska upprätta en plan för hur forskningen, det konstnärliga utvecklingsarbetet och den konstnärliga forskarutbildningen samt den gemensamma administrationen ska utvecklas vid högskolan. Verksamhetsplanen ska också innehålla en beskrivning av utvecklingen av den nya högskolans verksamhet när det gäller utbildning på grundnivå och avancerad nivå.</p> <p>Budget och budgetunderlag</p> <p>Kommittén ska lämna budgetunderlag för perioden 2014-2016. Verksamhetsplanen och budgetunderlaget ska bl.a. ligga till grund för regeringens arbete med den nya myndighetens regleringsbrev för 2014. Kommittén ska utgå från de resurser som de tre ingående högskolorna anvisas enligt riksdagens beslut med anledning av budgetpropositionen för 2013 och de medel som tilldelas högskolorna enligt regeringens kommande beslut om regleringsbrev för budgetåret 2013.</p> <p>Grundutbildningsanslag till de tre ingående organisatoriska enheterna fördelas i regleringsbrev.</p> <p>Arbetsgivaransvar</p> <p>Kommitténs ordförande ska efter samråd med de tre nuvarande högskolornas rektorer besluta om bemanning liksom i övrigt utöva arbetsgivarens befogenheter. Kommittén ska fullgöra de åtgärder som krävs enligt lagen <a href="https://lagen.nu/1976:580">(1976:580)</a> om medbestämmande i arbetslivet. Bemanningen ska genomföras med beaktande av reglerna i 6 b § lagen <a href="https://lagen.nu/1982:80">(1982:80)</a> om anställningsskydd.</p> <p>Studentinflytande</p> <p>Enligt 1 kap. 4 a § högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a> ska studenterna ha rätt att utöva inflytande över utbildningen vid högskolorna. Enligt andra stycket i samma paragraf ska högskolorna verka för att studenterna tar en aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbildningen. Kommittén ska verka för att kraven på studentinflytande i den nya organisationen tillgodoses.</p> <p>Rektor och styrelse</p> <p>Enligt 2 kap. 8 § högskoleförordningen <a href="https://lagen.nu/1993:100">(1993:100)</a> anställs en högskolas rektor av regeringen efter förslag av styrelsen för högskolan. Styrelsens förslag ska föregås av ett hörandeförfarande på det sätt som anges i paragrafen. Kommittén ska förbereda regeringens beslut om anställning av rektor för den nya högskolan genom att fullgöra sådana uppgifter som annars skulle ha fullgjorts av styrelsen för ett universitet eller en högskola. Kommittén ska lämna ett förslag till rektor till regeringen.</p> <p>Enligt 2 kap. 7 a och b §§ högskoleförordningen ska ordföranden i en högskolas styrelse och de övriga ledamöter som ska utses av regeringen, utses efter förslag från en nomineringsgrupp. Nomineringsgruppen består av en person som utses av regeringen och som har god kännedom om den aktuella högskolans verksamhet, landshövdingen i det län där högskolan har sin huvudsakliga verksamhet eller landshövdingens ställföreträdare samt en representant för studenterna vid högskolan. Förslaget ska föregås av ett samråd inom och utom högskolan och avse personer med kompetens och erfarenhet från verksamhet av betydelse för lärosätets utbildnings- och forskningsuppdrag.</p> <p>Kommitténs ordförande ska tillse att en representant för studenterna utses.</p> <p>Stödfunktioner m.m.</p> <p>Kommitténs ordförande ska ingå nödvändiga avtal för den nya högskolans verksamhet. Kommitténs ordförande ska efter samråd med de tre nuvarande rektorerna förbereda anslutningen av den nya myndigheten till det statliga redovisningssystemet samt utforma redovisningsplaner och då överväga hur högskolornas befintliga avtal och övriga åtaganden ska samordnas av den nya myndigheten med bästa möjliga kostnadseffektivitet.</p> <p>Kommittén ska därutöver vidta de övriga åtgärder som krävs för att den nya högskolan ska kunna inleda sin verksamhet den 1 januari 2014.</p> <h2 id="redovisning">Samråd och redovisning av uppdraget</h2> <p>Kommittén, eller i tillämpliga delar kommitténs ordförande, ska samråda med Dans- och cirkushögskolan, Operahögskolan i Stockholm och Stockholms dramatiska högskola, Högskoleverket (från och med den 1 januari 2013 Universitets- och högskoleämbetet), Ekonomistyrningsverket, Arbetsgivarverket och Statens tjänstepensionsverk samt med andra berörda myndigheter och organisationer. Myndigheterna ska lämna kommittén eller ordföranden det underlag som kommittén eller ordföranden begär.</p> <p>Kommittén eller ordföranden ska hålla berörda centrala och lokala arbetstagarorganisationer och studentorganisationer informerade om arbetet och ge dem tillfälle att framföra synpunkter. Kommittén, eller i tillämpliga delar ordföranden, ska särskilt beakta behovet av att hålla personal och studenter vid berörda lärosäten informerade.</p> <p>Kommittén ska löpande hålla Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet) underrättat om arbetet. Därutöver ska kommittén</p> <p>- senast den 1 mars 2013 lämna budgetunderlag för perioden 2014-2016,</p> <p>- senast den 2 augusti 2013 lämna förslag till nödvändiga författningsändringar,</p> <p>- senast den 1 september 2013 redovisa hur den nya högskolan ska organiseras, lämna en verksamhetsplan för högskolan och lämna förslag på rektor för högskolan.</p> <p>En slutrapport ska lämnas till Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet) senast den 31 mars 2014. I rapporten ska det ingå en redovisning av hur de anställda och studenterna har involverats, informerats och förberetts på kommande förändringar samt ett förslag till hur en uppföljning och utvärdering av sammanslagningen under perioden 2014-2016 kan utformas.</p> <p> (Utbildningsdepartementet)</p> <p></p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2011:96/ 2011-10-20T12:00:00+01:00 2011-10-20T12:00:00+01:00 2011:96 En förändrad läkarutbildning Utbildningsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 20 oktober 2011</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2> <p>En särskild utredare ska göra en översyn av den svenska läkarutbildningen och allmäntjänstgöringen som sammantaget leder fram till läkarlegitimation. Utredaren ska analysera de behov av förändringar som finns, bl.a. när det gäller längd och ansvarsfördelning, och lämna förslag till förbättringar. Utredaren ska också analysera det framtida kompetensbehovet för läkare och föreslå vilka krav som ska ställas för att få läkarlegitimation. Syftet med översynen är att utbildningen av läkare fram till legitimation ska få en tydlig, samlad uppläggning och bättre stämma överens med vårdens behov.</p> <p>Utredaren ska bl.a.</p> <p>- föreslå en läkarutbildning som är minst sex år och som inkluderar både teoretiska och praktiska kunskaper och färdigheter,</p> <p>- föreslå vilken kompetens nyutexaminerade läkare ska ha och ta fram en modell för hur kompetensen ska beskrivas,</p> <p>- föreslå anpassade krav för att få legitimation som läkare, och</p> <p>- utarbeta de författningsförslag som behövs.</p> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2012.</p> <p>Läkarutbildningen i Sverige</p> <p>Ansvaret för utbildningen av läkare fram till läkarlegitimation är i dag delat mellan staten och landstingen. Vissa universitet under statligt huvudmannaskap ansvarar för läkarutbildningen som omfattar fem och ett halvt års studier (330 högskolepoäng) och som avslutas med läkarexamen. Landstingen ansvarar för den därpå följande allmäntjänstgöringen (AT) som minst omfattar ett och ett halvt år. Allmäntjänstgöringen är ett krav för att få legitimation som läkare och därmed få rätt att självständigt utöva läkaryrket. Socialstyrelsen prövar ansökningar om och utfärdar läkarlegitimation efter avslutad allmäntjänstgöring och godkänt resultat på det kunskapsprov, det s.k. AT-provet, som följer efter allmäntjänstgöringen. De universitet som har tillstånd att utfärda läkarexamen ansvarar för att ta fram och anordna AT-proven.</p> <p>Staten finansierar läkarutbildningen vid universiteten genom utbildningsanslagen per helårsstudent och helårsprestation till respektive lärosäte. Staten lämnar också ersättning till vissa landsting för medverkan i grundutbildningen av läkare som regleras genom ett avtal mellan svenska staten och vissa landsting om samarbete om grundutbildning av läkare, medicinsk forskning och utveckling av hälso- och sjukvården, det s.k. ALF-avtalet. Den totala ersättning för landstingens medverkan i grundutbildningen av läkare som kan lämnas för varje år bestäms av det antal helårsstudenter som regeringen varje år i budgetpropositionen redovisar som ett underlag för riksdagens beslut om tilldelning av anslagsmedel. Berörda lärosäten och landsting träffar lokala ALF-avtal som reglerar samarbetet kring läkarutbildning och klinisk forskning.</p> <p>Landstingen är ansvariga för läkares specialiserings-tjänstgöring (ST) genom att anställa läkare på s.k. ST-tjänster i en sådan omfattning att behovet av specialistkompetenta läkare i klinisk verksamhet tillgodoses. Socialstyrelsen föreskriver kraven för att få bevis om specialistkompetens.</p> <p>Ansvarsfördelningen i den svenska läkarutbildningen har inte ändrats sedan 1969 då riksdagen beslutade i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition angående vidareutbildning och fördelning av läkare m.m. och delade upp ansvaret för de teoretiska och de praktiska delarna av utbildningen (prop. 1969:35, bet. SU 1969:83, rskr. 1969:215). Före 1969 var läkarnas grundutbildning sex och ett halvt år och omfattade både teori och assistenttjänstgöring. Grundutbildningen avslutades med s.k. assistenttjänstgöring som var nio månader och bestod av praktisk tjänstgöring i medicin och kirurgi samt i ett valfritt ämne. Reformen 1969 innebar att grundutbildningen kortades till fem och ett halvt år, huvudsakligen genom att assistenttjänstgöringen lyftes ur grundutbildningen. I stället infördes allmäntjänstgöringen utöver läkarexamen som krav för legitimation som läkare.</p> <p>Behovet av en översyn</p> <p>Läkarutbildningen i Sverige håller i ett internationellt perspektiv hög kvalitet men under senare tid har frågor väckts om bl.a. utbildningens längd och om det delade ansvaret för utbildning och allmäntjänstgöring som sammantaget leder fram till legitimation.</p> <p>Europeiska kommissionen har i en informell skrivelse (U2009/736/UH) ifrågasatt om den svenska läkarutbildningen är tillräckligt lång för att uppfylla kraven i det s.k. yrkeskvalifikationsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer). Sverige har i svar till Europeiska kommissionen redogjort för det svenska systemet och svarat att Sverige uppfyller direktivets krav när det gäller läkarutbildningens omfattning. Direktivet ska omförhandlas 2012, och för närvarande pågår en översyn av direktivet. För att underlätta den fria rörligheten för läkare inom EU/EES-området erkänns examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis automatiskt och ömsesidigt i medlemsstaterna. För läkare innehåller nämnda direktiv bl.a. krav på den medicinska grundutbildningens omfattning samt krav på vilka kunskaper och färdigheter grundutbildningen för läkare ska garantera att personen i fråga har förvärvat. Enligt direktivet krävs att den medicinska grundutbildningen omfattar minst sex års studier eller 5 500 timmars teoretisk och praktisk undervisning vid universitet eller under tillsyn av ett universitet.</p> <p>Riksrevisionen har i sin rapport Psykiatrin och effektiviteten i det statliga stödet (RiR 2009:10) rekommenderat regeringen att ta initiativ till en översyn av hela läkarutbildningens organisation och finansiering för att skapa ökad tydlighet i ansvarsförhållanden, dimensionering, styrning och uppföljning. Enligt Riksrevisionen är ansvaret för läkarutbildningen, allmäntjänstgöringen och specialiseringstjänstgöringen som delas mellan staten och landstingen oklart och motsägelsefullt. Staten har ett otydligt inflytande, landstingen en motsägelsefull roll och den långsiktiga dimensioneringen brister.</p> <p>Den svenska läkarutbildningen anses hålla hög kvalitet. De höga kraven för att få legitimation ger god kompetens att arbeta självständigt i vården. Det finns många fördelar med den svenska allmäntjänstgöringen. Genom de krav som ställs på tjänstgöring vid olika typer av kliniker får de blivande läkarna värdefulla färdigheter och erfarenheter från verksamheter som de annars inte hade fått möjlighet att arbeta inom. En viktig fördel som ofta framhålls är att de nylegitimerade läkarna genom sin omfattande praktiska erfarenhet snabbt kan fungera självständigt i vården. Ytterligare något som framhålls som en fördel med allmäntjänstgöringen är att det underlättar landstingens rekrytering av läkare. Det finns dock ett antal frågeställningar när det gäller allmäntjänstgöringen som bör utredas inom ramen för en översyn av läkarutbildningen.</p> <p>Högskoleverket har i promemorian Läkares prov vid allmäntjänstgöring (U2001/4931/UH) påtalat brister i fråga om rättssäkerheten i samband med AT-proven. Eftersom den som avlägger AT-prov inte längre är antagen som student, omfattas personen inte av de bestämmelser som finns på högskoleområdet till skydd för studenters rättigheter.</p> <p>Det har även påtalats att Högskoleverkets nationella ansvar för kvalitetsgranskning av högre utbildning omfattar utbildningen fram till läkarexamen, men att allmäntjänstgöringen som är en anställning i landstinget inte omfattas av någon kontinuerlig kvalitetsutvärdering.</p> <p>Systemet med allmäntjänstgöring efter avlagd läkarexamen medför att utbildningstiden fram till legitimation är minst sju år (fem och ett halvt års utbildning och minst ett och ett halvt års allmäntjänstgöring). Vidare finns det i praktiken ofta en väntetid mellan läkarexamen och påbörjandet av allmäntjänstgöringen. Jämfört med många andra länder har Sverige en totalt sett lång tid fram till legitimation.</p> <p>Uppdraget att föreslå en samlad läkarutbildning</p> <p>Utbildningens innehåll och struktur</p> <p>Mot bakgrund av de problem som det har redogjorts för finns det skäl att göra en översyn av den svenska utbildningen av läkare fram till läkarlegitimation, dvs. såväl av läkar-utbildningen vid universiteten som av allmäntjänstgöringen i landstingen. Det är viktigt att utbildningen fram till legitimation ses i ett samlat perspektiv.</p> <p>Som tidigare har nämnts är en fördel med det nuvarande systemet med allmäntjänstgöring att de nylegitimerade läkarna genom sin omfattande praktiska erfarenhet snabbt kan fungera självständigt i vården. Den svenska läkarutbildningen fram till examen har emellertid omfattande inslag av praktiska moment och klinisk träning. Redan tidigt i utbildningen kommer studenterna ut i praktisk utbildning vid olika typer av sjukvårdsinrättningar och blir på så vis bekanta med miljön, får kännedom om sjukvårdens villkor och får inblick i sitt framtida yrke. Internationella jämförelser visar att den svenska läkarutbildningen har en mycket stark koppling mellan teori och praktik som anses viktig av samtliga inblandade, såsom lärosäten, framtida arbetsgivare och studenter. En nackdel med nuvarande ordning är att perioden innan läkaren får legitimation är relativt lång.</p> <p>Från flera myndigheter, arbetsgivare, organisationer och yrkesföreningar framförs önskemål om att utbildningen för läkare borde innehålla mer av kurser inom en mängd aktuella områden, exempelvis läkemedelsförskrivning, försäkringsmedicin, psykisk ohälsa, konsekvenser av en åldrande befolkning m.m. För läkarutbildningen är det självfallet viktigt att de kunskaper och färdigheter som inhämtas under utbildningstiden är aktuella och relevanta för den kommande yrkesutövningen. Samarbetet mellan universiteten och hälso- och sjukvården är avgörande för relevansen mellan utbildning och arbetsmarknad.</p> <p>Kompetensbeviset är för den enskilde inte enbart ett bevis på att han eller hon har den kompetens som krävs för att kunna verka som läkare, utan också ett bevis på förmågan att tillgodogöra sig nya forskningsrön och att under hela sitt framtida yrkesliv vara mottaglig för ändrade frågeställningar och nya vårdrelaterade problem.</p> <p>Läkares anställningsbarhet är en fråga av stor betydelse och förutsätter ett nära samarbete mellan universiteten och sjukvårdshuvudmännen. Detta för att säkerställa att utbildningen uppfyller kraven i högskoleförordningen <a href="https://lagen.nu/1993:100">(1993:100)</a> och samtidigt utvecklas i takt med att nya vetenskapliga rön omvandlas i praktisk vård. Det är därför viktigt att läkarutbildningen ger en god grundläggande vetenskaplig kompetens.</p> <p>Styrningen av högre utbildning i Sverige har ändrats från att fokusera på utbildningars innehåll och upplägg till att bedöma förväntade studieresultat i form av kunskap och förståelse, färdighet och förmåga samt värderingsförmåga och förhållningssätt hos individen efter genomgången utbildning. Kraven för vad som ska uppnås för att få en viss examen anges i examensordningen, bilaga 2 till högskoleförordningen <a href="https://lagen.nu/1993:100">(1993:100)</a>.</p> <p>Högskoleverket ansvarar för det nationella kvalitetssäkringssystemet av högre utbildning och har till uppgift att bl.a. utvärdera en viss utbildnings resultat mot de krav som ställs i examensordningen för den examen som utbildningen leder till.</p> <p>Utredaren ska</p> <p>- föreslå vilken kompetens nyutexaminerade läkare ska ha och ta fram en modell för hur olika komponenter i deras professionella kompetens ska beskrivas,</p> <p>- föreslå en ordning för hur den vetenskapliga och tekniska utvecklingen ska följas så att kompetensen hos framtida nyutexaminerade läkare ska svara mot arbetsmarknadens förändrade behov, och</p> <p>- utarbeta de författningsförslag som behövs.</p> <p>Utbildningens omfattning</p> <p>Utbildningstiden fram till läkarlegitimation är i dag sammanlagt minst sju år (fem och ett halvt års läkarutbildning och minst ett och ett halvt års allmäntjänstgöring). Europeiska kommissionen har dock enligt vad som redovisats ovan ifrågasatt om den svenska medicinska grundutbildningen är tillräckligt lång för att uppfylla kraven i det s.k. yrkeskvalifikationsdirektivet.</p> <p>Det är självfallet av stor betydelse även i framtiden att värna praktisk kompetens och erfarenhet som studenterna tillägnar sig i läkarutbildningen. Med en mer genomtänkt utbildning som ses samlat fram till legitimation skulle dock en ökad genomströmning från påbörjad utbildning till legitimering kunna uppnås. Dessutom skulle läkarna kunna påbörja specialiseringstjänstgöring tidigare, vilket borde leda till att sjukvården tidigare kan få fler specialistkompetenta läkare. Den yrkesverksamma tiden för specialistutbildade läkare blir härigenom också längre.</p> <p>I denna process är det av vikt att värna höga kvalitetskrav i både de teoretiska och praktiska delarna i utbildningen, så att de på bästa sätt är anpassade till de kunskaps- och färdighetskrav som kommer att ställas på den legitimerade läkaren.</p> <p>Utredaren ska</p> <p>- belysa olika alternativ till utformning av utbildningen, där ett alternativ ska vara att den nuvarande strukturen med allmäntjänstgöring bevaras men där åtgärder vidtas för att säkerställa hög kvalitet under allmäntjänstgöringen,</p> <p>- föreslå en utbildning fram till läkarexamen som är minst sex år och som inkluderar både teoretiska och praktiska kunskaper och färdigheter,</p> <p>- föreslå utbildning fram till legitimation,</p> <p>- föreslå en ny examensbeskrivning för läkarexamen, och</p> <p>- utarbeta de författningsförslag som behövs.</p> <p>Praktisk utbildning</p> <p>Läkarutbildningen är en akademisk utbildning som leder till en yrkesexamen där de praktiska färdigheterna är väsentliga. Av största vikt är att en ny struktur för läkarutbildningen ska ha ett balanserat innehåll där både teoretiska och praktiska kunskaper och färdigheter ryms. Landstingen har ett stort ansvar för läkarutbildningen i Sverige genom dels medverkan i utbildningen, dels skyldigheten enligt hälso- och sjukvårdslagen <a href="https://lagen.nu/1982:763">(1982:763)</a> att tillhandahålla s.k. AT-tjänster i sådan omfattning att alla som har avlagt läkarexamen och vissa läkare med utländsk utbildning ges möjlighet att fullgöra praktisk tjänstgöring för att få legitimation som läkare.</p> <p>Tillgången på AT-tjänster varierar över landet. För att få en önskad AT-tjänst meriterar sig i princip samtliga nyutexaminerade genom att vikariera i sjukvården. Fördröjningen i tid mellan läkarexamen och AT-tjänstgöringen (i genomsnitt över åtta månader enligt Sveriges Yngre Läkares Förening 2010) medför att de som har fullgjort läkarexamen inte får sin legitimation förrän långt senare än den tänkta sammanlagda utbildningstiden fram till legitimation. För individen medför detta en fördröjning innan legitimation kan fås och därmed tar det längre tid innan läkaren självständigt kan utöva yrket. Detta leder i sin tur till minskad arbetsinkomst och ytterligare längre tid innan specialiseringstjänstgöring kan påbörjas. Den längre utbildningstiden medför också en fördröjning innan sjukvården kan tillägna sig fullt utbildad personal som självständigt kan utöva yrket till nytta för patienters säkerhet och för vårdens kvalitet och produktivitet.</p> <p>Även med en förändring av läkarutbildningen är landstingens ansvar och engagemang för utbildningen av läkare avgörande för att nå det övergripande målet att skapa en utbildning av högsta kvalitet till nytta för patienternas vård och säkerhet samt för samhället i stort. Landstingen måste även fortsättningsvis möjliggöra för praktisk utbildning och aktivt ta ett ansvar för läkarnas kliniska färdighetsutveckling. Det är också viktigt att även den praktiska färdighetsträningen står under kontinuerlig kvalitetsgranskning.</p> <p>Under den nuvarande allmäntjänstgöringen är den blivande läkaren anställd i landstinget. Läkarutbildningen har en nära koppling till det framtida yrket. Beroende av utredarens förslag om läkarutbildningens framtida organisation och längd fram till legitimation ska även den ekonomiska situationen för de som utbildar sig till läkare analyseras.</p> <p>Utredaren ska</p> <p>- tydliggöra landstingens fortsatta ansvar för läkarnas praktiska utbildning,</p> <p>- föreslå hur den praktiska utbildningen ska organiseras inom ramen för den föreslagna läkarutbildningen,</p> <p>- föreslå hur den praktiska kompetensen ska prövas i den nya föreslagna utbildningen,</p> <p>- presentera alternativa förslag till hur en läkarutbildning kan finansieras för de som genomgår utbildningen, t.ex. om delar av utbildningen fram till legitimation bör ske genom en anställning i sjukvården, och</p> <p>- utarbeta de författningsförslag som behövs.</p> <p>Forskningsanknytning</p> <p>En viktig faktor för att uppnå hög kvalitet är forsknings-anknytning i läkarutbildningen. Ett betydande steg för att stärka kvaliteten och öka forskningsanknytningen i utbildningen är det självständiga examensarbete om minst 30 högskolepoäng som infördes i examensbeskrivningen för läkarexamen 2007. I betänkandet Klinisk forskning - Ett lyft för sjukvården (SOU 2009:43) föreslogs att forskningsperspektivet måste genomsyra läkarutbildningen för att det ska bli en tydligare koppling mellan utbildning, forskning och kliniskt arbete.</p> <p>För att framtidens läkare ska vara väl rustade att kunna informera sig om aktuell forskning och ha tillräcklig kunskap för att kunna omvandla nya forskningsrön i praktiken, krävs en gedigen forskningsanknytning i utbildningen. Det gäller både de traditionellt prekliniska och de kliniska områdena. Den föreslagna läkarutbildningen ska, som följer av högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a>, vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet samt bedrivas så att det finns ett nära samband mellan forskning och utbildning. En stark forskningsanknytning i läkarutbildningen är en förutsättning för att man ska få studenter att intressera sig för forskning och därigenom kunna öka rekryteringsbasen till klinisk forskning. Av betänkandet Världsklass! Åtgärdsplan för den kliniska forskningen (SOU 2008:7) framgår att medelåldern för nydisputerade med läkarexamen är relativt hög, 42 år. Detta medför att de disputerade läkarna inte är tillräckligt många för att kompensera för kommande pensionsavgångar. Sjukvården riskerar därför att förlora viktig kompetens. Den vetenskapliga kompetens som forskarerfarna läkare har utgör en förutsättning för forskning, genomförande av forskningsresultat, nya metoder och evidensbaserad sjukvård.</p> <p>Utredaren ska</p> <p>- föreslå hur forskningsanknytningen kan stärkas i en förändrad läkarutbildning, och</p> <p>- utarbeta de författningsförslag som behövs.</p> <p>Krav för legitimation som läkare</p> <p>Patientsäkerhetslagen <a href="https://lagen.nu/2010:659">(2010:659)</a> reglerar bl.a. skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonal samt frågor om legitimation och övrig behörighet. I lagen anges att den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.</p> <p>Förutom läkarexamen krävs allmäntjänstgöring för att få legitimation som läkare. Bestämmelser om allmäntjänstgöring finns dels i patientsäkerhetsförordningen <a href="https://lagen.nu/2010:1369">(2010:1369)</a>, dels i föreskrifter från Socialstyrelsen. Legitimationen utgör ett bevis på att innehavaren besitter en viss kompetens och utgör en förutsättning för att självständigt få utöva läkaryrket. Legitimationen visar också att innehavaren står under samhällets tillsyn och har godkänts för yrkesverksamhet.</p> <p>För att underlätta rörligheten för yrkesverksamma läkare inom EU/EES-området måste utbildningar, examina och behörighetsbevis kunna erkännas i de olika länderna. Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer innehåller bestämmelser om bl.a. automatiskt erkännande för läkare på grundval av samordning gällande minimikraven för utbildning. Direktivet fastställer krav för tillträde till medicinsk grundutbildning, krav på den medicinska grundutbildningens omfattning samt vilka kunskaper och färdigheter som den medicinska grundutbildningen ska garantera att personen i fråga har förvärvat. En grönbok om direktivet har remitterats. En ny utformning av läkarutbildningen får konsekvenser för de krav som ska ställas för behörighet som läkare och påverkar prövning och utfärdande av legitimation för läkaryrket. En utgångspunkt ska vara att högt ställda krav på patientsäkerhet ska uppfyllas.</p> <p>Utredaren ska</p> <p>- föreslå vilka krav som ska ställas för att få legitimation som läkare,</p> <p>- följa den översyn som pågår av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och se till att föreslagna ändringar överensstämmer med kraven i direktivet, och</p> <p>- utarbeta de författningsförslag som behövs.</p> <p>Uppdraget att belysa ekonomiska och andra konsekvenser av lämnade förslag</p> <p>Utredarens förslag kräver en genomgripande analys av bl.a. de ekonomiska konsekvenserna. Förslagen ska inte medföra ökade kostnader för staten. Förslagen ska inte försämra personaltillgången för landsting och andra vårdgivare.</p> <p>En förändrad utbildning av läkare får följder främst för universiteten, landstingen och studenterna. Enligt studiestödslagen <a href="https://lagen.nu/1999:1395">(1999:1395)</a> har studenter i dag rätt till studiemedel under sammanlagt högst 240 veckor, dvs. för normalt sex års studier.</p> <p>Utredaren ska</p> <p>- belysa och redovisa de ekonomiska konsekvenserna av lämnade förslag för staten och för landstingen,</p> <p>- föreslå finansieringsalternativ för lämnade förslag,</p> <p>- belysa och redovisa ekonomiska och andra konsekvenser för de som utbildar sig till läkare,</p> <p>- analysera möjligheterna för studiefinansiering med hänsyn till nuvarande bestämmelser om studiestöd och, om dessa bestämmelser föreslås ändras, minimera den ekonomiska belastningen för studiestödssystemet,</p> <p>- analysera konsekvenserna av vad lämnade förslag kommer att innebära för kvaliteten i utbildningen och i vården, och</p> <p>- utarbeta de författningsförslag som behövs.</p> <h2 id="redovisning">Samråd och redovisning av uppdraget</h2> <p>Utredaren ska i sitt arbete samråda med universitet och högskolor, landsting, Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting. Utredaren ska även samråda med övriga berörda myndigheter och organisationer, privata aktörer och andra som utredaren anser vara av betydelse för arbetet.</p> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2012.</p> <p> (Utbildningsdepartementet)</p> <p></p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2011:52/ 2011-06-09T12:00:00+01:00 2011-06-09T12:00:00+01:00 2011:52 En effektiv myndighetsstruktur i fråga om Högskoleverket, Verket för högskoleservice och Internationella programkontoret för utbildningsområdet Utbildningsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 9 juni 2011</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2> <p>En särskild utredare ska förbereda och lämna förslag till de åtgärder som behövs för att genomföra en ändamålsenlig och effektiv organisering av de verksamheter som för närvarande bedrivs vid Högskoleverket, Verket för högskoleservice (VHS) och Internationella programkontoret för utbildningsområdet (IPK). Vidare ska utredaren föreslå namn på de nya myndigheterna.</p> <p>Utgångspunkter för utredarens arbete ska bl.a. vara att:</p> <p>- Högskoleverkets uppdrag ska renodlas så att verkets huvuduppgifter är att svara för kvalitetssäkring och tillsyn,</p> <p>- VHS, IPK och delar av Högskoleverkets verksamhet ska sammanföras till en ny myndighet med ansvar för verksamhet av tydlig service- och samordningskaraktär samt vissa främjandeuppgifter, och</p> <p>- den nya myndighetsstrukturen ska gälla fr.o.m. den 1 januari 2013.</p> <p>Utredaren ska utarbeta de förslag till författningsändringar som behövs för att genomföra förslagen.</p> <p>Uppdragets analysfas ska redovisas senast den 16 januari 2012. Uppdragets genomförandefas ska redovisas senast den 31 augusti 2012. En slutredovisning av uppdraget ska redovisas senast den 28 december 2012.</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>Genom riksdagens beslut om propositionen Ett högskoleverk inrättades Högskoleverket den 1 juli 1995 (prop. 1994/95:165, bet. 1994/95:UbU17, rskr. 1994/95:386). Högskoleverket övertog de uppgifter som Kanslersämbetet och Rådet för grundläggande högskoleutbildning hade. Vidare övertog Högskoleverket de myndighetsuppgifter som Verket för högskoleservice (VHS) svarade för.</p> <p>Riksdagen beslutade även att VHS:s serviceuppgifter, främst medverkan vid antagning av studenter, upphandling och juridisk service, skulle - så snart det var tekniskt möjligt - föras över till ett helägt statligt bolag med högskolorna som företrädare för staten. I avvaktan på detta renodlades VHS uppgifter till att omfatta enbart serviceuppgifterna och VHS ombildades till en uppdragsmyndighet. Genom riksdagens beslut av propositionen Tillträde till högre utbildning m.m. återkallade riksdagen sitt godkännande att lägga ned VHS i syfte att bilda ett servicebolag för verksamheten (prop. 1995/96:184, bet. 1995/96:UbU11, rskr. 1995/96:264). Vidare beslutades att den gemensamma serviceverksamheten skulle bedrivas i myndighetsform.</p> <p>En effektiv myndighetsstruktur</p> <p>Statsförvaltningen ska förverkliga regeringens politik. Hur den statliga förvaltningen organiseras är ett viktigt styrinstrument för regeringen. Den statliga förvaltningen bör vara organiserad på ett sådant sätt att rättssäkerhet och effektivitet upprätthålls. Ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan olika myndigheter bör vara tydlig. Myndigheter bör som regel inte ha överlappande uppgifter, och rollkonflikter inom en enskild myndighet bör undvikas. En omprövning av inriktningen och omfattningen av en myndighets uppdrag kan aktualiseras till följd av en förändrad inriktning av den förda politiken (jfr prop. 2009/10:175, bet. 2009/10:FiU38).</p> <p>Redan tidigare har en förändring av myndighetsstrukturen genomförts inom skolväsendet. Förändringarna har bl.a. inneburit en ändrad ansvarsfördelning mellan myndigheter, där vissa uppgifter som tidigare legat på Statens skolverk i stället fullgörs av en särskild myndighet för tillsyn och kvalitetsgranskning, Statens skolinspektion. I propositionen Nya skolmyndigheter (prop. 2007/08:50) anförde regeringen bl.a. att man genom att skilja tillsynsuppgifterna från de föreskrivande, utvecklande och bidragsförmedlande uppgifterna får en tydlig och förutsägbar rollfördelning, vilket i sin tur ger myndigheterna förutsättningar att genomföra sina uppgifter på ett effektivt sätt.</p> <p>Autonomiutredningen ifrågasatte i sitt betänkande om inte Högskoleverkets granskande roll på sikt borde renodlas i större utsträckning (SOU 2008:104). Utredningen ansåg att en sådan renodling skulle vara i linje med den utveckling som bl.a. skett på skolområdet och att det borde övervägas om inte ansvaret för Högskoleverkets främjande- och serviceuppgifter på sikt ska överföras antingen till VHS, till andra myndigheter eller till lärosätena själva.</p> <p>Förstärkt kvalitetssäkring och tillsyn</p> <p>Av 1 kap. 4 § högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a> framgår att verksamheten vid universitet och högskolor ska avpassas så att hög kvalitet nås, såväl i utbildningen som i forskningen och det konstnärliga utvecklingsarbetet. Vidare framgår bl.a. att tillgängliga resurser ska utnyttjas effektivt för att hålla en hög kvalitet i verksamheten. Universitet och högskolor finansieras i stor utsträckning av statliga medel. Dessa medel ska användas så att bästa möjliga kvalitet uppnås i verksamheten.</p> <p>Regeringens ambition är att stärka universitetens och högskolornas autonomi. Genom propositionen En akademi i tiden - ökad frihet för universitet och högskolor har universitet och högskolor fått ökat självbestämmande inom ramen för myndighetsformen (prop. 2009/10:149, bet. 2009/10:UbU23, rskr. 2009/10:337). En konsekvens av detta är att den politiska detaljstyrningen har minskat och att universiteten och högskolorna har fått ett större ansvar att utforma sin verksamhet så att hög kvalitet utvecklas och bibehålls. När den statliga styrningen minskar ökar dock i motsvarande grad statens behov av uppföljning och utvärdering av verksamheten. Det gäller inte minst kvalitetsutvärdering av utbildningens resultat. Därför har ett nytt kvalitetssäkringssystem införts som svarar mot ökad frihet för universitet och högskolor (prop. 2009/10:139, bet. 2009/10:UbU20, rskr. 2009/10:320). I ett decentraliserat högskolesystem med allt mer autonoma lärosäten får Högskoleverket en central roll med ansvar för nationell kvalitetssäkring.</p> <p>Regeringen framhåller i skrivelsen En tydlig, rättssäker och effektiv tillsyn (skr. 2009/10:79) att den offentliga tillsynen är viktig för att stärka efterlevnaden av gällande föreskrifter i lag och förordning. Det behöver finnas en fungerande balans mellan universitetens och högskolornas självbestämmande och statsmakternas behov av styrning och kontroll.</p> <p>Regeringen framhöll i propositionerna att Högskoleverkets uppdrag bör förtydligas så att verkets huvuduppgift blir att svara för kvalitetssäkring och tillsyn.</p> <p>Samlat stöd och service</p> <p>Universitetens och högskolornas ökade självbestämmande ger nya möjligheter för lärosätena att möta de nya utmaningar och krav som ställs på lärosätena i en föränderlig värld. En decentraliserad och alltmer diversifierad högskolesektor ökar dock behovet av samordning av vissa gemensamma uppgifter i syfte att underlätta för allmänheten, presumtiva studerande samt universitet och högskolor men även för andra intressenter. Det gäller t.ex. system för anmälan och antagning till högre utbildning, tillträdesfrågor, information om högre utbildning i Sverige och bedömning av utländsk utbildning. Enligt nuvarande ansvarsfördelning mellan Högskoleverket, VHS och IPK finns uppgifter som sinsemellan är närliggande och delvis likartade. Även Svenska institutet ansvarar för verksamhet som till vissa delar angränsar till nämnda myndigheters ansvarsområden.</p> <p>Enligt 1 kap. 11 a § högskoleförordningen <a href="https://lagen.nu/1993:100">(1993:100)</a> ska ett universitet eller en högskola ansvara för att studenterna är försäkrade för personskada. Försäkringen ska tecknas genom att Centrala studiestödsnämnden för universiteten och högskolorna träffar en överenskommelse med Kammarkollegiet.</p> <p>I syfte att skapa en ändamålsenlig och effektiv myndighetsstruktur bör överlappande och likartad verksamhet koncentreras till en myndighet.</p> <p>Berörda myndigheter</p> <p>Högskoleverket</p> <p>Högskoleverkets uppgift är att bl.a. ansvara för kvalitetssäkring av högskoleutbildning genom kvalitetsutvärdering av utbildning på grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå samt prövning av tillstånd att utfärda examina. Högskoleverket svarar även för tillsynen över verksamheten inom sitt ansvarsområde. Verket har också regeringens uppdrag att genomföra utredningar och uppföljningar som grund för regeringens ställningstagande i olika frågor. Verket har dessutom ansvar för statistik om verksamheten vid universitet och högskolor. Verket svarar därutöver för information om verksamheten och utbildningsutbudet vid universitet och högskolor och för bedömningar av utländska utbildningar. Vidare ska Högskoleverket upplåta lokaler och sköta administrativa, föredragande och handläggande uppgifter åt Överklagandenämnden för högskolan och Högskolans avskiljandenämnd.</p> <p>Högskoleverket är en enrådighetsmyndighet med ett insynsråd. Högskoleverket leds av en myndighetschef som utses av regeringen.</p> <p>Verket för högskoleservice</p> <p>Verket för högskoleservice (VHS) har till uppgift att på uppdrag av universitet och högskolor biträda vid antagning av studenter, vid bedömning av utländska gymnasiebetyg och med rådgivning och service i fråga om studieadministrativ verksamhet.</p> <p>Myndigheten får utföra andra uppdrag än vad som redovisas ovan och även åt andra än universitet och högskolor.</p> <p>VHS verksamhet är till största delen avgiftsfinansierad av sina uppdragsgivare.</p> <p>VHS är en styrelsemyndighet och leds av en styrelse. Under styrelsen finns en direktör som anställs av myndigheten.</p> <p>Internationella programkontoret för utbildningsområdet</p> <p>Internationella programkontoret för utbildningsområdet (IPK) är det svenska programkontoret för de EU-program och andra internationella program inom utbildningsområdet som regeringen i ett enskilt fall beslutar. Verksamheten omfattar samtliga utbildningsnivåer, från grundskoleutbildning, gymnasieutbildning, vuxenutbildning och yrkesutbildning till högre utbildning. IPK har, utöver regeringen, Europeiska kommissionen, Nordiska ministerrådet och Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) som uppdragsgivare och finansiärer. IPK handleder och informerar om möjligheterna till internationellt utbyte och samarbete, fördelar stöd till individer och organisationer för aktiviteter inom ramen för utbytes- och samarbetsprogram samt stödjer utbildningsinsatser för internationalisering genom att sprida erfarenheter och resultat från programverksamheten.</p> <p>IPK är en enrådighetsmyndighet med ett insynsråd. IPK leds av en myndighetschef som utses av regeringen.</p> <p>Annan berörd verksamhet</p> <p>Från anslaget 2:53 Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. finansieras bl.a. vissa insatser inom högskoleområdet som i dag genomförs av Svenska institutet. Det handlar om att informera i utlandet om högre utbildning i Sverige, stipendier för studier vid College of Europe och insatser i samband med programmet North2north. Från anslaget finansieras även åtgärder för att främja undervisning i svenska språket och undervisning om svenska förhållanden på högskolenivå i utlandet.</p> <p>Uppdrag</p> <p>En särskild utredare ska förbereda och lämna förslag till de åtgärder som behövs för att genomföra en ändamålsenlig och effektiv organisering av de verksamheter som för närvarande bedrivs vid Högskoleverket, VHS och IPK. Syftet är att skapa en effektiv och tydlig ansvarsfördelning, där den granskande verksamheten skiljs från den främjande verksamheten och verksamhet som avser meddelande av föreskrifter.</p> <p>Utgångspunkter för utredarens arbete</p> <p>Högskoleverkets uppdrag ska renodlas och på så sätt stärkas så att verket får en tydlig granskande funktion i högskolesystemet med ansvar för kvalitetssäkring och tillsyn. Det innebär att verket inte längre ska ha några direkta främjandeuppgifter. Högskoleverket ska svara för kvalitetssäkring av högskoleutbildning enligt propositionen Fokus på kunskap - kvalitet i den högre utbildningen (prop. 2009/10:139) och regeringens uppdrag till verket om kvalitetsutvärdering av utbildning på grundnivå och avancerad nivå (U2010/4164/UH). Högskoleverket ska följa universitetens och högskolornas resursutnyttjande i syfte att bistå regeringen med det underlag regeringen behöver för att säkerställa att högskoleverksamheten är effektiv. Högskoleverket ska vidare utöva tillsyn över verksamheten vid universitet och högskolor i syfte att bl.a. trygga rättssäkerheten för enskilda individer. Högskoleverket ska vara självständigt i förhållande till universitet och högskolor och utöva sin verksamhet med hög integritet gentemot lärosätena. Med anledning av att universitets och högskolors självbestämmande ökar har regeringen ett ökat behov av en samlad bild över högskoleverksamhetens kvalitet, effektivitet och resultat. Högskoleverket ska mot den bakgrunden svara för statistik, analys, utredning och uppföljning inom sitt verksamhetsområde. Uppföljningen ska ha relevans för regeringens politik och svara mot regeringens behov av beslutsunderlag. Slutligen ska Högskoleverket upplåta lokaler och sköta administrativa, föredragande och handläggande uppgifter åt Överklagandenämnden för högskolan och Högskolans avskiljandenämnd. Den ombildade myndigheten ska liksom i dag vara en enrådighetsmyndighet med insynsråd.</p> <p>VHS, IPK och delar av Högskoleverkets verksamhet ska sammanföras till en ny myndighet med ansvar för verksamhet av tydlig service- och samordningskaraktär och vissa främjandeuppgifter. Myndigheten ska samordna vissa gemensamma uppgifter, bl.a. systemservice i fråga om antagning m.m., information om högre utbildning samt hantering av utbytes- och samarbetsprogram för alla utbildningsnivåer. Den nya myndigheten ska svara för statistik, analys, utredning och uppföljning inom sitt verksamhetsområde. I detta sammanhang är det av vikt att kompetens på samtliga utbildningsnivåer garanteras. Uppföljningen ska ha relevans för regeringens politik och svara mot regeringens behov av beslutsunderlag.</p> <p>Myndigheten ska ha till huvudsaklig uppgift att bistå såväl sina uppdragsgivare som användare, t.ex. presumtiva studerande och studenter, allmänheten samt uppdragsgivare, med service inom sitt ansvarsområde. Den nya myndighetens verksamhet ska till viss del vara anslagsfinansierad och därutöver uppdragsfinansierad. De uppgifter som ska överföras från Högskoleverket till denna myndighet omfattar information till sökande och studenter, tillträdesfrågor, inklusive framtagande av högskoleprovet, och bedömning av utländsk högskoleutbildning. I syfte att skilja den granskande verksamheten från den föreskrivande bör den nya myndigheten ha föreskriftsrätt i stället för Högskoleverket.</p> <p>När det gäller IPK:s verksamhet ska hänsyn tas till sådana förpliktelser som följer av myndighetens uppgift som svenskt programkontor för programmet för livslångt lärande och övriga internationella program inom utbildningsområdet som myndigheten ansvarar för. Utgångspunkten är att det ska finnas ett programkontor för utbildningsområdet.</p> <p>Universitetens och högskolornas inflytande över den verksamhet som i dag utförs av VHS på uppdrag av lärosätena, t.ex. en samordnad antagning, ska säkerställas. Den nya servicemyndigheten ska därför även fortsättningsvis vara en styrelsemyndighet och ha en tydlig förankring hos användarna. Sammansättningen i styrelsen ska även spegla myndighetens olika verksamhetsområden. Myndighetschefen ska utses av regeringen.</p> <p>Den nya myndighetsstrukturen ska gälla fr.o.m. den 1 januari 2013.</p> <p>Etapp 1: Analysfas</p> <p>I en första etapp ska utredaren</p> <p>- föreslå organisation, dimensionering och namn på de nya myndigheterna,</p> <p>- överväga om även andra uppgifter ska överföras från Högskoleverket till den myndighet dit VHS och IPK förs om detta innebär effektivitetsvinster och synergieffekter samt i förekommande fall lämna förslag till en sådan förändring,</p> <p>- överväga om verksamhet som finansieras med medel från anslaget 2:53 Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. och som för närvarande bedrivs av Svenska institutet i stället ska inordnas i den myndighet dit VHS och IPK förs, redovisa för- och nackdelar med en sådan ordning samt i förekommande fall lämna förslag till en sådan förändring,</p> <p>- överväga om den myndighet dit verksamheten i VHS och IPK förs i stället för Centrala studiestödsnämnden ska teckna försäkring för studenterna genom överenskommelse med Kammarkollegiet samt i förekommande fall lämna förslag till en sådan förändring,</p> <p>- föreslå vilken myndighet som ska ansvara för den samlade högskolestatistiken och vara den statistikansvariga myndigheten inom verksamhetsområdet enligt förordningen <a href="https://lagen.nu/2001:100">(2001:100)</a> om den officiella statistiken,</p> <p>- ta ställning till om det finns uppgifter som myndigheterna för närvarande utför som kan utgå, t.ex. till följd av att dessa uppgifter bäst hanteras av universitet och högskolor mot bakgrund av det ökade självbestämmande som regeringen har initierat,</p> <p>- med utgångspunkt i den föreslagna organisationen analysera och tydliggöra de gränsdragningar av verksamheter som identifierats, såsom t.ex. statistik, analys, utredning och uppföljning mellan de nya myndigheterna, samt även tydliggöra gränsdragningen gentemot andra berörda myndigheter,</p> <p>- pröva och lämna förslag i fråga om den föreskriftsrätt som Högskoleverket i dag har enligt förordningen <a href="https://lagen.nu/2008:353">(2008:353)</a> om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare ska ges till den nya servicemyndigheten eller till någon annan myndighet,</p> <p>- belysa eventuella problem som kan uppstå i övergången av verksamheter från berörda myndigheter till den nya organisationen samt föreslå hur dessa på bästa sätt kan lösas, och</p> <p>- lämna förslag till anslagsfördelning mellan myndigheterna, upprätta en budget för respektive myndighet för 2013 och ett budgetunderlag för åren 2014-2016.</p> <p>Etapp 2: Genomförandefas</p> <p>Under en andra etapp av utredningsarbetet ska åtgärder genomföras som krävs för att ett ombildat högskoleverk och en ny myndighet ska kunna inleda sina verksamheter den 1 januari 2013.</p> <p>Utredaren ska</p> <p>- lämna förslag till verksamhetsmål och instruktion för respektive myndighet samt förbereda anslutningen av den nya myndigheten till det statliga redovisningssystemet och lägga upp redovisningsplaner,</p> <p>- föreslå nödvändiga författningsändringar som behövs för ett genomförande,</p> <p>- ingå nödvändiga avtal för respektive myndighets verksamhet,</p> <p>- bedöma vilken kompetens som är nödvändig för respektive myndighets verksamhet,</p> <p>- fullgöra de åtgärder som krävs enligt lagen <a href="https://lagen.nu/1976:580">(1976:580)</a> om medbestämmande i arbetslivet,</p> <p>- bemanna myndigheterna med beaktande av reglerna i 6 b § lagen <a href="https://lagen.nu/1982:80">(1982:80)</a> om anställningsskydd, och</p> <p>- besluta om bemanning av respektive myndighet och i övrigt utöva arbetsgivarens befogenheter.</p> <p>Kostnader</p> <p>Förslagen ska rymmas inom de ekonomiska ramar som gäller för de berörda myndigheterna. Möjliga besparingar och de ekonomiska, verksamhetsmässiga och personella konsekvenserna av förslagen på kort och lång sikt ska redovisas.</p> <h2 id="redovisning">Samråd och redovisning av uppdraget</h2> <p>Uppdraget ska genomföras i nära dialog med Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet).</p> <p>Utredaren ska samråda med berörda myndigheter, exempelvis Högskoleverket, VHS, IPK, Svenska institutet, Statens skolverk, Statens skolinspektion, Myndigheten för yrkeshögskolan, Centrala studiestödsnämnden och Statistiska centralbyrån, och med berörda organisationer, exempelvis Sveriges förenade studentkårer och Sveriges universitets- och högskoleförbund. Vidare ska utredaren samråda med Arbetsgivarverket och Statens tjänstepensionsverk och med andra myndigheter och organisationer i den utsträckning som är nödvändig. Myndigheterna ska lämna det underlag som utredaren begär.</p> <p>Utredaren ska hålla berörda centrala arbetstagar-organisationer informerade om arbetet och ge dem möjlighet att framföra synpunkter.</p> <p>Etapp 1 ska redovisas senast den 16 januari 2012. Etapp 2 ska redovisas senast den 31 augusti 2012. En slutredovisning av uppdraget ska redovisas senast den 28 december 2012.</p> <p> (Utbildningsdepartementet)</p> <p></p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2011:37/ 2011-04-14T12:00:00+01:00 2011-04-14T12:00:00+01:00 2011:37 Högskolors föreskrifter Utbildningsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 14 april 2011</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2> <p>En särskild utredare ska analysera och tydliggöra statliga universitets och högskolors rätt att meddela föreskrifter och föreslå hur dessa ska kungöras. Utredaren ska bl.a.</p> <p>- kartlägga förekomsten av bestämmelser som ger universitet och högskolor rätt att meddela föreskrifter eller fatta förvaltningsbeslut,</p> <p>- analysera om vissa bestämmelser behöver omformuleras så att det tydligare framgår om avsikten är att ett universitet eller en högskola ska meddela föreskrifter eller fatta förvaltningsbeslut,</p> <p>- kartlägga arten och omfattningen av meddelade föreskrifter vid ett lämpligt urval av universitet och högskolor,</p> <p>- lämna förslag på hur universitetens och högskolornas föreskrifter ska kungöras, och</p> <p>- lämna de författningsförslag som behövs.</p> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 1 februari 2012.</p> <p>Regler om normgivning och kungörande</p> <p>Regler som bestämmer enskildas och myndigheters handlande och som är bindande och generellt gällande benämns föreskrifter. Det förhållandet att en föreskrift är generellt gällande innebär att den avser situationer av ett visst slag eller vissa typer av handlingssätt eller att den riktar sig till eller på annat sätt berör en i allmänna termer obestämd krets av personer. Skillnaden mellan ett sådant s.k. normbeslut och ett s.k. förvaltningsbeslut är att det senare inte har generell giltighet utan gäller endast en individ eller en avgränsad grupp personer i en särskild situation.</p> <p>Normgivningsmakten, dvs. rätten att besluta föreskrifter, är enligt 8 kap. regeringsformen fördelad mellan riksdagen och regeringen. Myndigheter saknar egen normgivningskompetens. Riksdagen och regeringen kan emellertid i viss omfattning bemyndiga en myndighet att meddela föreskrifter.</p> <p>Föreskrifter som har beslutats av riksdagen, regeringen eller en förvaltningsmyndighet ska kungöras enligt bestämmelserna i lagen <a href="https://lagen.nu/1976:633">(1976:633)</a> om kungörande av lagar och andra författningar (kungörandelagen). Genom kungörande anses allmänheten ha fått kännedom om föreskrifter, och föreskriften blir genom kungörandet gällande för varje enskild person.</p> <p>Enligt 6 § kungörandelagen ska författningar som beslutas av centrala myndigheter under regeringen kungöras i den författningssamling som myndigheten enligt regeringens beslut låter ge ut eller, om en sådan författningssamling saknas, i någon annan författningssamling som bestäms av regeringen och som ges ut genom en central myndighets försorg. Regeringen får medge att en central myndighet kungör en författning på annat sätt än i en författningssamling om det finns synnerliga skäl. I författningssamlingsförordningen <a href="https://lagen.nu/1976:725">(1976:725)</a> anges att vissa centrala myndigheter har möjlighet att kungöra författningar på annat sätt än i en författningssamling. Författningar som endast reglerar en myndighets inre förhållanden är undantagna från kravet på kungörande.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>I Sverige finns det 34 universitet och högskolor med statlig huvudman som omfattas av högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a>. Dessa anges i bilagan till högskolelagen och i bilaga 1 till högskoleförordningen <a href="https://lagen.nu/1993:100">(1993:100)</a>. De benämns i det följande högskolor. Högskolorna är myndigheter under regeringen. Förutom det generella regelverket för myndigheter gäller för högskolorna högskolelagen och de förordningar som ansluter till högskolelagen, bl.a. högskoleförordningen, förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet <a href="https://lagen.nu/1993:221">(1993:221)</a> och förordningen för Försvarshögskolan <a href="https://lagen.nu/2007:1164">(2007:1164)</a>. Det finns även ett antal andra förordningar som rör verksamheten vid högskolorna.</p> <p>I högskolelagen finns det ett antal bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter. Regeringen har i sin tur i olika förordningar bemyndigat högskolorna att meddela föreskrifter. I många fall är dessa bemyndiganden formulerade på ett sådant sätt att det inte klart framgår att det är fråga om ett normgivningsbemyndigande. Som exempel kan nämnas bestämmelserna i 6 kap. 14 § högskoleförordningen om att det för en kurs ska finnas en kursplan och i 6 kap. 15 § om vad som ska anges i kursplanen. Högskolorna kan också meddela beslut i olika frågor genom förvaltningsbeslut, t.ex. beslut om examination.</p> <p>Oklarheten när det gäller normgivningsbemyndiganden till högskolorna har påtalats av Högskoleverket i två rapporter, Högskolornas regler och delegeringssystem (1999:5 R) och 20 åtgärder för att stärka studenternas rättssäkerhet (2001:27 R). Verket framhåller i dessa rapporter att terminologin i bemyndigandena inte är enhetlig eller tydlig och att detta kan ge upphov till ett osäkert rättsläge i fråga om vilka bemyndiganden som finns och vad de omfattar. Autonomiutredningen har i sitt betänkande Självständiga lärosäten (SOU 2008:104) påpekat att de oklara bemyndigandena medför att den rättsliga statusen för de föreskrifter som lärosätena meddelar är osäker, dvs. att det inte är klart om de lokalt utfärdade reglerna är att anse som föreskrifter eller inte. Detta kan enligt utredningen leda till tillämpningssvårigheter vid t.ex. överprövning av beslut.</p> <p>Det behöver alltså tydliggöras om avsikten med de olika bestämmelserna är att ge högskolorna rätt att fatta förvaltningsbeslut eller att meddela föreskrifter. Bemyndiganden att meddela föreskrifter ska vara formulerade på ett sådant sätt att det klart framgår att det rör sig om normgivningsbemyndiganden.</p> <p>Av kungörandelagen följer att föreskrifter ska kungöras i en författningssamling och att kungörande får ske på något annat sätt endast om det finns synnerliga skäl och efter regeringens medgivande. Högskolorna har för närvarande inte möjlighet att kungöra sina föreskrifter i någon särskild författningssamling. Detta kan lösas genom att högskolorna ges antingen var sin egen författningssamling eller möjlighet att utnyttja någon annan myndighets författningssamling.</p> <p>I fråga om utbildningsplaner finns i författningssamlingsförordningen ett medgivande för styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet att kungöra sådana på annat sätt än i författningssamling. Något motsvarande undantag för övriga statliga högskolor finns inte.</p> <p>För att underlätta bedömningen av hur kungörandelagens krav på kungörande av högskolornas föreskrifter lämpligast kan uppfyllas, bör arten och omfattningen av de föreskrifter som finns vid, eller kan komma att meddelas av, högskolor belysas. Frågor om elektroniskt kungörande av föreskrifter bereds för närvarande inom Regeringskansliet och ingår därför inte i uppdraget.</p> <p>Utredaren ska</p> <p>- kartlägga förekomsten av bestämmelser i högskolelagen och i andra författningar som ger högskolor rätt att meddela föreskrifter eller fatta förvaltningsbeslut,</p> <p>- analysera om vissa bestämmelser behöver omformuleras så att det tydligare framgår om avsikten är att högskolan ska meddela föreskrifter eller fatta förvaltningsbeslut,</p> <p>- kartlägga arten och omfattningen av meddelade föreskrifter vid ett lämpligt urval av högskolor,</p> <p>- lämna förslag på hur universitetens och högskolornas föreskrifter ska kungöras,</p> <p>- redogöra för de eventuella kostnader och andra konsekvenser som förslagen medför och lämna förslag till finansiering, och</p> <p>- lämna de författningsförslag som behövs.</p> <h2 id="redovisning">Samråd och redovisning av uppdraget</h2> <p>Utredaren ska under arbetets gång inhämta synpunkter från universitet och högskolor, Domstolsverket, Överklagandenämnden för högskolan och Sveriges förenade studentkårer. Utredaren ska i arbetet samverka med Högskoleverket.</p> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 1 februari 2012.</p> <p> (Utbildningsdepartementet)</p> <p></p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2010:8/ 2010-01-21T12:00:00+01:00 2010-01-21T12:00:00+01:00 2010:8 Inrättandet av en ny högskola som omfattar verksamheterna vid Dramatiska institutet och Teaterhögskolan i Stockholm Utbildningsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 21 januari 2010</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2> <p>En organisationskommitté ska förbereda och genomföra inrättandet av en ny högskola som ska omfatta de nuvarande verksamheterna vid Dramatiska institutet och Teaterhögskolan i Stockholm. Kommittén ska vidta de åtgärder som krävs för att den nya högskolan ska kunna inleda sin verksamhet den 1 januari 2011.</p> <p>Kommittén ska bl.a.</p> <p>- upprätta en budget för 2011 och lämna ett budgetunderlag för perioden 2011-2013,</p> <p>- besluta om bemanning och i övrigt utöva den blivande arbetsgivarens befogenheter,</p> <p>- förbereda regeringens beslut om anställning av rektor för den nya högskolan,</p> <p>- förbereda regeringens beslut om förordnande av styrelse för den nya högskolan,</p> <p>- fullgöra sådana uppgifter för den nya högskolan som annars skulle ha fullgjorts av nämnden för konstnärligt utvecklingsarbete eller annat motsvarande organ med ansvar för konstnärlig forskning, konstnärligt utvecklingsarbete och konstnärlig utbildning på forskarnivå, och</p> <p>- ingå nödvändiga avtal för den nya högskolans verksamhet.</p> <p>Uppdraget ska slutligt redovisas senast den 31 mars 2011.</p> <p>En ny högskola för konstnärlig utbildning inom film, radio, teater och tv</p> <p>Dramatiska institutet och Teaterhögskolan i Stockholm kom i april 2009 in med en gemensam begäran (U2009/2874/UH) om att regeringen ska fatta beslut om att bilda en ny högskola som ska omfatta verksamheterna vid de båda lärosätena.</p> <p>Dramatiska institutet och Teaterhögskolan i Stockholm är högskolor med statlig huvudman som bedriver konstnärlig utbildning, forskning och konstnärligt utvecklingsarbete. På Teaterhögskolan i Stockholm utbildas skådespelare och mimare medan Dramatiska institutet utbildar i stort sett alla andra yrkesgrupper inom film, radio, teater och tv. En ny gemensam högskola kommer, enligt förslaget från de båda högskolorna, att samla utbildningar inom både film, radio, teater och tv och kommer därför att rymma den konstnärliga processens främsta aktörer och perspektiv.</p> <p>Regeringen har i budgetpropositionen för 2010 (prop. 2009/10:1, utg. omr. 16) behandlat begäran från Dramatiska institutet och Teaterhögskolan i Stockholm. I propositionen gjorde regeringen bedömningen att en gemensam organisation för de båda högskolorna kan gynna utvecklingen av utbildning och forskning, öka högskolans attrationskraft och på sikt leda till en effektivisering av verksamheten. Mot denna bakgrund har riksdagen efter förslag från regeringen i budgetpropositionen godkänt att verksamheterna vid Dramatiska institutet och Teaterhögskolan i Stockholm ska ingå i en högskola fr.o.m. den 1 januari 2011 (prop. 2009/10:1, utg.omr. 16, bet. 2009/10:UbU1, rskr. 2009/10:126). I budgetpropositionen för 2010 har regeringen också aviserat ett uppdrag som rör den fortsatta inriktningen av arbetet med inrättandet av en ny gemensam högskola.</p> <p>Med ändring av regleringsbrev för budgetåret 2009 avseende universitet och högskolor m.m. inom Utbildningsdepartementets ansvarsområde beslutade regeringen i juni 2009 att Kammarkollegiet skulle betala ut medel till Dramatiska institutet respektive Teaterhögskolan i Stockholm för att möjliggöra en eventuell sammanslagning av verksamheterna vid de båda lärosätena till en ny högskola. Medlen ska enligt regleringsbrevet användas under perioden 2009-2011 för ovanstående ändamål.</p> <p>Den nya högskolans förutsättningar och inriktning</p> <p>Verksamheterna vid Dramatiska institutet och Teaterhögskolan i Stockholm ska ingå i en ny högskola. Den nya högskolan ska överta de båda ingående lärosätenas samtliga åtaganden, dvs. såväl rättigheter som skyldigheter. De myndighetskapital och eventuella överskjutande helårsstudenter och helårsprestationer som de båda befintliga myndigheterna förfogar över ska föras över till den nya högskolan. Den nya högskolan kommer att ges dispositionsrätt till eventuellt anslagssparande från de båda befintliga myndigheterna.</p> <p>Den nya högskolan ska bedriva utbildning inom utbildningsområdena teater och media samt konstnärlig forskning och konstnärligt utvecklingsarbete. Detta ska ske på ett sätt som effektivt tillvaratar och integrerar de båda ingående högskolornas utbildnings- och forskningsmöjligheter.</p> <p>Inrättandet av den nya högskolan innebär att Dramatiska institutet och Teaterhögskolan i Stockholm ska avvecklas den 31 december 2010.</p> <p>Uppdraget att inrätta en ny högskola</p> <p>En organisationskommitté ska förbereda och vidta de åtgärder som krävs för inrättandet av en ny högskola som ska omfatta de nuvarande verksamheterna vid Dramatiska institutet och Teaterhögskolan i Stockholm. Den nya högskolan ska inleda sin verksamhet den 1 januari 2011.</p> <p>Kommittén ska arbeta med stor öppenhet och föra en nära dialog med Dramatiska institutet och Teaterhögskolan i Stockholm.</p> <p>Budget och budgetunderlag</p> <p>Kommittén ska upprätta en budget för 2011 och lämna ett budgetunderlag för perioden 2011-2013. Kommittén ska också lämna ett underlag till strategidokument för den nya högskolans verksamhet. Dessa underlag ska bl.a. ligga till grund för regeringens arbete med den nya myndighetens regleringsbrev för 2011. Kommittén ska utgå från de resurser som de båda ingående lärosätena har anvisats enligt riksdagens beslut med anledning av budgetpropositionen för 2010 och de medel som har tilldelats de båda lärosätena enligt regeringens beslut om regleringsbrev för budgetåret 2010 avseende universitet och högskolor m.m.</p> <p>Arbetsgivaransvar</p> <p>Kommitténs ordförande ska efter att ha inhämtat synpunkter från de båda nuvarande rektorerna besluta om bemanning liksom i övrigt utöva arbetsgivarens befogenheter. Kommittén ska fullgöra de åtgärder som krävs enligt lagen <a href="https://lagen.nu/1976:580">(1976:580)</a> om medbestämmande i arbetslivet. Bemanningen ska genomföras med beaktande av reglerna om övergång av verksamhet i 6 b § lagen <a href="https://lagen.nu/1982:80">(1982:80)</a> om anställningsskydd.</p> <p>Studentinflytande</p> <p>Enligt 1 kap. 4 a § högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a> ska studenterna ha rätt att utöva inflytande över utbildningen vid högskolorna. Enligt andra stycket i samma paragraf ska högskolorna verka för att studenterna tar en aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbildningen. Kommittén ska verka för att kraven på studentinflytande i den nya organisationen tillgodoses.</p> <p>Rektor och styrelse</p> <p>Enligt 2 kap. 8 § högskoleförordningen <a href="https://lagen.nu/1993:100">(1993:100)</a> anställs en högskolas rektor av regeringen efter förslag av styrelsen för högskolan. Styrelsens förslag ska föregås av ett hörandeförfarande på det sätt som anges i paragrafen. Kommittén ska förbereda regeringens beslut om anställning av rektor för den nya högskolan genom att fullgöra sådana uppgifter som annars skulle ha fullgjorts av en högskolas styrelse. Kommittén ska lämna ett förslag till rektor till regeringen.</p> <p>Enligt 2 kap. 7 a § högskoleförordningen ska ordföranden i en högskolas styrelse och de övriga ledamöter som ska utses av regeringen, utses efter förslag från högskolan. Högskolans förslag ska föregås av ett samråd inom och utom högskolan och avse personer med kompetens och erfarenhet från verksamhet av betydelse för högskolans utbildnings-, forsknings- och samverkansuppdrag. Kommitténs ordförande ska förbereda regeringens beslut genom att fullgöra högskolans uppgift, om möjligt efter samråd med den tillträdande rektorn, och lämna ett förslag till styrelse till regeringen.</p> <p>Uppgifter för organet för konstnärlig forskning, konstnärligt utvecklingsarbete och konstnärlig utbildning på forskarnivå</p> <p>Kommittén ska för den nya högskolans räkning fullgöra sådana uppgifter som annars enligt högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a> och högskoleförordningen <a href="https://lagen.nu/1993:100">(1993:100)</a> skulle ha fullgjorts av ett organ för konstnärlig forskning, konstnärligt utvecklingsarbete och konstnärlig utbildning på forskarnivå.</p> <p>Stödfunktioner m.m.</p> <p>Kommitténs ordförande ska ingå nödvändiga avtal för den nya högskolans verksamhet. Kommitténs ordförande ska efter efter att ha inhämtat synpunkter från de båda högskolornas rektorer förbereda anslutningen av den nya myndigheten till det statliga redovisningssystemet och utforma redovisningsplaner och då överväga hur de båda lärosätenas befintliga avtal och övriga åtaganden ska samordnas av den nya myndigheten med bästa möjliga kostnadseffektivitet.</p> <p>Kommittén ska lämna de förslag till författningsändringar som behövs och vidta de åtgärder som i övrigt krävs för att den nya högskolan ska kunna inleda sin verksamhet den 1 januari 2011.</p> <h2 id="redovisning">Samråd och redovisning av uppdraget</h2> <p>Kommittén, eller i tillämpliga delar kommitténs ordförande, ska samråda med Dramatiska institutet, Teaterhögskolan i Stockholm, Högskoleverket, Ekonomistyrningsverket, Arbetsgivarverket och Statens pensionsverk samt med andra berörda myndigheter och organisationer. Myndigheterna ska lämna kommittén eller ordföranden det underlag som kommittén eller ordföranden begär.</p> <p>Kommittén eller ordföranden ska hålla berörda centrala och lokala arbetstagarorganisationer och studentorganisationer informerade om arbetet och ge dem tillfälle att framföra synpunkter. Kommittén, eller i tillämpliga delar ordföranden, ska särskilt beakta behovet av att hålla personal och studenter vid berörda lärosäten informerade.</p> <p>Kommittén ska löpande hålla Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet) underrättat om arbetet. Därutöver ska kommittén</p> <p>- senast den 1 april 2010 lämna budgetunderlag för perioden 2011-2013,</p> <p>- senast den 2 augusti 2010 lämna de förslag till författningsändringar som behövs,</p> <p>- senast den 1 september 2010 lämna underlag till strategidokument för den nya högskolans verksamhet,</p> <p>- senast den 1 november 2010 redovisa hur den nya högskolans organisation ska utformas och lämna förslag till rektor för den nya högskolan.</p> <p>Kommitténs ordförande ska senast den 2 november 2010 lämna förslag till styrelse för den nya högskolan.</p> <p>Ett betänkande ska lämnas till Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet) senast den 31 mars 2011. I betänkandet ska det ingå en redovisning av hur de anställda och studenterna har involverats, informerats och förberetts på kommande förändringar samt ett förslag till hur en uppföljning och utvärdering av sammanslagningen under perioden 2011-2013 kan utformas.</p> <p> (Utbildningsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2008:146/ 2008-11-27T12:00:00+01:00 2008-11-27T12:00:00+01:00 2008:146 Inrättandet av ett nytt universitet som omfattar verksamheterna vid Växjö universitet och Högskolan i Kalmar Utbildningsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 27 november 2008</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2> <p>En organisationskommitté ska förbereda och genomföra inrättandet av ett nytt universitet, Linnéuniversitetet, som ska omfatta de nuvarande verksamheterna vid Växjö universitet och Högskolan i Kalmar. Kommittén ska vidta de åtgärder som krävs för att det nya universitetet ska kunna inleda sin verksamhet den 1 januari 2010. Ovanstående gäller med förbehåll för riksdagens kommande beslut med anledning av regeringens förslag i budgetpropositionen för 2009 (prop. 2008/09:1, utg.omr.16).</p> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 1 mars 2010.</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>Växjö universitet och Högskolan i Kalmar kom i juni 2008 in med en gemensam begäran (U2008/4489/UH) om att regeringen fattar beslut om att bilda ett universitet genom sammanslagning av de båda lärosätena så att verksamheten vid det nya universitet kan inledas den 1 januari 2010.</p> <p>Regeringen har i budgetpropositionen för 2009 (prop. 2008/09:1, utg. omr.16) framfört att profilering och ökad samverkan mellan lärosäten kan öka kvaliteten i den högre utbildningen och forskningen och att en ökad koncentration av kompetens kan stärka utbildnings- och forskningsmiljöerna och öka lärosätenas konkurrenskraft, samtidigt som resurserna utnyttjas mer effektivt. I samma budgetproposition framförde regeringen också att lärosätena ska utföra sitt uppdrag med stor frihet och självständighet och att förstklassig utbildning kan bedrivas vid såväl större som mindre lärosäten. Regeringen har vidare aviserat att den på framställan från lärosäten kommer att pröva om bidrag bör betalas ut för framgångsrika samarbeten eller sammanslagningar som lärosätena initierar.</p> <p>Regeringen har i budgetpropositionen för 2009 behandlat begäran från Växjö universitet och Högskolan i Kalmar och framhållit att ett större universitet innebär en förbättrad kvalitet i utbildning och forskning, ökar universitetets attraktionskraft och tillvaratar de båda lärosätenas utvecklingsmöjligheter och att detta på sikt leder till en effektivisering av verksamheten. Regeringen har därför begärt att riksdagen godkänner att verksamheterna vid Växjö universitet och Högskolan i Kalmar ska ingå i ett universitet och har i budgetpropositionen aviserat ett uppdrag som rör den fortsatta inriktningen av arbetet med en sammanslagning. För att genomföra sammanslagningen har regeringen föreslagit att 40 miljoner kronor anvisas för 2009 och beräknat ytterligare 20 miljoner kronor för 2010.</p> <p>De nuvarande lärosätenas verksamhet, som initialt utgör basen för det nya universitet, omfattar ca 15 000 helårsstudenter, ca 2 000 anställda och en omsättning på ca 1 500 miljoner kronor.</p> <p>Det nya universitetets förutsättningar och inriktning</p> <p>Verksamheterna vid Växjö universitet och Högskolan i Kalmar ska, med förbehåll för riksdagens kommande beslut, ingå i ett nytt universitet. Det nya universitetet ska överta de båda ingående lärosätenas samtliga åtaganden, dvs. såväl rättigheter som skyldigheter. De anslag med myndighetskapital som de båda befintliga myndigheterna sammantaget förfogar över ska föras över till det nya universitetets anslag.</p> <p>Det nya universitetet ska bedriva utbildning och forskning som effektivt tillvaratar och integrerar de båda ingående lärosätenas utbildnings- och forskningsmöjligheter. Även samverkansuppgiften, som i dag bedrivs med stark regional förankring av de båda ingående lärosätena, ska enligt vad som följer av 1 kap. 2 § högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a> ingå i det nya universitetets uppdrag. För att genomföra dessa uppgifter är det viktigt att utveckla en gemensam, effektiv administration. För det nya universitetet är nyttiggörande av forskningsresultat tillkomna vid lärosätet en viktig uppgift, som kräver en god förvaltning av det förtroendekapital som de båda lärosätena i dag har. De särskilda uppdrag och inrättningar som de båda lärosätena har, ska vidareutvecklas i det nya universitetets samlade miljö.</p> <p>Inrättandet av det nya universitetet innebär att Växjö universitet och Högskolan i Kalmar ska avvecklas och upphöra som myndigheter den 31 december 2009.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>En organisationskommitté ska förbereda och vidta de åtgärder som krävs för inrättandet av det nya universitet, Linnéuniversitetet, som ska omfatta de nuvarande verksamheterna vid Växjö universitet och Högskolan i Kalmar. Universitetet ska inleda sin verksamhet den 1 januari 2010.</p> <p>Kommittén ska arbeta med stor öppenhet och föra en nära dialog med de båda lärosätena.</p> <p>Innehållet i dessa direktiv gäller med förbehåll för riksdagens beslut med anledning av regeringens förslag i budgetpropositionen för 2009 (prop. 2008/09:1, utg.omr. 16).</p> <p>Budget och budgetunderlag</p> <p>Kommittén ska upprätta en budget för 2010 och ett budgetunderlag för perioden 2010-2013. I detta ska det också ingå ett underlag till ett strategidokument för det nya universitetet. Dessa underlag ska bl.a. ligga till grund för regeringens arbete med den nya myndighetens regleringsbrev för 2010. Kommittén ska utgå från de resurser som de båda ingående lärosätena får enligt riksdagens beslut med anledning av budgetpropositionen för 2009 och enligt det årets regleringsbrev.</p> <p>Arbetsgivaransvar</p> <p>Kommitténs ordförande ska efter samråd med de båda nuvarande rektorerna besluta om bemanning liksom i övrigt utöva den blivande arbetsgivarens befogenheter. Kommittén ska fullgöra de åtgärder som krävs enligt lagen <a href="https://lagen.nu/1976:580">(1976:580)</a> om medbestämmande i arbetslivet. Bemanningen ska genomföras med beaktande av reglerna om övergång av verksamhet i 6 b § lagen <a href="https://lagen.nu/1982:80">(1982:80)</a> om anställningsskydd.</p> <p>Studentinflytande</p> <p>Enligt 1 kap. 4 a § högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a> ska studenterna ha rätt att utöva inflytande över utbildningen vid universiteten och högskolorna. Enligt andra stycket i samma paragraf ska lärosätena verka för att studenterna tar aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbildningen. Kommittén ska verka för att kraven på studentinflytande i den nya organisationen tillgodoses.</p> <p>Rektor och styrelse</p> <p>Enligt 2 kap. 8 § högskoleförordningen <a href="https://lagen.nu/1993:100">(1993:100)</a> anställs en högskolas rektor av regeringen efter förslag av styrelsen för högskolan. Styrelsens förslag ska föregås av ett hörandeförfarande på det sätt som anges i paragrafen. Kommittén ska förbereda regeringens beslut om anställning av rektor för det nya universitetet genom att fullgöra sådana uppgifter som annars skulle ha fullgjorts av en högskolas styrelse. Ett förslag till rektor ska lämnas till regeringen senast den 1 oktober 2009.</p> <p>Enligt 2 kap. 7 a § högskoleförordningen ska ordföranden i en högskolas styrelse och övriga ledamöter som ska utses av regeringen, utses efter förslag från högskolan. Högskolans förslag ska föregås av ett samråd på det sätt som anges i bestämmelsen. Kommitténs ordförande ska förbereda regeringens beslut genom att fullgöra högskolans uppgift, om möjligt efter samråd med den tillträdande rektorn, och senast den 2 november 2009 lämna ett förslag till styrelse till regeringen.</p> <p>Fakultetsnämnds uppgifter</p> <p>Kommittén ska för det nya universitetets räkning fullgöra sådana uppgifter som annars enligt högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a> och högskoleförordningen <a href="https://lagen.nu/1993:100">(1993:100)</a> skulle ha fullgjorts av en fakultetsnämnd eller annat motsvarande organ med uppgifter som rör forskning och utbildning.</p> <p>Stödfunktioner m.m.</p> <p>Kommitténs ordförande ska ingå nödvändiga avtal för det nya universitetets verksamhet. Kommitténs ordförande ska efter samråd med de båda nuvarande rektorerna förbereda anslutningen av den nya myndigheten till det statliga redovisningssystemet och utforma redovisningsplaner och därvid överväga hur de båda lärosätenas befintliga avtal och övriga åtaganden ska samordnas av den nya myndigheten med bästa möjliga kostnadseffektivitet.</p> <p>Kommittén ska bestämma var det nya lärosätet administrativt ska vara registrerat och därutöver vidta de åtgärder som i övrigt krävs för att det nya universitetet ska kunna inleda sin verksamhet den 1 januari 2010.</p> <h2 id="redovisning">Samråd och redovisning av uppdraget</h2> <p>Kommittén, eller i tillämpliga delar kommitténs ordförande, ska samråda med Växjö universitet och Högskolan i Kalmar, Högskoleverket, Ekonomistyrningsverket och Arbetsgivarverket. I den utsträckning det behövs, ska samråd även ske med andra berörda myndigheter och organisationer. Myndigheterna ska lämna kommittén eller ordföranden det underlag som kommittén eller ordföranden begär.</p> <p>Kommittén eller ordföranden ska hålla berörda centrala och lokala arbetstagarorganisationer och studentorganisationer informerade om arbetet och ge dem tillfälle att framföra synpunkter. Kommittén, eller i tillämpliga delar ordföranden, ska särskilt beakta behovet av att hålla personal och studenter vid berörda lärosäten informerade.</p> <p>Kommittén ska löpande hålla Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet) underrättat om arbetet. Därutöver ska kommittén</p> <p>- senast den 1 mars 2009 lämna budgetunderlag för 2010-2013 inklusive underlag till strategidokument,</p> <p>- senast den 1 april 2009 redovisa var det nya lärosätet ska vara registrerat,</p> <p>- senast den 1 augusti 2009 lämna de förslag till författningsändringar som behövs,</p> <p>- senast den 1 oktober 2009 redovisa hur det nya universitetets organisation ska utformas och lämna förslag till rektor för den nya myndigheten.</p> <p>Vidare ska kommitténs ordförande senast den 2 november 2009 lämna förslag till styrelse för det nya universitetet.</p> <p>Ett delbetänkande ska lämnas till Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet) senast den 31 december 2009.</p> <p>Ett slutbetänkande ska lämnas den 31 mars 2010. I detta betänkande ska det ingå en redovisning av hur de anställda och studenterna har involverats, informerats och förberetts på kommande förändringar samt ett förslag till hur en uppföljning och utvärdering av sammanslagningen under perioden 2010-2012 kan utformas.</p> <p>(Utbildningsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:158/ 2007-11-22T12:00:00+01:00 2007-11-22T12:00:00+01:00 2007:158 Ökad frihet för universitet och högskolor Utbildningsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 22 november 2007</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2> <p>En utredare ska lämna förslag till en eller flera verksamhetsformer för statliga universitet och högskolor som omfattas av högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a>. Utifrån de förslag på verksamhetsformer som lämnas ska utredaren föreslå hur statens styrning av universitet och högskolor ska utformas. Utgångspunkten för förslagen ska vara att lärosätenas självbestämmande ska öka samtidigt som statens intresse av att kunna styra och kontrollera för staten viktiga delar av verksamheten ska tillgodoses.</p> <p>Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 5 december 2008.</p> <p>Ökat självbestämmande för universitet och högskolor</p> <p>Högre utbildning och forskning har en central roll för såväl samhällets som enskilda individers utveckling och välstånd. En grundläggande uppgift för universitet och högskolor är att vara en självständig och kritiskt reflekterande kraft i samhällsutvecklingen. Det är angeläget att universitet och högskolor ges bästa möjliga förutsättningar att fullgöra denna viktiga samhällsfunktion på ett effektivt sätt och med hög kvalitet och integritet. Nya villkor och förutsättningar för lärosätena, bl.a. som följd av globaliseringen, ställer dessutom ökade krav på profilering, samverkan och kvalitet.</p> <p>Regeringens bedömning är att den politiska styrningen ska minska och att universiteten och högskolorna ska ges ett ökat självbestämmande över verksamheten. Genom att ge de statliga universiteten och högskolorna en annan verksamhetsform och minska den statliga styrningen får lärosätena bättre förutsättningar att besluta om t.ex. organisation, förvaltning och utveckling av den egna verksamheten. Därigenom kan de bättre utnyttja de möjligheter, både nationella och internationella, som erbjuds och bättre beakta de behov som nya villkor och förutsättningar medför.</p> <p>Det är samtidigt en självklarhet att statsmakterna måste ha goda möjligheter att försäkra sig om att de viktiga uppgifter som universitet och högskolor har utförs med hög kvalitet. Det är angeläget att utforma styrningen av universitet och högskolor så att största möjliga grad av självbestämmande kan uppnås samtidigt som statsmakternas legitima behov av en övergripande styrning av verksamheten säkerställs.</p> <p>Ett ökat självbestämmande i andra länder</p> <p>Regeringens ambition att lärosätena bör ges en mer självständig roll i samhället överensstämmer med den internationella utvecklingen. Ett ökat självbestämmande som tar sin utgångspunkt i att universitet och högskolor ska vara en självständig kraft i samhällsutvecklingen sker även internationellt.</p> <p>Såväl inom Norden och Europa som i delar av övriga världen pågår långtgående reformarbeten med en sådan inriktning för att anpassa verksamheten vid universitet och högskolor till de nya förutsättningar och villkor som den globala utvecklingen för med sig.</p> <p>I Storbritannien har lärosätena sedan lång tid tillbaka haft en till stor del självständig ställning gentemot staten. Detta har inneburit en handlingsfrihet som svenska lärosäten saknar. I våra nordiska grannländer har det under de senaste åren gjorts reformer som syftar till att öka universitetens och högskolornas självbestämmande.</p> <p>I Finland är universiteten statliga myndigheter men med viss autonomi, vilket gör att de skiljer sig från andra myndigheter. Universitetens särställning kommer till uttryck i grundlagen. De finska universiteten har getts ett ökat självbestämmande främst genom förändringar i den finansiella styrningen. En finsk statlig utredning (Revidering av universitetens ekonomiska och administrativa ställning, slutrapport, Undervisningsministeriet 2007:2) som presenterades i februari 2007 innehåller förslag om att det för universiteten ska införas en ny offentligrättslig juridisk person som innebär att universiteten frigörs från staten som juridisk person. I Danmark trädde en ny universitetslag i kraft år 2003. Universiteten övergick då från att ha varit statliga institutioner till att bli s.k. självägande institutioner i den offentliga förvaltningen.</p> <p>I Norge finns det sedan år 2005 en ny lag för universitet och högskolor. Efter flera utredningar och förslag om universiteten som egna rättssubjekt beslutades att lärosätena ska fortsätta att vara s.k. förvaltningsorgan med särskilda fullmakter. Sådana organ har en mer fristående ställning än de norska förvaltningsmyndigheterna i övrigt.</p> <p>Tidigare reformer i Sverige</p> <p>Historiskt sett har svenska universitet och högskolor alltid varit styrda av staten. Hur staten har styrt har dock varierat över tid och således även lärosätenas frihet att själva bestämma över den egna verksamheten. Uppsala universitet och Lunds universitet har en lång tradition av stort självbestämmande, bl.a. tidigare som egna rättssubjekt med äganderätt till egendomar som donerats till universiteten. Egendomar ägs i dag av stiftelser som förvaltas av universiteten. I slutet av 1800-talet bildades icke-statliga högskolor i Göteborg och Stockholm, vilka förstatligades och blev universitet 1954 respektive 1960. Under samma period ökade antalet studenter kraftigt och nya statliga lärosäten inrättades. Vidare ökade centralstyrningen i fråga om universitetens och högskolornas administration och ekonomi.</p> <p>Under de senaste 30 åren har universiteten och högskolorna gått från att ha varit centralstyrda med flera olika beslutsnivåer mellan regeringen och högskoleledningarna till att, genom 1988 och 1993 års högskolereformer, utvecklas mot att bli alltmer självständiga. Den decentraliseringsprocess som pågått har inneburit att staten alltmer styrt i övergripande former och att delar av ledningen av verksamheten vid universitet och högskolor återförts till lokal nivå. Efter förslag i regeringens proposition om formerna för högskolepolitiken 1988 (prop. 1988/89:65) inleddes en successiv övergång från anslags- och dimensioneringsstyrning till mål- och resultatstyrning. En utveckling som ställde krav på förbättrad uppföljning och utvärdering av högskolans verksamhet. Denna utveckling har inneburit att universitet och högskolor har kommit att spela en större roll också i ett regionalt utvecklingsperspektiv.</p> <p>I propositionen Universitet och högskolor Frihet för kvalitet (prop. 1992/93:1, 1992/93:UbU3, rskr 1992/93:103) presenterades en strategi för förändring av det svenska universitets- och högskolesystemet som innehöll tre metoder. Den första metoden avsåg ökad frihet för och skapande av incitament för utveckling och kvalitet. Den innebar bl.a. en avreglering och minskad detaljeringsgrad i statsmakternas budgetbeslut rörande statliga universitet och högskolor. Vidare omfattade den föreslagna strategin införandet av fasta och entydiga regler för relationerna mellan staten och enskilda anordnare av högskoleutbildning. Syftet var att skapa etableringsfrihet som skulle öka mångfald och konkurrens och göra att nytänkande och privata initiativ blev pådrivande krafter i förändringsprocessen. Efter förslag i propositionen Högre utbildning för ökad kompetens (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363) beslutades lagen <a href="https://lagen.nu/1993:792">(1993:792)</a> om tillstånd att utfärda vissa examina. Motivet angavs i propositionen vara att säkra kvaliteten i de examina som utfärdas av enskilda utbildningsanordnare och att reglera förhållandet mellan staten och dessa anordnare. I dag finns det 24 enskilda utbildningsanordnare som har tillstånd att utfärda examina.</p> <p>I propositionen Frihet för kvalitet presenterades som en tredje metod ett förändrat icke-statligt huvudmannaskap för vissa universitet och högskolor. I propositionen anfördes att statligt huvudmannaskap i myndighetsform bara är en av många möjliga verksamhetsformer för universitet och högskolor. Det konstaterades att Sverige är unikt när det gäller statens absoluta dominans inom universitets- och högskoleväsendet och att det vanliga i andra länder är att universitet med andra huvudmän kompletterade de statliga universiteten och högskolorna. Mot denna bakgrund beslutades senare efter förslag i propositionen Högskolor i stiftelseform, Mångfald för kvalitet (prop. 1992/93:231, bet. 1992/93:UbU18, rskr. 1992/93:405) att några statliga universitet och högskolor skulle överföras till privaträttslig form genom att skapa stiftelser. Det resulterade i att Stiftelsen Chalmers tekniska högskola och Stiftelsen Högskolan i Jönköping bildades. Jämfört med de statliga universiteten och högskolorna avsåg beslutet om stiftelsebildningarna att ge en väsentligt ökad autonomi med avseende på inriktning och dimensionering av grundutbildning och forskning, organisations- och ledningsfrågor samt tjänsteorganisation och medelsförvaltning. En rad intressanta profileringar förutsågs i förlängningen, t.ex. nya och förbättrade samarbetsformer med näringslivet och det omgivande samhället, mångvetenskapliga forskningsarrangemang eller förbättrade internationella kontakter och studentutbytesprojekt.</p> <p>Ytterligare ett steg i arbetet med att öka lärosätenas självbestämmande togs våren 2007 efter regeringens förslag i propositionen Frihet att välja - ett ökat inflytande för universitet och högskolor när styrelseledamöter utses (prop. 2006/07:43, bet. 2006/07:UbU11, rskr. 2006/07:122). Genom den ändring i högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a> som trädde i kraft den 25 april 2007 och i anslutning därtill beslutade förordningsändringar ges universitet och högskolor ökade möjligheter att påverka sammansättningen av styrelsen för det egna lärosätet. I propositionen anges att frågor om styrelsens sammansättning och formerna för hur ledamöter i styrelsen utses återigen kan komma att tas upp.</p> <p>Utredningar om verksamhetsform och styrning</p> <p>De statliga universiteten och högskolorna är förvaltningsmyndigheter som lyder under regeringen. Deras verksamhet skiljer sig dock väsentligt från statliga myndigheter i övrigt. Universitetens och högskolornas organisation och arbetssätt styrs dels genom det allmänna regelverk som gäller för statliga förvaltningsmyndigheter, dels genom högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a>, högskoleförordningen <a href="https://lagen.nu/1993:100">(1993:100)</a>, förordningen (1993: 221) för Sveriges lantbruksuniversitet samt en rad andra regler som rör högskolesektorn. De har i allt väsentligt andra uppgifter och deras uppdrag är betydligt vidare än övriga statliga förvaltningsmyndigheter. Anslagen till högskolans verksamhet avser utbildning och forskning. I högskolelagen uttrycks principen om forskningens frihet.</p> <p>Val av verksamhetsform för statlig verksamhet behandlades i propositionen Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst (prop. 1997/98:136, bet. 1997/98:KU31, rskr. 1997/98:294). Där skrivs bland annat att statlig verksamhet i huvudsak bör bedrivas i myndighetsform, men att det ibland kan vara motiverat att låta en statlig uppgift utföras i en privaträttslig verksamhetsform. Som exempel nämns när staten och en annan part engagerar sig i anslagsberoende verksamhet och gemensamt bidrar till finansieringen. Inte heller konkurrensutsatt verksamhet bör bedrivas i myndighetsform enligt propositionen.</p> <p>I december 2006 tillsattes Kommittén om översyn av den statliga förvaltningens uppgifter och organisation (Fi 2006:08). Översynen syftar till att effektivisera statlig förvaltning och verksamhet. I direktiven (dir. 2006:123) diskuteras bl.a. myndighetsbegreppet. Där framgår också att universiteten och högskolorna ska utredas i särskild ordning mot bakgrund av att de har en annan roll och andra uppgifter än övriga förvaltningsmyndigheter. Förvaltningskommittén ska lämna en slutredovisning senast den 15 december 2008.</p> <p>I regeringsformen ges vissa grundläggande bestämmelser om myndigheter. I Statskontorets rapport Statsförvaltningens utveckling 2000 - 2005 (dnr 2005/122-5) påpekas dock att det i regeringsformen saknas en definition av myndighetsbegreppet. I rapporten hänvisas till förarbetena till regeringsformen där det framgår att avsaknaden av en definition hänger samman med ambitionen att skapa en flexibel förvaltning (prop. 1973:90).</p> <p>Regeringen har beslutat om en myndighetsförordning <a href="https://lagen.nu/2007:515">(2007:515)</a> som ska träda i kraft den 1 januari 2008. Verksförordningen <a href="https://lagen.nu/1995:1322">(1995:1322)</a> upphör då att gälla. I myndighetsförordningen regleras bl.a. myndigheternas ledningsformer. Förordningen gäller för förvaltningsmyndigheter under regeringen, om inte en lag eller förordning innehåller en bestämmelse som avviker från myndighetsförordningen.</p> <p>Enligt regeringsformen har domstolarna en särställning inom den offentliga verksamheten. Detta kommer till uttryck genom att domstolarna är helt självständiga i sin dömande verksamhet. Grundlagsutredningen (Ju 2004:11) har till uppgift att bl.a. överväga om det bör införas ett nytt särskilt kapitel i regeringsformen om domstolarna (dir. 2004:96). Utredningen tillsatte därför en expertgrupp under våren 2006 som i september 2007 lämnade sina förslag i frågan i betänkandet Bestämmelser om domstolarna i regeringsformen (SOU 2007:69). Grundlagsutredningen ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 december 2008.</p> <p>Andra exempel på myndigheter som har en särskild ställning för att markera deras oberoende är Riksbanken och Riksrevisionen, som lyder under riksdagen.</p> <p>En diskussion om universitetens och högskolornas associationsform har förts under många år inom högskolesektorn av bl.a. Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF). Förbundet gav år 2004 professor Lena Marcusson, Uppsala universitet, i uppdrag att utreda universitetens rättsliga ställning. I rapporten Universitetens rättsliga ställning (SUHF 2005) redovisas olika tänkbara alternativa associationsformer för lärosätena. Även Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) har diskuterat och utrett frågan om universitetens och högskolornas styrning och organisation. I rapporten Framtidens universitet (2006) lämnas ett flertal förslag till hur högskolesektorn bör utvecklas i olika avseenden.</p> <p>Resursutredningen (U 2004:03) som tillsattes våren 2004 med uppdrag att göra en översyn av resurstilldelningssystemet för universitets och högskolors grundutbildning (dir. 2004:49) redovisade i maj 2005 ett delbetänkande (SOU 2005:48). Genom tilläggsdirektiv (dir. 2006:29, 2007:81) utvidgades uppdraget till att också omfatta en översyn av resurstilldelning och övrig styrning avseende forskning och forskarutbildning vid universitet och högskolor. Utgångspunkten för detta uppdrag har varit behovet av hög vetenskaplig kvalitet och ökad profilering samt närmare samarbete och arbetsfördelning mellan olika lärosäten. Resursutredningen redovisade sitt uppdrag i betänkandet Resurser för kvalitet (SOU 2007:81) den 2 november 2007.</p> <p>Regeringen tillsatte i mars 2007 en särskild utredare som ska föreslå hur en avveckling av kår- och nationsobligatoriet kan genomföras (dir. 2007:49). Utredaren ska utifrån en kartläggning av konsekvenserna av obligatoriets avveckling föreslå nödvändiga åtgärder för att säkerställa, stärka och utveckla studentinflytandet och en god studiesocial verksamhet vid universitet och högskolor. Uppdraget ska redovisas den 15 februari 2008.</p> <p>Utredningen om utvärdering av resultatstyrningen (Fi 2006:07) har nyligen presenterat sina förslag i betänkandet Att styra staten - regeringens styrning av sin förvaltning (SOU 2007:75). Utredningen har bl.a. haft i uppgift att lämna förslag till hur resultatstyrningen bör förändras och utvecklas i syfte att förbättra styrningen av myndigheter samt ange vilka förutsättningar detta kräver och vilka begränsningar som finns (dir. 2006:30).</p> <p>Behov av utredning</p> <p>Nya villkor och förutsättningar för lärosätena</p> <p>Viktiga utgångspunkter för utredarens uppdrag är den politiska inriktningen att lärosätenas självbestämmande ska öka och den politiska styrningen minska.</p> <p>Ett övergripande mål för regeringens högskolepolitik är att förbättra kvaliteten i den högre utbildningen och forskningen. För att skapa goda förutsättningar för kvalitetsutveckling måste universitet och högskolor få ett tydligt ansvar för utformning av verksamheten. Det måste också finnas tydliga system för kvalitetsbedömning som är fristående från lärosätena. Det är viktigt med en sådan tydlighet inte minst för att blivande studenter ska kunna göra rationella val grundade på kvalitetsbedömningar.</p> <p>Vidare behöver högre utbildning och forskning bedrivas med ett internationellt perspektiv. I syfte att kunna erbjuda utbildning och utföra forskning som är internationellt konkurrenskraftig och som kan konkurrera med de internationellt mest högklassiga lärosätena är det viktigt att skapa förutsättningar för att utveckla och behålla lärosäten med stor integritet. I en alltmer globaliserad värld är det för Sveriges konkurrenskraft och tillväxt också avgörande att lärosätena ges goda förutsättningar att kommersialisera forskningsresultat, vilket är en viktig del i universitetens och högskolornas samverkansuppgift. Det är också angeläget att lärosätena i ökad utsträckning kan spela en viktig roll i den regionala utvecklingen genom bl.a. samverkan med omgivande näringsliv och kommersialisering av forskningsresultat. Stiftelsehögskolor kan bidra till detta.</p> <p>Globaliseringen är en av de faktorer som starkt påverkar universitet och högskolor. De är på så sätt i allt högre grad aktörer även på en internationell marknad. Det innebär bl.a. en ökad konkurrens om resurser, studenter och forskare. Frågor kring profilering och samverkan kommer att bli avgörande för att Sverige ska kunna klara sig i den internationella konkurrensen. Till exempel har globaliseringen lett till att framstående utländska lärosäten öppnat filialer i t.ex. Kina och Singapore. Från svenska lärosätens sida finns en ökad tendens till att verka i andra länder. T.ex. bistår Kungl. Tekniska högskolan, Lunds universitet och Karolinska institutet med verksamhet i Kina. Detta är dock sannolikt bara början på en utveckling där också svenska lärosäten kommer att verka internationellt i ökad utsträckning.</p> <p>I en allt mer globaliserad värld måste villkoren för de svenska lärosätena bli likvärdiga med deras utländska motsvarigheter. Därigenom får lärosätena förutsättningar att konkurrera och verka på en internationell marknad, och svensk högre utbildning och forskning kan ge en grund för en fortsatt stark samhällsutveckling.</p> <p>Universitet och högskolor samverkar i allt högre utsträckning med privata och offentliga aktörer på lokal och regional nivå, bl.a. som en följd av regionaliseringen och utbyggnaden av högskolan. I budgetpropositionen för 2008 (prop. 2007/08:1, utgiftsområde 16) framhåller regeringen att universitet och högskolor kan fungera som kraftcentra för att främja den regionala utvecklingen.</p> <p>Val av verksamhetsform för universitet och högskolor</p> <p>Statens styrning sker till stor del genom regler, trots införandet av mål- och resultatstyrning, och i form av ekonomisk styrning. Innehållet i regeringens styrning av universitet och högskolor och vilka instrument för styrning som bör användas behöver ses över och utformas på ett sätt som är mer ändamålsenligt för lärosätenas verksamhet. En alltför detaljerad statlig styrning försämrar lärosätenas förutsättningar att nå önskad utveckling. Det kan t.ex. handla om lärosätenas möjligheter till utlandsetablering och medverkan i internationella samarbeten, förutsättningar att konkurrera om de bästa studenterna och forskarna samt drivkrafter för att kommersialisera forskningsresultat och samverka med näringsliv och samhälle. Den i dag gällande verksamhetsformen statlig förvaltningsmyndighet kan begränsa lärosätenas handlingsfrihet även när det gäller medels- och fastighetsförvaltning, den interna organisationen samt möjligheter att teckna vissa avtal. Statens styrning måste därför begränsas till de frågor som är mest väsentliga för staten. Vidare bör lärosätena få det avgörande inflytandet över viktiga frågor rörande den egna verksamheten, såsom ekonomiska, personella och fysiska resurser liksom den interna organisationen och ledningen. Därför behöver såväl verksamhetsformen för universitet och högskolor som statens styrning av dem förändras och anpassas till nya förutsättningar och villkor. En ny verksamhetsform kan medföra konsekvenser för skilda delar av systemet för högre utbildning och forskning. Det behöver därför göras en övergripande konsekvensanalys för att jämföra för- och nackdelar med olika tänkbara verksamhetsformer.</p> <p>För varje verksamhetsform kan det finnas flera olika möjligheter att utforma styrning och kontroll, vilket också påverkar graden av självbestämmande för lärosätena. Oavsett vilken eller vilka verksamhetsformer som föreslås, bör det finnas en balans mellan behovet av ett ökat självbestämmande för lärosätena och statsmakternas möjlighet till styrning och kontroll.</p> <p>Minskad politisk styrning av universitet och högskolor</p> <p>Den reglering som gäller för högskolor, framför allt högskoleförordningen, är omfattande och i vissa delar alltför detaljerad. En reglering bör i stället främst begränsas till att avse lärosätenas kärnverksamhet, utbildning, forskning och samverkan, i delar där staten har ett tydligt och väsentligt intresse att styra. Dit hör frågor om övergripande inriktning som t.ex. resursfrågor, dimensionering, effektivt resursutnyttjande, kvalitet i utbildning och forskning, ansvarsutkrävande samt rättssäkerhet för studenter. I övrigt bör det ankomma på lärosätena själva att ha det avgörande inflytandet.</p> <p>Med huvudinriktningen att en eller flera andra verksamhetsformer än statlig förvaltningsmyndighet bör väljas för universitet och högskolor öppnas en möjlighet för att vissa frågor kan regleras genom avtal mellan staten och ett lärosäte. Så sker i dag när det gäller bl.a. Chalmers tekniska högskola och Stiftelsen Högskolan i Jönköping.</p> <p>Regleringen av för lärosätet interna frågor, t.ex. lärosätenas interna ledning och organisation, bör starkt begränsas. Det är dock viktigt att noga överväga hur ledningsfunktionerna för mer självständiga lärosäten ska utformas. Däri ingår avvägningen mellan en styrelses ansvar och möjlighet att leda verksamheten och behovet av stor frihet när det gäller den akademiska verksamheten utbildning och forskning. En utgångspunkt är att forskningens frihet inte ska äventyras och att lärosätets ledning inte ska ha huvudansvaret för utbildningens och forskningens innehåll. Avvägningar behöver således göras mellan behovet av en kraftfull ledning på olika nivåer å ena sidan och ett mer decentraliserat, kollegialt inflytande å andra sidan.</p> <p>Självständiga lärosäten förutsätter också en tydlig och kraftfull ledning. En särskild fråga är därvid hur styrelserna ska vara sammansatta och utses, vilket ansvar som ledningen vid ett lärosäte ska ha samt formerna för ledningen.</p> <p>Även när det gäller frågor om anställningsstrukturen vid universitet och högskolor bör regleringen bli mindre omfattande än i dag. Dessa frågor utreds av Utredningen om befattningsstruktur vid universitet och högskolor (U 2006:08), vilken ska redovisa sitt uppdrag senast den 14 december 2007 (dir. 2006:48, 2007:82).</p> <p>Med ekonomisk styrning avses den finansiella styrning och den resultatstyrning som kommer till uttryck inom ramen för den årliga budgetprocessen. Det måste finnas en balans mellan lärosätenas självbestämmande och statsmakternas behov av styrning och kontroll. Det är rimligt att uppföljning, utvärdering, tillsyn och kvalitetskontroll sker av en verksamhet med stor offentlig finansiering. Samtidigt måste universitetens och högskolornas speciella förutsättningar och ambitionen att få ökat självbestämmande beaktas. Regeringens styrning bör, som tidigare anförts, främst avse områden där det finns ett väsentligt statligt intresse, såsom frågor om dimensionering, effektivitet, kvalitetsutvärdering samt rättssäkerhet för studenterna.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>En utredare ska lämna förslag till en eller flera nya verksamhetsformer för statliga universitet och högskolor som omfattas av högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a>. En viktig utgångspunkt i utredarens arbete är den beskrivna inriktningen mot minskad politisk styrning av och ökat självbestämmande för lärosätena. Även de beskrivna utvecklingstendenserna och förändrade förutsättningar och villkor som universitet och högskolor står inför, till följd av globaliseringen och ökade krav på profilering, samverkan och kvalitet, ska beaktas. Utredaren ska också belysa hur den mer problemorienterade forskningen påverkas av ett ökat självbestämmande. För varje förslag till verksamhetsform ska en övergripande konsekvensanalys av för- och nackdelar med verksamhetsformen göras. Den ska relateras till brister och problem med nuvarande verksamhetsform.</p> <p>Utifrån de förslag på verksamhetsformer som lämnas ska utredaren föreslå hur statens styrning ska utformas. Utgångspunkten även för dessa förslag ska vara att öka lärosätenas självbestämmande. Samtidigt måste dock statens intresse av att kunna styra och kontrollera för staten viktiga delar av verksamheten tillgodoses.</p> <p>Utredaren ska i sitt arbete ta del av resultat och erfarenheter från reformer av verksamhetsformer och statlig styrning som har genomförts i Sverige och andra länder, framför allt i övriga nordiska länder samt i Storbritannien.</p> <p>Inom ramen för uppdraget att föreslå verksamhetsformer ska utredaren</p> <p>- föreslå hur regeringens mål- och resultatstyrning ska utformas för universitet och högskolor,</p> <p>- föreslå hur intern styrning och kontroll, intern och extern revision ska ske för universitet och högskolor,</p> <p>- föreslå hur tillsyn och kvalitetssäkring ska ske för universitet och högskolor,</p> <p>- föreslå vilka uppgifter och vilket ansvar som ledningen vid ett lärosäte ska ha samt formerna för denna,</p> <p>- föreslå hur studenternas rättssäkerhet kan garanteras,</p> <p>- redovisa hur övriga myndigheter inom högskolesektorn berörs och vid behov lämna förslag på förändrade uppgifter för dessa myndigheter.</p> <p>Utredaren ska belysa de arbetsgivar- och personalpolitiska konsekvenserna av en eventuell övergång till en annan verksamhetsform. Det gäller t.ex. frågor om tillhörighet till arbetsgivarorganisation, vilka kollektivavtal som ska gälla och effekterna på finansieringen av de statliga tjänstepensionerna.</p> <p>Vidare ska utredaren lämna de förslag till författningsändringar som översynen föranleder och redovisa vilka ekonomiska konsekvenser som förslagen medför. Om utredarens förslag innebär kostnadsökningar, ska utredaren föreslå en finansiering enligt vad som anges i 14 § kommittéförordningen <a href="https://lagen.nu/1998:1474">(1998:1474)</a>.</p> <p>Uppdragets genomförande och tidsplan</p> <p>Utredaren ska genomföra uppdraget i nära kontakt med företrädare för universitet och högskolor, studenter, andra berörda myndigheter inom högskolesektorn samt offentliga och privata forskningsbeställare.</p> <p>Utredaren ska samråda med Utredningen om avveckling av kår- och nationsobligatoriet (U 2007:06). Samråd ska även ske med Grundlagsutredningen och Förvaltningskommittén i de delar som har ett samband med deras uppdrag.</p> <p>Utredaren ska hålla berörda centrala arbetstagarorganisationer informerade om arbetet och ge dem tillfälle att framföra synpunkter.</p> <p>Om utredaren finner att förslag som utredaren avser att lämna nödvändiggör ändringar i grundlag eller annan författning som rör konstitutionella ämnen, ska utredaren anmäla detta till regeringen.</p> <p>Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 5 december 2008.</p> <p> (Utbildningsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:103/ 2007-06-20T12:00:00+01:00 2007-06-20T12:00:00+01:00 2007:103 En ny lärarutbildning Utbildningsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 20 juni 2007.</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2> <p>En utredare skall utifrån förskolans, fritidshemmets och skolans mål och behov av lärarkompetens lämna förslag till en ny lärarutbildning. Förslaget skall innefatta lärarutbildningens mål, innehåll, struktur, omfattning, dimensionering och styrning.</p> <p>Utredaren skall överväga om det inom ramen för lärarutbildningen bör införas egna examina för olika inriktningar.</p> <p>Utredaren skall bedöma vilka kunskapsområden inom lärarutbildningen som bör vara gemensamma för studenter med inriktning mot undervisning i olika verksamheter.</p> <p>Utgångspunkten för utredaren skall vara att ämnesdjupet skall ha en större tyngd än enligt nuvarande ordning. Inriktningen bör vidare vara att lärare i årskurs 1-3 i grundskolan skall ha en betydligt bredare ämnesmässig kompetens än i dag.</p> <p>Utredaren skall föreslå hur forskningsanknytningen av lärarutbildningen, dess koppling såväl till utbildningsvetenskap som till ämnesteori och ämnesdidaktik, kan förbättras och hur antalet forskarutbildade lärare kan öka samt hur resultat av den praxisnära forskningen skall komma skolan till del.</p> <p>Utredaren skall redovisa sitt uppdrag den 15 september 2008.</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>Regeringens politik syftar till att stärka kvaliteten i förskolan och skolan inklusive sär- och specialskolan. En av de grundläggande förutsättningarna för detta är att det finns tillgång till kompetenta förskollärare, fritidspedagoger och lärare med relevanta kunskaper och färdigheter och med förmåga att ta till vara forskningsresultat av betydelse för att stärka verksamhetens kvalitet.</p> <p>Förskolans och skolans roll</p> <p>Förskolan skall erbjuda barnen en god pedagogisk verksamhet, där omsorg, fostran och lärande bildar en helhet. Förskolläraren skall främja barnens lust att lära samt lägga grunden för barnens lärande och fortsatta skolgång. För att fördjupa det pedagogiska uppdraget behöver kompetensen hos förskollärare stärkas.</p> <p>Skolan skall vara en möjlighet för varje barn att tillägna sig de kunskaper och utveckla de färdigheter som han eller hon behöver som en god grund för framtiden. I skolan skall kunskapen vara i centrum och varje elev skall få möjlighet att komma till sin rätt. Dessutom skall alla elever känna sig trygga och respekterade. Skolan skall präglas av mångfald och nytänkande.</p> <p>Skolan behöver på ett bättre sätt än nu klara den utmaning det innebär att undervisa elever med olika förutsättningar och bakgrund. Därför behöver ambitionerna för skolan höjas. Elevernas kunskaper skall stärkas och en likvärdig kvalitet i utbildningen för alla elever, oavsett bakgrund, skall uppnås. Det innebär att varje elev skall ges förutsättningar att nå kunskapsmålen i alla ämnen. För att nå dit krävs att skolans kunskapsuppdrag tydliggörs och att betydelsen av välutbildade och behöriga lärare uppvärderas.</p> <p>Fritidshemmet skall komplettera skolan och bidra till barnens allsidiga utveckling och lärande. Fritidspedagogen skall stödja barnen i deras utveckling och erbjuda barnen en meningsfull fritid. Verksamheten måste kontinuerligt utvecklas så att varje barn utmanas och stimuleras på bästa sätt i sin utveckling och sitt lärande, utifrån hans eller hennes förutsättningar.</p> <p>Förskolans och skolans behov av kompetens</p> <p>Den mål- och resultatstyrda skolans huvuduppdrag är att alla elever skall nå kunskapsmålen i alla ämnen. Det ställer höga krav på att undervisningen ständigt utvecklas och förbättras. För detta krävs lärare med såväl djupa ämneskunskaper som god pedagogisk skicklighet och förmåga att skapa ett tryggt arbetsklimat i skolan. Vad som är relevanta ämneskunskaper för en lärare beror på i vilka årskurser och skolformer läraren verkar. Behovet av djupa ämneskunskaper ökar under de senare åren i grundskolan och i gymnasieskolan.</p> <p>För förskollärare och lärare verksamma i förskoleklass och de tidiga skolåren är djupa kunskaper i barns språk- och matematikutveckling centrala, liksom kunskaper om läs-, skriv- och matematikinlärning. För lärare i sär- och specialskolan ställs särskilda krav på kunskaper om specialpedagogik och funktionshinder.</p> <p>Att undervisa så att varje elev ges förutsättningar att nå målen kräver regelbunden uppföljning och utvärdering av elevens utveckling samt identifiering av individanpassade stödinsatser. Därför är det viktigt att lärare har förmåga att tolka de nationella målen för varje årskurs och utifrån dem planera undervisningen och kommunicera målen med elever och föräldrar samt avgöra vilka läromedel och metoder som bör användas i undervisningen. Det är centralt för förskollärare, fritidspedagoger och lärare att kunna ta till vara och använda forskningsresultat som är av betydelse för att i förskolan, fritidshemmet och skolan utveckla och bedriva verksamhet och undervisning av hög kvalitet.</p> <p>Som regeringen lagt fast i budgetpropositionen för år 2007, (prop. 2006/07:1, utg.omr 16) skall utbildningsväsendet i sin helhet genomsyras av de grundläggande värderingar på vilket samhället byggts upp. Förskollärare, fritidspedagoger och lärare skall med utgångspunkt i den värdegrund som lagts fast i läroplanerna för förskola, fritidshem samt grund- och gymnasieskola förmedla och förankra de demokratiska grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på. Uppdraget innehåller både utbildning och fostran, vilket innebär att överföra och utveckla ett bildnings- och kulturarv och att i en miljö präglad av ordning, trygghet och studiero fostra ansvarskännande människor.</p> <p>Lärarutbildningen är ett av statens instrument för en nationellt likvärdig skola av hög kvalitet. Staten ställer genom skollagen <a href="https://lagen.nu/1985:1100">(1985:1100)</a> upp nationella behörighetskrav för att få anställas som lärare. Dessa krav skall tillgodoses genom högskolans lärarutbildning. Lärarutbildningen skall bl.a. lägga den nödvändiga grunden för att den blivande förskolläraren, fritidspedagogen och läraren inom förskola, fritidshem eller skola aktivt skall kunna bidra till en kvalificerad och kontinuerlig utveckling av verksamheten i syfte att nå verksamhetens och skolans mål. Lärarutbildningen skall därtill bidra till att utveckla undervisningen och läraryrket.</p> <p>Välutbildade och erfarna lärare är en nyckelfaktor för ett framgångsrikt utbildningsväsende. Lärare med utbildning för den undervisning de bedriver är av avgörande betydelse för måluppfyllelsen. Att förskola, fritidshem och skola kan förses med ett tillräckligt antal behöriga och kompetenta förskollärare, fridspedagoger och lärare är en av de viktigaste förutsättningarna, inte bara för skolans utveckling utan också för samhället i stort.</p> <p>Den nuvarande lärarutbildningen</p> <p>Högskoleutbildning regleras genom bestämmelser i högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a> och högskoleförordningen <a href="https://lagen.nu/1993:100">(1993:100)</a>. Kraven för att få en lärarexamen anges i en examensbeskrivning för lärarexamen i bilaga 2 till högskoleförordningen, den s.k. examensordningen. I regleringsbrev till universitet och högskolor ger regeringen utbildningsuppdrag med mål för antalet avlagda examina för olika kategorier lärare för de lärosäten som anordnar lärarutbildning. Kvalitetsgranskning av lärarutbildningen liksom av annan högre utbildning utförs av Högskoleverket.</p> <p>Ett grundläggande syfte med den reform av lärarutbildningen som trädde i kraft 2001 (prop. 1999/2000:135) var att den inom ramen för det allmänna utbildningsområdet skulle tillhandahålla en delvis gemensam kunskapsbas för lärare inom olika skolformer. Utöver den gemensamma kunskapsbasen i det allmänna utbildningsområdet krävdes en eller två inriktningar med fördjupning inom ett ämne eller ämnesområde. Inriktningarnas innehåll reglerades inte centralt utan det ankom på varje enskilt lärosäte att besluta. Utbildningens struktur syftade till att underlätta de framtida lärarnas samverkan med lärare i olika delar av skolan. Ett annat syfte med reformen var att göra det lättare för lärare att läsa in behörighet till ytterligare undervisningsämnen och årskurser genom kompletterande fortbildning.</p> <p>Med den nya lärarutbildningen infördes även krav på ett examensarbete, och utbildningen förlängdes för bl.a. förskollärare. Därigenom uppnådde alla med en lärarexamen, oavsett inriktning, grundläggande behörighet för forskarutbildning med de regler för tillträde till forskarutbildning som då gällde. Reformen av lärarutbildningen innebar att åtta lärarexamina ersattes av en examen med en sammanhållen utbildning med utökade inslag av såväl praktik som teori. Forskningsanknytningen förstärktes med en förnyad organisation och ökade resurser. En ambition var också att åstadkomma större möjligheter till kompletterande utbildning och fortbildning för redan yrkesverksamma lärare inom den nya strukturen. För den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen gäller fram till och med den 1 juli 2008 en gemensam överenskommelse som 2004 slöts mellan staten och Sveriges kommuner och landsting. Överenskommelsen innebär ett regionalt eller lokalt gemensamt ansvar för den verksamhetsförlagda delen av utbildningen och en statlig delfinansiering genom högskolans resurstilldelningssystem.</p> <p>I samband med reformen beslutades att ett särskilt organ för lärarutbildning skulle inrättas vid varje lärosäte med lärarutbildning med uppgift att ansvara för grundutbildning och forskning och i förekommande fall forskarutbildning i nära anslutning till lärarutbildningen. En utbildningsvetenskaplig kommitté med egna resurser tillsattes inom Vetenskapsrådet för att stödja forskning och forskarutbildning i nära anslutning till lärarutbildningen.</p> <p>Anpassning till den nya utbildnings- och examensstrukturen</p> <p>Regeringen beslutade i mars 2007 genom förordning <a href="https://lagen.nu/2007:129">(2007:129)</a> om ändring i högskoleförordningen att placera lärarexamen i den nya utbildnings- och examensstrukturen för den högre utbildningen.</p> <p>Den nya examensbeskrivningen för lärarexamen innebär att utbildning för undervisning i yrkesämnen i gymnasieskolan (180 högskolepoäng) och för undervisning i förskola, förskoleklass och fritidshem (210 högskolepoäng) leder till en lärarexamen på grundnivå. Utbildning för undervisning i grundskolans tidiga år leder till en lärarexamen på grundnivå (210 högskolepoäng) eller på avancerad nivå (240 högskolepoäng). Lärarexamen med inriktning mot senare år och gymnasieskolan (270-330 högskolepoäng) avläggs på avancerad nivå.</p> <p>Pågående utvärderingar och utredningar med anknytning till lärarutbildningen</p> <p>Lärarutredningen - om behörighet och auktorisation (U 2006:7) skall lämna förslag till utformning av behörighetsregler för lärare. Reglerna skall vara desamma oavsett skolhuvudman. Utredaren skall också lämna förslag till hur skollagens bestämmelser i högre utsträckning än i dag kan spegla vikten av att lärare i skolan undervisar i de ämnen och årskurser som de har utbildning för. Utredaren skall vidare uppmärksamma hur behörighetsreglerna kan skärpas när det gäller tillsvidareanställning av lärare. Utredaren skall också lämna förslag till utformning av ett statligt system för auktorisation av lärare vars syfte är att stärka lärares drivkrafter för att bidra till undervisningens och den pedagogiska verksamhetens utveckling. Syftet med ett statligt sanktionerat system för auktorisation av lärare är också att stärka lärares incitament för kvalificerad fortbildning. Uppdraget skall redovisas under våren 2008.</p> <p>Regeringen har gett Statens skolverk i uppdrag (dnr U 2006/5721/S) att i samverkan med Högskoleverket senast den 1 oktober 2007 redovisa hur den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen förläggs till olika skolformer och hur den bidrar till utveckling av skolans personal och till rekryteringen av personal till skolan. Regeringen har vidare gett Statskontoret i uppdrag att kartlägga och analysera förekomsten av och orsakerna till att personer utan föreskriven lärarutbildning anställs i det offentliga skolväsendet och i fristående skolor. Analysen skall bl.a. ge en bild av varför andelen obehöriga lärare varierar mellan skolformer, huvudmän och ämnen samt med hänsyn till lärarnas kön. Uppdraget skall redovisas i juni 2007.</p> <p>Behovet av en utredning</p> <p>Andelen elever i grundskolan som inte når målen i alla ämnen ligger kvar på nära 25 procent. Andelen pojkar som inte når målen är knappt sju procentenheter högre än andelen flickor. Andelen behöriga elever till gymnasieskolans nationella program har fortsatt att sjunka och har sedan 1999/2000 legat under 90 procent. Andelen med slutbetyg från gymnasiet som nått grundläggande behörighet till högskolan uppgick 2005/06 till 92 procent för flickor och 87 procent för pojkar.</p> <p>I utvärderingar och granskningar av lärarutbildningen har en rad kvalitetsbrister påtalats. Problem har identifierats relaterat till utbildningens innehåll men till stor del även till lärarutbildningens struktur. Vissa insatser har gjorts för att åtgärda problemen, men det är också nödvändigt med mer grundläggande förändringar.</p> <p>Utvärderingar av lärarutbildningen</p> <p>Högskoleverkets utvärdering av lärarutbildningen och av 2001 års lärarutbildningsreform publicerades 2005 (Utvärdering av den nya lärarutbildningen vid svenska universitet och högskolor, 2005:17 R). Utvärderingen pekade på ett antal brister. En förnyad utvärdering pågår och kommer att publiceras i mars 2008. Högskoleverket anförde i utvärderingen 2005 att om det vid den förnyade utvärderingen visade sig att allvarliga brister kvarstod skulle examenstillstånden komma att ifrågasättas för de lärosäten som inte uppfyller kvalitetskraven.</p> <p>Högskoleverkets utvärdering från 2005 visar att ett antal för lärarutbildningen centrala kunskapsområden saknades i många utbildningsprogram. Detta gällde främst grundläggande kunskaper i läs- och skrivutveckling samt kunskaper i att utforma prov, göra kunskapsbedömningar och sätta betyg. Utvärderingens slutsatser ledde bl.a. till en ändring i examensbeskrivningen för lärarexamen på så sätt att mål om kunskaper avseende konflikthantering, läs- och skrivinlärning och betygssättning lades till. Ändringen kom också att omfatta matematikinlärning.</p> <p>Såväl av Högskoleverkets utvärdering som av Riksrevisionens granskning som redovisas i det följande, framgår att centrala begrepp i lärarutbildningen är oklara på grund av otydligheter i propositionen om en förnyad lärarutbildning (prop. 1999/2000:135) och den examensbeskrivning som byggde på beslutet med anledning av propositionen</p> <p>Utbildningen hade, enligt Högskoleverkets utvärdering, inte fått en starkare forskningsanknytning. Andelen forskarutbildade lärare är generellt mycket låg och varierar i hög grad mellan lärosäten. Särskilt de mindre högskolorna har problem i detta avseende, och utbildningen vilar i för låg grad på vetenskaplig grund. Lärarutbildningen är inte tillräckligt integrerad i den övriga verksamheten vid lärosätena, vilket gör att respektive lärosätes samlade lärarkompetens inte utnyttjas optimalt.</p> <p>Högskoleverket pekade också på negativa effekter av den nya lärarutbildningens flexibilitet, såsom brist på överblick och progression. Flexibiliteten med en alltför rik förekomst av inriktningar och specialiseringar hade blivit ett problem sett i relation till de kompetenskrav som skolhuvudmännen ställer utifrån sin arbetsorganisation. Det var svårt att styra studenternas val så att förskolans, fritidshemmets och skolans behov av utbildade förskollärare, fritidspedagoger och lärare med rätt ämnesprofiler har kunnat tillgodoses. Flera lärosäten hade avsatt otillräckliga resurser för studievägledning.</p> <p>Enligt Högskoleverket har den progression som förutsatts i utbildningen varit otillräcklig. Progressionen i såväl det allmänna utbildningsområdet som inriktningarna hade blivit för otydlig och ibland otillräcklig för att svara mot kraven för en yrkesexamen på högskolenivå. Studenterna uppfattade kravnivån som låg, framför allt inom det allmänna utbildningsområdet.</p> <p>Enligt resultaten i Studentspegeln 2007 (HSV 2007:20 R) använde 70 procent av lärarstudenterna högst 30 timmar per vecka för sina studier jämfört med 58 procent för civilingenjörsstudenterna och 42 procent för läkarstudenterna. Av de studenter inom alla utbildningar som tog ut sin examen läsåret 2004/05 hade 13 procent studerat utomlands någon gång under den föregående femårsperioden. Andelen examinerade inom lärarutbildningsområdet som studerat utomlands var lägst 3,2 procent (Studentmobilitet - högskolestuderandes internationella rörlighet, HSV 2007:9 R). Detta visar att lärarutbildningen i dag är bland de utbildningar i högskolan som har lägst internationell mobilitet.</p> <p>Riksrevisionen har i sin rapport från 2005, Rätt utbildning för undervisningen (dnr 31-2004-0884), lyft fram ett antal faktorer i och kring lärarutbildningen som behöver åtgärdas. I Riksrevisionens granskning konstaterades strukturella svårigheter för lärosätena att hantera statens krav med mål för ett visst antal lärarexamina gentemot förskolans och skolans behov av förskollärare och lärare. Bl.a. framhölls högskolans resurstilldelningssystem som en svårighet för att nå balans mellan tillgång och efterfrågan på lärare. Vidare framhöll Riksrevisionen att det finns en otydlighet i det gemensamma ansvar som skola och högskola har för att lärarutbildningen i varje del av landet skall tillgodose det aktuella behovet av lärare.</p> <p>Såväl Högskoleverket som Riksrevisionen har i de refererade rapporterna visat på svårigheten att förutse behovet av lärare med olika kompetens och att styra olika utbildningsinriktningars dimensionering efter detta. Riksrevisionen framhöll också en otydlighet i statens och skolsektorns styrsignaler beträffande obehöriga lärare. Även Högskoleverket efterlyste en tydligare styrning i detta avseende.</p> <p>Högskoleverket framhöll i sin utvärdering behovet av ett förtydligande av det gemensamma ansvar som lärosäte och skolhuvudman har för den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen. Riksrevisionen pekade i sin granskning på att den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen i högre grad än i dag bör tas till vara för att till lärosätena kommunicera skolans behov av kompetens.</p> <p>Högskoleverket har även utvärderat examensarbetets kvalitet inom lärarutbildningen, (2006:47 R), examinationsformerna (2006:45 R) och forskningsanknytningen i lärarutbildningen (2006:46 R). Slutsatserna i rapporterna var att lärarutbildningen har svag forskningsanknytning, bristfällig examination och examensarbeten som inte uppfyller rimliga krav. Samtidigt noterades en positiv utveckling med ansträngningar att i lärarutbildningen engagera handledare och examinatorer som är disputerade. Därigenom kan, enligt Högskoleverket, området utbildningsvetenskap användas som en sammanhållande faktor i utbildningen.</p> <p>Mot bakgrund av de problem som har identifierats i lärarutbildningen fick lärosätena genom beslut av regeringen i uppdrag att senast den 13 juni 2007 till Regeringskansliet, Utbildningsdepartementet, redovisa vidtagna åtgärder beträffande de kvalitetsbrister som påpekades i Högskoleverkets utvärderingar, i synnerhet beträffande examinationen av lärarstudenter.</p> <p>Det är av avgörande betydelse att lärarutbildningen kvalitetssäkras och att de nödvändiga behoven av kompetens i förskola, fritidshem och skola säkerställs. En lärarexamen skall vara ett kvitto på att studenten är anställningsbar i yrket.</p> <p>Högskoleverkets utvärderingar tillsammans med lärosätenas åtgärdsrapporter kommer att utgöra viktiga underlag för en översyn av lärarutbildningen.</p> <p>Lärare för skolans organisation</p> <p>Skolans organisation varierar och därmed också behovet av lärare med olika kompetensprofiler. Vissa skolor organiserar i dag sitt arbete efter klasslärarprincipen där en lärare undervisar i flertalet ämnen. Andra använder sig av lärare med fördjupade kunskaper inom ett fåtal ämnen, som kompletterar varandra. Variationen i verksamheternas organisationsformer är oftast störst i förskoleklasser och för grundskolans tidiga år. Det är viktigt att lärarutbildningen har en struktur som i ett långsiktigt perspektiv kan tillgodose skolors varierande kompetensbehov och därmed göra lärarna anställningsbara för olika utformningar av skolans organisation och behov. Vidare skall en lärarexamen med viss inriktning på ett smidigt sätt kunna kompletteras så att den enskilde läraren kan bli behörig att undervisa i fler ämnen och årskurser</p> <p>Sedan förskolan, genom 1998 års läroplan, blivit en del av utbildningssystemet har det pedagogiska uppdraget förtydligats och verksamheten fått preciserade, nationella mål. Detta har ställt förskolan inför nya pedagogiska utmaningar med större krav på att kunna individanpassa arbetssättet. Inom Regeringskansliet pågår ett beredningsarbete för att stärka förskolans pedagogiska uppdrag ytterligare. Fritidshemmet är också en del av utbildningssystemet och skall sedan 1998 tillämpa läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet. Fritidshemmets uppgift är att komplettera skolan och stödja barnens utveckling och lärande.</p> <p>Den allra viktigaste förutsättningen för förskolans och fritidshemmets kvalitet och utveckling är kompetent personal. Tillräcklig tillgång till förskollärare och fritidspedagoger med adekvat kompetens är en viktig faktor för kvalitet och likvärdighet i förskola och fritidshem. Dimensioneringen av utbildningarna har därför central betydelse. Med förskolans och fritidshemmets specifika uppdrag är det därför viktigt att det i utbildningen finns ett tydligt fokus på respektive verksamhets kompetensbehov, vilket bidrar till tydliga, egna yrkesidentiteter samtidigt som utbildningen fortfarande är en del av lärarutbildningen.</p> <p>Lärare i yrkesämnen</p> <p>Bristen på lärare i yrkesämnen är stor och har bestått under lång tid. Av yrkeslärarna saknar 31 procent lärarutbildning. Den största bristen finns inom manligt dominerade, tekniska programområden. Problemen beskrivs och analyseras i en rapport från Forum för rekrytering av yrkeslärare från 2004.</p> <p>Det vidgade läraruppdraget</p> <p>En central utgångspunkt för dagens lärarutbildning är att uppgiften att vara lärare har blivit både viktigare och svårare än förr. Kraven på lärares kunskaper har ökat, både vad avser ämnesbredd och ämnesdjup men också när det gäller att bidra till att utveckla undervisningen och läraryrket. Det reflekterande förhållningssättet är grundläggande. Det ställs ökade krav på att lärare skall kunna utvärdera såväl enskilda elevers utveckling som verksamhetens resultat. Decentraliseringen av utbildningssystemet har vidgat läraruppdraget till att också omfatta lokalt mål- och kursplanearbete. Kravet på att lärare har förmåga att ta till sig ny kunskap är av utomordentligt stor betydelse för utvecklingen av svensk skola. Ett samhälle med social, kulturell och språklig mångfald och med ett kontinuerligt inflöde av nyanlända elever i skolan ställer nya krav på lärarrollen och lärarkompetens.</p> <p>En växelverkan mellan teoretiska kunskaper och praktiska erfarenheter är nödvändig för att utbildningen skall förbereda för yrkesverksamhet i skolan. På ett antal områden behöver därför lärarutbildningen förändras.</p> <p>Förstärkta ämneskunskaper</p> <p>En grundförutsättning för lärares yrkesutövning är den yrkeskunskap som de blivande lärarna tillägnar sig genom studier i skilda ämnen. Tiden för ämnesstudier har för vissa studenter krympt avsevärt i den nya lärarutbildningen. För att vara trygg i sin yrkesroll och kunna bedriva en undervisning med hög kvalitet måste den blivande läraren ha relevanta och djupa ämneskunskaper.</p> <p>Verksamhetsförlagd utbildning</p> <p>Växelverkan mellan teori och praktik är avgörande för att ge lärarutbildningen sin yrkesinriktning. Det vetenskapliga förhållningssättet och den reflekterade yrkesförankringen skall befrukta varandra. Det är viktigt att lärarstudenten tidigt och återkommande under utbildningen möter barn och elever i förskola och skola i autentiska situationer. Den verksamhetsförlagda utbildningen skall ge studenten en god bild av läraryrket och en möjlighet att pröva sina kunskaper och utveckla sina färdigheter. Mot bakgrund av det ökade utrymme som den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen numera har, är det viktigt att klargöra styrningen av och villkoren och ansvaret för denna.</p> <p>Utvecklingen av verksamheten i förskolan, fritidshemmet och skolan ställer krav på högskolan att utbilda och förbereda de blivande lärarna för förändringsarbete och medverkan i skolutveckling. En plattform för detta är det samarbete mellan verksamheterna och högskolan som finns i den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen.</p> <p>Vetenskapligt förhållningssätt och forskning av betydelse för skolans utveckling</p> <p>En viktig utgångspunkt för den nuvarande lärarutbildningen var att öka forskningsanknytningen och stärka det vetenskapliga förhållningssättet. Lärarutbildningen skulle dels förbereda för en yrkesverksamhet där förmågan att tillvarata relevanta forskningsresultat som grund för utveckling i yrkesverksamheten betonades, dels ge en möjlighet till att bli antagen till en forskarutbildning.</p> <p>Lärarutbildningen har jämfört med andra högskoleutbildningar fortfarande få disputerade lärare. Högskoleverket pekade i sin utvärdering (2005:17 R) på den bristande forskningsanknytningen som manifesteras dels genom den låga andelen forskarutbildade lärare inom utbildningen, dels genom att undervisningen snarare handlar om bestämda metoder än om den vetenskapliga grunden för utbildningen.</p> <p>Andelen doktorander i lärarutbildningen i förhållande till det totala antalet forskarstuderande är två procent, medan andelen lärarstudenter av det totala antalet högskolestuderande är tio procent. Den praxisnära forskningen med relevans för lärares yrkesverksamhet och för skolans behov bedrivs fortfarande i ytterst liten omfattning. Antalet forskarutbildade lärare i skolan bör också öka. Gymnasieutredningen (dir 2007:8) har i uppdrag att bl.a. överväga hur en ökning av antalet forskarutbildade lärare i gymnasieskolan kan främjas.</p> <p>Att forskningsanknytningen förstärks och att utbildningen ger förmåga att tillvarata relevanta forskningsresultat är en viktig utgångspunkt i en ny lärarutbildning.</p> <p>Lärosätenas ansvar för lärarutbildningen</p> <p>I 2 kap. 5 a § högskolelagen anges att det vid universitet och högskolor där lärarexamen får avläggas skall finnas ett särskilt organ med ansvar för lärarutbildningen och forskningen som knyter an till sådan utbildning. Bakgrunden är lärarutbildningens komplexitet och svårighet att få en tillräcklig tydlighet och sammanhållning, eftersom utbildningen spänner över ett stort antal av ett lärosätes institutioner och vetenskapsområden. Högskoleverket har påtalat att lärosätena bör se över det särskilda organets inplacering och beslutsbefogenheter. Lärarutbildningen skall vara hela lärosätets angelägenhet, varför ansvaret för detta behöver tydliggöras för att ge förutsättningar för att bedriva utbildningen med högsta kvalitet.</p> <p>Dimensionering och rekrytering</p> <p>Läraryrkets attraktionskraft måste höjas. Ett medel att åstadkomma detta är en högklassig lärarutbildning som svarar mot skolväsendets behov och står sig väl i konkurrensen med andra högskoleutbildningar. Lärarutbildning skall bli ett attraktivt förstahandsval för fler studenter.</p> <p>Statens försök att genom centrala beslut styra dimensioneringen för olika lärarinriktningar har historiskt sett misslyckats. Det är viktigt att lärosäten och skolans huvudmän i en decentraliserad process samarbetar om dimensionering av lärarutbildningen. Det är också mycket viktigt att studenterna genom studievägledare och på annat sätt får förutsättning att hålla sig informerade om efterfrågan på förskollärare, fritidspedagoger och lärare med skilda inriktningar.</p> <p>Efter reformeringen av gymnasieskolan i slutet av 1990-talet höjdes kraven på högskolestudier för lärare i yrkesämnen. Detta har bidragit till en situation med svag rekrytering till utbildningen för yrkeslärare och många obehöriga lärare i gymnasieskolans yrkesförberedande program.</p> <p>Fler vägar behöver öppnas till läraryrket så att skolan får fler behöriga lärare. Det behövs bättre möjligheter att få sina kunskaper validerade för den som har ämneskunskaper, omfattande undervisningserfarenhet eller utländsk lärarutbildning. Det måste bli enklare än i dag att komplettera med den högskoleutbildning som krävs för behörighet.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>En utredare skall utifrån förskolans, fritidshemmets och skolans mål och kompetensbehov lämna förslag till en ny lärarutbildning. Utifrån de identifierade behov som har redovisats skall förslaget innefatta lärarutbildningens mål, innehåll, struktur, omfattning, dimensionering och styrning. Det är viktigt att de lärosäten som skall ge lärarexamen med skilda inriktningar uppfyller kvalitetskraven för utbildningen. Utformningen av den nya lärarutbildningen skall vara förenlig med den utbildnings- och examensstruktur som införs för högre utbildning fr.o.m. den 1 juli 2007. Utgångspunkten bör också vara att utbildningarnas längd i princip skall vara desamma som gäller i dag. Utbildningen för lärare i grundskolans tidigare årskurser kan kräva ett undantag från denna utgångspunkt, då den skall kunna tillgodose skolors varierande behov av såväl lärare med utbildning för undervisning i flertalet ämnen som mer specialiserade lärare med fördjupad ämneskompetens.</p> <p>Utredaren skall analysera och föreslå vilken struktur och övergripande utformning som lärarutbildning med olika inriktningar skall ha. Utredaren skall i arbetet utgå från att lärarutbildning är en yrkesutbildning på högskolenivå där olika delar bör vara väl integrerade. Olika utbildningsinriktningar bör ha tydlig identitet utifrån skolans kunskapsmål. Det skall övervägas om det inom ramen för lärarutbildningen bör införas egna examina för olika inriktningar, såsom förskollärare, fritidspedagoger samt lärare som skall undervisa i förskoleklass och årskurserna 1-6 med inriktning mot dels förskoleklass och årskurserna 1-3, dels årskurserna 4-6. Egna examina bör också övervägas för årskurserna 7-9 respektive gymnasiet inklusive vuxenutbildningen. Utredaren bör i det sammanhanget pröva om de olika inriktningarna skall kunna ha en viss överlappning i förhållande till varandra. Lärarutbildningen skall ges en fastare och tydligare struktur än i dag för att förbättra likvärdigheten mellan olika lärosäten. Utredaren bör bedöma vilka kunskapsområden inom lärarutbildningen som bör vara gemensamma för studenter med inriktning mot undervisning i olika verksamheter. Lärarutbildningar bör kunna vara enkelt påbyggbara för att undvika inlåsningseffekter och underlätta personalförsörjningen.</p> <p>Utredaren skall utifrån en analys av förskolans, fritidshemmets och skolans kompetensbehov föreslå hur behovet av ämneskunskap skall tillgodoses genom relevanta ämnesstudier inkluderande didaktik. Utgångspunkten för utredaren skall vara att ämnesdjupet skall ha en större tyngd än i den hittillsvarande utbildningen och att progressionen i utbildningen skall vara tydlig. Inriktningen bör vidare vara att lärare i årskurs 1-3 i grundskolan skall ha en betydligt bredare ämnesmässig kompetens än i dag. Specialiseringar skall i normalfallet innebära fördjupning av studentens kunskaper eller färdigheter. Kunskapskraven skall vara så högt ställda att utbildningen blir attraktiv för ambitiösa studenter.</p> <p>För att kunna förverkliga skolans uppdrag behöver lärare inte bara ämneskunskaper. Utbildningen för de flesta inriktningar behöver också innefatta kunskaper om barns språk- och matematikutveckling. Härvid skall situationen för barn och elever med olika former av inlärnings- och koncentrationssvårigheter uppmärksammas särskilt av utredaren. Samtliga inriktningar av lärarutbildningen skall ge läraren insikt i specialpedagogik. Vidare bör utbildningen innehålla inslag som syftar till att ge den blivande läraren förmåga att förmedla skolans värdegrund liksom att tolka och tillämpa styrdokument och kunskaper om forskningsbaserade metoder för att förhindra och förebygga mobbning, att ha insikter i för utbildningen relevant teori samt att ge förmåga att kritiskt granska och välja läroböcker, informationsteknik och massmedier i undervisningen. Vidare är det viktigt att lärarna utvecklar nödvändig kompetens när det gäller resultatbedömning inklusive prov och betygssättning samt användning av individanpassade arbetssätt.</p> <p>Av utredarens förslag skall också framgå hur verksamma förskollärares, fritidspedagogers och lärares behov av fort- och vidareutbildning skall kunna tillgodoses inom ramen för lärarutbildningen.</p> <p>I syfte att bl.a. stärka lärarutbildningens internationalisering skall utredaren göra internationella jämförelser av hur lärarutbildningen är utformad.</p> <p>Utredaren skall särskilt utreda och lämna förslag på</p> <p>- hur en lärarutbildning för förskolan bör utformas så att utbildningen får en egen identitet inom lärarutbildningens ram för att förskolans kompetensbehov skall kunna säkras,</p> <p>- hur lärarutbildning för förskoleklass och grundskolans tidigare årskurser (1-6) bör utformas för att ge alla lärare djupa kunskaper i barns språk- och matematikutveckling samt dels en bred behörighet för undervisning i flertalet förekommande ämnen i grundskolan, dels mer fördjupade ämneskunskaper i vissa ämnen (årskurs 4-6) respektive möjlighet till detta (förskoleklass och årskurs 1-3),</p> <p>- hur lärarutbildning för grundskolans senare år (årskurs 7 - 9) med undervisningsbehörighet i första hand för tre ämnen bör utformas med möjlighet att få behörighet också för ämnesundervisning för årskurs 4 - 6,</p> <p>- hur lärarutbildning med behörighet för i första hand två av gymnasieskolans allmänna ämnen bör utformas,</p> <p>- principer för ämneskombinationer för undervisning i grundskolans senare år respektive gymnasieskolan med utgångspunkt i skolans organisation och behov,</p> <p>- hur utbildningen för undervisning i gymnasieskolans yrkesämnen bör utformas för att säkra de gymnasiala yrkesutbildningarnas kompetensbehov,</p> <p>- hur fritidspedagogutbildningen bör utformas som en särskild utbildning inom lärarutbildningens ram så att utbildningen får en egen identitet och fritidshemmets kompetensbehov säkras,</p> <p>- hur förkunskapskrav till utbildningens olika inriktningar bör utformas,</p> <p>- hur samspelet mellan skolhuvudmän och utbildningsanordnare kan utvecklas för att öka de blivande lärarnas anställningsbarhet,</p> <p>- hur forskningsanknytningen av lärarutbildningen, dess koppling såväl till utbildningsvetenskap som till ämnesteori och ämnesdidaktik, kan förbättras, hur antalet forskarutbildade lärare kan öka och hur den praxisnära forskningen med relevans för lärarutbildningen och den pedagogiska yrkesverksamheten skall komma skolan till del,</p> <p>- vilka lärargemensamma kompetenser, kunskaper och färdigheter som studenterna bör få utöver ämneskunskaper, hur dessa kunskaper och färdigheter förhåller sig till ämnesstudierna, hur utbildningen kan läggas upp och ha en omfattning som ger utrymme för ökade ämnesstudier samt hur en sådan utbildning kan erbjudas även separat till dem som har adekvat ämneskunskap,</p> <p>- hur en påbyggnadsutbildning som leder till lärarexamen på avancerad nivå och ger behörighet till forskarutbildning skulle kunna utformas för personer med lärarexamen på grundnivå och gedigen yrkeserfarenhet,</p> <p>- hur en behörighetsgivande utbildning med förkortad utbildningstid för den som har nödvändiga ämnes- eller yrkeskunskaper bör utformas och hur behovet av ämnesdidaktisk utbildning skall kunna tillgodoses samt de ytterligare insatser som behövs för att underlätta tillgodoräknande och erkännande av tidigare utbildning och examina och validering av reell kompetens även avseende kvalifikationer som förvärvats i utlandet,</p> <p>- hur den verksamhetsförlagda utbildningen kan ges en tydligare styrning och struktur för att ge studenterna den nödvändiga yrkesförankringen, hur samspelet mellan ämnesstudier och den verksamhetsförlagda utbildningen kan utvecklas, hur kommunernas och lärosätenas gemensamma ansvar för den verksamhetsförlagda utbildningen kan förtydligas samt hur systemet för ersättning för den verksamhetsförlagda utbildningen skall utformas,</p> <p>- hur styrningen av lärarutbildningens dimensionering bör utformas så att förskolans, fritidshemmets och skolans behov av lärare så långt möjligt tillgodoses över hela landet,</p> <p>- åtgärder för att säkra en såväl kvalitativt som kvantitativt god rekrytering till lärarutbildningen och skapa fler vägar till läraryrket,</p> <p>- hur högskolans lärarutbildning och förskola eller skola skall kunna arbeta tillsammans för att utveckla verksamheten och skolan,</p> <p>- hur kvalitetssäkringen av lärarutbildningen skall kunna utvecklas, och</p> <p>- hur det särskilda organet för lärarutbildning vid lärosätena bör utformas så ändamålsenligt som möjligt för att säkerställa god utbildning och forskning alternativt hur det ändamål som det särskilda organet avses fylla kan uppnås mer effektivt på annat sätt.</p> <p>Vidare skall utredaren föreslå de författningsändringar som förslagen föranleder.</p> <p>Utredningsarbetet och redovisning av uppdraget</p> <p>Utredaren skall hålla sig informerad om Skollagsberedningens (U 2006:E) arbete med anledning av Skollagskommitténs förslag (SOU 2002:121). Utredaren skall också hålla sig informerad om slutsatserna i Högskoleverkets pågående utvärdering av lärarutbildningen samt om det pågående utvecklingsarbetet vid lärosätena för att kvalitetssäkra och anpassa lärarutbildningen till den nya examensstrukturen. Utredaren skall samråda med Sveriges Kommuner och Landsting, Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Skolledarförbundet och Friskolornas riksförbund. Utredaren skall även samråda med Lärarutredningen - om behörighet och auktorisation (U 2006:07), En reformerad gymnasieskola (U 2007:01) och med övriga pågående utredningar som har relevans för uppdraget. Vidare skall utredaren samråda med universitet och högskolor, berörda myndigheter och organisationer.</p> <p>Ekonomiska konsekvenser av förslagen skall beräknas. Utredaren skall även föreslå finansiering.</p> <p>Utredaren skall i förekommande fall redovisa en analys av förslagens konsekvenser ur ett jämställdhetsperspektiv.</p> <p>Utredaren skall redovisa sitt arbete senast den 15 september 2008.</p> <p> (Utbildningsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:49/ 2007-03-29T12:00:00+01:00 2007-03-29T12:00:00+01:00 2007:49 Avveckling av kår- och nationsobligatoriet Utbildningsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 29 mars 2007</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2> <p>En särskild utredare skall föreslå hur en avveckling av kår- och nationsobligatoriet kan genomföras. Utredaren skall utifrån en kartläggning av konsekvenserna av obligatoriets avveckling föreslå nödvändiga åtgärder för att säkerställa och stärka ett modernt studentinflytande och en god studiesocial verksamhet vid universitet och högskolor samt beakta de ekonomiska konsekvenserna för berörda aktörer.</p> <p>Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 15 februari 2008.</p> <p>Skälen för utredningen</p> <p>Rätten att inte tillhöra en sammanslutning är grundläggande i ett demokratiskt samhälle. Genom förordning <a href="https://lagen.nu/1983:18">(1983:18)</a> om studerandekårer, nationer och studentföreningar vid universitet och högskolor tvingas dock alla studenter till medlemskap i den studentkår som finns vid lärosätet. Ett obligatoriskt föreningsmedlemskap är felaktigt utifrån grundläggande demokratiska principer. Studenter skall liksom andra vuxna få välja vilken förening de vill tillhöra eller understödja. För regeringen är det därför angeläget att kår- och nationsobligatoriet, som omfattar studenter vid statliga universitet och högskolor, avvecklas och ersätts av moderna former för ett stärkt studentinflytande.</p> <p>För en avveckling av obligatoriet talar även det generellt sett låga deltagandet i kårvalen, som undergräver studentkårernas legitimitet. Ett frivilligt medlemskap bör stärka legitimiteten för studentkårernas åtaganden, men också vitalisera studenternas engagemang och kårernas verksamhet. Införandet av nya former för studentinflytande skall leda till att detta utvecklas och stärks.</p> <p>Historik och nuvarande reglering</p> <p>Obligatoriet har sina rötter i studentnationerna i Uppsala och Lund. Nationerna bildades under 1600-talet efter förebilder som funnits i Europa sedan medeltiden. År 1667 infördes nationsobligatorium vid Uppsala universitet. Studentkårerna i Uppsala och Lund bildades år 1849 respektive 1867 på initiativ av nationerna och med dem som huvudmän. Av 1908 års universitetsstatuter <a href="https://lagen.nu/1908:135">(1908:135)</a> framgår det då gällande nationsobligatoriet och att nationerna tillsammans bildar studentkåren. Kår- och nationsobligatoriet har sedan dess, med framväxten av fler universitet och högskolor, skiljts åt.</p> <p>Enligt nu gällande bestämmelser i högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a> får regeringen meddela föreskrifter om skyldighet för studenterna vid högskolorna att tillhöra särskilda studentsammanslutningar. Sådana föreskrifter återfinns i förordningen <a href="https://lagen.nu/1983:18">(1983:18)</a> om studerandekårer, nationer och studentföreningar vid universitet och högskolor. Med studentföreningar avses fakultetsföreningarna vid Stockholms universitet. Enligt förordningen skall den som studerar vid en statlig högskola vara medlem i den studerandekår som finns vid högskolan. Den som studerar vid en högskola skall också vara medlem i en nation eller annan studentförening som finns vid högskolan och som den studerande hade varit skyldig att tillhöra enligt de föreskrifter som gällde omedelbart före den 1 januari 1999. Av förordningen framgår också att studerandekårer, nationer eller andra studentföreningar får ta ut avgifter av de studerande som är medlemmar.</p> <p>En studerandekår skall ha till ändamål att främja medlemmarnas studier och vad som har sammanhang med studierna. Det är studerandekåren som utser och entledigar företrädare för de studerande i de organ vid högskolan där företrädare för de studerande har rätt att ingå. En studerandekår har också, enligt högskoleförordningen <a href="https://lagen.nu/1993:100">(1993:100)</a>, rätt att i anslutning till högskolans årsredovisning lämna en redogörelse för kårens syn på högskolans utveckling och resultat.</p> <p>Tidigare utredningar och riksdagsbeslut</p> <p>Ett antal statliga utredningar har sedan 1970-talet utrett frågan om kårobligatoriet. Riksdagen beslutade år 1993 att obligatoriet skulle avskaffas vid halvårsskiftet 1995 (prop. 1993/93:169, bet. UbU 1992/93:14, rskr. 1992/93:363). Kommittén för avveckling av kårobligatoriet lämnade förslag till hur ett avvecklande av obligatoriet praktiskt skulle genomföras och redovisade kostnader för avvecklingen i betänkandet Avveckling av den obligatoriska anslutningen till studentkårer och nationer (SOU 1994:47). Efter regeringsskiftet år 1994 beslutade riksdagen emellertid att behålla obligatoriet.</p> <p>Våren 2005 gav den dåvarande regeringen en särskild utredare i uppdrag att se över förordningen om studerandekårer, nationer och studentföreningar vid universitet och högskolor (dir. 2005:36). Utredaren lämnade år 2006 betänkandet För studenterna - om studentkårer, nationer och särskilda studentföreningar (SOU 2006:36). Inriktningen på arbetet var dock att endast göra vissa förändringar i den gällande ordningen med obligatoriskt medlemskap.</p> <p>Studentkårernas, nationernas och studentföreningarnas verksamhet</p> <p>Studentkårerna, nationerna och studentföreningarna spelar i dag en viktig roll inom högskoleväsendet. Kårernas verksamhet brukar delas upp i utbildningsbevakande verksamhet och studiesocial verksamhet. Genom dem kanaliseras det studentinflytande som har stor betydelse för lärosätenas kvalitetsutveckling. Studentkårerna utser inte bara studentrepresentanter utan bidrar också genom utbildning och administrativt stöd till att utveckla representanternas arbete. Vissa studentkårer har uppgifter som rimligen borde ses som naturliga för respektive lärosäte i deras eget arbete för att utveckla kvaliteten i utbildningen.</p> <p>Vidare tar studentkårerna ett stort studiesocialt ansvar genom att bevaka och driva studenters rättigheter. Studentkårerna ger bl.a. stöd till enskilda studenter, sköter mottagning av nya såväl nationella som internationella studenter samt bedriver bostadsförmedling, idrottsverksamhet och kontaktskapande verksamhet. Betydelsefull studiesocial verksamhet bedrivs även av nationerna i Lund och Uppsala och studentföreningarna vid Stockholms universitet. Nationernas verksamhet har djupa historiska rötter och är av stort kulturhistoriskt värde.</p> <p>Inför ett avskaffande av obligatoriet är det därför viktigt att säkerställa att angelägna uppgifter och värdefull verksamhet som i dag utförs av kårerna, nationerna och studentföreningarna kan leva vidare under andra former.</p> <p>Särskilda områden att beakta</p> <p>Många av de förslag som presenterats i tidigare utredningar kan ligga till grund för de åtgärder som krävs vid ett avvecklande av obligatoriet. Utvecklingen inom högskolan, med bl.a. förstärkt studentinflytande, en avsevärt större och mer heterogen studentpopulation och nya roller för såväl universitet och högskolor som studentkårer innebär emellertid att tidigare analyser behöver vidareutvecklas.</p> <p>Studenternas rätt till inflytande över utbildningen är i dag lagstadgad i 1 kap. 4 a § högskolelagen. Hittills är det kårerna som organiserat mycket av den formella studentrepresentationen som finns inom högskolan. Även utan ett obligatoriskt medlemskap i studentkårerna är det enligt regeringens mening mycket viktigt att ett aktivt och demokratiskt studentinflytande kan utövas med väl fungerande representationsrätt i beslutande och beredande organ. Det är angeläget att studenter har ett reellt inflytande över beslut vid lärosätena som berör dem. Studenterna spelar också en viktig roll för kvalitetsutvecklingen vid universitet och högskolor genom att både delta i och kritiskt granska utbildningen. Detta förutsätter strukturer vid universitet och högskolor som kan identifiera företrädare för studenterna utifrån krav om demokrati, representativitet, kontinuitet, självständighet och oberoende. Ett väl fungerande studentinflytande kan vidare kräva stöd i olika former från respektive lärosäte för att kunna fullgöras på rimliga premisser. Det är därför viktigt att avvecklingen av obligatoriet åtföljs av insatser för att ersätta detta med former för ett modernt och reellt studentinflytande.</p> <p>Det är möjligt att en avveckling av obligatoriet medför såväl skatterättsliga följder som minskade medlemsintäkter för kårerna, nationerna och studentföreningarna. Detta kan i sin tur påverka möjligheterna att bedriva studiesocial verksamhet. Särskilt kan de finansiella förutsättningarna att äga eller hyra samlingslokaler påverkas. En avveckling av obligatoriet kan även ha konsekvenser för hanteringen av kårers, nationers och studentföreningars tillgångar och skulder liksom för studenternas bostadssituation.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>En särskild utredare skall föreslå hur en avveckling av kår- och nationsobligatoriet kan genomföras. Utredaren skall utifrån en kartläggning av konsekvenserna av obligatoriets avveckling föreslå nödvändiga åtgärder för att säkerställa, stärka och utveckla studentinflytandet och en god studiesocial verksamhet vid universitet och högskolor samt även beakta de ekonomiska konsekvenserna för berörda aktörer.</p> <p>I uppdraget ingår att ta fram förslag till hur studentrepresentanter i beslutande och beredande organ inom högskolan skall utses.</p> <p>Utredaren skall kartlägga konsekvenserna av ett avvecklande av obligatoriet för kårers, nationers och andra studentföreningars studiesociala verksamheter samt lämna förslag till hur funktioner av stor betydelse för studenterna skall kunna bedrivas utan ett obligatorium. Frågan om hur samlingslokaler, studentbostäder och andra tillgångar, liksom eventuella skulder, skall hanteras skall särskilt beaktas.</p> <p>I uppdraget ingår även att kartlägga de ekonomiska konsekvenserna som ett avskaffande får för kårer, nationer och andra studentföreningar, universitet och högskolor samt för staten. Om utredaren finner att särskilda uppgifter bör övergå till andra organ, skall utredarens förslag innefatta en kostnadsberäkning i denna del. Om förslagen innebär kostnadsökningar och intäktsminskningar för staten, skall kommittén föreslå en finansiering.</p> <p>Utredaren skall utarbeta nödvändiga författningsförslag. I utredningens uppdrag ingår dock inte att föreslå ändringar av grundlag.</p> <p>Utredaren skall under arbetet samråda med universitet och högskolor, studentkårer, nationer och andra studentföreningar samt med andra berörda myndigheter. I så stor utsträckning som möjligt skall utredaren utgå från tidigare utredningars arbete.</p> <p>Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 15 februari 2008.</p> <p> (Utbildningsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2006:48/ 2006-04-27T12:00:00+01:00 2006-04-27T12:00:00+01:00 2006:48 Befattningsstruktur vid universitet och högskolor Utbildningsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 27 april 2006.</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2> <p>En särskild utredare skall göra en översyn av dagens befattningsstruktur vid universitet och högskolor. I uppdraget ingår att granska rådande anställningsstruktur samt föreslå förbättringar för att uppnå en fungerande och sammanhållen meriterings- och karriärväg för såväl kvinnor som män vid universitet och högskolor och i relation till omgivande samhälle. Utredaren skall även granska om anställningsprocessen är ändamålsenlig och effektiv, belysa de visstidsanställdas situation samt utreda hur högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a> och högskoleförordningen <a href="https://lagen.nu/1993:100">(1993:100)</a> förhåller sig till lagen <a href="https://lagen.nu/1982:80">(1982:80)</a> om anställningsskydd. Uppdraget skall redovisa senast den 17 november 2007.</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>År 2004 var 63 600 personer anställda vid universitet och högskolor. Detta motsvarar 52 300 helårsanställningar och utgör ungefär en fjärdedel av all statligt anställd personal. Av dessa arbetade drygt 24 000 heltidspersoner med forskning och undervisning. I denna siffra ingår inte doktorander. Antalet lärare och forskare vid universitet och högskolor har mer än fördubblats sedan 1980. Den största ökningen har skett de senaste 15 åren.</p> <p>Anställning som lärare i högskolan regleras, utöver i allmänt tillämplig lagstiftning, i högskolelagen och högskoleförordningen. Reglerna är bl.a. ägnade att säkra kvaliteten i högre utbildning och forskning samt garantera viss samstämmighet mellan lärosäten och ämnen för vissa undervisande och forskande befattningar. Genom de senaste decenniernas förändringar i regelverk för universitet och högskolor har bestämmelserna blivit mindre detaljerade, men är jämfört med andra sektorer inom statsförvaltningen fortfarande omfattande. Det finns anledning att göra en översyn av såväl befattningsstruktur som regelverk kring anställning för att förstärka universitetens och högskolornas möjlighet att på bästa möjliga sätt genomföra sina olika uppdrag och vara en attraktiv arbetsplats i nationell och internationell konkurrens.</p> <p>Anställningsstrukturen</p> <p>Genom 1986 års lärartjänstereform ersattes flertalet av de tidigare lärartjänsterna med tjänstekategorierna professor, lektor, adjunkt och forskarassistent (prop. 1984/85:57, Ny arbets- och tjänsteorganisation för lärare i den statliga högskolan). I propositionen Högskolans ledning, lärare och organisation (prop. 1996/97:141) presenterades nya regler för anställning, rekrytering och befordran av lärare. Regeringens intention var att skapa förutsättningar för en sammanhållen karriärväg, där arbetsuppgifterna på alla nivåer skall innehålla både forskning och utbildning och där det sker successiva prövningar av lärarens eller forskarens kompetens samt att åstadkomma ett ökat bruk av tillsvidareanställning. Denna ambition fortsatte regeringen att arbeta efter och i propositionen Forskning och förnyelse (prop. 2000/01:3) presenterades lärarkategorin biträdande lektor.</p> <p>Drygt hälften av alla anställda inom universitet och högskolor är kvinnor. Störst andel kvinnor återfinns bland den administrativa personalen och bibliotekspersonalen. Andelen kvinnor bland den forskande och undervisande personalen var 41 procent 2004. Bland adjunkterna var andelen kvinnor 55 procent, medan endast 16 procent av professorerna var kvinnor. Sedan 1995 har andelen kvinnliga professorer ökat med åtta procentenheter.</p> <p>Lagen om anställningsskydd och högskoleförordningen</p> <p>En av de lagar som styr arbetsmarknaden är lagen <a href="https://lagen.nu/1982:80">(1982:80)</a> om anställningsskydd (anställningsskyddslagen). Anställningsskyddslagens huvudregel är att anställningsavtal gäller tills vidare. Avtal om tidsbegränsad anställning får emellertid träffas i vissa situationer. Därutöver är det tillåtet att genom kollektivavtal avtala om tidsbegränsad anställning i andra fall. Om det i lag eller förordning som har meddelats med stöd av lag finns särskilda föreskrifter om tidsbegränsad anställning som avviker från anställningsskyddslagen, gäller dessa.</p> <p>Med stöd av högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a> har särskilda bestämmelser om tidsbegränsade anställningar som avviker från anställningsskyddslagen meddelats i högskoleförordningen <a href="https://lagen.nu/1993:100">(1993:100)</a>. Bestämmerlserna möjliggör tidsbegränsad anställning för olika kategorier av lärare och doktorander. Till skillnad från anställningsskyddslagen innehåller högskoleförordningen ingen bestämmelse om att det genom kollektivavtal får göras avvikelser. Högskolorna är också genom 4 kap. 1 § högskoleförordningen förhindrade att anställa andra lärarkategorier än dem som anges i paragrafen.</p> <p>Behovet av en översyn</p> <p>Forskningen är till sin natur internationell. För att Sverige skall kunna fortsätta vara en ledande kunskapsnation i en allt mer globaliserad värld krävs ett levande och vitalt internationellt utbyte mellan lärosäten, lärare och forskare. Som ett led i denna strävan deltog Sverige aktivt i framtagandet av rekommendationerna Europeiska stadgan för forskare och Riktlinjer för rekrytering av forskare (2005/251/EG) som utfärdades av Europeiska kommissionen den 11 mars 2005. Dessa dokument behandlar såväl rekryteringen av forskare som forskaryrket och forskarkarriären.</p> <p>Universitetens och högskolornas verksamhet och finansiering har under det senaste decenniet genomgått genomgripande förändringar. Sedan mitten av 1990-talet har lärosätena upplevt en kraftig expansion av grundutbildningen, påtagliga förändringar och effektiviseringar av forskarutbildningen samt reformer som berört anställningsstrukturen. Dessutom har andelen av finansieringen av forskning vid universitet och högskolor som kommer från externa finansiärer ökat.</p> <p>Den offentligt finansierade forskningen i Sverige utförs i huvudsak vid universitet och högskolor. Dessa forskningsmedel fördelas dels genom direkta anslag till lärosätena, dels efter ett ansökningsförfarande där forskare eller lärosäten i konkurrens söker medel från forskningsråd och sektorsmyndigheter. Forskningen vid landets lärosäten finansieras också genom EU, näringslivet, organisationer och stiftelser. I genomsnitt utgör de direkta anslagen nära hälften av universitetens och högskolornas forskningsfinansiering. Detta innebär att en betydande del av finansieringen av den forskande personalen kommer från olika typer av externa källor och tilldelas oftast under en begränsad period.</p> <p>Högre utbildning och forskning i Sverige står inför ett genomgripande generationsskifte. I propositionen Forskning för ett bättre liv (prop. 2004/05:80) gjorde regeringen bedömningen att generationsskiftet utgör ett tillfälle till förnyelse av såväl lärosätenas organisation som forskningens inriktning. Generationsskiftet kan också erbjuda goda möjligheter att uppnå en jämnare könsfördelning mellan kvinnor och män.</p> <p>Anställningsprocessen</p> <p>Delar av anställningsprocessen för adjunkter, forskarassistenter, biträdande lektorer, lektorer och professorer är reglerad i högskoleförordningen. Reglerna omfattar behörighetskrav för dessa lärarkategorier samt vilka bedömningsgrunder som skall användas vid anställning. En central del i den akademiska kvalitetssäkringen utgörs av anställningsprocessen där de sökandes meriter granskas av sakkunniga inom det aktuella området. Denna anställningsprocess möjliggör ett öppet och kvalitetssäkrande förfarande, men är samtidigt tids- och arbetskrävande.</p> <p>I propositionen Högskolans ledning, lärare och organisation (prop. 1996/97:141) presenterade regeringen förslag till ändringar i förfarandet vid anställning av lärare. Ändringar som genomfördes var bl.a. avskaffandet av regleringen av tjänsteförslagsnämnder samt införandet av lokala anställningsordningar. Inte minst betonades vikten av att större hänsyn bör tas till pedagogiska meriter. Regeringen menade att lärosätenas sätt att arbeta med rekryteringsfrågor borde kunna bli mer flexibla samt att handläggningstiden av anställningsärendena borde kunna kortas. Det finns signaler från lärosäten om att anställningsprocesserna fortfarande utgör ett tungt och tidskrävande arbete.</p> <p>Meriterings- och karriärvägar</p> <p>Staten har ett övergripande ansvar för att samhällets långsiktiga behov av vetenskaplig kompetens tillgodoses. Regeringen har delegerat stora delar av arbetsgivarpolitiken i staten till förvaltningsmyndigheterna. Universitet och högskolor har ansvaret för de lokala prioriteringarna och planeringen av sin tillgång på kompetent personal.</p> <p>En viktig del i arbetet med att åstadkomma en sammanhållen karriärväg för högskolans lärare var införandet av den s.k. befordringsreformen. I propositionen Högskolans ledning, lärare och organisation (prop. 1996/97:141) presenterades förslaget som kom att göra det möjligt för lektorer som är tillräckligt vetenskapligt och pedagogiskt meriterade att inom ramen för sin anställning befordras till professorer samt för adjunkter att befordras till lektorer, om de bedöms ha behörighet för en sådan tjänst eller i övrigt besitter särskild kompetens.</p> <p>Högskoleverket har i tre delrapporter granskat befordringsreformen (2001:7 R, 2002:2 R och 2002:33 R). Dessa rapporter visar att antalet professorer nästan har fördubblats och att pedagogiska meriter kommit att spela en större roll samtidigt som kraven på vetenskapliga meriter ställts högt. Vidare framgår att reformen inte lett till några större förändringar i fördelningen mellan manliga och kvinnliga professorer samt att befordrade professorer i stor utsträckning har kvar sina tidigare arbetsuppgifter.</p> <p>Vid landets lärosäten och inom olika ämnesområden har olika praxis utvecklats för hur bedömningen vid befordran bör gå till. Det har t.ex. inom vissa områden funnits krav på erhållen externfinansiering för att en person skall kunna bli aktuell för befordran. I bl.a. Högskoleverkets rapporter framkommer att det har förekommit kritik riktad mot att de pedagogiska meriterna fortfarande väger allt för lätt. Det är få icke disputerade adjunkter som befordrats till lektorer. Det är inte klarlagt hur befordringsmöjligheterna påverkat rörligheten för högskolans lärarkår.</p> <p>Regeringen aviserade i propositionen Forskning och förnyelse (prop. 2000/01:3) att en ny anställningskategori - biträdande lektor - skulle skapas. Lärosätena har därigenom fått en möjlighet att från den 1 juli 2001 anställa biträdande lektorer tills vidare, dock längst fyra år, varefter anställningen efter prövning kan övergå i en tillsvidareanställning som lektor. Bestämmelsen kring anställningen motsvarar i övrigt bestämmelserna för forskarassistenter. Detta är en försöksverksamhet som skall fortgå till den 1 juli 2009. Sedan 2001 har endast några lärosäten använt denna anställningskategori och det har förekommit relativt få anställningar som biträdande lektor.</p> <p>Trots en politisk ambition och en vilja från lärosätena att skapa ett sammanhållet karriär- och meriteringssystem har utvecklingen i vissa delar gått i den motsatta riktningen under det senaste decenniet. Bland annat är perioden mellan doktorsexamen och den första tillsvidareanställningen vid ett lärosäte inte sällan svåröverskådlig. Anställningar som forskarassistent eller biträdande lektor är relativt få. För att kunna meritera sig forskningsmässigt och för att framgångsrikt kunna konkurrera om lektorat krävs ofta att personen får olika typer av tidsbegränsade projektanställningar. För dessa anställningar saknas i vissa fall en tydlig karriärväg och öppen konkurrens.</p> <p>Regeringen gav i december 2002 en särskild utredare i uppdrag att utvärdera forskarutbildningen och perioden efter doktorsexamen (dir. 2002:148). I betänkandet En ny doktorsutbildning (SOU 2004:27) gav utredaren förslag om en ny tvåårig anställningsform för nydisputerade - anställning som doktor. Remissvaren var i huvudsak positiva till förslaget. Vissa av remissinstanserna ansåg dock att frågan om en eventuell ny anställning behövde belysas i ett perspektiv som även inkluderade hela forskningskarriären. Det finns mot denna bakgrund skäl att sätta in den postdoktorala situationen i ett större sammanhang där möjliga lösningar och förslag bör ses som en del av en tydlig och sammanhållen karriärväg från doktorand till professor.</p> <p>Regeringen anser att forskarutbildades rörlighet mellan högskolan och det övriga arbetslivet bör öka. Regeringen anförde i propositionen Forskning för ett bättre liv (prop. 2004/05:80) att forskares rörlighet är en effektiv form för kunskapsöverföring och främjar därmed samverkan mellan olika samhällsfunktioner. Vid en översyn av karriärvägarna är det därför viktigt att beakta behovet av sådan rörlighet och säkerställa att det inte finns onödiga hinder för rörligheten.</p> <p>Regeringen menar att det är viktigt att öka andelen kvinnor i rekryteringsbasen för att det skall vara möjligt att öka andelen kvinnor inom de högre anställningsnivåerna. Högskoleverket har visat att män som doktorerat blir professorer i dubbelt så stor utsträckning som kvinnor som doktorerat (2006:2 R). Lärosätena bör aktivt arbeta för att undanröja hinder för kvinnor att meritera sig såväl för fortsatt forskarkarriär som att erhålla högre befattningar. För att högskolan skall kunna bli jämställd krävs det både medvetna och långsiktiga insatser.</p> <p>Tidsbegränsad anställning och anställningsskyddslagen</p> <p>Upp mot en tredjedel av den samlade personalstyrkan vid landets lärosäten är visstidsanställda. Andelen personer med visstidsanställning är därmed påtagligt högre för universitet och högskolor än för övriga arbetsmarknaden. Många är tidsbegränsat anställda med stöd av högskoleförordningen och är därmed undantagna från vissa av reglerna i anställningsskyddslagen, men en stor del av visstidsanställningarna sker enligt anställningsskyddslagen.</p> <p>I propositionen Högskolans ledning, lärare och organisation (prop. 1996/97:141) ansåg regeringen att de regler som gäller för den övriga arbetsmarknaden i princip också bör tillämpas inom högskolan. Detta innebär att det vid ett långvarigt behov av lärare inom ett ämnesområde är rimligt att fler lärare tillsvidareanställs. I propositionen Forskning för ett bättre liv (prop. 2004/05:80) anges att lärosätena bör utforma tydliga riktlinjer för sin anställningsstruktur som tar sikte på att säkerställa en balans mellan anställningar på olika nivåer och att tidsbegränsade anställningar används i så liten utsträckning som möjligt.</p> <p>Regeringen anser att det finns behov av att motverka att tidsbegränsade anställningar pågår under allt för lång tid hos en och samma arbetsgivare och att minska möjligheterna att stapla tidsbegränsade anställningar på varandra. Antalet tidsbegränsade anställningar bör därför minska och arbetstagarnas möjligheter att få tillsvidareanställningar bör främjas.</p> <p>Att anställningar som doktorand och forskarassistent är tidsbegränsade ses i allmänhet som oproblematiskt. När det gäller vissa andra av de tidsbegränsade anställningar som anges i högskoleförordningen har Sveriges universitetslärarförbund (SULF) framfört att sådana anställningar ibland används i allt för stor utsträckning och i fall som inte motsvarar de ursprungliga intentionerna med anställningen (U2003/4401/UH). Detta gäller t.ex. gästlärare och adjungerade lärare. För timlärare finns ingen bortre gräns för hur många gånger en timlärares anställning får förnyas. För adjungerade lärare finns sedan 1999 en sådan bortre gräns, men företrädare för de medicinska fakulteterna vid landets lärosäten har hemställt att denna bortre gräns tas bort (U2003/1467/UH).</p> <p>Regeringen har i propositionen Förstärkning och förenkling - ändringar i anställningsskyddslagen och föräldraledighetslagen (prop. 2005/06:185) föreslagit förändringar av dagens regler gällande bl.a. visstidsanställning i anställningsskyddslagen. Enligt detta förslag bör avtal om tidsbegränsad anställning endast få träffas för fri visstidsanställning, vikariat och när arbetstagaren har fyllt 67 år. Avtal får även enligt förslaget i propositionen träffas om tidsbegränsad provanställning, om prövotiden är högst sex månader. Om en arbetstagare under en femårsperiod har varit anställd hos en arbetsgivare i fri visstidsanställning eller i provanställning i sammanlagt mer än fjorton månader, skall enligt förslaget anställningen övergå till en tillsvidareanställning. För vikariat föreslås samma regler gälla som tidigare. Därutöver skall det enligt propositionen vara fortsatt möjligt att genom kollektivavtal avtala om tidsbegränsad anställning även i andra fall. Dessa nya regler i lagen om anställningsskydd föreslås träda i kraft den 1 juli 2007.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>En särskild utredare skall göra en översyn av dagens befattningsstruktur vid universitet och högskolor. Målet är att landets lärosäten skall kunna säkerställa en långsiktig kvalitet i verksamheten genom bl.a. ett aktivt arbetsgivaransvar med trygga och tydliga villkor för medarbetarna samt ett väl fungerande system för rekrytering, karriär och befordran.</p> <p>Utredaren skall utgå från att de svenska lärosätena skall vara attraktiva arbetsplatser för såväl svenska som utländska forskare. Utredarens förslag bör bidra till att såväl den internationella som den nationella rörligheten av lärare och forskare stimuleras och att samarbete mellan lärosäten underlättas. Utredaren skall beakta Europeiska kommissionens rekommendationer om Europeiska stadgan för forskare och Riktlinjer för rekrytering av forskare (2005/251/EG) i de delar som berör uppdraget. Utredaren skall i sina förslag beakta regeringens ambition att öka jämställdheten mellan kvinnor och män.</p> <p>Utredaren skall särskilt:</p> <p>· Granska om rådande regler i högskoleförordningen för bedömningsgrunder, anställningsförfarande och överklagande gällande lärare är ändamålsenliga. Utredaren bör föreslå förenklingar som medger att såväl öppenhet och rättssäkerhet som hög kvalitet i den forskande och pedagogiska verksamheten bibehålls.</p> <p>· Utvärdera befordringsreformen och försöket med anställning som biträdande lektor. Utvärderingen bör bl.a. belysa hur dessa påverkat rörligheten och jämställdheten.</p> <p>· Granska förutsättningarna och föreslå förbättringar för att uppnå en fungerande och sammanhållen meriterings- och karriärväg för kvinnor och män, vid universitet och högskolor samt i relation till omgivande samhälle.</p> <p>· Analysera på vilket sätt den ökade andelen externfinansiering till universitet och högskolor påverkar anställningsstrukturerna.</p> <p>· Granska de visstidsanställdas situation vid universitet och högskolor. Utredaren skall därvid utreda de effekter som kommande ändringar i anställningsskyddslagen kan få för högskolesektorn samt lämna erforderliga förslag på åtgärder. Utredaren skall även analysera hur gällande regler i högskoleförordningen förhåller sig till anställningsskyddslagen och lämna förslag på hur konsekvens och rättssäkerhet kan uppnås.</p> <p>· Belysa om samtliga av de i 4 kap. högskoleförordningen angivna typerna av tidsbegränsning är väl fungerande. I den mån dessa anställningskategorier och anställningsformer föreslås finnas kvar, bör det övervägas hur lång den sammanlagda anställningstiden bör vara.</p> <p>Samtliga förslag till ändringar skall åtföljas av en analys av vilka konsekvenser förslaget kan få såväl för universitet och högskolor som för andra aktörer inom forskningssystemet. I uppdraget ingår att lämna förslag på de författningsändringar som kan föranledas av uppdraget och i övrigt följa kommittéförordningen <a href="https://lagen.nu/1998:1474">(1998:1474)</a>. Utredaren skall inhämta relevanta erfarenheter och tillämpningar från andra länder. Uppdraget skall utföras efter samråd med lärosäten och berörda myndigheter och organisationer samt med utredningen Resursutredningen (U2004:03). Utredaren skall även samråda med Arbetsgivarverket. Utredaren skall hålla berörda centrala arbetstagarorganisationer informerade om arbetet och ge dem tillfälle att framföra synpunkter.</p> <h2 id="redovisning">Redovisning av uppdraget</h2> <p>Utredaren skall redovisa uppdraget senast den 17 november 2007.</p> <p> (Utbildnings- och kulturdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2006:29/ 2006-04-12T12:00:00+01:00 2006-04-12T12:00:00+01:00 2006:29 Tilläggsdirektiv till Resursutredningen (U 2004:03) Utbildningsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 12 april 2006.</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2> <p>Regeringen beslutade den 22 september 2004 om kommittédirektiv för en översyn av resurstilldelningssystemet för grundläggande högskoleutbildning (dir. 2004:49). Ett delbetänkande redovisades i maj 2005 (SOU 2005:48). I följande tilläggsdirektiv utvidgas uppdraget till att också omfatta en översyn av resurstilldelning och övrig styrning avseende forskning och forskarutbildning vid universitet och högskolor inklusive Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Vad gäller SLU skall även resurstilldelningen till den grundläggande högskoleutbildningen ses över. Utredarens utgångspunkt för uppdraget skall vara behovet av hög vetenskaplig kvalitet samt ökad profilering, närmare samarbete och arbetsfördelning mellan olika lärosäten. Utredaren skall göra en översyn av de villkor för forskning och forskarutbildning som skapas med nuvarande styrning och finansiering av högskolesystemet.</p> <p>Utredaren skall utifrån denna översyn föreslå förändringar i principer och former för högskolesystemets styrning och resurstilldelning avseende forskning och forskarutbildning samt även kunna överväga andra åtgärder som innebär att de övergripande målsättningarna uppnås.</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>Universitet och högskolor har en central roll i den svenska forskningen genom sin dominerande roll som forskningsutförare. Merparten av offentligt finansierad forskning, undantaget försvarsforskningen, utförs vid universitet och högskolor. Jämfört med vissa andra länder finns det i Sverige relativt få forskningsinstitut. Lärosätena svarar därmed både för det fria kunskapssökandet genom grundforskning och för behovsmotiverad forskning till stöd för olika samhällssektorer.</p> <p>De villkor för forskning och forskarutbildning som skapas genom högskolesystemets utformning, styrning och finansiering är centrala forskningspolitiska frågor. Forskarutbildningen är en väsentlig del av universitetens uppdrag, och doktorander utför en stor del av forskningen. Forskarutbildningen är både en integrerad del av forskningen och en utbildning som skall möta doktorandernas behov och bidra till högskolans behov av forskare och lärare, liksom det omgivande samhällets behov av vetenskaplig kompetens. Högskolans uppgift att samverka med det omgivande samhället är integrerad i hela högskolans verksamhet, inklusive forskning och forskarutbildning. Genom samverkan bidrar högskolan till både kunskapens nyttiggörande och forskningens förankring i samhället.</p> <p>Högskolesystemets utbyggnad</p> <p>Det svenska högskolesystemet har byggts ut kraftigt under de senaste decennierna. I slutet av 1970-talet fanns det tio lärosäten med forskarutbildning, av vilka sex var universitet och fyra fackhögskolor. Vid denna tid började etableringen av ett flertal nya högskolor. Uppbyggnaden av nya universitet och högskolor har därefter lett fram till att det idag finns 36 lärosäten med staten som huvudman. Av dessa är 14 universitet med generell rätt att utfärda examina inom forskarutbildning och fyra är högskolor med rätt att utfärda forskarexamina inom för respektive högskola särskilt beslutat vetenskapsområde. Antalet högskolor utan vetenskapsområde är 18. Utöver dessa lärosäten med staten som huvudman finns det tre enskilda utbildningsanordnare som har tillstånd att utfärda examina inom viss forskarutbildning.</p> <p>Utbyggnaden har inneburit en kraftig ökning av forskning och forskarutbildning. Alla högskolor har sedan 1997 egna fasta forskningsresurser. Antalet lärosäten med rätt att utfärda examina inom forskarutbildning har nära fördubblats under de senaste decennierna. Även antalet examinerade inom forskarutbildningen har under 1990-talet fördubblats och därefter fortsatt att öka.</p> <p>Regeringens ambition att det skall finnas minst ett universitet eller en högskola i varje län har uppnåtts. Universiteten och högskolorna har en viktig roll för utvecklingen såväl nationellt som internationellt. Genom det nu väl utbyggda högskolesystemet ges förbättrade förutsättningar för t.ex. breddad rekrytering av studenter och en regional anknytning av högre utbildning och forskning. I regeringens proposition Forskning för ett bättre liv (prop. 2004/05:80) har regeringen uttalat att ett skede av konsolidering och profilering inom högskolesystemet bör inledas.</p> <p>Finansieringsbilden för forskning och forskarutbildning vid universitet och högskolor</p> <p>De sammanlagda intäkterna för forskning och forskarutbildning vid universitet och högskolor uppgick till drygt 23 miljarder kronor 2004. Av dessa svarade offentliga medel för 80 procent. Knappt 46 procent av de samlade intäkterna kommer via direkta statsanslag medan drygt 54 procent utgörs av externa intäkter från såväl offentliga som privata finansiärer.</p> <p>De externa medlen fördelas ofta i konkurrens efter prövning av vetenskaplig kvalitet eller prövning av relevans för kunskap till stöd för olika samhällssektorer, t.ex. medel från forskningsråd och andra forskningsfinansiärer. Av lärosätenas samlade externa forskningsresurser 2003 var cirka hälften tilldelade efter vetenskaplig prövning enligt Högskoleverkets klassificering av intäkter från olika finansiärer.</p> <p>Tilldelning av resurser för forskning och forskarutbildning</p> <p>Lärosäten med rätt att utfärda examen i forskarutbildning tilldelas resurser för forskning och forskarutbildning samt konstnärligt utvecklingsarbete på ett för varje lärosäte separat anslag. Riksdagen beslutade med anledning av regeringens proposition Högskolans ledning, lärare och organisation (prop. 1996/97:141, bet. 1997/98:UbU3, rskr. 1997/98:12) att anslag till forskning och forskarutbildning vid lärosäten under dåvarande Utbildningsdepartementet från och med den 1 januari 1999 huvudsakligen skulle fördelas till fyra vetenskapsområden benämnda humanistisk-samhällsvetenskapligt, medicinskt, naturvetenskapligt och tekniskt vetenskapsområde. Därtill infördes en särskild post för resurserna för konstnärligt utvecklingsarbete. Lärosäten med rätt att utfärda examina i forskarutbildningen disponerar inom sina anslag för forskning och forskarutbildning särskilda anslagsposter för de tilldelade vetenskapsområdena och i förekommande fall konstnärligt utvecklingsarbete och har möjlighet att omfördela tre procent av resurserna mellan posterna. Antalet vetenskapsområden per universitet varierar mellan ett och fyra.</p> <p>De lärosäten som före den 1 januari 1999 var universitet har anslaget uppdelat i anslagsposter per vetenskapsområde och en anslagspost för lokalhyror m.m. För de lärosäten som blivit universitet efter den 1 januari 1999 ingår medel för lokalhyror i anslagsposterna för vetenskapsområdena. Universitet och högskolor med vetenskapsområde tilldelas även forskningsresurser på en anslagspost benämnd Övriga forskningsmedel där högskolan själv beslutar om medlens fördelning. De högskolor som inte är universitet eller har något vetenskapsområde disponerar forskningsmedel från anslaget Forskning och konstnärligt utvecklingsarbete vid vissa högskolor.</p> <p>Sveriges lantbruksuniversitet, som ingår i Jordbruksdepartementets ansvarsområde, får ett samlat anslag för grundutbildning, forskning och forskarutbildning samt för en tredje verksamhetsgren, fortlöpande miljöanalys.</p> <p>Forskarutbildningen styrs genom att regeringen sätter upp kvantitativa mål för antal doktorsexamina per lärosäte och vetenskapsområde. Målen sätts med utgångspunkt i statsmakternas ambitioner och respektive lärosätes totala kapacitet inom forskarutbildning. De externa medlen utgör ofta en väsentlig och nödvändig förutsättning för att målen för antal examina skall kunna uppnås. Något särskilt belopp för forskarutbildning anvisas inte inom ramen för lärosätenas anslag för forskning och forskarutbildning.</p> <p>Ansökan om rätt att benämnas universitet och att tilldelas vetenskapsområde</p> <p>Ett lärosäte kan ansöka hos regeringen om att tilldelas rätten att benämnas universitet. På förslag av regeringen i budgetpropositionen beslutade riksdagen (prop. 1996/97:1, 1996/97:UbU1, rskr. 1996/97:100) om vilka kriterier som skall gälla för att en högskola av regeringen skall ges rätten att benämnas universitet. Bl.a. fastslogs att högskolan skall ha grundutbildning och forskning av tillräcklig omfattning och kvalitet, goda infrastrukturella förutsättningar och internationella kontakter samt uppfylla kraven för att självständigt få inrätta professurer och att utfärda doktorsexamen. Sedan 1999 har dock alla högskolor givits rätt att självständigt anställa professorer. Med benämningen universitet följer ett generellt tillstånd att utfärda examina inom forskarutbildningen.</p> <p>En högskola kan också ansöka hos regeringen om att tilldelas ett vetenskapsområde och därmed ges tillstånd att utfärda examina i forskarutbildning inom detta vetenskapsområde (prop. 1996/97:141). För att en högskola skall tilldelas vetenskapsområde skall den ha forskning och utbildning med tillräcklig kvalitet och omfattning inom det sökta området. Före beslut om universitetsstatus och nya vetenskapsområden har regeringen låtit Högskoleverket pröva ansökningarna.</p> <p>Efter införandet av fastlagda kriterier för universitetsstatus fr.o.m. 1998 har regeringen med anledning av ansökningar från fyra högskolor beslutat att högskolorna i Karlstad, Växjö och Örebro skulle ges benämningen universitet fr.o.m. den 1 januari 1999 samt att Mitthögskolan skulle ges benämningen universitet fr.o.m. den 1 januari 2005. Karolinska institutet, Kungl. Tekniska högskolan och Högskolan i Luleå bedömdes redan 1998 uppfylla kriterierna för att få benämnas universitet, varför dessa lärosäten utan ansökan benämns universitet. Vidare finns i dag fem högskolor som tilldelats vetenskapsområde: Högskolan i Kalmar 1999, Blekinge tekniska högskola 1999, Mälardalens högskola 2001 och Stiftelsen Högskolan i Jönköping 2004. Malmö högskola fick medicinskt vetenskapsområde 1999 då den odontologiska forskningen fördes från Lunds universitet till Malmö högskola.</p> <p>Behovet av utredning</p> <p>Det svenska högskolesystemet har genomgått stora förändringar och ställts inför nya utmaningar de senaste 10-15 åren. Förändringarna avser bl.a. ökad internationell konkurrens med nya krav på kraftsamling, prioritering och samarbete för en hög vetenskaplig kvalitet. Tvärvetenskaplig forskning har ökat i omfattning och betydelse. Antalet universitet och högskolor har ökat och fler lärosäten än tidigare har tillstånd att utfärda examina inom forskarutbildning. En etablerad ordning för ansökan hos regeringen om rätt att benämnas universitet och tillstånd att utfärda examina inom forskarutbildningen har medfört ökade ambitioner när det gäller forskning hos ett flertal högskolor. Forskarutbildningen har expanderat kraftigt, och forskarutbildningens kvalitet och dess roll som en utbildning också för arbetslivet utanför universitet och högskolor betonas starkare. Uppgiften att samverka med det omgivande samhället har givits allt större tyngd.</p> <p>Införandet av systemet med mål- och resultatstyrning ger lärosätena stor handlingsfrihet samtidigt som större krav ställs på uppföljning och redovisning av verksamhet och resultat. Såväl inom statsförvaltningen generellt som inom högskolan har genomförts en betydande decentralisering med åtföljande ökade administrativa uppgifter i den direkta verksamheten. Nämnda förändringar har sammantaget resulterat i bl.a. utökade uppgifter för enskilda lärare och forskare.</p> <p>Principerna avseende såväl möjligheten att få universitetsstatus eller vetenskapsområde som resurstilldelning till forskning och forskarutbildning har gällt sedan slutet av 1990-talet, men systemet har inte utvärderats. Vidare har forskningens finansiering över tid förändrats genom en ökad andel extern finansiering, men en samlad översyn av finansieringsbilden avseende högskolans forskning och tilldelningen av resurser för forskning och forskarutbildning har inte genomförts.</p> <p>Behovet av profilering och samarbete mellan lärosäten har ökat, vilket ställer nya krav på formerna för styrning av högskolan.</p> <p>Det finns mot bakgrund av ovanstående förändringar och nya utmaningar för universitet och högskolor skäl för en översyn av de villkor för forskning och forskarutbildning som skapas med nuvarande utformning, styrning och finansiering av högskolesystemets forskning och forskarutbildning.</p> <p>De direkta statsanslagens roll och betydelse</p> <p>För att svensk forskning skall kunna möta en ökad internationell konkurrens ställs ökade krav på kraftsamling inom viktiga forskningsområden. Det är viktigt att ge de mest framstående forskarna förutsättningar att bedriva långsiktig forskning i attraktiva miljöer med kritisk massa.</p> <p>De medel för forskning och forskarutbildning som anvisas direkt till universitet och högskolor utgör grunden för lärosätenas verksamhet och skall ge lärosätena möjlighet att agera självständigt och fatta egna beslut om forskningens och forskarutbildningens inriktning. Det är angeläget att det finns möjlighet att pröva nya idéer och forskningsinriktningar. De direkt anvisade statliga medlen skall också ge förutsättningar för långsiktig planering av verksamheten. Universitet och högskolor har ansvar för att forskarutbildningen planeras och bedrivs så att de forskarstuderande ges en utbildning av hög kvalitet och med trygga villkor, vilket regeringen har anfört i prop. 2004/05:80.</p> <p>För att åstadkomma nödvändig kvalitet och kraftsamling ställs allt högre krav på lärosätena att åstadkomma prioritering och profilering. Universitet och högskolor har enligt vad som anförts i prop. 1996/97:141 ett ansvar för att utveckla forskningsprofiler och genom omfördelning av resurser stärka angelägen forskning.</p> <p>Externa forskningsresurser har stor betydelse för stödet till starka forskningsmiljöer. Samtidigt kan en mycket hög andel extern finansiering, t.ex. hos de lärosäten som har betydande bidrag från näringsliv och forskningsstiftelser, medföra minskade möjligheter för lärosätet att besluta om profilering av verksamheten. Extern finansiering som är förenad med krav på medfinansiering från lärosätets sida minskar ytterligare lärosätets möjligheter att självständigt besluta om prioritering av resurser och verksamhet.</p> <p>Utöver behovet av kraftsamling inom forskningen finns det samtidigt ett behov av en kvalificerad bredd inom forskningen för att det inom Sverige skall finnas en bred vetenskaplig kompetens och för att säkra förnyelse och etablering av nya forskningsinriktningar. En bred forskningsbas är därmed en förutsättning för utveckling av de mest framstående miljöerna.</p> <p>Fr.o.m. den 1 juli 2007 införs tre nivåer i examensstrukturen: utbildning på grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå. Enligt regeringens mening skall forskarutbildningen vara en integrerad del av den forskning som bedrivs, inklusive den stora del av forskningen som finansieras genom bidrag från externa finansiärer (prop. 2004/05:80). Att separera resurserna för forskning och forskarutbildning för att åstadkomma en situation där all forskarutbildning enbart finansieras av direkta statsanslag är således inte önskvärt. Samtidigt riskerar ett alltför starkt beroende av externa medel att få negativa effekter för forskarutbildningen, eftersom det försvårar en samlad planering av forskarutbildningen utifrån utbildningens och doktorandernas behov. Forskarutbildningen skall dessutom inte bara vara en biprodukt av forskningen utan även vara föremål för såväl regeringens som lärosätenas överväganden om behovet av forskarutbildade.</p> <p>Det finns mot bakgrund av ovanstående skäl att se över vilka effekter dagens former för finansiering har på lärosätenas forskning och forskarutbildning bl.a. avseende kvalitet samt lärosätenas möjligheter att åstadkomma såväl bredd inom forskning och forskarutbildning som prioriterade satsningar, profilering och samarbete med andra lärosäten. En översyn bör med beaktande av lärosätenas samlade intäkter belysa hur forskningsresurserna används, särskilt den roll de över statsbudgeten satsade resurserna har. Av belysningen behöver t.ex. framgå kort- respektive långsiktiga åtaganden och ändamålen för resursfördelningen. Vidare bör det framgå i vilken mån lärosätena använt sig av möjligheten att omfördela resurser mellan vetenskapsområden, särskilt hur små ämnen och ämnen under uppbyggnad finansierats. Översynen behöver visa vilka möjligheter högskolestyrelser och fakultetsnämnder har att åstadkomma omprioriteringar.</p> <p>Det finns också skäl att utvärdera och analysera hur målen för antal examina i forskarutbildningen fungerar som styrinstrument och på vilka grunder de skall sättas.</p> <p>Underlag för resurstilldelning</p> <p>De externa medel som fördelas efter vetenskaplig prövning utgör ett viktigt instrument för att främja hög kvalitet i forskningen. De bidrar även till dynamik mellan såväl lärosäten som ämnesområden i fördelningen av lärosätenas samlade resurser för forskning och forskarutbildning. De direkta statsanslagen till forskning och forskarutbildning vid lärosäten har delvis en annan roll genom att ge förutsättningar för en stabil verksamhet och långsiktig planering, vilket är grunden för en högkvalitativ verksamhet. Det finns därmed ingen direkt uttalad koppling mellan tilldelningen av lärosätenas direkta statliga forskningsresurser och vissa specifika prestationer eller kvalitetsmått</p> <p>I vissa länder finns det dock system med inslag av kvalitativa eller kvantitativa mått vid fördelning av direkta medel till universitet och högskolor. I syfte att utveckla regeringens beslutsunderlag vid resurstillskott avseende forskning och forskarutbildning till lärosäten finns det skäl att kartlägga vilka erfarenheter som finns i andra länder av sådana rutiner eller system. Det är här särskilt intressant att kartlägga hur olika resurstilldelningsmetoder med kvalitets- eller prestationsrelaterade inslag påverkar lärosätens möjligheter till prioritering och profilering samt samarbete och arbetsfördelning mellan lärosäten och vilka effekter på verksamhetens kvalitet som kan påvisas. Vidare finns det skäl att analysera vad som kan utgöra objektiva kvalitetskriterier inom forskning och forskarutbildning samt för- och nackdelar med att använda vissa definierade kvalitetskriterier som ett underlag för regeringen. Här bör ingå att analysera effekterna för olika typer av lärosäten.</p> <p>Det finns även skäl att analysera och överväga för- och nackdelar med att även andra aspekter avseende lärosätenas verksamhet skulle kunna utgöra underlag för regeringens överväganden. Som exempel kan nämnas samverkan mellan lärosäten samt utbildningens vetenskapliga förankring. Ett annat möjligt exempel är spridning och nyttiggörande av forskningsresultat. Även andra möjliga aspekter kan övervägas. Det behövs en analys av vilka sådana aspekter som skulle kunna ingå i underlag för regeringens överväganden samt av för- och nackdelar med att inbegripa dem i ett beslutsunderlag. Därvid behöver effekterna för olika typer av lärosäten analyseras. Internationella erfarenheter bör ligga till grund för analysen.</p> <p>Samarbete och profilering</p> <p>För att utbildning och forskning skall vara av hög kvalitet krävs ett effektivt resursutnyttjande såväl ur ett nationellt perspektiv som inom varje lärosäte. För att detta på bästa sätt skall kunna uppnås är det bl.a. angeläget med ett aktivt prioriterings- och profileringsarbete inom en högskola. Ett gott akademiskt ledarskap är nödvändigt för att skapa förutsättningar för både det interna prioriteringsarbetet och för samarbeten med andra lärosäten.</p> <p>Regeringen har i den forskningspolitiska propositionen Forskning för ett bättre liv (prop. 2004/05:80) uttalat att det svenska högskolesystemet bör utvecklas mot samarbeten mellan lärosäten vad gäller såväl verksamhet som beslutsorgan och att arbetsfördelning bör eftersträvas. Vidare anförs i propositionen att det är regeringens mening att en sådan struktur bättre främjar kvaliteten i svensk forskning och forskarutbildning än en utökning av antalet universitet och högskolor med vetenskapsområde. Regeringen har i propositionen uttalat att utvecklingen kan leda till ett mer diversifierat system där universitet och högskolor samarbetar utifrån sina skilda profiler med olika tyngdpunkter inom forskning eller utbildning.</p> <p>I ett effektivt forskningssystem är det nödvändigt att det finns goda förutsättningar för samarbete kring forskning och forskarutbildning. De 16 forskarskolor som startade med anledning av regeringens proposition Forskning och förnyelse (prop. 2000/01:3) utgör samarbeten mellan lärosäten med och utan tillstånd att utfärda examina i forskarutbildningen. Även annat sådant samarbete finns inom forskarskolor eller avseende enskilda doktorander. Det finns skäl att göra en analys av möjligheter och hinder i sådana samarbeten för att underlätta fortsatt och ökat samarbete.</p> <p>Nya behov av samarbete mellan lärosäten ställer nya krav på högskolans inre organisationsformer. Det har därför införts en ny bestämmelse i högskolelagen som gör det möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om försöksverksamhet som avviker från organisatoriska bestämmelser i högskolelagen.</p> <p>Det finns anledning att brett se över former och principer för styrning och resurstilldelning avseende forskning och forskarutbildning i syfte att underlätta olika former av profilering, samarbeten och arbetsfördelning.</p> <p>Det finns även anledning att belysa vilken roll samverkan och profilering kan ha för att säkra ett nära samband mellan utbildning och forskning, vilket föreskrivs i högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a>. Sedan 1997 har alla högskolor egna fasta forskningsresurser. Att det finns en hög andel forskarutbildade lärare är väsentligt för utbildningens vetenskapliga förankring. Utbildningen formas och utvecklas genom forskningens framsteg. Sambandet mellan forskning och utbildning bygger dock inte på något enkelt mekaniskt samband. Utbildningens vetenskapliga grund utgörs inte enbart av den forskning som bedrivs av den enskilde läraren eller vid det enskilda lärosätet utan bygger också på den kunskap som kommer fram i det globala forskarsamhället, vilket kräver att lärarna vid universitet och högskolor har en sådan kontakt med forskning att de uppmärksammar och förstår nya vetenskapliga rön och deras betydelse. Det innebär även att de studerande skall kunna anlägga ett vetenskapligt perspektiv på sin utbildning och sin kommande yrkesverksamhet. Resurstilldelningen till forskning och forskarutbildning måste därför göras utifrån aktuella forsknings- och utbildningspolitiska bedömningar av behoven. Det finns behov av att lyfta fram internationella exempel som visar hur man åstadkommer utbildningens vetenskapliga förankring i skilda nationella system, bl.a. om det har skett genom resurstilldelning.</p> <p>Ansökan och beslut om universitetsstatus och vetenskapsområden</p> <p>Det finns ingen internationellt enhetlig definition av vad som utgör ett universitet. Internationella jämförelser visar att universitet är beteckningen på lärosäten med skilda uppdrag och storlek. Likaså finns skilda former för att tilldela ett lärosäte status som universitet. Beslut om universitetsstatus kan t.ex. fattas av en regering eller av en instans med uppgift att bedöma kvalitet och andra förutsättningar hos ett lärosäte med ambition att bli universitet. Vidare finns det olika grad av koppling mellan beslut om universitetsstatus och ekonomiskt åtagande från staten.</p> <p>I det svenska systemet före 1998 beslutade riksdagen om vilka universitet som skulle finnas. Det fanns inga utarbetade former för att ansöka om rätt att benämnas universitet eller rätt att bedriva forskarutbildning. Beslut om universitetsstatus var ett resultat av statsmakternas bedömning att det fanns ett behov av att etablera ett nytt universitet. I sådana beslut låg ett långsiktigt åtagande om ekonomisk uppbyggnad.</p> <p>Sedan 1998 kan en högskola ansöka hos regeringen om att få rätt att benämnas universitet. Riksdagen har beslutat om vilka kriterier som skall vara uppfyllda för att ett lärosäte skall få benämnas universitet. Regeringen har uttalat att beslut om universitetsstatus eller vetenskapsområde innebär ett åtagande om ekonomisk utbyggnad och att utbyggnaden måste ske utifrån en forskningspolitisk bedömning och utifrån vad som är statsfinansiellt möjligt. Möjligheten att ansöka om rätt att benämnas universitet eller tilldelas vetenskapsområde, och därmed ges tillstånd att utfärda examina inom forskarutbildningen, har medfört att flera lärosäten ansökt hos regeringen om sådana rättigheter.</p> <p>Ett system med fastlagda kriterier som skall uppfyllas för att en högskola skall benämnas universitet eller tilldelas vetenskapsområde leder till att en högskola som anser sig uppfylla kriterierna, också anser sig ha rätt att prövas och tilldelas den nya statusen. Då beslut om universitetsstatus och vetenskapsområde innebär ett ekonomiskt åtagande om fortsatt resursmässig utbyggnad kräver dagens system emellertid att regeringen också gör andra överväganden, utöver den prövande instansens bedömning av om högskolan uppfyller kriterierna.</p> <p>Dagens system för att ansöka om vetenskapsområde och universitetsstatus kan kritiseras för att inte uppmuntra till profilering. En högskolas strävan att uppfylla kraven för tilldelning av vetenskapsområde eller universitetsstatus kan i stället leda till ansträngningar för att bredda verksamheten i syfte att utveckla tillräcklig kvalitet och omfattning av forskningen. Systemet ger inte heller incitament för samarbete mellan lärosäten.</p> <p>En följd av dagens system är att högskolor gör stora ansträngningar för att ansöka om ett vetenskapsområde eller universitetsstatus, utan att regeringen bedömt att det föreligger forskningspolitiska och statsfinansiella förutsättningar för en sådan utbyggnad av forskningen. Det finns därför skäl att analysera konsekvenserna av att å ena sidan flera högskolor anser sig uppfylla kriterierna för universitetsstatus eller vetenskapsområde och därmed följande tillstånd att utfärda examen i forskarutbildning och att det å andra sidan finns behov av ytterligare profilering och samarbete inom högskolesystemet. Nuvarande system för ansökan och beslut när det gäller rätten att benämnas universitet och tillstånd att utfärda examen i forskarutbildningbehöver jämföras med andra möjliga system och för- och nackdelar med olika modeller bör analyseras. Denna typ av beslut kan t.ex. helt ligga inom ramen för statsmakternas övergripande forsknings- och utbildningspolitiska prioriteringar. Ett annat alternativ är att beslut om universitetsstatus fattas av en annan instans än regeringen och därmed frikopplas från åtagande om ekonomisk utbyggnad. Även andra möjliga former än de angivna exemplen behöver givetvis övervägas. De resursmässiga konsekvenserna av olika system behöver belysas. Internationella jämförelser bör ligga till grund för analysen.</p> <p>Ett nytt system bör utformas så att det främjar prioriteringar hos lärosätena som kan leda fram till en nödvändig profilering och arbetsfördelning i det svenska forskningssystemet. Möjligheter att stimulera organiserat samarbete mellan lärosäten bör analyseras och bedömas.</p> <p>Vetenskapsområde som indelningsgrund för resurstilldelning och examenstillstånd m.m.</p> <p>Syftet med att 1999 införa vetenskapsområde som indelningsgrund för resurstilldelning till forskning och forskarutbildning för lärosäten under dåvarande Utbildningsdepartementet, i stället för den tidigare fördelningen till fakulteter, var att underlätta för universitet och högskolor att göra egna prioriteringar av forskningsresurserna. Fördelning till vetenskapsområden skulle ge bättre förutsättningar för tvärvetenskapligt samarbete. Tillstånd att utfärda examen inom forskarutbildning knöts till vetenskapsområden.</p> <p>Begreppet vetenskapsområde används således dels vid tilldelning av anslagsmedel, dels som indelningsgrund för tillstånd att utfärda examina inom forskarutbildningen. Det finns dock ingen fullständig koppling mellan de två användningsområdena för begreppet vetenskapsområde. Ett universitet har ett generellt tillstånd att utfärda forskarexamina, även om lärosätet inte tilldelas medel för samtliga vetenskapsområden. Vid vissa universitet bedrivs en betydande andel av forskarutbildningen inom forskningsområden som ligger utanför det eller de vetenskapsområden som lärosätet tilldelas direkta statliga resurser för.</p> <p>Ett ökat behov av prioriteringar och kraftsamling inom forskningen ställer krav på att de principer och regelverk som styr högskolan är anpassade till dagens verksamhet och förutsättningar.</p> <p>Det finns anledning att se över om syftet med reformen avseende vetenskapsområde som grund för resurstilldelning - att skapa ökade omfördelnings- och prioriteringsmöjligheter - har uppnåtts eller om det finns behov av ytterligare möjligheter till lokala prioriteringar med beaktande av riksdagens och regeringens intresse av att kunna styra forskningsresurserna till olika områden.</p> <p>Utöver indelningen i vetenskapsområden styr regeringen resurserna till forskning och forskarutbildning samt konstnärligt utvecklingsarbete för vissa särskilda ändamål, t.ex. ersättning för lokalhyror m.m. Denna styrning skiljer sig åt mellan lärosätena. Vid en översyn av tilldelning av resurser till vetenskapsområden behöver även dessa olika former av styrning analyseras och för- och nackdelar med modellerna belysas. Vidare behöver underlag för eventuella förändringar inhämtas. Vad gäller resurser för lokaler bör ett enhetligt system införas där lärosätena själva ansvarar för avvägningen mellan olika kostnadsslag. Det finns också anledning att överväga om nuvarande vetenskapsområden är en ändamålsenlig indelningsgrund för tillstånd att utfärda examina inom forskarutbildningen och i samband därmed belysa hur forskningsområden av disciplinövergripande karaktär behandlas inom systemet med vetenskapsområden. Det innefattar även frågan om det är ändamålsenligt med en koppling av tillstånd att utfärda examina inom forskarutbildningen till de områden som utgör indelningsgrund för resurser.</p> <p>Sveriges lantbruksuniversitet</p> <p>Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) ligger under Jordbruksdepartementets ansvarsområde, till skillnad från övriga universitet och högskolor som Utbildnings- och kulturdepartementet svarar för.</p> <p>Verksamheten vid SLU regleras dels genom högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a>, dels genom förordningen <a href="https://lagen.nu/1993:221">(1993:221)</a> för Sveriges lantbruksuniversitet. Förordningens föreskrifter är till stora delar desamma som de som finns i högskoleförordningen <a href="https://lagen.nu/1993:100">(1993:100)</a>.</p> <p>SLU har ett väl definierat samhällsuppdrag och en tydlig koppling till de areella näringarna. Av 3 kap. 1 § förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet framgår att det vid Lantbruksuniversitetet bedrivs forskning, forskarutbildning och grundutbildning inom jord- och trädgårdsbruk, landskapsplanering, livsmedelsproduktion, naturvård, skogsbruk och vedråvarans förädling, vattenbruk samt veterinärmedicin och husdjursskötsel. SLU har som övergripande verksamhetsidé att utveckla kunskapen om de biologiska naturresurserna och människans hållbara nyttjande av dessa.</p> <p>Det offentliga intresset för de areella näringarna och livsmedelsproduktionen har av politiska skäl varit stort, och utbildning och forskning för dessa områden har därför varit starkt kopplade till jordbrukspolitiken. I propositionen Forskning för kunskap och framsteg (prop. 1992/93:170) slog regeringen fast att SLU skall vara ett samlat sektorsuniversitet för de areella verksamheterna. I propositionen anfördes också att SLU skall bedriva dels grundutbildning, dels grundforskning och tillämpad forskning med tillhörande försöksverksamhet. När det gäller tillämpad forskning har SLU en funktion som i de flesta andra europeiska länder innehas av särskilda forskningsinstitut. Den svenska modellen har bedömts ha en klar fördel genom större möjligheter till integration mellan tillämpad och grundläggande forskning, mellan utbildning och forskning samt mellan akademi och samhälle.</p> <p>SLU har, enligt bilaga till förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet, tillstånd att utfärda dels generella examina, dels ett antal olika yrkesexamina avsedda för verksamhet inom ovan definierade områden, företrädesvis inom jordbruks- och skogsbrukssektorn, i syfte att bl.a. förse sektorn med kompetent arbetskraft. Dessa yrkesexamina är exklusiva för SLU.</p> <p>Vissa av de utbildningar som bedrivs vid SLU har ett litet antal platser. Dessa utbildningar fyller ett specifikt arbetskraftsbehov för de areella näringarna och torde vara angelägna ur ett samhällsperspektiv. Hur långt samhällets ansvar sträcker sig för utbildning och forskning för de areella näringarna och SLU:s roll i det svenska högskolesystemet utreds för närvarande i särskild ordning inom Jordbruksdepartementet (dnr Jo2005/2164).</p> <p>Universitet och högskolor under Utbildnings- och kulturdepartementet har separata anslag för grundutbildning respektive forskning och forskarutbildning.</p> <p>Dessa lärosätens anslagsintäkter för grundutbildning är beroende av redovisat antal helårsstudenter och helårsprestationer samt av vilka utbildningsområden dessa tillhör, då ersättningsbeloppen för helårsprestationer och helårsstudenter är olika för olika utbildningsområden. Den totala ersättningen begränsas av ett takbelopp som tillsammans med eventuell ersättning för särskilda åtaganden utgör lärosätets grundutbildningsanslag.</p> <p>SLU anvisas medel under ett sammanhållet anslag under utgiftsområde 23. Anslaget skall finansiera grundutbildning, forskning och forskarutbildning samt fortlöpande miljöanalys, som utgör en tredje verksamhetsgren för SLU och är unik inom högskolan. Verksamhetsgrenen tillkom 1997.</p> <p>SLU har vid sin interna anslagsfördelning haft ovan nämnda ersättningsbelopp för helårsprestationer och helårsstudenter som riktmärke.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>Regeringen beslutade den 22 september 2004 om kommittédirektiv för en översyn av resurstilldelningssystemet för den grundläggande högskoleutbildningen. I maj 2005 redovisades ett delbetänkande (SOU 2005:48). I följande tilläggsdirektiv utvidgas uppdraget till att omfatta resurstilldelning och övrig styrning avseende forskning och forskarutbildning vid universitet och högskolor, inklusive Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Vad gäller SLU skall även resurstilldelning till den grundläggande högskoleutbildningen ses över.</p> <p>En utgångspunkt för uppdraget skall vara behovet av hög vetenskaplig kvalitet samt ökad profilering, närmare samarbete och arbetsfördelning mellan olika lärosäten.</p> <p>Utredaren skall göra en översyn av de villkor för forskning och forskarutbildning som skapas av högskolesystemets nuvarande utformning, styrning och finansiering. Utredaren skall utifrån denna översyn föreslå förändringar i principer och former för högskolesystemets resurstilldelning och övrig styrning avseende forskning och forskarutbildning i syfte att bl.a. ge lärosätena möjligheter, i förhållande till sina samlade verksamheter inom forskning och forskarutbildning, till egeninitierad långsiktig verksamhet. Utredaren skall även kunna överväga andra åtgärder som främjar forskningens och forskarutbildningens kvalitet, profilering och samarbete mellan lärosäten samt möjliggör långsiktig planering av lärosätenas verksamhet.</p> <p>Utredaren skall särskilt:</p> <p>- Belysa på vilket sätt lärosätenas samlade intäkter för forskning och forskarutbildning fördelas. Av belysningen bör lång- och kortsiktiga åtaganden och fördelning på olika typer av ändamål framgå, vilka möjligheter högskoleledningar och fakultetsnämnder har att åstadkomma omprioriteringar samt vad kraven på medfinansiering betyder för olika lärosäten.</p> <p>- Inhämta internationella erfarenheter av tillämpning av kvalitetsrelaterade och prestationsrelaterade kriterier i resurstilldelning till universitet och högskolor avseende forskning och forskarutbildning. Utifrån dessa erfarenheter, och med beaktande av att lärosätenas finansiering innefattar en hög andel extern finansiering, analysera för- och nackdelar med att använda sådana kriterier som ett underlag för regeringens tilldelning av resurser till lärosäten. Utredaren skall även analysera vad som kan utgöra kvalitetskriterier, och avseende forskarutbildning även prestationsrelaterade kriterier, vid resurstilldelning till forskning och forskarutbildning och beskriva för- och nackdelar med olika kriterier. Utredaren bör även analysera för- och nackdelar med möjligheten att även andra aspekter på lärosätenas verksamhet, t.ex. samverkan mellan lärosäten, utbildningens vetenskapliga förankring samt spridning och nyttiggörande av forskningsresultat, skulle kunna utgöra underlag för regeringens överväganden. Utredaren skall analysera vilka sådana aspekter som skulle kunna ingå i underlag för regeringens överväganden och beskriva för- och nackdelar med att inbegripa dem i ett beslutsunderlag. Därvid skall effekterna för olika typer av lärosäten analyseras. Internationella erfarenheter skall ligga till grund för analysen. Om utredaren finner det motiverat, skall förslag lämnas till möjliga kvalitets- eller prestationsrelaterade kriterier samt även andra möjliga aspekter på ett lärosätes verksamhet som kan utgöra underlag för regeringens resurstilldelning till forskning och forskarutbildning vid universitet och högskolor.</p> <p>- Analysera för- och nackdelar med olika system för ansökan, prövning och beslut om rätt att benämnas universitet eller ges tillstånd att utfärda examen inom forskarutbildning. Internationella jämförelser bör ligga till grund för analysen. Utredaren skall utifrån denna analys föreslå ett nytt system för beslut om universitetsstatus och tillstånd att utfärda examen inom forskarutbildning. Utredarens förslag skall främja hög kvalitet och vetenskaplig bredd i verksamheten samt samarbete och profilering.</p> <p>- Analysera för- och nackdelar med dagens vetenskapsområden som indelningsgrund för resurstilldelning respektive tillstånd att utfärda examen inom forskarutbildning. Vidare skall utredaren analysera lämpligheten av en gemensam indelningsgrund för tilldelning av resurser och tillstånd att utfärda examen inom forskarutbildning. Om utredaren finner det motiverat skall förslag lämnas om ett nytt system som underlättar vetenskaplig förnyelse och främjar hög vetenskaplig kvalitet. Förslaget skall beakta behovet av samarbete mellan lärosäten samt riksdagens och regeringens möjlighet att kunna styra forskningsresurserna till olika områden.</p> <p>- Analysera hur övriga lärosätens prestationsbaserade resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning skulle kunna tillämpas även för SLU. Härvid skall utredaren, efter samråd med utredningen om SLU:s roll i högskolesystemet, göra en bedömning av vilka konsekvenser ett sådant system skulle innebära för SLU:s möjligheter att ge sådan utbildning som jord- och skogsnäringen efterfrågar. Utredaren skall beträffande alla förslag som lämnas analysera konsekvenserna av eventuella förändringar för olika typer av lärosäten - äldre respektive unga universitet samt högskolor med respektive utan vetenskapsområde. Även aspekter som lärosätens storlek, inriktning och bredd avseende forskningsverksamheten samt olika omfattning av och möjligheter till extern finansiering bör beaktas.</p> <p>Utredaren skall analysera vilka författningsändringar förslagen kan föranleda samt vid behov ge förslag till ny eller ändrad författning.</p> <p>Utredaren skall redovisa uppdraget till Utbildnings- och kulturdepartementet senast den 1 oktober 2007.</p> <p> (Utbildnings- och kulturdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2006:31/ 2006-03-23T12:00:00+01:00 2006-03-23T12:00:00+01:00 2006:31 Utredning om auktorisation av lärare Utbildningsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 23 mars 2006</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2> <p>En utredare får i uppdrag att analysera och bedöma om det finns behov av att införa ett system med auktorisation av lärare i syfte att främja förskolans, förskoleklassens, fritidshemmets, skolans och vuxenutbildningens utveckling. Utredaren skall redovisa både de fördelar och nackdelar som kan finnas med lärarauktorisation. Som en del i utredningsuppdraget skall utredaren analysera och redovisa olika förslag till hur auktorisation av lärare skulle kunna utformas.</p> <p>Auktorisation av lärare skall bygga på skollagens <a href="https://lagen.nu/1985:1100">(1985:1100)</a> bestämmelser där lärarexamen krävs för tillsvidareanställning av lärare. En lärarexamen bör alltså vara ett grundkrav för att få auktorisation. Samma sak gäller för auktorisation av lärare i förskola och fritidshem.</p> <p>Vid analysen av de olika förslagen skall utredaren ta ställning till om det ur statens perspektiv är mest ändamålsenligt att parterna själva, dvs. lärarorganisationerna och huvudmännen, tar ansvar för ett system med auktorisation eller om staten bör ta ansvar för auktorisationen. Som ett led i en sådan bedömning skall utredaren, i samråd med parterna, övergripande beskriva hur ett system där parterna själva tar ansvaret skulle kunna utformas och vilken eventuell roll som staten i så fall bör ha i detta system.</p> <p>Utredaren skall även analysera och redovisa ett system där staten helt tar ansvar för auktorisation av lärare. Redovisningen skall innehålla förslag om hur ett sådant system skulle kunna organiseras, genomföras och följas upp. Utredaren skall bedöma vilka villkor för auktorisation som staten skulle kunna ställa, till exempel om lärare bör tjänstgöra viss tid i yrket för att få auktorisation, samt bedöma hur lång tid som i så fall krävs. Utredaren skall även bedöma behovet av handledning under denna tid.</p> <p>Det står utredaren fritt att redovisa andra tänkbara modeller än vad som angetts ovan.</p> <p>Utredaren skall också pröva om ansvar för vissa arbetsuppgifter skall vara förebehållna auktoriserade lärare och överväga om det finns behov av flera kvalifikationssteg inom ett system med auktorisation av lärare.</p> <p>Uppdraget skall omfatta lärare hos både offentliga och enskilda huvudmän. Utredaren skall även bedöma om samtliga ifrågavarande lärarkategorier bör omfattas av auktorisation.</p> <p>Uppdraget skall redovisas senast den 31 maj 2007.</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>Det lokala ansvaret för skolan</p> <p>Skolan i Sverige har sedan början av 1990-talet genomgått stora förändringar, främst som en följd av den förändrade ansvarsfördelningen för skolan som infördes den 1 januari 1991 genom ändringar i skollagen <a href="https://lagen.nu/1985:1100">(1985:1100)</a> (prop. 1990/91:18 Ansvaret för skolan, bet. 1990/91:UbU4, rskr. 1990/91:76). Den detaljerade statliga styrningen av skolan och vuxenutbildningen har upphört och styrningen sker i stället genom att riksdagen och regeringen anger mål och ramar och överlämnar ansvaret för genomförandet till huvudmännen och lärarna och skolledarna.</p> <p>Kommunerna fick den 1 januari 1991 det odelade ansvaret för lärare och skolledare. Statlig reglering av lärar- och skolledartjänster bedömdes inte vara en förutsättning för en likvärdig skola. Likvärdigheten i ett målstyrt system skulle garanteras av läroplaner, uppföljning och utvärdering, lärarutbildning och kompetensutveckling samt ett specialdestinerat statsbidrag. Genom lärarnas möjligheter att inom givna ramar påverka innehåll och arbetssätt i skolan skulle deras kompetens tas till vara och yrkesrollen stärkas och utvecklas (se vidare prop. 1989/90:41 om kommunalt huvudmannaskap för lärare, skolledare, biträdande skolledare och syofunktionärer, bet. 1989/90:UbU9 och rskr. 1989/90:58).</p> <p>Lärares och skolledares kunskaper och kompetens var enligt propositionen grunden för fullgörande av skolans viktiga uppdrag och för att uppnå de mål som riksdag och regeringen fastställt.</p> <p>Lärare för kvalitet och måluppfyllelse</p> <p>Samhällsförändringarna och styrdokumenten ställer nya och annorlunda krav på lärare i förskola, fritidshem, skola och vuxenutbildning jämfört med för bara ett antal år sedan. Det förutsätts att lärarna tillsammans med ledning och kollegor utför ett kvalificerat pedagogiskt arbete på lokal nivå med att tolka och precisera läroplansmål, utvärdera, dokumentera och reflektera över sitt arbete samt utveckla en demokratisk dialog med barn och elever. Lärare arbetar i dag med att skapa miljöer för lärande i ett perspektiv av livslångt lärande och med en informationsteknik som påverkar verksamhetens arbetsformer och innehåll.</p> <p>Lärarna i skolan har fått ett tydligare ansvar för elevernas utveckling mot målen. Framåtsyftande individuella utvecklingsplaner skall upprättas för alla elever i grundskolan och motsvarande skolformer. Åtgärdsprogram skall upprättas för elever som har svårigheter i skolsituationen och är i behov av särskilt stöd för att uppnå skolans mål och kunna åtnjuta rätten till utbildning. Detta ställer särskilda krav på lärarna när det gäller insikt i och kunskap om elevers behov, pedagogisk planering och studievägledning. Samarbetet med hemmet kring elevernas skolarbete och resultat utgör en viktig del av lärares uppdrag.</p> <p>Enligt förordningen <a href="https://lagen.nu/1997:702">(1997:702)</a> om kvalitetsredovisning inom skolväsendet m.m. skall varje huvudman inom det offentliga skolväsendet och varje skola oavsett huvudman, årligen upprätta en skriftlig kvalitetsredovisning som ett led i den kontinuerliga uppföljningen. Från och med hösten 2005 omfattas även den offentliga förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen av denna skyldighet.</p> <p>Det systematiska kvalitetsarbetet i förskolan, fritidshemmet, skolan och vuxenutbildningen innebär att lärarna fått ökat ansvar att delta i arbetet med uppföljning, utvärdering och utveckling. Lärare i skolan har också fått ett tydligare ansvar för bedömning och betygssättning. Lärare deltar i den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen och påverkar på så sätt lärarutbildningen och bidrar till introduktionen av nya lärare i yrket. Lärarens uppdrag har successivt blivit bredare och mer komplext.</p> <p>Nuvarande reglering av läraryrket</p> <p>Statens krav på lärarnas utbildning</p> <p>Enligt skollagen <a href="https://lagen.nu/1985:1100">(1985:1100)</a> är kommuner och landsting skyldiga att för undervisningen använda lärare, förskollärare eller fritidspedagoger som har en utbildning avsedd för den undervisning de i huvudsak skall bedriva. Undantag får endast göras om personer med sådan utbildning inte finns att tillgå eller det finns något annat särskilt skäl med hänsyn till eleverna.</p> <p>Behörig att anställas som lärare, förskollärare eller fritidspedagog i det offentliga skolväsendet utan tidsbegränsning är, enligt 2 kap. 4 § skollagen</p> <p>1. den som har svensk lärarexamen, respektive barn- och ungdomspedagogisk examen som regeringen med stöd av 1 kap. 11 § högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a> har meddelat föreskrifter om, eller motsvarande äldre utbildning, med huvudsaklig inriktning på den undervisning anställningen avser, eller</p> <p>2. den som av Högskoleverket har fått ett behörighetsbevis.</p> <p>Under vissa förutsättningar får, enligt 2 kap. 4 § andra stycket skollagen, den som inte är behörig ändå anställas utan tidsbegränsning om det saknas behöriga sökande. Den som inte uppfyller kraven får, enligt 2 kap. 5 § skollagen, anställas som lärare, förskollärare eller fritidspedagog för högst ett år i sänder. Av 9 kap. 16 b § skollagen följer att bestämmelserna om behörighet gäller även fristående skolor.</p> <p>Enligt 2 a kap. 3 § andra stycket skollagen skall det för bedrivande av förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg finnas personal med sådan utbildning eller erfarenhet att barnens behov av omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses.</p> <p>Lärarutbildning</p> <p>Lärarutbildningen har under senare år utvecklats mot en större integrering av olika åldrar och olika ämnen och ämnesområden med varandra. Mellan 1968 och 1988 utbildades lärare för de olika stadierna i grundskolan samt för gymnasieskolan och vuxenutbildningen i separata utbildningslinjer. Höstterminen 1988 infördes en grundskollärarlinje med inriktning mot årskurserna 1-7 eller 4-9. Såväl grundskollärar- som gymnasielärarutbildningen bedrevs på olika linjer med en tydlig inriktning mot till exempel naturorienterande eller samhällsorienterande ämnen.</p> <p>År 2001 infördes en ny sammanhållen lärarutbildning (prop. 1999/2000:135 En förnyad lärarutbildning, bet. 2000/01:UbU3, rsk. 2000/01:5). Regeringens och riksdagens avsikt med denna lärarutbildning är att underlätta samarbetet mellan lärare med olika inriktningar samt att utbilda fler lärare som skall kunna undervisa elever i olika åldrar i fler olika ämnen. Ett antal examina har slagits samman till en gemensam lärarexamen. Inom denna lärarexamen kan en lärarstuderande få examen med olika inriktningar och specialiseringar efter fullgjorda kursfordringar om 120, 140, 160, 180, 200 eller 220 poäng.</p> <p>Riksdagens beslut om en ny lärarutbildning ledde till ändringar i de dåvarande bestämmelserna om lärarexamen i högskoleförordningen <a href="https://lagen.nu/1993:100">(1993:100)</a>. Ändringarna innebär att lärarexamen numera även innefattar lärare i förskola och fritidshem. I den förnyade lärarutbildningsstrukturen är möjlighet till kompetensutveckling för skolans lärare en viktig del. Strukturen erbjuder lärarna möjlighet att studera inriktningar och specialiseringar för att tillgodose kraven i skolverksamheten.</p> <p>Forskningsstrategi för lärarutbildningen</p> <p>En forskningsstrategi för lärarutbildningen aviserades i den ovan nämnda propositionen En förnyad lärarutbildning. I denna framhölls att resurserna för forskning och forskarutbildning i anslutning till lärarutbildningen och den pedagogiska yrkesverksamheten skulle öka. Regeringen framhöll också behovet av att andelen forskarutbildade lärare inom lärarutbildningen och i skolan borde öka.</p> <p>Efter förslag i propositionen Forskning och förnyelse (prop. 2000/2001:3) avsätts medel för utbildningsvetenskaplig forskning, att fördelas av Kommittén för utbildningsvetenskap inom Vetenskapsrådet. För 2006 fördelar Vetenskapsrådet 128 miljoner kronor för utbildningsvetenskaplig forskning.</p> <p>Åtgärdsprogram för lärarutbildningen</p> <p>Den nya lärarutbildningen har utvärderats av Högskoleverket som i mars 2005 överlämnade en rapport (Högskoleverket 2005:17R) till regeringen. Utvärderingen föranledde berörda ministrar att bjuda in rektorerna för lärosäten med lärarutbildningar till diskussioner om utvärderingens slutsatser och rekommendationer. Inför den återkommande utvärderingen 2007 som Högskoleverket aviserat, kommer dialogen med myndigheterna att fortsätta med syftet att utveckla lärarutbildningen så att den kan möta de höga krav som ställs.</p> <p>Som en följd av utvärderingen av lärarutbildningen har examensbeskrivningen för lärarexamen ändrats och kraven på lärarstudenternas kunskaper i bland annat läs-, skriv- och matematikinlärning samt betygssättning förtydligats. I det fortsatta arbetet kommer i första hand frågor om lärarstudenternas kunskapsprofiler mot arbetsmarknaden och den studievägledning som erbjuds, den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen, lärarexaminas struktur och lärarutbildningens internationalisering att uppmärksammas.</p> <p>Riksdagen har med anledning av propositionen Ny värld - ny högskola (prop. 2004/05:162, bet. 2005/06:UbU 3, rskr. 2005/06:160), beslutat att frågan om hur lärarexamen skall placeras in i den nya utbildnings- och examensstrukturen som föreslås i propositionen, bör övervägas ytterligare. Denna inplacering förväntas leda till förändringar i examensbeskrivningen för lärare.</p> <p>Behovet av en utredning</p> <p>Läraryrkets utveckling</p> <p>Regeringen har gjort kraftfulla insatser för att stärka och utveckla läraryrket, framför allt genom lärarutbildningen. Den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen, resurser till den utbildningsvetenskapliga forskningen genom forskarskolor och forskarnätverk samt regionala utvecklingscentrum i anslutning till lärarutbildningarna är viktiga verktyg för en fortsatt utveckling av läraryrket.</p> <p>Allt fler lärare deltar i forskarutbildning eller i forskning och i kvalificerat utvecklingsarbete på lokal nivå. Det är angeläget att kunskap om förskola, fritidshem, skola och vuxenutbildning utvecklas för att öka verksamhetens och läraryrkets forskningsanknytning. Den förstärkta forskningsanknytningen av lärarutbildningen utgör en bas för detta arbete. Denna utveckling är positiv, men ytterligare insatser behöver göras.</p> <p>Behov av en utveckling av läraryrket</p> <p>Lärares kompetens och behovet av att utveckla läraryrket diskuteras i flera aktuella rapporter. I OECD-rapporten Teachers Matter: Attracting, Developing and Retaining Effective Teachers, som publicerades 2005, är utgångspunkten att lärares insatser har stor betydelse. OECD menar att ambitionen hos alla länder som deltagit i studien är att förbättra sina skolor för att svara upp mot högre sociala och ekonomiska förväntningar i samhället i ett tillväxtperspektiv.</p> <p>Enligt OECD är det viktigt att tydligt formulera vad lärare förväntas kunna och prestera i särskilda kompetensprofiler som skall vara förankrade i hela systemet (från lärarutbildning till lönekriterier). Kompetensprofilerna skall visa på vikten av djupa ämneskunskaper, pedagogisk skicklighet, förmågan att arbeta effektivt i en skolmiljö med många heterogena elevgrupper och många kollegor, samt förmågan att både själv kunna utvecklas och att kunna bidra till hela skolans och yrkets utveckling. Kompetensprofilerna bör enligt OECD sannolikt se olika ut för t.ex. nyutexaminerade lärare, mer rutinerade lärare och lärare med särskilt ansvarsfulla uppgifter.</p> <p>I promemorian "Att fånga kunnandet om lärande och undervisning - Om villkoren för skolledare och lärare att ta del av systematiskt framtagen kunskap om utbildningsverksamhet" (Ds 2005:16), förs en diskussion om dels vikten av att lärare och skolledare tar till sig forskningsbaserad kunskap för sin egen yrkesutveckling, dels behovet av olika kvalificeringsnivåer för läraruppdraget utifrån skolans omfattande verksamhet.</p> <p>Slutsatsen är att det finns ett allt tydligare behov av att differentiera mellan lärares yrkeskvalifikationer, som i sin tur utgår från den mängd kvalificerade och mångfasetterade uppgifter som läraruppdraget rymmer. Vidare behöver forskningsbaserad kunskap enligt utredaren få bättre fäste inom skolorna. Utredaren diskuterar möjligheten av en mer utvecklad befattningsstruktur i kommunerna genom bedömning av kvalificerade lärare respektive högt kvalificerade lärare utöver den grundläggande nivå som alla behöriga lärare förutsätts ha.</p> <p>Elevernas måluppfyllelse</p> <p>Under den senaste tiden har särskild uppmärksamhet ägnats åt svenska elevers resultat i den meningen att resultaten i vissa ämnen delvis synes ha försämrats. Det finns signaler om resultatförsämringar över tid vad gäller elevers prestationer i naturvetenskapliga ämnen och matematik både i ett nationellt och internationellt perspektiv.</p> <p>Resultaten i OECD:s senaste kunskapsmätning av 15-åringar i skolan, Program för International Student Assessment (PISA), IEA:s undersökning av kunskaper i matematik och naturvetenskap hos svenska elever i gymnasieskolans avgångsklasser, Third International Mathematics and Science Study (TIMSS) samt den nationella utvärderingen av grundskolan (NU-03) har lett till diskussioner om vilka insatser som kan och behöver göras för att utvecklingen skall kunna vändas i en positiv riktning.</p> <p>Statens skolverk skriver i sin lägesbedömning 2005 (Skolverkets rapport nr 264) att det är viktigt för skolans resultatförbättring att kraven på lärarprofessionen förstärks och förtydligas. Skolverket bedömer att lärarauktorisation skulle kunna ge möjlighet att ställa vissa krav på utövande lärare oberoende av vilken lärarutbildning de har gått. Nationell lärarauktorisation skulle enligt verket kunna främja en ökad måluppfyllelse i skolan. Det skulle också enligt verket kunna öka statusen för läraryrket och bidra till att säkra lärartillgången på längre sikt.</p> <p>Riksrevisionen har i sin rapport Rätt utbildning för undervisningen - Statens insatser för lärarkompetens (RiR 2005:19) uttryckt farhågor för att en stor del av undervisningen bedrivs av obehöriga lärare eller lärare som har lärarutbildning, men inte utbildning för just den undervisning de bedriver.</p> <p>Riksrevisionen anser att undervisningens kvalitet, och därmed elevernas resultat, riskerar att försämras. Dessutom äventyras enligt Riksrevisionen målsättningen att utbildningen skall vara likvärdig i hela landet var den än anordnas, och det finns en risk att riksdagens och regeringens intentioner inte får genomslag i skolan. Eftersom statens styrning av skolan i stor utsträckning riktar sig direkt till lärarkåren förutsätter det enligt Riksrevisionen att lärarna har den pedagogiska kompetens som behövs för att tolka och tillämpa läroplaner och kursplaner. Lärarkompetensen är således en av de viktigaste faktorerna för måluppfyllelsen i skolan och för kvaliteten i skolans verksamheter.</p> <p>Auktorisation för läraryrket bör utredas</p> <p>Att huvudmännen anställer utbildade, kunniga och engagerade lärare är en förutsättning för en bra verksamhet i förskola, skola, vuxenutbildning och fritidshem, inte minst för att den enskildes utbildningsmål och rätt till utbildning skall kunna förverkligas. Lärarnas insatser är avgörande för kvaliteten i undervisning och annan pedagogisk verksamhet, elevernas resultat och verksamheternas utveckling. Regeringen bedömer dock att det är nödvändigt att pröva nya vägar, utöver möjligheterna som den nya lärarutbildningen ger, för att utveckla läraryrket och höja kvaliteten i förskolan, fritidshemmet, skolan och vuxenutbildningen.</p> <p>Lärarutbildningen har olika utformning i olika länder. En del länder har till exempel ett obligatoriskt provår innan läraren anses fullt behörig. Andra länder har system liknande auktorisation, legitimation eller något slag av certifiering. I Sverige har den som har lärarexamen behörighet att anställas som lärare, med vissa undantag.</p> <p>Mot bakgrund av vad som anförts om de förändrade kraven på förskolan och skolan, det förändrade läraruppdraget, oroande tecken på att elevernas kunskapsresultat i vissa centrala ämnen försämras och vikten av att säkra en hög lärarkompetens, anser regeringen att det finns behov av att utreda förutsättningarna för ett nationellt system för auktorisation av lärare.</p> <p>Auktorisation av lärare kan enligt regeringens mening vara ett sätt att utveckla verksamheten, höja kvaliteten i läraryrket och utifrån verksamhetens behov lyfta fram lärare med särskilt ansvar för utvecklings- och kvalitetsarbetet i förskolor, fritidshem, skolor och vuxenutbildning.</p> <p>Skollagskommittén, som hade i uppdrag att göra en översyn av skollagstiftningen, behandlade i samband med behörighetsreglerna för lärare den närliggande frågan om behovet av legitimationsregler eller annan form av auktorisation för lärare (SOU 2002:121). Kommittén hade dock inte möjlighet att närmare utreda dessa frågor utan ansåg att de borde utredas i annat sammanhang.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>Behovsanalys och olika förslag</p> <p>En utredare får i uppdrag att analysera och bedöma om det finns behov av att införa ett system med auktorisation av lärare i syfte att främja förskolans, förskoleklassens, fritidshemmets, skolans och vuxenutbildningens utveckling. Utredaren skall analysera både de fördelar och nackdelar som kan finnas med auktorisation av lärare och redovisa dessa.</p> <p>Som en del i utredningsuppdraget skall utredaren analysera och redovisa olika förslag till hur auktorisation av lärare skulle kunna utformas. Konsekvenser av respektive förslag skall redovisas.</p> <p>Vid analysen av de olika förslagen skall utredaren ta ställning till om det ur statens perspektiv är mest ändamålsenligt att parterna själva, dvs. lärarorganisationerna och huvudmännen, tar ansvar för ett system med auktorisation eller om staten bör ta ansvar för auktorisationen. Som ett led i denna bedömning skall utredaren i samråd med parterna analysera och övergripande beskriva hur ett system där parterna själva tar ansvaret skulle kunna utformas och vilken eventuell roll som staten i så fall bör ha i ett sådant system. Utredaren skall beakta att ett sådant system även blir tillämpligt på arbetsgivare och arbetstagare som inte är organiserade (föreningsfriheten).</p> <p>Utredaren skall även analysera och redovisa ett system där staten helt tar ansvaret för auktorisationen. Redovisningen skall innehålla förslag om hur ett sådant system kan organiseras, genomföras och följas upp. Utredaren skall bedöma vilka villkor för auktorisation som staten skulle kunna ställa, till exempel om lärare bör tjänstgöra viss tid i yrket för att få auktorisation samt bedöma hur lång tid som i så fall krävs. Utredaren skall också bedöma behovet av handledning under en sådan period. Utredaren skall utgå från att läraren under denna tid, för att bli auktoriserad, också skall visa förmåga att fullgöra lärares samtliga uppgifter.</p> <p>Det står utredaren fritt att redovisa andra tänkbara modeller än vad som angetts ovan.</p> <p>Utredaren skall i sina förslag redovisa vilka villkor som lärare bör uppfylla för att kunna få auktorisation. Utredaren skall vidare i de olika förslagen bedöma vilken instans som skall besluta om auktorisationen. I uppdraget ingår också att redovisa på vilka grunder en auktorisation skall kunna omprövas och i så fall vilken organisation som krävs för detta.</p> <p>Ytterligare utgångspunkter</p> <p>Auktorisation av lärare skall bygga på skollagens bestämmelser där lärarexamen krävs för tillsvidareanställning av lärare. En lärarexamen bör alltså vara ett grundkrav för att få en auktorisation. Samma sak gäller för auktorisation av lärare i förskola och fritidshem.</p> <p>Uppdraget skall omfatta lärare hos både offentliga och enskilda huvudmän. Utredaren skall även bedöma om samtliga ifrågavarande lärarkategorier bör omfattas av auktorisation.</p> <p>Utredaren skall pröva om vissa centrala läraruppgifter, till exempel betygssättning eller att vara medbedömare vid betygssättning, skall vara förbehållna auktoriserade lärare.</p> <p>Utredaren skall vidare bedöma om en auktorisation kan utformas så att den främjar en utveckling av skolans arbetsorganisation. Arbetet med att genomföra, följa upp, utvärdera och utveckla verksamheterna i förskolan, förskoleklassen, fritidshemmet, skolan och vuxenutbildningen innebär att det måste finnas en struktur för detta. Utredaren skall därför överväga om auktorisation bör vara en grund för att utföra särskilt kvalificerade uppgifter inom verksamhetens organisation.</p> <p>Utredaren skall också överväga om det finns behov av flera kvalifikationssteg inom ett system med auktorisation av lärare och vad dessa i så fall skall grundas på.</p> <p>Utredaren skall analysera och bedöma hur de olika förslagen till auktorisation skulle förhålla sig till gällande bestämmelser på arbetsrättens område och till gällande avtal, hur ledningsfunktionen skulle påverkas samt hur förslagen skulle förhålla sig till nuvarande bestämmelser om lärare och annan personal i skollagen. Utredaren skall också lämna förslag till hur redan anställda lärare kan inordnas i ett system med lärarauktorisation.</p> <p>Utredaren skall också redovisa konsekvenserna för lärarnas möjlighet att få sina yrkeskvalifikationer erkända i andra EU-länder enligt direktiv 89/48/EEG samt hur lärare från andra EU-länder eller länder utanför EU/EES-området kan bli auktoriserade i Sverige. Utredaren skall även i övrigt beakta de EG-direktiv, konventioner eller överenskommelser som är relevanta i sammanhanget och som Sverige implementerat eller åtagit sig att följa.</p> <p>Utredaren skall studera hur reglering utformats genom legitimation, auktorisation eller liknande system för yrken inom andra sektorer i samhället. Sådana system finns inom vissa samhällssektorer, till exempel inom hälso- och sjukvården och för revisorer och advokater.</p> <p>Slutligen ingår i uppdraget att göra vissa internationella jämförelser och studera hur reglering av läraryrket genomförts i andra länder.</p> <p>Genomförande och redovisning av uppdraget</p> <p>Utredaren skall samråda med Sveriges Kommuner och Landsting, Friskolornas Riksförbund, Lärarförbundet, Lärarnas riksförbund, Sveriges skolledarförbund och företrädare för elevorganisationer samt andra berörda myndigheter och intresseorganisationer.</p> <p>Utredaren skall redovisa de författningsändringar som kan bli följden av utredarens förslag samt de ekonomiska konsekvenserna av förslagen.</p> <p>Uppdraget skall redovisas senast den 31 maj 2007.</p> <p> (Utbildnings- och kulturdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2006:10/ 2006-01-26T12:00:00+01:00 2006-01-26T12:00:00+01:00 2006:10 En ny polisutbildning Justitiedepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 26 januari 2006</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2> <p>En särskild utredare skall lämna förslag till hur polisutbildningen helt eller delvis kan omvandlas till en högskoleutbildning så att den anpassas till de bestämmelser som gäller för en högskoleutbildning enligt högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a> och högskoleförordningen <a href="https://lagen.nu/1993:100">(1993:100)</a> och andra relevanta författningar. Syftet är att utveckla polisutbildningen ytterligare för att möta samhällets ökade krav på polisen i form av effektivitet, legitimitet och rättssäkerhet. Därutöver finns flera aspekter av polisutbildningen som bör belysas, t.ex. frågor om extern rekrytering av specialister, jämställdhet, ökad mångfald, bred social rekrytering och rekrytering från glesbygdsregioner.</p> <p>I uppdraget ingår att analysera vilka konsekvenser de regler som gäller för högskoleutbildning medför för polisutbildningen, polisverksamheten i stort och studenterna vid polisutbildningen. Utredaren skall också om det under utredningen framkommer behov av alternativa lösningar till att polisutbildningen omvandlas till en högskoleutbildning redovisa dessa.</p> <p>Utredaren skall lämna förslag på hur förändringarna skall genomföras.</p> <p>Utredningsarbetet skall redovisas senast den 31 januari 2007.</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>Polisens grundutbildning</p> <p>Det nuvarande polisprogrammet tillkom 1998 och bedrivs enligt bestämmelser i polisutbildningsförordningen <a href="https://lagen.nu/1999:740">(1999:740)</a>. Utbildningen omfattar två års heltidsstudier som endast till vissa delar omfattar sådana kurser som kan jämföras med högskolans utbildningar.</p> <p>Utbildningen är problembaserad metodik och de olika ämnena integreras. Under hela utbildningen varvas teori med praktiska övningar.</p> <p>Utbildning av poliser bedrivs vid Polishögskolan i Solna samt i form av uppdragsutbildning vid Umeå universitet och Växjö universitet på uppdrag av Rikspolisstyrelsen.</p> <p>Sedan 2002 finns det möjlighet att genomgå polisutbildningen på distans. Distansutbildningen innehåller samma kurser som det vanliga polisprogrammet. Huvudansvarig för utbildningen är Polishögskolan i Solna, medan de lokala polismyndigheterna svarar för det mesta av träningen i färdighetsämnen, exempelvis självskydd, vapenhantering och bilkörning.</p> <p>Efter avlagd polisexamen har eleverna möjlighet att söka betald handledd praktikutbildning som aspirant vid en polismyndighet. Efter sex månaders godkänd tjänstgöring anställs aspiranten som polis. Under de inledande två studieåren har den studerande möjlighet att ansöka om studiemedel. Under de avslutande sex månaderna under praktikutbildningen är aspiranterna tidsbegränsat anställda vid polismyndigheterna och får s.k. aspirantlön av anställande myndighet.</p> <p>Rekrytering</p> <p>Rikspolisstyrelsen ansvarar för rekryteringen av studenter till polisutbildningen och samverkar i det arbetet med polismyndigheterna. I syfte att få en jämnare könsfördelning samt för att öka rekryteringen av personer med skiftande bakgrund när det gäller sociala, etniska och andra faktorer infördes 1998 central rekrytering.</p> <p>Rekrytering och urval till distansutbildningen görs på samma sätt som uttagning till övriga utbildningar.</p> <p>Behörighetskraven för antagning till polisutbildningen är relativt omfattande. Den sökande bedöms bland annat efter sin personlighet. Sökanden skall enligt Rikspolisstyrelsens krav vara vidsynt, tolerant, stresstålig, ärlig, harmonisk och serviceinriktad. Han eller hon skall dessutom ha ett sunt levnadssätt med god rättsuppfattning och ett stabilt psyke. I övrigt krävs grundläggande behörighet för högskolestudier samt särskild behörighet i svenska, historia och samhällskunskap. Den sökande skall ha genomfört högskoleprovet alternativt ha 20 poäng från högskolestudier. Vidare krävs att den sökande är minst 20 år gammal och svensk medborgare, har körkort för bil, har normal fysisk förmåga, är simkunnig, har normalt färgseende samt har fullgod hörsel. För behörighet medges endast en mindre korrigering av eventuellt synfel.</p> <p>Varje polismyndighet kallar de sökande som bor i länet till svenskprov och samtal. Därefter görs ett urval. De sökande som bedöms vara mest konkurrenskraftiga kallas till fysiska prov. De fysiska proven genomförs på fyra till sex platser i Sverige och innehåller konditionstest, koordinationstest samt styrkeprov.</p> <p>I nästa steg kallas de sökande till ytterligare tester och intervjuer. Här ingår uppsatsskrivning, läkarundersökning, psykologisk bedömning, begåvnings- och anlagstest samt en avslutande intervju. Slutligen fattar Rikspolisstyrelsen beslut om den sökande skall antas eller ej.</p> <p>Tidigare utredningar och granskningar</p> <p>Den grundläggande polisutbildningen har varit föremål för flera utredningar och interna granskningar. Resultatet av den kanske mest genomgripande utredningen presenterades 1996 i rapporten Rekrytering och grundutbildning av poliser (Ds 1996:11). Där föreslogs bl.a. en anpassad utbildning inom ramen för högskoleväsendet med ämnen som juridik, beteendevetenskap, psykologi, informationsteknik och svenska. Den resterande mer praktiskt inriktade delen av polisutbildningen skulle enligt utredningen påbörjas när den teoretiska utbildningen var avslutad med godkända examina.</p> <p>År 1997 redovisade en arbetsgrupp vid Rikspolisstyrelsen en genomförandeutredning där man valde att gå ett steg längre än förslagen i Ds 1996:11 genom att föreslå att hela polisutbildningen skulle utgöra högskoleutbildning. Detta är bakgrunden till att Rikspolisstyrelsen inledde ett samarbete med Umeå universitet och senare även med Växjö universitet. Det var emellertid och är fortfarande fråga om uppdragsutbildningar.</p> <p>Bland övriga utredningar och granskningar kan nämnas departementspromemorian Vidareutbildning av poliser (Ds 1997:5), Rikspolisstyrelsens granskningar av polisutbildningen år 2000 (VKA 761-3176/00) och 2002 (VKA 977-2964/02) samt Rikspolisstyrelsens uppföljning av 2002 års granskning av polisutbildningen (VKA 977- 2964/02) som genomfördes 2004-2005. Av intresse i detta sammanhang är också den kartläggning av mångfaldsarbetet inom polisen som genomfördes 2004 av förre länspolismästaren i Stockholm, Gunno Gunnmo (Ju 2004/8969/PO).</p> <p>Behovet av en utredning</p> <p>Framtidens polis</p> <p>Polisens verksamhet är och skall ständigt vara i utveckling. Det är viktigt att t.ex. fördjupa och utveckla samverkan mellan polisen och andra myndigheter i Sverige och över nationsgränser, samt utveckla medborgarperspektivet i verksamheten. Det brottsförebyggande arbetet skall präglas av en tydligare styrning och ett bättre utnyttjande av resultat från forskning. Polisen skall också genom förbättrad arbetsledning och kvalitetshöjande åtgärder utveckla utredningsverksamheten så att fler brott klaras upp.</p> <p>Det är självklart viktigt att polisorganisationen har förmåga att kontinuerligt ta till sig ny teoretisk kunskap och omvandla den till praktisk handling. Polisen skall därför ha goda insikter i t.ex. hur samhället är organiserat.</p> <p>Polisutbildningen och rekryteringen måste anpassas till krav i ett långsiktigt perspektiv. Polisen skall i högre utsträckning spegla en framtida samhällsstruktur med t.ex. en ökad internationalisering. Med ett utvidgat EU och öppnare gränser framstår behovet av internationellt polissamarbete allt tydligare.</p> <p>I syfte att få en verksamhetsutveckling som stärker polisens förmåga att tillgodose nuvarande och framtida krav behövs forskning. Det kan konstateras att verksamhetsnära forskning inom detta område inte är vanligt förekommande och att det är mycket få forskare som har egen polisiär erfarenhet. Ökad förmåga att förstå och hantera forskningsresultat är därför betydelsefull för polisverksamheten. Dessutom kan relevanta forskningsresultat från olika områden bidra till att utveckla polisutbildningens kvalitet.</p> <p>Delar av polisens grundutbildning genomförs sedan 1998 i allt ökad utsträckning i samverkan med högskolan som uppdragsutbildning. Emellertid omfattas inte polisutbildningen av högskolelagen, högskoleförordningen eller övrigt för högskoleutbildning relevant regelverk. Detta innebär bland annat att de studier som bedrivs under polisutbildningen endast till viss del anses motsvara högskoleutbildning. Det innebär också att många av de fördelar en högskoleutbildning i övrigt kan innebära inte gäller för den som genomgår polisutbildning. Samtliga polisutbildningar är dock studiestödsberättigande.</p> <p>Grundläggande högskoleutbildning syftar bl.a. till att ge studenterna förmåga att göra självständiga och kritiska bedömningar, förmåga att självständigt urskilja, formulera och lösa problem, samt beredskap att möta förändringar i arbetslivet. En generellt högre utbildningsnivå kan av den anledningen vara till fördel för polisverksamheten. Samtidigt ställer polisyrket krav på den sökande utöver vad som skall vara uppfyllt vid antagning till en högskola. Goda studieresultat är bara en av många faktorer som i dag vägs in vid antagning till polisprogrammet. Vilka krav som skall ställas samt hur och när det skall ske behöver därför utredas.</p> <p>En integration av polisutbildningen i högskoleväsendet skulle möjligtvis kunna öka möjligheterna till differentiering, specialisering och påbyggnadsutbildning.</p> <p>Lokalisering</p> <p>Polisutbildning bedrivs vid Polishögskolan i Solna och som uppdragsutbildning vid Umeå universitet och Växjö universitet samt på distans.</p> <p>Polisutbildningen har under 2000-talet varit en populär utbildning med ett stort antal kvalificerade sökande till varje omgång. Regeringens satsningar på polisen, som bland annat innebär att 4 000 poliser skall utbildas under mandatperioden 2002-2006, har inneburit ett stort arbete med rekrytering till utbildningen. Det har emellertid visat sig finnas svårigheter att rekrytera poliser till glesbygdsområden och till mindre orter där behovet varit stort.</p> <p>Specialisering och vidareutbildning</p> <p>Den snabba tekniska utvecklingen i samhället och olika brottstypers ökande komplexitet och svårighetsgrad gör att behovet av specialistkompetens inom polisen kommer att öka.</p> <p>Inriktningen av polisverksamheten mot ett brottsförebyggande och underrättelselett polisarbete ställer stora krav på kunskap om t.ex. kvalificerat brottsförebyggande arbete och om analys. På samma sätt kommer behoven av kompetens att öka när det gäller brottsutredningar av olika slag. Den framtida polisutbildningen bör därför vara utformad så att den främjar en höjning av specialkompetens för polisen inom olika områden. I sammanhanget bör också övervägas om det i något skede av utbildningen bör vara möjligt att t.ex. välja inriktning mot utredningsarbete respektive uniformerad yttre tjänst.</p> <p>Förändringar av grundutbildningen påverkar naturligtvis polisens vidareutbildning. Konsekvenserna för t.ex. vidareutbildningens utformning och innehåll bör därför analyseras.</p> <p>Jämställdhet</p> <p>Jämställdhet skall genomsyra polisorganisationen. Under de senaste fem åren har andelen och antalet kvinnor inom polisen ökat. Polisen har genomfört insatser i syfte att rekrytera fler kvinnor till polisutbildningen och att göra yrket mer attraktivt för kvinnor. Andelen antagna kvinnor till polisutbildningen har dock länge varit endast ca en tredjedel av det totala antalet sökande, med någon enstaka procentenhets ökning sedan år 2000. Vid den senaste antagningen i augusti 2005 var dock andelen kvinnor 44 procent. Det är angeläget att den utvecklingen fortsätter.</p> <p>Breddad rekrytering</p> <p>Sverige är ett mångkulturellt land där olika kulturer och värderingar är representerade. Det är därför viktigt att alla aktörer i samhället, inte minst polisen, deltar i arbetet med att förbättra förutsättningarna för integration och mångfald och för att motverka alla former av diskriminering.</p> <p>Mångfald och en bred social rekrytering ger polisorganisationen en större dynamik och därmed bättre möjligheter att lösa arbetsuppgifterna. Polisens förmåga att klara upp brott bygger till stor del på allmänhetens vilja att hjälpa till och underlätta polisens arbete. Om förtroendet för polisen är lågt hos t.ex. personer med utländsk bakgrund, försämras polisens möjligheter att vara framgångsrik i brottsbekämpningen och att vara ett stöd för alla människor som utsätts för brott. En förbättrad social och etnisk representativitet inom polisen kan antas förbättra polisens trovärdighet och samhällsrepresentativitet. Av dessa skäl och även ur ett demokratiskt perspektiv bör polisväsendet representera ett bredare urval av befolkningen än vad som är fallet i dag.</p> <p>Eftersom det har funnits svårigheter att få tillräckligt många sökanden till polisutbildningarna med annan etnisk bakgrund än svensk är det viktigt att identifiera vilka faktorer som påverkar rekryteringen i dessa avseenden.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>Inriktning</p> <p>Utredaren skall lämna förslag på hur polisutbildningen helt eller delvis kan omvandlas till en högskoleutbildning.</p> <p>I uppdraget ingår att analysera vilka konsekvenser de regler som gäller för högskoleutbildning medför för polisutbildningen, polisverksamheten i stort och studenterna vid polisutbildningen.</p> <p>Utredaren skall också om det under utredningen framkommer behov av alternativa lösningar till att omvandla polisutbildningen till högskoleutbildning redovisa dessa.</p> <p>Utredaren skall också se över frågan om rekrytering och inom ramen för detta skall också jämställdhets- och mångfaldsfrågor belysas, liksom frågor om social snedrekrytering. Hänsyn skall även tas till polisens behov av rekrytering i glesbygdsregioner.</p> <p>Utredaren skall redovisa hur föreslagna förändringar i polisutbildningen skall genomföras.</p> <p>Rekrytering till polisutbildningen</p> <p>Utredaren skall föreslå förändringar när det gäller antagning till grundutbildningen och rekrytering till polisen i syfte att anpassa organisationen till framtida krav.</p> <p>Särskilt bör man uppmärksamma betydelsen av att framtidens poliser bättre skall spegla det samhälle de skall verka i. Det är nödvändigt att tillvarata kvinnors och mäns olika erfarenheter och perspektiv för den polisiära verksamheten. Utredaren skall därför lämna förslag på hur en jämnare könsfördelning kan uppnås inom polisen.</p> <p>Av polisiära verksamhetsskäl och av demokratiska skäl är det också viktigt att fler personer med invandrarbakgrund anställs som poliser. Både vad gäller kompetens och legitimitet främjar det ett effektivt polisarbete. Utredaren skall därför lämna förslag på hur rekryteringen av personer med invandrarbakgrund kan ökas.</p> <p>Utredaren skall också överväga hur polisens förutsättningar att styra mot en ökad rekrytering av kvinnor och personer med invandrarbakgrund kan antas påverkas om polisutbildningen helt eller delvis blir en högskoleutbildning - samt lämna förslag till i dessa delar.</p> <p>Utredaren skall även utreda på vilket sätt och vid vilken tidpunkt de krav som ställs på lämplighet för polisyrket skall kunna ställas. I detta arbete skall man särskilt beakta att det som i dag kvalificerar en sökande till de flesta högskoleutbildningar, dvs. goda resultat från gymnasieskola eller högskoleprov, inte är de enda krav som ställs på en sökande till polisutbildning. Här handlar det lika mycket om t.ex. personlig lämplighet, att personen är ostraffad, fysisk kondition, m.m. Utredaren skall överväga vilka av dessa krav som är möjliga och lämpliga att tillämpa vid antagning till en polisutbildning i högskolan. Utredaren skall också överväga vilka konsekvenser förändringar av nuvarande antagningskrav och en anpassning till högskolans regelverk kan få för jämställdhet, mångfald och den sociala rekryteringen till polisutbildningen.</p> <p>En högskoleutbildning</p> <p>Utredaren skall mot bakgrund bland annat av vad som framkommit i tidigare utredningar och granskningar av polisens grundutbildning lämna förslag på åtgärder för att polisutbildningen skall kunna helt eller delvis bli en högskoleutbildning.</p> <p>Utredaren skall belysa vilka konsekvenser en övergång till en formell högskoleutbildning får för Rikspolisstyrelsens möjlighet att bestämma över utbildningens innehåll.</p> <p>Utredaren skall också lämna förslag på hur Rikspolisstyrelsens behov av att styra utbildningens innehåll kan tillgodoses, exempelvis genom att vissa moment bedrivs som fortbildning.</p> <p>Utredaren skall analysera vilka konsekvenser en tillämpning av de regler som gäller för högskoleutbildning får för utbildningen. Utredaren bör därvid beakta de förändringar som kan komma att göras med anledning av förslagen i regeringens proposition Ny värld - ny högskola (prop. 2004/05:162)</p> <p>Om utredaren föreslår att utbildningen anpassas till de regler som gäller för högskoleutbildning och bedömer att den bör leda till en yrkesexamen skall också utredaren lämna förslag till en examensbeskrivning som skall ingå i examensordningen, bil. 2 högskoleförordningen.</p> <p>Utgångspunkten skall vara en analys av de kompetensprofiler som skall erbjudas inom utbildningen. De skall i sin tur bygga på en analys av vilka krav som kommer att ställas på framtidens polis. I uppdraget ingår att lämna förslag på hur teori och praktik kan kombineras, vilka moment utbildningen bör innehålla och hur dessa bör utformas för att motsvara moderna krav på utbildningen och yrket och för att de moment som ingår i utbildningen skall anses stå på vetenskaplig grund.</p> <p>Lokalisering</p> <p>Utredaren skall med utgångspunkt från bland annat de behov polisen har av att rekrytera personal i glesbygd och att stimulera framtida tjänstgöring där - överväga hur en övergång till en högskoleutbildning påverkar förutsättningarna att bestämma var polisutbildningen skall vara lokaliserad och på vilka orter polisutbildningen bör finnas i framtiden. Utredaren skall lämna förslag till lösningar för dessa frågor. Utredaren skall särskilt belysa om fler utbildningsorter kan underlätta rekryteringen av poliser till olika delar av landet. I detta skall hänsyn tas till att det framtida behovet av nya poliser kan variera vilket kan få återverkningar på antalet utbildningsplatser. Utredaren skall även överväga vilka konsekvenser lokaliseringen av polisutbildningen får för utbildningen och för rekryteringen av personer med annan etnisk bakgrund än svensk. Utredaren skall därför undersöka vilka faktorer som bidrar till ökad rekrytering i dessa avseenden.</p> <p>Utredaren skall undersöka förutsättningarna för att använda distansutbildning som ett instrument för att såväl underlätta rekrytering i glesbygd som för att öka jämställdheten och mångfalden.</p> <p>Specialisering och vidareutbildning</p> <p>Mot bakgrund av det ökande behovet av kompetens och professionalitet inom polisen skall man överväga åtgärder som redan i grundutbildningen ger polisen bättre förutsättningar att möta sådana behov.</p> <p>Utredaren skall därför bl.a. överväga om polisutbildningen i sin helhet ska vara fullt ut densamma för alla eller om det ska vara möjligt att kombinera en gemensam grund med att i någon utsträckning välja mellan olika inriktningar.</p> <p>Utredaren skall även lämna förslag som innebär att utomstående experter ges möjlighet att bli poliser genom en för dem anpassad utbildning, alternativt vidga möjligheterna för specialister att fullgöra polisiära arbetsuppgifter utan att de för den skull ges polisiära befogenheter. Det kan gälla t.ex. tekniker, miljöbrottsutredare och ekobrottsutredare men även kvalificerade analytiker för underrättelsetjänst samt kvalificerade brottsförebyggare.</p> <p>Utredaren skall redogöra för de konsekvenser en ny polisiär grundutbildning kan eller bör få för vidareutbildningen, vare sig den bedrivs i Polishögskolans regi eller på annat sätt.</p> <p>Ekonomiska konsekvenser, huvudmannaskap m.m.</p> <p>Utredaren skall redovisa ekonomiska konsekvenser för de förslag som lämnas. Utgångspunkten för utredaren skall vara att utbildningen motsvarar de krav som ställs på en högskoleutbildning. Utredaren skall bedöma konsekvenserna av ett eventuellt förändrat huvudmannaskap för polisutbildningen, bl.a. om den skall omfattas av högskolelagen (1992: 1434), högskoleförordningen <a href="https://lagen.nu/1993:100">(1993:100)</a> och övrigt relevant regelverk, bl.a. studiestödsförfattningarna. Utredaren skall lämna förslag till lösningar som tillgodoser Rikspolisstyrelsens behov av att utöva påverkan på utbildningens dimensionering, innehåll och omfattning.</p> <p>Uppdragets genomförande</p> <p>Utredaren skall samråda med berörda myndigheter, bl.a. Rikspolisstyrelsen, Högskoleverket, universitet och högskolor. Utredaren skall också vid behov inhämta synpunkter från myndigheter m.fl. som verkar inom sektorer där frågor om att omvandla en utbildning till högskoleutbildning är eller har varit aktuella, tex. hälso- och sjukvården och Försvarsmakten. Det kan också finnas skäl att inhämta vissa internationella erfarenheter på området, t.ex. från Norge där en reform av polisutbildningen nyligen genomförts.</p> <p>Uppdraget skall redovisas senast den 31 januari 2007.</p> <p> (Justitiedepartementet) </p>