Öppna standarder och format

En standard är ett formellt publicerat dokument som beskriver ett överenskommet sätt att göra saker på. Överenskommelsen träffas vanligtvis mellan flera aktörer på marknaden, och publiceringen av dokumentet görs av ett oberoende standardiseringsorgan. Sådana standardiseringsorgan finns både på nationell och internationell nivå. Det huvudsakliga nationella standardiseringsorganet i Sverige är SIS. Det största internationella organet är ISO, men det finns många andra. Ett exempel är World Wide Web Consortium, W3C, som publicerar de flesta standarder som rör webben. Standardiseringsorgan är icke vinstdrivande organisationer.

Standarder är mycket viktiga inom IT-området. Utan standarder för dataformat, nätverkskommunikation och fysiska kontaktdon skulle inte elektronisk information kunna utbytas effektivt.

Nyttan med en standard uppstår när den används. Därför bör man välja standarder som enkelt kan byggas in i så många produkter som möjligt och därmed användas av så många som möjligt.

Vad är en öppen standard?

EU har i ett ramverk för europeisk e-tjänstutveckling definierat minimikrav på vad som anses utgöra en öppen standard. Definitionen finns i EIF 1.0 (European interoperability framework for pan-european egovernment services) och lyder:

  1. The standard is adopted and will be maintained by a not-for-profit organisation, and its ongoing development occurs on the basis of an open decision-making procedure available to all interested parties (consensus or majority decision etc.).
  2. The standard has been published and the standard specification document is available either freely or at a nominal charge. It must be permissible to all to copy, distribute and use it for no fee or at a nominal fee.
  3. The intellectual property - i.e. patents possibly present - of (parts of) the standard is made irrevocably available on a royalty-free basis.
  4. There are no constraints on the re-use of the standard.

Detta kan tyckas självklart, men det finns stora affärsfördelar för ett företag om man kan styra över hela eller delar av en standard via t.ex. patent. Man kan begränsa konkurrens eller skapa oligopol där bara ett fåtal aktörer tillhandahåller produkter i vilken standarden kan användas. Resultatet blir att standarden inte kan användas i samma utsträckning och därmed uppstår inte samma nyttoeffekt.

När offentlig sektor beslutar sig för standarder för informationsutbyte är det därmed mycket viktigt att man är noggrann med vilka standarder som väljs. Ett felaktigt val kan begränsa konkurrensmöjligheterna för lång tid framöver och ytterligare låsa offentlig sektor till enskilda plattformar och leverantörer.

Senast uppdaterad 2009-08-12