Kommittédirektiv med departementskod IJ2010-11-11opengov.sehttp://www.opengov.se/http://www.opengov.se/govtrack/dir/feed/?departement=IJhttp://www.opengov.se/govtrack/dir/2010:122/2010-11-11T12:00:00+01:002010-11-11T12:00:00+01:002010:122 Tilläggsdirektiv till utredningen för utvärdering av handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna 2006-2009 (IJ 2009:03)Integrations- och jämställdhetsdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 11 november 2010</p>
<p>Förlängd tid för uppdraget</p>
<p>Med stöd av regeringens bemyndigande den 17 december 2009 (dir. 2009:118) tillkallade chefen för Integrations- och jämställdhetsdepartementet en särskild utredare med uppdrag att utvärdera regeringens nationella handlingsplan för de mänskliga rättigheterna 2006-2009 (skr. 2005/06:95).</p>
<p>Enligt direktiven ska uppdraget redovisas senast den 31 december 2010.</p>
<p>Utredningstiden förlängs. Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2011.</p>
<p> (Integrations- och jämställdhetsdepartementet)</p>
<p></p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2009:118/2009-12-17T12:00:00+01:002009-12-17T12:00:00+01:002009:118 Utvärdering av handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna 2006-2009Integrations- och jämställdhetsdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 17 december 2009</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2>
<p>En särskild utredare ska utvärdera regeringens nationella handlingsplan för de mänskliga rättigheterna 2006-2009 (skr. 2005/06:95). Utredaren ska utvärdera handlingsplanens genomförande och resultat samt med utgångspunkt från utvärderingen lämna rekommendationer inför det fortsatta systematiska arbetet med mänskliga rättigheter på nationell nivå. Utvärderingen ska även innehålla en bedömning av metod och process i samband med handlingsplanens tillkomst samt dess utformning och innehåll.</p>
<p>Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2010.</p>
<h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2>
<p>I slutdokumentet från FN:s världskonferens om mänskliga rättigheter i Wien 1993, uppmanas stater att anta nationella handlingsplaner om mänskliga rättigheter för att bland annat stärka skyddet för de mänskliga rättigheterna. Genom den första nationella handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna (skr. 2001/02:83) lade regeringen grunden för ett mer samlat synsätt på frågor om mänskliga rättigheter i Sverige.</p>
<p>Handlingsplanen utvärderades 2005. Regeringen presenterade i april 2006 den andra nationella handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna 2006-2009 (skr. 2005/06:95). Handlingsplanen innehåller 135 olika åtgärder som syftar till att stärka skyddet för de mänskliga rättigheterna på nationell nivå. Fokus i handlingsplanen ligger på skydd mot diskriminering.</p>
<p>Åtgärderna syftar till att staten ska utveckla genomförandet av de mänskliga rättigheterna i såväl den externa som interna verksamheten i uppfyllandet av Sveriges folkrättsliga åtaganden för de mänskliga rättigheterna. Målet är att frågorna ska integreras i myndigheternas verksamhet.</p>
<p>Exempel på åtgärder på nationell nivå är uppdrag till myndigheter när det gäller frågor om mänskliga rättigheter. Vissa länsstyrelser har t.ex. fått i uppdrag att utbilda sin personal i mänskliga rättigheter, ta fram och genomföra handlingsplaner för mänskliga rättigheter m.m. Detta arbete har under 2008 i vissa delar utvärderats av Statskontoret.</p>
<p>Kommuner och landsting har en viktig roll och ett stort ansvar för att Sverige fullföljer sina åtaganden när det gäller mänskliga rättigheter och flera av åtgärderna i handlingsplanen fokuserar på denna roll.</p>
<p>Den interdepartementala arbetsgrupp för mänskliga rättigheter som inrättades 2006 (Arbetsgruppen för mänskliga rättigheter, Ju2006:E, tidigare Ju2000:M) har enligt handlingsplanen bland annat i uppgift att följa upp genomförandet av handlingsplanen och redovisa detta i samband med att giltigheten löper ut årsskiftet 2009/2010. Denna redovisning kommer att bli en faktaredovisning och kommer inte att innehålla någon värdering av åtgärderna och hur dessa har genomförts.</p>
<p>Regeringen bjöd i enlighet med åtgärd 133 i handlingsplanen in de referensgrupper som deltagit vid framtagningen av handlingsplanen till ett halvtidsseminarium för att stämma av och diskutera genomförandet av handlingsplanen.</p>
<p>Arbetet för regeringens långsiktiga mål, att uppnå full respekt för de mänskliga rättigheterna i Sverige, måste pågå ständigt. Utvecklingen av det internationella regelsystemet om de mänskliga rättigheterna, liksom förändrade samhällsförhållanden på nationell nivå, gör att också nya frågor och problem uppstår som kräver nya åtgärder för att Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter ska uppnås.</p>
<p>Behovet av en utvärdering</p>
<p>Av FN:s handbok om nationella handlingsplaner för de mänskliga rättigheterna framgår att en utvärdering av handlingsplanen bör genomföras och att den inte bara bör granska och se om uppställda mål och resultat har uppnåtts utan också se till handlingsplanens bredare uppgift och uppdrag.</p>
<p>Regeringen anordnade i december 2008 en internationell konferens om systematiskt arbete med mänskliga rättigheter. I samband med denna konferens lämnade Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter en rad olika rekommendationer avseende systematiskt arbete med mänskliga rättigheter. En av dessa rekommendationer behandlar vikten av att genomföra en oberoende utvärdering av en nationell handlingsplan för mänskliga rättigheter.</p>
<p>Av den tidigare nämnda utvärderingen som utfördes av Statskontoret framgår bl.a. att länsstyrelsernas arbete med att ta fram handlingsplaner hos flertalet av länsstyrelserna inte tillräckligt systematiskt följts upp för att man ska kunna avgöra i vilken mån planerna har påverkat deras arbete med mänskliga rättigheter.</p>
<p>Resultatet från utvärderingen av den första handlingsplanen kom att utgöra ett mycket värdefullt material vid utarbetandet av den andra handlingsplanen. En ny utvärdering kommer att bidra till öppenheten kring och förtroendet för regeringens arbete med frågor om mänskliga rättigheter. Därför är det viktigt att även genomföra en utvärdering av den andra nationella handlingsplanen.</p>
<p>Även själva processen med att formulera handlingsplanen är viktig eftersom en väl genomförd probleminventering och prioriteringsdiskussion kan bidra till ett intensifierat offentligt samtal om mänskliga rättigheter, mobilisera olika aktörer kring prioriteringarna på området samt bidra till bättre samordning av arbetet för att uppnå det långsiktiga målet om full respekt för de mänskliga rättigheterna i Sverige.</p>
<p>Det primära syftet med utvärderingen är att ge ett bra underlag för regeringens fortsatta systematiska arbete med frågor om mänskliga rättigheter.</p>
<p>Utförandet av uppdraget</p>
<p>En särskild utredare ska utvärdera regeringens nationella handlingsplan för de mänskliga rättigheterna 2006-2009 (skr. 2005/06:95). I uppdraget ingår följande delar:</p>
<p>- att utvärdera hur åtgärderna i handlingsplanen genomförts med fokus på vilka metoder som använts samt val av aktörer,</p>
<p>- att utvärdera såväl handlingsplanens långsiktiga som kortsiktiga resultat,</p>
<p>- att undersöka hur bl.a. myndigheter har lagt upp arbetet med de olika uppdragen om mänskliga rättigheter som följer av handlingsplanen, och om dessa uppdrag har påverkat deras arbete med frågorna,</p>
<p>- att bedöma vilka styrformer som får mest genomslag i arbetet med att långsiktigt utveckla arbetet med dessa frågor, och</p>
<p>- att med utgångspunkt från utvärderingen dra slutsatser och lämna rekommendationer inför regeringens fortsatta systematiska arbete med mänskliga rättigheter på nationell nivå.</p>
<p>Goda exempel med relevans för handlingsplansarbete från andra länder eller internationella organisationer på samarbetsmekanismer mellan den statliga, regionala och lokala nivån kan vara av intresse. Relevans, resurseffektivitet, ägandeskap, delaktighet, hållbarhet, inverkan, räckvidd samt samordning är bedömningskriterier som ska ingå i utvärderingsarbetet.</p>
<p>Utvärderingen ska även innehålla en bedömning av metod och process i samband med handlingsplanens tillkomst samt av handlingsplanens utformning och innehåll.</p>
<p>Konsekvensbeskrivningar</p>
<p>Utredaren ska se över vilka finansiella konsekvenser eventuella förslag kan ge och även lämna förslag till finansiering.</p>
<p>Samverkan och redovisning av uppdraget</p>
<p>Utredaren ska i arbetet samverka med relevanta aktörer inom referensgrupperna, Sveriges Kommuner och Landsting samt de som insatserna riktat sig mot. Utredaren ska också ha kontakt med Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige.</p>
<p>Redovisning</p>
<p>Uppdraget ska redovisas skriftligen senast den 31 december 2010.</p>
<p> (Integrations- och jämställdhetsdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2009:125/2009-12-17T12:00:00+01:002009-12-17T12:00:00+01:002009:125 Tilläggsdirektiv till Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige (Ju 2006:02)Integrations- och jämställdhetsdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 17 december 2009</p>
<p>Reviderat uppdrag och förlängd tid</p>
<p>En kommitté fick den 9 mars 2006 i uppdrag att stödja det långsiktiga arbetet med att säkerställa full respekt för de mänskliga rättigheterna i Sverige (dir 2006:27). Kommittén antog namnet Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige. Delegationen fick fyra huvuduppgifter:</p>
<p>1. att stödja statliga myndigheter, kommuner och landsting i arbetet med att säkerställa full respekt för de mänskliga rättigheterna i verksamheten,</p>
<p>2. att utarbeta och genomföra strategier för ökad information och kunskap om mänskliga rättigheter hos olika målgrupper i samhället, bland annat genom att samordna EU-initiativet Europeiska året för lika möjligheter för alla, och Europarådets kampanj Alla Olika Alla Lika i Sverige,</p>
<p>3. att stimulera det offentliga samtalet om mänskliga rättigheter, samt</p>
<p>4. att lämna förslag på hur det fortsatta stödet till arbetet för full respekt för de mänskliga rättigheterna i Sverige kan erbjudas efter det att delegationen avslutat sitt uppdrag.</p>
<p>Enligt direktiven ska delegationen senast den 31 mars 2010 slutredovisa uppdraget.</p>
<p>Delegationen fick i tilläggsdirektiv (dir. 2007:114) i uppgift att genomföra kommunikationsinsatser och kunskapshöjande aktiviteter med anledning av 200-årsminnet av den transatlantiska slavhandelns avskaffande. Uppdraget har redovisat i delbetänkandet Rapporter från en MR-verkstad (SOU 2008:45).</p>
<p>I tilläggsdirektiv (dir 2008:92) fick delegationen i uppdrag att utreda om Handisam, Diskrimineringsombudsmannen eller någon annat samhällsorgan bör anförtros uppgiften att i enlighet med kravet i artikel 33 av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning främja, skydda respektive övervaka konventionens genomförande. Uppdraget har redovisats i delbetänkandet Främja, Skydda, Övervaka - FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, (SOU 2009:36).</p>
<p>Regeringen ger nu Delegationen i uppdrag att fram till den 31 mars 2010 avsluta sitt arbete med uppgifterna ett till tre, dvs. att stödja statliga myndigheter, kommuner och landsting i arbetet med att säkerställa full respekt för de mänskliga rättigheterna i verksamheten, att utarbeta och genomföra strategier för ökad information och kunskap om mänskliga rättigheter hos olika målgrupper i samhället och att stimulera det offentliga samtalet om mänskliga rättigheter.</p>
<p>Delegationen ska efter den 31 mars 2010 enbart arbeta med uppgift fyra, dvs. lämna förslag på hur det fortsatta stödet till arbetet för full respekt för de mänskliga rättigheterna i Sverige kan erbjudas efter det att delegationen avslutat sitt uppdrag. De erfarenheter och kunskaper som arbetet med uppgifterna ett till tre givit ska tas med i detta utredningsarbete.</p>
<p>Utredningstiden förlängs. Uppdraget ska slutredovisas senast den 30 september 2010.</p>
<p> (Integrations- och jämställdhetsdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2009:99/2009-10-29T12:00:00+01:002009-10-29T12:00:00+01:002009:99 Tilläggsdirektiv till Delegationen för romska frågor (Ju 2006:10)Integrations- och jämställdhetsdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 29 oktober 2009</p>
<p>Reviderat uppdrag och förlängd tid</p>
<p>Med stöd av regeringens bemyndigande den 14 september 2006 gav chefen för Integrations- och jämställdhetsdepartementet en kommitté i uppdrag att vara nationellt pådrivande i arbetet med att förbättra romers situation i Sverige (dir. 2006:101). Kommittén antog namnet Delegationen för romska frågor (Ju 2006:10). Delegationen har tre huvuduppgifter.</p>
<p>Den första huvuduppgiften är att utreda romers situation i Sverige.</p>
<p>Den andra huvuduppgiften är att främja och stödja kommunala projekt och verksamheter i olika delar av landet som syftar till att förbättra romers situation.</p>
<p>Den tredje huvuduppgiften är att informera och sprida kunskap om romer och om deras situation i Sverige till allmänheten, myndigheter och kommuner.</p>
<p>Delegationen har redovisat den verksamhet som har bedrivits i delegationen under 2007 respektive 2008. Enligt direktiven ska delegationen senast den 31 december 2009 slutredovisa uppdraget.</p>
<p>Regeringen ger nu Delegationen för romska frågor i uppdrag att fram till den 31 december 2009 avsluta sitt arbete med huvuduppgift två och tre, dvs. att främja och stödja kommunala projekt och verksamheter i olika delar av landet respektive att informera och sprida kunskap om romer. Delegationen ska efter den 1 januari 2010 enbart arbeta med huvuduppgift ett, dvs. att utreda romers situation i Sverige genom att inhämta, sammanställa, analysera och redovisa erfarenheter och kunskap som finns på området samt lämna förslag på hur romers livsvillkor i samhället ska kunna förbättras. De erfarenheter och kunskaper som arbetet med huvuduppgift två och tre givit ska tas med i detta utredningsarbete.</p>
<p>Utredningstiden förlängs. Uppdraget ska slutredovisas senast den 30 juni 2010 då också den verksamhet som har bedrivits i delegationen under 2009 ska redovisas.</p>
<p> (Integrations- och jämställdhetsdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2009:72/2009-08-13T12:00:00+01:002009-08-13T12:00:00+01:002009:72 Ett stärkt skydd mot diskriminering på grund av ålderIntegrations- och jämställdhetsdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 13 augusti 2009.</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2>
<p>En särskild utredare ska föreslå hur ett skydd mot diskriminering på grund av ålder ska införas på de samhällsområden - utom värnplikt och civilplikt - som i dag saknar ett sådant skydd i diskrimineringslagen <a href="https://lagen.nu/2008:567">(2008:567)</a>. Syftet med utredningen är att säkerställa samma nivå av skydd mot diskriminering oavsett diskrimineringsgrund.</p>
<p>Uppdraget ska redovisas senast den 27 augusti 2010.</p>
<p>Diskrimineringskommitténs slutsatser</p>
<p>I februari 2006 lade Diskrimineringskommittén fram slutbetänkandet En sammanhållen diskrimineringslagstiftning (SOU 2006:22). Kommittén hade i uppdrag att bl.a. lämna förslag till hur bestämmelserna om åldersdiskriminering i direktiv 2000/78/EG om inrättandet av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (arbetslivsdirektivet) skulle genomföras samt kartlägga i vilken utsträckning det fanns behov av att införa ett förbud mot diskriminering på grund av ålder på andra samhällsområden än de områden som omfattades av arbetslivsdirektivet.</p>
<p>Kommittén föreslog ett förbud mot åldersdiskriminering på områden som i princip omfattas av arbetslivsdirektivet, dvs. i fråga om arbetsliv, utbildning, arbetsmarknadspolitisk verksamhet, start eller bedrivande av näringsverksamhet, yrkesutövning och medlemskap i vissa organisationer.</p>
<p>Något förbud mot diskriminering som har samband med ålder på övriga samhällsområden föreslogs inte. För andra samhällsområden, förutom i fråga om offentlig anställning och offentligt uppdrag, redovisade kommittén i betänkandet en översiktlig genomgång av bl.a. i lag eller andra författningar förekommande åldersgränser. Kommittén konstaterade att det bör genomföras en fördjupad utredning inom dessa områden för att man ska kunna bedöma i vilken utsträckning det finns behov av förbud mot åldersdiskriminering.</p>
<p>Den nya diskrimineringslagen</p>
<p>Den 1 januari 2009 trädde diskrimineringslagen <a href="https://lagen.nu/2008:567">(2008:567)</a> i kraft. Lagen har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning och ålder. Av dessa diskrimineringsgrunder är könsöverskridande identitet eller uttryck och ålder nya. Diskrimineringsgrunden ålder tar sikte på en fysisk persons levnadsålder, räknad från hans eller hennes födelse. Därmed omfattas både barn, ungdomar och äldre utan att det finns vare sig en nedre eller övre åldersgräns.</p>
<p>Samtidigt som den nya lagen trädde i kraft inrättades en ny myndighet, Diskrimineringsombudsmannen, som ska utöva tillsyn över att lagen följs.</p>
<p>Den nya lagen innehåller förbud mot diskriminering som gäller för: - arbetslivet - utbildningsverksamhet - arbetsmarknadspolitisk verksamhet och arbetsförmedling utan offentligt uppdrag - start eller bedrivande av näringsverksamhet - yrkesbehörighet - medlemskap i vissa organisationer - varor, tjänster och bostäder - allmän sammankomst och offentlig tillställning - hälso- och sjukvården - socialtjänsten - socialförsäkringen - arbetslöshetsförsäkringen - studiestöd - värnplikt och civilplikt - offentlig anställning</p>
<p>Förbud mot diskriminering inom samtliga ovan uppräknade samhällsområdena gäller för alla diskrimineringsgrunder utom för ålder. Förbud mot åldersdiskriminering omfattar arbetslivet, utbildningsverksamhet, arbetsmarknadspolitisk verksamhet och arbetsförmedling utan offentligt uppdrag, start eller bedrivande av näringsverksamhet, yrkesbehörighet och medlemskap i vissa organisationer.</p>
<p>Förbud mot åldersdiskriminering saknas alltså i fråga om varor, tjänster och bostäder, allmän sammankomst och offentlig tillställning, hälso- och sjukvården, socialtjänsten, socialförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen, studiestöd, värnplikt och civilplikt samt offentlig anställning. Att ett förbud mot åldersdiskriminering inte föreslogs på dessa samhällsområden motiverade regeringen i propositionen Ett starkare skydd mot diskriminering (prop. 2007/08:95) med att Diskrimineringskommitténs överväganden inte gav tillräckligt underlag för att gå vidare med frågorna i det lagstiftningsärendet och att EG-rätten inte heller krävde att ett sådant diskrimineringsförbud infördes. Regeringen avsåg emellertid att återkomma till frågorna i ett annat sammanhang.</p>
<p>I fråga om diskrimineringsförbud för ålder inom värnplikt och civilplikt uttalade regeringen följande: "Verksamheten inom totalförsvaret tar i flera avseenden hänsyn till personers ålder. Var och en av dessa och andra förekommande åldersgränser har i de sammanhang de tillkommit ansetts berättigade, t.ex. av hänsyn till rikets säkerhet eller personalförsörjningen inom försvaret. Regeringen anser därför inte att det finns skäl att ytterligare överväga ett diskrimineringsförbud för ålder inom värnplikt och civilplikt." (prop. 2007/08:95 s. 278). Det har inte sedan den nya diskrimineringslagen trädde i kraft framkommit något skäl att göra en annan bedömning.</p>
<p>Förslag till nytt EG-direktiv om diskriminering</p>
<p>Med stöd av artikel 13 i EG-fördraget lade Europeiska kommissionen den 2 juli 2008 fram ett förslag till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (KOM (2008) 426 slutlig). Förslaget till direktiv är uppbyggt på i huvudsak samma sätt som tidigare antidiskrimineringsdirektiv (rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung, rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet samt rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster).</p>
<p>Direktivet ska enligt förslaget tillämpas i fråga om socialt skydd, inklusive social trygghet och hälso- och sjukvård, sociala förmåner, utbildning samt tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster, som är tillgängliga för allmänheten, inklusive bostäder. Förslaget kommer sannolikt att bli föremål för fortsatta förhandlingar under det svenska ordförandeskapet andra halvåret 2009.</p>
<p>Uppdraget att utvidga skyddet mot diskriminering på grund av ålder</p>
<p>I svensk lagstiftning finns i dag inget heltäckande förbud mot diskriminering på grund av ålder. Diskrimineringslagen innebär att ett mer långtgående skydd mot diskriminering gäller för kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder och sexuell läggning än för ålder.</p>
<p>Regeringen anser att skyddet mot diskriminering i princip ska vara lika för de olika diskrimineringsgrunderna, dock med beaktande av de speciella förutsättningar som gäller för olika samhällsområden. Europeiska kommissionens förslag om ett nytt EG-direktiv för att motverka diskriminering utanför arbetslivet syftar också till att säkerställa samma nivå av skydd mot diskriminering oavsett diskrimineringsgrund. Det finns alltså anledning att låta en utredare föreslå hur ett skydd mot diskriminering på grund av ålder ska införas på de samhällsområden som omfattas av diskrimineringslagen. Ett jämställdhetsperspektiv är relevant även för diskrimineringsgrunden ålder. Förhållandena och villkoren kan skilja sig åt mellan könen i samma ålder. För sådana situationer finns dock redan ett skydd mot diskriminering genom diskrimineringsgrunden kön.</p>
<p>Utredaren ska därför * föreslå hur ett skydd mot diskriminering på grund av ålder ska införas i fråga om varor, tjänster och bostäder, allmän sammankomst och offentlig tillställning, hälso- och sjukvården, socialtjänsten, socialförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen, studiestöd och offentlig anställning, * följa, i relevanta delar, den fortsatta beredningen av Europeiska kommissionens förslag den 2 juli 2008 till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning samt i berörda delar ta del av betänkandet En sammanhållen diskrimineringslagstiftning (SOU 2006:22), * ta till vara erfarenheter från vissa andra länder där ett förbud mot diskriminering på grund av ålder inom aktuella samhällsområden regleras, t.ex. Irland, och * lämna de förslag till författningsändringar och andra åtgärder som uppdraget kan ge anledning till.</p>
<p>Utredaren ska också redovisa konsekvensanalyser av lämnade förslag. Om förslagen i betänkandet påverkar kostnaderna eller intäkterna för staten, kommuner, landsting, företag eller andra enskilda, ska en beräkning av dessa konsekvenser redovisas i betänkandet. Om förslagen innebär samhällsekonomiska konsekvenser i övrigt, ska dessa redovisas. När det gäller kostnadsökningar och intäktsminskningar för staten, kommuner eller landsting, ska kommittén föreslå en finansiering.</p>
<p>I vilka fall kan det behövas undantag?</p>
<p>I många fall kan det finnas fullt godtagbara skäl till att personer behandlas olika beroende på ålder. I diskrimineringslagen finns ett generellt utformat undantag inom samhällsområden där ett förbud mot åldersdiskriminering regleras. Det är troligt att ett förbud mot diskriminering på grund av ålder på nya samhällsområden också behöver förses med undantag.</p>
<p>Utredaren ska därför * kartlägga vilka åldersgränser som tillämpas inom de olika samhällsområdena, * analysera om och i vilka avseenden som undantag från ett förbud behövs, och * utarbeta nödvändiga författningsförslag.</p>
<h2 id="redovisning">Samråd och redovisning av uppdraget</h2>
<p>Utredaren ska under arbetet samråda med berörda myndigheter och organisationer, bl.a. Diskrimineringsombudsmannen, Ungdomsstyrelsen, Socialstyrelsen, Försäkringskassan, Utredningen om aktiva åtgärder inom diskrimineringsområdet (IJ 2008:05), Sveriges Kommuner och Landsting, Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer och organisationer som representerar pensionärer.</p>
<p>Utredaren ska redovisa uppdraget till regeringen senast den 27 augusti 2010.</p>
<p> (Integrations- och jämställdhetsdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2008:130/2008-10-30T12:00:00+01:002008-10-30T12:00:00+01:002008:130 Aktiva åtgärder för att främja lika rättigheter och möjligheterIntegrations- och jämställdhetsdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 30 oktober 2008</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare ska undersöka effekterna av de bestämmelser om aktiva åtgärder som tas upp i lagarna mot diskriminering. Utredaren ska undersöka om och i så fall hur bestämmelserna har haft effekter på arbetet för lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning samt inom utbildningsområdet även oavsett funktionshinder och sexuell läggning. I uppdraget ingår att undersöka vilka aktiva åtgärder som har haft bäst effekt för respektive diskrimineringsgrund samt vilka kostnader åtgärderna medför för de berörda.</p>
<p>Med detta som utgångspunkt ska utredaren överväga hur krav på aktiva åtgärder kan göras tydliga, skarpa och kopplas till en verkningsfull sanktion samt om krav på aktiva åtgärder, och i så fall vilka, bör utvidgas till fler diskrimineringsgrunder och fler samhällsområden. I detta ingår att överväga om åtgärderna bör kvarstå i nuvarande omfattning eller om någon åtgärd bör ändras eller tas bort samt om sanktionssystemet bör ändras. För utbildningsområdet ingår att överväga om krav på aktiva åtgärder bör gälla alla verksamheter som omfattas av den nya diskrimineringslagen.</p>
<p>Utredaren ska redovisa uppdraget till regeringen senast den 31 december 2009.</p>
<h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2>
<p>Bestämmelser om aktiva åtgärder för att främja lika rättigheter och möjligheter finns i jämställdhetslagen <a href="https://lagen.nu/1991:433">(1991:433)</a>, lagen <a href="https://lagen.nu/1999:130">(1999:130)</a> om åtgärder mot diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, lagen <a href="https://lagen.nu/2001:1286">(2001:1286)</a> om likabehandling av studenter i högskolan och lagen <a href="https://lagen.nu/2006:67">(2006:67)</a> om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever.</p>
<p>Aktiva åtgärder kan allmänt beskrivas som åtgärder som vidtas för att förebygga och motverka diskriminering samt främja lika rättigheter och möjligheter. Aktiva åtgärder är avsedda att verka pådrivande och mana till ökade ansträngningar för att motverka diskriminering. Bestämmelserna om aktiva åtgärder är i första hand inte avsedda att tillämpas i enskilda fall. De är i stället framåtsyftande och av generell eller kollektiv natur. Diskrimineringsförbuden är avsedda att motverka konkreta diskriminerande handlingar i individuella fall, medan aktiva åtgärder, förutom ett sådant syfte, också har till ändamål att motverka diskriminering i en mer allmän mening.</p>
<p>På arbetslivsområdet finns bestämmelser om aktiva åtgärder när det gäller diskrimineringsgrunderna kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning. Inom utbildningsområdet finns bestämmelser om aktiva åtgärder när det gäller diskrimineringsgrunderna kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder och sexuell läggning.</p>
<p>I februari 2006 lade Diskrimineringskommittén fram slutbetänkandet En sammanhållen diskrimineringslagstiftning (SOU 2006:22). Kommittén föreslog en ny lag om förbud och andra åtgärder mot diskriminering samt två nya diskrimineringsgrunder. Vidare föreslog kommittén att bestämmelserna om aktiva åtgärder bör utökas och skärpas. Kommittén föreslog bl.a. att bestämmelserna om aktiva åtgärder i arbetslivet och inom utbildningsområdet bör utökas till att omfatta samtliga diskrimineringsgrunder samt att kravet på aktiva åtgärder inom utbildningsområdet bör utvidgas till att omfatta andra verksamheter än de som anges i skollagen <a href="https://lagen.nu/1985:1100">(1985:1100)</a>, högskolelagen <a href="https://lagen.nu/1992:1434">(1992:1434)</a> och lagen <a href="https://lagen.nu/1993:792">(1993:792)</a> om tillstånd att utfärda vissa examina.</p>
<p>Kommittén föreslog också krav på aktiva åtgärder inom området värnplikt och civilplikt för samtliga diskrimineringsgrunder förutom ålder. När det gäller andra samhällsområden än arbetslivet, utbildning och värn- och civilplikten angav kommittén att det skulle kunna finnas behov av att införa en skyldighet att vidta aktiva åtgärder, i vart fall på sådana områden där det allmänna generellt sett tillhandahåller en samhällsservice. På grund av tidsbrist saknade kommittén emellertid möjlighet att utreda frågan i den omfattning som krävs.</p>
<p>Kommitténs förslag mötte kritik i remissbehandlingen. Ett flertal remissinstanser avstyrkte förslaget att aktiva åtgärder ska utökas till att omfatta samtliga diskrimineringsgrunder liksom att bestämmelser om aktiva åtgärder bör utökas till att omfatta andra samhällsområden och verksamheter. Flera invände att de föreslagna aktiva åtgärderna är svåröverskådliga och inte möjliggör en förutsebar rättstillämpning. Vidare framfördes invändningar mot att de föreslagna bestämmelserna om aktiva åtgärder är alltför allmänt hållna och opreciserade samt att de till delar sammanfaller med bestämmelser i andra regelverk. Vidare ifrågasattes om den framtida ombudsmannen mot diskriminering ska ha tillsyn över bestämmelserna om aktiva åtgärder. När det gäller aktiva åtgärder i arbetslivet har det också ifrågasatts varför rätten att begära vitesföreläggande hos Nämnden mot diskriminering i första hand tillkommer ombudsmannen och endast i andra hand en kollektivavtalsbärande central facklig organisation. Vidare framfördes synpunkter om att sanktionssystemet bör förändras.</p>
<p>I juni 2008 antog riksdagen regeringens proposition Ett starkare skydd mot diskriminering (prop. 2007/08:95, bet. 2007/08:AU7, rskr. 2007/08:219). En ny diskrimineringslag träder i kraft den 1 januari 2009. Diskrimineringslagen har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. Lagen ersätter jämställdhetslagen och sex andra lagar. Två nya diskrimineringsgrunder införs: könsöverskridande identitet eller uttryck och ålder. En ny myndighet, Diskrimineringsombudsmannen, ska utöva tillsyn över att lagen följs.</p>
<p>Diskrimineringsförbud för könsöverskridande identitet eller uttryck ska gälla alla samhällsområden i den nya diskrimineringslagen. Åldersdiskriminering förbjuds inom utbildningsverksamhet och i arbetslivet i vid mening. Lagen innehåller diskrimineringsförbud som gäller arbetsgivare, utbildningsverksamhet, arbetsmarknadspolitisk verksamhet och arbetsförmedling utan offentligt uppdrag, start eller bedrivande av näringsverksamhet, yrkesbehörighet, medlemskap i vissa organisationer, varor, tjänster och bostäder, allmän sammankomst och offentlig tillställning, hälso- och sjukvården, socialtjänsten, socialförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen, studiestöd, värnplikt och civilplikt samt offentlig anställning.</p>
<p>Den nya diskrimineringslagen innebär att hittillsvarande bestämmelser om aktiva åtgärder i princip fortsätter att gälla. Det sker dock förändringar i fråga om dels upprättandet av en handlingsplan för jämställda löner och en jämställdhetsplan, dels kravet på lönekartläggning. I sammanhanget anförde regeringen i propositionen att det saknas beredningsunderlag för att överväga någon annan sanktion än vite för den som inte följer kravet på aktiva åtgärder och att frågan bör belysas i en utredning.</p>
<p>Behov av utredning</p>
<p>Regeringen bedömer att aktiva åtgärder kan vara värdefulla i arbetet för att främja likabehandling och motarbeta diskriminering. Frågan är dock vilka åtgärder som är mest effektiva i praktiken och vilka som främst har symbolvärde. När det gäller regelverket kring aktiva åtgärder är det därför viktigt att fokusera på aktiva åtgärder som är effektiva och uppnår sitt syfte.</p>
<p>Regeringen konstaterade i propositionen att det inte gjorts någon utvärdering av effekter och resultat av de olika delarna av dagens skyldigheter att vidta aktiva åtgärder och att upprätta planer. Regeringen bedömde att kommitténs förslag om aktiva åtgärder för samtliga diskrimineringsgrunder var alltför allmänt hållna och i många fall opreciserade. Av flera remissyttranden framgår att frågan om förändringar när det gäller bestämmelserna om aktiva åtgärder är komplicerad och kräver en fördjupad analys. Regeringen angav också att det saknas en tillfredsställande analys om föreslagna bestämmelsers förhållande till annan reglering. Till exempel sammanfaller krav på aktiva åtgärder till stora delar med krav på förebyggande arbetsmiljöåtgärder enligt arbetsmiljölagen. Det saknas vidare en analys om hur tillsynsuppgiften över aktiva åtgärder för ombudsmannamyndigheten förhåller sig till andra myndigheters arbete med dessa frågor, t.ex. det arbete som utförs av Myndigheten för handikappolitisk samordning och Arbetsmiljöverket.</p>
<p>Vidare konstateras i propositionen att konsekvenserna av kommitténs förslag om aktiva åtgärder, som innebär nya förpliktelser för företagen, inte utretts eller kvantifierats i någon närmare omfattning av kommittén. I det sammanhanget framhölls också regeringens riktlinjer för det fortsatta arbetet med regelförenkling. Målet för regeringens regelförenklingsarbete är att företagens administrativa kostnader för samtliga regelverk ska minska med minst 25 procent till 2010. Regeringens syfte är att regelförenklingsarbetet ska leda till en märkbar förändring i företagens vardag.</p>
<p>Sammanfattningsvis kan sägas att kunskapen om vilka aktiva åtgärder som är mest effektiva samt vilka resurser de aktiva åtgärderna tar i anspråk är begränsad. Med hänsyn till regeringens arbete med regelförenkling är det också av största vikt att en avvägning görs mellan behovet av en utökning av aktiva åtgärder och strävan att inte ålägga arbetsgivare och andra alltför omfattande administrativa uppgifter. Det finns därför behov av att utreda om och på vilket sätt de olika bestämmelserna om aktiva åtgärder har haft effekter på arbetet för att främja lika rättigheter och möjligheter samt hur krav på aktiva åtgärder kan göras tydliga, skarpa och väl sanktionerade.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare ska undersöka effekterna av de bestämmelser om aktiva åtgärder som tas upp i lagarna mot diskriminering. Utredaren ska undersöka om och i så fall hur bestämmelserna har haft effekter på arbetet för lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning samt inom utbildningsområdet även oavsett funktionshinder och sexuell läggning. I uppdraget ingår att undersöka vilka aktiva åtgärder som har haft bäst effekt för respektive diskrimineringsgrund samt vilka kostnader åtgärderna medför för de berörda.</p>
<p>Med detta som utgångspunkt ska utredaren överväga hur krav på aktiva åtgärder kan göras tydliga, skarpa och kopplas till en verkningsfull sanktion. I detta ingår att överväga om åtgärderna bör kvarstå i nuvarande omfattning eller om någon åtgärd bör ändras eller tas bort. Utredaren ska även överväga om och på vilket sätt förändringar bör genomföras när det gäller sanktionssystemet, bl.a. med avseende på de förändringar som gjorts i fråga om hur ofta planer ska upprättas och löner kartläggas.</p>
<p>Utredaren ska vidare överväga om krav på aktiva åtgärder, och i så fall vilka, bör utvidgas till fler diskrimineringsgrunder och fler samhällsområden. För utbildningsområdet ingår att överväga om krav på aktiva åtgärder bör gälla alla verksamheter som omfattas av den nya diskrimineringslagen.</p>
<p>I uppdraget ingår också att</p>
<p>- överväga om och på vilket sätt förändringar bör genomföras när det gäller reglerna om arbetstagarorganisationernas möjlighet att göra framställning om vitesföreläggande,</p>
<p>- överväga hur tillsynen av efterlevnaden av bestämmelserna om aktiva åtgärder bör bedrivas samt analysera hur tillsynsuppgiften förhåller sig till andra myndigheters arbete med dessa frågor.</p>
<p>Förslag till författningsändringar m.m.</p>
<p>Utredaren ska lämna de förslag till författningsändringar och andra åtgärder som uppdraget kan ge anledning till. I den utsträckning utredaren föreslår författningsändringar ska utredaren utarbeta och lägga fram fullständiga författningsförslag.</p>
<p>Utredaren ska analysera sina förslag om krav på aktiva åtgärder i förhållande till andra regelverk än diskrimineringslagstiftningen med liknande skyldigheter, t.ex. krav på förebyggande arbetsmiljöåtgärder enligt arbetsmiljölagen.</p>
<p>Utredaren ska, i relevanta delar, beakta EG-rätten på området. Utredaren ska, i relevanta delar, ta del av betänkandet En sammanhållen diskrimineringslagstiftning (SOU 2006:22). Vidare ska utredaren beakta vad regeringen anfört i propositionen Ett starkare skydd mot diskriminering (prop. 2007/08:95), Lagrådets yttrande samt relevanta remissyttranden i det lagstiftningsärendet.</p>
<p>Det står utredaren fritt att ta upp andra frågor inom ramen för uppdraget som aktualiseras under utredningsarbetet.</p>
<p>Konsekvensanalyser</p>
<p>Med hänsyn till regeringens arbete med regelförenkling är det av största vikt att en avvägning görs mellan behovet av en utökning av aktiva åtgärder och strävan att inte ålägga arbetsgivare och andra alltför omfattande administrativa uppgifter. Utredaren ska därför redovisa vilka konsekvenser de föreslagna aktiva åtgärderna, såväl ändrade som eventuellt vidgade, får för de verksamheter som omfattas av kravet. Detta avser såväl ekonomiska, inklusive statsfinansiella, som organisatoriska och administrativa konsekvenser. Åtgärdernas effekter ska relateras till kostnaderna för att uppnå desamma.</p>
<p>Arbetets genomförande</p>
<p>Utredaren ska ha kontakt med Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Handikappombudsmannen och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) samt, efter den 1 januari 2009, Diskrimineringsombudsmannen. Utredaren ska även ha kontakt med andra berörda myndigheter och organisationer såsom arbetsmarknadens parter och Näringslivets nämnd för regelgranskning.</p>
<p>Utredaren ska redovisa uppdraget till regeringen senast den 31 december 2009.</p>
<p> (Integrations- och jämställdhetsdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2008:121/2008-10-09T12:00:00+01:002008-10-09T12:00:00+01:002008:121 Tilläggsdirektiv till utredningen för bildandet av Diskrimineringsombudsmannen (IJ 2008:03)Integrations- och jämställdhetsdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 9 oktober 2008</p>
<p>Förlängd tid för uppdraget</p>
<p>Med stöd av regeringens bemyndigande den 6 mars 2008 tillkallade chefen för Integrations- och jämställdhetsdepartementet en särskild utredare med uppdrag att genomföra bildandet av den nya myndigheten Diskrimineringsombudsmannen (dir. 2008:25). Utredningen ska enligt direktiven vara slutförd senast den 31 december 2008.</p>
<p>Enligt de ursprungliga direktiven ska utredaren lämna förslag om verksamhetsmål, verksamhetsplan, instruktion och regleringsbrev till regeringen senast den 15 oktober 2008. Utredaren ska i stället redovisa detta den 22 oktober 2008.</p>
<p> (Integrations- och jämställdhetsdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2008:116/2008-10-02T12:00:00+01:002008-10-02T12:00:00+01:002008:116 Avveckling av ombudsmännen mot diskrimineringIntegrations- och jämställdhetsdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 2 oktober 2008</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare ska från och med den 1 januari 2009 ansvara för avvecklingen av Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO), Handikappombudsmannen (HO) och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO). Utredaren ska från den 2 oktober 2008 i samarbete med JämO, DO, HO och HomO förbereda avvecklingen så att myndigheterna kan avvecklas den 31 december 2008.</p>
<p>Utredaren ska också avveckla bl.a. lokaler och utrustning som inte ska tas över av den nya myndigheten Diskrimineringsombudsmannen.</p>
<h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2>
<p>Under våren 2008 överlämnade regeringen propositionen Ett starkare skydd mot diskriminering (prop. 2007/08:95, bet. 2007/08:AU7, rskr. 2007/08:219) med förslag om en ny diskrimineringslag och en ny lag om Diskrimineringsombudsmannen. Den nya lagen mot diskriminering och de andra lagförslagen i propositionen träder i kraft den 1 januari 2009. En ny myndighet, Diskrimineringsombudsmannen, ska ha tillsyn över att den nya lagen följs. Som en följd av detta ska JämO, DO, HO och HomO avvecklas den 31 december 2008.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare ska från och med den 1 januari 2009 ansvara för att genomföra avvecklingen av Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO), Handikappombudsmannen (HO) och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO). Utredaren ska från den 2 oktober 2008 i samarbete med JämO, DO, HO och HomO förbereda avvecklingen så att myndigheterna kan avvecklas den 31 december 2008.</p>
<p>Ansvaret för avvecklingen ligger till och med den 31 december 2008 hos JämO, DO, HO och HomO. Utredaren ska dock ha arbetsgivaransvaret för den personal som kan komma att sägas upp från dessa myndigheter före den 1 januari 2009 och som kommer att ingå i avvecklingsorganisationen.</p>
<p>Utredaren ska även ha arbetsgivaransvaret för den personal som förs över till den nya myndigheten Diskrimineringsombudsmannen och som till följd av avvecklingen kan komma att sägas upp av den nya myndigheten. Även denna personal ska ingå i avvecklingsorganisationen.</p>
<p>I uppdraget ingår vidare att</p>
<p>* utarbeta en avvecklingsplan, planera och budgetera arbetet, * ge de anställda aktiv och kontinuerlig information,</p>
<p>* hålla kontakt med berörda arbetstagarorganisationer, fullgöra arbetsgivarens uppgifter enligt trygghetsavtalet och så långt som möjligt aktivt medverka till att den personal som kan komma att bli övertalig får ett nytt arbete eller finna annan acceptabel lösning i enskilda fall,</p>
<p>* utnyttja tillgängliga stödresurser, framför allt Trygghetsstiftelsen och den offentliga arbetsförmedlingen, men även t.ex. Riksrevisionen, Ekonomistyrningsverket, Arbetsgivarverket, Statens pensionsverk, företagshälsovården samt i fråga om arkiven Riksarkivet, samt</p>
<p>* vidta övriga administrativa åtgärder, t.ex. avveckla lokaler och utrustning, verkställa slutlig arkivläggning och slutföra matriklar för berörd personal samt avsluta alla kontrakt eller andra åtaganden.</p>
<p>Utredaren ska till och med den 31 december 2008 samråda med den utredning som ska bilda den nya myndigheten Diskrimineringsombudsmannen (IJ 2008:03) samt med JämO, DO, HO och HomO. Därefter ska utredaren samråda med Diskrimineringsombudsmannen.</p>
<h2 id="redovisning">Redovisning av uppdraget</h2>
<p>Utredaren ska lämna en avvecklingsplan till regeringen senast den 10 november 2008. Vidare ska utredaren lämna en delrapport om hur avvecklingsarbetet fortskrider, inklusive budget för avvecklingen, senast den 1 december 2008. Avvecklingen ska vara avslutad senast den 31 mars 2010 och en slutrapport till regeringen ska lämnas samma dag.</p>
<p> (Integrations- och jämställdhetsdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2008:92/2008-07-03T12:00:00+01:002008-07-03T12:00:00+01:002008:92 Tilläggsdirektiv till Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige (Ju 2006:02)Integrations- och jämställdhetsdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 3 juli 2008</p>
<p>Sammanfattning av tilläggsuppdraget</p>
<p>Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige ska utreda om Handisam, Diskrimineringsombudsmannen eller något annat samhällsorgan bör anförtros uppgiften att i enlighet med kravet i artikel 33 av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning främja, skydda respektive övervaka konventionens genomförande.</p>
<h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2>
<p>Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning antogs av FN:s generalförsamling den 13 december 2006. Konventionen öppnades för undertecknande den 30 mars 2007 och undertecknades då av 82 länder, däribland Sverige. Konventionen har till syfte att undanröja hinder för personer med funktionsnedsättning att åtnjuta sina mänskliga rättigheter.</p>
<p>Till konventionen hör ett fakultativt (frivilligt) protokoll som innebär att enskilda personer eller grupper av personer har möjlighet att klaga till en övervakningskommitté om de anser att deras rättigheter är kränkta. Protokollet undertecknades samtidigt som konventionen av representanter från 43 länder, däribland Sverige. Konvention trädde i kraft den 3 maj 2008, då 20 stater hade ratificerat den.</p>
<p>Konventionen består av en inledning och 50 artiklar. Artikel 33 har rubriken Nationellt genomförande och övervakning. Övervakningen av konventionens genomförande ska ske inom alla områden i både privat och offentlig verksamhet, inklusive åtgärder som vidtas av regering och riksdag.</p>
<p>Enligt artikelns andra punkt ska konventionsstaterna i enlighet med sitt rättssystem och sitt förvaltningssystem, bibehålla, förstärka, utse eller inom konventionsstaten upprätta en mekanism, inklusive en eller flera oberoende mekanismer enligt vad som befinns ändamålsenligt för att främja, skydda och övervaka genomförandet av konventionen. Vid utseendet eller upprättandet av mekanismen ska konventionsstaterna beakta de principer som hänför sig till statusen och funktionen hos de nationella institutionerna för skydd och främjande av de mänskliga rättigheterna.</p>
<p>Enligt punkt 3 ska det civila samhället, särskilt personer med funktionsnedsättning och de organisationer som representerar dem, involveras i och fullt ut medverka i övervakningsförfarandet.</p>
<p>Konventionsstaterna ska alltså behålla, förstärka, utse eller upprätta en mekanism för att främja, skydda och övervaka genomförandet av konventionen. När denna mekanism ska utses eller upprättas ska konventionsstaterna beakta vissa principer (punkt 2). Här åsyftas de så kallade Parisprinciperna om nationella institutioner för mänskliga rättigheter (FN:s generalförsamlings resolution 48/134 från 1993). Dessa ställer tämligen ingående krav på mekanismen i fråga. I dag finns det ingen sådan institution i Sverige som kan sägas motsvara alla krav i Parisprinciperna och samtidigt svara för att övervaka genomförandet av konventionen.</p>
<p>I promemorian FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (Ds 2008:23) redogörs bl.a. för de myndigheter som i dag har olika uppgifter för att bevaka frågor som angår funktionshindrade personers rättigheter eller ansvarar för att övergripande samordna genomförandet av handikappolitiken, dvs. Handikappombudsmannen (DO) respektive Myndigheten för handikappolitisk samordning, Handisam. Handisam har alltså redan idag uppgifter som ligger nära dem som artikel 33 förutsätter, nämligen att bland annat bevaka och rapportera om den internationella utvecklingen inom området och genom sitt samordningsarbete bidra till att Sverige uppfyller sina åtaganden inom ramen för skyddet av mänskliga rättigheter.</p>
<p>Det behöver utredas om nuvarande samhällsinstitutioner var för sig eller gemensamt uppfyller kraven i artikel 33 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.</p>
<p>Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige</p>
<p>Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige har i uppdrag att stödja statliga myndigheter, kommuner och landsting i arbetet med att säkerställa full respekt för de mänskliga rättigheterna i verksamheten. Delegationen ska också bland annat utarbeta och genomföra strategier för ökad information och kunskap om mänskliga rättigheter hos olika målgrupper i samhället. Till detta kommer att delegationen enligt sitt uppdrag (dir. 2006:27) ska lämna förslag på hur det fortsatta stödet till arbetet för full respekt för de mänskliga rättigheterna i Sverige kan erbjudas efter det att delegationen avslutat sitt uppdrag.</p>
<p>Tilläggsuppdraget</p>
<p>Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige ska utreda vad kravet i artikel 33 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning att främja, skydda respektive övervaka konventionens genomförande innebär i praktiken och om Handisam, Diskrimineringsombudsmannen eller något annat samhällsorgan bör anförtros denna uppgift.</p>
<p>Underlag till utredningen är departementspromemorian FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (Ds 2008:23), remissyttrandena över denna samt den aviserade propositionen Mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning.</p>
<p>Om Delegationens förslag skulle innebära ökade kostnader för staten respektive kommunerna ska förslag till finansiering lämnas.</p>
<p>Delegationen ska under utredningen samråda med Handisam, de nuvarande ombudsmännen mot diskriminering, Organisationskommittén med uppgift att bilda Diskrimineringsombudsmannen (dir. 2008:25), och efter den 1 januari 2009 den då bildade Diskrimineringsombudsmannen, handikapprörelsen samt andra berörda myndigheter och organisationer.</p>
<p>Tilläggsuppdraget ska redovisas senast den 1 april 2009.</p>
<p> (Integrations- och jämställdhetsdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2008:35/2008-03-27T12:00:00+01:002008-03-27T12:00:00+01:002008:35 Utredning om vissa frågor om bidrag till ungdomsorganisationer m.m.Integrations- och jämställdhetsdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 27 mars 2008</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare ska se över statsbidraget som lämnas till ungdomsorganisationer med stöd av förordningen <a href="https://lagen.nu/2001:1060">(2001:1060)</a> om statsbidrag till ungdomsorganisationer. Syftet med översynen är att analysera delar av det nuvarande bidragssystemet och lämna ändringsförslag utifrån vissa frågeställningar.</p>
<p>Utredaren ska</p>
<p>· undersöka i vilken utsträckning målen för statsbidraget enligt förordningen om statsbidrag till ungdomsorganisationer beaktas vid bedömningen av en enskild organisations rätt till bidrag,</p>
<p>· överväga för- och nackdelar med att i ökad utsträckning låta målen för statsbidraget styra bidragsgivningen samt möjliga tillvägagångssätt för att effekterna av bidragsgivningen ska bidra till att målen för statsbidraget uppfylls,</p>
<p>· undersöka om det är möjligt att inom ramen för statsbidraget till ungdomsorganisationerna öka andelen villkorslösa bidrag, minska antalet villkor för bidragen eller revidera de villkor som ställs på de bidragssökande ungdomsorganisationerna,</p>
<p>· analysera i vilken utsträckning kontroller av organisationers medlemsantal och andra uppgifter som har betydelse för rätten att uppbära bidrag är förenliga med regeringsformens bestämmelser om åsiktsfrihet och föreningsfrihet,</p>
<p>· bedöma om de kontroller som är möjliga att utföra, med hänsyn till regeringsformens bestämmelser, är tillfredsställande för att kontrollera riktigheten i de uppgifter som en organisation har lämnat,</p>
<p>· om utredaren finner att författningsändringar behövs för att ett tillfredsställande sekretesskydd av integritetskänsliga uppgifter upprätthålls, lämna förslag på sådana ändringar,</p>
<p>· analysera hur kontroller av organisationers medlemsantal förhåller sig till personuppgiftslagens <a href="https://lagen.nu/1998:204">(1998:204)</a> bestämmelser,</p>
<p>· föreslå vilken reglering som bör gälla för bidrag som betalas ut genom överskottet från AB Svenska Spel,</p>
<p>· föreslå fördelningskriterier för stöd som ges genom överskottet från AB Svenska Spel,</p>
<p>· föreslå en modell för att säkerställa att överskottet från AB Svenska Spel kommer ungdomsorganisationernas lokala verksamheter till del,</p>
<p>· se över om Ungdomsstyrelsens kontroll och uppföljning av statsbidraget till ungdomsorganisationer är upplagd och genomförd på ett sätt som möjliggör att de uppgifter som är avgörande för utbetalning av bidraget kan kontrolleras på ett godtagbart sätt,</p>
<p>· lämna förslag till hur bidragsreglerna ska utformas för att formalisera ansökningsförfarandet och Ungdomsstyrelsens granskning av organisationernas bidragsansökningar och på så sätt tillgodose rimliga krav på likvärdighet och förutsebarhet i bidragsgivningen,</p>
<p>· kartlägga om det finns några faktiska och rättsliga problem för en underårig att ingå i en ideell förenings styrelse.</p>
<p>Utredaren ska vidare överväga en eventuellt förändrad framtida inriktning av stödet till ungdomsorganisationerna genom att</p>
<p>· se över behovet av att införa särskilda regler för de nationella minoriteternas ungdomsorganisationer och för andra ungdomsorganisationer som är bildade på etnisk grund,</p>
<p>· pröva för- och nackdelar med att införa ett system som innebär att bidrag till de politiska ungdomsförbunden regleras i annan ordning inom bidragsgivningen till ungdomsorganisationerna och att stöd ges baserat på antalet mandat i riksdagen för moderpartierna, ett så kallat mandatbaserat stöd,</p>
<p>· se över frågan om generationsövergripande verksamhet i statsbidraget till ungdomsorganisationer,</p>
<p>· pröva för- och nackdelar med att införa ett system som innebär att ungdomsorganisationerna själva, genom lämplig organisation, fördelar statsbidraget till ungdomsorganisationer.</p>
<p>Uppdraget ska redovisas senast den 28 februari 2009.</p>
<h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2>
<p>Regeringen anser att det finns anledning att ge en utredare i uppdrag att se över vissa frågor som rör statsbidraget och fördelningen av medel från AB Svenska Spel till ungdomsorganisationer. Utredaren ska i sitt arbete bland annat beakta de behov och brister i bidragssystemet som behandlas i Ungdomsstyrelsens rapport (Statsbidrag till ungdomsorganisationer - en översyn och konsekvensanalys av förändrade regler - Ungdomsstyrelsens skrifter 2005:7), Riksrevisionens granskning av statsbidraget till ungdomsorganisationerna (RiR 2005:16 - Statsbidrag till ungdomsorganisationer - hur kontrolleras de?) och Riksrevisionens styrelses framställning till riksdagen (2005/06:RRS15) angående statsbidrag till ungdomsorganisationer. Därutöver finns ett antal frågor knutna till statsbidraget till ungdomsorganisationer som regeringen anser att det finns ett behov av att utreda.</p>
<p>Utgångspunkter</p>
<p>En utgångspunkt för utredningen är att reglerna för statsbidraget till ungdomsorganisationer ska präglas av förutsebarhet och tydlighet. Medlen ska fördelas på ett så rättvist sätt som möjligt och tillförlitligheten och kvaliteten i bidragsgivningen ska vara hög. Strävan efter ökad tillförlitlighet måste dock vägas mot den administrativa börda som kan uppkomma i ungdomsorganisationerna och inkräkta på deras verksamheter.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>Målens betydelse för bidragsgivningen</p>
<p>Utredaren ska undersöka i vilken utsträckning målen för statsbidraget enligt förordningen <a href="https://lagen.nu/2001:1060">(2001:1060)</a> om statsbidrag till ungdomsorganisationer beaktas vid bedömningen av en enskild organisations rätt till bidrag. Utredaren ska vidare överväga för- och nackdelar med att i ökad utsträckning låta målen för statsbidraget styra bidragsgivningen samt överväga möjliga tillvägagångssätt för att effekterna av bidragsgivningen ska bidra till att målen för statsbidraget uppfylls. Utredaren får, om så bedöms lämpligt, föreslå ändringar när det gäller målen för statsbidraget.</p>
<p>Sedan 1994 ska statsbidraget till ungdomsorganisationer vara målrelaterat. Riksdagen har uttalat att bidragsgivningen ska relateras till de fem målen för statsbidraget: att främja demokratisk fostran genom barns och ungdomars engagemang i föreningslivet, att främja jämlikhet mellan olika ungdomsgrupper, att främja jämställdhet mellan könen, att medverka till en meningsfull fritid för barn och ungdomar och att engagera fler ungdomar i föreningslivet.</p>
<p>För att målen ska uppnås ska en prövning ske av organisationernas verksamhet i förhållande till målen. Utifrån den granskning som Riksrevisionen har genomfört bedömer man att ett villkor för rätten till statsbidrag är att organisationerna uppfyller de mål som riksdagen fastställt för bidraget. Riksrevisionens granskning har dock visat att organisationerna inte prövas i förhållande till detta villkor.</p>
<p>Riksrevisionen har i stället funnit att rätten till statsbidrag enbart prövas utifrån variabler som i stort sett saknar koppling till syftet med bidraget. Detta överensstämmer enligt Riksrevisionen inte med vad riksdagen har angett, det vill säga att uppfyllelse av målen ska utgöra villkor för rätten till bidrag. Någon prövning av rätten till bidrag utifrån måluppfyllelsen görs enligt Riksrevisionen alltså inte i dag.</p>
<p>Möjligheten att minska antalet villkor för statsbidrag</p>
<p>Utredaren ska undersöka om det är möjligt att inom ramen för statsbidraget till ungdomsorganisationerna öka andelen villkorslösa bidrag, minska antalet villkor för bidragen eller revidera de villkor som ställs.</p>
<p>Utredaren ska undersöka vilka typer av villkor som ställs på de statsbidragstagande ungdomsorganisationerna och analysera vilka effekter dessa villkor får för ungas organisering. Analysen ska särskilt beakta villkorens eventuella effekter för organisationernas självständighet och oberoende. Utredaren ska, mot bakgrund av analysen, undersöka om det är möjligt att öka andelen villkorslösa statsbidrag, minska antalet villkor för statsbidragen eller revidera de villkor som ställs för att bland annat finna en bättre avvägning mellan statens behov av kontroll och föreningarnas behov av integritet och självständighet. I detta ingår att bedöma vilka konsekvenser dessa åtgärder kan få samt att föreslå hur statens behov av kontroll ska tillgodoses.</p>
<p>Regeringsformens regler i förhållande till Ungdomsstyrelsens kontroll</p>
<p>Utredaren ska analysera i vilken utsträckning kontroller av organisationers medlemsantal och andra uppgifter som har betydelse för rätten att uppbära bidrag är förenliga med regeringsformens bestämmelser om åsiktsfrihet och föreningsfrihet. Utredaren ska vidare bedöma om de kontroller som är möjliga att utföra med hänsyn till regeringsformens bestämmelser är tillfredsställande för att kontrollera riktigheten i de uppgifter som organisationen har lämnat. Om utredaren finner att författningsändringar behövs för att upprätthålla ett tillfredsställande sekretesskydd av integritetskänsliga uppgifter ska utredaren lämna förslag på sådana ändringar.</p>
<p>Det har hävdats att regeringsformens bestämmelser om åsiktsfrihet och föreningsfrihet lägger hinder i vägen för en kontroll av antalet medlemmar i ungdomsorganisationer. Som skäl för detta har hänvisats till ett JO-yttrande från 1973, i vilket sägs att den enda av de då föreslagna metoderna för kontroll som bedöms kunna gå helt fri från kritik är att kontrollen sker med hjälp av organisationens revisorer. Detta yttrande är grunden för det kontrollsystem som finns i dag.</p>
<p>Riksrevisionen har i samband med sin granskning, RiR 2005:16 Statsbidrag till ungdomsorganisationer - hur kontrolleras de?, gjort en rättslig analys av om regeringsformen verkligen lägger avgörande hinder i vägen för kontroll av antalet medlemmar i ungdomsorganisationer. Riksrevisionens bedömning är att det är ytterst tveksamt om bestämmelserna om åsiktsfrihet i regeringsformen utgör något verkligt hinder för att kontrollera uppgifter om medlemsantal. Samtidigt framhålls att det är oklart om och i så fall hur föreningsfriheten skulle påverkas av en sådan kontroll.</p>
<p>I samband med Ungdomsstyrelsens rapport, Statsbidrag till ungdomsorganisationer - en översyn och konsekvensanalys av förändrade regler, redovisades resultatet av ett konsultuppdrag som myndigheten gett till en extern jurist att granska frågan om myndigheter, som en del av kontrollen av ansökningshandlingar, har rätt att begära in underlag som innehåller medlemsuppgifter. Slutsatsen blev att det inte strider mot 2 kap. 2 § regeringsformen att för Ungdomsstyrelsens del avkräva organisationerna uppgifter om medlemmarna i sådan utsträckning att innehållet i en bidragsansökan kan kontrolleras på ett tillfredsställande sätt. Ungdomsstyrelsens konsult konstaterar dock att detta leder till en annan frågeställning om krav på en sådan öppenhet från organisationernas sida gentemot en statlig myndighet skulle inverka negativt på viljan att ansluta sig till vissa organisationer och detta i sådan grad att människors grundlagsskyddade frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften, föreningsfriheten, skulle kunna anses kränkt.</p>
<p>Personuppgiftslagens bestämmelser</p>
<p>Utredaren ska analysera hur ett krav på redovisning av medlemsantal i en organisation, dels till det allmänna, dels till en revisor, förhåller sig till de regler om att behandla känsliga personuppgifter, bland annat uppgifter om politisk åskådning och religiös eller filosofisk övertygelse, som finns i personuppgiftslagen (1998:204 PUL).</p>
<p>Syftet med PUL är att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter. PUL reglerar behandling av personuppgifter som helt eller delvis är automatiserad eller annan behandling av personuppgifter om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Då det kan förutsättas att flera av organisationerna som söker bidrag hos Ungdomsstyrelsen har ADB-baserade medlemsförteckningar ska utredaren analysera hur ett krav på redovisning av medlemsantalet i en organisation förhåller sig till de regler om att behandla känsliga personuppgifter som finns i PUL.</p>
<p>Regleringen av medel från AB Svenska Spel</p>
<p>Utredaren ska föreslå vilken reglering som bör gälla för bidrag som betalas ut genom överskottet från AB Svenska Spel. Utredaren ska vidare föreslå fördelningskriterier för stöd som ges genom överskottet från AB Svenska Spel och föreslå en modell för att säkerställa att överskottet kommer ungdomsorganisationernas lokala verksamheter till del.</p>
<p>I samband med att den nu gällande lotterilagen <a href="https://lagen.nu/1994:100">(1994:100)</a> trädde i kraft 1995 beslutade riksdagen om en ny typ av spelautomat i Sverige, den s.k. värdeautomaten, som skulle användas för spel i samband med resturaurangverksamhet. AB Svenska Spel fick koncession på att bedriva värdeautomatspelet och överskottet från värdeautomaterna skulle tillfalla det lokala föreningslivets barn- och ungdomsverksamheter. Av överskottet skulle 20 procent tillfalla ungdomsorganisationerna och resterande 80 procent idrottsrörelsens lokala barn- och ungdomsverksamhet. År 1998 genererades för första gången ett sådant överskott och Ungdomsstyrelsen fick under 1999 del av överskottet med 9,3 miljoner kronor att fördela till ungdomsorganisationernas lokala verksamheter.</p>
<p>Från och med 2004 ersattes detta system med ett system för vinstdelning i förhållande till AB Svenska Spels totala vinst. Efter avdrag för ett grundbelopp som tillfaller staten öronmärks resterande överskott med 19 procent till ungdomsorganisationerna och 81 procent till idrotten. Medlen utbetalas till Riksidrottsförbundet och Ungdomsstyrelsen som fördelar överskottet enligt de riktlinjer som regeringen årligen beslutar.</p>
<p>Riksrevisionen anger i sin granskning tre problem med att ungdomsorganisationerna får bidrag som finansieras vid sidan av statsbudgeten. För det första är det oklart om de regler som gäller fördelningen av statsbidragen även gäller för överskottet från AB Svenska Spel. För det andra innebär kopplingen till AB Svenska Spels lönsamhet viss osäkerhet när det gäller framtida finansiering. För det tredje innebär tudelningen av finansieringen att förutsättningarna för att göra en samlad budgetprövning av stödet till ungdomsorganisationerna försvagas. Mot denna bakgrund lämnade Riksrevisionens styrelse en framställning (2005/06:RRS15) till riksdagen där styrelsen föreslår att regeringen ser över sättet att finansiera statsbidraget till ungdomsorganisationerna. Kulturutskottet har behandlat och avstyrkt denna framställning (bet. 2005/06:KrU22) med hänvisning till att regeringen inom kort kommer att uppdra åt en sakkunnig att utreda frågan om fördelning av medel från AB Svenska Spel.</p>
<p>Ungdomsstyrelsens kontroll och uppföljning</p>
<p>Utredaren ska se över om Ungdomsstyrelsens kontroll och uppföljning av statsbidraget till ungdomsorganisationer är upplagd och genomförd på ett sätt som möjliggör att de uppgifter som är avgörande för utbetalning av bidraget kan kontrolleras på ett godtagbart sätt. Utredaren ska vidare lämna förslag till hur bidragsreglerna ska utformas för att formalisera ansökningsförfarandet och Ungdomsstyrelsens granskning av organisationernas bidragsansökningar och på så sätt tillgodose rimliga krav på likvärdighet och förutsebarhet i bidragsgivningen.</p>
<p>I Riksrevisionens granskning av statsbidragen till ungdomsorganisationer och i den årliga revisionen av Ungdomsstyrelsen räkenskapsåret 2005, har Riksrevisionen framfört kritik bland annat när det gäller myndighetens handläggning och kontroll av beslut om statsbidrag till ungdomsorganisationer. Sedan hösten 2005 har Ungdomsstyrelsen genomfört ett omfattande förändringsarbete när det gäller handläggning av statsbidrag till ungdomsorganisationer. Utredaren ska därför analysera om Ungdomsstyrelsens reformarbete är tillräckligt i förhållande till den kritik som framförts av Riksrevisionen och, om det fortfarande finns brister i handläggningsrutinen, föreslå vilka åtgärder som ska vidtas för att avhjälpa dessa brister. Utredaren bör granska hur myndigheten analyserar vilka risker för fel i handläggning och beslut som finns och vilka kontroller myndigheten faktiskt genomför och i vilken omfattning.</p>
<p>Underåriga i ideell förenings styrelse</p>
<p>En kartläggning har nyligen genomförts av ideella föreningars rättsliga villkor (dnr IJ2007/209/D). En av huvudprinciperna för inriktningen på statsbidraget till ungdomsorganisationer har varit att ge stöd till organisationer där barn och unga själva styr verksamheten. Denna intention kan enligt Ungdomsstyrelsens tolkning i många fall strida mot regler om underårigas möjlighet att ingå i ideella föreningars styrelser. Därtill finns det enligt Ungdomsstyrelsen indikationer på att Skatteverket och enskilda skattekontor har utvecklat en restriktiv praxis när det gäller att tilldela ideella föreningar där underåriga ingår i styrelsen organisationsnummer. Flera lokalföreningar inom de organisationer som får statsbidrag har enligt uppgifter från Ungdomsstyrelsen nekats organisationsnummer med hänvisning till detta.</p>
<p>För den framtida utvecklingen av statsbidraget till ungdomsorganisationer är det därför väsentligt att få klarhet i om det finns några faktiska och rättsliga problem när det gäller underårigas möjlighet att ingå i ideella föreningars styrelser.</p>
<p>Stöd till nationella minoriteter, ungdomsorganisationer bildade på etnisk grund, de politiska ungdomsförbunden, generationsövergripande verksamhet och ansvar för fördelningen av statsbidraget</p>
<p>Statsbidrag till ungdomsorganisationer för nationella minoriteter i Sverige ges i dag i form av särskilt bidrag, då de på grund av sin begränsade rekryteringsbas inte uppfyller de krav på lägsta medlemsantal som uppställs för statsbidraget.</p>
<p>I december 1999 antog riksdagen regeringens proposition Nationella minoriteter i Sverige (prop. 1998/99:143, bet. 1999/2000:KU6, rskr. 1999/2000:69). De nationella minoriteterna samer, som dessutom är ett urfolk, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar har funnits i Sverige under mycket lång tid och omfattas av den svenska minoritets- och samepolitiken. Propositionen tydliggör att det, för att målet med minoritetspolitiken ska kunna förverkligas, krävs att samtliga nationella minoriteters behov och intressen beaktas i alla delar av landet och på alla nivåer i samhället. Eftersom Sverige som stat åtagit sig att aktivt främja bevarandet av de nationella minoriteternas språk och kulturer finns det, förutom de generella målen för stöd till ungdomsförbund, ett särskilt behov att stödja ungdomsförbundens arbete för att stärka barn och ungdomars möjlighet att tillägna sig sitt nationella minoritetsspråk och sin kulturella identitet.</p>
<p>Mot bakgrund av att de nationella minoriteternas ungdomsorganisationer har en begränsad rekryteringsbas och att det finns en särskild minoritetspolitik som betonar de nationella minoriteternas särställning i samhället, finns det anledning att se över behovet av att införa ett system som innebär att de nationella minoriteternas ungdomsorganisationer omfattas av särskilda regler i statsbidragssystemet för ungdomsorganisationer. Det kan ifrågasättas om det är rimligt att kräva att ungdomsorganisationer som riktar sig till de nationella minoriteterna ska uppfylla de krav som ställs på övriga ungdomsorganisationer vad avser antalet ungdomsmedlemmar och den geografiska spridningen.</p>
<p>Även andra ungdomsorganisationer som är bildade på etnisk grund kan ha en begränsad rekryteringsbas avseende antalet medlemmar och geografisk spridning. Det kan till exempel röra sig om organisationer som särskilt riktar sig till invandrare eller som bedriver verksamhet på andra språk än svenska eller de nationella minoritetsspråken. Behovet av särskilda regler för sådana organisationer bör också övervägas.</p>
<p>Ungdomsstyrelsen har i sin rapport Statsbidrag till ungdomsorganisationer - en översyn och konsekvensanalys av förändrade regler analyserat om de politiska ungdomsförbunden ska ha en särställning inom bidragsgivningen till nationella ungdomsorganisationer och få stöd baserat på andra kriterier än övriga organisationer. Frågan har även väckts bland annat genom interpellationer i riksdagen och förekommit som krav från några av de politiska ungdomsförbunden.</p>
<p>Synpunkter har vidare framförts om att Sverige är ett ålderssegregerat land. Kritik har väckts mot att statligt stöd till ungdomsverksamhet i ideella föreningar går till föreningar och organisationer där minst 60 procent av medlemmarna är mellan 7 och 25 år. Enligt kritikerna kan detta motverka möten och umgänge över generationsgränserna och begränsa möjligheterna till generationsövergripande verksamhet.</p>
<p>Tidigare har förslag förts fram att ungdomsorganisationerna själva kan ta över uppgiften att fördela statsbidraget till ungdomsorganisationerna. Som förebild för ett sådant system kan nämnas bland annat bidragen till Riksidrottsförbundet.</p>
<p>Utredaren ska mot denna bakgrund pröva för- och nackdelar med att införa ett system som innebär att bidrag till de politiska ungdomsförbunden regleras i annan ordning inom bidragsgivningen till ungdomsorganisationerna och att stöd ges baserat på antalet mandat i riksdagen för moderpartierna, ett så kallat mandatbaserat stöd. Utredaren ska vidare se över frågan om generationsövergripande verksamhet i statsbidraget till ungdomsorganisationer. Avslutningsvis ska utredaren pröva för- och nackdelar med att införa ett system som innebär att ungdomsorganisationerna själva, genom lämplig organisation, fördelar statsbidraget till ungdomsorganisationer och, om utredaren så finner nödvändigt, lämna författningsförslag till en sådan ordning.</p>
<p>Arbetsmetod och redovisning av uppdraget</p>
<p>Utredaren ska under arbetet samråda med Ungdomsstyrelsen och Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer (LSU), företrädare för Sveriges fem nationella minoriteter, pågående utredningar som har relevans för utredningsuppdraget, såsom En stärkt och moderniserad spelreglering (dir. 2007:79) samt övriga berörda myndigheter och organisationer.</p>
<p>Utredaren ska föreslå de författningsändringar som kan bli följden av utredarens ställningstaganden samt redovisa de ekonomiska konsekvenserna av förslagen. Dessutom ska en analys av förslagen göras ur ett jämställdhetsperspektiv. I uppdraget ingår inte att föreslå ändringar av grundlag. Uppdraget ska redovisas senast den 28 februari 2009.</p>
<p> (Integrations- och jämställdhetsdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2008:25/2008-03-06T12:00:00+01:002008-03-06T12:00:00+01:002008:25 Bildandet av diskrimineringsombudsmannenIntegrations- och jämställdhetsdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 6 mars 2008</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare ska förbereda och genomföra bildandet av en ny myndighet. Den nya myndighetens namn ska vara Diskrimineringsombudsmannen. Uppdraget gäller med förbehåll för riksdagens kommande beslut med anledning av regeringens förslag i propositionen Ett starkare skydd mot diskriminering (prop. 2007/08:95).</p>
<p>Utredaren ska bl.a. bemanna myndigheten samt lämna förslag till verksamhetsmål, instruktion och anslag. Diskrimineringsombudsmannen ska vara lokaliserad till Stockholm.</p>
<p>Utredaren ska vidta de åtgärder i övrigt som krävs för att myndigheten ska kunna inrättas den 1 januari 2009.</p>
<h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2>
<p>Regeringen beslutade den 31 januari 2002 att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att överväga en sammanhållen diskrimineringslagstiftning (dir. 2002:11). Kommittén skulle bl.a. överväga möjligheterna till och analysera konsekvenserna av en sammanslagning av några eller samtliga ombudsmän mot diskriminering till en institution eller av en samordning av dem på något sätt. Regeringen beslutade om tilläggsdirektiv till kommittén den 28 maj 2003 (dir. 2003:69) och den 27 januari 2005 (dir. 2005:8). Kommittén, som antog namnet Diskrimineringskommittén, lämnade sitt slutbetänkande En sammanhållen diskrimineringslagstiftning (SOU 2006:22) i februari 2006. Betänkandet har remitterats och regeringen har beslutat att överlämna propositionen Ett starkare skydd mot diskriminering till riksdagen.</p>
<p>I propositionen föreslås att en myndighet med namnet Diskrimineringsombudsmannen ska utöva tillsyn över att den nya diskrimineringslagen följs. Av propositionen framgår också att de nuvarande myndigheterna Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO), Handikappombudsmannen (HO) och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) bör avvecklas i samband med inrättandet av Diskrimineringsombudsmannen.</p>
<p>Diskrimineringsombudsmannen</p>
<p>Av propositionen framgår följande om den nya myndighetens, Diskrimineringsombudsmannens, arbetsuppgifter och där nämns också ett antal frågor som regeringen anser bör övervägas närmare av en organisationskommitté.</p>
<p>Diskrimineringsombudsmannen ska utöva tillsyn över att den föreslagna diskrimineringslagen följs och därutöver verka för att diskriminering som har samband med kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder inte förekommer i arbetslivet eller på andra områden av samhällslivet. Myndigheten ska också ha rätt att i domstol föra talan för en enskild som anser sig ha blivit diskriminerad. Ombudsmannen ska vidare genom överläggningar med myndigheter, företag och organisationer samt genom utbildning, information och på annat liknande sätt ta initiativ till åtgärder mot diskriminering.</p>
<p>Av propositionen framgår att Diskriminerings- ombudsmannen bör vara en myndighet under regeringen och att myndigheten leds av en myndighetschef, som även är ombudsman. Vid myndigheten bör det finnas ett råd som kan tillföra myndigheten sakkunskap i diskrimineringsfrågor och andra frågor som har betydelse för verksamheten. Ledamöterna i rådet bör inte utses av regeringen utan av myndighetschefen. På detta sätt kan myndigheten, för att effektivt kunna utföra sina uppgifter, själv bedöma behovet av kompetens och kunskap och ändra sammansättningen när det bedöms lämpligt.</p>
<p>Enligt propositionen bör det vidare göras en tydlig åtskillnad mellan den granskande och främjande verksamheten hos Diskrimineringsombudsmannen. Syftet är bl.a. att tillsyn, som innebär myndighetsutövning, ska avgränsas från myndigheters informations- och rådgivningsuppgifter. Denna åtskillnad är viktig för att garantera rättssäkerheten för dem tillsynen riktas mot.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare ska, under förutsättning att riksdagen beslutar i enlighet med propositionen, vidta de åtgärder som krävs för bildandet av Diskrimineringsombudsmannen. Myndigheten ska kunna inrättas den 1 januari 2009. Regeringens förslag i propositionen Ett starkare skydd mot diskriminering ska vara utgångspunkt för utredarens arbete.</p>
<p>Föreslå instruktion, verksamhetsmål och anslagsfördelning m.m.</p>
<p>Utredaren ska till regeringen lämna förslag om förordning med instruktion för Diskrimineringsombudsmannen.</p>
<p>Vidare ska utredaren lämna förslag om anslag, regleringsbrev och verksamhetsmål för myndigheten. Utredarens förslag ska rymmas inom ramen för de resurser som de berörda myndigheterna (JämO, DO, HO och HomO) har i dag.</p>
<p>Utredaren ska också lämna ett budgetunderlag för perioden 2010-2013 för myndigheten.</p>
<p>Besluta om organisation, bemanning och stödfunktioner m.m.</p>
<p>Utredaren ska besluta om myndighetens organisation och överväga lämpliga arbetsformer.</p>
<p>Utredaren ska bl.a. bedöma hur frågor som är av främjande karaktär bör organiseras hos Diskrimineringsombudsmannen för att skapa en tydlig skillnad mellan den granskande och främjande verksamheten.</p>
<p>Vidare ska utredaren vidta nödvändiga ekonomi- och personaladministrativa åtgärder samt de åtgärder i övrigt som krävs för att myndigheten ska kunna fungera från den 1 januari 2009.</p>
<p>Utredaren ska även ingå nödvändiga avtal för myndighetens verksamhet. Diskrimineringsombudsmannen ska vara lokaliserad till Stockholm. Vid anskaffande av lokaler för Diskrimineringsombudsmannen ska möjligheten beaktas att överta befintliga lokaler från någon av de nuvarande ombudsmännen. Bl.a. ska beaktas om lokalerna uppfyller kraven på tillgänglighet för personer med funktionshinder.</p>
<p>Den nya Diskrimineringsombudsmannen ska bemannas med beaktande av reglerna om övergång av verksamhet i 6 b § lagen <a href="https://lagen.nu/1982:80">(1982:80)</a> om anställningsskydd. Utredaren ska fullgöra de åtgärder som krävs enligt lagen <a href="https://lagen.nu/1976:580">(1976:580)</a> om medbestämmande i arbetslivet. Utredaren ska vidare bedöma vilken kompetens som är nödvändig för Diskrimineringsombudsmannens verksamhet med anledning av bl.a. de nya diskrimineringsgrunder som tillkommer samt fatta beslut om bemanning liksom även i övrigt utöva arbetsgivarens befogenheter.</p>
<p>I sitt arbete ska utredaren särskilt beakta behovet av att hålla personalen vid de berörda myndigheterna informerad.</p>
<p>Uppdragets genomförande och tidsplan</p>
<p>Utredaren ska samråda med JämO, DO, HO och HomO samt i den utsträckning det behövs med i övrigt berörda myndigheter och organisationer. Utredaren ska inhämta relevant underlag från myndigheterna.</p>
<p>Utredaren ska hålla berörda centrala arbetstagarorganisationer informerade om arbetet och ge dem tillfälle att framföra synpunkter.</p>
<p>Senast den 11 augusti 2008 ska utredaren till regeringen lämna förslag till anslag för Diskrimineringsombudsmannen för 2009.</p>
<p>Senast den 15 oktober 2008 ska utredaren till regeringen lämna</p>
<p>- förslag om verksamhetsmål, verksamhetsplan, instruktion och regleringsbrev,</p>
<p>- budgetunderlag för perioden 2010-2013, och</p>
<p>- en redovisning av hur berörd personal har informerats och förberetts på kommande förändringar.</p>
<p>Uppdraget i övrigt ska redovisas till regeringen senast den 31 december 2008.</p>
<p> (Integrations- och jämställdhetsdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2008:16/2008-02-14T12:00:00+01:002008-02-14T12:00:00+01:002008:16 Dialog med kommuner om flyktingmottagandeIntegrations- och jämställdhetsdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 14 februari 2008.</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare i form av en kontaktperson ges i uppdrag att genom dialog bidra till att stödja kommunernas flyktingmottagande. Kontaktpersonen ska</p>
<p>- belysa de utmaningar som vissa kommuner möter genom att de på kort tid tagit emot ett stort antal flyktingar,</p>
<p>- redovisa hinder och möjligheter för flyktingmottagande i kommuner som i dag endast tar emot ett fåtal flyktingar eller inga alls,</p>
<p>- lyfta fram goda exempel från mottagandet i andra kommuner liksom möjliga samverkanslösningar, samt</p>
<p>- verka för att informationen till nyanlända om förutsättningar att få arbete och bostad i andra kommuner än den de vistas i under asyltiden förbättras. Det gäller bosättning i kommuner som trots goda förutsättningar för introduktion och vilja att ta emot nyanlända invandrare har ett lågt mottagande.</p>
<p>Kontaktpersonen ska ta del av kommunernas synpunkter på hinder och möjligheter för mottagande av flyktingar och landshövdingarnas erfarenheter av kommunernas flyktingmottagande. Kontaktpersonen ska löpande informera regeringen vad som framkommit i dialogerna samt redovisa möjligheter och hinder för att förbättra kommunernas flyktingmottagande och introduktionen av nyanlända invandrare.</p>
<p>Arbetet ska avslutas med en skriftlig rapport till regeringen (Integrations- och jämställdhetsdepartementet) senast den 31 oktober 2008.</p>
<h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2>
<p>Under de senaste åren har antalet asylsökande som får uppehållstillstånd ökat kraftigt. År 2006 bosatte sig ca 27 000 flyktingar och andra skyddsbehövande och anhöriga till dem i landets kommuner vilket är nästan dubbelt så många som året innan. Under 2007 har ca 22 900 flyktingar och anhöriga till dem bosatt sig i kommunerna. Under 2008 beräknas antalet asylsökande fortsatt ligga på en hög nivå. Antalet personer som behöver få en bostad i kommunerna beräknas till ca 34 000. Detta ställer stora krav på att kommunerna tar emot flyktingar samt att det kan ske med ökad effektivitet och med individen i fokus. Det är angeläget att kommuner i regioner med god arbetsmarknad som i dag tar emot få eller inga flyktingar ökar sitt mottagande och att individer som fått uppehållstillstånd uppmärksammas på fördelarna med att flytta till sådana kommuner. Kommunerna måste kunna samverka mera. En inriktning bör vara att sprida mottagandet av flyktingar till fler kommuner med bra förutsättningar så att trycket på kommuner som redan tar emot ett mycket stort antal nyanlända i relation till kommunens förutsättningar minskar.</p>
<p>Sedan den 1 juli 2007 är det en uppgift för Migrationsverket och länsstyrelserna att verka för att det finns en beredskap och kapacitet att ta emot flyktingar. Länsstyrelserna har det operativa ansvaret för förhandlingar och överenskommelser med kommunerna om mottagande och introduktion i sina respektive län. Länsstyrelserna har, med landshövdingarna i spetsen, fått en ny och viktig roll som regionala motorer i sina län.</p>
<p>I den nya organisationen är det Migrationsverket som har den nationella överblicken av behovet av kommunplatser. Verket förser länsstyrelserna med planeringsförutsättningar bl.a. i form av prognoser över behoven utifrån förväntat antal asylsökande och beviljade uppehållstillstånd. Arbetsförmedlingen (AF) förser länsstyrelserna med information om arbetsmarknadsförutsättningarna i olika regioner. Länsstyrelserna ska i första hand ingå överenskommelser med kommuner där det finns en god arbetsmarknad inom pendlingsavstånd. Den nya organisationen bygger på att landshövdingen tar ett särskilt ansvar och har en dialog med ansvariga i kommuner om mottagandet och hur samverkan mellan kommunerna kring svenskundervisning, praktik och arbete kan utvecklas. En viktig uppgift för landshövdingarna i den dialog som de ska föra med kommunerna är att kommunicera ut att samverkan i mottagandet kan ske över kommungränserna och att samverkan behöver ske även med berörda myndigheter och organisationer.</p>
<p>Reformer som underlättar etableringen i samhället för nyanlända</p>
<p>Att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden och se till att fler klarar sin egen försörjning genomsyrar de reformer som regeringen hittills genomfört för att underlätta nyanländas etablering i samhället och därmed också minska trycket på insatser från de mottagande kommunerna. Så har t.ex. Arbetsförmedlingens samordnande ansvar för nyanlända nyligen förstärkts och arbetslinjen betonats. Ett flertal strukturreformer genomförs också för att möjliggöra bl.a. för nyanlända att snabbt komma ut i arbetslivet. Det gäller t.ex. jobb- och utvecklingsgarantin, nystartsjobben och instegsjobben. Inom utbildningsväsendet uppmärksammas genom en särskild strategi nyanlända barns och ungdomars skolgång för att dessa ska kunna tillgodogöra sig undervisningen så bra som möjligt. Utöver de generella satsningar regeringen gör för att stärka tillväxten av fler jobb har även extra ersättningar till kommuner som träffar överenskommelse om flyktingmottagande införts där såväl det faktiska mottagandet som en framgångsrik introduktion premieras.</p>
<p>Arbetslinjen ska förstärkas ytterligare - förändringar under mandatperioden</p>
<p>Den nuvarande organisationen och formerna för flyktingmottagandet kommer sannolikt att ändras ytterligare under mandatperioden. En utredning ser över ansvar, utformning och finansiering av flyktingmottagandet och andra insatser som sammantaget kan påskynda och öka möjligheterna till etablering på arbetsmarknaden (dir. 2007:52) . Utredningen ser över kostnader för flyktingmottagandet, hur arbetslinjen kan stärkas och hur Arbetsförmedlingen tillsammans med andra arbetsförmedlande organisationer kan ha en mer framträdande roll i mottagandet av nyanlända. Utredningen ska ge förslag om att stärka de ekonomiska incitamenten för en snabb etablering på arbetsmarknaden.</p>
<p>Ett arbete pågår också för att införa en sfi-bonus för nyanlända invandrare som inom en viss tid lär sig svenska.</p>
<p>Behovet av en dialog med vissa kommuner</p>
<p>Ett flertal steg har således tagits för att underlätta för nyanlända invandrare att snabbt kunna etablera sig i samhället. Inriktningen på mottagandet av flyktingar är att kommuner, berörda myndigheter, näringsliv och organisationer i ett län ska kunna samverka kring mottagandet och introduktionen för att uppnå ökad effektivitet. För att den nya organisationen ska fungera är landshövdingarnas dialog med ledande kommunpolitiker av stor betydelse. Landshövdingen har god kunskap om länet och i rollen ingår att föra samman olika intressen från kommuner, näringsliv och organisationer och försöka få till stånd ett bra flyktingmottagande i länet.</p>
<p>Migrationsverkets uppgift i den nya organisationen innebär inte att myndigheten operationellt griper in om det fattas kommunplatser. Det är en uppgift för länsstyrelserna och landshövdingarna att så långt möjligt få fler kommuner med goda förutsättningar för introduktion att ta emot flyktingar. Detta arbete pågår som bäst med goda resultat. Det kommer dock att vara en fortsatt stor inströmning av asylsökande som väntas få uppehållstillstånd de närmaste åren vilket kommer att ställa stora krav på kommunernas mottagningskapacitet. Fler kommuner i regioner med stark arbetsmarknad och i övrigt goda förutsättningar måste ta emot nyanlända för att underlätta för de hårt belastade storstadskommunerna. Regeringen bedömer därför att en särskild dialog måste föras med vissa kommuner vid sidan av den nya organisationen för att stödja dem att ta emot flyktingar. Många asylsökande blir kvar i den kommun de bor i när de får uppehållstillstånd trots att det saknas bostäder och arbetstillfällen. Det finns ett behov av att förbättra informationen till nyanlända flyktingar om var i landet det finns förutsättningar att få arbete och bostad. Många kommuner med god arbetsmarknad inom pendlingsavstånd har ingått överenskommelse om mottagande, men nyanlända vill inte flytta dit. Det finns därför skäl att stödja en utveckling av mottagandet i vissa kommuner och ta fram och sprida exempel på hur detta kan organiseras effektivt så att dessa kommuner kan komma att överväga att ta emot fler nyanlända. Samtidigt kan under en övergångstid berörda länsstyrelser behöva stödjas i sitt arbete för att få fler kommuner med bra förutsättningar att ta emot nyanlända flyktingar.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare i form av en kontaktperson ges i uppdrag att genom dialog bidra till att stödja kommunernas flyktingmottagande. Kontaktpersonen ska belysa de utmaningar som vissa kommuner möter genom att de på kort tid tagit emot ett stort antal flyktingar. Kontaktpersonen ska redovisa hinder och möjligheter för flyktingmottagande i de kommuner som endast tar emot ett fåtal flyktingar eller inga alls. Ett syfte med dialogen är att skapa ökad uppmärksamhet för behovet av att ta emot nyanlända invandrare och den betydelse det kan ha för en positiv utveckling i regioner med god arbetsmarknad och ett lågt mottagande. Ett annat syfte bör vara att öka kunskapen om hur mottagandet kan organiseras genom att redovisa goda exempel. Vidare är det angeläget att uppmärksamma förhållanden i kommuner som tar emot många invandrare och diskutera lösningar som kan bidra till avlastning i andra kommuner. Kontaktpersonen bör verka för att informationen till nyanlända om förutsättningarna för att få arbete och bostad i andra kommuner än den de vistas i under asyltiden förbättras. Det gäller exempelvis att lyfta fram förhållanden i de kommuner som har goda förutsättningar för introduktion och som har tecknat överenskommelse om mottagande men fått ett lägre mottagande för att nyanlända tackar nej till att bosätta sig där. Ett ytterligare syfte med uppdraget är att sätta fokus på möjliga lösningar inom ramen för nu gällande regelverk för att underlätta för kommuner som har ett stort flyktingmottagande samtidigt som kommuner med goda förutsättningar ska stödjas för att ta emot flyktingar i ökad utsträckning.</p>
<p>Kontaktpersonen ska bedriva sitt arbete så att en nationell bild kan ges av de hinder och möjligheter för mottagandet av flyktingar som kommunerna möter. Detta gäller särskilt kommuner som trots goda förutsättningar inte tar emot flyktingar. Vidare ska kontaktpersonen komplettera länsstyrelserna och landshövdingarna och tillföra dialogerna ytterligare kunskap om hur det ser ut i kommuner i andra delar av landet, lösningar på samverkan, bostadslösningar och andra goda exempel på mottagande och introduktion. I detta bör ingå att redovisa hur näringsliv, skolor och ideella organisationer kan bidra till ett effektivt mottagande och en bra introduktion.</p>
<p>Uppdragets genomförande och tidplan</p>
<p>Utöver kontakter med kommuner ska kontaktpersonen inhämta erfarenheter från landshövdingarna i deras arbete med att verka för att det finns en beredskap och kapacitet i länet att ta emot nyanlända invandrare. Även erfarenheter från Migrationsverket, Arbetsförmedlingen och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) ska inhämtas samt från det samverkansarbete som bedrivs mellan dem och länsstyrelserna. Iakttagelser och slutsatser som bedöms relevanta för pågående utredning om nyanländas etablering på arbetsmarknaden ska också redovisas. Kontaktpersonen ska löpande informera regeringen vad som framkommit i dialogerna och redovisa möjligheter och hinder för att förbättra kommunernas mottagningskapacitet och introduktionen för nyanlända invandrare. Därutöver ska kontaktpersonen, i relevanta delar, ta del av erfarenheter och iakttagelser från det arbete som bedrivs inom ramen för utredningen om mottagandet av asylsökande (Ju 2007:18) .</p>
<p>Arbetet ska avslutas med en skriftlig rapport till regeringen senast den 31 oktober 2008.</p>
<p> (Integrations- och jämställdhetsdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:114/2007-07-19T12:00:00+01:002007-07-19T12:00:00+01:002007:114 Tilläggsdirektiv till Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige (Ju 2006:02)Integrations- och jämställdhetsdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 19 juli 2007</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2>
<p>Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige skall i samverkan med organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter och mot rasism och diskriminering, bl.a. afrikanska grupper i Sverige, genomföra kommunikationsinsatser och kunskapshöjande aktiviteter med anledning av 200-årsminnet av den transatlantiska slavhandelns avskaffande. Vid genomförandet av uppdraget skall delegationen uppmärksamma nutida problem avseende frågor om mänskliga rättigheter i Sverige, t.ex. avseende rasism, diskriminering och människohandel, i ett historiskt sammanhang.</p>
<h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2>
<p>FN:s generalförsamling har i en resolution, antagen med konsensus, uppmanat alla medlemsstaterna att under 2007 högtidlighålla 200-årsjubileet av den transatlantiska slavhandelns avskaffande (A/RES/61/19).</p>
<p>Den kampanj som ledde till att den brittiska regeringen år 1807 förbjöd den transatlantiska slavhandeln kan i många avseenden betecknas som den första moderna folkrörelsen mot rasism, för människors lika värde och för mänskliga rättigheter. De frågeställningar som kampanjen tog upp har fortsatt hög aktualitet i det nutida arbetet för mänskliga rättigheter.</p>
<p>Sverige var delaktig i den transatlantiska slavhandeln, bl.a. genom ett slavfort i nuvarande Ghana, genom kolonin St. Barthélemy i Västindien som utgjorde en av handelsplatserna för slavtrafiken och genom att bojor och kedjor för slavhandeln under en period utgjorde en betydande svensk exportprodukt. Det kom att dröja trettio år efter det brittiska förbudet innan även Sverige slutgiltigt förbjöd slavhandeln, och ytterligare ett tiotal år innan de sista slavarna på svenskt territorium frigavs. Mot bakgrund av detta erbjuder uppmärksammandet av 200-årsminnet en värdig utgångspunkt för ett nutidsorienterat samtal, kunskapsbyggnad och reflektion om rasism och alla människors lika värde i Sverige.</p>
<p>Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige (Ju 2006:02) tillsattes i mars 2006 för att med utgångspunkt i regeringens skrivelse En nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna 2006-2009 (skr. 2005/06:95) stödja det långsiktiga arbetet med att säkerställa full respekt för de mänskliga rättigheterna i Sverige (dir. 2006:27). Av skrivelsen framgår att det finns ett tydligt behov av att arbeta med en rad frågor om mänskliga rättigheter i Sverige. Från några av dessa frågor kan paralleller dras till den historiska slavhandeln. Detta gäller t.ex. frågor om rasism, diskriminering och människohandel. I delegationens uppdrag ingår uppgiften att stimulera det offentliga samtalet om mänskliga rättigheter. Det är därför naturligt att delegationen även ges uppdraget att, mot bakgrund av resolution (A/RES/61/19) från FN:s generalförsamling, genomföra kommunikationsinsatser och kunskapshöjande aktiviteter med anknytning till 200-årsminnet av den transatlantiska slavhandelns avskaffande.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige skall under 2007 genomföra kommunikationsinsatser och kunskapshöjande aktiviteter med anledning av 200-årsminnet av den transatlantiska slavhandelns avskaffande. Högtidlighållandet skall syfta till ökad kunskap och medvetenhet om mänskliga rättigheter och människors lika värde. Vid genomförandet av uppdraget skall delegationen uppmärksamma nutida problem som rör frågor om mänskliga rättigheter i Sverige, t.ex. rasism, diskriminering och människohandel, i ett historiskt sammanhang och ur ett könsperspektiv.</p>
<p>Aktiviteterna skall utformas och genomföras i nära samverkan med organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter och mot rasism och diskriminering, bl.a. afrikanska grupper i Sverige.</p>
<p>Uppdraget skall redovisas senast den 31 mars 2008.</p>
<p> (Integrations- och jämställdhetsdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:56/2007-04-19T12:00:00+01:002007-04-19T12:00:00+01:002007:56 Identitetskort för personer som inte har svenskt medborgarskapIntegrations- och jämställdhetsdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 19 april 2007</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare skall utreda hur det kan säkerställas att det finns möjlighet för personer som inte är svenska medborgare men som har rätt att vara bosatta i Sverige att få identitetskort (id-kort).</p>
<p>I uppdraget ingår att överväga och lämna förslag om vilken myndighet eller annat organ som skall ha ansvaret för att på ett tillförlitligt sätt utfärda sådana id-kort och om den närmare avgränsningen av vilka kategorier av personer som skall omfattas.</p>
<p>Vidare skall utredaren överväga och lämna förslag om hur personer som saknar svenska identitetshandlingar skall kunna styrka sin identitet vid ansökan om id-kort.</p>
<p>Utredaren skall redovisa uppdraget till regeringen senast den 31 december 2007.</p>
<h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2>
<p>Det finns olika typer av identitetskort i Sverige i dag. Förutom körkortet, som utfärdas av Vägverket, finns det s.k. SIS-märkta id-kort och nationella identitetskort.</p>
<p>För att få utfärda SIS-märkta id-kort krävs ett särskilt tillstånd från certifieringsorganet Det Norske Veritas Certifikation AB (DNV). Normalt ger ett sådant tillstånd rätt att utfärda id-kort till personer som har en direkt anknytning till utfärdaren, t.ex. genom anställning. Därutöver har Posten AB (Posten) och bankerna tillstånd att utfärda id-kort till allmänheten. Bankerna utfärdar normalt endast kort till sina kunder. När kundförbindelse inleds har bankerna att beakta det identifieringskrav som finns i lagstiftningen för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Eftersom alla personer i Sverige anses vara kunder hos Posten kan alla som uppfyller de krav som redovisas i det följande få kort genom dotterbolaget Svensk Kassaservice AB. Regeringen har nyligen till riksdagen överlämnat propositionen 2006/07:55 Statens ansvar för vissa betaltjänster. I propositionen föreslås att Posten får möjlighet att påbörja en avveckling av Svensk Kassaservice under andra halvåret 2008.</p>
<p>Reglerna för utfärdande av SIS-märkta id-kort finns angivna i Särskilda bestämmelser för certifiering av överensstämmelse med standard (SBC 151) hos DNV. Enligt dessa bestämmelser skall den som beställer ett id-kort vara folkbokförd i Sverige och kunna styrka sin identitet genom en fullgod identitetshandling. Fullgod identitetshandling är enligt bestämmelserna svenskt körkort, svenskt pass i vinröd bok eller certifierat tjänste- och id-kort. Om det saknas en fullgod identitetshandling krävs enligt SBC 151 personbevis, skriftligt intyg och intygande av en intygsgivare som är personligen närvarande vid beställning av id-kortet.</p>
<p>Bestämmelser om nationella id-kort finns i förordningen <a href="https://lagen.nu/2005:661">(2005:661)</a> om nationellt identitetskort. Korten utfärdas endast för svenska medborgare. Skälet till att de nationella id-korten infördes var att de skulle kunna användas för att styrka svenskt medborgarskap i samband med resor inom Schengenområdet. De nationella id-korten kan även användas för legitimering i olika sammanhang inom landet. Rikspolisstyrelsen utfärdar de nationella id-korten.</p>
<p>Behov av utredning</p>
<p>Det är i vissa fall svårt för personer som inte är svenska medborgare att få id-kort. Bland annat har Svensk Kassaservice fr.o.m. den 1 januari 2007 skärpt sina krav. De nya kraven innebär att en sökande som saknar fullgod svensk legitimation skall ha med sig en person som, förutom att han eller hon skall inneha en godkänd svensk id-handling, skall vara en nära släkting. Med nära släkting avses maka eller make, registrerad partner, vårdnadshavare eller myndigt barn. Syskon kan vara intygsgivare, om detta kan styrkas med ett personbevis, exempelvis ett s.k. familjebevis. Eftersom sambor inte finns registrerade i folkbokföringen godtas de inte som intygsgivare.</p>
<p>Skälen till att strängare krav infördes var att man upptäckt att vissa personer uppgivit falsk identitet vid beställning av SIS-märkta id-kort och att intygsgivare lämnat oriktiga uppgifter. Risken för felaktigt utfärdade id-kort anses av Svensk Kassaservice vara mindre, om intygsgivaren kan styrka sitt släktskap.</p>
<p>Personer som nyligen har invandrat till Sverige saknar ofta både fullgod svensk identitetshandling och nära släktingar av det slag som krävs enligt de nya reglerna. De nekas därför ofta SIS-märkt id-kort. Eftersom de inte är svenska medborgare har de inte heller möjlighet att få nationellt id-kort.</p>
<p>Avsaknaden av id-kort innebär inte sällan problem i kontakt med viktiga funktioner i samhället såsom sjukvård, apotek, bank och post. Detta drabbar även personer som är medborgare i andra medlemsstater i EU och har uppehållsrätt i Sverige. Det är viktigt att säkerställa upprätthållandet av den fria rörligheten inom EU i enlighet med EG-fördraget och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier .</p>
<p>Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) har fått ett antal anmälningar från personer som har nekats id-kort på grund av att de både saknar svensk legitimation och nära släktingar här i landet som kan intyga deras identitet. DO utreder om det är fråga om s.k. indirekt etnisk diskriminering.</p>
<p>Det är naturligtvis av stor vikt att det finns tillfredsställande rutiner för utfärdande av id-kort i Sverige och att de id-kort som utfärdas är tillförlitliga. Tillförlitligheten är inte minst viktig för den finansiella marknaden men även för samhället i stort.</p>
<p>Att den som utfärdar id-kort ställer krav på styrkande av sökandens identitet är givetvis helt motiverat. Det är dock viktigt att personer med rätt att vara bosatta och arbeta i Sverige har möjlighet att få ett svenskt id-kort, även om de inte har nära släktingar här i landet.</p>
<p>Det finns därför behov av att utreda hur personer som har rätt att vara bosatta i Sverige men saknar svenskt medborgarskap skall kunna intyga sin identitet på ett tillfredsställande sätt.</p>
<p>Det behöver även säkerställas att det finns ett organ som utfärdar id-korten. Det bör därför övervägas om någon myndighet eller något annat organ bör ges i uppdrag att svara för utfärdandet av id-kort för icke svenska medborgare som är bosatta i Sverige.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare skall utreda hur det kan säkerställas att det finns möjlighet för personer som inte är svenska medborgare men som har rätt att vara bosatta i Sverige att få id-kort.</p>
<p>I uppdraget ingår att överväga och lämna förslag om vilken myndighet eller annat organ som skall ha ansvaret för att på ett tillförlitligt sätt utfärda sådana id-kort och om den närmare avgränsningen av vilka kategorier av personer som skall omfattas.</p>
<p>Vidare skall utredaren överväga och lämna förslag om hur personer som saknar svenska identitetshandlingar skall kunna styrka sin identitet vid ansökan om id-kort.</p>
<p>Erfarenheter av hur frågan har lösts i andra länder skall tas tillvara. Det gäller särskilt erfarenheterna i de övriga nordiska länderna.</p>
<p>Utredaren skall lämna de författningsförslag som behövs.</p>
<p>Utredaren skall analysera om ett genomförande av utredarens förslag skulle innebära en förändring av det offentliga åtagandet och om förslagen skulle riskera att leda till att kraven på statliga insatser ökar samt i övrigt redogöra för eventuella förändringar för stat, kommuner, landsting, företag och enskilda.</p>
<p>Utredaren skall i utredningsarbetet ha kontakt med bl.a. Rikspolisstyrelsen, Migrationsverket, Kommerskollegium, Finansinspektionen, Skatteverket, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Posten AB, Svenska Bankföreningen samt Sveriges Kommuner och Landsting.</p>
<p>Utredaren skall redovisa uppdraget till regeringen senast den 31 december 2007.</p>
<p> (Integrations- och jämställdhetsdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:52/2007-04-03T12:00:00+01:002007-04-03T12:00:00+01:002007:52 Effektiva insatser och incitament för snabbare arbetsmarknadsetablering för nyanlända flyktingar m.fl.Integrations- och jämställdhetsdepartementet<p></p>
<p>Effektiva insatser och incitament för snabbare arbetsmarknadsetablering för nyanlända flyktingar m.fl.</p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 3 april 2007</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare ges i uppdrag att se över och lämna förslag om ansvar, utformning och finansiering av flyktingmottagande samt andra insatser som sammantaget påskyndar och ökar möjligheterna till etablering på arbetsmarknaden för nyanlända flyktingar och skyddsbehövande i övrigt samt deras anhöriga (nedan benämnda nyanlända). Utredningen skall fokusera på vuxna nyanlända. I uppdraget ingår även att i syfte att stärka de ekonomiska incitamenten för en snabb etablering på arbetsmarknaden se över och lämna förslag om den statliga ersättningen för flyktingmottagande och försörjning till individen under hans eller hennes första tid i Sverige efter det att uppehållstillstånd beviljats. En av utgångspunkterna för utredaren skall vara att nyanlända så långt som möjligt skall omfattas av den generella politiken.</p>
<p>Utredaren skall bl.a. överväga och lämna förslag i följande frågor:</p>
<p>o Lämplig ansvarsfördelning mellan statliga myndigheter, kommuner och andra aktörer för flyktingmottagande samt andra insatser för nyanlända.</p>
<p>o Förändringar av den statliga ersättningen för flyktingmottagande och hur ersättningen skall regleras.</p>
<p>o Individens försörjning under den första tiden samt om ett statligt ansvar för försörjningen bör införas eller inte.</p>
<p>Uppdraget skall redovisas senast den 2 juni 2008.</p>
<h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2>
<p>Nuvarande riktlinjer för introduktion för nyanlända flyktingar och andra skyddsbehövande samt deras anhöriga</p>
<p>Nuvarande system för introduktionen för flyktingar och andra skyddsbehövande samt deras anhöriga (nedan benämnda nyanlända) grundar sig på riktlinjer i propositionerna Samordnat flyktingmottagande och nytt system för ersättning till kommunerna m.m. (prop. 1989/90:105, bet. 1989/90:SfU21, rskr. 1989/90:281) och Sverige, framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik till integrationspolitik (prop. 1997/98:16, bet. 1997/98:SfU06, rskr. 1997/98:68).</p>
<p>I propositionen om samordnat flyktingmottagande fastslogs att samhällets samlade insatser under den första tiden efter det att uppehållstillstånd beviljats skall syfta till att ge flyktingen förutsättningar att snabbast möjligt få en bostad, en reguljär sysselsättning med normal försörjning, goda svenskkunskaper samt förutsättningar att bli delaktig i samhällslivet. Vidare betonades att det krävs en helhetssyn och samordning mellan olika myndigheter som är delaktiga i introduktionen och det fastställdes att kommunerna skall ha ett samordnande ansvar för introduktionsinsatser för nyanlända. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och arbetsförmedlingen framhölls som särskilt viktiga samarbetsparter för att snabbt nå förutsättningar för arbete och egen försörjning.</p>
<p>Statlig ersättning</p>
<p>Staten lämnar ersättning till kommunerna för kostnader i samband med mottagandet och introduktionen av nyanlända enligt förordningen <a href="https://lagen.nu/1990:927">(1990:927)</a> om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. (ersättningsförordningen). Huvuddelen av den statliga ersättningen är en schablonersättning som lämnas med ett fast belopp per mottagen person. Därutöver kan ersättning lämnas för vissa särskilda kostnader för olika kategorier av personer som omfattas av det kommunala flyktingmottagandet. En kommun som träffar en överenskommelse med Integrationsverket om att ta emot nyanlända får även en grundersättning som är oberoende av antalet mottagna personer.</p>
<p>Rätt till schablonersättning har kommuner som genomför ett program för individuell introduktion i enlighet med en skriftlig introduktionsplan som fastställs efter samråd med berörd person.</p>
<p>Introduktionsprogram</p>
<p>Ett introduktionsprogram skall enligt ersättningsförordningen innehålla svenskundervisning för invandrare (sfi) enligt skollagen <a href="https://lagen.nu/1985:1100">(1985:1100)</a>, praktik i den utsträckning som är möjlig, orientering om svenska samhällsförhållanden och svenskt samhällsliv samt information om vardagslivet i en kommun och liknande frågor.</p>
<p>Tidigare var samhällsinformation en del av sfi. Detta har ändrats i och med att sfi kommit att bestå av mer renodlad språkundervisning (prop. 2005/06:148). Utbildningsutskottet uttalade i sitt betänkande (bet. 2005/06:UbU22, rskr. 2005/06:313) att det är viktigt att kommunerna fortsatt erbjuder de studerade inom sfi samhällsinformation, även om syftet med sfi förändras till att ge vuxna invandrare grundläggande kunskaper i svenska språket. Det är kommunerna som själva bestämmer hur den grundläggande samhällsinformationen skall förmedlas, men utskottet sade sig ändå vilja peka på vikten av att kommunerna, tillsammans med andra aktörer, informerar den som deltar i sfi om hans eller hennes omedelbara rättigheter och skyldigheter. Det är också enligt utskottet viktigt att kommunen försöker möta varje individs behov av information.</p>
<p>Ersättning till individen</p>
<p>Under den första tiden i en kommun får de nyanlända oftast sin försörjning tillgodosedd genom antingen introduktionsersättning enligt lagen <a href="https://lagen.nu/1992:1068">(1992:1068)</a> om introduktionsersättning för nyanlända och vissa andra utlänningar eller försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen <a href="https://lagen.nu/2001:453">(2001:453)</a>. Möjligheten för kommunerna att bevilja introduktionsersättning infördes den 1 januari 1993. Kommunen kan själv bestämma ersättningsnivån och till skillnad från de villkor som gäller försörjningsstöd är det möjligt för kommunen att, - i syfte att stärka individens incitament att arbeta under introduktionstiden, - inte avräkna inkomst av tjänst från introduktionsersättningen. Kommunen kan också dra in hela eller delar av ersättningen, om den nyanlände inte deltar i överenskomna aktiviteter. De som omfattas av det kommunala flyktingmottagandet kan vidare ansöka om ett särskilt hemutrustningslån. Beslut om sådana lån fattas av Centrala studiestödsnämnden (CSN) i enlighet med förordningen <a href="https://lagen.nu/1990:1361">(1990:1361)</a> om lån till hemutrustning för nyanlända och vissa andra utlänningar.</p>
<p>Introduktion för nyanlända invandrare som inte omfattas av ersättningsförordningen</p>
<p>Nyanlända invandrare som inte omfattas av ersättningsförordningen har samma rätt som flyktingar och andra skyddsbehövande till sfi och stöd från arbetsförmedlingen. Kommunen har däremot ingen skyldighet att erbjuda dessa personer deltagande i annan introduktionsverksamhet. Utöver sfi får dessa personer sällan del av några särskilda introduktionsinsatser från kommunerna. Lagen om introduktionsersättning ger kommunerna möjlighet att lämna sådan ersättning även till andra invandrade personer än de nyanlända som omfattas av flyktingmottagandet. Det är dock få kommuner som gör detta, vilket betyder att försörjningsstöd är det enda alternativet, om individen inte har egen försörjning. Studiemedel får lämnas till en studerande som är utländsk medborgare, om den studerande är bosatt och har permanent uppehållstillstånd i Sverige och om bosättningen här huvudsakligen skett i annat syfte än att studera. Deltagande i sfi berättigar inte till studiemedel.</p>
<p>Pågående utvecklings- och förändringsarbete</p>
<p>Arbetsmarknadsverket (AMV) har fått ett uppdrag att bedriva en försöksverksamhet i kommuner i Stockholms, Skåne och Kronobergs län enligt förordningen <a href="https://lagen.nu/2006:396">(2006:396)</a> om försöksverksamhet med särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser för vissa nyanlända invandrare. Syftet med försöksverksamheten är att tidigt ta tillvara det yrkeskunnande, de erfarenheter från arbetslivet och den utbildning de nyanlända invandrarna har för att tiden fram till inträdet på den svenska arbetsmarknaden skall bli så kort som möjligt. Arbetsförmedlingen har ett samordnande uppdrag för insatser från olika aktörer under längst ett år. Kommunerna står för försörjning och undervisning i svenska som skall ske parallellt med arbetslivsinriktade insatser. Försöksverksamheten skall utvärderas av Linnécentrum för integrationsstudier vid Stockholms universitet. Delrapporter skall lämnas den 28 februari 2008 och den 31 januari 2009. En slutrapport skall redovisas den 1 juni 2009. AMS skall återrapportera den 15 augusti 2007 och lämna en slutrapport den 15 augusti 2008.</p>
<p>I Skåne, Västra Götalands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län pågår under 2006 och 2007 ett utvecklingsarbete inriktat på regionala samverkansformer för att förbättra och effektivisera introduktionen för nyanlända. En delrapport om hur utvecklingsarbetet fortskrider och med de resultat som uppnåtts lämnades den 1 februari 2007. Detta utvecklingsarbete drivs i samklang med de överenskommelser om utvecklingen av introduktionen som utgjort en grund för samarbetet mellan olika aktörer på central, regional och lokal nivå sedan 2001. De undertecknande parterna på central nivå är AMS, Integrationsverket, Migrationsverket, Myndigheten för skolutveckling, Skolverket samt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Det finns också 16 regionala överenskommelser, och i mer än hälften av landets 200 flyktingmottagande kommuner finns lokala överenskommelser enligt Integrationsverkets årsredovisning 2006.</p>
<p>Riksdagen har beslutat att Integrationsverket skall läggas ner den 30 juni 2007 (prop. 2006/07:1, utg.omr.13, bet. 2006/07:AU5, rskr. 2006/07:87). Från den 1 juli 2007 skall Migrationsverket övergripande arbeta för att det finns beredskap och kapacitet i landet att ta emot nyanlända som får uppehållstillstånd samt vid behov medverka vid deras bosättning. Samtidigt tar länsstyrelserna över det operativa ansvaret för förhandlingar och överenskommelser med kommunerna om mottagande och introduktion i sina respektive län. Det kommer endast i undantagsfall bli aktuellt att träffa överenskommelser med kommuner som inte uppfyller villkoret om en god arbetsmarknad inom pendlingsavstånd. Regeringen har för avsikt att senare besluta om ett förtydligat ansvar för de myndigheter (bl.a. AMS, Skolverket och Försäkringskassan) som har till uppgift att medverka till en effektiv introduktion för nyanlända inom sin respektive sektor.</p>
<p>Behov av utredning</p>
<p>Utgångspunkter</p>
<p>Många nyanlända har svårt att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden. Det gäller även dem som har utbildning inom områden där det finns en efterfrågan på arbetskraft. Bristande kunskaper i svenska under den första tiden i Sverige, svårigheter att överföra och värdera kompetens, sämre tillgång till informella nätverk och diskriminering är några förklaringar till att nyanlända har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Riksrevisionen har i sin granskningsrapport Statliga insatser för nyanlända invandrare (RiR 2006:19) konstaterat att det finns brister som medverkar till detta utanförskap inom det nuvarande systemet för mottagande och introduktion för nyanlända.</p>
<p>Det finns brister i kvaliteten på utbildningen i svenska för invandrare (sfi) och det är också svårt att kombinera sfi med arbetslivsinriktade insatser. Många nyanlända har liten kontakt med arbetsmarknaden under introduktionstiden, vilket har visat sig vara försvårande för en snabb arbetsmarknadsetablering. Detta konstaterades i rapporten Do introduction Programs Affect the Probability of Immigrants getting Work av E. Svantesson och T. Aranki. Många nyanlända är barn. Att deras föräldrar har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden påverkar också barnen och deras etablering på ett negativt sätt, något som bl.a. Rädda barnen visat i Barnfattigdom i Sverige - årsrapport 2006.</p>
<p>Beredskapen att i kommuner ta emot nyanlända vid stora volymökningar behöver förbättras. Att bosättning ofta inte sker på de orter där möjligheterna att få arbete är störst och att möjligheterna för den enskilde individen att påverka sin boendesituation är små är också problematiskt. Det finns även brister i samverkan mellan olika aktörer. En förklaring till dessa brister är de målkonflikter som finns mellan kommuner och statliga aktörer. Vidare utgör inte den statliga ersättningen till kommunerna det incitament till effektiv introduktion som den syftade till. Enligt Rapport Integration 2005 (Integrationsverket 2006) är en av orsakerna att kommunerna i allt högre grad tvingats ta ansvar för individens arbetsmarknadsetablering. En viktig princip är att nyanlända skall omfattas av den generella politiken. Därutöver kan många nyanlända ha behov av särskilt stöd för att underlätta etableringen i samhället, och det är bl.a. detta som har motiverat vissa säråtgärder med en särskild finansiering för nyanlända. Det finns dock en risk med denna uppbyggnad av ett särskilt system med riktade pengar till kommunerna, nämligen att det blir för stort fokus på säråtgärder i kommunens regi på bekostnad av generella insatser.</p>
<p>Det finns mot denna bakgrund behov av en översyn av ansvar, utformning och finansiering av mottagandet och andra insatser för nyanlända med syftet att underlätta en snabb etablering i arbetslivet och i samhället i övrigt. Ett annat skäl till att nuvarande ordning behöver reformeras är att ge individen ökad egenmakt genom valfrihet, tydliga incitament och personligt ansvar att påskynda etableringen på arbetsmarknaden, samtidigt som incitamenten för andra aktörer stärks. Som underlag för utredarens uppdrag redovisas i det följande mer ingående problem när det gäller vissa delar av det nuvarande systemet.</p>
<p>Bosättning, arbete, utbildning och hälsa</p>
<p>Bosättning i kommuner som har goda arbetsmöjligheter är av stor betydelse för en snabb etablering på arbetsmarknaden. Etableringen underlättas också om individen bor så att han eller hon kommer i kontakt med svensktalande personer och därmed får goda möjligheter att använda det svenska språket i vardagslivet. Många nyanlända bosätter sig emellertid i segregerade bostadsområden i de stora städernas ytterkanter och har därmed begränsade möjligheter att tala svenska, vilket ofta i sin tur kan vara ett hinder för etablering på arbetsmarknaden.</p>
<p>En stark koncentration av nyanlända till vissa segregerade bostadsområden försvårar inte bara individens etablering. Den kan också innebära stora ekonomiska påfrestningar för berörda kommuner. Samtidigt finns det kommuner i regioner med goda arbetsmarknadsmöjligheter som inte tar emot så många nyanlända på grund av uppgiven bostadsbrist. Det vore önskvärt att sådana kommuner kunde ta emot fler nyanlända, inte minst mot bakgrund av den förväntade ökningen av antalet nyanlända de närmaste åren. Även mer generellt finns det behov av att öka kommunernas beredskap att ta emot nyanlända vid stora ökningar av antalet asylsökande som kan förväntas beviljas uppehållstillstånd. Vissa kommuners obenägenhet eller oförmåga att ta emot nyanlända i en omfattning som skulle svara mot behovet innebär att de personer som måste ha hjälp med bosättning ofta hamnar i mindre kommuner där möjligheterna att få arbete kan vara mindre.</p>
<p>Det är inte aktuellt att inskränka individens möjlighet att själv välja bostadsort under den tid som ansökan om asyl prövas eller när uppehållstillstånd har beviljats. Däremot finns det skäl att närmare överväga om bosättning och etablering skulle kunna påverkas genom incitament både för individen och andra aktörer samt genom förbättrad information om arbetsmarknads- och utbildningsförutsättningarna på olika orter. Det är också viktigt att uppmärksamma att det i en region kan finnas kommuner som har relativt gott om bostäder och andra kommuner som saknar bostäder men där det finns bättre arbetsmarknadsmöjligheter. Här är det angeläget att hitta regionala lösningar som kan öka den totala kapaciteten för flyktingmottagandet och underlätta etableringen på arbetsmarknaden. Högskolor och universitet har en betydelsefull roll i detta sammanhang.</p>
<p>När Integrationsverket avvecklas den 30 juni 2007 införs en ny organisation för flyktingmottagandet som betonar arbetslinjen. Migrationsverket har i dag ansvar för den sökande, från asylansökningstillfället till dess att uppehållstillstånd beviljats och bosättning i en kommun kan ske. Därefter har respektive kommun ansvaret för introduktionen för nyanlända. Den 1 juli 2007 tar Migrationsverket över Integrationsverkets uppgift att arbeta för att det finns en beredskap och kapacitet i landet att ta emot nyanlända samt vid behov medverka vid deras bosättning. Samtidigt tar länsstyrelserna över det operativa ansvaret för förhandlingar och överenskommelser med kommunerna om att ta emot nyanlända utifrån bl.a. bedömningar av arbetsmarknadsläget som AMS gör. Genom länsstyrelsernas nya roll tillvaratas också kommunernas möjligheter att samverka kring flyktingmottagandet i länet. Med utgångspunkt i ett långsiktigt perspektiv bör dock behovet av andra förändringar av mottagningssystemets organisering som ytterligare förstärker arbetslinjen övervägas.</p>
<p>Flyktingmottagandet bygger i stor utsträckning på att varje enskild kommun har resurser och en egen organisation för mottagandet. Den statliga ersättningen för mottagandet bidrar till detta under introduktionsperioden. Introduktionen skall vara anpassad efter individens behov och tidigare erfarenheter. Undersökningarna, Introduktion för nyanlända - enkätundersökning 2004 (Integrationsverket 2005), Integration, var god dröj - utvärdering av kommunernas introduktionsverksamhet (Integrationsverket 2004), Hur togs de emot? - Enkätundersökning om 28 kommuners introduktionsverksamhet för nyanlända 1999 (Integrationsverket 2002), Att etablera sig i Sverige - en granskning av introduktionsverksamheten för flyktingar och deras anhöriga (Riksrevisionsverket 2002) visar dock på att så inte är fallet i många kommuner. Detta beror ofta på att den enskilda kommunen inte anser sig ha de resurser och de arbets- eller praktiktillfällen som är en förutsättning för att kunna åstadkomma en nödvändig individualisering av introduktionen.</p>
<p>Av bilagan till Integrationsverkets rapport från 2006 Styrsystemet och utvärderingar som en del av styrsystemet (Rapport Integration 2005) framgår det att ett sätt att öka möjligheterna till individualisering är att kommuner, statliga myndigheter, näringsliv och ideella organisationer i en större omfattning än hittills samarbetar. Hittills har detta inte skett i tillräcklig utsträckning och skälen till det är flera och mångfacetterade. En uppenbar orsak är de målkonflikter som i dag omgärdar introduktionen. Målkonflikterna mellan kommunernas och Arbetsförmedlingens verksamheter kan förklaras av att målen för arbetsmarknadspolitiken kan uppfattas innehålla en målkonflikt mellan programmens effektivitetskrav och prioritering av dem som har det svårast på arbetsmarknaden, där utrikes födda är en prioriterad grupp inom de flesta av målen</p>
<p>Mottagandet under asyltiden styrs av flera mål. De aktiviteter som bedrivs inom ramen för Migrationsverkets organiserade sysselsättning är på samma gång aktiverande, introduktionsförberedande och återvändandepreparerande. Detta konstaterar Riksrevisionen i sin rapport Statliga insatser för nyanlända (RiR 2006:19). Det finns också en potentiell målkonflikt mellan målet om ökad sysselsättning och det riktade statliga ersättningssystemet och systemet för kommunal utjämning som kan leda till att små kommuner med dålig kommunal ekonomi kan tjäna på att ta emot och behålla nyanlända, trots att dessa personer inte kan få sysselsättning inom en rimlig tid.</p>
<p>Ytterligare en försvårande faktor, som bl.a. har tagits upp i betänkandet Etablering i Sverige (SOU 2003:75), har varit att tiden mellan introduktionen i kommunens regi och arbetsmarknadsinträdet varit lång, vilket beror på en s.k. en-sak-i-taget-filosofi som hittills starkt präglat introduktionen. Den har bl.a. inneburit att individen först måste lära sig svenska och först därefter få språk- eller arbetspraktik, i stället för att dessa aktiviteter sker parallellt. En sådan önskvärd parallellitet skulle förbättra resultaten och förkorta introduktionstiden. Vissa förändringar har genomförts som skall stärka denna parallellitetstanke, bl.a. har skollagen ändrats i detta syfte. Ett annat och ofta förbisett problem som också togs upp i betänkandet Etablering i Sverige (SOU 2003:75) är att individerna sällan ges vare sig tydliga incitament eller bra information för att i ett tidigt skede kunna fatta rationella beslut om boende, utbildning och arbete.</p>
<p>Nyanlända är i behov av samhällsinformation som underlättar etableringen. Vad informationen skall innehålla har dock aldrig varit definierat, vilket lett till stora variationer i informationsinnehållet enligt betänkandet Etablering i Sverige (SOU 2003:75). I och med att samhällsinformationen inte längre ingår i svenskundervisning för invandrare (sfi) finns det därför anledning att se över både innehållet i informationen och hur den kan förmedlas. Det är bl.a. viktigt att ge information om samhällets grundläggande regler och att informationen också har ett tydligt barnperspektiv.</p>
<p>Integrationsverket har i sin undersökning Introduktion för nyanlända invandrare - enkätundersökning 2004 visat att introduktionen skiljer sig mellan olika kommuner men också mellan män och kvinnor. Kvinnor har färre arbetsmarknadskontakter än män och de har också lägre ersättning under introduktionsperioden. Det är i detta sammanhang också viktigt att beakta de särskilda behov som ungdomar har för sin arbetsmarknadsetablering.</p>
<p>Vissa nyanlända som erbjudits introduktion har även behov av vård, rehabilitering samt stödinsatser i boendet. Andelen flyktinghushåll med sådana behov har ökat markant under de senaste tre åren enligt Integrationsverkets årsredovisning 2006. Det är viktigt att alla funktionshindrades behov beaktas, t.ex. behovet av utbildning i svenskt teckenspråk och punktskrift. Hälsoproblemen medför att nyanländas introduktion försenas och att förutsättningarna för egen försörjning därmed minskar. Kommuner med ansträngd ekonomi anser sig inte kunna ta emot denna grupp, eftersom de anser att kostnaderna inte täcks inom det nuvarande statsbidragssystemet för flyktingmottagande.</p>
<p>Ersättning till individen</p>
<p>Introduktionsersättning och försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen utgör huvudsakliga försörjningskällor för nyanlända. Introduktionsersättningen infördes 1993 som en alternativ försörjningsform till socialbidrag. Ett av skälen till införandet var att försörjningsstödets konstruktion riskerade att minska incitamenten till egen försörjning. Erfarenheterna visar att långvarigt försörjningsstödsberoende riskerar att leda till passivitet och försvåra inträdet på arbetsmarknaden, något som också drabbar barnen i de familjer som berörs.</p>
<p>Syftet med introduktionsersättningen är att koppla samman ersättningen med ett aktivt deltagande i ett introduktionsprogram och att främja ett mer arbetsmarknadsinriktat synsätt på introduktionen.</p>
<p>Studier visar att detta syfte endast i begränsad utsträckning har uppnåtts. Introduktionsersättning innebär dessutom inte nödvändigtvis några större skillnader jämfört med ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen som försörjningsform. En slutsats i betänkandet Etablering i Sverige (SOU 2003:75) är att många kommuner konstruerat en introduktionsersättning som varken till innehåll eller i praktiken skiljer sig särskilt mycket från försörjningsstödet. Det innebär att individen inte fått ett ekonomiskt incitament att arbeta under introduktionstiden eller att snabbt gå igenom sfi.</p>
<p>I betänkandet Etablering i Sverige påpekas att olika ersättningssystem och därtill hörande regler inte harmonierar, vilket kan bidra till att fördröja individens etablering på arbetsmarknaden.</p>
<p>Statlig ersättning till kommuner för flyktingmottagande</p>
<p>Det nuvarande systemet med en schablonersättning till kommunerna infördes 1991. Avsikten med ersättningen är att kommunernas insatser skall leda till att den nyanlände snabbt skall kunna få förutsättningar att bli självförsörjande och delaktig i samhällslivet. Schablonbeloppet betalas ut oberoende av hur snabbt den nyanlände kan börja försörja sig själv. En effektiv, individuell introduktion kan alltså ge kommunen möjligheter att täcka kostnader för dem som har behov av insatser under en längre tid.</p>
<p>Rapporter och tidigare utredningar, (bl.a. SOU 2003:75), har pekat på att utformningen av det nuvarande ersättningssystemet inte har lett till den effektivisering som en gång var syftet. Eftersom det är kommunen som får särskilda pengar för att ta hand om de nyanlända uppfattas det som om kommunen också har ett totalansvar för den enskildes introduktion. Försök har gjorts på regional nivå att samverka kring insatser och även resurser för att åstadkomma en mer individualiserad och effektiv introduktion, men erfarenheter visar att det inte är problemfritt och mycket tyder på att nuvarande ersättningssystem inte underlättar samverkan mellan olika aktörer och riskerar att minska effektiviteten.</p>
<p>Rätt till schablonersättning har kommuner som genomför ett program för utlänningens introduktion i samhället i enlighet med en skriftlig introduktionsplan som fastställts efter samråd med utlänningen. Sedan 1994 sker utbetalningen av ersättningen emellertid på ett sådant sätt att Integrationsverket enbart kunnat göra stickprovskontroller när det gäller förekomsten av introduktionsplaner.</p>
<p>I betänkandet Etablering i Sverige (SOU 2003:75) dras slutsatsen att förekomsten av en introduktionsplan i sig inte är någon garanti för bra introduktionsinsatser och inte heller att det riktade statsbidraget leder till bra introduktionsplaner och en effektiv integrationsprocess. I stället har introduktionsplanen blivit ett dokument som kommunerna måste ta fram för att de skall erhålla schablonersättningen.</p>
<p>Uppföljningar av kommunernas kostnader för flyktingmottagande har genomförts kontinuerligt sedan 1991. De senare studierna, t.ex. Räcker ersättningen (Integrationsverket 2005) visar att de statliga ersättningarna inte räcker för att täcka kostnaderna för försörjningsstöd i storstäderna. I kommuner som klassificeras som industrikommuner är bilden annorlunda. I dessa kommuner återstår en relativt stor andel av de statliga ersättningarna som kan användas till annat än försörjningsstöd. Inga studier har genomförts som visar vilka nettoeffekter som flyktingmottagningen har haft på kommunernas ekonomi.</p>
<p>Tydliga och samstämmiga mål</p>
<p>Det finns ett behov av tydliga, samstämmiga och uppföljningsbara mål för att kunna följa upp och utvärdera olika etableringsinsatsers resultat på individ- och organisationsnivå. Det har dock i tidigare utredningar av nyanländas etablering inte lämnats förslag på sådana mål. Bristen på tydliga och uppföljningsbara mål är en förklaring till en otydlig ansvarsfördelning mellan myndigheter och kommuner.</p>
<p>Riksrevisionen har i sin granskningsrapport Statliga insatser för nyanlända invandrare (RiR 2006:19) påpekat att regeringens bristande helhetssyn har försvårat arbetet med att skapa en effektiv och sammanhållen introduktion. Statskontoret drar slutsatsen i sin rapport Effektiv styrning? - Om resultatstyrning och sektoriseringsproblem (Statskontoret 2006:3) att mål och resultatstyrningen genom sin nuvarande utformning bidragit till uppkomna sektoriseringsproblem, bl.a. för nyanländas inträde på arbetsmarknaden. Det finns alltså ett behov av både tydliga och samstämmiga mål.</p>
<p>Utredningen om flyktingmottagande och introduktion</p>
<p>Utredningen om flyktingmottagande och introduktion lämnade sitt betänkande Etablering i Sverige - möjligheter och ansvar för individ och samhälle (SOU 2003:75) i september 2003.</p>
<p>I betänkandet föreslogs flera åtgärder i mottagande- och introduktionsverksamhetens innehåll och organisation. Asyltiden föreslogs bli integrationsförberedande. Asylsökande som får uppehållstillstånd skulle enligt förslaget erbjudas en planeringsperiod med en tydlig inriktning på arbete, försörjning och bosättning. Denna planeringsperiod skulle även under vissa förutsättningar kunna erbjudas andra nyanlända invandrare. När planeringsperioden var slut skulle individen ha en handlingsplan för sin fortsatta etablering. Migrationsverket föreslogs få huvudansvar för den första bosättningen och för att planeringsprocessen skulle kunna komma igång.</p>
<p>Utredningen föreslog vidare att en statlig, individbaserad etableringsersättning skulle införas. Ersättningen skulle enligt förslaget betalas ut under maximalt 15 månader till den person som deltar i planeringen och följer den handlingsplan som upprättas.</p>
<p>Utredaren föreslog också att Arbetsmarknadsverket (AMV) skulle få i uppdrag att ta fram ett icke konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiskt program för nyanlända invandrare som skulle kunna kombineras med sfi och andra aktiviteter under den tid etableringsersättning skulle utbetalas.</p>
<p>Med hänvisning bl.a. till att det nuvarande ersättningssystemet på flera sätt spelat ut sin roll, föreslog utredningen att det riktade statsbidraget till kommunerna skulle tas bort. Efter en övergångsfas med riktat statsbidrag beräknat utifrån strukturella grunder skulle kommunerna i stället få ersättning via det generella statsbidragssystemet.</p>
<p>Utredningen har remissbehandlats. Remissinstanserna var i huvudsak positiva till förslagen men uttryckte också att flera av förslagen behövde utredas ytterligare. Någon reformering av introduktionen i enlighet med utredarens förslag har inte genomförts, förutom den ovan nämnda försöksverksamheten för nyanlända invandrare som bedrivs inom AMV med ett samordnande ansvar för arbetsförmedlingen under introduktionen.</p>
<p>Riksdagens tillkännagivande om statliga insatser för nyanlända invandrare</p>
<p>Riksdagen har (bet. 2006/07:AU6, rskr. 2006/07:100) med anledning av Riksrevisionens styrelses framställning till riksdagen om statliga insatser för nyanlända invandrare gett regeringen till känna vad utskottet anfört:</p>
<p>1. att regeringen skall förtydliga uppdragen till berörda myndigheter i syfte att klargöra ansvarsfördelning, villkor för samverkan och målgrupper för myndigheternas insatser rörande nyanlända invandrare,</p>
<p>2. att regeringen skall se över nuvarande reglering av ersättningen till kommunerna för flyktingmottagande och där- vid tydligare klargöra statens respektive kommunernas åligganden, samt</p>
<p>3. att regeringen skall återkomma till riksdagen med en preciserad beskrivning av på vilket sätt det statliga åtagandet rörande introduktionen av nyanlända har förändrats.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare ges i uppdrag att se över och lämna förslag om ansvar, utformning och finansiering av flyktingmottagande samt andra insatser för nyanlända flyktingar och skyddsbehövande i övrigt samt deras anhöriga (nedan benämnda nyanlända). Utredaren skall i sina förslag även ta hänsyn till nyanlända invandrare som inte inkluderas i förslagen. Utredningen skall ha fokus på vuxna nyanlända. Förslagen skall sammantaget stärka kommunernas, statliga myndigheters, och andra aktörers incitament att verka för ett snabbt inträde på arbetsmarknaden för den nyanlände. Förslagen skall också stärka individernas incitament och möjligheter till egen försörjning på ett sätt som leder till en ökad valfrihet för individerna. I uppdraget ingår att se över den statliga ersättningen för flyktingmottagande. Översynen omfattar den första tiden efter det att uppehållstillstånd har beviljats. För utredningsarbetet skall följande utgångspunkter gälla:</p>
<p>o Nyanlända skall så långt möjligt omfattas av den generella politiken.</p>
<p>o Nyanlända skall i normalfallet inte försörjas genom försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen <a href="https://lagen.nu/2001:453">(2001:453)</a>.</p>
<p>o Under den tid som den nyanlände erhåller ersättning från kommunen eller staten skall insatserna i normalfallet ske på heltid.</p>
<p>o Individen skall ges tydliga ekonomiska incitament och ett personligt ansvar för att snabbt etablera sig på arbetsmarknaden och lära sig svenska.</p>
<p>o Fler aktörer kan öka valfriheten för individen och bidra till utveckling av insatserna.</p>
<p>o AMV bör tillsammans med andra arbetsförmedlande organisationer ha en framträdande roll och ett tydligare ansvar för att varje individ i yrkesverksam ålder, som inom rimlig tid kan bedömas få arbete, skall få service för att underlätta vägen mot egen försörjning genom arbete.</p>
<p>o Statens ersättning för flyktingmottagande skall bidra till effektivt utnyttjande av resurser på ett sätt som skapar tydliga ekonomiska incitament för olika aktörer.</p>
<p>Utredaren skall överväga och lämna förslag i följande frågor.</p>
<p>Ansvar och incitament</p>
<p>- Ansvarsfördelningen mellan statliga myndigheter, kommuner och andra aktörer för flyktingmottagande samt andra insatser för nyanlända. Fokus skall ligga på en snabb arbetsmarknadsetablering. Därför skall utredaren även se över och pröva den organisation som börjar gälla från den 1 juli 2007 när Integrationsverket har lagts ner och särskilt pröva hur Arbetsmarknadsverkets ansvar och roll kan stärkas i hela processen. För att säkerställa arbetslinjen skall utredaren överväga hur Arbetsmarknadsverket kan ta över huvudansvaret för nyanländas bosättning, som i första hand utgår från möjligheterna till egen försörjning. Utredaren skall vidare bedöma kommunernas beredskap för att ta emot nyanlända med syfte att ytterligare förstärka arbetslinjen. I detta ingår även att analysera vilka behov som finns av samverkan på regional nivå som påskyndar och effektiviserar etableringen.</p>
<p>- Hur samverkan i övrigt mellan olika aktörer kan förbättras samt hur insatser av ideella organisationer kan bidra till ett snabbare arbetsmarknadsinträde.</p>
<p>- Incitament och insatser, till exempel information, som kan bidra till ökad valfrihet och ökad egenmakt för individen i syfte att främja ett boende som påskyndar etableringen på arbetsmarknaden.</p>
<p>- Hur arbetslivsinriktade insatser, till exempel nystartsjobb och arbetspraktik, bäst kan kombineras med språkutbildning.</p>
<p>- Hur man skall underlätta arbetsmarknadsinträdet för nyanlända som har hälsoproblem eller funktionshinder.</p>
<p>- Hur nyanlända kan få relevant information om det svenska samhället.</p>
<p>Utredaren skall i samråd med utredningen om fristående vuxenutbildning (dir. 2007:32) pröva om och i så fall hur anordnare av sfi kan ges ekonomiska incitament för att förbättra genomströmningen för nyanlända i syfte att bidra till ett snabbare inträde på arbetsmarknaden.</p>
<p>Statlig ersättning för flyktingmottagande m.m.</p>
<p>Med utgångspunkt i nuvarande utgiftsram för systemet och i utredarens överväganden och förslag om ansvarsfördelning mellan stat, kommun och eventuella andra aktörer, skall utredaren se över systemet för statlig ersättning till kommunerna för flyktingmottagandet.</p>
<p>Utredaren skall belysa de ekonomiska konsekvenserna av nuvarande system, inklusive effekterna inom det ordinarie systemet för skatteintäkter och systemet för kommunal utjämning.</p>
<p>Utredaren skall överväga och lämna förslag om förändringar av den statliga ersättningen och hur den skall regleras. I detta ingår att beakta effekter av det ordinarie systemet för skatteintäkter och systemet för kommunal utjämning.</p>
<p>Utredaren skall redovisa för- och nackdelar med ett generellt respektive ett riktat bidrag.</p>
<p>Individens försörjning</p>
<p>Utredaren skall överväga och lämna förslag om utformning och villkor för försörjningen av de nyanlända under den tid som behövs för insatser som påskyndar en etablering på arbetsmarknaden. En enhetlig försörjningsmodell som stärker individens incitament att snabbt komma in på arbetsmarknaden och är lika över hela landet skall prövas. I det sammanhanget skall utredaren även överväga ett statligt ansvar för försörjningen. Om utredaren finner att kommunerna även fortsättningsvis skall vara ansvariga för individens försörjning, skall utredaren å en för kommunerna obligatorisk ersättning som ersätter nuvarande introduktionsersättning.</p>
<p>Tidsperiod för säråtgärder</p>
<p>Utredaren skall överväga om det finns behov av att närmare precisera den tidsperiod under vilken nyanlända skall kunna omfattas av säråtgärder vid sidan av generella insatser.</p>
<p>Tydliga och samstämmiga mål</p>
<p>Utredaren skall lämna förslag om vilka specifika och mätbara mål som bör gälla under den första tiden för nyanlända. Målen skall vara samstämmiga mellan olika aktörer.</p>
<p>Författningar</p>
<p>Utredaren skall lägga fram förslag på de författningsändringar eller nya författningar som behövs. Utredaren skall i sammanhanget se över flykting- respektive invandrarbegreppet så att dessa överensstämmer med begreppen i utlänningslagen <a href="https://lagen.nu/2005:716">(2005:716)</a>.</p>
<p>Ekonomiska och övriga konsekvenser av förslag till förändringar</p>
<p>Utredaren skall redovisa ekonomiska konsekvenser av de förslag som lämnas. Vidare skall utredaren, utöver vad som framgår av kommittéförordningen <a href="https://lagen.nu/1998:1474">(1998:1474)</a> om kostnadsberäkningar och konsekvensbeskrivningar, analysera huruvida ett genomförande av de förslag som lämnas skulle innebära en förändring av det offentliga åtagandet och om förslagen leder till att kraven på statliga insatser ökar.</p>
<p>Uppdragets genomförande</p>
<p>Utredaren skall ta del av tidigare utredningar och rapporter som kan bedömas relevanta för uppdraget, t.ex. betänkandena Etablering i Sverige (SOU 2003:75) och Från socialbidrag till arbete - möjligheter och ansvar för individ och samhälle (SOU 2007:2). Riksrevisionens granskning (RiR 2006:19) och riksdagens tillkännagivande (bet. 2006/07:AU6, rskr. 100) skall särskilt beaktas. Utredaren skall samråda med utredningen om en fristående vuxenutbildning (dir. 2007:32). Regeringen avser också att tillsätta en utredning om mottagandet av asylsökande. Utredaren skall även samråda med denna utredning. Arbetet med och erhållna erfarenheter av den pågående försöksverksamhet för vissa nyanlända invandrare som AMV bedriver samt det utvecklingsarbete som är inriktat på regionala samverkansformer skall uppmärksammas. Utredaren bör också på lämpligt sätt samråda med viktigare berörda myndigheter, med Sveriges Kommuner och Landsting och med relevanta ideella organisationer. Utredaren skall i sammanhanget beakta det arbete som genomförs inom ramen för överenskommelsen om Forum för strategisk servicesamverkan, där bl.a. Migrationsverket och AMS ingår som parter.</p>
<p>Utredaren bör även ta del av erfarenheter från jämförbara länder i Europa när det gäller flyktingmottagande och integration samt beakta det arbete som sker på området inom EU.</p>
<p>Utredaren skall redovisa hur jämställdhetsperspektivet har beaktats i de förslag som lämnas. Där det är relevant skall utredaren analysera vilka konsekvenser förslagen får för barn.</p>
<p>Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 2 juni 2008.</p>
<p> (Integrations- och jämställdhetsdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:51/2007-04-03T12:00:00+01:002007-04-03T12:00:00+01:002007:51 Tilläggsdirektiv till utredningen Kvinnor och män på maktpositioner i det svenska samhället (N 2006:04)Integrations- och jämställdhetsdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 3 april 2007</p>
<p>Förlängd tid för uppdraget</p>
<p>Med stöd av regeringens bemyndigande den 23 februari 2006 tillkallades en särskild utredare med uppdrag att kartlägga och redovisa fördelningen av kvinnor och män på maktpositioner inom olika sektorer av samhället. Utredaren skall analysera och kommentera resultatet av kartläggningen av de olika sektorerna var för sig. Vidare skall utredaren analysera och kommentera den sammantagna bilden som kartläggningen visar av fördelningen av kvinnor och män på maktpositioner i Sverige. Utredaren skulle enligt de ursprungliga direktiven redovisa sitt arbete senast den 1 november 2006. Utredningen har antagit namnet Kvinnor och män på maktpositioner i Sverige (N 2006:04). Enligt tilläggsdirektiv den 2 november 2006 (dir. 2006:105) skall utredningen fortsätta sitt arbete till och med den 1 mars 2007.</p>
<p>Utredningstiden förlängs. Utredningen skall redovisa sitt uppdrag senast den 30 april 2007.</p>
<p> (Integrations- och jämställdhetsdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:34/2007-03-08T12:00:00+01:002007-03-08T12:00:00+01:002007:34 Avveckling av IntegrationsverketIntegrations- och jämställdhetsdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 8 mars 2007</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare skall från och med den 1 juli 2007 ansvara för avvecklingen av Integrationsverket. Utredaren skall dock redan från den 26 mars 2007 i samarbete med Integrationsverket förbereda avvecklingen så att myndigheten kan läggas ned den 30 juni 2007.</p>
<p>Utredaren skall ha arbetsgivaransvar för personalen i avvecklingsorganisationen samt avveckla bland annat lokaler och utrustning.</p>
<h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2>
<p>Riksdagen har beslutat att Integrationsverket skall läggas ner den 30 juni 2007 (prop. 2006/07:1, utg.omr. 13, bet. 2006/07:AU5, rskr. 2006/07:87). En närmare analys av Integrationsverkets verksamhet har gjorts för att regeringen senare skall kunna återkomma till riksdagen med anslagskonsekvenser till följd av avvecklingen. Resultaten av analysen redovisas i promemorian Redovisning av uppdrag att analysera Integrationsverkets verksamhet (Ju2007/366/IM). En hearing har hållits med berörda myndigheter och organisationer om förslagen i rapporten. Regeringen beslutar genom särskilda beslut denna dag att uppdra åt Migrationsverket, Ungdomsstyrelsen, Statistiska centralbyrån (SCB) och Svenska ESF-rådet att skapa en organisation för att ta över vissa av Integrationsverkets myndighetsuppgifter. Regeringen beslutar vidare denna dag att uppdra åt länsstyrelserna att förbereda sin organisation för vissa nya uppgifter. Regeringen kommer senare att besluta om att förtydliga ett antal myndigheters ansvar för nyanlända invandrares etablering.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>Integrationsverket skall läggas ned den 30 juni 2007. Utredaren skall från och med den 1 juli 2007 och tillsvidare ansvara för att genomföra avvecklingen av Integrationsverket. Utredaren skall dock redan från den 26 mars 2007 förbereda avvecklingen i samarbete med Integrationsverket.</p>
<p>Ansvaret för avvecklingen ligger till och med den 30 juni 2007 hos Integrationsverket. Utredaren skall från och med den 1 juli 2007 ha arbetsgivaransvaret för den personal som kommer att ingå i avvecklingsorganisationen. Utredaren skall även ha arbetsgivaransvaret för den personal som förs över till Migrationsverket, Ungdomsstyrelsen, SCB samt Svenska ESF-rådet och som till följd av avvecklingen eventuellt sägs upp av dessa myndigheter. Även denna personal skall ingå i avvecklingsorganisationen.</p>
<p>I uppdraget ingår att</p>
<p>- utarbeta en avvecklingsplan, planera och budgetera arbetet samt redovisa detta för regeringen,</p>
<p>- ge de anställda aktiv och kontinuerlig information,</p>
<p>- hålla kontakt med berörda arbetstagarorganisationer,</p>
<p>- fullgöra arbetsgivarens uppgifter enligt trygghetsavtalet och så långt som möjligt aktivt medverka till att den övertaliga personalen kan få ett nytt arbete eller finna annan acceptabel lösning i enskilda fall,</p>
<p>- utnyttja tillgängliga stödresurser, framför allt Trygghetsstiftelsen och den offentliga arbetsförmedlingen, men även t.ex. Riksrevisionen, Ekonomistyrningsverket, Arbetsgivarverket, Statens pensionsverk, företagshälsovården samt i fråga om arkiven Riksarkivet,</p>
<p>- vidta övriga administrativa åtgärder, t.ex. avveckla lokaler och utrustning, verkställa slutlig arkivläggning och slutföra matriklar för berörd personal samt avsluta alla kontrakt eller andra åtaganden.</p>
<p>Utredaren skall samråda med de myndigheter som skall ta över vissa av Integrationsverkets myndighetsuppgifter eller som får ett förändrat uppdrag till följd av Integrationsverkets avveckling.</p>
<h2 id="redovisning">Redovisning av uppdraget</h2>
<p>Utredaren skall lämna en avvecklingsplan till regeringen senast den 15 maj 2007. Vidare skall utredaren lämna en delrapport om hur avvecklingsarbetet fortskrider, inklusive budget för avvecklingen, senast den 1 juli 2007. Avvecklingen skall vara avslutad senast den 31 augusti 2008 och en slutrapport till regeringen skall lämnas samma dag.</p>
<p> (Integrations- och jämställdhetsdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:7/2007-02-01T12:00:00+01:002007-02-01T12:00:00+01:002007:7 Tilläggsdirektiv till Folkrörelseutredningen (Ju 2005:12)Integrations- och jämställdhetsdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 1 februari 2007</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2>
<p>Den särskilda utredaren som har i uppdrag att utreda den nuvarande statliga folkrörelsepolitiken och åtgärder rörande bidragsgivning till föreningslivet skall också utreda effekterna av villkorade statsbidrag inom folkrörelsepolitiken och undersöka om det är möjligt att öka andelen villkorslösa statsbidrag, minska antalet villkor för statsbidragen eller revidera de villkor som ställs.</p>
<p>Utredningstiden förlängs. Uppdraget skall redovisas senast den 30 september 2007.</p>
<h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2>
<p>Folkrörelseutredningen</p>
<p>Med stöd av regeringens bemyndigande den 27 oktober 2005 (dir. 2005:117) tillkallade statsrådet Orback en särskild utredare med uppdrag att utreda den nuvarande statliga folkrörelsepolitiken och lämna förslag om den framtida folkrörelsepolitikens inriktning, omfattning och utformning. I utredarens uppdrag ingår att föreslå åtgärder rörande bidragsgivning och annan finansiering av folkrörelsernas och det övriga föreningslivets verksamhet. Utredaren skall överväga om det finns behov av gemensamma principer för den statliga bidragsgivningen till folkrörelserna och det övriga föreningslivet, t.ex. om bidrag skall ges, vilken bidragsform som bör användas och vilka villkor som skall knytas till bidraget. Utredaren skall även lämna förslag om hur statistikförsörjningen inom området kan stärkas och utvecklas samt föreslå hur forskningen om folkrörelserna och det övriga föreningslivet kan utvecklas. Utredaren skall genomgående beakta aspekter som kan ha betydelse för jämställdheten mellan kvinnor och män och för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen. Enligt direktiven skall uppdraget vara slutfört senast den 30 juni 2007.</p>
<p>Statliga bidrag</p>
<p>I den statliga bidragsgivningen till folkrörelserna och det övriga föreningslivet ställs i dag olika typer av villkor. Omfattningen av villkoren varierar mellan de olika bidragen men vanligt förekommande är villkor om visst medlemsantal, geografisk spridning, verksamhet av riksintresse, demokratisk uppbyggnad och verksamhet som inte strider mot demokratins idéer. Utöver dessa vanligt förekommande villkor uppställs ofta specifika villkor i de författningar som styr bidragen och i regleringsbrev eller andra regeringsbeslut i de fall författning saknas.</p>
<p>Behovet av ett tilläggsuppdrag</p>
<p>Folkrörelsepolitiken innefattar generella frågor kring bidrag till folkrörelser och föreningar. Grundläggande värden för folkrörelsepolitiken är föreningarnas självständighet och oberoende, såväl gentemot den offentliga sektorn som gentemot det privata näringslivet. Samtidigt är det viktigt att säkerställa att skattemedel används på ett ändamålsenligt sätt. En viktig uppgift inom denna del av folkrörelsepolitiken är att finna vägar för att kunna kombinera statens behov av kontroll med föreningarnas behov av integritet och självständighet. Att staten i bidragsgivningen till folkrörelser och föreningsliv uppställer alltför omfattande villkor eller vissa typer av villkor kan leda till en statlig styrning av det civila samhällets idéer och verksamhet. Om så blir fallet riskerar detta att hota folkrörelsernas och det övriga föreningslivets oberoende gentemot det allmänna och den fria roll i samhällslivet som dessa organisationer skall ha och som utgör en förutsättning för demokratins funktionssätt. Det är enligt regeringens mening av stor vikt att försöka säkerställa att statliga bidrag inte otillbörligen påverkar självständigheten och oberoendet för folkrörelserna och det övriga föreningslivet. Det är samtidigt viktigt att staten kan följa upp och utvärdera bidragsgivningen och kontrollera att statliga medel endast går till organisationer som i sin verksamhet respekterar grundläggande demokratiska värden och de mänskliga rättigheterna.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>Utredaren skall i tillägg till sitt ursprungliga uppdrag även undersöka vilka typer av villkor som ställs och analysera vilka effekter dessa villkor får för såväl föreningslivet som samhället i övrigt. Analysen skall särskilt beakta villkorens eventuella effekter för organisationernas självständighet och oberoende. Mot bakgrund av analysen skall utredaren undersöka om det är möjligt att öka andelen villkorslösa statsbidrag, minska antalet villkor för statsbidragen eller revidera de villkor som ställs för att bl.a. finna en bättre avvägning mellan statens behov av kontroll och föreningarnas behov av integritet och självständighet. I detta ingår att bedöma vilka konsekvenser dessa åtgärder kan få samt att föreslå hur statens behov av kontroll skall tillgodoses. För genomförandet av uppdraget gäller vad som följer av de ursprungliga kommittédirektiven.</p>
<p>Utredningstiden förlängs. Uppdraget skall redovisas senast den 30 september 2007.</p>
<p> (Integrations- och jämställdhetsdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:4/2007-01-25T12:00:00+01:002007-01-25T12:00:00+01:002007:4 Tilläggsdirektiv till JämStöd, utredningen om stöd för jämställdhetsintegr ering i staten (N 2005:02)Integrations- och jämställdhetsdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 25 januari 2007</p>
<p>Förlängd tid för uppdraget</p>
<p>Med stöd av den dåvarande regeringens bemyndigande den 27 januari 2005 tillkallades en särskild utredare med uppdrag att inrätta ett stöd för jämställdhetsintegrering i staten. Utredningen har antagit namnet JämStöd, utredningen om stöd för jämställdhetsintegrering i staten (N2005:02). Den dåvarande regeringen beslutade om tilläggsdirektiv den 12 januari 2006 varvid utredningstiden förlängdes till och med den 31 januari 2007.</p>
<p>Utredningstiden förlängs. Uppdraget skall redovisas senast den 31 mars 2007.</p>
<p> (Integrations- och jämställdhetsdepartementet) </p>