Kommittédirektiv med departementskod Fö 2013-05-16 opengov.se http://www.opengov.se/ http://www.opengov.se/govtrack/dir/feed/?departement=F%c3%b6 http://www.opengov.se/govtrack/dir/2013:52/ 2013-05-16T12:00:00+01:00 2013-05-16T12:00:00+01:00 2013:52 Investeringsplanering för försvarsmateriel Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 16 maj 2013</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2> <p>En särskild utredare ska föreslå en ändrad process för hur regeringen styr investeringar i försvarsmateriel. Syftet med utredningen är att utforma en ändamålsenlig ordning för styrningen av Försvarsmaktens materielinvesteringar samt öka möjligheterna för riksdagen och regeringen att fatta investeringsbeslut på strategisk nivå.</p> <p>Utredaren ska bl.a.</p> <p>- föreslå en ändrad ordning för hur regeringen styr investeringar i försvarsmateriel,</p> <p>- föreslå en utformning av långsiktiga beslut av riksdagen och regeringen med en tydlig spårbarhet till den militära insatsorganisationens krav på operativ förmåga,</p> <p>- föreslå hur ett samlat beslutstillfälle för materiel-investeringar för kommande planeringsperiod kan utformas där de ekonomiska ramarna är gränssättande,</p> <p>- föreslå hur en större öppenhet i redovisningen till riksdagen och regeringen av beslutade projekts ekonomi och innehåll kan åstadkommas, och</p> <p>- jämföra processen för investeringar i försvarsmateriel med processen i andra relevanta länder.</p> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2014.</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>I propositionen Ett användbart försvar (prop. 2008/09:140, bet. 2008/09:FöU10, rskr. 2008/09:292) anförde regeringen att Försvarsmaktens behov av materiel ytterst bestäms av krav på operativ förmåga i olika avseenden. Materielförsörjningen är därmed att betrakta som ett medel för att förse insatsorganisationen med den materiel som behövs för att utrusta förbanden. Vidare anförde regeringen att processen för materielförsörjningen bör utformas så att insatsorganisationens behov och utformning kan tillgodoses över tiden med en förmåga att hantera förändrade behov och prioriteringar. Materielförsörjningen ska fokusera på åtgärder som krävs för att förbanden ska vara kompletta och användbara. Ledtider och ekonomiska bindningar i materielförsörjningsprocessen bör reduceras.</p> <p>För att omhänderta inriktningspropositionens slutsatser tillsatte regeringen 2009 Försvarsstrukturutredningen (dir. 2010:45). Utredaren lämnade flera förslag om hur materielförsörjningen till Försvarsmakten borde förändras för att kunna effektiviseras och hantera insatsorganisationens krav (SOU 2011:36). Med utredarens förslag som grund fattade regeringen den 28 juni 2012 beslut om ändrad ansvars-fördelning mellan Försvarsmakten och Försvarets materielverk när det gäller inköpsverksamhet, ledningsverksamhet och beställningsverksamhet. I besluten gavs uppdrag till myndigheterna att föra över viss verksamhet från Försvarsmakten till Försvarets materielverk för att därigenom effektivisera försvarets stödverksamhet. Besluten innebar även att beställningar från Försvarsmakten till Försvarets materielverk ska göras på högre systemnivåer, vilket medför beställningar som större helheter eller samlingsbeställningar.</p> <p>Riksdagen har i olika sammanhang efterfrågat en utvecklad materielredovisning, senast i samband med behandlingen av budgetpropositionen för 2013. Regeringen har i Försvars-maktens och Försvarets materielverks regleringsbrev för budgetåret 2013 utökat kraven på återredovisning av beslutade materielprojekt i syfte att stärka statsmakternas kontroll över redan fattade investeringsbeslut. En investering kan omfatta alla skeden under ett materielsystems livslängd, från forskning och utveckling till avveckling.</p> <p>Materielplaneringens brister</p> <p>Nuvarande ordning för materielplanering medför en risk för att regeringens styrning blir indirekt på strategisk nivå men omfattande på detaljnivå. Riksdagen beslutar om en ekonomisk ram för de anslag som avser materielinvesteringar, men varken riksdagen eller regeringen tar ställning till Försvarsmaktens långsiktiga investeringsplanering. Först när Försvarsmakten ber om regeringens tillstånd att genomföra en investering blir frågan ett ärende för regeringen. Det gör att regeringen inte påverkar den långsiktiga materielförsörjningen utan ställs inför beslut som sedan länge i praktiken är fattade av Försvarsmakten och Försvarets materielverk. Valmöjligheterna för regeringen är därför mycket få. Det resulterar i sin tur i en detaljerad och omfattande kravställning från regeringen på beslutsunderlag vilket i sin tur leder till att den strategiska överblicken riskerar att gå förlorad utan att regeringens egentliga krav på strategisk inriktning av materielförsörjningen blir verklighet. Samtidigt försvårar nuvarande beslutprocess för myndigheterna att göra effektiva upphandlingar, såväl nationellt som tillsammans med andra nationer, eftersom beredningstiden kan bli lång innan beslut fattas och utfallet av beslutet är osäkert.</p> <p>Riksdagens och regeringens behov av förbättrad materiel-redovisning och förbättrade beslutsunderlag ska tillgodoses inom ordinarie budgetprocess. Nuvarande ordning för beslut i materielärenden innebär att regeringen tar ställning till anskaffningen av enskilda objekt eller i vissa fall på system-nivå. Det saknas dock möjlighet att på en strategisk nivå ta ställning till en helhet för den kommande planeringsperioden. Det saknas även en tydlig koppling till de ekonomiska ramarna och den mer övergripande förmågeutvecklingen. Vidare försvårar dagens relation mellan materielplaneringsprocessen och budgetprocessen för regeringen att tydligt påverka materielinvesteringarna. Den gör det samtidigt svårt för myndigheterna att hantera den styrning som kommer från regeringen. Ett problem med att besluta om en investering som ska genomföras om tio år är att det per definition innebär att ett stort antal viktiga faktorer inte är kända och därför behöver klarläggas före projektstart. Med nuvarande planeringsprocess är det svårt för regeringen att påverka vilka projekt som Försvarsmakten och Försvarets materielverk får börja projektera eller omfattningen av de projekt som påbörjas, eftersom det inte finns någon naturlig beslutsprocess för detta. Det finns heller ingen tydlig process för hur påbörjade projekt kan avbrytas eller omprioriteras.</p> <p>Det nya beställningsförfarandet där Försvarsmaktens beställ-ningar till Försvarets materielverk sker på högre systemnivå kommer att leda till att myndigheternas framställningar till regeringen om materielinvesteringar ändras. Regeringen kommer att behöva hantera större system med hög komplexitet som påverkar en stor mängd angränsande system.</p> <p>Den process som hanterar regeringens planering och beslut när det gäller försvarsmaterielinvesteringar behöver ses över för att det pågående förändringsarbetet ska förstärkas och bättre kunna stödja den strategi för materielförsörjning som riksdagen och regeringen har beslutat om (prop. 2008/09:140, bet. 2008/09:FöU10, rskr. 2008/09:292) och regeringens beslut den 15 september 2011 (Fö2011/1381/MFI) om internationellt samarbete.</p> <p>Uppdraget om en ny planeringsprocess för materielinvesteringar</p> <p>Den planering som avser Försvarsmaktens materiel och anläggningar syftar ytterst till att uppfylla insatsorganisationens behov och krav på operativ förmåga och ska ha en utformning som gör det möjligt att omhänderta den av riksdagen och regeringen beslutade insatsorganisationens behov och prioriteringar över tid.</p> <p>Utredningens övergripande uppdrag är att lämna förslag på en ändrad ordning för hur regeringen styr investeringar i försvarsmateriel.</p> <p>Den nya ordningen bör utformas så att den bidrar till en bättre samordning mellan regeringens och försvars-myndigheternas arbete inför investeringar i försvarsmateriel.</p> <p>Avsikten är att ge regeringen en ändamålsenlig process för styrningen av Försvarsmaktens materielinvesteringar samt möjliggöra för riksdagen och regeringen att fatta investerings-beslut på strategisk nivå.</p> <p>Den nya planeringsprocessen ska vidare möjliggöra en mer långsiktig styrning av materielinvesteringar med möjlighet för riksdagen och regeringen att fatta beslut om större helheter utan att statsmakternas kortsiktiga beslutsmandat begränsas.</p> <p>Den nya ordningen för materielinvesteringar ska resultera i en tydligare koppling till den statliga budgetprocessen och vara i överrensstämmelse med budgetlagen. Därför behöver man se över möjligheterna att tillmötesgå behovet av ett samlat återkommande beslutstillfälle för materielinvesteringar av stort ekonomiskt eller annat väsentligt värde för kommande planeringsperiod. De ekonomiska ramar som riksdagen och regeringen beslutat ska vara styrande i processen.</p> <p>En ny process ska stödja långsiktiga beslut av statsmakterna med en tydlig spårbarhet till den beslutade insats-organisationens behov och krav på operativ förmåga. Processen ska göra det möjligt för regeringen att tidigt påverka projekten samt ge riksdagen och regeringen fler beslutstillfällen under pågående projektarbete.</p> <p>En utvecklad process ska förbättra möjligheten för regeringen att följa upp projekten ur såväl ekonomiska som förmågemässiga perspektiv. Den ska bidra till att minska de ekonomiska bindningarna kopplade till materielförsörjningen och förkorta ledtiderna från det att behov identifierats till dess materielen kan användas av förbanden. Vidare ska processen stödja de principer för materielförsörjning som regeringen redovisade propositionen (prop. 2008/09:140, s. 86) och regeringens beslut den 15 september 2011 (Fö2011/1381/MFI) om internationellt samarbete.</p> <p>Utredaren ska mot denna bakgrund</p> <p>- föreslå en ändrad ordning för hur regeringen styr investeringar i försvarsmateriel,</p> <p>- föreslå en utformning av långsiktiga beslut av riksdagen och regeringen med en tydlig spårbarhet till den militära insatsorganisationens behov och krav på operativ förmåga,</p> <p>- föreslå hur ett samlat beslutstillfälle för materielinvesteringar av stort ekonomiskt eller annat väsentligt värde för kommande planeringsperiod kan utformas där de ekonomiska ramarna är gränssättande,</p> <p>- föreslå hur en större öppenhet i redovisningen till riksdagen och regeringen av beslutade projekts ekonomi och innehåll kan åstadkommas,</p> <p>- jämföra processen för investeringar i försvarsmateriel med processen i andra relevanta länder,</p> <p>- föreslå en förbättrad ordning för regeringens uppföljning av beslutade projekt,</p> <p>- föreslå vilka fall som ska omfattas av krav på framställning till regeringen om bemyndigande för investering,</p> <p>- se över behovet av analysstöd till regeringen och vid behov föreslå hur ett sådant stöd kan utformas på ett kostnadseffektivt sätt, och</p> <p>- jämföra med planering och investeringar inom andra relevanta utgiftsområden.</p> <p>Utredaren ska beskriva förslagens eventuella budgetära och ekonomiska konsekvenser och förslagens konsekvenser för riksdagens och regeringens finansiella styrning.</p> <h2 id="redovisning">Samråd och redovisning av uppdraget</h2> <p>Utredaren ska hålla sig informerad om och beakta relevant arbete som pågår inom Regeringskansliet och inom ramen för EU samt internationella samarbeten.</p> <p>Utredaren ska även hålla sig informerad om pågående organisationsförändringar med anledning av regeringens beslut den 28 juni 2012 om effektivisering av försvarets stödverksamhet.</p> <p>Utredaren ska följa införandet av ett nytt planeringssystem för transportinfrastruktur (prop. 2011/12:118).</p> <p>Utredaren ska informera Försvarsberedningen om sitt arbete. Utredaren ska samverka med andra offentliga utredningar i de fall det är relevant. Vidare ska utredaren samverka med Försvarsmakten, Försvarets materielverk och Totalförsvarets forskningsinstitut.</p> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2014.</p> <p> (Försvarsdepartementet)</p> <p></p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2013:38/ 2013-04-04T12:00:00+01:00 2013-04-04T12:00:00+01:00 2013:38 Genomförande av Seveso III-direktivet Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 4 april 2013</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2> <p>En särskild utredare ska lämna förslag till hur man i svensk rätt ska genomföra bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU av den 4 juli 2012 om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och om ändring och senare upphävande av rådets direktiv 96/82/EG, det s.k. Seveso III-direktivet. Utredaren ska lämna de författningsförslag som genomförandet av direktivet kräver.</p> <p>Utredaren ska också överväga om Sevesoverksamheter ska omfattas av kraven på farliga verksamheter enligt 2 kap. 4 § lagen <a href="https://lagen.nu/2003:778">(2003:778)</a> om skydd mot olyckor, utan krav på föregående beslut av länsstyrelsen. Utredaren ska lämna de författningsförslag som bedömningen leder till.</p> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2014.</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>Seveso II-direktivet</p> <p>Rådets direktiv 96/82/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (EGT L 10, 14.1.1997, s. 13, Celex 31996L0082), det s.k. Seveso II-direktivet, antogs den 9 december 1996. Seveso II-direktivet ersatte rådets direktiv 82/501/EEG av den 24 juni 1982 om risker för storolyckor i vissa industriella verksamheter (EGT L 230, 05.08.1982, s. 1, Celex 31982L0501), det s.k. Seveso I-direktivet.</p> <p>Seveso II-direktivet anger tröskelvärden för ett antal kemiska ämnen. Förutom på verksamheter som är undantagna från direktivets tillämpningsområde, är Seveso II-direktivet tillämpligt på samtliga verksamheter där förekomsten av ämnen överskrider direktivets tröskelvärden, s.k. Sevesoverksamheter. Det finns två kravnivåer för Sevesoverksamheter - en högre och en lägre. Vilken kravnivå en verksamhet omfattas av är beroende av vilken typ och mängd av farliga ämnen som förekommer i verksamheten.</p> <p>Seveso II-direktivet innefattar ett antal skyldigheter för berörda verksamhetsutövare. De skyldigheter som en verksamhetsutövare har till följd av direktivet skiljer sig delvis åt beroende på om verksamheten tillhör högre eller lägre kravnivå. Samtliga verksamhetsutövare är skyldiga att upprätta ett handlingsprogram för hur riskerna för allvarliga kemikalie-olyckor ska hanteras. Verksamhetsutövare vid verksamheter inom högre kravnivå är vidare skyldiga att ta fram och lämna en säkerhetsrapport samt att upprätta en intern plan för räddningsinsatser och lämna sådan information som krävs för att behöriga myndigheter ska kunna upprätta externa planer för räddningsinsatser.</p> <p>Seveso II-direktivet innehåller även krav riktade till medlemsstaterna. Dessa ska se till att verksamhetsutövarna uppfyller de krav som direktivet ställer på dem. De ska också utse en eller flera behöriga myndigheter med uppgift att genomföra bestämmelserna i direktivet. I medlemsstaternas skyldigheter ingår även bl.a. att säkerställa att direktivets mål beaktas vid reglering av markanvändning och annan relevant reglering och att se till att det finns system för tillsyn eller andra kontrollåtgärder.</p> <p>Enligt direktivet ska medlemsstaterna också delge kommissionen viss information, bl.a. om vilka Seveso-verksamheter som finns i landet. Dessutom ska kommissionen upprätta en databas med sådan information som medlemsstaterna skickar in.</p> <p>Gällande svensk reglering</p> <p>De svenska bestämmelserna på området finns i första hand i lagen <a href="https://lagen.nu/1999:381">(1999:381)</a> och förordningen <a href="https://lagen.nu/1999:382">(1999:382)</a> om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (Sevesolagen och Sevesoförordningen), miljöbalken <a href="https://lagen.nu/1998:808">(1998:808)</a> och förordningen <a href="https://lagen.nu/1998:899">(1998:899)</a> om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd samt arbetsmiljölagen <a href="https://lagen.nu/1977:1160">(1977:1160)</a>. Vidare finns det bestämmelser av betydelse för säkerheten vid Sevesoverksamheter i lagen om skydd mot olyckor och lagen <a href="https://lagen.nu/2010:1075">(2010:1075)</a> om brandfarliga och explosiva varor samt i föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar.</p> <p>Plan- och bygglagens <a href="https://lagen.nu/2010:900">(2010:900)</a> bestämmelser om planläggning av mark och vatten samt om byggande är av vikt när det gäller krav på Sevesoverksamheters lokalisering och markanvändning.</p> <p>Central tillsynsmyndighet för verksamhet som faller under Sevesolagen och Sevesoförordningen är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Arbetsmiljöverket är tillsynsmyndighet när det gäller arbetsmiljöfrågor kopplade till Sevesoverksamheter. Naturvårdsverket är central tillsynsvägledande myndighet enligt miljöbalken. Länsstyrelserna utövar den operativa tillsynen enligt Sevesolagen och Sevesoförordningen. Den operativa tillsynen över miljöfarliga verksamheter enligt miljöbalken utövas av länsstyrelserna och kommunerna.</p> <p>Utredningen En effektiv Sevesolagstiftning (Fö 2011:02)</p> <p>Regeringen beslutade den 25 augusti 2011 kommittédirektiv om en översyn av regleringen av tillståndsgivning och tillsyn för verksamheter som hanterar farliga kemiska ämnen av visst slag och viss mängd, s.k. Sevesoverksamheter (dir. 2011:72). Utredningen överlämnade den 4 mars 2013 betänkandet En översyn inom Sevesoområdet - förslag till en förstärkt organisation för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (SOU 2013:14).</p> <p>Uppdraget om genomförande av Seveso III-direktivet</p> <p>I december 2010 lämnade Europeiska kommissionen förslag till en revidering av Seveso II-direktivet. Det främsta syftet med förslaget var att anpassa klassificeringssystemet för farliga ämnen till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1, Celex 32008R1272), den s.k. CLP-förordningen. Kommissionens förslag innehöll även förslag till andra ändringar, bl.a. när det gäller definitioner, rapportering och tillsyn.</p> <p>Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och om ändring och senare upphävande av rådets direktiv 96/82/EG (EUT L 197, 24.7.2012, s. 1, Celex 32012L0018), det s.k. Seveso III-direktivet, antogs den 4 juli 2012 och trädde i kraft den 13 augusti 2012. Enligt artikel 32.1 i Seveso III-direktivet ska Seveso II-direktivet upphöra att gälla den 1 juni 2015. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa Seveso III-direktivet senast den 31 maj 2015. De ska tillämpa bestämmelserna från och med den 1 juni 2015.</p> <p>Seveso III-direktivet innebär bl.a. att klassificerings-systemet för farliga ämnen anpassas till CLP-förordningen. Vidare innehåller Seveso III-direktivet nya eller ändrade bestämmelser om bl.a. information till allmänheten, offentligt samråd och deltagande i beslutsfattande, tillsyn, tillgång till information och konfidentialitet samt tillgång till rättslig prövning.</p> <p>Utredaren ska</p> <p>- redovisa i vilken mån svensk rätt redan stämmer överens med Seveso III-direktivets innehåll, och</p> <p>- i förekommande fall lämna förslag till de författnings-ändringar som genomförandet av direktivet kräver.</p> <p>Artikel 30 i Seveso III-direktivet innebär en ändring av Seveso II-direktivet. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser som behövs för att följa artikel 30 senast den 14 februari 2014. Denna fråga ingår inte i utredarens uppdrag.</p> <p>Uppdraget om farlig verksamhet</p> <p>Bestämmelser om skyldigheter vid farlig verksamhet finns i 2 kap. 4 § lagen om skydd mot olyckor. Vid en anläggning där verksamheten innebär fara för att en olycka ska orsaka allvarliga skador på människor eller miljön är anläggningens ägare eller den som utövar verksamheten på anläggningen skyldig att i skälig omfattning hålla eller bekosta beredskap med personal och egendom och i övrigt vidta nödvändiga åtgärder för att hindra eller begränsa sådana skador. Länsstyrelsen beslutar, efter samråd med kommunen, vilka anläggningar som omfattas av ägarens eller verksamhetsutövarens skyldigheter enligt 2 kap. 4 § lagen om skydd mot olyckor.</p> <p>Regeringen angav i skrivelsen Samhällets krisberedskap - stärkt samverkan för ökad säkerhet (skr. 2009/10:124) att en översyn bör göras av gällande regelverk i syfte att tydliggöra att anläggningar som omfattas av lagen om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalie-olyckor också omfattas av skyldigheterna om farlig verksamhet i lagen om skydd mot olyckor.</p> <p>Utredaren ska</p> <p>- överväga om Sevesoverksamheter ska omfattas av kraven på farliga verksamheter enligt 2 kap. 4 § lagen om skydd mot olyckor, utan krav på föregående beslut av länsstyrelsen, och</p> <p>- lämna de författningsförslag som bedömningen leder till.</p> <p>Utredaren ska också lämna de övriga förslag till ändringar av regleringen av Sevesoverksamheter som kan behövas.</p> <p>Konsekvensbeskrivningar</p> <p>Utredaren ska för de regler som föreslås lämna en redovisning av de konsekvenser och kostnader som uppstår för företag och för kommuner, statliga myndigheter och det allmänna i övrigt. I det sammanhanget ska 14-15 a §§ kommittéförordningen <a href="https://lagen.nu/1998:1474">(1998:1474)</a> tillämpas.</p> <h2 id="redovisning">Samråd och redovisning av uppdraget</h2> <p>Utredaren ska samverka med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Arbetsmiljöverket, länsstyrelserna och Sveriges Kommuner och Landsting. Vidare ska utredaren samverka med branschorganisationer, arbetstagarorganisationer och miljöorganisationer samt andra myndigheter och organisationer som kan vara berörda av arbetet. Utredaren ska även samverka med andra offentliga utredningar i de fall det är relevant.</p> <p>Utredaren ska redovisa uppdraget senast den 31 mars 2014.</p> <p> (Försvarsdepartementet)</p> <p></p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2012:110/ 2012-10-25T12:00:00+01:00 2012-10-25T12:00:00+01:00 2012:110 Tilläggsdirektiv till utredningen En effektiv Sevesolagstiftning (Fö 2011:02) Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 25 oktober 2012</p> <p>Förlängd tid för uppdraget</p> <p>Regeringen beslutade den 25 augusti 2011 kommittédirektiv om en översyn av regleringen av tillståndsgivning och tillsyn för verksamheter som hanterar farliga kemiska ämnen av visst slag och viss mängd, s.k. Sevesoverksamheter (dir. 2011:72).</p> <p>Utredningens uppdrag skulle enligt de ursprungliga direktiven redovisas senast den 29 juni 2012. Regeringen beslutade den 19 januari 2012 att uppdraget i stället skulle redovisas senast den 1 november 2012 (dir. 2012:5).</p> <p>Utredningstiden förlängs ytterligare. Uppdraget ska i stället redovisas senast den 1 mars 2013.</p> <p> (Försvarsdepartementet)</p> <p></p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2012:85/ 2012-09-13T12:00:00+01:00 2012-09-13T12:00:00+01:00 2012:85 Översyn av lagen om särskilda regeringsärenden Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 13 september 2012</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2> <p>En särskild utredare ska se över lagen <a href="https://lagen.nu/1974:613">(1974:613)</a> om handläggningen av vissa regeringsärenden.</p> <p>Utredaren ska bl.a.</p> <p>- analysera vilka regeringsärenden som behöver kunna handläggas i den särskilda ordning som anges i 7 kap. 3 § regeringsformen, och</p> <p>- utarbeta nödvändiga författningsförslag.</p> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 22 mars 2013.</p> <p>Uppdraget att se över lagen om särskilda regeringsärenden</p> <p>Enligt 7 kap. 3 § regeringsformen ska regeringsärenden avgöras av regeringen vid regeringssammanträden. Regeringsärenden som gäller verkställighet inom Försvarsmakten av författningar eller särskilda regeringsbeslut kan dock, i den omfattning som anges i lag, under statsministerns överinseende avgöras av chefen för det departement som ärendena hör till. Sådana ärenden, som alltså avgörs av endast ett statsråd, brukar betecknas kommandomål.</p> <p>Den lag som det är fråga om är lagen <a href="https://lagen.nu/1974:613">(1974:613)</a> om handläggningen av vissa regeringsärenden, den så kallade SRÄ-lagen. Lagen innehåller en uppräkning i åtta punkter och rör bl.a. föreskrifter om Försvarsmaktens mobilisering, personalrelaterade frågor vid Försvarsmakten, tillträde till militära skyddsobjekt, örlogsbesök i utlandet och övningsflygningar till utlandet samt tillträde till svenskt territorium. Eftersom dessa ärenden hör till Försvarsdepartementets område avgörs de av försvarsministern ensam. Beslut i enlighet med SRÄ-lagen fattas i praktiken endast enligt punkten 7 om tillträde till svenskt territorium. Mot bakgrund av senare tillkommen reglering råder det också viss osäkerhet i vad mån andra punkter numera kan tillämpas. Exempel på reglering genom vilken ansvaret delegerats till myndighet är skyddslagen <a href="https://lagen.nu/2010:305">(2010:305)</a> och skyddsförordningen <a href="https://lagen.nu/2010:523">(2010:523)</a> samt förordningen <a href="https://lagen.nu/2002:375">(2002:375)</a> om Försvarsmaktens stöd till civil verksamhet. SRÄ-lagen behöver således ses över.</p> <p>Utredaren ska därför</p> <p>- redovisa hur regleringen i SRÄ-lagen förhåller sig till annan författningsreglering,</p> <p>- ta ställning till hur lagstiftningen ska utformas för att på bästa sätt svara mot dagens behov av att kunna handlägga regeringsärenden i viss ordning, och</p> <p>- utarbeta nödvändiga författningsförslag.</p> <p>Utredaren är oförhindrad att ta upp sådana närliggande frågor som har samband med de frågeställningar som ska utredas.</p> <p>Konsekvensbeskrivningar</p> <p>Utredaren ska bedöma de ekonomiska konsekvenserna av förslagen för det allmänna och konsekvenserna i övrigt av förslagen. Om förslagen kan förväntas leda till kostnadsökningar för det allmänna, ska utredaren föreslå hur dessa ska finansieras. Utredaren ska även bedöma vilka konsekvenser förslagen får för företag.</p> <p>Arbetsformerna och redovisning av uppdraget</p> <p>Utredaren ska samråda med och inhämta upplysningar från berörda myndigheter och andra organ, särskilt Försvarsmakten.</p> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 22 mars 2013.</p> <p> (Försvarsdepartementet)</p> <p></p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2012:69/ 2012-06-20T12:00:00+01:00 2012-06-20T12:00:00+01:00 2012:69 Översyn av bestämmelserna om skydd för landskapsinformation Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 20 juni 2012</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2> <p>En särskild utredare ska se över lagen <a href="https://lagen.nu/1993:1742">(1993:1742)</a> om skydd för landskapsinformation och förordningen <a href="https://lagen.nu/1993:1745">(1993:1745)</a> om skydd för landskapsinformation.</p> <p>I utredarens uppdrag ingår att föreslå den författningsreglering som bedöms nödvändig. Huvudsyftet är att modernisera regleringen. Utredaren ska bland annat ta ställning till i vilka situationer det ska krävas tillstånd för de verksamheter som anges i lagen samt vilken eller vilka myndigheter som ska ansvara för tillståndshanteringen.</p> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 28 juni 2013.</p> <p>Nuvarande regler om landskapsinformation</p> <p>Lagen och förordningen om skydd för landskapsinformation</p> <p>Lagen och förordningen om skydd för landskapsinformation trädde i kraft den 1 oktober 1994. Lagen ersatte då lagen <a href="https://lagen.nu/1975:370">(1975:370)</a> om förbud mot spridning och utförsel av vissa kartor och lagen <a href="https://lagen.nu/1975:371">(1975:371)</a> om förbud mot spridning och utförsel av flygbilder och vissa fotografiska bilder.</p> <p>Lagen om skydd för landskapsinformation innehåller bestämmelser om krav på tillstånd för sjömätning, för fotografering och liknande registrering från luftfartyg samt för upprättande av databaser med landskapsinformation. I lagen finns också bestämmelser om krav på tillstånd för spridning av flygbilder och liknande registreringar från luftfartyg, av kartor samt av andra sammanställningar av landskapsinformation. Med landskapsinformation avses enligt lagens 2 § lägesbestämd information om förhållanden på och under markytan samt på och under sjö- och havsbottnen. Lagen innehåller vidare vissa straffbestämmelser.</p> <p>I förordningen om skydd för landskapsinformation återfinns bestämmelser om vilka myndigheter som generellt är undantagna från kravet på tillstånd. Det anges vidare vilka myndigheter som ska ansvara för tillståndshanteringen för de i lagen angivna verksamheterna. När det gäller sjömätning och fotografering och liknande registrering från luftfartyg är det Försvarsmakten som är tillståndsprövande myndighet. Vid prövningen om tillstånd ska ges för sjömätning ska Sjöfartsverket lämna Försvarsmakten nödvändiga upplysningar.</p> <p>När det gäller inrättande av databaser med landskapsinformation är det Lantmäteriet som svarar för tillståndshanteringen. Lantmäteriet har också möjlighet att i specifika fall bevilja undantag från kravet på tillstånd och i vissa fall meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd. Vid Lantmäteriets prövning av tillstånd ska Försvarsmakten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och i vissa fall Sjöfartsverket lämna nödvändiga upplysningar.</p> <p>Vad beträffar spridning av flygbilder och liknande registreringar från luftfartyg, kartor i större skala än 1:100 000 samt andra sammanställningar av landskapsinformation handhas tillståndsprövningen av Försvarsmakten när det gäller flygbilder och liknande registreringar från luftfartyg, av Sjöfartsverket när det gäller sjökartor samt andra sammanställningar av landskapsinformation som endast avser Sveriges sjöterritorium och av Lantmäteriet när det gäller andra sammanställningar av landskapsinformation. Även när det gäller tillstånd till spridning har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Försvarsmakten en skyldighet att lämna upplysningar till den myndighet som prövar frågan om tillstånd.</p> <p>För beviljande av tillstånd eller för frågor om undantag från tillståndskravet krävs generellt enligt förordningen att tillståndet eller undantaget inte får antas medföra skada för Sveriges totalförsvar.</p> <p>Lagen och förordningen om geografisk miljöinformation</p> <p>Genom lagen <a href="https://lagen.nu/2010:1767">(2010:1767)</a> och förordningen <a href="https://lagen.nu/2010:1770">(2010:1770)</a> om geografisk miljöinformation har Sverige genomfört Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen, EUT L 108, 25.4.2007, s. 1 (Celex 32007L0002), det s.k. Inspire-direktivet.</p> <p>Lagstiftningen om geografisk miljöinformation syftar till att etablera en fungerande infrastruktur för tillgång till och utbyte av geografisk information som är användbar för verksamheter och åtgärder som kan påverka människors hälsa eller miljön (geografisk miljöinformation). Myndigheter, kommuner och vissa enskilda organ som har geografisk miljöinformation och informationshanteringstjänster ska medverka i det nya systemet genom att göra informationen och tjänsterna tillgängliga för allmänheten (informationsansvar) samt dela information med andra myndigheter, kommuner och enskilda organ som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter som kan ha betydelse för miljön (samarbete). Lantmäteriet har getts i uppgift att samordna den svenska infrastrukturen för tillgång till och utbyte av geografisk miljöinformation samt utveckla en portal på internet, den så kallade Geodataportalen.</p> <p>Under arbetet med införande av lagstiftningen om geografisk miljöinformation anförde Försvarsmakten att lagstiftningen riskerade att undergräva det skydd som bestämmelserna om sekretess och skydd för landskapsinformation gett olika typer av information som omfattas av den föreslagna lagstiftningen. Regeringens bedömning var dock att skyddet för landskapsinformationen inte undergrävdes utan konstaterade att merparten av den geografiska miljöinformation som omfattas av lagen utgör landskapsinformation och att de informationsansvariga därför måste ha tillstånd enligt den lagen för att få tillgängliggöra sin information enligt lagen om geografisk miljöinformation (prop. 2009/10:224, s. 71 f.). I 15 § lagen om geografisk miljöinformation finns för övrigt en hänvisning till bl.a. lagen om skydd för landskapsinformation.</p> <p>Näraliggande lagstiftning</p> <p>Enligt förordningen <a href="https://lagen.nu/2006:942">(2006:942)</a> om krisberedskap och höjd beredskap är myndigheter skyldiga att genomföra risk- och sårbarhetsanalyser. Kommuner och landsting ska genomföra motsvarande arbete enligt lagen <a href="https://lagen.nu/2006:544">(2006:544)</a> om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Avsikten med detta arbete är att stärka såväl den egna som samhällets krisberedskap, både vid fredstida krissituationer och vid höjd beredskap. Konkret syftar arbetet till att öka medvetenheten och kunskapen hos beslutsfattare samt verksamhetsansvariga om vilka hot och risker som finns inom det egna verksamhetsområdet. En väsentlig del av arbetet är att samla in information. Ibland utgörs informationen av landskapsinformation som hanteras i databaser.</p> <p>Genom skyddslagen <a href="https://lagen.nu/2010:305">(2010:305)</a> ersattes lagen <a href="https://lagen.nu/1990:217">(1990:217)</a> om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. Skyddslagen ger rättsliga förutsättningar för ett kvalificerat skydd för vissa byggnader, andra anläggningar och områden samt militära fartyg och luftfartyg (skyddsobjekt). Enligt 5 § 5 skyddslagen finns även möjlighet att besluta att vattenområden av särskild betydelse för det militära försvaret ska vara skyddsobjekt. Denna möjlighet är en kompensatorisk åtgärd för att militära skyddsområden och det skydd dessa kunde få utmönstrades ur lagstiftningen. Bestämmelserna i skyddslagen syftar till att erbjuda ett särskilt skydd mot hot i form av sabotage, terroristbrott enligt 2 § lagen <a href="https://lagen.nu/2003:148">(2003:148)</a> om straff för terroristbrott, spioneri, röjande i andra fall av hemliga uppgifter som rör totalförsvaret samt grovt rån (skyddsändamål).</p> <p>I offentlighets- och sekretesslagen <a href="https://lagen.nu/2009:400">(2009:400)</a>, OSL, finns bestämmelser om myndigheters och vissa andra organs handläggning vid registrering, utlämnande och övrig hantering av allmänna handlingar. Av särskild betydelse i detta sammanhang är bestämmelsen om försvarssekretess i 15 kap. 2 § OSL. Enligt denna bestämmelse gäller sekretess för uppgift som rör verksamhet för att försvara landet eller planläggning eller annan förberedelse av sådan verksamhet eller som i övrigt rör totalförsvaret, om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs. Sekretesstiden för en sådan uppgift är enligt huvudregeln högst fyrtio år. Regeringen har dock bemyndigats att meddela föreskrifter om att sekretessen ska gälla under längre tid.</p> <p>För uppgifter om</p> <p>- landskapsinformation om militärgeografiska förhållanden,</p> <p>- rikets fasta försvarsanläggningar för krigsbruk,</p> <p>- underhållsanläggningar som kan röja försvarets grupperingar,</p> <p>- planerade försvarsanläggningar i form av mineringar och</p> <p> andra hinder eller</p> <p>- militärtekniska forskningsresultat</p> <p>har regeringen i 4 § offentlighets- och sekretessförordningen <a href="https://lagen.nu/2009:641">(2009:641)</a> beslutat att sekretessen ska gälla i högst etthundrafemtio år.</p> <p>I säkerhetsskyddslagen <a href="https://lagen.nu/1996:627">(1996:627)</a> och den tillhörande säkerhetsskyddsförordningen <a href="https://lagen.nu/1996:633">(1996:633)</a> finns bestämmelser som gäller vid verksamheten hos staten, kommunerna, landstingen samt aktiebolag, handelsbolag, föreningar och stiftelser över vilka staten, kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande. Även vissa enskilda träffas av lagen. I författningarna finns bl.a. regler om säkerhetsskydd och säkerhetsprövning. Säkerhetsskyddsförordningen ålägger myndigheter, och de andra som förordningen gäller för, att göra en säkerhetsanalys vilket innefattar att undersöka vilka uppgifter i deras verksamhet som ska hållas hemliga med hänsyn till rikets säkerhet och vilka anläggningar som kräver ett säkerhetsskydd med hänsyn till rikets säkerhet eller skyddet mot terrorism. Enligt 12 § säkerhetsskyddsförordningen ska samråd ske med Försvarsmakten och i vissa fall Rikspolisstyrelsen innan en myndighet inrättar ett register som ska föras med hjälp av automatisk databehandling och som kan förutses komma att innehålla sådana uppgifter att utlämnandet av dem var för sig eller sammanställda kan skada totalförsvaret.</p> <p>Regeringen beslutade den 8 december 2011 att ge en särskild utredare i uppdrag att se över säkerhetsskyddslagstiftningen (dir. 2011:94). Det främsta syftet med översynen är att bättre anpassa lagstiftningen dels till vad som krävs för att skydda verksamhet som har betydelse för rikets säkerhet, dels till de krav det internationella samarbetet ställer. Utredningen har antagit namnet Utredningen om säkerhetsskyddslagen (Ju 2011:14).</p> <p>Tidigare utredningar</p> <p>Den 6 december 2005 inkom Lantmäteriet med en hemställan om ändring i 5 och 6 §§ förordningen om skydd för landskapinformation. Lantmäteriets förslag innebar att en större krets än tidigare skulle ges generell rätt att inrätta databaser med landskapsinformation.</p> <p>I september 2006 överlämnade Statskontoret rapporten Sjögeografisk information till båtnad för samhället. Statskontoret ansåg i rapporten att den enligt förordningen om skydd för landskapsinformation tredelade tillståndsprocessen för insamling (Försvarsmakten), inrättande av databas (Lantmäteriet) och spridning (Sjöfartsverket) av sjögeografisk information inte var ändamålsenlig. Enligt Statskontoret borde Försvarsmakten svara för hela tillståndsprocessen.</p> <p>Regeringen uppdrog därefter i november 2006 åt Försvarsmakten att tillsammans med Lantmäteriet och Sjöfartsverket utreda frågan vidare. Ett nytt uppdrag lämnades i januari 2008. De tre myndigheterna redovisade sitt underlag i juni 2008. Myndigheterna föreslog att Sjöfartsverket skulle få ansvar för tillståndsprocessen avseende sjömätning. De ansåg vidare att Sjöfartsverket skulle fatta sina beslut i samråd med Försvarsmakten och att Lantmäteriet kunde frikopplas helt från tillståndsprocessen.</p> <p>Med anledning av Lantmäteriets hemställan från 2005 och mot bakgrund Försvarsmaktens, Lantmäteriets och Sjöfartsverkets gemensamma utredning från 2008 upprättades en promemoria inom Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) med förslag till ändringar i förordningen om skydd för landskapsinformation. Ändringarna innebar i huvudsak följande:</p> <p>- Statliga myndigheter, kommuner och landsting samt aktiebolag, handelsbolag, föreningar och stiftelser över vilka staten, kommuner och landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande ges generell rätt att inrätta databaser med landskapsinformation. I dag gäller denna rätt endast för vissa utpekade statliga myndigheter. För övriga företag och enskilda krävs det fortfarande tillstånd av Lantmäteriet.</p> <p>- Sjöfartsverket får det samlade ansvaret för tillståndsprocessen avseende sjömätning. Uppgiften delas i dag av Sjöfartsverket, Försvarsmakten och Lantmäteriet.</p> <p>Promemorian remitterades i mars 2009. De flesta remissinstanserna var positiva till förslaget. Försvarsmakten och Säkerhetspolisen hade dock invändningar mot förslaget att utöka kretsen aktörer som inte behöver ha tillstånd för att inrätta databaser med landskapsinformation och menade att det skulle innebära för stora säkerhetsrisker.</p> <p>I juni 2011 redovisade Havsplaneringsutredningen tilläggsbetänkandet Kunskap på djupet - Kunskapsunderlag för havsplanering (SOU 2011:56). Utredningen föreslår bl.a. att lagen <a href="https://lagen.nu/1993:1742">(1993:1742)</a> om skydd för landskapsinformation kompletteras med en bestämmelse om att den som fått tillstånd för sjömätning efter genomförandet ska redovisa utförda mätningar till Sjöfartsverket. Utredningen föreslår vidare att förordningen <a href="https://lagen.nu/1993:1745">(1993:1745)</a> om skydd för landskapsinformation ändras så att Sjöfartsverket prövar alla frågor som rör tillstånd för sjömätning.</p> <p>Med hänvisning till propositionen En sammanhållen havspolitik (prop. 2008/09:170) och arbetet med att se över kriterierna för att bedöma djupinformationens militära värde anser Havsplaneringsutredningen även att de tidigare ställningstaganden om tillgång till djupinformation som redovisats i den angivna propositionen bör följas upp.</p> <p>Uppdraget att se över bestämmelserna om skydd</p> <p>för landskapsinformation</p> <p>Förändrad hotbild</p> <p>Det har i Sverige sedan lång tid tillbaka ansetts nödvändigt att begränsa tillgången till landskapsinformation för att säkerställa den nationella säkerheten (prop. 1993/94:32 s. 11). Det huvudsakliga syftet med lagen och förordningen om skydd för landskapsinformation är därför att förhindra att information om hemliga militära och civila försvarsanläggningars belägenhet och funktion återges i databaser eller på kartor på ett sätt som kan underlätta planeringen av ett fientligt angrepp mot Sverige eller i övrigt kan orsaka skada för totalförsvaret. Detta syfte bör vara styrande även för en framtida reglering av bestämmelserna om skydd för landskapsinformation. Den typ av uppgifter det är fråga om omfattas ofta av sekretess, ibland kvalificerad sekretess, och har av lagstiftaren i vissa fall ansetts vara så skyddsvärd att sekretesstiden utsträckts till etthundrafemtio år. En förklaring till att uppgifterna anses så skyddsvärda är att om de en gång röjts så kan de inte återtas. Det kan också vara omöjligt eller mycket komplicerat att ändra på militära geografiska förhållanden. Det kan dessutom vara oerhört kostsamt.</p> <p>Samtidigt kan det konstateras att Sverige i dag inte står inför samma militära hotbild som då lagen och förordningen tillkom för snart 20 år sedan. Regeringen har bedömt att ett enskilt militärt angrepp direkt mot Sverige är osannolikt under överskådlig tid. Däremot kan kriser eller incidenter, som även inbegriper militära maktmedel uppstå i vår region, och på längre sikt kan militära angreppshot inte uteslutas (prop. 2008/09:140 s. 28). Inom försvaret har det de senaste tio åren pågått en omfattande avveckling av anläggningar av den typ som lagen vill hemlighålla information om, beroende på ominriktningen av Försvarsmakten mot ett insatsförsvar. Å andra sidan har sedan den 11 september 2001 terroristhotet mot samhällsviktiga anläggningar och ledningssystem uppmärksammats alltmer. Information om sådana anläggningar och system insamlas och förvaltas i stor utsträckning av statliga och kommunala myndigheter och bolag med ansvar för störningsfri tillgång till t.ex. dricksvatten, el och telekommunikationer. Med hänsyn till kommuners och landstings ökade ansvar för krisberedskap och krishantering samt åliggandet enligt säkerhetsskyddslagen att genomföra säkerhetsanalyser i sin verksamhet bör det övervägas om det finns behov för dessa organ att i ökad utsträckning ha tillgång till landskapsinformation.</p> <p>Teknikutvecklingen har gjort bestämmelserna föråldrade</p> <p>Teknikutvecklingen under de senaste 10 åren har möjliggjort en masshantering av geografisk information som kan liknas vid den som uppkommit beträffande behandlingen av personuppgifter. Exempelvis kan användning av lägesbestämning med hjälp av en mobiltelefon eller digitalkamera i kombination med automatisk databehandling innebära att en databas med geografisk information inrättas.</p> <p>När bestämmelserna om skydd för landskapsinformation tillkom var de myndigheter som undantogs från kravet på tillstånd ledande inom framställningen av kartor med geografisk information och därmed lagring av informationen i databaser. Sedan dess har övriga statliga och kommunala myndigheter och bolag digitaliserat sina kartinnehav och lagrar och ajourhåller geografisk information i databaser. Dessutom samlar alltfler privata bolag in och lagrar geografisk information.</p> <p>Geografisk information används också allt mer i helt nya samhällssektorer, verksamheter och tillämpningar, ofta för att få ut så stor samhällsnytta som möjligt, men ibland även för rent kommersiella ändamål eller för att tillgodose rent privata intressen som t.ex. hur man hittar till en viss adress. De GIS-program (GIS - Geografiskt Informationssystem) som används i dag är enklare och mer användarvänliga än tidigare. Detta ökar möjligheten att presentera, hantera, analysera, kombinera och koppla ihop data vilket i vissa fall leder till skapandet av nya databaser.</p> <p>Uppdraget i den här delen</p> <p>Utredaren ska</p> <p>- särskilt analysera och ta ställning till om lagens definition av landskapsinformation är ändamålsenlig och om det finns behov av att utsträcka eller inskränka lagens tillämpningsområde. Utredaren ska ha som utgångspunkt att landskapsinformation som är känslig ur sekretessynpunkt fortfarande ska skyddas,</p> <p>- särskilt ta ställning till om det finns skäl att utöka kretsen aktörer som utan krav på tillstånd ska få utföra sjömätning, utföra fotografering och liknande registrering från luftfartyg, inrätta databaser med landskapsinformation samt sprida flygbilder och liknade registreringar från luftfartyg, kartor i större skala än 1:100 000 samt andra sammanställningar av landskapsinformation och liknande registreringar,</p> <p>- ta ställning till vilken eller vilka myndigheter som är lämpliga att svara för tillståndshanteringen samt för frågor om undantag från kravet på tillstånd,</p> <p>- om utredaren finner att tillståndsprocessen beträffande sjömätning i en reformerad lagstiftning i huvudsak bör motsvara dagens, särskilt pröva möjligheten att redan under 2012 rationalisera denna process på det sätt Havsplaneringsutredningen föreslagit,</p> <p>- klarlägga behovet av samordning med näraliggande lagstiftning, t.ex. bestämmelserna om geografisk miljöinformation och säkerhetsskyddslagstiftningen,</p> <p>- utarbeta förslag till den författningsreglering som bedöms nödvändig och</p> <p>- även i övrigt överväga och lämna förslag till förändrade regler i de fall det bedöms lämpligt för att modernisera regelverket och anpassa det till de krav som numera bör ställas på området.</p> <p>Uppdraget i övrigt</p> <p>Havsplanering</p> <p>Havsplaneringsutredningen har i sitt tilläggsbetänkande SOU 2011:56 i juni 2011 föreslagit bl.a. ändringar i lagstiftningen om skydd för landskapsinformation och ett fortsatt utredande av vissa frågor om skyddet för landskapsinformation kopplat till havsplaneringen.</p> <p>Utredaren ska därför</p> <p>- särskilt belysa frågor om havsplaneringen och lagstiftningen om skydd för landskapsinformation.</p> <p>EU-lagstiftning</p> <p>Det finns anledning att se över möjligheterna till en ökad samordning mellan tillståndshanteringen enligt bestämmelserna om skydd för landskapsinformation och ansvaret enligt bestämmelserna om geografisk miljöinformation för att göra geografisk miljöinformation tillgänglig för allmänheten.</p> <p>På EU-nivå pågår för närvarande arbete på ett par andra områden där det övergripande syftet är att göra viss geografisk information mer tillgänglig, exempelvis vad gäller satellitbilder inom GMES-programmet (Global Monitoring for Environment and Security) och allmän miljöinformation inom SEIS (Shared Environmental Information System).</p> <p>Utredaren ska därför</p> <p>- särskilt beakta och redovisa förslagens överensstämmelse med EU-rättsliga bestämmelser, bestämmelserna i regeringsformen och Europakonventionen om grundläggande fri- och rättigheter.</p> <p>Ekonomiska och andra konsekvenser</p> <p>Utöver vad som framgår av kommittéförordningen <a href="https://lagen.nu/1998:1474">(1998:1474)</a> om kostnadsberäkningar och konsekvensbeskrivningar, ska utredaren analysera huruvida ett genomförande av utredarens förslag skulle innebära en förändring av det offentliga åtagandet och om förslagen skulle riskera att leda till att kraven på statliga insatser ökar samt i övrigt redogöra för eventuella förändringar i ansvarsfördelningen mellan stat, kommuner, landsting samt företag och andra enskilda. Utredaren ska också analysera om förslagen kan innebära förändrade förutsättningar för möjligheterna att finansiera förvaltning och tillhandahållande av geografisk information. Om utredaren lämnar förslag som medför ökade kostnader på statsbudgeten ska även förslag till finansieringar från berörda utgiftsområden presenteras.</p> <h2 id="redovisning">Samråd och redovisning av uppdraget</h2> <p>Utredaren ska samråda med Försvarsmakten, Lantmäteriet, Sjöfartsverket, Sveriges geologiska undersökning, Rikspolisstyrelsen, Säkerhetspolisen, Havs- och vattenmyndigheten och andra berörda myndigheter och organisationer samt företrädare för näringslivet. Utredaren ska särskilt hålla sig informerad om och vid behov samråda med Utredningen om säkerhetsskyddslagen (Ju 2011:14).</p> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 28 juni 2013.</p> <p> (Försvarsdepartementet)</p> <p></p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2012:40/ 2012-05-03T12:00:00+01:00 2012-05-03T12:00:00+01:00 2012:40 Översyn av bestämmelserna om disciplinansvar inom totalförsvaret Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 3 maj 2012</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2> <p>En särskild utredare ska se över det disciplinansvarssystem som gäller för Försvarsmakten och, enligt vad som följer av lagen <a href="https://lagen.nu/1994:1811">(1994:1811)</a> om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. (LDT), vissa delar av totalförsvaret. I arbetet ska även bestämmelserna om disciplinansvar i lagen <a href="https://lagen.nu/1994:260">(1994:260)</a> om offentlig anställning (LOA) beaktas. Syftet med utredningen är att modernisera och förändra bestämmelserna om disciplinansvar för att de bättre ska passa det reformerade försvarets nya uppgifter. Utredaren ska utgå från ett helhetsgrepp på disciplinansvaret, när det gäller både personal och verksamhet.</p> <p>Utredaren ska bl.a.</p> <p>- kartlägga och analysera de senaste årens praxis inom Försvarsmakten för disciplinärenden och göra jämförelser med regleringen av disciplinansvar i andra jämförbara länders försvarsorganisationer,</p> <p>- överväga och föreslå vilka författningsändringar och övriga åtgärder som är nödvändiga för att anpassa disciplinansvarssystemet inom totalförsvaret till dagens uppgifter för Försvarsmakten,</p> <p>- redovisa ett samlat förslag till reformerad författnings-reglering av disciplinansvar inom totalförsvaret som står i överensstämmelse med ILO-konventionerna, Europa-konventionen och andra internationella konventioner.</p> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 1 juni 2013.</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>Nuvarande regler om disciplinansvar</p> <p>Frågorna om disciplinansvar regleras i olika författningar för totalförsvaret och offentligt anställda samt genom inter-nationella konventioner. Att det finns särskilda disciplinansvarsregler inom totalförsvaret har främst motiverats med verksamhetens natur och de särpräglade förhållanden som råder där krigsförbanden verkar (se prop. 1985/86:9).</p> <p>- Lagen <a href="https://lagen.nu/1994:1811">(1994:1811)</a> om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.</p> <p>Lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. (LDT) gäller enligt 1 § i lagen för:</p> <p>1. totalförsvarspliktiga under den tid då de är skyldiga att fullgöra värnplikt eller civilplikt enligt lagen <a href="https://lagen.nu/1994:1809">(1994:1809)</a> om totalförsvarsplikt,</p> <p>2. dem som genomgår utbildning för att få militär anställning i Försvarsmakten eller i övrigt genomgår militär utbildning inom myndigheten,</p> <p>3. hemvärnsmän under den tid då de är tjänstgörings-skyldiga,</p> <p>4. dem som genom krigsfrivilligavtal eller annat avtal åtagit sig att tjänstgöra frivilligt i befattningar i Försvarsmaktens krigsorganisation, under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga och</p> <p>5. dem som är anställda i Försvarsmakten och tjänstgör utomlands i en internationell militär insats.</p> <p>Om Sverige är i krig gäller lagen enligt 2 § även för</p> <p>1. alla som, utöver det som sägs i 1 §, är tjänst-göringsskyldiga i Försvarsmakten,</p> <p>2. polismän som utan att vara tjänstgöringsskyldiga i Försvarsmakten är skyldiga att delta i Sveriges försvar,</p> <p>3. skyddsvakter som förordnats med stöd av skyddslagen <a href="https://lagen.nu/2010:305">(2010:305)</a>,</p> <p>4. alla som annars vistas vid avdelningar av Försvarsmakten, när avdelningarna är i fält eller verkar under liknande förhållanden, och</p> <p>5. medlemmar av den organiserade motståndsrörelsen.</p> <p>En disciplinansvarig som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad han eller hon på grund av instruktioner, förmäns eller andra chefers order eller i övrigt ska iaktta i tjänsten ska enligt 8 § LDT åläggas disciplinpåföljd för disciplinförseelse. I ringa fall ska någon påföljd inte åläggas. Disciplinpåföljderna är enligt 10 § LDT varning, extratjänst och löneavdrag. Vid val av påföljd är varning att anse som en lindrigare påföljd än extratjänst och löneavdrag.</p> <p>I lagen finns vidare bestämmelser om bl.a. åtalsanmälan, handläggning av disciplinärenden samt tvångsmedel och överklaganden.</p> <p>- Förordningen <a href="https://lagen.nu/1995:241">(1995:241)</a> om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.</p> <p>Förordningen om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. innehåller närmare bestämmelser om bl.a. auditörer, handläggningen av disciplinärenden, verkställighetsåtgärder, tvångsmedel, överklagande av beslut om disciplinpåföljd och ersättningsärenden.</p> <p>- Lagen om offentlig anställning</p> <p>Försvarsmaktens personal omfattas, förutom i de situationer som faller in under LDT, av de bestämmelser om disciplinansvar för statligt anställda som finns i lagen <a href="https://lagen.nu/1994:260">(1994:260)</a> om offentlig anställning (LOA). I LOA finns bestämmelser om disciplinansvar m.m. för statligt anställda i 14-21 §§. En arbetstagare som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter i anställningen får meddelas disciplinpåföljd för tjänsteförseelse. Disciplinpåföljderna utgörs av varning och löneavdrag. Tillämpningen av andra författningar i förhållande till LOA regleras i 42 §.</p> <p>- Internationella konventioner</p> <p>Av ILO:s konvention (nr 29) angående tvångs- eller obligatoriskt arbete framgår att varje medlem som ratificerar konventionen förbinder sig att inom kortast möjliga tid undertrycka användandet av tvångs- eller obligatoriskt arbete i alla dess former. Av artikel 2 i konventionen framgår att vid tillämpning av konventionen ska med beteckningen tvångs- eller obligatoriskt arbete förstås varje arbete eller tjänst som krävs av en person under hot om något slag av straff och till vars utförande ifrågavarande person inte erbjudit sig av fri vilja.</p> <p>Undantag görs dock i artikel 2 andra stycket bland annat för arbete eller tjänst som krävs av någon i kraft av lagar om obligatorisk militärtjänst och avser arbete av rent militär karaktär. Ytterligare undantag görs för arbete eller tjänst som krävs av någon i fall av "force majeure", det vill säga krigstillfällen, katastrofer eller tillbud såsom eldsvådor, översvämningar, hungersnöd och jordbävningar. Sverige har ratificerat konventionen.</p> <p>Av ILO:s konvention (nr 105) angående avskaffande av tvångsarbete följer vidare av artikel 1 att varje medlem som ratificerar denna konvention förbinder sig att avskaffa och inte i någon form använda tvångsarbete såsom arbetsdisciplinär åtgärd. Sverige har ratificerat konventionen.</p> <p>Artikel 4 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) föreskriver att ingen får tvingas att utföra tvångsarbete eller annat påtvingat arbete. Med tvångsarbete eller annat påtvingat arbete avses inte arbete som vanligtvis utkrävs av den som är frihetsberövad eller som är villkorligt frigiven och inte heller tjänstgöring av militär art. I länder där samvetsbetänkligheter mot sådan tjänstgöring beaktas avses inte heller tjänstgöring som utkrävs i stället för militär värnpliktstjänstgöring. Vidare avses inte tjänstgöring som utkrävs när nödläge eller olycka hotar samhällets existens eller välfärd och inte arbete eller tjänstgöring som ingår i de normala medborgerliga skyldigheterna. Av artikel 4 i tilläggsprotokoll 7 till konventionen framgår vidare att ingen får lagföras eller straffas på nytt i en brottmålsrättegång i samma stat för ett brott för vilket han eller hon redan blivit slutligt frikänd eller dömd i enlighet med lagen och rättegångsordningen i denna stat. Begreppen brott och brottmålsrättegång har konventionsautonom innebörd.</p> <p>Motsvarande bestämmelser som i artikel 4 i Europa-konventionen samt artikel 4 i tilläggsprotokoll 7 till den konventionen finns också i artikel 5 respektive artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.</p> <p>Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, ICCPR, som antogs av FN:s generalförsamling 1966 och trädde i kraft 1976, föreskriver bl.a. att slaveri, slavhandel och tvångsarbete ska förbjudas. I artikel 8 c) i konventionen medges undantag bl.a. för arbete eller tjänstgöring som utkrävs av någon som är berövad sin frihet genom ett rättsligt giltigt domstolsbeslut eller av någon som är villkorligt frigiven. Andra undantag inkluderar exempelvis tjänstgöring av militär art, tjänstgöring som utkrävs då nödläge eller olycka hotar samhällets fortbestånd eller välfärd och arbete eller tjänstgöring som ingår i normala medborgerliga skyldigheter.</p> <p>Tidigare utredning</p> <p>Regeringen beslutade den 16 juli 2009 att tillsätta en utredning för att se över och föreslå de åtgärder som behövs för att kunna anpassa Försvarsmaktens personalförsörjning till myndighetens nya uppgifter och behov (dir. 2009:58). Utredningen lämnade i november 2010 betänkandet Personalförsörjning i ett reformerat försvar (SOU 2010:86). Utredningen föreslog en ny speciallag som ska reglera vissa arbetsrättsliga frågor för arbetstagare som är anställda som gruppbefäl, soldater och sjömän i Försvarsmakten.</p> <p>Bestämmelserna i speciallagen om tjänstgöring i internationella militära insatser och om disciplinansvar vid tjänstgöring i sådana insatser föreslog utredningen skulle gälla för alla anställda i Försvarsmakten vid tjänstgöring i en sådan insats.</p> <p>I sina remissvar över utredningen avstyrkte Försvarsmakten och Kungliga Krigsvetenskapsakademin förslaget till reglering på disciplinområdet. Båda remissinstanserna förordade i stället en samlad översyn av detta område.</p> <p>Även Arbetsdomstolen hade synpunkter på utredningens förslag och pekade på det motsägelsefulla i att en lag om vissa arbetstagare i Försvarsmakten innehåller bestämmelser som gäller all personal i Försvarsmakten.</p> <p>Propositionen Soldatanställningar i Försvarsmakten</p> <p>Betänkandet Personalförsörjning i ett reformerat försvar har legat till grund för propositionen Soldatanställningar i Försvarsmakten (prop. 2011/12:115), som regeringen beslutade den 19 mars 2012. I propositionen föreslås en ny lag om vissa försvarsmaktsanställningar. De arbetstagare som omfattas av lagförslaget är gruppbefäl, soldater och sjömän. I den föreslagna lagen regleras Försvarsmaktens möjlighet att anställa dessa personalkategorier.</p> <p>I propositionen redovisar regeringen bedömningen att den befintliga modellen, med separat lagstiftning när det gäller disciplinansvar, bör gälla tills vidare. Samtidigt anser regeringen att disciplinansvarsregleringen på Försvarsmaktens område bör ses över. Regeringen aviserar därför i propositionen att en utredning ska tillsättas med uppdrag att lämna förslag på hur disciplinansvaret ska utformas när det gäller all Försvarsmaktens personal. I propositionen bedömer regeringen även att eventuella framtida justeringar i bestämmelserna om disciplinansvar bör göras med utgångspunkt från ett helhetsgrepp och med beaktande av vunna praktiska erfarenheter från det nya personalförsörjningssystemet.</p> <p>Uppdraget att se över bestämmelserna om disciplinansvar inom totalförsvaret</p> <p>Bestämmelserna om disciplinansvar inom totalförsvaret har i huvudsak formats i ett försvar som grundade sig på värnplikt och där den huvudsakliga verksamheten som bedrevs var att utbilda värnpliktiga. För anställd personal har i stor utsträckning LOA tillämpats.</p> <p>Den pågående omställningen av Försvarsmakten innebär att försvaret omformas från en organisation för främst utbildning av värnpliktiga och befäl till en organisation som i ökande grad används för nationella och internationella insatser. Insatsförbandens ökade användbarhet och tillgänglighet är det överordnande målet för reformen.</p> <p>Bestämmelserna om disciplinansvar inom totalförsvaret behöver moderniseras och förändras för att bättre passa det reformerade försvarets nya uppgifter.</p> <p>Nuvarande reglering av disciplinansvaret innebär att olika regelverk tillämpas för olika personalgrupper och i olika typer av verksamhet. I praktiken kan t.ex. de som tjänstgör inom ramen för hemvärnet lyda under ett regelverk och resterande personal lyda under ett annat. Detta trots att samtliga lyder under samma befäl, och i samverkan med varandra löser samma uppgifter. Motsvarande problematik kan gälla i de fall där olika myndigheter deltar i samma verksamhet men personalen lyder under olika disciplinansvar på grund av sin anställning.</p> <p>Vidare kan det vara svårt att dra gränsen mellan verksamheter som innebär olika disciplinansvar för den berörda personalen. Detta förhållande kan bland annat innebära tolkningsproblem för enskilda beslutsfattare och svårigheter för dem som omfattas av disciplinansvaret att förutse systemets omfattning och effekter. Möjligheten att skapa ett sammanhållet regelverk för disciplinfrågor behöver därför utredas.</p> <p>Ett reformerat disciplinansvarssystem för totalförsvaret ska även fortsättningsvis omfatta situationer såväl i fredstid som vid höjd beredskap samt omfatta de olika grupper som omfattas av LDT i dag. Disciplinansvarssystemet ska också vara väl avvägt mellan arbetsgivares och arbetstagares behov och intressen.</p> <p>Utredaren ska därför</p> <p>- kartlägga och analysera de senaste årens praxis inom Försvarsmakten för disciplinärenden, vid tillämpning av såväl LDT som LOA,</p> <p>- kartlägga och analysera dagens problematik när det gäller olika disciplinansvarsreglering för skilda personalgrupper som deltar i samma verksamhet,</p> <p>- göra jämförelser med regleringen av disciplinansvar i andra jämförbara länders försvarsorganisationer,</p> <p>- överväga och föreslå vilka författningsändringar och övriga åtgärder som är nödvändiga för att anpassa disciplinansvarssystemet inom totalförsvaret till dagens uppgifter för Försvarsmakten,</p> <p>- redovisa ett samlat förslag till reformerad författnings-reglering av disciplinansvar inom totalförsvaret som står i överensstämmelse med ILO-konventionerna, Europa-konventionen och andra internationella konventioner som kan vara av betydelse i sammanhanget.</p> <p>Som utgångspunkt för sitt arbete ska utredaren ha Försvarsmaktens uppgifter, de bedömningar regeringen har redovisat i propositionen Ett användbart försvar (prop. 2008/09:140), propositionen Modern personalförsörjning för ett användbart försvar (prop. 2009/10:160) och propositionen Soldatanställningar i Försvarsmakten (prop. 2011/12:115), samt de krav på myndigheten som följer av detta.</p> <p>En utgångspunkt ska vidare vara att ett reformerat disciplinsystem ska vara sammanhållet, rättssäkert och förutsägbart, oavsett personalkategori och oavsett i vilken del av Försvarsmaktens verksamhet som personalen tjänstgör.</p> <p>Konsekvensbeskrivningar</p> <p>Utöver vad som framgår av kommittéförordningen <a href="https://lagen.nu/1998:1474">(1998:1474)</a> om kostnadsberäkningar, finansiering och konsekvensbeskrivningar, ska utredaren beskriva konsekvenser av förslagen för Försvarsmaktens och andra berörda myndigheters verksamhet.</p> <h2 id="redovisning">Samråd och redovisning av uppdraget</h2> <p>Utredaren ska samråda med Försvarsmakten, Försvars-högskolan och andra berörda myndigheter och organisationer, däribland berörda arbetstagarorganisationer och frivilliga försvarsorganisationer.</p> <p>Myndigheterna ska lämna det underlag som utredningen begär för sitt arbete.</p> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 1 juni 2013.</p> <p> (Försvarsdepartementet)</p> <p></p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2012:28/ 2012-04-04T12:00:00+01:00 2012-04-04T12:00:00+01:00 2012:28 Tilläggsdirektiv till Utredningen om översyn av samhällets alarmeringstjänst Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 4 april 2012</p> <p>Förlängd tid för uppdraget</p> <p>Regeringen beslutade den 1 december 2011 kommittédirektiv om en översyn av samhällets alarmeringstjänst (dir. 2011:106). Enligt utredningens direktiv skulle uppdraget redovisas senast den 14 december 2012.</p> <p>Utredningstiden förlängs. Uppdraget ska i stället redovisas senast den 30 april 2013.</p> <p> (Försvarsdepartementet)</p> <p></p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2012:5/ 2012-01-19T12:00:00+01:00 2012-01-19T12:00:00+01:00 2012:5 Tilläggsdirektiv till utredningen En effektiv Sevesolagstiftning (Fö 2011:02) Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 19 januari 2012</p> <p>Förlängd tid för uppdraget</p> <p>Regeringen beslutade den 25 augusti 2011 kommittédirektiv om en översyn av regleringen av tillståndsgivning och tillsyn för verksamheter som hanterar farliga kemiska ämnen av visst slag och viss mängd, s.k. Sevesoverksamheter (dir. 2011:72).</p> <p>Enligt utredningens direktiv skulle uppdraget redovisas senast den 29 juni 2012.</p> <p>Utredningstiden förlängs. Uppdraget ska istället redovisas senast den 1 november 2012.</p> <p> (Försvarsdepartementet)</p> <p></p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2011:113/ 2011-12-15T12:00:00+01:00 2011-12-15T12:00:00+01:00 2011:113 Tilläggsdirektiv till Utredningen om Sveriges möjligheter att ta emot internationellt stöd vid kriser och allvarliga händelser i fredstid (Fö 2010:03) Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 15 december 2011</p> <p>Förlängd tid för uppdraget</p> <p>Regeringen beslutade den 29 april 2010 kommittédirektiv om en kartläggning av de förutsättningar och hinder som kan finnas för Sveriges möjligheter att ta emot internationellt stöd vid kriser och allvarliga händelser i fredstid (dir. 2010:49). Uppdraget skulle slutredovisas den 1 juni 2011.</p> <p>Regeringen beslutade den 10 mars 2011 tilläggsdirektiv till utredningen, med ändring av utredningstiden så att uppdraget i stället skulle redovisas senast den 16 januari 2012 (dir. 2011:19).</p> <p>Utredningstiden förlängs nu ytterligare. Uppdraget ska i stället redovisas senast den 30 april 2012.</p> <p> (Försvarsdepartementet)</p> <p></p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2011:103/ 2011-12-08T12:00:00+01:00 2011-12-08T12:00:00+01:00 2011:103 Utvidgad frivillig försvarsverksamhet som även omfattar stöd till anhöriga och veteransoldater Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 8 december 2011</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2> <p>En särskild utredare ska föreslå hur den frivilliga försvarsverksamheten kan utvidgas till att innefatta verksamhet för anhöriga och veteransoldater. Syftet är att ytterligare förbättra stödet till anhöriga under internationella militära insatser och till personal som tidigare tjänstgjort i internationella militära insatser. Det kan ske genom att förutsättningarna för organisationer som ger sådant stöd förbättras.</p> <p>Utredaren ska bl.a.</p> <p>- utreda om och föreslå hur frivillig försvarsverksamhet kan innefatta verksamhet för anhöriga och veteransoldater,</p> <p>- utreda om och föreslå hur organisationer som bedriver sådan verksamhet kan få uppdrag och organisationsstöd inom ramen för den frivilliga försvarsverksamheten,</p> <p>- analysera konsekvenserna för övriga regelsystem om innebörden i frivillig försvarsverksamhet utvecklas, och</p> <p>- lämna nödvändiga författningsförslag.</p> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 1 november 2012.</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>Internationella militära insatser, personalen och de anhöriga</p> <p>Försvarsmaktens internationella verksamhet är i dag omfattande och har en stor spännvidd. Genom den utveckling av Försvarsmakten mot ökad användbarhet och tillgänglighet som regeringen redovisat i den av riksdagen 2009 beslutade försvarspolitiska inriktningen (prop. 2008/09:140, bet. 2008/09:FöU10, rskr. 2008/09:292), kommer myndighetens engagemang i insatser utanför Sverige att vara fortsatt högt. Det innebär att antalet personer som deltar kommer att vara stort. Deltagande i internationella militära insatser medför risker och andra påfrestningar. Vilka insatser som genomförs och förhållanden under dessa kommer dock att variera över tiden. Exempelvis beslutade riksdagen i december 2010 om fortsatta militära insatser i Afghanistan (prop. 2010/11:35, bet. 2010/11:UFöU1, rskr. 2010/11:108), i april 2011 om svenskt deltagande i den internationella insatsen i Libyen (prop. 2010/11:111, bet. 2010/11:UFöU3, rskr. 2010/11:207) och i juni 2011 om en förlängning av insatsen i Libyen (prop. 2010/11:127, bet. 2010/11:UFöU4, rskr. 2010/11:308).</p> <p>I propositionen Modern personalförsörjning för ett användbart försvar (prop. 2009/10:160, bet. 2009/10:FöU8, rskr. 2009/10:269) konstaterade regeringen att det i de flesta fall är riksdagen som på regeringens förslag beslutar om en internationell militär insats. Riksdagen och regeringen har därför det yttersta ansvaret för att den utsända personalen ges förutsättningar för att lösa sina uppgifter. Att utveckla omhändertagandet av personalen vid internationella militära insatser - veteransoldatpolitiken - är en viktig del i den pågående reformeringen av det militära försvaret. Den framtida veteransoldatpolitiken utgår från en helhetssyn som inkluderar rekrytering av personalen, utbildning och förberedelser inför insatsen, stöd och åtgärder under insatsen, omhändertagande samt stöd och eventuell rehabilitering efter insatsen. Också stödet till de anhöriga, särskilt barnen, utgör en viktig del i denna helhetssyn.</p> <p>Veteransoldatpolitiken</p> <p>Genom riksdagens beslut våren 2010 med anledning av propositionen Modern personalförsörjning för ett användbart försvar lades en samlad svensk veteransoldatpolitik fast. Regeringens inriktning är att den samlade veteransoldatpolitiken ska vara genomförd vid utgången av 2011.</p> <p>Den 1 januari 2011 trädde lagen <a href="https://lagen.nu/2010:449">(2010:449)</a> respektive förordningen <a href="https://lagen.nu/2010:651">(2010:651)</a> om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser i kraft. Härigenom har omhändertagandet av personalen under och efter internationella militära insatser stärkts. Försvarsmakten har ett särskilt uppföljningsansvar av personal som tjänstgjort internationellt. Utan begränsning i tiden ska myndigheten bistå den enskilde med stödåtgärder. Anhörigstödet har utvecklats.</p> <p>En viktig del i den nya veteransoldatpolitiken är vidare ett utvecklat sätt att ge uppdrag och organisationsstöd till organisationer med anknytning till veteransoldater. Det gäller främst veteransoldatorganisationer och anhörigstödsorganisationer.</p> <p>I propositionen konstaterades att Försvarsmakten redan har ett samarbete med flera organisationer som är verksamma inom dessa områden. Organisationerna har typiskt sett tre viktiga egenskaper i detta sammanhang. Den första är att de har god kunskap om villkoren för deltagande i internationella insatser och därmed förståelse för den enskilde veteransoldaten och dennes problem. Den andra är att en enskild organisation kan ha lättare att arbeta mer informellt och bygga upp en förtroendefull relation till den enskilde veteransoldaten. Den tredje egenskapen är att veteransoldatorganisationer har goda förutsättningar att i sin verksamhet upptäcka veteransoldater som mår dåligt. Vidare är veteransoldatorganisationerna väl rustade för en angelägen verksamhet, nämligen kamratstödet. Liknande arrangemang finns för anhörigstöd. Samarbetet med sådana organisationer borde för kontinuitetens skull formaliseras. Syftet skulle vara att tillförsäkra att den verksamhet organisationerna bedriver ska kunna fortsätta och utvecklas också i ett mer långsiktigt perspektiv. För att detta ska vara möjligt, erinrade regeringen om, är det nödvändigt för organisationen att också en mer långsiktig finansiering av verksamheten är säkrad.</p> <p>Det är Försvarsmakten som har ansvaret för att organisera omhändertagandeverksamheten. Det är myndigheten som ska bedöma vilka organisationer som kan vara aktuella för närmare samarbete, samt komma överens med organisationerna om uppdrag.</p> <p>På regeringens uppdrag har Försvarsmakten våren 2011 redovisat olika frågor om genomförandet av veteransoldatpolitiken. En del i detta har gällt anhörigstödet och förhållandet att Försvarsmakten enligt 14 § förordningen <a href="https://lagen.nu/2010:651">(2010:651)</a> om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser ska ha en handlingsplan för arbetet med anhörig- och familjefrågor. Myndigheten har redovisat en sådan handlingsplan och beslutat om en intern instruktion för anhörigstöd. I detta ingår bl.a. ett omfattande informationsmaterial och samarbete med anhörigstödsorganisationer.</p> <p>Våren 2011 har Försvarsmakten också beslutat om en handlingsplan för stöd till veteransoldater. I planen redovisas bl.a. hur veteransoldater ska stödjas och vem inom myndigheten som ska svara för stödet.</p> <p>En annan del av genomförandet av veteransoldatpolitiken har gällt Försvarsmaktens samarbete med organisationer. I denna del har myndigheten redovisat det pågående samarbetet.</p> <p>Frivillig försvarsverksamhet</p> <p>Med frivillig försvarsverksamhet menas enligt förordningen <a href="https://lagen.nu/1994:524">(1994:524)</a> om frivillig försvarsverksamhet - frivilligförordningen - verksamhet som främjar totalförsvaret och som omfattar försvarsupplysning samt rekrytering och utbildning för uppgifter inom totalförsvaret. I bilagan till frivilligförordningen anges de frivilliga försvarsorganisationerna. Organisationerna har sina mål och syften med utgångspunkt i förordningens kriterier. Frivilligförordningen innefattar inte stöd till anhöriga eller veteransoldater i frivillig försvarsverksamhet och ingen av dagens frivilliga försvarsorganisationer inriktar sin verksamhet på stöd till anhöriga eller veteransoldater. De organisationer som inriktar sig på sådan verksamhet ingår inte bland de frivilliga försvarsorganisationerna enligt frivilligförordningen.</p> <p>I frivilligförordningen anges att Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får ge uppdrag till organisationer som bedriver frivillig försvarsverksamhet. Organisationer som bedriver frivillig försvarsverksamhet kan få organisationsstöd i form av organisationsbidrag och verksamhetsbidrag. Verksamhetsbidraget ska bidra till organisationernas förmåga att ta emot och genomföra uppdrag och leverera efterfrågad resurs, vilket innebär administrativ basverksamhet, rekrytering syftande till nuvarande och kommande uppdrag samt verksamhetsutveckling. Dessa bidrag betalas ut av myndigheterna ovan mot bakgrund av organisationernas medlemstal respektive de uppdrag de genomfört de senaste två åren. I Försvarsmaktens och Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps regleringsbrev anges särskilt vilka medel som får användas för dessa ändamål. Ytterligare bestämmelser om frivilliga finns i bl.a. förordningen <a href="https://lagen.nu/1994:523">(1994:523)</a> om förmåner till frivilliga.</p> <p>Den frivilliga försvarsverksamheten belystes i Frivilligutredningens betänkande Ny inriktning av frivillig beredskapsverksamhet (SOU 2008:101). Av betänkandets förslag har bl.a. följande genomförts: att myndigheternas behov av stöd ska vara styrande för uppdrag inom frivillig försvarsverksamhet, att de frivilliga försvarsorganisationerna bör bidra till Försvarsmaktens framtida rekrytering av soldater och sjömän samt att stödet till frivillig försvarsverksamhet bör riktas till verksamhet i stället för organisationer. Betänkandets förslag i övrigt bereds i Regeringskansliet. Frivilligutredningen behandlade inte frågan om att utveckla den frivilliga försvarsverksamheten till att kunna innefatta även stöd till veteransoldater och anhöriga. Detta ingick inte heller i utredningens direktiv.</p> <p>Behovet av en utredning</p> <p>Reformeringen till det nya försvaret, med en mer användbar och tillgänglig insatsorganisation bestående av stående och kontrakterade insatsförband, innebär att grunderna för utformningen av försvaret, i vid mening, har förändrats. I prop. 2009/10:160 redovisas en ny inriktning bl.a. när det gäller veteransoldatpolitiken. Veteransoldatfrågan är viktig och frågorna om anhörigstöd m.m. har framstått som en alltmer betydelsefull del under genomförandet av denna politik. Regeringen anser därför att det redan nu finns skäl att fortsätta utvecklingen av stödet till veteransoldater och anhöriga. Frågor om uppdrag och organisationsstöd till organisationer som Försvarsmakten samarbetar med inom ramen för sitt veteransoldatpolitiska ansvar bör därför belysas ytterligare.</p> <p>Den frivilliga försvarsverksamheten är av betydelse för Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Med den nya försvarsinriktningen med ett tillgängligt och användbart insatsförsvar i stället för det tidigare invasionsförsvaret ändras emellertid också behovet av frivillig försvarsverksamhet.</p> <p>Genom den nya försvarsinriktningen och en fortsatt hög ambition när det gäller internationella militära insatser finns det skäl att överväga om inte veteransoldat- och anhörigstöd bör kunna ges inom ramen för frivillig försvarsverksamhet. Regeringen anser således att det bör utredas om och hur den nuvarande frivilliga försvarsverksamheten ska kunna utvidgas till att även kunna innefatta stöd till organisationer som bedriver verksamhet för veteransoldater och anhöriga. I arbetet ska förhållandet till andra tillämpliga regler belysas.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>En särskild utredare ska med utgångspunkt i den pågående reformeringen av försvaret - och särskilt senare års propositioner - överväga om, och i så fall föreslå hur den frivilliga försvarsverksamheten enligt frivilligförordningen kan utvidgas till att innefatta verksamhet för veteransoldater och anhöriga, vilken i dag genomförs inom veteransoldatpolitiken enligt prop. 2009/10:160. I detta ligger att föreslå om och hur kriterierna för frivillig försvarsverksamhet i frivilligförordningen bör anpassas för att medge att uppdrag och organisationsstöd inom frivillig försvarsverksamhet ges till organisationer som bedriver stöd till veteransoldater och anhöriga.</p> <p>Utredaren ska</p> <p>- utreda om och föreslå hur frivillig försvarsverksamhet kan innefatta verksamhet för anhöriga och veteransoldater,</p> <p>- utreda om och föreslå hur organisationer som bedriver sådan verksamhet kan få uppdrag och organisationsstöd inom ramen för den frivilliga försvarsverksamheten,</p> <p>- bedöma vilka konsekvenser en förändring skulle innebära för de nuvarande frivilliga försvarsorganisationerna,</p> <p>- analysera konsekvenserna för övriga regelsystem om innebörden i frivillig försvarsverksamhet utvecklas samt lämna nödvändiga förslag i detta avseende,</p> <p>- analysera sina förslag i förhållande till EU-rätten och andra internationella rättsakter samt säkerställa att förslagen är förenliga med dessa,</p> <p>- redovisa kostnaderna för verksamheten i nuläget,</p> <p>- redovisa effekterna för Försvarsmaktens nuvarande verksamhet, frivillig försvarsverksamhet och frivilliga försvarsorganisationer av en förändring som genomförs inom en oförändrad ekonomisk ram,</p> <p>- om utredarens förslag får ekonomiska konsekvenser redovisa dessa och föreslå finansiering inom berörd anslagsram, och</p> <p>- lämna nödvändiga författningsförslag.</p> <h2 id="redovisning">Samråd och redovisning av uppdraget</h2> <p>Utredaren ska samverka med Försvarsmakten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och andra berörda myndigheter, de frivilliga försvarsorganisationerna och med övriga berörda.</p> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 1 november 2012.</p> <p> (Försvarsdepartementet)</p> <p></p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2011:106/ 2011-12-01T12:00:00+01:00 2011-12-01T12:00:00+01:00 2011:106 Översyn av samhällets alarmeringstjänst Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 1 december 2011</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2> <p>En utredare ska se över samhällets alarmeringstjänst. Syftet med översynen är att säkerställa att alarmeringstjänsten fungerar på ett effektivt, säkert och ändamålsenligt sätt. Utredaren ska kartlägga samhällets alarmeringstjänst, pröva och föreslå i vilken organisationsform verksamheten ska bedrivas.</p> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 14 december 2012.</p> <p>SOS-tjänsten</p> <p>SOS-tjänsten infördes efter ett beslut i riksdagen 1956 (prop. 1956: 1 bil. 27, SU 1956:9, rskr 1956:155). Genom riksdagsbeslutet infördes ett gemensamt nödnummer för de olika hjälporganen, polis, räddningstjänst och ambulans. Sverige blev först i världen med ett särskilt gemensamt nödnummer. Televerket svarade för SOS-tjänsten och inrättade särskilda förmedlingsfunktioner vid telestationerna.</p> <p>Riksdagen beslutade 1972 att SOS-tjänsten skulle föras över till länsalarmeringscentraler samt godkände avtal mellan Televerket, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet om bildande av ett alarmeringsbolag (prop. 1972: 129, TU 1972: 20, rskr 1972: 329). Reformen byggde på ett förslag från Räddningstjänstutredningen (SOU 1971:50).</p> <p>Med uppgift att driva länsalarmeringscentralerna bildades 1973 SOS Alarm AB med staten, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet som ägare.</p> <p>År 1994 bytte bolaget namn till SOS Alarm Sverige AB och bolaget blev mer uttalat ett affärsdrivande bolag. Samtidigt tecknades ett alarmeringsavtal mellan staten och bolaget. Avtalets syfte är att säkerställa en effektiv alarmeringstjänst och ge möjlighet att tillkalla eller komma i förbindelse med polis, statlig och kommunal räddningstjänst samt ambulans. Genom alarmeringsavtalet, som löper tills vidare, garanteras bl.a. SOS-tjänsten. SOS-tjänsten innefattar att svara på nödanropsnumret 112, genomföra en primär intervju där SOS-operatören reder ut behovet av hjälp och den ungefärliga belägenheten för hjälpinsatsen, fastställa vem som ska ansvara för att lämna den hjälp som behövs samt att vidarekoppla samtalet till ansvarigt hjälporgan.</p> <p>År 2008 reviderades alarmeringsavtalet i viss utsträckning. I det nya avtalet tydliggörs att SOS Alarm Sverige AB är en viktig resurs i samhällets krisberedskap. Det ställs även krav på att SOS Alarm Sverige AB ska kunna tillhandahålla landstäckande kommunikation i Sveriges nationella radiokommunikationssystem för samverkan och ledning, Rakel. Vidare krävs att bolaget kan administrera, utveckla och erbjuda samordningstjänster inom systemet. Slutligen ska SOS Alarm Sverige AB på uppdrag av behöriga myndigheter vidareförmedla information till beredskaps- och ledningsfunktionerna vid centrala statliga myndigheter med särskilt ansvar för krisberedskap enligt förordningen <a href="https://lagen.nu/2006:942">(2006:942)</a> om krisberedskap och höjd beredskap. I avtalet åtar sig SOS Alarm Sverige AB också att aktivt medverka i statens kommande projekt med syfte att utveckla metoder för kriskommunikation vid större händelser.</p> <p>I alarmeringsavtalet anges vidare att samtliga kommuner, landsting och statliga räddningsorgan ska kunna träffa särskilda avtal för utalarmering, prioritering och dirigering av räddningsresurser.</p> <p>SOS Alarm Sverige AB ägs i dag gemensamt med hälften vardera av svenska staten och SKL Företag AB, ett av förbundet Sveriges Kommuner och Landsting helägt bolag. Inom Regeringskansliet ansvarar Finansdepartementet för statens ägande i bolaget medan Försvarsdepartementet förvaltar alarmeringsavtalet.</p> <p>Samtliga kommunala räddningstjänster har valt att träffa avtal med SOS Alarm Sverige AB. Fram till oktober 2011 har samtliga landsting valt att träffa avtal med bolaget för utalarmering av ambulanser. Under hösten 2010 fattade landstingen i Uppsala, Södermanland och Västmanland och Gotlands kommun beslut om att från november 2011 anlita en annan operatör än SOS Alarm Sverige AB, MedHelp AB, när det gäller prioritering av vårdärenden samt dirigering av ambulans. Polisiära räddningsresurser utalarmeras i polisens egen regi. Sjö- och flygräddningstjänstens resurser utalarmeras normalt via Sjöfartsverket. Miljöräddningstjänstens resurser utalarmeras normalt via Kustbevakningen.</p> <p>Nuvarande reglering</p> <p>De senaste tio åren har såväl EU:s som Sveriges former och regler för samhällets skydd mot olyckor och krisberedskap förändrats. Bland annat ersattes räddningstjänstlagen 2004 av lagen <a href="https://lagen.nu/2003:778">(2003:778)</a> om skydd mot olyckor. Två år senare tillkom förordningen <a href="https://lagen.nu/2006:942">(2006:942)</a> om krisberedskap och höjd beredskap samt lagen <a href="https://lagen.nu/2006:544">(2006:544)</a> och förordningen <a href="https://lagen.nu/2006:637">(2006:637)</a> om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Förordningen <a href="https://lagen.nu/2007:825">(2007:825)</a> med länsstyrelseinstruktion beslutades året därefter.</p> <p>Bestämmelser om alarmeringstjänster finns bl.a. i lagen <a href="https://lagen.nu/2003:778">(2003:778)</a> om skydd mot olyckor, hälso- och sjukvårdslagen <a href="https://lagen.nu/1982:763">(1982:763)</a> och polislagen <a href="https://lagen.nu/1984:387">(1984:387)</a>. För regionala alarmeringscentraler finns lagen <a href="https://lagen.nu/1981:1104">(1981:1104)</a> om verksamheten hos vissa regionala alarmeringscentraler.</p> <p>I lagen om skydd mot olyckor anges att kommuner och statliga myndigheter som svarar för räddningstjänst ska se till att det finns anordningar för alarmering av räddningsorganen. Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska hälso- och sjukvården vara lätt tillgänglig och så organiserad att allmänheten lätt kan komma i kontakt med vårdgivaren. Detta kräver bl.a. att det finns anordningar för en effektiv alarmering av ambulanssjukvården. Enligt polislagen är det polisens uppgift att lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp, när sådant bistånd lämpligen kan ges av polisen.</p> <p>Behovet av en utredning</p> <p>Regeringen har i propositionen Stärkt krisberedskap - för säkerhets skull angett att det finns skäl att initiera en översyn av alarmeringsavtalet mellan staten och SOS Alarm Sverige AB och anpassa det till den utveckling som skett av krisberedskapen (prop. 2007/08:92, bet. 2007/08:FöU12, rskr. 2007/08:193).</p> <p>Mot bakgrund av utvecklingen inom området skydd mot olyckor och krisberedskap samt de behov av alarmering och kommunikation som finns inom detta område samt den tekniska utvecklingen av bl.a. kommunikationsmöjligheter som skett under senare år bör en översyn av samhällets alarmeringstjänst genomföras för att säkerställa att alarmeringstjänsten fungerar på ett effektivt, säkert och ändamålsenligt sätt.</p> <p>Nuvarande organisationsform, avtalsformer och ägarförhållanden för samhällets alarmeringstjänst har inte genomgripande prövats sedan SOS Alarm Sverige AB bildades. Företaget bedriver i dag sitt uppdrag med stöd av alarmeringsavtalet och med en statlig ersättning. Sedan alarmeringsavtalet ingicks har såväl den nationella lagstiftningen som EU:s regelverk om offentlig upphandling och statsstöd ändrats. Det bör utredas om nuvarande organisation av alarmeringstjänsten är förenlig med dessa regler.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>En särskild utredare ska se över samhällets alarmeringstjänst. Syftet med översynen är att säkerställa att alarmeringstjänsten fungerar på ett effektivt, säkert och ändamålsenligt sätt. En samordnad alarmeringstjänst ska eftersträvas för att främja stärkt samverkan, minimera hanteringstider och skapa förutsättningar för ett optimalt nyttjande av samhällets samlade resurser inom allmän ordning, säkerhet och hälsa. En samordnad alarmeringstjänst är en viktig grund för samhällets skydd mot olyckor och krisberedskap.</p> <p>Utredaren ska kartlägga nuvarande alarmeringstjänst och anknytande tjänster såsom utalarmering av resurser för hjälpinsatser inom allmän ordning, säkerhet och hälsa, krisberedskapstjänster samt varnings- och informationstjänster. Konsekvenser av att flera operatörer tillhandahåller tjänster för utalarmering, prioritering och dirigering m.m. ska beskrivas. Samhällets alarmeringstjänsts roll i samhällets krisberedskap ska klargöras.</p> <p>Utredaren ska bedöma och föreslå vilka delar inom allmän ordning, säkerhet och hälsa som ska ingå i samhällets alarmeringstjänst för att säkerställa:</p> <p>- de enskildas säkra och lika rätt till att få kontakt med samhällets hjälporgan i en nödsituation,</p> <p>- samhällets behov av samverkan och en samordnad hantering vid olika typer av nödlägen,</p> <p>- en effektiv, säker, sammanhållen och obruten larmkedja,</p> <p>- möjligheten till förutsättningar för en aktuell bild över samhällets samlade resurser för hjälpinsatser inom allmän ordning, säkerhet och hälsa samt</p> <p>- möjligheten för en aktuell bild över vilka insatser som pågår inom allmän ordning, säkerhet och hälsa och att denna information kan tillhandahållas myndigheter som har behov av uppgifterna för sin verksamhet.</p> <p>Utredaren ska vidare bedöma och föreslå vilka krisberedskapstjänster som ska ingå i samhällets alarmeringstjänst.</p> <p>Med beaktande av uppdragets betydelse för allmän ordning, säkerhet och hälsa, ingår det i uppdraget att pröva och föreslå hur alarmeringstjänsten i samhället ska vara organiserad. Utredaren ska ta ställning till hur det offentliga åtagandet bör avgränsas och utformas samt hur denna verksamhet bör organiseras och finansieras. Även ansvarsfördelningen mellan staten, kommunerna och landstingen ska analyseras. I uppdraget ingår också att, föreslå ekonomiska mål för verksamheten. Utredaren ska beakta de kriterier för fortsatt statligt ägande som framgår av budgetpropositionen för 2007 (prop. 2006/07:1 utg.omr. 24 avsnitt 3.13.1).</p> <p>Utredaren ska vidare pröva och föreslå hur alarmeringstjänsten ska finansieras, bl.a. med hänsyn till nationell lagstiftning och EU:s regelverk om offentlig upphandling och statsstöd.</p> <p>Utredaren ska slutligen föreslå regler för uppföljning och tillsyn av verksamheten för att säkerställa en kontinuerlig kvalitetssäkring.</p> <p>Utredaren ska utifrån sina förslag även redovisa nödvändiga författningsändringar.</p> <p>Konsekvensbeskrivningar</p> <p>Med beaktande av alarmeringstjänstens betydelse för samhällets skydd mot olyckor och krisberedskap samt för den enskilde, ska utredaren redovisa en analys över vilka konsekvenser förslagen medför. I denna ska även ekonomiska och organisatoriska förändringar ingå. Vidare ska utredaren redovisa hur förslagen ska finansieras. I det fall förslagen medför ökade kostnader för staten ska förslaget till finansiering ske från berörda utgiftsområden. Om utredaren med hänsyn till utredningens samlade resultat bedömer att ett förslag till finansiering inte är genomförbart inom berörda utgiftsområden, får även andra finansieringsförslag lämnas. Utredaren ska också bedöma tiden för genomförande av de förslag som lämnas.</p> <h2 id="redovisning">Samråd och redovisning av uppdraget</h2> <p>Utredaren ska samverka med Kustbevakningen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Rikspolisstyrelsen, Sjöfartsverket, Socialstyrelsen, Strålsäkerhetsmyndigheten, Post- och telestyrelsen, SOS Alarm Sverige AB och Sveriges Kommuner och Landsting samt med övriga berörda.</p> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 14 december 2012.</p> <p> (Försvarsdepartementet)</p> <p></p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2011:72/ 2011-08-25T12:00:00+01:00 2011-08-25T12:00:00+01:00 2011:72 En effektiv Sevesolagstiftning Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 25 augusti 2011</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2> <p>En särskild utredare ska se över regleringen av tillståndsgivning och tillsyn för verksamheter som hanterar farliga kemiska ämnen av visst slag och viss mängd, s.k. Sevesoverksamheter.</p> <p>Utredaren ska särskilt beakta frågan om den nuvarande ansvarsfördelningen för sådan tillsyn som tar sin grund i Rådets direktiv 96/82/EG av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (Seveso II-direktivet) är ändamålsenlig utifrån målet om en effektiv tillsyn och utifrån målsättningen att miljöbalkstillsyn och Sevesotillsyn ska ske samlat. Utredaren ska lämna förslag till nödvändiga författningsändringar och övriga åtgärder på området. Förslagen ska bl.a. syfta till att tydliggöra ansvarsfördelningen för tillsyn av Sevesoverksamheter. Förslagen ska ta sin grund i att tillsyn enligt lagen <a href="https://lagen.nu/1999:381">(1999:381)</a> om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, den s.k. Sevesolagen, och miljöbalkstillsyn så långt som möjligt ska ske samlat.</p> <p>En översyn av ansvarsfördelningen för tillsyn ska kombineras med en översyn av de tillståndsregler som finns för Sevesoverksamheter.</p> <p>Utredaren ska vidare analysera om gällande finansieringssystem för Sevesotillsyn är ändamålsenligt och vid behov lämna förslag till ändringar, inklusive författningsändringar.</p> <p>Utredaren ska granska hur den praktiska samordningen av tillsyn av Sevesoverksamheter utifrån relevanta regelverk, bl.a. Sevesolagen, miljöbalken <a href="https://lagen.nu/1998:808">(1998:808)</a> och lagen <a href="https://lagen.nu/2003:778">(2003:778)</a> om skydd mot olyckor fungerar. Utredaren ska med utgångspunkt från analysen lämna förslag som kan stärka tillsynssamordningen. Vid behov ska förslagen innefatta förslag till författningsändringar.</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>Rådets direktiv 96/82/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (Seveso II-direktivet)</p> <p>Rådets direktiv 96/82/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (Seveso II-direktivet) antogs den 9 december 1996. Direktivet trädde i kraft den 3 februari 1997 och skulle vara infört i nationell lagstiftning senast den 3 februari 1999. Seveso II-direktivet ersatte det tidigare Seveso I-direktivet (rådets direktiv av den 24 juni 1982 om risker för storolyckor i vissa industriella verksamheter [82/501/EEG]).</p> <p>Seveso II-direktivet anger tröskelvärden för ett antal kemiska ämnen. Förutom sådana verksamheter som är undantagna från direktivets tillämpningsområde, är Seveso II-direktivet tillämpligt på samliga verksamheter där förekomsten av ämnen överskrider direktivets tröskelvärden. I Sverige benämns sådana verksamheter i allmänhet Sevesoverksamheter. Verksamheter som omfattas av direktivets tillämpningsområde kan falla inom en av de två kravnivåer som direktivet ställer upp - en högre och en lägre. Vilken kravnivå en verksamhet omfattas av är beroende av vilken typ av och i vilken mängd farliga ämnen förekommer i verksamhen.</p> <p>Seveso II-direktivet innefattar ett antal skyldigheter för berörda verksamhetsutövare. De skyldigheter som en verksamhetsutövare åläggs genom direktivet skiljer sig delvis åt beroende på om verksamheten tillhör högre eller lägre kravnivå. Samtliga verksamhetsutövare är skyldiga att upprätta ett handlingsprogram för hur riskerna för allvarliga kemikalieolyckor ska hanteras. Verksamheter inom högre kravnivå är vidare skyldiga att ta fram en säkerhetsrapport och att lämna in denna till behörig myndighet samt att upprätta en intern plan för räddningsinsatser. Verksamheter inom högre kravnivå ska även lämna sådan information som krävs för att behöriga myndigheter ska kunna upprätta externa planer för räddningsinsatser.</p> <p>Seveso II-direktivet innehåller även krav riktade till medlemsstaterna. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövarna uppfyller de krav som direktivet ålägger dem. Medlemsstaterna ska också utse en eller flera behöriga myndigheter med uppgift att genomföra bestämmelserna i direktivet. I medlemsstaternas skyldigheter ingår även bl.a. att säkerställa att direktivets mål beaktas vid reglering av markanvändning och annan relevant reglering samt att se till att det finns system för tillsyn eller andra kontrollåtgärder. Direktivet ålägger också medlemsstaterna att delge kommissionen viss information, bl.a. om vilka Sevesoverksamheter som finns i landet.</p> <p>Direktivet ålägger vidare kommissionen att upprätta en databas med sådan information som medlemsstaterna skickar in.</p> <p>Ett tilläggsdirektiv till Seveso II-direktivet, (Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/105/EG av den 16 december 2003 om ändring av rådets direktiv 96/82/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår) trädde i kraft i december 2003 och skulle vara infört i nationell lagstiftning under 2005.</p> <p>Den 22 december 2010 presenterade kommissionen ett förslag till ett reviderat Seveso II-direktiv. Förslaget är för närvarande föremål för förhandling i en rådsarbetsgrupp.</p> <p>Svenskt genomförande av direktivet</p> <p>Det svenska genomförandet av Seveso I-direktivet skedde genom anpassningar i räddningstjänstförordningen <a href="https://lagen.nu/1986:1107">(1986:1107)</a> och genom myndighetsföreskrifter. Direktivet omfattade flera myndigheters ansvarsområden och genomförandet berörde föreskrifter från Arbetarskyddsstyrelsen, Naturvårdsverket, Statens räddningsverk och från Sprängämnesinspektionen.</p> <p>Efter att Seveso II-direktivet hade antagits, tillsatte regeringen en utredning med uppdrag att bl.a. klarlägga vilken lagstiftning som krävdes för ett svenskt genomförande av direktivet (dir. 1996:90). Utredaren skulle även utreda vilka lagändringar som krävdes för en svensk ratifikation av konventionen om gränsöverskridande effekter av industriolyckor (industriolyckskonventionen). I januari 1998 lämnade utredaren betänkandet Säkrare kemikaliehantering (SOU 1998:13).</p> <p>I mars 1999 överlämnade regeringen propositionen Säkrare kemikaliehantering till riksdagen (prop. 1998/99:64). Propositionen innehöll dels förslag till svensk ratificering av industriolyckskonventionen, dels förslag till svenskt genomförande av Seveso II-direktivet. Direktivet föreslogs genomföras i svensk rätt genom befintliga författningsbestämmelser, genom instiftandet av en särskild lag för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor samt genom ändringar i miljöbalken <a href="https://lagen.nu/1998:808">(1998:808)</a> med tillhörande förordningar. Riksdagen antog regeringens förslag och den nya lagen och ändringarna i miljöbalken trädde i kraft i juli 1999 (prop. 1998/99:64, bet. 1998/99:FöU6, rskr. 1998/99:219).</p> <p>Den särskilda lag som instiftades är lagen <a href="https://lagen.nu/1999:381">(1999:381)</a> om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (Sevesolagen). I Sevesolagen har delar av Seveso II-direktivet som rör verksamhetsutövarens skyldigheter, informationsansvar samt tillsyn införlivats. Lagen innehåller även bestämmelser om ansvarsfördelning mellan myndigheter och överklagandebestämmelser. I förordningen <a href="https://lagen.nu/1999:382">(1999:382)</a> om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (Sevesoförordningen) anges bl.a. vad som ska kategoriseras som farliga ämnen och tröskelvärden för sådana ämnen.</p> <p>De ändringar som gjordes i miljöbalken med anledning av genomförandet av Seveso II-direktivet innefattade bl.a. ett tydliggörande om att syftet med miljökonsekvensbeskrivningar som rör Sevesoverksamheter förutom de syften som redan fanns i miljöbalken även är att identifiera och bedöma faktorer i verksamhetens omgivning som kan påverka säkerheten i omgivningen. Miljöbalken ändrades också genom att det infördes ett krav på att en ansökan i ett ansökningsmål enligt miljöbalken i vissa fall ska innehålla en säkerhetsrapport. I Sevesoförordningen infördes en bestämmelse med innebörden att verksamheter i högre nivå är tillståndspliktiga och att bestämmelserna i 9 kap. 6 § miljöbalken och i förordningen <a href="https://lagen.nu/1998:899">(1998:899)</a> om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd ska tillämpas vid tillståndsprövningen.</p> <p>Tilläggsdirektivet 2003/105/EG införlivades i svensk rätt under 2005. Författningsändringarna begränsades till att det i Sevesolagen infördes ett utökat samrådskrav för verksamhetsutövare som omfattas av den högre kravnivån. Ändringarna trädde i kraft i juni 2005 (prop. 2004/05:74, bet. 2004/05:FöU9, rskr. 2004/05:228).</p> <p>Central tillsynsmyndighet för verksamhet som faller under Sevesolagen och Sevesoförordningen är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Arbetsmiljöverket är central tillsynsmyndighet beträffande arbetsmiljöfrågor kopplade till Sevesoverksamheter. Naturvårdsverket är central tillsynsvägledande myndighet för tillsyn enligt miljöbalken. Länsstyrelserna och kommunerna utövar den operativa tillsynen över miljöfarliga verksamheter enligt miljöbalken.</p> <p>Det operativa tillsynsansvaret för tillsyn inom ramen för Sevesolagens och Sevesoförordningens tillämpningsområde vilar således på länsstyrelserna och kommunerna. När Seveso II-direktivet genomfördes i svensk rätt framhöll regeringen i propositionen som föregick genomförandet att hälsa, miljö och säkerhet ofta ses och hanteras i ett sammanhang (prop. 1998/99:64 s. 26). I linje med detta synsätt framhöll regeringen i propositionen att samordning av tillsyn enligt Sevesolagen (Sevesotillsyn) och miljötillsyn var nödvändig och att tillsynsorganisationen för Sevesotillsyn borde motsvara den som fanns på miljöområdet. Direktivets införande i svensk rätt bygger också på en samverkan mellan miljöbalkens bestämmelser, inklusive dess allmänna hänsynsregler, och bestämmelserna i Sevesolagen. I Sevesolagen anges att Sevesotillsyn av verksamheter som omfattas av tillståndsplikt enligt miljöbalken ska ske i enlighet med miljöbalkens ansvarsfördelning för tillsyn av miljöfarlig verksamhet. Vidare anges i Sevesolagen att tillsynsmyndigheterna ska samordna Sevesotillsyn med den tillsyn som sker enligt miljöbalken.</p> <p>Behovet av en översyn och uppdraget</p> <p>Regelverket för tillståndsgivning och tillsyn</p> <p>Regeringen konstaterade i budgetpropositionen för 2011 att skrivningarna angående tillsynsansvar i Sevesolagen kommit att tolkas på olika sätt (prop. 2010/11:1 utg.omr.6, bet. 2010/11:FöU1, rskr. 2010/11:103). Efter att Seveso II-direktivet hade genomförts i svensk rätt tog dåvarande Statens räddningsverk tillsammans med Naturvårdsverket fram gemensamma riktlinjer i syfte att underlätta tolkningen. Detta har dock inte medfört någon definitiv lösning. En översyn behövs därför av hur regelverket vad gäller Sevesotillsyn är utformat och i vilken utsträckning det kan tydliggöras.</p> <p>Det kan också konstateras att målsättningen om att samordna Sevesotillsyn och miljöbalkstillsyn i praktiken inte har fått fullt genomslag. För ett stort antal tillståndspliktiga verksamheter är tillsynsansvaret delat mellan kommunerna och länsstyrelserna. Detta är ett resultat av att ansvaret för miljöbalkstillsynen av en verksamhet i ett stort antal fall har överlåtits till kommunerna, medan ansvaret för Sevesotillsynen av samma verksamhet finns kvar hos länsstyrelsen. För icke-tillståndspliktig verksamhet ligger ansvaret för Sevesotillsyn enligt Sevesolagen på länsstyrelsen, medan kommunen har ansvaret för tillsynen enligt miljöbalken.</p> <p>Att miljöbalkstillsyn och Sevesotillsyn i praktiken utövas av två olika aktörer riskerar att leda till brister i samordning av tillsyn och till att tillsynen inte genomförs med ett samlat stöd av bestämmelserna i Sevesolagen och miljöbalken. En översyn av regleringen av Sevesoverksamhet bör därför innefatta en granskning av hur ansvarsfördelning vad gäller tillsyn som omfattas av Sevesolagen är utformad och om den är ändamålsenlig för att uppnå en effektiv samordning av miljöbalkstillsyn och Sevesotillsyn.</p> <p>Bestämmelserna om tillsyn och tillstånd är inom Sevesoområdet nära sammankopplade. Fördelningen av tillsynsansvaret enligt Sevesolagen är beroende av om verksamheten omfattas av tillståndsplikt enligt miljöbalken eller inte. Det är också viktigt att erfarenheter från tillsyn av Sevesoverksamheter beaktas när villkor som berör säkerhetsfrågor formuleras i tillståndsprövningen av dessa verksamheter.</p> <p>Regeringen ser vidare ett behov av att se över de bestämmelser som medför att samtliga Sevesoverksamheter som omfattas av högre kravnivå oavsett miljöpåverkan omfattas av tillståndsplikt enligt miljöbalken. En sådan översyn bör ske utifrån en bedömning av proportionalitet mellan administrativ börda och miljönytta.</p> <p>Sammanfattningsvis bör en översyn av ansvarsfördelningen för tillsyn kombineras med en översyn av de tillståndsregler som finns för Sevesoverksamheter.</p> <p>Utredaren ska se över regleringen av tillståndsgivning och tillsyn för s.k. Sevesoverksamheter. Vid översynen ska särskilt belysas om gällande ansvarsfördelning för sådan tillsyn som tar sin grund i Seveso II-direktivet är ändamålsenligt fördelad för att en effektiv samordning av miljöbalkstillsyn och Sevesotillsyn ska kunna uppnås. Utredaren ska vidare ta ställning till om Sevesoverksamheter inom högre kravnivå oavsett miljöpåverkan bör omfattas av tillståndsplikt enligt miljöbalken.</p> <p>Utifrån analysen ska utredaren lämna förslag till nödvändiga författningsändringar. Utgångspunkten för förslagen ska vara att ansvarsfördelningen för Sevesotillsyn tydliggörs. Förslagen ska vidare ta sin grund i att Sevesotillsyn och miljöbalkstillsyn så långt som möjligt ska ske samlat. Om utredaren lämnar förslag till ändrad ansvarsfördelning för tillsyn, ska i dessa förslag behovet av att tillsyn av Sevesoanläggningar utförs med erforderlig kompetens särskilt beaktas.</p> <p>Finansiering av Sevesotillsyn</p> <p>Tillsyn enligt Sevesolagen (Sevesotillsyn) finansieras över anslag 2:7 (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap - ramanslag inom utgiftsområde 6). Myndigheten betalar efter rekvisition ut medel till länsstyrelser som utför Sevesotillsyn. Nivån på ersättningen skiljer sig åt beroende på om det rör sig om verksamhet i högre eller lägre kravnivå.</p> <p>Gällande finansieringssystem ger inte något utrymme att finansiera Sevesotillsyn om den utförs av kommuner. Att det inte finns fungerande finansieringslösningar för samtliga aktörer som kan ha ett ansvar för operativ Sevesotillsyn är inte tillfredsställande. I propositionen Säkrare kemikalietillsyn angav regeringen att avgiftsfinansiering för Sevesotillsyn kunde övervägas på sikt (prop. 1998/99:64 s. 58). Detta har emellertid inte skett. I samband med att reglering och fördelning av tillsynsansvar och reglerna för tillstånd ses över bör även gällande finansieringssystem granskas.</p> <p>Utredaren ska analysera om gällande finansieringssystem för Sevesotillsyn är ändamålsenligt och vid behov lämna förslag till förändringar, inklusive författningsändringar. Om utredaren lämnar förslag till ändring i ansvarsfördelningen för tillsyn på området ska förslagen även innefatta en redogörelse för finansieringslösning.</p> <p>Samordning av olika former av tillsyn</p> <p>En Sevesoverksamhet kan vara föremål för tillsyn utifrån flera olika regelverk. Förutom tillsyn enligt miljöbalken och Sevesolagen, kan verksamheten vara föremål för arbetsmiljötillsyn enligt arbetsmiljölagen <a href="https://lagen.nu/1977:1160">(1977:1160)</a>, tillsyn enligt lagen <a href="https://lagen.nu/2010:1011">(2010:1011)</a> om brandfarliga och explosiva varor samt tillsyn enligt lagen <a href="https://lagen.nu/2003:778">(2003:778)</a> om skydd mot olyckor.</p> <p>Att tillsyn av en verksamhet enligt olika regelverk samordnas är viktigt både ur ett regelförenklingsperspektiv och för att tillsynen ska bli så effektiv som möjligt. Ett led i detta är att tillsynsorganisationen för miljöbalkstillsyn och Sevesotillsyn samordnas. Utöver detta bör emellertid undersökas om den praktiska tillsynssamordningen kan stärkas inte bara vad gäller tillsyn enligt miljöbalken och Sevesolagen, utan mellan all form av olycksförebyggande, miljörelaterad och arbetsmiljörelaterad tillsyn som riktas mot en Sevesoverksamhet.</p> <p>Utredaren ska granska hur samordningen av tillsyn av Sevesoverksamheter fungerar, sett utifrån relevanta regelverk. Regelverk som i första hand ska beaktas är Sevesolagen, miljöbalken, arbetsmiljölagen, lagen om brandfarliga och explosiva varor samt lagen om skydd mot olyckor. Vid granskningen ska utredaren bl.a. redovisa i vilken utsträckning tillsynsbesök samordnas, omfattningen av myndighetssamverkan och vilket regelförenklande arbete som finns på området.</p> <p>Utredaren ska med utgångspunkt från analysen lämna förslag som kan stärka tillsynen och tillsynssamordningen. Vid behov ska förslagen innefatta förslag till författningsändringar. Om nya förslag lämnas ska utredaren vinnlägga sig om att ett regelförenklingsperspektiv ingår i förslagen.</p> <p>Övrigt</p> <p>Utredaren ska om det behövs lämna övriga förslag till ändringar av regleringen av Sevesoverksamhet.</p> <p>Utredaren ska beakta det arbete som pågår inom EU med att revidera Seveso II-direktivet.</p> <p>Utredaren ska beakta proportionalitetsprincipen beträffande inskränkning av kommunal självstyrelse (i enlighet med 14 kap. 3 § regeringsformen) i sina redogörelser, analyser och förslag.</p> <p>Ekonomiska konsekvenser</p> <p>Utredaren ska bedöma de ekonomiska konsekvenserna av förslagen för näringslivet och det allmänna. Förslagens kostnadseffekter för små respektive stora företag ska beskrivas. Utredningen ska särskilt beakta de administrativa konsekvenserna och utforma förslagen så att kostnaden för myndigheternas och företagens administration hålls så låg som möjligt. Om förslagen kan förväntas leda till kostnadsökningar för det allmänna, ska utredaren föreslå hur dessa ska finansieras.</p> <h2 id="redovisning">Samråd och redovisning av uppdraget</h2> <p>Utredaren ska under arbetets gång samråda med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Arbetsmiljöverket, länsstyrelserna, Sveriges Kommuner och Landsting, Plast- och Kemiföretagen, Svenska Petroleum Institutet, Jernkontoret och Skogsindustrierna, samt andra myndigheter och organisationer som kan vara berörda av arbetet. Utredaren ska även samråda med andra offentliga utredningar i de fall det är relevant.</p> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 29 juni 2012.</p> <p> (Försvarsdepartementet)</p> <p></p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2011:43/ 2011-05-19T12:00:00+01:00 2011-05-19T12:00:00+01:00 2011:43 Utökad samverkan och samordning av Sveriges maritima resurser Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 19 maj 2011</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2> <p>En särskild utredare ska föreslå ett effektivt och flexibelt utnyttjande av samhällets samlade maritima resurser genom stärkt operativ samordning av och samverkan mellan svenska statliga myndigheter med maritima uppgifter, förmågor och resurser. Såväl samordning av och samverkan mellan olika civila myndigheter som mellan civila och militära myndigheter avses.</p> <p>Utredaren ska</p> <p>- med utgångspunkt i myndigheternas styrdokument redovisa de berörda myndigheternas uppgifter,</p> <p>- kartlägga och identifiera hur maritima resurser inom myndigheterna är organiserade, hur ansvar för verksamhet är fördelat mellan myndigheterna samt hur resurserna används,</p> <p>- kartlägga och beskriva svenska statliga maritima resurser och hur samordningen mellan maritima resurser sker i dag samt</p> <p>- kartlägga och identifiera de ekonomiska, författnings-mässiga och organisatoriska förutsättningar som råder för statliga myndigheter med maritima resurser.</p> <p>Utredaren ska utifrån kartläggningarna bedöma om förutsättningarna för stärkt operativ samverkan och samordning av samhällets samlade maritima resurser är ändamålsenlig ur ett effektivitetshänseende och vid behov föreslå förbättringar.</p> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 1 juli 2012.</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>Maritima resurser och berörda myndigheter</p> <p>Med maritima resurser avses de operativa resurser berörda myndigheter disponerar för sin verksamhet, till exempel fartyg, anläggningar, ledningscentraler, infrastruktur och personal. De myndigheter vars resurser omfattas av utredningen är i första hand Polisen, Kustbevakningen, Försvarsmakten, Sjöfartsverket, Fiskeriverket och Trafikverket.</p> <p>Polisen har ansvar för att förebygga brott, övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, bedriva spaning och göra brottsutredningar. Kustbevakningen har ansvar för att bedriva sjöövervakning och utföra räddningstjänst till sjöss. Kustbevakningen har också vissa brottsbeivrande uppgifter. Försvarsmakten har ansvar för att upprätthålla och utveckla ett militärt försvar. Sjöfartsverket har ansvar för sjöfartens säkerhet och framkomlighet. Fiskeriverket har fram till den 1 juli 2011 ansvar för bevarande och nyttjande av Sveriges fiskresurser, för fiskekontroll samt bedriver forsknings- och undersökningsverksamhet. Från och med den 1 juli 2011 kommer ansvaret för fiskresurserna och fiskerikontrollen att övergå till den nya Havs- och vattenmyndigheten och forsknings- och undersökningsverksamheten kommer att övergå till Sveriges lantbruksuniversitet. Havs- och vattenmyndigheten kommer även att ha ett samlat ansvar för införande, genomförande och utveckling av svensk havsplanering. Slutligen har Trafikverket ett ansvar för långsiktig planering av transportsystemet inklusive sjöfart och driver därtill färjerederi. Myndigheter som har ett övergripande ansvar för verksamhet till sjöss men inte har egna resurser såsom Tullverket, omfattas också av utredningen.</p> <p>Samverkan mellan myndigheter</p> <p>Det finns olika typer av etablerad samverkan mellan myndigheter med uppgifter till sjöss. Kustbevakningen har till uppgift att samordna civila behov av sjöövervakning och förmedla civil sjöinformation till berörda myndigheter. För att tillgodose de civila myndigheternas behov har Kustbevakningen utvecklat ett system för sjöbaserad informationssamordning, SJÖBASIS, mellan myndigheterna. I SJÖBASIS samlas de olika myndigheternas information in, bearbetas och förmedlas till civila myndigheter som arbetar med sjöfart, fiske och miljö. För att bistå Kustbevakningen i arbetet med att samordna civil sjöövervakning och förmedla sjöinformation finns det vid myndigheten ett samrådsorgan för civil sjöövervakning - Sjöövervakningsrådet. I propositionen En sammanhållen svensk havspolitik (prop. 2008/09:170, bet. 2008/09:MJU29, rskr. 2008/09:299) angav regeringen att fartyg som används inom marin forsknings- och undersökningsverksamhet bör samlas inom Sjöfartsverkets rederiverksamhet.</p> <p>Försvarsberedningen ansåg i sin rapport En strategi för Sveriges säkerhet - Försvarsberedningens förslag till reformer (Ds 2006:1) att användningen av Sveriges offentliga maritima resurser kan effektiviseras och att det finns betydande synergier. Försvarsberedningen beskrev att utifrån de uppgifter, förmågor och resurser som finns, är det möjligt att merutnyttja, samutnyttja respektive samordna berörda myndigheters kompetens, infrastruktur, ledningsresurser, materiel och personal samt verksamhetsplanering.</p> <p>Tidigare utredningar</p> <p>De svenska maritima resurserna har tidigare utretts vid flertalet tillfällen. Regeringen har uppdragit myndigheter att utreda förutsättningar till ökad samverkan. Exempelvis gav regeringen den 12 januari 2004 Sjöfartsverket och Kustbevakningen i uppdrag att utreda förutsättningarna att använda fartyg av Viking-klassen. För att skapa förutsättningar för ett effektivare utnyttjande av samhällets samlade resurser för att förebygga, förhindra, upptäcka och utreda brott och ordningsstörningar till sjöss och i kustnära områden beslutade regeringen den 25 januari 2007 att tillsätta en utredare att göra en översyn av regleringen av Kustbevakningens befogenheter i den brottsbekämpande och ordningshållande verksamheten, samt lämna förslag till en ändamålsenlig författningsreglering (dir 2007:5). I uppdraget låg även att analysera om gränsdragningen mellan Kustbevakningens och andra myndigheters ansvarsområden inom den brottsbekämpande och ordningshållande verksamheten var lämpligt avvägd. Utredningen lämnande i maj 2008 förslag till en ny lag med en samlad och enhetlig reglering av Kustbevakningens och en kustbevakningstjänstemans rättsliga befogenheter (SOU 2008:55). Utredningens förslag har remissbehandlats och bereds för närvarande i Regeringskansliet.</p> <p>Statskontoret fick våren 2010 regeringens uppdrag att utreda och föreslå åtgärder för resurseffektivitet inom utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap. Den operativa verksamheten hos myndigheterna omfattades inte av uppdraget. Statskontorets rapport Ökad sjöstödsamverkan! (Fö2010/1865/SSK) konstaterar att viss samverkan sker mellan myndigheterna och att det finns begränsad besparingspotential genom ökad samverkan om utbildning, upphandling, underhåll samt teknikstöd. Dock bedömer Statskontoret att det finns potentiella besparingar inom den operativa samverkan mellan myndigheter med maritima resurser. Statskontorets rapport bereds för närvarande i Regeringskansliet.</p> <p>Regeringen beslutade den 20 januari 2011 om tilläggsdirektiv (dir. 2011:3) till Havsplaneringsutredningen. Utredningen ska utöver att analysera brister i befintliga kunskapsunderlag och datainsamling föreslå inriktning vad gäller framtida kunskapsförsörjning för havsplanering. Uppdraget ska redovisas senast 30 juni 2011.</p> <p>Riksdagen beslutade 2009 om en ny inriktning för Försvarsmakten (prop. 2008/09:140, bet. 2008/09:FöU10, rskr. 2008/09:292). Sveriges försvarsförmåga kommer att öka genom att försvaret får ökad användbarhet och tillgänglighet, vilket också påverkar Försvarsmaktens förutsättningar att stödja civil verksamhet.</p> <p>Behovet av en översyn</p> <p>I dag finns en etablerad samverkan mellan de myndigheter som har maritima resurser. Regeringen anser dock att samordningen och samverkan kan och bör stärkas. Samtliga resurser, såväl civila som militära, bör i högre utsträckning också samordnas för att nyttjas mer effektivt och för att öka flexibiliteten.</p> <p>EU-lagstiftning och etablerade samverkansformer, inom och utanför EU, ställer krav på samverkan och samordning mellan svenska myndigheter och mellan myndigheter i Sverige och motsvarigheter i andra länder. Deltagande i bi- och multilaterala samarbeten och överenskommelser i Östersjöregionen samt Kattegatt och Nordsjön är viktiga för Sveriges säkerhet. Eftersom internationella samarbeten och internationell övningsverksamhet stärker den gemensamma förmågan att hantera olyckor, allvarliga händelser och kriser anser regeringen att det är viktigt att svenska myndigheter samverkar och är samordnade. En effektivisering av användningen av svenska maritima resurser bör beakta möjligheterna till internationell resurssamverkan.</p> <p>Utmaningar och hot som samhället har att förhålla sig till förändras. Regeringen konstaterade i den ovan nämnda propositionen Ett användbart försvar, att hot mot säkerheten tar nya former, de är gränslösa, komplexa och föränderliga. Gränsöverskridande kriminalitet, storskalig terrorism och miljöhot är exempel på utmaningar som myndigheter har att förhålla sig till. Vidare har myndigheter med maritima resurser över tid utsatts för förändrade förutsättningar. Exempelvis har nya uppgifter tillkommit till följd av genomförande av internationella regelverk inklusive EU-regelverk. Regeringen bedömde att det finns effektivitets- och rationaliseringsvinster att uppnå, genom en utökad praktisk samordning av Kustbevakningen, Sjöfartsverket, Polisen och Försvarsmakten.</p> <p>Mot bakgrund av dessa förändrade förutsättningar anser regeringen att det finns behov av att samlat utreda stärkt samverkan och samordning av maritima resurser vid svenska myndigheter för att skapa större resurseffektivitet och flexibilitet.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>Utredaren ska beskriva de statliga myndigheternas uppgifter samt kartlägga och identifiera de svenska myndigheternas maritima resurser, hur de är organiserade och hur ansvar för verksamheten till sjöss är fördelat. Områden som särskilt ska belysas är fartyg, ledning, infrastruktur som hamnar, kajer och sjöövervakningscentraler samt arbetet med sjölägesinformation, inklusive personal.</p> <p>Utredaren ska kartlägga och beskriva hur den operativa samverkan mellan myndigheter med maritima resurser ser ut.</p> <p>Utredaren ska kartlägga, beskriva och analysera de ekonomiska, författningsmässiga, organisatoriska, geografiska och säkerhetspolitiska förutsättningar som ligger till grund för berörda myndigheters verksamhet med maritima resurser. Utredaren ska också identifiera om det finns författningsmässiga hinder för utökad samordning av och samverkan mellan myndigheter med maritima resurser.</p> <p>Utredaren ska utifrån kartläggningarna bedöma om förutsättningarna för stärkt operativ samverkan mellan och samordning av samhällets samlade maritima resurser är ändamålsenlig ur ett effektivitetshänseende och ge förslag till förbättringar. I denna del ska utredaren särskilt bedöma om verksamhet med maritima resurser som i dag bedrivs av staten kan utföras av annan huvudman.</p> <p>Utredaren ska i arbetet genomföra jämförelser med nordiska och andra i sammanhanget relevanta länder</p> <p>Utredaren ska utifrån resultatet av sitt arbete föreslå hur ökad samverkan mellan myndigheterna kan utformas, såväl civil-militär som civil-civil samverkan. Vidare ska utredaren föreslå hur ytterligare samordning av maritima resurser kan utformas. Om författningsmässiga hinder för samverkan och samordning har identifierats ska utredaren föreslå lämpliga författningsändringar. Utredaren ska utgå ifrån att en reform med utgångspunkt i Utredningen om Kustbevakningens befogenheters förslag (SOU 2008:55) kommer att genomföras. Om utredaren i sin bedömning finner att verksamhet som i dag bedrivs av staten mer effektivt kan bedrivas av annan huvudman, ska utredaren lämna förslag på detta.</p> <p>Utredaren ska kostnadsberäkna de förslag som har budgetära konsekvenser, redovisa berörda myndigheters anslagsförändringar till följd av utredarens förslag samt en bedömning om när förslagen kan realiseras.</p> <p>Konsekvensbeskrivningar</p> <p>Utredaren ska redovisa en konsekvensanalys av förslagen som inkluderar potentiella effektiviseringsvinster för respektive myndighet och för staten sammantaget samt eventuella omställningskostnader och hur dessa i så fall ska finansieras.</p> <p>Utredaren ska vidare lämna en konsekvensanalys av eventuella författningsförslag för respektive myndighet samt för staten sammantaget. Utredaren ska bedöma och redovisa förslagens eventuella konsekvenser för miljön. Utredaren ska också bedöma tiden för genomförande av de förslag som lämnas.</p> <h2 id="redovisning">Samråd och redovisning av uppdraget</h2> <p>Utredaren ska samverka och samråda med berörda myndigheter, organisationer och övriga berörda aktörer samt med Utredningen om inrättandet av Havs- och vattenmyndigheten (M 2010:03). I frågor som rör samordning och effektivisering av resurser och processer för datainsamling ska utredaren samråda med Havsplaneringsutredningen (M 2009:03).</p> <p>Utredaren ska beakta de arbeten som myndigheterna initierat och som pågår vid myndigheterna, för att öka samverkan och samordning.</p> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 1 juli 2012.</p> <p> (Försvarsdepartementet)</p> <p></p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2011:19/ 2011-03-10T12:00:00+01:00 2011-03-10T12:00:00+01:00 2011:19 Tilläggsdirektiv till utredningen om Sveriges möjligheter att ta emot internationellt stöd vid kriser och allvarliga händelser i fredstid (Fö 2010:03) Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 10 mars 2011</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2> <p>Regeringen beslutade den 29 april 2010 kommittédirektiv om en kartläggning av de förutsättningar och hinder som kan finnas för Sveriges möjligheter att ta emot internationellt stöd vid kriser och allvarliga händelser i fredstid (dir. 2010:49). Upp-dragets första del skulle enligt direktiven redovisas senast den 1 december 2010. Uppdraget skulle slutredovisas den 1 juni 2011.</p> <p>Utredningstiden ändras och uppdraget ska i stället redovisas i sin helhet senast den 16 januari 2012.</p> <p> (Försvarsdepartementet)</p> <p></p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2010:127/ 2010-11-25T12:00:00+01:00 2010-11-25T12:00:00+01:00 2010:127 Tilläggsdirektiv till Signalspaningskommittén (Fö 2009:01) Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 25 november 2010</p> <p>Förlängd tid för uppdraget</p> <p>Med stöd av regeringens bemyndigande den 12 februari 2009 har chefen för Försvarsdepartementet tillkallat en parlamentarisk kommitté med uppdrag att följa signalspaningen vid Försvarets radioanstalt (FRA) i syfte att redovisa och bedöma verksamhetens konsekvenser för den enskildes integritet (dir. 2009:10). Kommittén har antagit namnet Signalspaningskommittén (Fö 2009:01). Uppdraget ska enligt direktivet redovisas senast den 6 december 2010.</p> <p>Utredningstiden förlängs. Uppdraget ska istället redovisas senast den 7 februari 2011.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2010:125/ 2010-11-18T12:00:00+01:00 2010-11-18T12:00:00+01:00 2010:125 Rätten för Försvarsmaktens personal att använda våld och tvång i internationella insatser Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 18 november 2010</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2> <p>En särskild utredare ska analysera regleringen kring användandet av våld och tvång av Försvarsmaktens personal i internationella freds- och säkerhetsfrämjande insatser. Utredaren ska sammanställa den internationella och nationella rätt som är tillämplig. Frihetsberövanden som sker inom ramen för en internationell freds- och säkerhetsfrämjande insats ska belysas särskilt. Utredaren ska även närmare analysera tillämpligheten av svenska straffbestämmelser vid tjänstgöring i internationella freds- och säkerhetsfrämjande insatser.</p> <p>Utredaren ska överväga om det finns ett behov av en särskild reglering av Försvarsmaktens vålds- respektive tvångsanvändning i freds- och säkerhetsfrämjande insatser. Om utredaren kommer fram till att särskild reglering behövs ska utredaren presentera förslag till en sådan.</p> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 1 december 2011.</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>Förutsättningarna för Sveriges deltagande i internationella freds- och säkerhetsfrämjande insatser</p> <p>Sveriges engagemang i internationella freds- och säkerhetsfrämjande insatser har en lång tradition och syftar ytterst till att bidra till att upprätthålla internationell fred och säkerhet och därmed underlätta för en rättvis och hållbar global utveckling. Svenskt deltagande i freds- och säkerhetsfrämjande insatser handlar i förlängningen också om att främja Sveriges nationella säkerhet och intressen. Därtill bidrar svenskt deltagande i insatser till att värna och främja övergripande intressen såsom en världsordning, med sin grund i folkrätten, för att uppnå fred, frihet och försoning.</p> <p>Ett tydligt folkrättsligt mandat är en central förutsättning för svenskt deltagande i freds- och säkerhetsfrämjande insatser. Detta gäller även riktlinjer för våldsanvändning. FN har genom säkerhetsrådet det primära ansvaret för internationell fred och säkerhet. Huvudlinjen är att svenskt deltagande i fredsfrämjande insatser ska ske med ett mandat från säkerhetsrådet. Detta gäller i synnerhet för fredsframtvingande insatser i enlighet med FN-stadgans kapitel VII. Då ska säkerhetsrådets mandat alltid sökas. Också när det gäller fredsbevarande insatser i enlighet med FN-stadgans kapitel VI eftersträvas ett tydligt stöd från säkerhetsrådet. Samtidigt medger folkrätten att kapitel VI-insatser sker enbart med den mottagande statens och övriga relevanta parters samtycke. En militär fredsfrämjande insats kan i enlighet med sitt mandat använda våld i samtliga dessa situationer och i självförsvar, men våldsanvändning kan även medges i andra lägen då det är folkrättsligt tillåtet. Denna syn delas av EU:s medlemsstater. Med självförsvarsrätten följer även en rätt för den truppbidragande staten att, om det skulle behövas för att undsätta den egna personalen, försvara och förstärka insatsen och även använda militära medel för att evakuera styrkan.</p> <p>Personal i fredsfrämjande insatser ska efterleva tillämpliga regler som följer av folkrätten, främst de mänskliga rättigheterna och krigets lagar, samt de normativa och etiska riktlinjer som utarbetats för fredsfrämjande insatser. Det gäller såväl de globala konventionerna om de mänskliga rättigheterna, som t.ex. konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, tortyrkonventionen, konventionen om barnets rättigheter och dess tilläggsprotokoll om barns indragning i väpnade konflikter, samt de fyra Gen&egrave;vekonventionerna och deras tilläggsprotokoll.</p> <p> Ett svenskt deltagande med en väpnad styrka i en internationell freds- eller säkerhetsfrämjande insats som bygger på ett kapitel VII-mandat beslutas av regeringen efter medgivande av riksdagen i enlighet med 10 kap. 9 § regeringsformen. I enlighet med lagen <a href="https://lagen.nu/2003:169">(2003:169)</a> om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands får regeringen på begäran av FN eller beslut av Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa ställa en väpnad styrka till förfogande för fredsbevarande verksamhet utomlands. Bemyndigandet, som är avgränsat till fredsbevarande verksamhet, har endast tillämpats vid insatser som FN:s säkerhetsråd har beslutat med stöd av kapitel VI i FN-stadgan.</p> <p>En ny lag om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser ersätter lagen <a href="https://lagen.nu/1999:568">(1999:568)</a> om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten den 1 januari 2011 (prop. 2009/10:160, bet. 2009/10:FöU8, rskr. 2009/10:269). Lagen, liksom 1999 års lag, avser att förstärka omhändertagandet av den som tjänstgör i en insats utomlands. Lagen innehåller bestämmelser om bl.a. arbetstid, arbetsmiljö och Försvarsmaktens särskilda uppföljningsansvar och ansvar att vidta stödåtgärder.</p> <p>Insatsernas karaktär</p> <p>I dag handlar freds- och säkerhetsfrämjande insatser sällan om fredsfrämjande i mellanstatliga konflikter. I stället är dagens konflikter och krishärdar ofta av en delvis annan karaktär, som kräver ett brett angreppssätt och stor flexibilitet. De åtgärder som Försvarsmaktens personal vidtar vid fredsfrämjande insatser, inklusive användning av våld och tvång, kan rikta sig mot statliga aktörer och statlig egendom liksom mot enskilda individer och deras organisationer samt mot deras egendom. Åtgärderna kan komma att vidtas i situationer längs med hela konfliktskalan, från väpnad konflikt till återuppbyggnad i postkonflikttillstånd och omfatta användande av dödligt våld, frihetsberövande, beslagtagande och förstörelse av egendom m.m. Situationer som inte infaller under en väpnad konflikt är vanligast förekommande. I militära insatser är det därför inte ovanligt att det i uppdraget ingår att lösa uppgifter som enligt svensk uppfattning traditionellt skulle vara att hänföra till polisiära uppgifter.</p> <p>I några insatser bidrar Sverige uteslutande med stabspersonal eller rådgivare. I sitt arbete deltar de i utformandet av order som andra staters förband verkställer. De kan även ge råd till den andra statens förband under genomförande av verksamhet.</p> <p>Internationellt regelverk</p> <p>När regeringen ställer svensk personal till förfogande för freds- och säkerhetsfrämjande insatser görs det med de begränsningar som följer av svensk rätt och Sveriges folkrättsliga förpliktelser. Den svenska personalen agerar dock inte med stöd av svenska maktbefogenheter, utan primärt med stöd av det folkrättsliga mandatet och de lagar och regler som gäller i insatsområdet. Sverige utövar inte operativ ledning av förbandet. Denna utövas i stället vanligen av en särskilt utsedd organisation eller stat. Personalens befogenheter regleras således i allt väsentligt av det internationella regelverket för insatsen, framförallt, när sådant existerar, av det mandat som säkerhetsrådet fastställt för insatsen. Dessutom regleras befogenheterna av tillämpliga folkrättsliga regler, som mänskliga rättigheter och i förekommande fall den internationella humanitära rätten. Detta ska återspeglas i insatsernas operationsplaner. De stater som bidrar med en väpnad styrka i en insats kan ytterst bestämma villkoren för sitt deltagande i form av särskilt angivna begränsningar vid genomförandet av uppgifter.</p> <p>Den traditionella utgångspunkten för användning av våld och tvång av Försvarsmaktens personal har varit att den sker i samband med en väpnad konflikt och därför i första hand regleras av den internationella humanitära rätten, dvs. de regler som är tillämpliga i en internationell eller en icke-internationell väpnad konflikt. Den internationella humanitära rätten är dock inte tillämplig i en freds- och säkerhetsfrämjande insats när situationen inte utgör en väpnad konflikt. De mänskliga rättigheterna är tillämpliga i samtliga fall, i synnerhet när en väpnad konflikt inte råder. Den operativa verksamheten i en internationell freds- och säkerhetsfrämjande insats styrs alltså av tillämpliga folkrättsliga regler samt säkerhetsrådsmandat och utformas av internationella direktiv och order, inklusive de insatsregler (Rules of Engagement) som gäller för den enskilda insatsen.</p> <p>Frihetsberövande</p> <p>Ett tydligt exempel på tvångsutövning inom ramen för en internationell insats är när en person frihetsberövas under viss tid. En person kan komma att frihetsberövas av främst tre skäl: att personen i fråga utgör en säkerhetsrisk mot insatsen, att ett frihetsberövande är nödvändigt för att det svenska förbandet ska kunna lösa sin uppgift eller att personen misstänks för brott. Detta förfarande är väl etablerat och har ytterst sitt stöd i det folkrättsliga mandatet för insatsen. När en person frihetsberövas i samband med en insats är det emellertid viktigt inte bara för den frihetsberövade utan också för den som ansvarar för åtgärden att kunna fastställa vilket rättsligt regelverk som ska tillämpas.</p> <p>Mot bakgrund av avsaknaden av ett enhetligt rättsligt ramverk på området initierade Danmark 2007 en internationell diskussion om hanteringen av personer frihetsberövade i samband med internationella militära insatser. Syftet är bl.a. att fastställa en gemensam plattform för hanteringen av frihetsberövade i internationella militära insatser. Arbetet, i vilket ca 15 länder deltar, däribland Sverige, liksom EU, Nato och FN samt Internationella rödakorskommittén (ICRC), är inriktat på den internationella rätten. Det har ännu inte avslutats.</p> <p>Inom ramen för Europeiska unionens militära krishantering finns styrdokument som behandlar såväl den humanitära rätten som de mänskliga rättigheterna.</p> <p>Flera andra europeiska länder har genomfört lagändringar på det militära området eller inlett ett sådant arbete med syftet att i nationell rätt klarlägga militär personals rätt att använda våld och tvång inom ramen för internationella insatser under förutsättning att det sker i enlighet med folkrätten. Som exempel kan nämnas att både Finland och Frankrike har infört särskilda lagbestämmelser.</p> <p>Behovet av en utredning</p> <p>Det finns i dag inte något enhetligt rättsligt ramverk för att frihetsberöva individer i samband med internationella insatser. Medan vissa regler är tillämpliga beträffande flertalet frihetsberövanden i sådana insatser föreligger också skillnader mellan olika typer av insatser och omständigheterna under vilka de genomförs. Ur ett folkrättsligt perspektiv regleras frihetsberövanden av de mänskliga rättigheterna respektive den internationella humanitära rätten. Utöver de folkrättsliga regelverken ska även det mottagande landets nationella lagar beaktas. Härtill kommer frågan om behov finns av svenskt lagstöd för att kunna frihetsberöva en person i en insats.</p> <p>En fråga av stor vikt är under vilket svenskt straffrättsligt ansvar som Försvarsmaktens personal handlar när den deltar i väpnad strid, eller i övrigt använder våld eller tvång vid internationella freds- och säkerhetsfrämjande insatser. Frågor om straffrättsligt ansvar kan även uppkomma när svensk personal ger order om eller deltar i beslutsfattandet om vålds- eller tvångsanvändning i en insats där personal från ett annat land ansvarar för verkställigheten. Användning av våld eller tvång kan i såväl objektivt som subjektivt hänseende falla under bestämmelserna i bl.a. 3 och 4 kap. brottsbalken. Även andra straffbestämmelser kan aktualiseras, liksom bestämmelserna om ansvarsfrihet i 24 kap. brottsbalken. Vidare är bestämmelsen om tjänstefel i 20 kap. 1 § brottsbalken av intresse. Bestämmelsernas tillämplighet är därmed av avgörande betydelse för det straffrättsliga ansvaret för dessa handlingar.</p> <p>Försvarsmaktens personal deltar i allt högre grad i internationella insatser, där verksamheten styrs av såväl internationell som nationell rätt. En utredning bör tillsättas för att tillförsäkra Försvarsmakten och dess personal ökad tydlighet avseende det regelverk som styr verksamheten i internationella insatser.</p> <p>Andra utredningar</p> <p>Folkrättskommittén</p> <p>Folkrättskommittén (Fö 2007:06) har bl.a. haft till uppgift att belysa den internationella humanitära rättens tillämplighet i fredsinsatser och förhållandet mellan den internationella humanitära rätten och de mänskliga rättigheterna (dir. 2007:134). Kommittén redovisade sitt slutbetänkande Folkrätt i väpnad konflikt - svensk tolkning och tillämpning den 29 oktober 2010 (SOU 2010:72). Betänkandet ska remissbehandlas.</p> <p>Utredningen om svenskt rättsväsende i internationella uppdrag</p> <p>Utredningen om svenskt rättsväsende i internationella uppdrag (Ju 2008:17) har haft till uppgift att utreda dels organisatoriska frågor beträffande det svenska rättsväsendets deltagande i internationella uppdrag och insatser, dels jurisdiktionsfrågor relaterade till svensk civil personals deltagande i sådana sammanhang (dir. 2008:155). Utredningsarbetet redovisades i september 2009 (SOU 2009:76). Betänkandet har remissbehandlats och bereds inom Regeringskansliet.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>En särskild utredare ska analysera regleringen kring användandet av våld och tvång av Försvarsmaktens personal i internationella freds- och säkerhetsfrämjande insatser. Utredaren ska sammanställa den internationella och nationella rätt som är tillämplig. Frihetsberövanden som sker inom ramen för en internationell freds- och säkerhetsfrämjande insats ska belysas särskilt. Utredaren ska även närmare analysera tillämpligheten av svenska straffbestämmelser vid tjänstgöring i internationella freds- och säkerhetsfrämjande insatser.</p> <p>Utredaren ska redovisa hur andra länder ser på frågan om användningen av våld och tvång i internationella freds- och säkerhetsfrämjande insatser och vilka eventuella författningslösningar de valt. Regleringen i andra nordiska länder bör ges en särskild belysning och beaktas i arbetet.</p> <p>Utredaren ska överväga om det finns ett behov av en särskild reglering av Försvarsmaktens vålds- respektive tvångsanvändning i freds- och säkerhetsfrämjande insatser. Om utredaren kommer fram till att särskild reglering behövs ska utredaren presentera förslag till en sådan.</p> <p>Samråd</p> <p>Utredaren ska under arbetets gång samråda med Försvarsmakten, Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten, Kriminal-vården samt andra myndigheter och organisationer som kan vara berörda av arbetet.</p> <h2 id="redovisning">Redovisning av uppdraget</h2> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 1 december 2011.</p> <p> (Försvarsdepartementet)</p> <p></p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2010:104/ 2010-10-14T12:00:00+01:00 2010-10-14T12:00:00+01:00 2010:104 Tilläggsdirektiv till utredningen om ny organisationsstruktur för stödet till Försvarsmakten (Fö 2010:01) Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 14 oktober 2010</p> <p>Utvidgning av uppdraget</p> <p>Med stöd av regeringens bemyndigande den 29 april 2010 har chefen för Försvarsdepartementet gett en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag på hur reduceringar kan genomföras av Försvarsmaktens logistikverksamhet och det stöd till Försvarsmakten som Försvarets Materielverk, Försvarshögskolan och Totalförsvarets forskningsinstitut lämnar när det gäller materiel- och logistikförsörjning samt forskning och utveckling (dir. 2010:45).</p> <p>Regeringen ger nu utredningen i uppdrag att utöver detta lämna förslag på fortsatt lokalisering av Sveriges certifieringsorgan för IT-säkerhet (CSEC) samt vilken myndighet som ska ansvara för signatärskapet för Common Criteria Recognition Arrangement (CCRA). Tilläggsuppdraget ska redovisas senast den 1 april 2011.</p> <p>Lokalisering av CSEC och placering av ansvar för signatärskapet för CCRA</p> <p>Regeringen fattade den 19 november 2009 beslut att uppdra åt en särskild utredare att utreda formerna och konsekvenserna av att flytta ansvaret för dels Sveriges IT-incidentcentrum (Sitic) från Post- och telestyrelsen, dels CSEC från Försvarets materielverk (dir. 2009:110). Enligt kommittédirektivet skulle verksamheterna inordnas i antingen Myndigheten för samhällsskydd och beredskap eller Försvarets radioanstalt. Utredaren skulle undersöka vilken av dessa två myndigheter som bedömdes bäst lämpad att vara ansvarig utifrån de behov och målsättningar som regeringen angett när det gäller bl.a. ett samlat ansvar för informationssäkerhetsfrågorna. Utredaren skulle också föreslå en myndighet att vara signatär för de internationella organen CCRA och SOGIS-MRA (Senior Officials Group Information Systems Security - Mutual Recognition Agreement) vilket bl.a. innebär att underteckna fördrag. I dag är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap signatär för CCRA och Försvarets materielverk för SOGIS-MRA.</p> <p>Den 31 mars 2010 lämnade utredaren betänkandet Viss översyn av verksamhet och organisation på informationssäkerhetsområdet (SOU 2010:25) i vilket bl.a. föreslogs att verksamheten vid CSEC inte borde flyttas från Försvarets materielverk. Utredaren föreslog att CSEC:s fortsatta hemvist i stället borde prövas inom ramen för arbetet i den genomförandekommitté som regeringen avsåg att tillsätta med utgångspunkt från Stödutredningens förslag. Utredaren ansåg att det inom ramen för detta uppdrag borde prövas huruvida CSEC skulle överföras till en annan myndighet.</p> <p>Utredaren föreslog också att signatärskapet för CCRA och SOGIS-MRA borde utövas av den myndighet som är certifieringsorgan. Förslaget innebär att signatärskapet för CCRA skulle överföras från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap till Försvarets Materielverk, som även har signatärskapet för SOGIS-MRA</p> <p>Utredaren konstaterade att det, mot bakgrund av regeringens aviserade genomförandekommittéer, som inkluderar översyn av berörda myndigheters verksamheter och roller, vore en fördel att avvakta i frågan om CSEC:s framtida hemvist.</p> <p>Ansvaret för informationssäkerhet på nationell nivå är idag uppdelat på ett flertal myndigheter. Regeringen framförde i budgetpropositionen för 2010 (prop. 2009/10:1) samt i skrivelsen Samhällets krisberedskap - stärkt samverkan för ökad säkerhet (rskr. 2009/10:124) att ansvaret för informationssäkerhet borde samlas på ett mindre antal aktörer för att uppnå bättre styrning och samordning.</p> <p>Tilläggsuppdraget</p> <p>Utredaren ska lämna förslag på fortsatt lokalisering av CSEC samt vilken myndighet som ska ansvara för signatärskapet för CCRA. Förslagen ska beakta gällande regler kring teknisk kontroll och principen om kontrollordningar i öppna system.</p> <p>Utredaren ska i sitt arbete beakta de förslag som Informationssäkerhetsutredningen (dir. 2009:110) lämnade avseende lokaliseringen av CSEC. Utredaren ska även ta hänsyn till den nya organisationsstruktur som blir resultatet av utredningens huvuduppdrag. Regeringskansliet (Försvarsdepartementet och Näringsdepartementet) ska hållas informerat om arbetet med anledning av tilläggsuppdraget.</p> <p>Inriktningen är att minska antalet aktörer på informationssäkerhetsområdet.</p> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 1 april 2011.</p> <p> (Försvarsdepartementet)</p> <p></p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2010:49/ 2010-04-29T12:00:00+01:00 2010-04-29T12:00:00+01:00 2010:49 Sveriges möjligheter att ta emot internationellt stöd vid kriser och allvarliga händelser i fredstid Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 29 april 2010.</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2> <p>En särskild utredare ska kartlägga de förutsättningar och hinder som kan finnas för Sveriges möjligheter att ta emot internationellt stöd vid kriser och allvarliga händelser i fredstid, t.ex. vid omfattande naturkatastrofer. Stödet kan omfatta såväl personal som andra resurser. I uppdraget ingår inte att se över förutsättningarna för brottsbekämpande myndigheter att ta emot internationellt stöd. I uppdraget ingår inte heller situationer som leder till höjd beredskap t.ex. krig.</p> <p>Utredaren ska i sitt arbete utgå från de gällande internationella avtal som Sverige har ingått och ta ställning till ett antal typfall som kan leda till en svensk begäran om internationellt stöd.</p> <p>Utredaren ska bedriva sitt arbete i två steg. Först ska utredaren identifiera områden och sektorer inom vilka en närmare analys bör göras av eventuella hinder för Sveriges möjligheter att ta emot internationellt stöd. Sedan ska utredaren, med utgångspunkt i dessa områden och sektorer, redovisa och analysera eventuella hindrande faktorer när det gäller Sveriges möjligheter att ta emot internationellt stöd. Om det finns sådana hinder ska utredaren lämna förslag på hur dessa kan undanröjas och, om det behövs, lämna förslag på nödvändiga författningsändringar.</p> <p>Uppdraget ska slutredovisas senast den 1 juni 2011.</p> <p>Bakgrund och behovet av en utredning</p> <p>Hoten mot Sveriges säkerhet är föränderliga, komplexa och kan få konsekvenser för flera samhällssektorer. Därtill kan hoten vara mer eller mindre synliga och förutsägbara. Sverige måste ha en god beredskap för att kunna hantera olika typer av risker och hot.</p> <p>Sverige har lång erfarenhet av att ge stöd i samband med kriser och katastrofer utanför landets gränser, men erfarenheterna av att ta emot internationellt stöd är begränsade. Det är i första hand ett nationellt ansvar att hantera konsekvenserna av kriser och allvarliga händelser i det egna landet (prop. 2007:08:92, bet. 2007/08:FöU12, rskr. 2007/08:193). Situationer kan dock uppstå där Sveriges resurser inte räcker till. I sådana situationer är det viktigt att Sverige har en förmåga att kunna ta emot stöd utifrån.</p> <p>Genom Lissabonfördraget uttrycker EU:s medlemsstater en vilja att ge och ta emot stöd under såväl svåra påfrestningar i fredstid som i händelse av väpnat angrepp mot någon medlemsstat. Den för detta uppdrag aktuella artikel 222, den s. k. solidaritetsklausulen, syftar till stöd vid naturkatastrofer, katastrofer som orsakas av människor och vid terroristattacker. Artikel 42.7 behandlar stöd vid väpnat angrepp, och är inte aktuell i denna utredning. Mot denna bakgrund är det viktigt att Sverige har en god förmåga att både ge och ta emot internationellt stöd i samband med stora kriser och allvarliga händelser.</p> <p>Förberedelser för att ta emot internationellt stöd i Sverige bör vara en del av de åtgärder som vidtas för att stärka samhällets förmåga att hantera svåra situationer. Förmågan bör kunna anpassas snabbt och flexibelt till en uppkommen kris karaktär och utveckling.</p> <p>Rättsliga frågor kan aktualiseras i samband med mottagande av internationellt stöd vid olika kriser och allvarliga händelser. Det kan även bli aktuellt att begära stöd i förebyggande syfte. Danmark begärde t.ex. stöd för att höja den nationella beredskapen inför klimattoppmötet i Köpenhamn 2009.</p> <p>Genom olika former av internationellt samarbete finns i dag goda möjligheter för Sverige att begära stöd vid kriser och allvarliga händelser i fredstid. Utvecklade system finns bl.a. inom ramen för EU, FN, Nato/Partnerskap för fred samt genom regionala och bilaterala samarbeten. I samband med stormen Gudrun år 2005 begärde Sverige hjälp genom EU:s gemenskapsmekanism och kommissionens övervaknings- och informationscentrum (Monitoring- and Information Centre - MIC). De befintliga samarbetena medför olika möjligheter för Sverige att ta emot internationellt stöd. Exempel på avtal som behandlar mottagande och givande av stöd är Helsingforskommissionen (Helcom) samt Köpenhamns- och Bonnöverenskommelserna, som omfattar miljöräddningstjänst till sjöss.</p> <p>Den dåvarande myndigheten Statens räddningsverk fick år 2006 ett regeringsuppdrag att påbörja arbetet med att stärka Sveriges förmåga att ta emot internationellt stöd (Fö2006/730/CIV, Fö/2007/585/CIV). En central slutsats som då drogs var att de legala förutsättningarna för att ta emot internationellt stöd kräver kartläggning och analys av ett antal olika rättsområden och sektorer. Exempel på sådana rättsområden och sektorer är pass och visering, arbetstillstånd, straffrättslig jurisdiktion, in- och utförselregler vid katastrofliknande situationer, smittskydd samt hälso- och sjukvård. De legala frågorna kring hanteringen av internationellt stöd sträcker sig över en mängd olika samhällssektorer (se närmare Fö2007/1531/CIV, bilaga 2).</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>En särskild utredare ska kartlägga de förutsättningar och hinder som kan finnas för Sveriges möjligheter att ta emot internationellt stöd vid kriser och allvarliga händelser i fredstid. Stödet kan omfatta såväl personal som andra resurser.</p> <p>Utredaren ska bedriva sitt arbete i två steg. Först ska utredaren identifiera områden och sektorer inom vilka en närmare analys bör göras av eventuella hinder för Sveriges möjligheter att ta emot internationellt stöd. Sedan ska utredaren, med utgångspunkt i de områden och sektorer som identifierades i uppdragets första del, redovisa och analysera eventuella hindrande faktorer när det gäller Sveriges möjligheter att ta emot internationellt stöd. Om det finns sådana hinder ska utredaren lämna förslag på hur dessa kan undanröjas och, om det behövs, lämna förslag på nödvändiga författningsändringar.</p> <p>Utredaren ska i den första delen av uppdraget utgå från de gällande internationella avtal som Sverige har ingått och ta ställning till ett antal typfall som kan leda till en svensk begäran om internationellt stöd. Dessa typfall är: Större naturolyckor och naturhändelser, omfattande utsläpp av biologiska eller kemiska ämnen och oljeutsläpp, kärnenergiolyckor eller andra händelser med radiologiska och nukleära ämnen, smittspridning i form av pandemier samt samhällets hantering av konsekvenserna av antagonistiska aktioner, t.ex. terroristattacker eller cyberattacker. Utredaren ska också beakta behovet av stöd i förebyggande syfte för att höja den nationella beredskapen, exempelvis inför stora evenemang.</p> <p>Med utgångspunkt i dessa typfall samt med beaktande av de rättsliga aspekter och de särskilda områden som har identifierats (se närmare Fö2007/1531/CIV, bilaga 2) ska utredaren i uppdragets andra del övergripande beskriva vilket stöd som kan komma att behövas och genom vilka samarbeten och avtal som stödet kan komma att begäras. Utredaren ska därefter identifiera vilka regleringar som stödet kan komma att omfattas av. Brottsbekämpande myndigheters möjligheter att ta emot internationellt stöd utreds för närvarande av Utredningen om internationellt polisiärt samarbete (Ju 2009:06, dir. 2009:36) och omfattas inte av uppdraget. Situationer som leder till höjd beredskap, t.ex. krig, inkluderas heller inte i detta uppdrag.</p> <h2 id="redovisning">Redovisning av uppdraget</h2> <p>I arbetet ska utredaren samråda med relevanta myndigheter och övriga berörda aktörer. Utredaren ska fortlöpande hålla Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) informerat om arbetet.</p> <p>Redovisning av den första delen av uppdraget ska ske senast den 1 december 2010. Uppdraget ska slutredovisas senast den 1 juni 2011.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2010:45/ 2010-04-29T12:00:00+01:00 2010-04-29T12:00:00+01:00 2010:45 Ny organisationsstruktur för stödet till Försvarsmakten Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 29 april 2010</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2> <p>En särskild utredare ska föreslå hur reduceringar kan genomföras av Försvarsmaktens logistikverksamhet och det stöd till Försvarsmakten som Försvarets materielverk (FMV), Försvarshögskolan (FHS) och Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) lämnar när det gäller materiel- och logistikförsörjning samt forskning och utveckling. Utredarens förslag ska frigöra ekonomiskt utrymme för att göra omställningen till ett mer användbart och tillgängligt insatsförsvar med anställda och kontrakterade soldater och sjömän möjlig, i enlighet med riksdagens beslut (prop. 2008/09:140, bet. 2008/09:FöU10, rskr. 2008/09:292). Kostnadsminskningarna ska uppgå till minst två miljarder kronor årligen jämfört med utfallet 2008.</p> <p>Utredaren ska särskilt se över försvarets logistikverksamhet och föreslå åtgärder som kan effektivisera och rationalisera verksamheten för att öka besparingarna utöver detta belopp. Utredarens förslag ska åstadkomma en mer sammanhållen materiel- och logistikförsörjning för det militära försvaret.</p> <p>Förslagen ska utgå från Försvarsmaktens behov av stöd för att utföra sina uppgifter. I sitt arbete ska utredaren vidare utgå från de förslag som redovisats av den s.k. Stödutredningen i rapporten Ett användbart och tillgängligt försvar - Stödet till Försvarsmakten (Fö 2009:A). Utredaren ska även beakta samtliga remissyttranden över Stödutredningen. Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 1 april 2011.</p> <p>Tidigare utredningar och propositioner</p> <p>Regeringen anförde i den av riksdagen antagna propositionen Ett användbart försvar (prop. 2008/2009:140) att ytterligare åtgärder bör genomföras för att skapa en mer effektiv och ändamålsenlig förvaltning samt för att frigöra medel i syfte att finansiera en fortsatt reformering av försvaret. Försvarsberedningen ansåg i sin rapport Försvar i användning (Ds 2008:48) i juni 2008 att en mer användbar och flexibel försvarsmakt ställer förändrade krav på de grundläggande strukturerna, inklusive stödverksamheten. Försvarsberedningen ansåg vidare att de s.k. stödmyndigheternas (FMV, FOI, FHS, Totalförsvarets pliktverk och Fortifikationsverket) verksamhet måste anpassas till en relevant ambitionsnivå för att stödja den militära insatsorganisationen och dess operativa behov samtidigt som andra intressenters behov av denna verksamhet ska beaktas. Genom rationaliseringar, omorganisation eller avveckling kan resurser frigöras för att möjliggöra omställningen till ett mer användbart och tillgängligt försvar, med anställda och kontrakterade soldater och sjömän, i enlighet med regeringens inriktning.</p> <p>Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade chefen för Försvarsdepartementet en särskild utredare med uppdrag att se över stödet till Försvarsmakten. Utredaren presenterade sina förslag i rapporten Ett användbart och tillgängligt försvar - Stödet till Försvarsmakten (Fö2009:A). Rapporten har remissbehandlats.</p> <p>Regeringen anger i budgetpropositionen för 2010 (prop. 2009/10:1, utgomr. 6, s. 50) att logistik- och materielförsörjning samt forskning och utveckling (FoU) bör omstruktureras och effektiviseras.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>Materiel- och logistikförsörjning</p> <p>Utredaren ska med utgångspunkt i Stödutredningens rapport föreslå hur reduceringar av det stöd som FMV och FOI lämnar till Försvarsmakten kan genomföras. Förslagen ska utgå ifrån Försvarsmaktens behov av stöd för att utföra sina uppgifter.</p> <p>Utredaren ska särskilt se över den logistikverksamhet som bedrivs inom försvarssektorn (FM) och föreslå åtgärder som kan effektivisera och rationalisera denna verksamhet för att åstadkomma besparingar utöver två miljarder kronor årligen. Utredarens förslag bör utformas så att de åstadkommer en sammanhållen materiel- och logistikförsörjning för försvaret. Utredaren ska i det sammanhanget analysera den materiel- och logistikverksamhet som i dag främst genomförs vid FMV, Försvarsmakten (inkl. Försvarsmaktens logistik, teknikkontor, förband etc.) samt FOI och ge förslag på förändringar som leder till kostnadsreduceringar. Utredaren ska se över hur en långtgående samordning av logistik- och materielförsörjningen kan utformas för att vara ändamålsenlig och samtidigt möjliggöra god effekt och kostnadsminskningar. Förslag på renodling av ansvar och uppgifter ska lämnas. Utredaren ska beakta samtliga remissinstansers yttranden över Stödutredningen.</p> <p>Förslag ska lämnas över:</p> <p>- vilka av dagens verksamheter som bör bedrivas med oförändrad eller lägre omfattning eller helt avvecklas,</p> <p>- vilka av de verksamheter som i dag genomförs inom Försvarsmakten som bör överföras till annan myndighet,</p> <p>- vilka av FMV:s och FOI:s nuvarande verksamheter som bör överföras till Försvarsmakten eller till en ny stödmyndighet, samt</p> <p>- vilka verksamheter som av effektivitetsskäl eller andra skäl, på kort eller lång sikt, bör utföras av statliga eller privata aktörer utanför de aktuella myndigheterna.</p> <p>Utredaren ska beakta den verksamhet som utförs av FOI och FMV till stöd för andra kunder och föreslå hur detta stöd ska kunna lämnas i framtiden, inom eller utanför den framtida stödstrukturen.</p> <p>Utredaren ska beskriva hur Försvarsmakten kan utöva en ändamålsenlig styrning av materiel- och logistikförsörjningen så att denna bedrivs kostnadseffektivt. Förslaget bör baseras på avgiftsfinansiering. Skillnader mot dagens styrning ska redovisas.</p> <p>Utredaren ska granska möjligheterna att nyttja andra stödstrukturer, såväl nationella som internationella. Utredaren ska beskriva de verksamhetsmässiga och personella konsekvenser som förslagen innebär på kort respektive lång sikt.</p> <p>Forskning och utveckling</p> <p>Utredaren ska lämna närmare förslag på hur den forskning och utveckling som finansieras via anslagen 1.1 Förbandsverksamhet och beredskap, 1.3 Anskaffning av materiel och anläggningar, 1.4 Vidmakthållande, avveckling m.m. av materiel och anläggningar samt 1.5 Forskning och teknikutveckling, kan rationaliseras och effektiviseras. Utredaren ska vid utformningen av sina förslag utgå från Försvarsmaktens behov, Stödutredningens förslag samt en analys av dagens verksamheter och processer. Utredaren ska beakta den verksamhet som utförs av FOI, FHS och FMV till stöd för andra kunder och föreslå hur detta stöd ska kunna lämnas i framtiden, inom eller utanför den framtida stödstrukturen. Utredaren ska lämna närmare förslag på vilka verksamheter som bör</p> <p>- bedrivas med oförändrad eller mindre omfattning,</p> <p>- avvecklas,</p> <p>- bedrivas av annan myndighet,</p> <p>- bedrivas av annan huvudman, eller</p> <p>- bedrivas på annat sätt, för att uppnå ökad effektivitet.</p> <p>Utredaren ska beakta samtliga remissinstansers yttranden över Stödutredningen. Utredaren ska belysa vilka verksamheter inom Försvarsmakten, FMV och FOI som eventuellt är överlappande. Utredaren ska även beskriva såväl verksamhetsmässiga som personella konsekvenser av föreslagna reduceringar inom forsknings- och utvecklingsområdet.</p> <p>En effektiv organisation för stödet till Försvarsmakten</p> <p>Utredaren ska lämna närmare förslag på organisation för stödet till Försvarsmakten. Utredaren ska även föreslå och motivera vilken verksamhet som helt kan avvecklas samt pröva vilka verksamheter som av effektivitetsskäl eller andra skäl bör överföras till andra offentliga eller privata aktörer.</p> <p>Utredaren ska särskilt bedöma om hela eller delar av FOI bör inordnas i FMV, i en nyinrättad stödmyndighet, omvandlas till ett bolagiserat statligt branschforskningsinstitut eller inrättas i annan organisatorisk form.</p> <p>Hur Försvarsmaktens behov tillgodoses ska redovisas. Utredaren ska även beakta eventuella särskilda säkerhets- och integritetskrav, som kan förhindra att viss verksamhet bedrivs av annan än en statlig myndighet.</p> <p>Utredaren ska lämna förslag på verksamhetsmål, regleringsbrev och förordning med instruktion för viss myndighet om utredaren föreslår att regeringen bör inrätta nya myndigheter eller om utredaren föreslår väsentligt förändrade uppgifter för befintliga myndigheter.</p> <p>Ekonomiska villkor för utredningen</p> <p>Utredaren ska för den nu angivna stödverksamheten föreslå betydande kostnadsminskningar. Dessa ska uppgå till minst två miljarder kronor årligen jämfört med kostnadsutfallet 2008, där huvuddelen av kostnadsreduceringen ska ha realiserats senast 2012. När det gäller översynen av försvarets logistikverksamhet ska de föreslagna åtgärderna bidra till att åstadkomma besparingar utöver ovan nämnda två miljarder kronor årligen.</p> <p>Utredaren ska redovisa hur de frigjorda medlen fördelar sig mellan anslagen 1.1 Förbandsverksamhet och beredskap, 1.3 Anskaffning av materiel och anläggningar, 1.4 Vidmakthållande, avveckling m.m. av materiel och anläggningar och 1.5 Forskning och teknikutveckling inom utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap.</p> <p>Utredaren ska i sina förslag redovisa när resurser kan frigöras från stödverksamhet för att möjliggöra omställningen till ett mer användbart och tillgängligt försvar i enlighet med riksdagens beslut om försvarets inriktning. I förslagen ska beräkningar av omställnings- och avvecklingskostnader redovisas områdesvis samt när dessa inträffar. Utredaren bör utgå från att omställnings- och avvecklingskostnader belastar utgiftsområdet. Om utredaren i någon del föreslår åtgärder som innebär ökade kostnader för staten ska dessa följas av förslag på lämplig finansiering.</p> <p>Utredaren ska föreslå vilka finansieringsprinciper som ska gälla för FoU-verksamheten. Utredaren ska i det sammanhanget uppskatta eventuella finansieringsbehov vid sidan av de som kan täckas av avgiftsfinansiering samt föreslå hur sådana i förekommande fall ska finansieras. Om utredarens förslag inbegriper att hela eller delar av FOI:s verksamhet ska bedrivas i en annan verksamhetsform ska förslaget innehålla möjliga finansieringslösningar. Utredaren ska ta ställning till om någon finansieringsmodell är att föredra vid deltagandet i internationella bi- eller multilaterala samarbeten, t.ex. EU-projekt eller andra försvarsrelaterade samarbetsprojekt.</p> <p>Uppdragets genomförande och tidsplan</p> <p>Utredaren ska arbeta i nära samverkan med de närmast berörda myndigheterna samt fortlöpande hålla Regeringskansliet (Försvarsdepartementet och avseende forskningsrelaterade delar även Näringsdepartementet) informerat. Myndigheterna ska bistå utredaren med det stöd och de underlag som utredaren anser sig behöva. Utredaren ska redovisa vilka författningsändringar som krävs till följd av utredarens förslag. Förslag till dessa författningsändringar ska lämnas.</p> <p>Vid utformningen av stödverksamheten ska utredaren utgå från de nya behov som Försvarsmakten kommer att ha till följd av den försvarspolitiska inriktningen. Utredaren ska beakta andra pågående utredningar och arbeten, bl.a. inrättandet av en exportstödsmyndighet och övrigt arbete med anledning av stödutredningens förslag. Utredaren ska även beakta relevanta delar av departementspromemorian Handlingsplan för en ny institutsektor (Ds 2007:39) och propositionen Ett lyft för forskning och innovation (prop. 2008/09:50).</p> <p>Utredaren ska vidare föra en löpande dialog med Försvarsmakten, FMV, FOI, Kustbevakningen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Försvarets radioanstalt, Försvarshögskolan och Vinnova. Utredaren ska samråda med Arbetsgivarverket, Ekonomistyrningsverket, Statens pensionsverk och Statskontoret. Utredaren ska hålla berörda centrala arbetstagarorganisationer informerade om arbetet och ge dem tillfälle att framföra synpunkter.</p> <p>Utredaren ska redovisa sitt arbete senast den 1 april 2011.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2010:13/ 2010-03-11T12:00:00+01:00 2010-03-11T12:00:00+01:00 2010:13 Tilläggsdirektiv till Utredningen om Försvarsmaktens helikopterresurser (Fö 2008:07) Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 11 mars 2010</p> <p>Ändring i uppdraget</p> <p>Alternativ handlingsväg för utökad helikopterförmåga</p> <p>Med stöd av regeringens bemyndigande den 9 oktober 2008 har chefen för Försvarsdepartementet gett en särskild utredare i uppdrag att utreda hur förmågan att understödja Försvarsmaktens insatsförband med helikoptrar ska bibehållas respektive förbättras (dir. 2008:118). Utredaren skulle enligt direktiven redovisa frågorna om det s.k. helikopter 4-systemet senast den 31 december 2008. Uppdraget skulle slutredovisas senast den 1 december 2009.</p> <p>Regeringen fattade den 18 december 2008 beslut om tilläggsdirektiv (dir. 2008:148), som innebar att utredningstiden avseende frågorna om helikopter 4-systemet förlängdes till den 31 mars 2009 och tidpunkten för slutredovisning av uppdraget flyttades fram till den 1 mars 2010.</p> <p>Efter utredarens framställning förlängdes utredningstiden för frågorna om helikopter 4-systemet till den 30 juni 2009 (dir. 2009:27).</p> <p>I juni 2009 redovisade utredaren delrapporten Försvarsmaktens helikopter 4 - frågan om vidmakthållande eller avveckling? (SOU 2009:67). Av delrapporten framgår att det finns brister i helikopterbataljonens mark- och sjöoperativa förmåga under perioden fram till 2020. Vidare framgår att relativt 2006 års preliminära förbandsmålsättning för helikopterbataljonen återfinns brister framförallt rörande medeltung helikopterkapacitet.</p> <p>Regeringskansliet anser att behovet av medeltung helikopterkapacitet för olika uppgifter ytterligare bör kartläggas. Vidare bör förutsättningarna för en förstärkning av den medeltunga helikopterkapaciteten analyseras, liksom tillvägagångssätten för en eventuell förstärkning.</p> <p>Uppdraget ändras så till vida att punkterna 1-4 i det ursprungliga uppdraget utgår. Utredaren ska i stället</p> <p>1. med utgångspunkt i regeringens styrdokument samt aktuella och långsiktiga behov, kartlägga förmågan att understödja Försvarsmaktens insatsförband med medeltunga helikoptrar för olika uppgifter, samt kartlägga eventuella begränsningar hänförliga till helikopterförbandet,</p> <p>2. utifrån kartläggningen analysera och lämna förslag på hur den medeltunga helikopterförmågan kan ökas och inom vilka tidsramar; utredaren ska därvid beskriva olika ambitionsnivåer för en eventuell förmågeökning och lämna en konsekvensbeskrivning, samt</p> <p>3. klarlägga vilka krav en ökad förmåga att understödja Försvarsmaktens insatsförband med medeltunga helikoptrar ställer på dimensionering och organisation av helikopterförbandet samt stödjande myndigheter och funktioner.</p> <p>Förlängd tid för uppdraget</p> <p>Utredningstiden förlängs. Uppdraget ska i stället redovisas senast den 23 juni 2010.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2010:19/ 2010-02-25T12:00:00+01:00 2010-02-25T12:00:00+01:00 2010:19 Tilläggsdirektiv till Folkrättskommittén (Fö 2007:06) Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 25 februari 2010</p> <p>Förlängd tid för uppdraget</p> <p>Med stöd av regeringens bemyndigande den 19 september 2007 (dir. 2007:134) har chefen för Försvarsdepartementet gett en kommitté i uppdrag att bl.a. kartlägga de folkrättsliga regler som gäller för väpnade konflikter, ockupation och neutralitet, och som Sverige är bundet av. Kommittén, som antagit namnet Folkrättskommittén, fick genom tilläggsdirektiv den 18 december 2008 (dir. 2008:154) även uppdrag att föreslå nödvändiga författningsändringar för att möjliggöra en svensk ratificering av tilläggsprotokoll III till Gen&egrave;vekonventionerna om antagande av ytterligare ett kännetecken samt att göra en översyn av lagen <a href="https://lagen.nu/1953:771">(1953:771)</a> om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar m.m.</p> <p>Enligt kommitténs direktiv ska uppdraget redovisas senast den 1 september 2010.</p> <p>Utredningstiden förlängs, vilket innebär att kommittén ska redovisa sitt uppdrag senast den 1 november 2010.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2010:5/ 2010-01-14T12:00:00+01:00 2010-01-14T12:00:00+01:00 2010:5 Tilläggsdirektiv till Viss översyn av ansvarsfördelning och organisation när det gäller samhällets informationssäkerhet (Fö 2009:04) Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 14 januari 2010</p> <p>Förlängd tid för uppdraget</p> <p>Med stöd av regeringens bemyndigande den 19 november 2009 gav chefen för Försvarsdepartementet en särskild utredare i uppdrag att bl.a. utreda formerna för och konsekvenserna av att flytta ansvaret för dels Sveriges IT-incidentcentrum (Sitic) från Post- och telestyrelsen, dels Sveriges certifieringsorgan för IT-säkerhet (CSEC) från Försvarets materielverk (dir: 2009:110). Uppdraget ska redovisas senast den 22 januari 2010.</p> <p>Utredningstiden förlängs. Uppdraget ska i stället slutredovisas senast den 1 april 2010. Uppdraget att utreda formerna för och konsekvenserna av att flytta Sitic från Post- och telestyrelsen ska dock delredovisas senast 1 februari 2010.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2009:110/ 2009-11-19T12:00:00+01:00 2009-11-19T12:00:00+01:00 2009:110 Viss översyn av ansvarsfördelning och organisation när det gäller samhällets informationssäkerhet Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 19 november 2009</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2> <p>En särskild utredare ska utreda formerna och konsekvenserna av att flytta ansvaret för dels Sveriges IT-incidentcentrum (Sitic) från Post- och telestyrelsen, dels Sveriges certifieringsorgan för IT-säkerhet (CSEC) från Försvarets materielverk. Verksamheterna ska inordnas i antingen Myndigheten för samhällskydd och beredskap (MSB) eller Försvarets radioanstalt (FRA). Utredaren ska undersöka vilken av dessa två myndigheter som bedöms bäst lämpad att vara ansvarig utifrån de behov och målsättningar som regeringen angett när det gäller bl.a. att samla informationssäkerhetsfrågorna. Utredaren ska slutligen föreslå en myndighet som ska vara signatär för de internationella organen CCRA och SOGIS-MRA vilket bl.a. innebär att underteckna fördrag.</p> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 22 januari 2010.</p> <p>Behovet av en utredning</p> <p>Det finns ett behov av att samla resurserna för att skapa bättre förutsättningar att förebygga respektive hantera IT-incidenter. Rapporteringen av IT-incidenter som utgör hot mot eller medför allvarliga konsekvenser för samhällsviktig verksamhet och kritisk infrastruktur i samhället behöver förbättras och anpassas till de olika behov som finns bland relevanta parter i samhället.</p> <p>Ansvaret för informationssäkerhet på nationell nivå är uppdelat på ett flertal myndigheter, bl.a. MSB, PTS inkl. Sitic och FRA vilket innebär att ansvaret är splittrat. Detta betyder att styrningen och samordningen av arbetet försvåras och att resurser riskerar att inte nyttjas på ett optimalt sätt. Regeringen anser att ansvaret för informationssäkerhet bör samlas. I budgetpropositionen för 2010 (prop 2009/10:1, utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap sidan 79) har regeringen redovisat att det finns anledning att se över informationssäkerhetsfrågorna och att formerna och konsekvenserna av en överföring av Sitic ska utredas.</p> <p>Enligt regeringens bedömning i budgetpropositionen (utgiftsområde 22 Kommunikationer) är informationssäkerhetsfrågor viktiga i den vardagliga IT-användningen och fokus bör ligga på förebyggande arbete och en höjd vardagssäkerhet för individer och företag. Konsumenter och små- och medelstora företag måste ha kunskap om vilka åtgärder de kan vidta för att öka sin säkerhet.</p> <p>I den av riksdagen antagna propositionen Stärkt krisberedskap för säkerhets skull (prop. 2007/08:92, bet. 2007/08:FöU12, rskr. 2007/08:193) angav regeringen att den informationssäkerhetsverksamhet som funnits vid Krisberedskapsmyndigheten (KBM) skulle överföras till MSB och stärkas. Regeringen framförde även att informations-säkerhetsfrågorna är sektorsövergripande.</p> <p>Det tvärsektoriella informationssäkerhetsarbetet bör bli mer renodlat. Ett färre antal inblandade aktörer ger bättre förutsättningar för ett mer sammanhållet informationssäkerhetsarbete. Detta innebär att verksamheterna hos Sitic och CSEC bör överföras till MSB eller FRA. Varje myndighet har enligt ansvarsprincipen att i första hand tillförsäkra den egna verksamheten en tillräcklig informationssäkerhet. Detta innebär dock inte att förtroendeskapande åtgärder som skapar tillit för informationssamhället hos medborgarna ska koncentreras till färre aktörer. Att arbeta med vardagssäkerheten i informationssamhället för att skapa förtroende är viktigt för att utnyttja den tekniska utvecklingens möjligheter på bästa sätt inom alla samhällsområden. Användningen av informationstekniken bidrar till bl.a. innovation och utveckling av nya tjänster vilket bidrar till tillväxt och konkurrenskraft. Därför behöver många aktörer inom olika samhällssektorer arbeta för att förtroendet fortsatt vidareutvecklas och situationsanpassas på bästa sätt.</p> <p>Sitics uppgift är att stödja samhället med att hantera och förebygga IT-incidenter. Arbetet omfattar bl.a. att bevaka trafikflöden i elektroniska kommunikationsnät, IT-incidentrapportering, rapportering om sårbarheter i system, att tillhandahålla olika testverktyg via nätet, seminarier m.m.. I uppgifterna ingår att agera skyndsamt vid inträffade IT- incidenter exempelvis genom att sprida information samt vid behov medverka i samordning av åtgärder som krävs för att avhjälpa eller lindra effekter av det inträffade, att samverka med relevanta nationella och internationella aktörer inom nätsäkerhetsområdet, att lämna råd och stöd avseende förebyggande arbete samt att vara Sveriges kontaktpunkt gentemot motsvarande funktioner i andra länder.</p> <p>CSEC ansvarar för uppbyggnad, drift och förvaltning av ett system för evaluering och certifiering av IT-säkerhet i produkter och system i enlighet med standarden ISO/IEC IS 15408 (Common Criteria). CSEC som i dag bedriver sin verksamhet vid FMV stödjer såväl Försvarsmakten som det civila samhället på informationssäkerhetsområdet. CSEC är en autonom funktion inom FMV.</p> <p>Krisberedskapsmyndigheten var Sveriges signatär inom CCRA vilket bl.a. innebär att underteckna fördrag. CCRA är en internationell samarbetsorganisation som erkänner ömsesidigt utfärdade certifikat. Inom CCRA utvecklas såväl Common Criteria som metoder och regelverk för att stödja CCRA avtalet. För närvarande är 26 nationer medlemmar inom avtalet. I samband med inrättandet av MSB är signatärskapet en utestående fråga men MSB hanterar för närvarande de ärenden som ligger inom ramen för signatärskapet. En motsvarighet till CCRA är SOGIS-MRA som också bygger på standarden Common Criteria där bara EU-länder kan ingå och där FMV är signatär. Signatärskapet för SOGIS-MRA och CCRA bör utövas av samma myndighet.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>En särskild utredare ska i nära samverkan med MSB, FRA, PTS, Försvarsmakten, Polisen/Säkerhetspolisen, FMV, Swedac och övriga relevanta aktörer</p> <p>- utreda och redovisa formerna för och konsekvenserna av en överföring av Sitics verksamhet till MSB eller FRA,</p> <p>- utreda och redovisa formerna för och konsekvenserna av en överföring av CSEC:s verksamhet till MSB eller FRA med beaktande av gällande regler kring teknisk kontroll och principen om kontrollordningar i öppna system,</p> <p>- utreda och ange vilken av myndigheterna MSB eller FRA som är bäst lämpad att vara ansvarig för CSEC och Sitic,</p> <p>- föreslå en myndighet att vara signatär för både CCRA och SOGIS-MRA,</p> <p>- redovisa kostnader och intäkter för de resp. verksamheter som ska flyttas och föreslå lämplig finansiering,</p> <p>- redovisa eventuella rationaliseringar som kan uppstå i samband med samordningen, varvid engångskostnader som t. ex. kan uppstå i samband med flyttning, anpassning av nya eller avveckling av befintliga lokaler ska anges särskilt,</p> <p>- lämna förslag till författningsändringar till följd av utredningens förslag, samt</p> <p>- redovisa en tidsplan för ändrade ansvarsförhållanden och gemensam signatär.</p> <p>Utredaren ska, utöver de verksamhetsmässiga och ekonomiska konsekvenserna även redovisa de personella konsekvenserna av sitt förslag.</p> <p>Redovisning av uppdraget och andra utredningar</p> <p>Utredaren ska fortlöpande hålla Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) informerat om arbetets bedrivande. Utredaren ska beakta bl.a. det fortsatta arbetet med anledning av Stödutredningens rapport Ett användbart och tillgängligt försvar - Stödet till Försvarsmakten (Fö 2009:A), det arbete som Delegationen för e-förvaltning <a href="https://lagen.nu/2009:19">(2009:19)</a> genomför samt Infosäkutredningens delrapport och betänkanden (SOU 2004:32, 2005:42, 2005:71).</p> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 22 januari 2010.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2009:111/ 2009-11-19T12:00:00+01:00 2009-11-19T12:00:00+01:00 2009:111 Tilläggsdirektiv till Avvecklingsmyndigheten för Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar (Fö 2008:04) Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 19 november 2009</p> <p>Tidpunkt för redovisning av uppdraget</p> <p>Med stöd av regeringens bemyndigande den 15 maj 2008 gav chefen för Försvarsdepartementet en särskild utredare i uppdrag att ansvara för avvecklingen av Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar (dir. 2008:58). Myndigheterna upphörde den 31 december 2008. Utredaren har från och med den 1 januari 2009 ansvarat för att genomföra avvecklingen.</p> <p>Enligt direktiven ska regeringen återkomma i ett tilläggsdirektiv med tidpunkt för slutrapport.</p> <p>Uppdraget ska vara slutfört senast den 30 april 2010 varvid utredningen ska upphöra. Utredaren ska senast samma datum lämna en slutrapport till Regeringskansliet (Försvarsdepartementet).</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2009:59/ 2009-06-25T12:00:00+01:00 2009-06-25T12:00:00+01:00 2009:59 Inrättande av Försvarsunderrättelsedomstolen Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 25 juni 2009</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2> <p>En särskild utredare ska förbereda och genomföra bildandet av en ny domstol, Försvarsunderrättelsedomstolen. Domstolen ska enligt ett förslag till lag om försvarsunderrättelsedomstol ha till uppgift att ansvara för tillståndsgivning enligt ett förslag till lag om ändring i lagen <a href="https://lagen.nu/2008:717">(2008:717)</a> om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet. Uppdraget gäller med förbehåll för att riksdagen fattar nödvändiga beslut. Utredaren ska bl.a. besluta om domstolens närmare organisation och bemanning. Utgångspunkten för arbetet ska vara att domstolen tar över Signalspaningsnämndens befintliga resurser. Den nya domstolen ska kunna inleda sin verksamhet den 1 december 2009.</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>Riksdagen antog den 18 juni 2008 lagen <a href="https://lagen.nu/2008:717">(2008:717)</a> om signalspaning (prop. 2006/07:63, bet. 2007/08:FöU15, rskr. 2007/08:266). Lagen föreskriver att signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet endast får ske i de fall regeringen eller, enligt regeringens bestämmande, en myndighet närmare bestämt inriktningen av signalspaningen. För en myndighets närmare inriktning av signalspaning krävs tillstånd, om inte inriktningen har angetts av regeringen eller Regeringskansliet. Tillstånd lämnas av den myndighet som regeringen bestämmer, Signalspaningsnämnden.</p> <p>Signalspaningsnämnden inrättades den 1 januari 2009 och ansvarar för prövningen av tillstånd till signalspaning fram till dess att Försvarsunderrättelsedomstolen inrättas, vilket enligt propositionen Förstärkt integritetsskydd vid signalspaning (prop. 2008/09:201) bör ske den 1 december 2009. Vid samma tidpunkt ska Signalspaningsnämnden avvecklas.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>En särskild utredare ska svara för det förberedelsearbete som behövs för att den nya domstolen, Försvarsunderrättelsedomstolen, ska kunna inleda sin verksamhet den 1 december 2009. Domstolen ska enligt förslag till lag om försvarsunderrättelsedomstol ha till uppgift att ansvara för tillståndsgivning enligt förslag till lag om ändring i lagen <a href="https://lagen.nu/2008:717">(2008:717)</a> om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet. Båda lagförslagen finns i propositionen Förstärkt integritetsskydd vid signalspaning (prop. 2008/09:201).</p> <p>Utredaren ska förbereda uppbyggnaden av domstolen och ska i det sammanhanget ingå nödvändiga avtal för domstolens räkning. Utredaren ska bedöma vilken kompetens som är nödvändig för domstolens verksamhet, besluta om bemanning av domstolens kansli och i övrigt utöva arbetsgivarens befogenheter. Vid bemanningen av Försvarsunderrättelsedomstolen ska 6 b § lagen <a href="https://lagen.nu/1982:80">(1982:80)</a> om anställningsskydd beaktas. Utredaren ska fullgöra de åtgärder som krävs enligt lagen <a href="https://lagen.nu/1976:580">(1976:580)</a> om medbestämmande i arbetslivet.</p> <p>Utredaren ska förbereda lämplig organisation och lämpliga arbetsformer för verksamheten samt utarbeta en arbetsordning och en arkivplan för domstolen.</p> <p>Utgångspunkten för arbetet ska vara att domstolen tar över administrativa system, lokaler och andra tillgångar från Signalspaningsnämnden. Domstolen ska liksom nämnden vara ansluten till den statliga redovisningsorganisationen.</p> <p>Uppdragets genomförande och tidsplan</p> <p>Uppdraget ska genomföras i nära dialog med Regeringskansliet (Försvarsdepartementet).</p> <p>Utredaren ska i den utsträckning som är nödvändigt samråda med berörda myndigheter och organisationer. Utredaren ska även samråda med Ekonomistyrningsverket, Arbetsgivarverket och Statens pensionsverk.</p> <p>Utredaren ska hålla berörda centrala arbetstagarorganisationer informerade om arbetet och ge dem möjlighet att framföra synpunkter.</p> <p>Senast den 1 september 2009 ska utredaren lämna förslag till förordning med instruktion för Försvarsunderrättelsedomstolen och till de författningsändringar i övrigt som anses nödvändiga.</p> <p>Senast den 1 oktober 2009 ska utredaren till regeringen lämna förslag om regleringsbrev.</p> <p>Det står utredaren fritt att lämna även andra förslag som utredaren finner behov av för domstolens verksamhet.</p> <p>Uppdraget gäller med förbehåll för att riksdagen fattar nödvändiga beslut (prop. 2008/09:201 Förstärkt integritetsskydd vid signalspaning). När det behövs ska åtgärder, såsom t.ex. tecknande av avtal, förses med förbehåll att riksdagen fattar nödvändiga beslut.</p> <p>Slutrapport om vilka åtgärder utredaren vidtagit i sitt arbete m.m. ska lämnas till regeringen senast den 18 december 2009.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2009:27/ 2009-04-29T12:00:00+01:00 2009-04-29T12:00:00+01:00 2009:27 Tilläggsdirektiv till Utredningen om Försvarsmaktens helikopterresurser (Fö 2008:07) Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 29 april 2009</p> <p>Förlängd utredningstid</p> <p>Regeringen bemyndigade den 9 oktober 2008 chefen för Försvarsdepartementet att tillkalla en särskild utredare i uppdrag att utreda hur förmågan att understödja Försvarsmaktens insatsförband med helikoptrar ska bibehållas respektive förbättras (dir. 2008:118). Utredaren skulle enligt direktiven redovisa frågorna om det s.k. helikopter 4-systemet senast den 31 december 2008. Uppdraget skulle slutredovisas senast den 1 december 2009.</p> <p>Regeringen fattade den 18 december 2008 beslut om tilläggsdirektiv (dir. 2008:148), som innebar att utredningstiden avseende frågorna om helikopter 4-systemet förlängdes till den 31 mars 2009 och tidpunkten för slutredovisning av uppdraget flyttades fram till den 1 mars 2010.</p> <p>Utredningstiden förlängs. Frågorna om helikopter 4-systemet ska redovisas senast den 30 juni 2009.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2009:28/ 2009-04-23T12:00:00+01:00 2009-04-23T12:00:00+01:00 2009:28 Tilläggsdirektiv till Utredningen om totalförsvarsplikten (Fö 2008:01) Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 23 april 2009</p> <p>Slutredovisning av uppdraget</p> <p>Med stöd av regeringens bemyndigande den 6 december 2007 tillkallade chefen för Försvarsdepartementet en parlamentarisk kommitté med uppdrag att överväga vilka författningsändringar och övriga åtgärder som är nödvändiga för att möjliggöra frivillig rekrytering och utbildning av sådan personal som enligt nuvarande förhållanden tjänstgör enligt lagen <a href="https://lagen.nu/1994:1809">(1994:1809)</a> om totalförsvarsplikt m.m. (dir. 2007:147). Den 29 januari 2009 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv till kommittén (dir. 2009:4). Enligt tilläggsdirektiven ska kommittén redovisa resultatet av sitt arbete avseende vissa frågor den 15 april 2009. I övriga frågor ska kommittén redovisa resultatet av sitt arbete senast den 15 juni 2009.</p> <p>Kommittén ska göra en samlad redovisning av resultatet av sitt arbete senast den 15 juni 2009. Någon delredovisning dessförinnan krävs inte.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2009:4/ 2009-01-29T12:00:00+01:00 2009-01-29T12:00:00+01:00 2009:4 Tilläggsdirektiv till Utredningen om totalförsvarsplikten (Fö 2008:01) Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 29 januari 2009</p> <p>Utvidgning och förlängning av uppdraget</p> <p>Med stöd av regeringens bemyndigande den 6 december 2007 tillkallade chefen för Försvarsdepartementet en parlamentarisk kommitté med uppdrag att överväga vilka författningsändringar och övriga åtgärder som är nödvändiga för att möjliggöra frivillig rekrytering och utbildning av sådan personal som enligt nuvarande förhållanden tjänstgör enligt lagen <a href="https://lagen.nu/1994:1809">(1994:1809)</a> om totalförsvarsplikt m.m. (dir. 2007:147). Kommittén har antagit namnet Utredningen om totalförsvarsplikten (Fö 2008:01). Den 29 oktober 2008 överlämnades delbetänkandet Totalförsvarsplikten i framtiden (SOU 2008:98). Enligt de direktiv som regeringen har beslutat ska resultatet av arbetet redovisas slutligt senast den 1 februari 2009.</p> <p>Genomförandet av reformen</p> <p>Kommittén har i sitt första delbetänkande redovisat målsättningen att de slutliga förslagen ska möjliggöra att reformeringen av soldatförsörjningen tar sin början den 1 juli 2010. Kommittén ska utöver sitt ursprungliga uppdrag även ta ställning till hur ett nytt soldatförsörjningssystem bör införas i enlighet med denna målsättning. Alternativ som ska belysas är bl.a. ett införande i flera steg eller minskade utbildningsvolymer under en kortare övergångsperiod.</p> <p>I detta sammanhang ska kommittén särskilt lämna förslag till vad som bör gälla för enskilda som direkt berörs av reformen under tiden inför och vid införandet. Detta gäller bl.a. för mönstringsskyldiga män, kvinnor som anmält intresse för eller genomgått antagningsprövning och personer som skrivits in till eller påbörjat grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt.</p> <p>Kommittén ska vidare belysa konsekvenser för Försvarsmaktens förmåga inför, under och närmast efter införandet.</p> <p>Frågan om plikttjänstgöring för frivilligt rekryterad personal</p> <p>Som regeringen tidigare uttalat måste den lagstiftning som ligger till grund för försvarets personalförsörjning vara användbar på lång sikt oavsett vilka förändringar som kan inträffa, till exempel i fråga om det säkerhetspolitiska läget. De uppgifter som åligger det militära och civila försvaret under höjd beredskap måste därför vara det som ytterst avgör hur lagstiftningen ska vara utformad.</p> <p>Därutöver bör en utgångspunkt vara att personer som utbildats eller tjänstgjort inom totalförsvaret under vissa förhållanden bör kunna tas i anspråk för tjänstgöring med plikt, oavsett om personalen ursprungligen har rekryterats frivilligt eller tagits ut och utbildats med stöd av lagen om totalförsvarsplikt.</p> <p>Mot denna bakgrund ska kommittén utöver sitt ursprungliga uppdrag även ta ställning till under vilka förhållanden personal som rekryterats, utbildats eller tjänstgjort på frivillig grund bör kunna tas i anspråk för tjänstgöring med plikt inom det militära respektive det civila försvaret. Kommittén ska lämna förslag till nödvändiga författningsändringar och övriga åtgärder.</p> <p>Tidpunkt för redovisning</p> <p>Utredningstiden förlängs. Kommittén ska redovisa resultatet av sitt arbete senast den 15 april 2009 i fråga om förslag avseende - ändringar av lag, - genomförande av reformen, - när en tjänstgöringsplikt bör tillämpas, - när en mönstringsplikt bör tillämpas, - vilken myndighet som bör ansvara för rekrytering, prövning och uttagning av personal, samt - register för personal.</p> <p>I övriga frågor ska kommittén redovisa resultatet av sitt arbete senast den 15 juni 2009.</p> <p>Utredningen ska i sitt arbete samverka med Utredningen med uppgift att se över stödet till Försvarsmakten samt beakta vad Frivilligutredningen har kommit fram till i sitt betänkande Ny inriktning för frivillig beredskapsverksamhet (SOU 2008:101).</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2008:148/ 2008-12-18T12:00:00+01:00 2008-12-18T12:00:00+01:00 2008:148 Tilläggsdirektiv till Utredningen om Försvarsmaktens helikopterresurser (Fö 2008:07) Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 18 december 2008</p> <p>Förlängd utredningstid</p> <p>Regeringen bemyndigade den 9 oktober 2008 chefen för Försvarsdepartementet att tillkalla en särskild utredare i uppdrag att utreda hur förmågan att understödja Försvarsmaktens insatsförband med helikoptrar ska bibehållas respektive förbättras (dir. 2008:118). Utredaren skulle enligt direktiven redovisa frågorna om det s.k. helikopter 4-systemet senast den 31 december 2008. Uppdraget skulle slutredovisas senast den 1 december 2009.</p> <p>Utredningstiden förlängs. Frågorna om helikopter 4-systemet ska i stället redovisas senast den 31 mars 2009 och uppdraget i övrigt slutredovisas senast den 1 mars 2010.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2008:154/ 2008-12-18T12:00:00+01:00 2008-12-18T12:00:00+01:00 2008:154 Tilläggsdirektiv till Folkrättskommittén (Fö 2007:06) Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 18 december 2008</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2> <p>Folkrättskommittén ska föreslå de författningsändringar som krävs för att möjliggöra en svensk ratificering av tilläggsprotokoll III till Gen&egrave;vekonventionerna om antagande av ytterligare ett kännetecken. Kommittén ska även göra en översyn av lagen <a href="https://lagen.nu/1953:771">(1953:771)</a> om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar m.m. och föreslå lämpliga ändringar. Översynsarbetet ska genomföras med utgångspunkt från förslagen i Ds 1993:59 Översyn av lagen om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar och för civilförsvarets internationella kännetecken.</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>Folkrättskommittén</p> <p>Regeringen beslutade den 19 september 2007 kommittédirektiv Folkrätten i väpnad konflikt - en översyn av hur den internationella humanitära rätten har genomförts i Sverige (dir. 2007:134). Med stöd av regeringens bemyndigande förordnande chefen för Försvarsdepartementet kommittéledamöter i november 2007. Kommittén, som antagit namnet Folkrättskommittén, har bl.a. till uppgift att kartlägga de folkrättsliga regler som gäller för väpnade konflikter, ockupation och neutralitet, och som Sverige är bundet av. Folkrättskommittén ska enligt direktiven redovisa sitt uppdrag senast den 1 september 2010 och ett delbetänkande med förteckning över för Sverige gällande internationella humanitärrättsliga konventioner och deras genomförande i Sverige ska redovisas senast den 1 april 2009.</p> <p>Tilläggsprotokoll III</p> <p>Statsparterna till Gen&egrave;vekonventionerna av den 12 augusti 1949 antog den 8 december 2005 ett tredje tilläggsprotokoll om ytterligare ett kännetecken (TP III). De kännetecken som erkänns i Gen&egrave;vekonventionerna och 1977 års tilläggsprotokoll I och II nämligen det röda korset, den röda halvmånen samt röda lejonet och solen kompletteras i TP III med den röda kristallen.</p> <p>Syftet med den röda kristallen är att möjliggöra ett användande av kännetecknen på ett sätt som inte riskerar orsaka religiösa, politiska eller kulturella kopplingar och därmed urholka skyddsvärdet. Genom TP III är det möjligt att erkänna de föreningar vars stater inte godkänt röda korset eller röda halvmånen och ge dem tillträde till den internationella rödakors- och rödahalvmånerörelsen. Trots detta syfte kom Mellanösternkonflikten att genomsyra omröstningen av TP III som, till skillnad från tidigare tilläggsprotokoll, inte kunde antas genom konsensus utan togs genom majoritetsbeslut. Sverige undertecknade TP III den 30 mars 2006. TP III trädde i kraft den 14 januari 2007.</p> <p>Lagen <a href="https://lagen.nu/1953:771">(1953:771)</a> om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar m.m.</p> <p>I enlighet med Gen&egrave;vekonventionerna och tilläggsprotokoll I och II är det röda korset, den röda halvmånen samt röda lejonet och solen internationellt erkända kännetecken för den militära och den civila sjukvården i väpnad konflikt. Kännetecknen får även användas av Internationella rödakorskommittén - ICRC, Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen och de nationella rödakors- respektive rödahalvmåneföreningarna, de senare i enlighet med respektive lands lagstiftning och i enlighet med de principer som fastställs av de internationella rödakors- och rödahalvmånekonferenserna. Även andra kan i enlighet med nationell lag och efter uttryckligt medgivande från den nationella röda kors- eller rödahalvmåneföreningen få använda kännetecknet.</p> <p>Bestämmelser om skydd för internationella sjukvårdsbeteckningar m.m. finns i lagen <a href="https://lagen.nu/1953:771">(1953:771)</a> om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar m.m.</p> <p>I Justitiedepartementets promemoria Översyn av lagen om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar och för civilförsvarets internationella kännetecken (Ds 1993:59) föreslogs ett antal ändringar i lagen bl.a. med syfte att klargöra omfattningen av skyddet för kännetecknen och att öka möjligheterna till ingripanden i fall av missbruk. Vidare föreslogs införandet av bestämmelser avseende det internationella kännetecken som enligt Haagkonventionen den 14 maj 1954 ska användas för att utmärka kulturminnesmärken och kulturföremål i händelse av väpnad konflikt m.m. samt för det internationella kännetecknet för anläggningar och installationer som innehåller farliga krafter i enlighet med artikel 56 i tilläggsprotokoll I till Gen&egrave;vekonventionerna.</p> <p>Promemorian remissbehandlades och bereds i Regeringskansliet. Bland annat med hänsyn till remisskritiken och till den tid som förflutit sedan remitteringen finns behov av att ytterligare se över dessa frågor.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>Folkrättskommittén ska föreslå de författningsändringar som krävs för att möjliggöra en svensk ratificering av TP III.</p> <p>Folkrättskommittén ska även göra en översyn av lagen <a href="https://lagen.nu/1953:771">(1953:771)</a> om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar m.m. i de delar som inte har direkt anknytning till TP III. Kommittén ska i detta arbete behandla de frågor som tas upp i Ds 1993:59 och, med utgångspunkt från promemorians förslag, föreslå de författningsändringar som kommittén bedömer lämpliga.</p> <h2 id="redovisning">Redovisning av uppdraget</h2> <p>Uppdraget ska redovisas senast i samband med redovisningen av kommitténs huvuduppdrag (dir. 2007:134).</p> <p>Redovisning av delbetänkandet</p> <p>Enligt dir. 2007:134 ska Folkrättskommittén senast den 1 april 2009 redovisa ett delbetänkande med förteckning över för Sverige gällande internationella humanitärrättsliga konventioner och deras genomförande i Sverige. Under kommitténs arbete med delbetänkandet, som omfattar fler dokument än rent humanitärrättsliga konventioner, har det framkommit att det internationella arbetet med att ta fram en humanitärrättslig manual för luftkrigföring, den s.k. Air and Missile Warfare Manual, kommer att avslutas under sommaren 2009. Med hänsyn till att det idag saknas modern och specifik humanitärrättslig reglering av luftkrigföring, samt den ökade roll luftstridskrafter spelar i dagens konflikter, är det angeläget att denna manual kan återges i Folkrättskommitténs delbetänkande. Tidpunkten för redovisning av delbetänkandet ska därför istället ske snarast möjligt efter det att luftkrigsmanualen är offentliggjord.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2008:137/ 2008-11-13T12:00:00+01:00 2008-11-13T12:00:00+01:00 2008:137 Inrättande av Signalspaningsnämnden Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 13 november 2008</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2> <p>En särskild utredare ska förbereda och genomföra bildandet av en ny myndighet, Signalspaningsnämnden, med uppgift att ansvara för tillståndsgivning enligt 5 § lagen <a href="https://lagen.nu/2008:717">(2008:717)</a> om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet. Uppdraget gäller med förbehåll för att riksdagen fattar nödvändiga beslut. Utredaren ska bl.a. besluta om nämndens närmare organisation och bemanning. Den nya nämnden ska kunna inleda sin verksamhet den 1 januari 2009.</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>Riksdagen antog den 18 juni 2008 lagen <a href="https://lagen.nu/2008:717">(2008:717)</a> om signalspaning (prop. 2006/07:63, bet. 2007/08:FöU15, rskr. 2007/08:266). Lagen föreskriver att signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet endast får ske i de fall regeringen eller, enligt regeringens bestämmande, en myndighet närmare bestämt inriktningen av signalspaningen. För en myndighets närmare inriktning av signalspaning krävs tillstånd, om inte inriktningen har angetts av regeringen eller Regeringskansliet. Tillstånd lämnas av den myndighet som regeringen bestämmer.</p> <p>Signalspaningsnämnden ska ansvara för prövningen av tillstånd till signalspaning fram till dess att den av regeringen aviserade domstolen inrättas. Detta kommer att ske senast i samband med att signalspaning mot signaler i tråd blir möjligt, vilket enligt riksdagens beslut äger rum den 1 oktober 2009.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>En särskild utredare ska svara för det förberedelsearbete som behövs för att den nya nämndmyndigheten, Signalspaningsnämnden, ska kunna inleda sin verksamhet den 1 januari 2009. Signalspaningsnämnden ska ansvara för tillståndsgivning enligt 5 § lagen <a href="https://lagen.nu/2008:717">(2008:717)</a> om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet.</p> <p>Utredaren ska senast den 15 december 2008 lämna förslag till verksamhetsplan samt budgetunderlag för 2009.</p> <p>Utredaren ska bistå Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) vid utarbetandet av regleringsbrev för 2009.</p> <p>Utredaren ska förbereda uppbyggnaden av nämnden och ska i det sammanhanget ingå nödvändiga avtal för nämndens räkning. Utredaren ska bedöma vilken kompetens som är nödvändig för nämndens verksamhet, besluta om bemanning av nämndens kansli och i övrigt utöva arbetsgivarens befogenheter. Utredaren ska vidta de åtgärder som krävs enligt lagen <a href="https://lagen.nu/1976:580">(1976:580)</a> om medbestämmande i arbetslivet.</p> <p>Utredaren ska utarbeta lämplig organisation och lämpliga arbetsformer för verksamheten samt utarbeta en arbetsordning och en arkivplan för nämnden.</p> <p>En utgångspunkt för frågan om lokalisering av nämnden är att den ska kunna utföra sina arbetsuppgifter effektivt. En annan utgångspunkt är att den inte ska lokaliseras tillsammans med Försvarets underrättelsenämnd.</p> <p>Utredaren ska hyra eller planera för förhyrning av lämpliga lokaler. Vidare ska utredaren förbereda för anskaffandet av administrativa system för ekonomistyrning, diarieföring m.m. samt förbereda nämnden för anslutning till det statliga redovisningssystemet och lägga upp redovisningsplaner. Utredaren ska undersöka möjligheten att samutnyttja administrativa system och servicefunktioner hos andra statliga myndigheter.</p> <p>Uppdragets genomförande och tidsplan</p> <p>Uppdraget ska genomföras i nära dialog med Regeringskansliet (Försvarsdepartementet).</p> <p>Utredaren ska i den utsträckning som är nödvändigt samråda med berörda myndigheter och organisationer. Utredaren ska även samråda med Ekonomistyrningsverket, Arbetsgivarverket och Statens pensionsverk.</p> <p>Utredaren ska hålla berörda centrala arbetstagarorganisationer informerade om arbetet och ge dem möjlighet att framföra synpunkter.</p> <p>Det står utredaren fritt att lämna även andra förslag som utredaren finner behov av för nämndens verksamhet.</p> <p>Uppdraget gäller med förbehåll för att riksdagen fattar nödvändiga beslut (prop. 2008/09:1, utg.omr. 06). När det behövs ska åtgärder, såsom t.ex. tecknande av avtal, förses med förbehåll att riksdagen fattar nödvändiga beslut.</p> <p>Slutrapport ska lämnas till regeringen senast den 31 december 2008.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2008:118/ 2008-10-09T12:00:00+01:00 2008-10-09T12:00:00+01:00 2008:118 Försvarsmaktens helikopterresurser Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 9 oktober 2008</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2> <p>En särskild utredare ska utreda hur förmågan att understödja Försvarsmaktens insatsförband med helikoptrar ska bibehållas respektive förbättras, samt vilka krav det ställer på dimensionering och organisation av helikopterförbanden. Utredaren ska analysera vilka av Försvarsmaktens operativa helikoptersystem som kan och vid behov bör vidmakthållas. Utredaren ska utvärdera erfarenheterna av genomförda upphandlingar av helikoptersystem samt analysera flygsäkerhetsrelaterade frågor och föreslå förbättringsåtgärder.</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>Försvarsmaktens helikoptrar</p> <p>Sedan 1999 omsätter Försvarsmakten sin helikopterpark. Skälet för omsättningen är främst att skapa en ensad helikopterpark med färre helikoptertyper. På det sättet kan myndigheten utforma en mer rationell och effektiv verksamhet och begränsa bl.a. underhållskostnaderna.</p> <p>Flertalet av de tidigare helikoptertyperna har avvecklats eller håller på att avvecklas. Helikopter 3, 5, 6 och 11 har redan avvecklats. För närvarande planeras respektive pågår avvecklingen av helikopter 4 och 9. Av de tidigare helikoptertyperna är det endast helikopter 10 som ska bibehållas. I stället anskaffas 18 st. helikopter 14 (medeltung) och 20 st. helikopter 15 (lätt). Den ursprungliga planeringen var att de nya helikoptrarna skulle levereras under perioden 2003-2009. Omsättningen av helikopterparken innebär att antalet helikoptrar inom Försvarsmakten minskar från att ha varit drygt 100 st. till att bli knappt 50 st.</p> <p>I dag finns inom Försvarsmakten följande helikoptersystem. Helikopter 4 vidmakthålls med 8 st. av totalt 13 st. helikoptrar till den 20 december 2008, då planerad avveckling påbörjas enligt Försvarsmaktens beslut. Helikopter 9 är föremål för ett successivt driftstopp fram till den 20 december 2009, varefter systemet avvecklas.</p> <p>Helikopter 10 kommer att vidmakthållas, enligt plan till dess att helikopter 14 är fullt operativ. Försvarsmakten förfogar över 10 st. helikopter 10, varav 9 st. är i drift. 3 st. av dessa genomgår för närvarande en uppgradering för att kunna genomföra medicinska evakueringar.</p> <p>17 st. helikopter 15 är i dag levererade. Samtliga helikoptrar beräknas vara levererade under det första kvartalet av 2009. Försvarsmakten kommer då förfoga över totalt 20 st. helikopter 15.</p> <p>Under första halvåret av 2009 väntas 3 st. helikopter 14 vara levererade. Leveranserna beräknas därefter fortskrida till år 2012, då samtliga helikoptrar väntas vara levererade.</p> <p>Helikopter 14 och 15 kommer, efter det att samtliga helikoptrar i respektive system levererats, vara föremål för kontinuerliga leveranser av kringutrustning fram mot år 2018, då helikopterbataljonen enligt gällande tidsplan ska vara fullt operativ.</p> <p>Användningen av Försvarsmaktens helikoptrar</p> <p>Militära syften</p> <p>I budgetpropositionen för 2009 (prop. 2008/09:1, utg.omr. 6) redovisas under insatsorganisationens utveckling att det ska finnas en helikopterbataljon. För 2009 är inriktningen att Helikopterflottiljen ska utbilda ett insatsförband med både sjö- och markoperativ förmåga. Insatsförbandet ska bidra till förmåga inom olika typinsatser, t.ex. stöd åt insats med specialförband och stöd åt snabbinsatsstyrka. Samtliga typinsatser ska kunna lösas och vissa av dem ska kunna lösas samtidigt.</p> <p>I budgetpropositionen redovisas också att den fortsatta omstruktureringen, med avveckling av äldre helikoptersystem och införande av nya system, innebär att det kommer att finnas en begränsad tillgång på helikoptrar. Detta kan, enligt propositionen, påverka möjligheten att lösa uppgifter under en övergångsperiod.</p> <p>I fråga om materiel anförs i budgetpropositionen att helikopter 10 ska vidmakthållas och utvecklas för förmåga till medicinsk evakuering. Under slutet av innevarande år är det avsikten att helikopter 14 ska börja levereras. Under 2009 är inriktningen att de sista leveranserna av helikopter 15 ska göras. Därefter kommer Försvarsmakten ha 20 st. helikopter 15.</p> <p>Användning för civila ändamål</p> <p>Försvarsmaktens helikoptrar har under lång tid haft betydelse för civil verksamhet. Det gäller framförallt för räddningstjänst och för sjuktransporter.</p> <p>Stödet till samhället har tidigare varit så omfattande att det påverkat den militära verksamheten negativt. Redan i budgetpropositionen för 2002 (prop. 2001/02:1, utg.omr 6) ansåg regeringen att stödet till samhället med helikopter blivit så omfattande att det begränsade Försvarsmaktens möjligheter att genomföra den grundläggande förbandsverksamheten. Med utgångspunkt i inriktningen att stöd till samhället inte ska vara dimensionerande för Försvarsmakten gjorde regeringen genom en regleringsbrevsändring det möjligt för Försvarsmakten att begränsa denna form av stöd.</p> <p>Enligt lagen <a href="https://lagen.nu/2003:778">(2003:778)</a> om skydd mot olyckor är en statlig myndighet eller en kommun skyldig att med personal och egendom delta i en räddningsinsats på anmodan av räddningsledaren. Skyldigheten föreligger dock bara om myndigheten eller kommunen har lämpliga resurser och ett deltagande inte allvarligt hindrar dess vanliga verksamhet. Med stöd av denna bestämmelse kan en räddningsledare använda Försvarsmaktens helikopterresurser vid t.ex. skogsbränder.</p> <p>I mitten på 1990-talet anskaffades särskilda helikoptrar för sjuktransporter (helikopter 11). Huvudsyftet med anskaffningen var att stärka sjuktransportkapaciteten i krig. Men helikoptrarna skulle också användas för sjuktransporter i fred. Försvarsmakten och landstinget i Västerbottens län tecknade avtal om sjuktransporter. Avtalet har numera löpt ut.</p> <p>Sjöfartsverket hade tidigare avtal med Försvarsmakten om helikopter i beredskap på olika platser i Sverige för sjöräddning. Detta avtal har numera upphört.</p> <p>I förordningen <a href="https://lagen.nu/2002:375">(2002:375)</a> om Försvarsmaktens stöd till civil verksamhet regleras det s.k. nödhelikoptersystemet. Regleringen innebär att Försvarsmakten vid livshotande situationer där omedelbar transport är avgörande för behandlingen av skadade och sjuka personer, ska utföra transporter med helikopter på begäran av sjukvårdshuvudman genom flygräddningscentralen.</p> <p>I övrigt får Försvarsmakten i enlighet med förordningen lämna stöd till statliga myndigheter, kommuner och landsting, samt under vissa förutsättningar även till enskilda. Försvarsmakten ska ta ut avgifter vid stöd enligt förordningen.</p> <p>Försvarsmaktens helikopterorganisation</p> <p>Organisationsenheten Försvarsmaktens helikopterflottilj inrättades på Linköping/Malmen den 1 januari 1998. Sedan den 1 januari 2002 är Försvarsmaktens helikopterverksamhet samlad inom Försvarsmaktens helikopterflottilj.</p> <p>Helikopterverksamheten bedrivs i dag med basering i Linköping/Malmen, Luleå, Lidköping/Såtenäs och Ronneby/Kallinge.</p> <p>Utgångspunkter för uppdraget</p> <p>Effektivitet och säkerhet</p> <p>Det är viktigt att Försvarsmakten utformar en rationell, effektiv och säker helikopterverksamhet som kan uppfylla statsmakternas krav i olika avseenden.</p> <p>Under en begränsad period kan det godtas att ett förbands förmåga i vissa avseenden går ned. Personalen måste ges tillräckliga förutsättningar att utbilda och öva sig i det nya systemet. Under denna omskolningsperiod får det också accepteras att personalen inte samtidigt kan vara fullt operativ på tidigare och äldre system.</p> <p>Helikopterförbandens förmåga</p> <p>I budgetpropositionen för 2009 (prop. 2008/09:1, utg.omr. 6) konstaterar regeringen att den ursprungliga planeringen när det gäller helikopterförbandets avsedda operativa förmåga inte har kunnat följas. Detta beror på de försenade leveranserna av de nya helikoptersystemen, främst helikopter 14. Vidare har modifieringen av helikopter 10 till förmåga att genomföra medicinsk evakuering försenats. Bristerna i den operativa förmågan i förhållande till behoven - bl.a. avseende den nordiska stridsgruppen (NBG) som stod i beredskap första halvåret 2008 - har lett till att planeringen förändrats. Detta har i sin tur lett till att planeringen av utbildningen har förändrats. Regeringen anför i budgetpropositionen också att personalsituationen inom helikopterförbandet är fortsatt ansträngd.</p> <p>I föregående års budgetproposition (prop. 2007/08:1, utg. omr. 6) ansåg regeringen att en samlad bedömning av helikopterbataljonens förmåga inte var möjlig att göra eftersom bataljonen var under utveckling. Även i den propositionen pekade regeringen på leveransförseningarna och brister i den operativa förmågan.</p> <p>Det är fortsatta brister i helikopterbataljonen och dess förmåga. Dessa brister bör nu kartläggas. Det gäller särskilt bataljonens förmåga att undersödja andra insatsförband med helikoptrar för olika uppgifter. Utöver att kartlägga förekommande brister är det angeläget att identifiera sådana åtgärder som kan öka förmågan att stärka insatsförbanden.</p> <p>En kartläggning m.m. bör utgå från följande. Helikopterbataljonen är målsatt med utgångspunkt i de övergripande kraven på operativ förmåga och kraven på ett antal operativa delförmågor. Till detta kommer att nya behov har framkommit under senare år i samband med internationella insatser och NBG. Gällande målsättningsdokument bör granskas mot de behov som nu är aktuella.</p> <p>Förändrade förmågekrav kan leda till att den grundläggande organisationen bör förändras. Det bör klarläggas vilka krav en ökad förmåga att stärka insatsförbanden med helikopter ställer på dimensionering och organisation av helikopterförbanden.</p> <p>En grundläggande punkt i en kartläggning är att analysera vilka av dagens helikoptersystem som är operativa och som kan och bör vidmakthållas, samt att till detta redovisa en konsekvensbeskrivning. En del i detta är att värdera olika helikoptersystem, även mot varandra. Det gäller t.ex. frågan om att bibehålla helikopter 4-systemet ytterligare tid. Detta system ska annars avvecklas helt. På vilket sätt - ekonomiskt och operativt - skulle ett bibehållande av helikopter 4 påverka införandet av helikopter 14? Vilka skulle de operativa effekterna för Försvarsmakten bli på kort och lång sikt? Vilka kostnader eller besparingar skulle uppstå?</p> <p>På samma sätt står helikopter 9 inför avveckling när nya system tillförs. Det är viktigt att säkerställa att helikoptrar finns att tillgå som möjliggör nödvändig flygtid för besättningarna. Utredaren bör se över även dessa frågor.</p> <p>Upphandlingen av nya helikoptersystem</p> <p>Anskaffningen av de nya helikoptersystemen 14 och 15 har kantats med förseningar, vilka i sin tur har lett till negativa effekter för helikopterverksamheten. Hela anskaffningsproceduren bör därför analyseras. I en sådan analys bör belysas hur de berörda myndigheterna har hanterat olika skeden i upphandlingen, de förseningar som uppstått, vad förseningarna berott på och vad myndigheterna vidtagit för åtgärder med anledning av förseningarna m.m.</p> <p>Motsvarande analys bör göras när det gäller modifiering av helikopter 10 för förmåga till medicinsk evakuering.</p> <p>Helikopterolyckor</p> <p>Under perioden 2000-2007 har sex helikopterhaverier och två allvarliga tillbud med sammanlagt 14 omkomna inträffat inom Försvarsmakten. Statens haverikommission (SHK) har utrett olyckorna och redovisat utredningsresultaten i rapporterna RM 2002:01 (Kebnekaise), RM 2005:01 (Bottensjön), RM 2007:02 (Göteborg), RM 2008:03 (Lindö) och RM 2008:04 (Ryd).</p> <p>I rapporten RM 2008:04 konstaterar SHK att olyckstalet inom helikopterverksamheten är oacceptabelt högt. SHK pekar också på att tidigare SHK-utredningar innehåller ett stort antal rekommendationer som är relevanta också i utredningen RM 2008:04. SHK anför att flera av de tidigare lämnade rekommendationerna ännu inte har genomförts. I rapporten RM 2008:04 lämnar SHK bl.a. följande citerade rekommendationer</p> <p>o Försvarsmakten bör avsätta nödvändig tid och resurser för att i linje med Säkerhetskulturutredningens åtgärdsförslag kraftsamla på en grundlig översyn av helikopterverksamheten.</p> <p>o Försvarsmakten bör genomföra åtgärder i linje med Säkerhetskulturutredningens förslag.</p> <p>o Försvarsmakten bör göra säkerheten till ett prioriterat område i Försvarsmakten.</p> <p>SHK har således i flera haverirapporter pekat på brister i Försvarsmaktens helikopterverksamhet.</p> <p>Läget är nu sådant att det bör göras en samlad och övergripande analys av flygsäkerhetsrelaterade frågor inom Försvarsmaktens helikopterverksamhet.</p> <p>Kostnader och andra konsekvenser</p> <p>När Försvarsmaktens helikopterresurser ses över och förslag till åtgärder som ska förbättra förbandens förmåga utarbetas är det viktigt att också belysa de organisatoriska konsekvenser detta kan leda till. Försvarsmakten har en planering för införandet av de nya helikoptersystemen 14 och 15, med bl.a. omfattande infrastrukturåtgärder.</p> <p>Kostnaderna för åtgärder som förstärker förmågan ska beräknas, liksom också kostnaderna för sådana förslag som förändrar nu gällande organisation eller infrastruktur. Utredaren ska föreslå hur eventuella ökade kostnader ska finansieras inom befintlig budgetram.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>En särskild utredare ska göra en allsidig översyn av frågor om hur förmågan att understödja Försvarsmaktens insatsförband med helikoptrar ska kunna bibehållas respektive förbättras. Utredaren ska</p> <p>1. med utgångspunkt i regeringens styrdokument samt aktuella behov, kartlägga förmågan att understödja Försvarsmaktens insatsförband med helikoptrar för olika uppgifter,</p> <p>2. utifrån kartläggningen i punkt 1 analysera vilka av Försvarsmaktens operativa helikoptersystem som kan och vid behov bör vidmakthållas. Till en sådan analys bör det fogas en konsekvensbeskrivning som avser verksamheten i övrigt,</p> <p>3. utifrån kartläggningen i punkt 1 analysera eventuella brister i helikopterförbandet och ange på vilket sätt förmågan behöver förstärkas samt föreslå åtgärder som förstärker förmågan,</p> <p>4. klarlägga vilka krav en ökad förmåga att understödja Försvarsmaktens insatsförband med helikoptrar ställer på dimensionering och organisation av helikopterförbandet samt stödjande myndigheter,</p> <p>5. mot bakgrund av Statens haverikommissions rapporter om militära helikopterhaverier, samt andra relevanta utredningar, analysera flygsäkerhetsrelaterade frågor och föreslå förbättringsåtgärder,</p> <p>6. utvärdera erfarenheterna av genomförda upphandlingar av nya helikoptersystem och modifieringar av befintliga system, och</p> <p>7. redovisa kostnaderna för de lämnade åtgärdsförslagen.</p> <p>Utredaren får också ta upp andra frågor om helikopterverksamhetens förmåga, organisation eller säkerhet som kan vara relevanta i sammanhanget.</p> <p>Uppdragets genomförande och tidplan</p> <p>Utredaren ska samverka med Helikopterutredningen (Fö 2007:05), vilken ser över den offentliga sektorns användning av helikopterresurser. Helikopterutredningen ska redovisa sitt betänkande den 25 november 2008.</p> <p>Utredaren ska också samverka med Regeringskansliets arbetsgrupp om översyn av den rättsliga regleringen av militär luftfart m.m. (regeringsbeslut 2008-06-05, N2008/4356/RS).</p> <p>Utöver detta ska utredaren samverka med Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut och andra berörda myndigheter.</p> <p>Utredaren ska hålla berörda arbetstagarorganisationer informerade om arbetet - särskilt när det gäller organisations- och säkerhetsrelaterade frågor - och ge dem tillfälle att framföra synpunkter.</p> <p>Utredaren ska senast den 31 december 2008 redovisa frågorna om helikopter 4-systemet.</p> <p>Utredaren ska lämna sin slutrapport senast den 1 december 2009.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2008:117/ 2008-10-02T12:00:00+01:00 2008-10-02T12:00:00+01:00 2008:117 Tilläggsdirektiv till Utredningen Översyn av ransoneringslagen (1978:268) och prisregleringslagen (1989:978) samt viss angränsande lagstiftning (Fö 2007:04) Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 2 oktober 2008</p> <p>Förlängd tid för uppdraget</p> <p>Med stöd av regeringens bemyndigande den 20 juni 2007 gav chefen för Försvarsdepartementet en särskild utredare i uppdrag att genomföra en översyn av ransoneringslagen <a href="https://lagen.nu/1978:268">(1978:268)</a> och prisregleringslagen <a href="https://lagen.nu/1989:978">(1989:978)</a> samt viss angränsande lagstiftning (dir. 2007:95). Syftet med översynen är att utreda vad som krävs för att genomföra en effektiv och ändamålsenlig fördelning av förnödenheter i krig och vid allvarliga krissituationer. Enligt direktiven ska arbetet bedrivas i två etapper. Den första etappen ska utredaren redovisa senast den 14 augusti 2008 och den andra etappen ska utredaren redovisa senast den 31 januari 2009.</p> <p>Utredningstiden förlängs. Utredaren ska i stället redovisa den första etappen senast den 2 februari 2009 och den andra etappen senast den 1 augusti 2009.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2008:58/ 2008-05-15T12:00:00+01:00 2008-05-15T12:00:00+01:00 2008:58 Uppdrag att avveckla Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 15 maj 2008</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2> <p>En särskild utredare ska ansvara för avvecklingen av Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar. Myndigheterna ska läggas ned den 31 december 2008. Utredaren ska från och med den 1 januari 2009 ansvara för att genomföra avvecklingen. Utredaren ska under 2008 förbereda avvecklingen i samarbete med de berörda myndigheterna.</p> <p>Uppdraget gäller med förbehåll för riksdagens kommande beslut med anledning av regeringens förslag i propositionen Stärkt krisberedskap - för säkerhets skull (prop. 2007/08:92).</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>I propositionen Stärkt krisberedskap - för säkerhets skull (prop. 2007/08:92) redovisar regeringen att en ny myndighet ska inrättas och föreslår riksdagen att Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar ska läggas ned. Regeringen har den 13 mars 2008 beslutat om direktiv till en särskild utredare som ska förbereda och genomföra bildandet av den nya myndigheten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (dir. 2008:27). Av direktivet framgår att huvuddelen av den verksamhet som i dag bedrivs vid de tre myndigheterna ska föras över till den nya myndigheten.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>En särskild utredare ska, med förbehåll för riksdagens kommande beslut med anledning av regeringens förslag i propositionen Stärkt krisberedskap - för säkerhets skull (prop. 2007/08:92), ansvara för avvecklingen av Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar. Utredaren ska under 2008 förbereda avvecklingen i samarbete med de berörda myndigheterna. Myndigheterna ska läggas ned den 31 december 2008.</p> <p>Utredaren ska från och med den 1 januari 2009 ansvara för att genomföra avvecklingen. Utredaren ska även ha arbetsgivaransvaret för den personal som förs över till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap men som en följd av omorganisationen eventuellt sägs upp av den nya myndigheten.</p> <p>På sedvanligt sätt ligger ansvaret för avvecklingen till och med den 31 december 2008 hos respektive berörd myndighet.</p> <p>Utredaren ska för utförandet av sitt uppdrag samråda med den särskilde utredare som ska förbereda och genomföra bildandet av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (dir. 2008:27) och med den särskilde utredare som ska pröva möjligheten att låta annan huvudman bedriva verksamhet vid räddningsskolorna i Skövde och Rosersberg (dir. 2008:59).</p> <p>I uppdraget ingår att</p> <p>· ge de anställda uppdaterad och kontinuerlig information,</p> <p>· hålla kontakt med berörda arbetstagarorganisationer,</p> <p>· fullgöra arbetsgivarens uppgifter enligt trygghetsavtalet och så långt möjligt aktivt medverka till att den övertaliga personalen kan få nytt arbete eller finna en annan acceptabel lösning i enskilda fall,</p> <p>· utnyttja tillgängliga stödresurser, framför allt Trygghetsstiftelsen och den offentliga arbetsförmedlingen, men också t.ex. Ekonomistyrningsverket, Arbetsgivarverket, Statens pensionsverk, Kammarkollegiet, företagshälsovården samt i fråga om arkivet Riksarkivet,</p> <p>· vidta övriga administrativa åtgärder, t.ex. avveckla lokaler och utrustning, verkställa slutlig arkivläggning och slutföra matriklar för berörd personal samt</p> <p>· avsluta alla kontrakt eller andra åtaganden.</p> <p>Utredaren ska senast den 16 juni 2008 lämna en avvecklingsplan till Regeringskansliet (Försvarsdepartementet). Vidare ska utredaren senast den 1 mars 2009 lämna en budget för 2009 med prognos för 2010. Utredaren ska den 1 augusti 2009 lämna en rapport om hur avvecklingsarbetet fortskrider samt hålla Regeringskansliet löpande informerat om utvecklingen. Regeringen återkommer i ett tilläggsdirektiv med tidpunkt för slutrapport.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2008:59/ 2008-05-15T12:00:00+01:00 2008-05-15T12:00:00+01:00 2008:59 Uppdrag att pröva möjligheten att låta annan huvudman bedriva verksamhet vid räddningsskolorna i Skövde och Rosersberg Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 15 maj 2008</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2> <p>En särskild utredare ska pröva möjligheten att låta annan huvudman bedriva verksamhet vid räddningsskolorna i Skövde och Rosersberg. Denne ska också lämna förslag till hur en sådan överföring kan genomföras.</p> <p>Uppdraget gäller med förbehåll för riksdagens kommande beslut med anledning av regeringens förslag i propositionen Stärkt krisberedskap - för säkerhets skull (prop. 2007/08:92).</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>I propositionen Stärkt krisberedskap - för säkerhets skull (prop. 2007/08:92) redovisar regeringen att en ny myndighet ska inrättas, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap samt föreslår riksdagen att Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar ska läggas ned. I kommittédirektivet En ny myndighet med ansvar för frågor om samhällets krisberedskap och säkerhet (dir 2008:27) framgår att utbildningsverksamheten bör vara kvar på räddningsskolorna i Revinge och på Sandö.</p> <p>I propositionen redogjorde regeringen för avsikten att låta en särskild utredare få i uppdrag att pröva möjligheten att låta annan huvudman bedriva verksamhet vid Rosersberg och Skövde. En beställar-utförarmodell ska utvecklas för att täcka in det framtida utbildningsbehovet. Utgångspunkten för modellen ska vara att tillgängligheten ska förbättras och samtidigt ge ett behovsanpassat utbildningssystem med hög flexibilitet. Detta medför att den nya myndigheten kan komma att beställa utbildning från andra aktörer.</p> <p>Förutsättningar för uppdraget</p> <p>Den verksamhet som inte kan överföras till en ny huvudman ska avvecklas av Räddningsverket den 31 december 2008. Arbetsgivaransvaret för berörd personal ska då överföras till kommittén med uppdrag att avveckla Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar (dir. 2008:58).</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>En särskild utredare ska, med förbehåll för riksdagens kommande beslut med anledning av regeringens förslag i propositionen 2007/08:92 Stärkt krisberedskap - för säkerhets skull, pröva möjligheten att låta annan huvudman bedriva verksamhet vid räddningsskolorna i Skövde och Rosersberg. Denne ska också lämna förslag till hur en sådan överföring kan genomföras.</p> <p>Utredaren har att förhålla sig till de rättsliga regelverk som berörs av förslaget och redovisa de ställningstaganden som gjorts. Exempelvis kan lagen <a href="https://lagen.nu/1996:1059">(1996:1059)</a> om statsbudgeten, förordningen <a href="https://lagen.nu/1996:1190">(1996:1190)</a> om överlåtelse av statens fasta egendom, m.m. och lagen <a href="https://lagen.nu/1992:1528">(1992:1528)</a> om offentlig upphandling komma att aktualiseras.</p> <p>Utredaren ska hålla den särskilde utredare för uppdraget att genomföra avvecklingen av Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar (dir. 2008:58) och den särskilde utredare som ska förbereda inrättandet av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (dir. 2008:27) informerad om arbetets bedrivande.</p> <p>Utredaren ska senast den 16 juni 2008 till Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) lämna en plan över hur arbetet kommer att bedrivas.</p> <p>Utredaren ska hålla Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) löpande informerat om utvecklingen. Utredaren ska avrapportera senast den 1 oktober 2008.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2008:27/ 2008-03-13T12:00:00+01:00 2008-03-13T12:00:00+01:00 2008:27 En ny myndighet med ansvar för frågor om samhällets krisberedskap och säkerhet Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 13 mars 2008</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2> <p>En särskild utredare ska förbereda och genomföra bildandet av en ny myndighet med ansvar för frågor om samhällets krisberedskap och säkerhet med anledning av vad regeringen redovisade i budgetpropositionen 2007/08:1, utg.omr. 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet samt i propositionen Stärkt krisberedskap - för säkerhets skull (prop. 2007/08:92). Den nya myndighetens namn ska vara Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Myndigheten ska vara en enrådighetsmyndighet med ett insynsråd. Uppdraget gäller med förbehåll för riksdagens kommande beslut med anledning av regeringens förslag i propositionen 2007/08:92.</p> <p>Utredaren ska bl.a. bemanna myndigheten och lämna förslag till anslag.</p> <p>Utredaren ska även vidta de åtgärder som krävs för att den nya myndigheten ska kunna inrättas den 1 januari 2009.</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>Regeringen beslutade den 29 juni 2006 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att genomföra en översyn av verksamheterna vid Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar i syfte att lämna förslag till en preciserad uppgifts-, ansvars- och resursfördelning. Uppdraget var att pröva om relevanta delar av myndigheterna borde läggas samman till en myndighet för frågor om samhällets beredskap och säkerhet samt att pröva om övriga delar eventuellt borde föras över till andra befintliga myndigheter. Utredningen, som antog namnet Utredningen om en myndighet för säkerhet och beredskap, har lämnat betänkandet Alltid redo! En ny myndighet mot olyckor och kriser (SOU 2007:31).</p> <p>I betänkandet föreslås att en ny myndighet ska bildas samt att Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar läggs ned och att en stor del av de uppgifter som dessa myndigheter i dag har överförs till en ny myndighet för att åstadkomma en större effektivitet när det gäller att hantera dagens olyckor, hot och risker. En del uppgifter föreslås få en annan huvudman. Betänkandet har remissbehandlats (dnr Fö2007/1188/CIV).</p> <p>Regeringen gör i budgetpropositionen 2007/08:1, utg.omr. 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet, bedömningen att en ny samlad myndighet mot olyckor och kriser bör inrättas den 1 januari 2009 och att detta bör medföra en kostnadseffektivisering.</p> <p>En ny myndighet med ansvar för frågor om samhällets krisberedskap och säkerhet</p> <p>I propositionen Stärkt krisberedskap - för säkerhets skull (prop. 2007/08:92) föreslår regeringen att Krisberedskapsmyndigheten, Statens räddningsverk och Styrelsen för psykologiskt försvar ska läggas ned den 31 december 2008. Regeringen bedömer att en ny myndighet med ansvar för frågor om olyckor i vardagen och allvarliga kriser i samhället ska inrättas den 1 januari 2009. Stora delar av de verksamheter som Krisberedskapsmyndigheten, Statens räddningsverk och Styrelsen för psykologiskt försvar i dag bedriver ska överföras till den nya myndigheten. Myndighetens namn ska vara Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.</p> <p>Som skäl för regeringens förslag anges att genom att föra samman Krisberedskapsmyndighetens verksamhet - att skapa en tvärsektoriell helhetssyn och samverkan mellan sektorer och ansvarsnivåer - med Statens räddningsverks säkerhetsarbete för skydd mot olyckor samt Styrelsen för psykologiskt försvars kunskapsspridande verksamhet, skapas synergier och goda förutsättningar att hantera samhällets krisberedskap. Regeringens förslag överensstämmer i huvudsak med förslagen i betänkandet Alltid redo! En ny myndighet mot olyckor och kriser.</p> <p>Den nya myndighetens inriktning</p> <p>Den nya myndigheten ska vara en förvaltningsmyndighet som verkar inom området samhällets krisberedskap. Myndigheten ska ansvara för frågor om samhällets krisberedskap och säkerhet för att i samverkan med ansvariga samhällsorgan bidra till att minska samhällets sårbarhet samt att utveckla och stärka samhällets krishanteringsförmåga. Arbetet som bedrivs ska även omfatta området civilt försvar. Myndigheten ska vara pådrivande i arbetet med att utveckla den tvärsektoriella dimensionen av verksamheten inom och mellan alla nivåer i samhället och över hela hotskalan. Myndigheten ska ha ett ansvar både före, under och efter en kris eller olycka.</p> <p>Det är regeringens avsikt att under 2008 fatta beslut om en strategi för Statens räddningsverks biståndsfinansierade verksamhet. Strategin ska ligga till grund för myndighetens biståndsverksamhet under perioden 2008-2010.</p> <p>Målet för Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps verksamhet ska vara att:</p> <p>· utveckla och stödja samhällets gemensamma beredskap mot olyckor och kriser,</p> <p>· minska konsekvenser av dessa i de fall de inträffar,</p> <p>· arbeta med samordning över sektorsgränser och ansvarsområden i syfte att utveckla och stärka samhällets krishanteringsförmåga och</p> <p>· följa upp arbetet med samhällets krisberedskap.</p> <p>Det framtida utbildningsbehovet inom området är mycket brett och kräver spetskompetens från flera olika forskningsdiscipliner. Myndigheten ska verka för att utbildnings- och övningsverksamhet kommer till stånd, bl.a. genom att beställa utbildningar från olika institutioner m.m.</p> <p>Förberedande arbete</p> <p>Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska identifiera och analysera hot och risker i samhället som kan anses vara särskilt allvarliga. Tillsammans med de sektorsansvariga myndigheterna ska Myndigheten för samhällsskydd och beredskap sedan genomföra en övergripande planering av åtgärder för att möta de identifierade hoten. Sektorsansvarig myndighet har därefter, i samråd med den nya myndigheten, ett ansvar för att vidta lämpliga åtgärder för att minimera riskerna och öka samhällets förmåga att stå emot konsekvenserna av att ett identifierat hot blir verklighet.</p> <p>Myndigheten ska utveckla och driva strategisk inriktning inom sin EU-relaterade och internationella verksamhet, verka för enhetlighet i hanteringen av frågorna, verka för kvalitetssäkring, ansvara för inhämtning och spridning av information inom området samt svara för en samlad återkoppling till Regeringskansliet i dessa frågor. Den internationella biståndsfinansierade verksamhetens särskilda karaktär och särskilda behov, bl.a. kravet på snabbhet i beslutsprocessen vid insatser, ska särskilt beaktas.</p> <p>Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska vara sammanhållande för ett effektivt planeringssystem och svara för samordning av beslutsunderlag till regeringen. Myndigheten ska lämna förslag till fördelning av anslaget 7:5 Krisberedskap.</p> <p>De frågor som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska samordna inom området samhällets krisberedskap är bl. a.</p> <p>· en övergripande bild av hot, risker och sårbarheter,</p> <p>· förslag till mål och handlingsplaner för krisberedskapen och</p> <p>· åtgärder som vidtas för förberedelser, hantering och uppföljning.</p> <p>Myndigheten ska ha följande uppgifter.</p> <p>· På lokal, regional och central nivå bedriva stöd och utbildning vad gäller krishantering.</p> <p>· Normering, stöd, utbildning och tillsyn när det gäller samhällets räddningstjänst.</p> <p>· Normering och tillsyn av enskilda som bedriver farlig verksamhet eller förfogar över egendom med särskilda risker.</p> <p>· Normering, stöd och tillsyn i förhållande till olycksförebyggande verksamhet i kommunerna.</p> <p>· Stöd till Regeringskansliet inom ramen för myndighetens EU-relaterade verksamhet.</p> <p>· Inrikta, beställa och kvalitetssäkra samt förmedla behovsmotiverad säkerhetsforskning av hög kvalitet till olika typer av användare. Tillämpad forskning ska prioriteras. En viktig uppgift för myndigheten ska vara att förmedla resultaten av aktuell forskning inom verksamhetsområdet till berörda användare.</p> <p>· Medieberedskap.</p> <p>Myndigheten ska hålla samman följande uppgifter</p> <p>· Arbetet med den internationella utvecklingen inom ansvarsområdet och samverka med myndigheter med liknande ansvarsområden i andra länder.</p> <p>· Berörda myndigheters information om säkerhetspolitik, totalförsvar och samhällets krisberedskap.</p> <p>· Arbetet med säkerhet vid samhällsviktiga verksamheter och anläggningar.</p> <p>· Arbetet för barns och ungas säkerhet när det gäller att motverka olycksfall som leder till personskador.</p> <p>Myndigheten ska hålla samman frågor avseende CBRN-ämnen genom att</p> <p>· verka för samordning av beredskapen för att hantera oavsiktliga och avsiktliga CBRN-händelser i landet, bl.a. genom att stödja övnings- och utbildningsverksamhet samt forskning och metodutveckling inom området,</p> <p>· stödja utvecklingen av samlade hotbilder, arbetet med kris- och riskkommunikation, materiel och tekniska stödfunktioner, samarbetet mellan operativ personal och expertstöd samt samarbetet mellan civila och militära aktörer,</p> <p>· stödja andra myndigheters arbete i EU och internationella organisationer och</p> <p>· stödja andra myndigheters arbete avseende frågor om transport av farligt gods.</p> <p>Myndigheten ska ansvara för frågor om:</p> <p>· räddningstjänst, olycks- och skadeförebyggande åtgärder samt sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning och</p> <p>· transport av farligt gods som beslutas utifrån det förslag om fördelning av ansvar som utredaren och Transportstyrelseutredningen (N 2007:5) ska lämna, se under Behov av ytterligare utredningar.</p> <p>Myndigheten ska ansvara för frågor om brandfarliga och explosiva varor samt frågor om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarlig kemikalieolycka.</p> <p>Myndigheten ska lämna stöd till Regeringskansliet i frågor om övning, utbildning och krishanteringsfrågor.</p> <p>Myndigheten ska ha följande uppgifter inom informationssäkerhetsområdet.</p> <p>· Hålla samman det nationella informationssäkerhetsarbetet för samhällsviktiga system samt delta i standardiseringsarbetet.</p> <p>· Utveckla handlingsplaner och hantera den nationella strategin.</p> <p>· Analysera den nationella och internationella utvecklingen inom området.</p> <p>· Ge ut föreskrifter för statliga myndigheter i samhällsviktiga system.</p> <p>· Beställa signalskyddsutrustning för samhället, utom för Försvarsmaktens behov.</p> <p>· Samordna övningar inom området.</p> <p>· Utöva signatärskapet för Common Criteria Recognition Arrangement (CCRA).</p> <p>Vid en kris</p> <p>För att säkerställa en god krishanteringsförmåga i samhället ska Myndigheten för samhällsskydd och beredskap stödja samordningen av centrala myndigheters åtgärder under en kris.</p> <p>Myndigheten ska verka för att berörda aktörer ges tillfälle att</p> <p>· gemensamt utbyta erfarenheter,</p> <p>· samordna inriktningen av krisberedskapen,</p> <p>· samordna information till allmänhet och media,</p> <p>· effektivt använda samhällets samlade resurser och internationella förstärkningsresurser samt</p> <p>· samordna stödet till centrala, regionala och lokala organ, bl.a. avseende stödsystem och verktyg, information och lägesbilder.</p> <p>Myndigheten ska ha ett nära samarbete med Kansliet för krishantering i Regeringskansliet. Myndigheten ska till Regeringskansliet kunna lämna underlag och information i samband med olika händelser.</p> <p>Myndigheten ska kunna bistå med operativa insatser utanför Sverige och lämna nationella stödresurser vid kriser och olyckor i Sverige. Myndigheten ska därvid ha en förmåga att kunna stödja samhällets aktörer under extrema förhållanden som t.ex. stormar, skogsbränder, översvämningar, ras- och skred. Denna förmåga ska bestå av såväl personella som materiella resurser.</p> <p>Myndigheten ska samordna informationssäkerhetsarbetet.</p> <p>Myndigheten ska lämna stöd till personer med hemvist i Sverige som drabbats av en stor katastrof utomlands och deras anhöriga.</p> <p>Myndigheten ska upprätthålla beredskap för internationella katastrof- och biståndsinsatser med mandat att skicka hjälpinsatser, vara ledande myndighet inom området internationell humanitär minhantering, bedriva kapacitetshöjande insatser för att stärka katastrofberedskapen i utsatta länder, ge stöd till tidig återuppbyggnad samt ge stöd till civila konflikthanteringsinsatser. Myndigheten ska ha förmågan att samordna arbetet inför begäran om mottagandet av internationellt stöd samt samordna utvecklingen av formerna för detta arbete.</p> <p>Efter en kris</p> <p>Lärande ska ske och erfarenheter från olyckor och kriser ska ligga till grund för myndighetens utveckling av krisberedskapsarbetet. Den verksamhet som bedrivs vid Nationellt centrum för lärande av olyckor utgör en grund för detta.</p> <p>Övrig verksamhet</p> <p>Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska följa upp och utvärdera samhällets krisberedskapsförmåga och bedöma om vidtagna åtgärder fått önskad effekt på krisberedskapen.</p> <p>Myndigheten ska ha förmåga att genomföra fördjupad och särskilt noggrann utvärdering och genomgång av ett samhällsviktigt område, en specifik åtgärd eller en sektor.</p> <p>Myndigheten ska ansvara för den informationsbank över M/S Estonias förlisning som i dag finns på Internet vid Styrelsen för psykologiskt försvar och fullgöra de uppgifter som Styrelsen i dag har på detta område, dvs. utöver informationsbanken vara kontaktorgan för anhöriga och överlevande</p> <p>Miljöpåverkan</p> <p>Vid planeringen av utbildningsverksamheten ska den miljöpåverkan som de praktiska delarna i utbildningen avseende skydd mot olyckor innebär beaktas.</p> <p>Uppgifter som avses föras till annan myndighet</p> <p>Ansvaret för och finansieringen av de regionala ledningsplatserna avses föras över till respektive länsstyrelse. Signalskyddsverksamheten som i dag bedrivs i Sollefteå avses överföras till Försvarets radioanstalt.</p> <p>Verksamhetsorter och årsarbetskrafter</p> <p>Det är viktigt att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap är lokaliserad så att den har goda förutsättningar för sitt arbete, bl.a. under en kris. En central uppgift för myndigheten ska vara att bygga och vidmakthålla olika nätverk för att stödja samordning av samhällets krisberedskap.</p> <p>En viktig uppgift för myndigheten är myndighetssamverkan under kriser där även en nära samverkan med Regeringskansliet är nödvändig. En del av den nya myndighetens funktioner, bl.a. myndighetens ledning, ska därför vara placerade i Stockholmsområdet för att underlätta en nära kontakt med Regeringskansliet och övriga aktörer. Kontakter med olika aktörer såväl nationella som internationella underlättas om delar av myndigheten finns i Stockholmsområdet.</p> <p>I betänkandet Alltid redo! En ny myndighet mot olyckor och kriser framhålls att det finns överkapacitet, bristande flexibilitet samt utvecklings- och investeringsbehov när det gäller Statens räddningsverks utbildningsverksamhet. Den i propositionen föreslagna modellen att viss utbildning bör bedrivas i egen regi och viss utbildning bör upphandlas bedöms kunna leda till en god tillgänglighet i landet och samtidigt ge ett behovsanpassat utbildningssystem med en hög flexibilitet. För att säkerställa att det finns utbildningsplattformar för den utbildning där det finns reglerade krav ska utbildningsverksamhet bedrivas på två orter.</p> <p>Utbildning inom risk- och säkerhetsområdet ska även i fortsättningen bedrivas med statligt huvudmannaskap vid Revinge och på Sandö. Vad gäller Rosersberg och Skövde avser regeringen att tillsätta en kommitté som ska pröva möjligheten att låta annan huvudman bedriva verksamhet.</p> <p>Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps verksamheter ska dessutom vara lokaliserad bl.a. i Karlstad. Omfattningen på verksamheten i Karlstad ska i huvudsak motsvara nuvarande nivå.</p> <p>Myndighetens verksamhet beräknas kräva mindre resurser i jämförelse med de resurser som Krisberedskapsmyndigheten, Statens räddningsverk och Styrelsen för psykologiskt försvar sammantaget har. Som planeringsförutsättning gäller att den ekonomiska ramen för myndighetens förvaltningskostnader under 2009 får uppgå till 930 miljoner kronor, inklusive 206 miljoner kronor för Rakelverksamheten.</p> <p>Myndigheten ska disponera anslag för biståndsverksamhet (UO 7 anslag 8:1 ap 4) och transfereringsverksamhet (UO 6 anslag 6:8 ap 2, anslag 7:2 ap 1 och anslag 7:3 ap 1). De preliminära ramarna för dessa anslag har beräknats i budgetpropositionen för 2008.</p> <p>Organisation och ledningsform</p> <p>Myndigheten ska vara en enrådighetsmyndighet med ett insynsråd. Vid myndigheten ska det finnas en överdirektör.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>Utredaren ska, under förutsättning att beslut fattas av riksdagen, vidta de åtgärder som krävs för bildandet av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Myndigheten ska kunna inrättas den 1 januari 2009. I arbetet ingår att</p> <p>· förbereda anslutningen av den nya myndigheten till det statliga redovisningssystemet,</p> <p>· lägga upp redovisningsplaner,</p> <p>· bygga upp administrativa och IT-tekniska system och</p> <p>· ingå nödvändiga avtal för myndighetens verksamhet.</p> <p>Behov av utredningar</p> <p>Utredaren ska föreslå hur forskning och utvecklingsarbete för samhällets krisberedskap och säkerhet ska samordnas och utvecklas. Myndigheten ska ha ett ansvar för beställning av forskning inom sitt ansvarsområde. Tillämpad forskning ska prioriteras. Utredaren ska ta ställning till behovet av ett vetenskapligt råd och om behov anses finnas hur ett sådant bör knytas till myndigheten. En viktig uppgift för myndigheten ska vara att förmedla resultaten av aktuell forskning inom verksamhetsområdet.</p> <p>Utredaren ska lämna förslag till hur en beställar- utförarmodell kan utvecklas för att täcka in det framtida utbildningsbehovet inom området samhällets krisberedskap. Myndigheten ska vara en tydlig kravställare i denna modell för att säkerställa relevant och kvalitetssäker utbildning.</p> <p>Tillgängligheten avseende utbildningen för brandmän med deltidsanställning ska beaktas. Målet bör vara att redan under 2009 genomföra sådan utbildning med medverkan från andra utbildningsaktörer.</p> <p>Utredaren ska i samråd med Transportstyrelseutredningen (N2007:5) lämna förslag på den mest ändamålsenliga organisatoriska hemvisten för de uppgifter inom området landtransport av farligt gods som inte är relaterade till expertområdet farliga ämnen.</p> <p>Beskrivning av myndighetens ansvarsområde</p> <p>Utredaren ska tydligt beskriva ansvarsområdet för den nya myndigheten med ansvar för frågor om samhällets krisberedskap och säkerhet. Utgångspunkten ska vara att det sakansvar inom respektive ansvarsområde som andra myndigheter har inte påverkas. Utredaren ska vid behov uppmärksamma regeringen på eventuella gränsdragningsproblem.</p> <p>Budgetunderlag och verksamhetsmål</p> <p>Utredaren ska lämna ett budgetunderlag för åren 2009 - 2011 samt resursfördelning och verksamhetsplan för myndigheten för 2009.</p> <p>Budgetunderlaget ska innehålla en bedömning av om verksamhet inom Krisberedskapsmyndigheten, Statens räddningsverk och Styrelsen för psykologiskt försvar som i dag finansieras av anslag 7:5 Krisberedskap bör bli ordinarie myndighetsuppgifter för den nya myndigheten. Budgetunderlaget ska i så fall redovisa om och i så fall hur mycket medel från anslag 7:5 Krisberedskap som i stället bör beräknas under den nya myndighetens anslag för förvaltning för att finansiera detta. Utgångspunkten är att verksamhet som är att beteckna som stadigvarande myndighetsuppgifter ska finansieras via den nya myndighetens förvaltningsanslag.</p> <p>Utredaren ska beakta att avvecklingskostnader kan komma att belasta anslaget 7:5 Krisberedskap.</p> <p>Utredaren ska till regeringen lämna förslag till författningsändringar och instruktion för myndigheten. I instruktionsförslaget ska om möjligt rådgivande råd/delegationer undvikas.</p> <p>Organisation och bemanning</p> <p>Utredaren ska förbereda anslutningen av den nya myndigheten till det statliga redovisningssystemet och lägga upp redovisningsplaner. Utredaren ska ingå nödvändiga avtal för myndighetens verksamhet. Utredaren ska besluta om myndighetens organisation och överväga lämpliga arbetsformer. Utredaren ska vidare bedöma vilken kompetens som är nödvändig för myndighetens verksamhet.</p> <p>I Riksrevisionens rapport Beredskap för kärnkraftsolyckor anges ett antal brister och rekommendationer då det gäller förmågan att hantera kärnkraftlyckor. Detta bör beaktas vid organiserandet av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.</p> <p>Utredaren ska fullgöra de åtgärder som krävs enligt lagen <a href="https://lagen.nu/1976:580">(1976:580)</a> om medbestämmande i arbetslivet. Den nya myndigheten ska bemannas med beaktande av reglerna om övergång av verksamhet i 6 b § lagen <a href="https://lagen.nu/1982:80">(1982:80)</a> om anställningsskydd. Utredaren ska besluta om bemanning och i övrigt utöva arbetsgivarens befogenheter.</p> <p>Uppdragets genomförande och tidsplan</p> <p>Uppdraget gäller med förbehåll för riksdagens kommande beslut med anledning av regeringens förslag i propositionen 2007/08:92. Utredaren ska emellertid nu påbörja arbetet. Utredaren ska samråda med Krisberedskapsmyndigheten, Statens räddningsverk och Styrelsen för psykologiskt försvar. Utredaren ska vidare samråda med den avvecklingskommitté för Krisberedskapsmyndigheten, Statens räddningsverk och Styrelsen för psykologiskt försvar som regeringen avser att tillsätta. Utredaren ska därutöver samråda med Ekonomistyrningsverket och Arbetsgivarverket, myndigheter med särskilt ansvar för krisberedskapen enligt bilagan till förordningen <a href="https://lagen.nu/2006:942">(2006:942)</a> om krisberedskap och höjd beredskap och andra myndigheter och organisationer i den utsträckning som är nödvändig. Myndigheterna ska lämna utredaren det underlag som utredaren begär. Utredaren ska hålla berörda centrala arbetstagarorganisationer informerade om arbetet och ge dem tillfälle att framföra synpunkter. Utredaren ska särskilt beakta behovet av att hålla personalen vid de berörda myndigheterna informerad. Utredarens arbete bör, när så är lämpligt, ske med stöd av Kammarkollegiet.</p> <p>Utredaren ska löpande hålla Regeringskansliet - Försvarsdepartementet och Finansdepartementet (Enheten för statlig förvaltning) - underrättad om arbetet.</p> <p>Utredaren ska senast den 4 augusti 2008 till regeringen (Försvarsdepartementet) lämna förslag till</p> <p>· verksamhetsplan för 2009,</p> <p>· verksamhetsmål för myndigheten,</p> <p>· sådana författningsändringar som måste föreläggas riksdagen samt</p> <p>· budgetunderlag för perioden 2009 - 2011.</p> <p>Utredaren ska senast den 1 september 2008 lämna förslag till</p> <p>· regleringsbrev för 2009,</p> <p>· övriga författningsändringar inklusive förslag till instruktion för myndigheten samt</p> <p>· hur samordningsbehovet ska tillgodoses mellan myndigheten och andra myndigheter och aktörer.</p> <p>En slutrapport ska lämnas senast den 31 december 2008. Av rapporten ska framgå hur myndighetens organisation ska utformas.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2008:2/ 2008-02-07T12:00:00+01:00 2008-02-07T12:00:00+01:00 2008:2 Frivillig försvarsverksamhet Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 7 februari 2008</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2> <p>En särskild utredare ska lämna förslag om den frivilliga försvarsverksamhetens framtida inriktning och uppgifter inom totalförsvaret och samhällets krisberedskap. I uppdraget ingår att</p> <p>- klarlägga vilken roll den frivilliga försvarsverksamheten ska ha i framtiden och hur verksamheten ska kunna utvecklas utifrån dagens och framtidens behov,</p> <p>- klarlägga de frivilliga försvarsorganisationernas betydelse för folkförankringen,</p> <p>- klarlägga vilket behov som föreligger av frivilligpersonal inom totalförsvaret och samhällets krisberedskap</p> <p>- föreslå hur ett förbättrat system för att försörja verksamhetsbeställande myndigheter med frivillig kompetens skulle kunna se ut,</p> <p>- föreslå vilka kriterier som ska krävas för att en organisation ska vara en frivillig försvarsorganisation samt kartlägga vilka av dagens frivilliga försvarsorganisationer som passar in på dessa kriterier,</p> <p>- utvärdera och vid behov föreslå ett nytt system för den statliga finansieringen av de frivilliga försvarsorganisationerna med hänsyn till ny inriktning och nya uppgifter samt föreslå en ändamålsenlig prioritering vid tilldelning av medel,</p> <p>- identifiera vilka hinder i bidragshänseende som motverkar att frivilliga försvarsorganisationer som bedriver liknande verksamhet slår sig samman, och</p> <p>- överväga om och i så fall i vilken utsträckning förmånssystemen till hemvärns- och frivilligpersonal bör förändras.</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>Redan i samband med den ändrade inriktning av totalförsvaret som lades fast i 1996 års totalförsvarsbeslut (prop. 1996/97:4) förutspåddes de frivilliga försvarsorganisationerna få förändrade uppgifter och förutsättningar. I propositionen 2001/02:159 Frivillig försvarsverksamhet inom totalförsvaret lämnades förslag till riktlinjer för organisationsstöd och uppdrag till frivilliga försvarsorganisationer. Stödet föreslogs ges till sådana ideella organisationer som bedriver angelägna och betydelsefulla verksamheter utifrån huvudmålen för totalförsvarets förmåga. Samtidigt anmälde regeringen att en återkommande översyn ska göras av vilka organisationer som ska få del av stödet. De uppdrag som ges inom det civila försvaret till frivilliga organisationer borde utgå från de behov som det civila försvaret har samt från de behov som uppstår i samhället vid svåra påfrestningar.</p> <p>I propositionen 2004/05:5 Vårt framtida försvar samt i Försvarsutskottets betänkande 2004/05:FöU4 Sveriges försvarspolitik 2005-2007 konstaterades att de frivilliga försvarsorganisationerna har en mer begränsad roll i det framtida insatsförsvaret. Samtidigt konstaterades också att stöd från frivilliga försvarsorganisationer kommer att behövas även i framtiden för t.ex. bemanning av hemvärnet, utbildningsstöd till Försvarsmakten samt rekrytering och stöd till samhället.</p> <p>I propositionen 2005/06:133 Samverkan vid kris - för ett säkrare samhälle betonade regeringen att det frivilliga engagemanget är centralt för att samhället ska kunna leva upp till målen att värna befolkningens liv och hälsa, samhällets funktionalitet samt vår förmåga att upprätthålla våra grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter. De frivilliga organisationerna bör därför kunna få statligt stöd för information och utbildning som stärker samhällets säkerhetsarbete och utvecklar medborgarnas möjligheter att vidta egna säkerhetsåtgärder. Frivillig medverkan hade enligt regeringens bedömning särskild betydelse vid stora olyckor och extraordinära händelser för att komplettera och förstärka yrkesverksam personal i kommuner och landsting.</p> <p>Frivillig medverkan bedömdes också ha stor betydelse vid stora olyckor och extraordinära händelser som kräver förstärkningspersonal i stort antal under en längre tid. Erfarenheterna av frivilligt engagemang vid insatser under de senaste åren hade enligt regeringen visat att det finns goda förutsättningar för ett omfattande frivilligt deltagande i samhällets säkerhetsarbete. Med detta som utgångspunkt avsåg regeringen att låta utveckla inriktning, ansvarsfördelning och strukturer för det statliga stödet till frivillig medverkan i samhällets krisberedskap. I detta arbete skulle beaktas möjligheterna att ge statligt stöd till andra ideella och demokratiskt uppbyggda organisationer än de frivilliga försvarsorganisationerna, som med uthållighet och kvalitet kan bidra till samhällets krisberedskap.</p> <p>Regeringen har därefter gett Statens räddningsverk i uppdrag att tillsammans med Krisberedskapsmyndigheten, Styrelsen för psykologiskt försvar och Försvarsmakten genomföra en försöksverksamhet för utbildning av frivilliga (dnr Fö2006/3108/CIV). Vidare har Krisberedskapsmyndigheten fått i uppdrag att utarbeta en inriktning för utbildnings- och övningsverksamhet inom krisberedskapsområdet (dnr Fö2006/2105/CIV) samt att genomföra en försöksverksamhet gällande gymnasieskolan (dnr Fö2006/2106/CIV).</p> <p>De frivilliga försvarsorganisationerna</p> <p>Den frivilliga försvarsverksamheten omfattar de frivilliga försvarsorganisationerna samt hemvärnet. De frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet regleras i förordningen <a href="https://lagen.nu/1994:524">(1994:524)</a> om frivillig försvarsverksamhet. Enligt denna förordning avses med frivillig försvarsverksamhet verksamhet som främjar totalförsvaret och som omfattar försvarsupplysning samt rekrytering och utbildning av frivilliga för uppgifter inom totalförsvaret. De frivilliga försvarsorganisationerna framgår av bilagan till förordningen.</p> <p>Hemvärnets verksamhet regleras i hemvärnsförordningen <a href="https://lagen.nu/1997:146">(1997:146)</a>.</p> <p>De frivilliga försvarsorganisationerna rekryterar, informerar och utbildar frivilliga för beredskaps- och insatsorganisationen samt vidareutbildar personal inom totalförsvaret.</p> <p>Statlig finansiering av de frivilliga försvarsorganisationerna</p> <p>Den statliga finansieringen av de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet omfattar dels organisationsstöd, dels ersättning för den verksamhet som bedrivs och den utbildning som genomförs på uppdrag av myndigheter för att tillgodose främst personalbehov inom olika delar av totalförsvaret. För 2007 avsatte regeringen 68 miljoner kronor för organisationsstöd, varav 45 miljoner kronor disponerades av Försvarsmakten och 23 miljoner kronor disponerades av Krisberedskapsmyndigheten. I Försvarsmaktens regleringsbrev avsattes 82 miljoner kronor för ersättning till de frivilliga försvarsorganisationerna för deras utbildningsverksamhet, inklusive ungdomsverksamhet. I Krisberedskapsmyndighetens regleringsbrev avsattes drygt 35 miljoner kronor.</p> <p>Behovet av en utredning</p> <p>I takt med att Försvarsmaktens verksamhet har förändrats från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar är det naturligt att även den frivilliga försvarsverksamheten förändras i samma riktning. I en tid då försvarsanslagen minskar blir det dessutom alltmer nödvändigt att hushålla med statens resurser och se till att den verksamhet som bedrivs är ändamålsenlig och kostnadseffektiv. I likhet med försvarets verksamhet i övrigt behöver därmed behovet av de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet ses över.</p> <p>Det är viktigt att verksamheten inom de frivilliga försvarsorganisationerna återspeglar de förändringar som sker i samhället. De frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet måste anpassas till samhällets behov och myndigheternas uppdrag till de frivilliga försvarsorganisationerna måste därför utvecklas successivt.</p> <p>Regeringen har tidigare slagit fast att det bör göras återkommande översyner av vilka frivilliga försvarsorganisationer som ska få del av det statliga stödet. Stödet bör ges till ideella organisationer med demokratisk struktur som bedriver verksamhet som är angelägen och betydelsefull utifrån målen för totalförsvarets förmåga. En översyn bör därför göras om det nuvarande finansieringssystemet är ändamålsenligt, om uppdelningen i organisationsstöd och uppdragsmedel bör behållas och om Försvarsmakten och Krisberedskapsmyndigheten fortsatt ska svara för prövning och utbetalning av stödet till de frivilliga försvarsorganisationerna.</p> <p>När det gäller det militära försvaret bör insatsorganisationens behov och arbetet med internationella insatser vara dimensionerande även för frivilligverksamheten.</p> <p>För det civila försvaret och vid hantering av allvarliga kriser i samhället finns behov av förstärkningsresurser hos såväl statliga myndigheter och bolag som kommuner och landsting.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>Av förordningen om frivillig försvarsverksamhet framgår vilka frivilliga försvarsorganisationer som finns. Utredaren ska kartlägga vilka uppgifter respektive organisation har inom ramen för totalförsvaret, storleken på de bidrag respektive organisation får, antalet medlemmar och hur många medlemmar som aktivt deltar i den frivilliga försvarsverksamheten.</p> <p>Utredaren ska lämna förslag om den frivilliga försvarsverksamhetens framtida behov, inriktning och uppgifter inom totalförsvaret.</p> <p>Utredaren ska även beakta det behov av frivilliga organisationer som finns när det gäller samhällets krishantering.</p> <p>Vidare ska utredaren föreslå de författningsändringar eller andra åtgärder som behöver genomföras till följd av sina förslag.</p> <p>Utredaren ska i sin redovisning beakta ett ungdomsperspektiv, genom att bland annat ta hänsyn till representativiteten av ungdomar i utformningen av verksamheter. Redovisningen bör därmed belysa i vilken omfattning frivilligorganisationernas verksamhet kommer ungdomar till del, samt vilka konsekvenser förändringar kan få för ungdomar.</p> <p>Följande frågor och områden ska behandlas.</p> <p>1. Den frivilliga försvarsverksamhetens roll och behovet av frivillig personal i framtiden</p> <p>Det militära försvaret har alltmer utvecklats från ett invasionsförsvar till en insatsorganisation. I takt med denna utveckling är det naturligt att även den frivilliga försvarsverksamheten anpassas efter det militära försvarets behov. Den frivilliga försvarsverksamheten behöver också anpassas efter det civila samhällets behov. Utredaren ska klarlägga den frivilliga försvarsverksamhetens roll i framtiden, både avseende det civila och det militära försvaret. Den frivilliga försvarsverksamheten behöver konkretiseras och renodlas utifrån det behov som de beställande myndigheterna har.</p> <p>Försvarsmakten har i en skrivelse till regeringen den 25 april 2006 redovisat behovet av frivilligpersonal. Behovet uppgick då till 12 000 befattningar varav 11 000 i hemvärnet. Utredaren ska göra en nulägesanalys av detta behov, samt föreslå hur behovet av frivilligpersonal ska tillgodoses i framtiden. Utredaren ska också ta ställning till om det även i framtiden ska vara frivilliga försvarsorganisationer som ska ansvara för att utbilda och bemanna de befattningar inom det militära försvaret som frivilliga försvarsorganisationer i dagsläget upprätthåller, eller om utbildning och bemanning ska ske inom Försvarsmakten (främst hemvärnet).</p> <p>Vidare har den internationella verksamheten inom Försvarsmakten fått en alltmer framskjuten position. Utredaren ska klarlägga hur de frivilliga försvarsorganisationerna i högre grad än i dag ska kunna stödja insatsorganisationens internationella verksamhet.</p> <p>Dessutom ska utredaren se över vilken betydelse frivilliga försvarsorganisationer har för folkförankringen.</p> <p>2. Kriterier för frivilliga försvarsorganisationer</p> <p>Särskilt inom det civila försvaret och samhällets krisberedskap finns behov av att även kunna nyttja andra frivilliga organisationer för uppgifter inom samhällets krisberedskap än de som räknas upp i förordningen om frivillig försvarsverksamhet. En utvidgning av möjligheterna att omfattas av det stöd som avses i förordningen utan att vara en frivillig försvarsorganisation skulle medföra större möjligheter att kunna hitta kompetenser för samhällets krisberedskap. Det är möjligt att en sådan utvidgning skulle kunna vara ändamålsenlig även inom det militära försvaret. Systemet för vilka organisationer som ska omfattas av förordningen bör vara flexibelt och kunna förändras över tiden.</p> <p>Utredaren ska klargöra vilka kriterier som ska vara uppfyllda för att en organisation ska kunna erhålla ekonomiskt stöd enligt förordningen. Utredaren bör i sammanhanget ta del av förslagen om principer för den statliga bidragsgivningen som redovisats av Utredningen om den statliga folkrörelsepolitiken i framtiden (SOU 2007:66).</p> <p>3. Stödsystemet till frivilliga försvarsorganisationer</p> <p>I det nuvarande stödsystemet får frivilliga försvarsorganisationer dels organisationsstöd, dels medel för uppdrag. Organisationsstödet omfattar bidrag för den del av organisationernas verksamhet som främjar totalförsvaret och som omfattar ledning och administration, försvarsupplysning, rekrytering, funktionärsutbildning för den egna organisationen samt, för den civila verksamheten, ungdomsverksamhet. Utredaren ska se över detta stödsystem och vid behov föreslå ett nytt system med hänsyn till nya och förändrade uppgifter inom den militära sektorn och samhällets krisberedskap. Vidare ska utredaren föreslå en ändamålsenlig prioritering vid fördelning av stöd.</p> <p>Utredaren ska också pröva möjligheterna till att de frivilliga organisationerna ska hanteras och stödjas på samma sätt och enligt samma regler som andra ideella organisationer, även vad gäller stöd till ungdomsverksamhet. Utredaren ska även lämna förslag till hur verksamheten kan uppnå en bättre kostnadseffektivitet.</p> <p>4. Rationaliseringar</p> <p>Utredaren ska redovisa eventuella hinder i bidragshänseende som motverkar att frivilliga försvarsorganisationer som bedriver likartad verksamhet slår sig samman.</p> <p>5. Förmånssystemet</p> <p>Utredaren ska utreda och vid behov föreslå förändringar som rör ersättningar till hemvärns- och frivilligpersonal.</p> <p>Arbetets bedrivande</p> <p>Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 oktober 2008.</p> <p>Utredningen ska bedrivas i samverkan med Försvarsmakten, Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten, Statskontoret samt Sveriges Kommuner och Landsting. Utredaren ska även samråda med de frivilliga försvarsorganisationerna.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:147/ 2007-12-06T12:00:00+01:00 2007-12-06T12:00:00+01:00 2007:147 En förändrad totalförsvarsplikt Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 6 december 2007</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2> <p>En parlamentarisk kommitté ska överväga vilka författningsändringar och övriga åtgärder som är nödvändiga för att möjliggöra frivillig rekrytering och utbildning av sådan personal som enligt nuvarande förhållanden tjänstgör enligt lagen <a href="https://lagen.nu/1994:1809">(1994:1809)</a> om totalförsvarsplikt. Vidare ska kommittén överväga under vilka förhållanden pliktsystemet ska tas i anspråk. Givet de slutsatser som dras när det gäller möjliggörande av frivillighet ska kommittén även överväga om skyldigheten att tjänstgöra inom totalförsvaret ska bli könsneutral.</p> <p>Kommittén ska dessutom</p> <p>- föreslå vilka villkor som bör gälla under tjänstgöringstiden för personal som tjänstgör på frivillig grund,</p> <p>- belysa konsekvenser av förslagen för Försvarsmaktens och det civila försvarets personalförsörjning och verksamhet i övrigt, och</p> <p>- föreslå nödvändiga förändringar i fråga om rekryteringsverksamheten, bland annat i fråga om vilken myndighet som bör ansvara för verksamheten.</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>Lagen <a href="https://lagen.nu/1994:1809">(1994:1809)</a> om totalförsvarsplikt</p> <p>Den 1 juli 1995 trädde den nu gällande lagen om totalförsvarsplikt i kraft (prop. 1994/95:6 och 1994/95:87, bet.1994/95:FöU1, rskr. 1994/95:78). Samtidigt trädde lagen <a href="https://lagen.nu/1994:1810">(1994:1810)</a> om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning och lagen <a href="https://lagen.nu/1994:1811">(1994:1811)</a> om disciplinansvar inom totalförsvaret m.m. i kraft. Till nämnda lagar har regeringen utfärdat verkställighetsföreskrifter.</p> <p>Hur många som ska skrivas in med plikt och hur lång utbildningen ska vara styrs enligt lagen om totalförsvarsplikt av behovet av pliktpersonal under höjd beredskap. Behovet avgörs av den som ansvarar för verksamheten. Enligt lagen ska tjänstgöringsskyldigheten fullgöras som värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt. Värnplikten och civilplikten omfattar grundutbildning, repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring. Den allmänna tjänsteplikten fullgörs endast under höjd beredskap.</p> <p>Totalförsvarsplikten gäller för varje svensk medborgare samt för varje utländsk medborgare som är bosatt i Sverige från det år man fyller 16 år t.o.m. det år man fyller 70 år. Endast svenska män är skyldiga att mönstra och fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning än 60 dagar. Denna skyldighet föreligger endast från det år den totalförsvarspliktige fyller 19 år till slutet av det år han fyller 47 år. Vapenfri tjänst kan fullgöras som civilplikt med längre grundutbildning än 60 dagar.</p> <p>Svenska kvinnor kan frivilligt genomgå en antagningsprövning för inskrivning för värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning än 60 dagar. En kvinna som skrivits in för värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning blir vid straffansvar skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning enligt samma bestämmelser som gäller för männen.</p> <p>Grundutbildningen syftar till att ge de totalförsvarspliktiga förutsättningar att fullgöra de uppgifter som det förband eller den organisation de tjänstgör vid kan komma att ställas inför i krig.</p> <p>Nuvarande situation inom Försvarsmakten</p> <p>Försvarsmaktens uppgifter är att försvara Sverige mot väpnat angrepp, hävda Sveriges territoriella integritet, bidra till fred och säkerhet i omvärlden samt bidra till att stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred.</p> <p>Försvarsmakten är inne i en genomgripande omvandling till ett mer aktivt insatsförsvar. Fokus har förflyttats från utbildning och beredskap till utbildning inför och genomförande av insatser. Detta ställer nya krav inte minst på personalförsörjningen. Förändringarna genomförs mot bakgrund bland annat av ett förändrat globalt säkerhetspolitiskt läge, en förändrad syn på regional säkerhet, framväxten av en europeisk säkerhetsgemenskap och en förändrad hotbild mot Sverige. Även den snabba teknikutvecklingen har stor påverkan. Vidare präglas omställningen av en högre ambitionsnivå i fråga om internationella insatser.</p> <p>Försvarsmaktens uppgifter innebär bland annat att myndigheten ska utveckla och vidmakthålla insatsförband med olika beredskap. Vissa förband är omedelbart gripbara, under det att andra förband är tillgängliga för nationella insatser med beredskapstider på upp till ett år. Därutöver ska Försvarsmakten kunna delta i internationella insatser. Ett viktigt verktyg för detta är de förband som anmälts till internationella styrkeregister med beredskapstider på 10, 30 eller 90 dagar.</p> <p>Utvecklingen inom det civila försvaret</p> <p>Den säkerhetspolitiska utvecklingen har medfört att åtgärder för det civila försvaret under det senaste decenniet har reducerats. I dag är utgångspunkten att de åtgärder som genomförs för att stärka samhällets förmåga att hantera extraordinära händelser i fred, det vill säga samhällets beredskap, tillgodoser behovet av grundläggande förmåga inom det civila försvaret.</p> <p>En konsekvens av denna utveckling är att utbildningen av totalförsvarspliktiga flygplatsbrandmän upphörde från och med 2004 och utbildning av räddningsmän, sanerare och ammunitionsröjare för kommunala behov upphörde från och med den 1 september 2005. För närvarande utbildas endast civilpliktiga kraftledningsreparatörer, kraftverksoperatörer och ställverksreparatörer för att säkra energiförsörjningen. Under hösten 2007 genomför cirka 60 personer utbildningen. Under 2008 kommer även denna utbildning att upphöra.</p> <p>Utvecklingen av pliktsystemet</p> <p>Under den senaste tioårsperioden har antalet krigsplacerade totalförsvarspliktiga minskat från cirka 400 000 till cirka 30 000. Under samma tid har antalet personer som fullgör värnpliktsutbildning minskat från cirka 30 000 per år till ett genomsnitt om cirka 8 300 per år. En än mer tydlig utveckling har skett i fråga om totalförsvarspliktiga som fullgör lång civilpliktsutbildning. År 1996 bedömde regeringen att det fanns ett årligt behov av att låta 10 000 totalförsvarspliktiga genomgå civilpliktsutbildning. För närvarande sker ingen inskrivning för civilpliktsutbildning längre än 60 dagar.</p> <p>Från och med 2007 kallas endast de män som efter en lämplighetsundersökning bedöms ha förutsättningar att skrivas in för tjänstgöring och som i övrigt kan antas komma i fråga för sådan inskrivning till mönstring. Reformen innebär att cirka 25 000 män om året, av årsklasser om 60 000 eller mer, kommer att vara aktuella för att genomgå mönstring. Kvinnor genomför antagningsprövning på frivillig grund. Från och med 2008 kommer även kvinnor ha möjlighet att delta i den lämplighetsundersökning som för männens del föregår mönstringen. År 2006 genomförde cirka 1 000 kvinnor antagningsprövning.</p> <p>De senaste årens statistik från Totalförsvarets pliktverk visar att runt 95 procent av de inskrivna uppgett att de är positivt inställda till tjänstgöring. Den enskildes vilja till tjänstgöring är emellertid endast en av flera faktorer som ska beaktas vid inskrivningsbeslutet.</p> <p>Bilden av en hög andel motiverade vinner stöd av de undersökningar som genomförts av Försvarshögskolan. Enligt en undersökning som genomförts 2007 är 44 procent av männen och 24 procent av kvinnorna i den aktuella åldersgruppen villiga att göra värnplikt. Detta motsvarar cirka 40 000 ungdomar i den aktuella årsklassen, vilket är väsentligt fler än antalet mönstrande och inskrivna.</p> <p>År 1996 dömdes 240 personer för brott mot lagen om totalförsvarsplikt, varav 103 till fängelse. År 2006 hade antalet dömda minskat till totalt 104 personer, varav 41 dömdes till fängelse. Den som uppsåtligen avviker eller uteblir från tjänstgöringen döms i normalfallet till fängelse. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet uteblir från mönstringen döms till penningböter.</p> <p>Behovet av en utredning</p> <p>Utgångspunkter</p> <p>Den lagstiftning som ligger till grund för det militära och det civila försvarets personalförsörjning måste vara användbar på lång sikt oavsett vilka förändringar som kan inträffa, till exempel i fråga om det säkerhetspolitiska läget. De uppgifter som tillkommer det militära och civila försvaret under höjd beredskap måste vara det som ytterst avgör hur personalförsörjningen och lagstiftningen ska vara utformad. En allmän totalförsvarsplikt - i någon form - bör därför finnas kvar för att säkerställa Sveriges förmåga att i framtiden kunna möta ett väpnat angrepp och skydda civilbefolkningen i tider av ofred.</p> <p>Mot bakgrund av den tidigare nämnda utvecklingen inom Försvarsmakten och det civila försvaret finns ett behov av att se över hur lagstiftningen bättre kan anpassas till dagens förutsättningar. De principer som alltjämt kommer till uttryck i lagen om totalförsvarsplikt har sin grund i en tid då totalförsvaret, och främst det militära försvaret i form av Försvarsmaktens krigsorganisation, hade ett bemanningsbehov som motsvarade samtliga män i värnpliktsåldern som inte befriats från tjänstgöring. Sedan tillkomsten av den nu gällande lagen har dock stora förändringar skett. Utbildningsbehovet vid de bemanningsansvariga organisationerna har minskat väsentligt samtidigt som uppgifterna har förändrats för såväl Försvarsmakten som berörda organisationer inom det civila försvaret. Detta ställer i sin tur nya krav i fråga om personalförsörjningen.</p> <p>Försvarsmaktens soldatförsörjning måste på ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt kunna anpassas utifrån de uppgifter som riksdagen och regeringen ger till myndigheten. Detsamma gäller de berörda organisationerna inom det civila försvaret. Detta innebär att lagstiftningen bör kunna tillämpas när det är motiverat av utbildningsbehovet. Samtidigt bör rekrytering och utbildning i andra former vara möjligt om detta är mer ändamålsenligt och utbildningsbehovet så medger.</p> <p>Denna utgångspunkt innebär emellertid inte en utveckling mot ett yrkesförsvar. Med undantag av yrkesofficerare i grundorganisationen tjänstgör den militära personalen i Försvarsmakten under begränsad tid. Gemensamt för bland annat reservofficerare, soldater som är krigsplacerade som totalförsvarspliktiga, hemvärnsmän eller anställda i utlandsstyrkan är att de har en annan huvudsaklig sysselsättning - till exempel arbete eller studier - vid sidan av den militära tjänstgöringen. Tjänstgöringen inom Försvarsmakten inskränks till grundutbildning och tjänstgöring på grund av till exempel beredskapskontrakt, tidsbegränsad anställning eller totalförsvarsplikt. Det finns inte anledning att ändra detta grundläggande förhållande i fråga om den militära personalen.</p> <p>Den enskildes vilja till tjänstgöring</p> <p>Lagen om totalförsvarsplikt är en lagstiftning av rättighetsinskränkande karaktär som ger berörda myndigheter möjlighet att genomdriva lagens bestämmelser gentemot den enskilde genom tvångsåtgärder och ytterst fängelsestraff. Det är av stor vikt att en sådan myndighetsutövning begränsas i enlighet med de behov som föreligger. Användningen av tvångsåtgärder i ett läge där antalet motiverade och i övrigt lämpliga personer räcker för att fylla utbildningsbehovet riskerar att undergräva medborgarnas förtroende för försvarets verksamhet.</p> <p>Även ur ett verksamhetsperspektiv finns anledning att i största möjliga utsträckning tillmäta den enskildes vilja betydelse. Rekrytering och utbildning bör på ett kostnadseffektivt sätt stödja verksamhetsintresset. Att de som genomför tjänstgöringen är motiverade är till fördel för såväl utbildningens resultat som för vidare rekrytering till bl.a. officersutbildning och internationell tjänstgöring.</p> <p>Utgångspunkten bör vara att tjänstgöringen ska kunna genomföras med frivillighet. Det finns därmed skäl att se över vilka förändringar i lagstiftningen som är nödvändiga för att den enskildes vilja till tjänstgöring ska kunna vara ett avgörande skäl för vem som tas ut till tjänstgöring.</p> <p>Kvinnor i försvaret</p> <p>En kvinna är skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt med lång grundutbildning först efter att hon skrivits in efter antagningsprövning enligt lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning.</p> <p>Riksdag och regering har under en lång rad av år framhållit att andelen kvinnor inom det militära försvaret bör öka. Detta gäller såväl befäl som soldater.</p> <p>Omställningen av Försvarsmakten har inneburit förändrade krav på grundutbildningen och ett behov av nya kompetenser. Enligt regeringens mening innebär denna utveckling ett tydligt behov av att ta tillvara såväl kvinnors som mäns kunnande och förmågor.</p> <p>I den urvalsprocess som sker för att finna de personer som är bäst lämpade för tjänstgöring är individens egenskaper och kompetens avgörande.</p> <p>Målet är att de bäst lämpade kvinnorna och männen ska antas till tjänstgöring. Rekrytering av både kvinnor och män bidrar till möjligheterna att upprätthålla en hög kompetens bland de som tas ut. En vidgad rekrytering av kvinnor kan också förmodas stimulera rekryteringen av kvinnor till officersyrket, vilket har ett betydande mervärde.</p> <p>Frågan om vidgad totalförsvarsplikt</p> <p>Utgångspunkten för kommittén - att utbildningen ska kunna genomföras med den enskildes vilja till tjänstgöring som avgörande skäl för rekryteringen - gör i sig att rekryteringen blir mer könsneutral.</p> <p>Givet de slutsatser som dras när det gäller möjliggörande av frivillighet bör dock kommittén också överväga om skyldigheten att fullgöra värnplikt eller civilplikt med lång grundutbildning bör utvidgas till kvinnor och därmed bli könsneutral.</p> <p>Rekrytering</p> <p>Mönstringsskyldigheten omfattar män som är svenska medborgare. Ytterst har den allmänna skyldigheten att genomgå mönstring motiverats av behovet att säkerställa den framtida försvarsförmågan.</p> <p>Mönstringen har gjort att berörda myndigheter har en god kännedom om behovet av och tillgången till totalförsvarspliktig personal och att en utbildningsreserv kunnat upprätthållas.</p> <p>Därutöver bidrar mönstringen till att de totalförsvarspliktiga får information om försvaret. Det kan vidare antas att mönstringen har gett myndigheterna förutsättningar att säkerställa en hög personell kvalitet samt att den personal som tagits ut till tjänstgöring kommit från olika delar av samhället.</p> <p>Mot bakgrund av de i direktiven ovan redovisade förändringsbehoven finns det dock anledning att överväga den lämpliga framtida utformningen av systemet för rekrytering.</p> <p>I detta bör ingå en beskrivning av hur rekryteringen kan ge tillfälle för försvaret att nå ut med information om Sveriges försvar och säkerhetspolitik till alla unga i en årskull. Denna kommunikation bedöms vara av stor vikt för försvarsviljan i landet och förmågan att motivera unga människor oavsett kön att delta i utbildningen.</p> <p>En fråga för kommittén är om mönstringsskyldigheten helt eller delvis kan och bör tillämpas när utbildning sker på frivillig grund. Alternativ som bör övervägas är därför bl.a.</p> <p>- att förändringar vidtas inom ramen för dagens system så att mönstringsplikten gäller både för män och kvinnor, och</p> <p>- att mönstringsskyldigheten - liksom tjänstgöringsskyldigheten - enbart tillämpas när försvarsberedskapen kräver det.</p> <p>Utgångspunkter för en översyn bör vidare vara lika möjligheter till tjänstgöring för kvinnor och män, att den enskildes vilja att tjänstgöra ska kunna vara avgörande för vem som skrivs in till tjänstgöring och att de bemanningsansvariga organisationerna - bland andra Försvarsmakten - bör få ett större ansvar i fråga om rekryteringen av personal. Rekryteringen bör vidare genomföras på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt. I detta sammanhang bör även organisatoriska konsekvenser övervägas, till exempel vilken myndighet som lämpligast ansvarar för verksamheten.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>Kommittén ska överväga vilka författningsändringar och övriga åtgärder som är nödvändiga för att möjliggöra frivillig rekrytering och tjänstgöring av den personal som i dag tjänstgör enligt lagen om totalförsvarsplikt.</p> <p>Kommittén ska vidare ta ställning till under vilka förhållanden frivillig rekrytering och tjänstgöring bör tillämpas respektive inte tillämpas.</p> <p>Kommittén ska även överväga om skyldigheten att fullgöra värnplikt eller civilplikt med lång grundutbildning bör gälla både för män och kvinnor. Övervägandena bör ta sin utgångspunkt i försvarets rekryteringsbehov, möjligheterna att nå målet att de bäst lämpade kvinnorna och männen ska tjänstgöra och möjliggörandet av frivillig rekrytering. Om kommittén finner att skyldighet att fullgöra värnplikt eller civilplikt med lång grundutbildning ska bli könsneutral ska den lämna förslag till nödvändiga författningsändringar och övriga åtgärder.</p> <p>Vidare ska kommittén ta ställning till hur utbildning genom frivillig tjänstgöring bör utformas, bland annat i fråga om ersättning och andra förmåner, disciplinansvar samt möjligheter att avbryta tjänstgöringen. En jämförelse bör göras bland annat med de villkor som i dag gäller för officersaspiranter respektive anställda soldater.</p> <p>Kommittén ska redovisa förslag till lämplig ordning för beslut om att rekrytering respektive tjänstgöring ska ske på frivillig grund.</p> <p>Kommittén ska lämna förslag till nödvändiga förändringar i fråga om rekryteringen av personal. Alternativ som ska övervägas är bl.a.</p> <p>- att förändringar vidtas inom ramen för dagens system så att mönstringsplikten gäller för både män och kvinnor, och</p> <p>- att mönstringsskyldigheten - liksom tjänstgöringsskyldigheten - enbart tillämpas när försvarsberedskapen kräver detta.</p> <p>I detta sammanhang ska även rekryteringens betydelse för försvarets kommunikation med unga människor belysas. Utgångspunkterna ska vidare vara lika möjligheter till tjänstgöring för kvinnor och män, att den enskildes vilja att tjänstgöra ska kunna vara avgörande för vem som skrivs in till tjänstgöring och att de utbildningsansvariga organisationerna - däribland Försvarsmakten - bör få ett större ansvar i fråga om rekryteringen av personal. Kommittén ska även överväga hur rekryteringsverksamheten bör vara organiserad. I detta sammanhang ska kommittén särskilt utveckla och ta ställning till vilken myndighet som bör ansvara för verksamheten och vilka åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa den enskildes rättsäkerhet.</p> <p>Kommittén ska belysa de konsekvenser för Försvarsmaktens och det civila försvarets personalförsörjning och verksamhet i övrigt som följer av förslagen, bland annat i fråga om</p> <p>- den personella kvaliteten och personalens sammansättning,</p> <p>- förutsättningarna att bemanna Försvarsmaktens insatsorganisation,</p> <p>- hemvärnet och de frivilliga försvarsorganisationerna samt</p> <p>- förankringen hos medborgarna av försvarets verksamhet.</p> <p>Redovisningen ska omfatta dels det militära försvaret och dels det civila försvaret. Utgångspunkten ska därvid vara en sammanhållen lagstiftning för det militära och det civila försvarets behov och en ordning för mönstring, rekrytering och tjänstgöring som är kostnadseffektiv och stödjer verksamhetens intresse. I fråga om militärtjänstgöring ska kommitténs överväganden ta sin utgångspunkt i Försvarsmaktens samtliga uppgifter och Försvarsmaktens behov av förband för att lösa dessa uppgifter. Kommittén ska bland annat beakta utvecklingen i fråga om Försvarsmaktens möjligheter att anställa soldater under begränsad tid. I fråga om civilpliktsutbildning som är längre än 60 dagar ska övervägandena ta sin utgångspunkt i behoven och verksamheten vid de bemanningsansvariga organisationerna inom det civila försvaret.</p> <p>Kommittén ska i den utsträckning den finner att det är relevant göra jämförelser med andra länder.</p> <p>Kommittén ska redovisa uppskattade kostnader för respektive förslag.</p> <p>Arbetets bedrivande</p> <p>Kommittén ska redovisa resultatet av sitt arbete senast den 1 februari 2009.</p> <p>Kommittén ska bedriva sitt arbete i samverkan med Försvarsmakten, Totalförsvarets pliktverk, Krisberedskapsmyndigheten, Affärsverket svenska kraftnät och övriga som anordnar plikttjänstgöring. Kommittén ska samråda med Statens räddningsverk i fråga om regeringens uppdrag till myndigheten att genomföra en försöksverksamhet gällande utbildning av frivilliga samt undersöka möjligheterna att införa ett administrativt system för att förteckna befintlig kompetens hos frivilliga (Fö2006/2108/CIV). Myndigheterna ska lämna det underlag som kommittén begär för sitt arbete.</p> <p>Kommittén ska i sitt arbete samråda med Förvaltningskommittén (Fi 2006:08). Kommittén ska även samråda med andra offentliga utredningar i de fall det är relevant.</p> <p>Kommittén ska hålla berörda centrala arbetstagarorganisationer informerade om sitt arbete och ge dem tillfälle att framföra synpunkter.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:159/ 2007-12-06T12:00:00+01:00 2007-12-06T12:00:00+01:00 2007:159 Tilläggdirektiv till Veteransoldatutredningen (Fö 2007:03) Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 6 december 2007</p> <p>Utvidgning av uppdraget</p> <p>Med stöd av regeringens bemyndigande den 14 juni 2007 gav chefen för Försvarsdepartementet en särskild utredare i uppdrag att utforma förslag till en svensk veteranpolitik, dvs. ansvaret för personalen före, under och efter internationella militära insatser (dir. 2007:83). Utredaren har antagit namnet Veteransoldatutredningen (Fö 2007:03). En slutrapport ska enligt direktiven lämnas senast den 1 maj 2008.</p> <p>Den nordiska stridsgruppen (NBG) ska stå i beredskap som snabbinsatsstyrka inom EU under tiden den 1 januari-30 juni 2008. Utredningen ska redovisa de veteransoldatpolitiska erfarenheterna av NBG. Redovisningen ska avse både perioder av insats och perioder av beredskap i Sverige.</p> <p>Utredningstiden förlängs, vilket innebär att utredningen ska redovisa en slutrapport senast den 1 oktober 2008.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:139/ 2007-10-04T12:00:00+01:00 2007-10-04T12:00:00+01:00 2007:139 Tilläggsdirektiv till Utredningen om Kustbevakningens befogenheter (Fö 2007:02) Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 4 oktober 2007</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2> <p>Den särskilda utredare som har tillkallats för att bl.a. göra en översyn av regleringen av Kustbevakningens befogenheter i den brottsbekämpande och ordningshållande verksamheten ska även utreda möjligheten att ge Kustbevakningen förundersökningsrätt när det gäller vissa fiskebrott i syfte att möjliggöra en effektivare lagföring.</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>I regeringens skrivelse Vissa fiskeripolitiska frågor m.m. (skr. 2005/06:171, bet. 2005/06:MJU27, rskr. 2005/06:391) gör regeringen bedömningen att man bör se över möjligheterna att låta Kustbevakningen bedriva förundersökning när det gäller vissa fiskebrott i syfte att möjliggöra en effektivare lagföring. I dag har Kustbevakningen möjlighet att bedriva förundersökning vid utsläpp av olja och andra skadliga ämnen enligt 11 kap. 4 § lagen <a href="https://lagen.nu/1980:424">(1980:424)</a> om åtgärder mot förorening från fartyg. Kustbevakningen har inom detta område utvecklat ett väl fungerande samarbete med Åklagarmyndigheten, vilket skulle kunna utgöra en förebild också i fråga om utredning och lagföring av fiskebrott. Det kan också noteras att Kustbevakningen sedan den 1 april 2006 har möjlighet att utfärda föreläggande om ordningsbot för vissa förseelser i sjötrafiken och från och med den 1 juli 2006 även i fråga om transport av farligt gods.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>Utredaren ges i uppdrag att även utreda möjligheten att ge Kustbevakningen förundersökningsrätt när det gäller vissa fiskebrott i syfte att möjliggöra en effektivare lagföring. Därvid ska förslag lämnas om i vilket skede ansvaret för förundersökningen ska övergå till åklagare.</p> <p>Genom beslut denna dag kommer en särskild utredare att tillkallas för att lämna förslag till en förändrad fiskelagstiftning. Som en del i den översynen ska ytterligare åtgärder för att effektivisera lagföringen av överträdelser av fiskelagstiftningen övervägas.</p> <p>Utredaren ska samråda med utredningen om en ny fiskelagstiftning (dir. 2007:125). Utredaren ska vidare samråda med berörda organisationer och myndigheter, särskilt Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten och Fiskeriverket.</p> <p>Uppdraget ska fortfarande redovisas senast den 30 april 2008.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:134/ 2007-09-19T12:00:00+01:00 2007-09-19T12:00:00+01:00 2007:134 Folkrätten i väpnad konflikt - en översyn av hur den internationella humanitära rätten har genomförts i Sverige Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 19 september 2007</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2> <p>En kommitté ska kartlägga de folkrättsliga regler som gäller för väpnade konflikter, ockupation och neutralitet, och som Sverige är bundet av. Kommittén ska kartlägga hur genomförandet av gällande humanitärrättsliga regler har skett i svensk lagstiftning och följa upp i vilken omfattning och på vilket sätt svensk folkrättsutbildning innehållsmässigt är relevant mot bakgrund av gällande konventionsåtaganden. Kommittén ska också analysera de sedvanerättsliga regler, inkluderande de slutsatser och skälen för dessa, som ICRC fastslår i sin sedvanerättsstudie. Syftet är bland annat att säkerställa att Sverige uppfyller sina internationella förpliktelser. Kommittén ska vidare undersöka om det finns behov av en särskild nationell humanitärrättslig manual och i sådant fall lämna förslag till en manual.</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>Internationell humanitär rätt</p> <p>Krigets lagar, innefattande den internationella humanitära rätten, de folkrättsliga reglerna under ockupation och neutralitetsrätten, är de regler som blir tillämpliga i en väpnad konflikt oavsett hur konflikten har uppkommit. Det saknar betydelse om parterna i konflikten anser att det råder krigstillstånd. Humanitär rätt är tillämplig i alla situationer där det pågår en väpnad konflikt, oavsett om det är en internationell eller intern väpnad konflikt. Syftet med reglerna i den humanitära rätten är att begränsa krigets skadeverkningar och att skydda dem som inte deltar i stridigheterna. Den humanitära rättens regler omfattar även bestämmelser om vapenanvändning.</p> <p>I den humanitära rätten brukar man referera till den så kallade Haag- respektive Gen&egrave;vetraditionen. Haagreglerna återfinns i de konventioner som omfattar regler om krigföringen, medan Gen&egrave;vereglerna oftast syftar till att skydda krigets offer. De delar av den internationella humanitära rätten som är hänförlig till Haagtraditionen är bland annat Haagkonventionerna från 1907, 1980 års Vapenkonvention, 1993 års Kemvapenkonvention och 1997 års konvention om förbud mot antipersonella minor (Ottawakonventionen). De viktigaste konventionerna för Gen&egrave;vetraditionen är de fyra Gen&egrave;vekonventionerna från 1949. Genom Gen&egrave;vekonventionernas två tilläggsprotokoll från 1977 har emellertid gränsen mellan de två traditionerna kommit att suddas ut. I tilläggsprotokollen återfinns såväl regler för skydd av krigets offer som regler för själva krigföringen. Dessutom finns t.ex. Haagkonventionen om skydd för kulturegendom i händelse av väpnad konflikt jämte tilläggsprotokoll från 1954.</p> <p>I flera av de omnämnda konventionerna och tilläggsprotokollen finns bestämmelser om skyldighet att informera och utbilda om reglerna.</p> <p>Internationella Röda korskommitténs sedvanerättsstudie</p> <p>Sedvanerätten skapas ur staters och andra internationella aktörers kontinuerliga praxis (sedvana), men för att denna praxis ska anses utgöra sedvanerätt krävs också att stater och andra folkrättssubjekt agerar som de gör därför att de anser sig vara juridiskt förpliktigade. För att ta reda på vad som är gällande sedvanerätt kan det ofta vara till hjälp att studera exempelvis internationell och nationell rättspraxis, nationella militärmanualer, men också de uttalanden och anföranden som olika representanter för stater och andra internationella aktörer för fram.</p> <p>Våren 2005 presenterade Internationella Röda korskommittén (ICRC) sin sedvanerättsstudie i internationell humanitär rätt. Studien bygger på ett mandat från den 26:e Röda kors- och röda halvmånekonferensen 1995. Studien har genomförts under ledning av ICRC:s juridiska avdelning. Syftet med studien har varit att klarlägga gällande sedvanerättsliga regler inom den internationella humanitära rätten. Vikten av att klarlägga de sedvanerättsliga reglerna beror bland annat på att flera stater inte ratificerat samtliga centrala humanitärrättsliga konventioner. Traktaträtten binder endast de stater som tillträtt en konvention medan sedvanerätten är bindande för samtliga stater. Vidare är merparten av dagens väpnade konflikter interna, medan de humanitärrättsliga konventionerna i huvudsak är avsedda att reglera internationella väpnade konflikter. En viktig uppgift för studien har också varit att fastställa de sedvanerättsliga reglerna i interna konflikter.</p> <p>Studien kommer att ligga till grund för ICRC:s verksamhet. Vidare är det ICRC:s önskan att studien ska fungera som utgångspunkt för diskussioner om hur den humanitära rätten ska implementeras i respektive lands nationella lagstiftning samt utgöra en grund för klarläggande och utveckling av de humanitärrättsliga reglerna.</p> <p>Ett antal länder har inlett eller avser att påbörja någon form av granskningsarbete av sedvanerättsstudien.</p> <p>Det ska understrykas att ICRC:s sedvanerättsstudie fastställer sedvanerätten vid en given tidpunkt och inte uttalar sig om den sedvanerättsliga utveckling som sker efter publiceringen av studien.</p> <p>Behov av översyn av svenskt genomförande av den internationella humanitära rätten</p> <p>De humanitärrättsliga traktaterna har blivit allt fler under de senaste två decennierna. Ottawakonventionen som förbjuder användning av truppminor, ett antal nya protokoll till 1980 års Vapenkonvention och det fakultativa protokollet till FN:s konvention om barnets rättigheter om barns indragning i väpnade konflikter är några exempel.</p> <p>De tribunaler som skapats särskilt bland annat för lagföring av krigsförbrytare från forna Jugoslavien och Rwanda bidrar också till den humanitärrättsliga utvecklingen. Vidare har den permanenta Internationella brottmålsdomstolen inrättats.</p> <p>1995 års San Remo-manual om internationell rätt avseende väpnade konflikter till havs utgör exempel på ett internationellt arbete som bidragit till att tolka och i viss mån utveckla den humanitära rätten. Ett uppmärksammat svenskt humanitärrättsligt initiativ gäller frågan om den internationella humanitära rättens tillämplighet vid datanätverksattacker. Sverige anordnade en internationell konferens på temat i november 2004.</p> <p>I det internationella samfundets kamp mot terrorism har frågan väckts om gällande Gen&egrave;vekonventioner med tilläggsprotokoll över huvud taget är tillämpliga och för det fall de är det, om konventionerna ska tillämpas annorlunda för terrorister.</p> <p>Det har gått drygt 20 år sedan Folkrättskommittén lämnade sitt betänkande Folkrätten i krig (SOU 1984:56). I betänkandet behandlas svensk tolkning och tillämpning av, samt undervisning om, det humanitärrättsliga regelverket. Härefter har ett antal utredningar gjorts som har anknytning till den internationella humanitära rätten. Särskilt kan nämnas betänkandena Folkrättslig status m.m. (SOU 1998:123), Gränsövervakning under höjd beredskap (SOU 2002:4) och Internationella brott och svensk jurisdiktion (SOU 2002:98). Betänkandena bereds i Regeringskansliet.</p> <p>Sammanfattningsvis finns det behov av att göra en översyn av hur Sverige har genomfört såväl traktaträttsliga som sedvanerättsliga regler på det humanitärrättsliga området. Den information och utbildning om humanitär rätt som bedrivs i enlighet med Sveriges konventionsåtaganden bör följas upp. Det är vidare viktigt att säkerställa att Sverige efterlever såväl nya traktatsrättsliga regler som gällande sedvanerättsliga regler. Sverige bör göra en egen analys för att på så sätt kunna avgöra om vi delar slutsatserna och skälen för dessa i ICRC:s sedvanerättsstudie. De folkrättsliga traktater som Sverige är part i och ICRC:s sedvanerättsstudie ska utgöra grund för översynen.</p> <p>Humanitärrättslig manual</p> <p>Flera länder som t.ex. Argentina, Belgien, Frankrike, Kanada, Nederländerna, Schweiz, Storbritannien, Sydafrika och Tyskland har någon form av nationella humanitärrättsliga manualer. Syftet med en sådan manual är att på ett överskådligt men ändå utförligt sätt förklara hur den egna militära personalen får agera utifrån gällande humanitärrättsliga regler. Av manualen framgår hur staten bedömer gällande humanitär rätt.</p> <p>Försvarsmakten har i en folder för den enskilde soldaten angett vissa folkrättsliga regler och kännetecken på ett lättförståeligt sätt. Det finns dock ingen svensk manual motsvarande den som flera andra länder har.</p> <p>Inom ramen för Europeiska unionens militära krishantering finns diverse styrdokument som behandlar den humanitära rätten.</p> <p>Behov av en svensk humanitärrättslig manual</p> <p>Genom att utarbeta en humanitärrättslig manual skulle Sverige tydliggöra, såväl nationellt som internationellt, vad som enligt svensk syn utgör gällande internationell humanitär rätt och hur olika situationer under en väpnad konflikt får lösas. En manuals främsta syfte är emellertid att den ska kunna användas praktiskt. Den måste således vara tydlig och användarvänlig. Folkrätten utvecklas också kontinuerligt, varför vissa ställningstaganden kan komma att behöva revideras. En förutsättning för att en manual ska tas fram är att den medför ett mervärde för berörda myndigheter inom det svenska försvaret. Frågan om det finns behov av en särskild nationell manual på det humanitärrättsliga området bör följaktligen utredas närmare.</p> <p>Utredningsuppdraget</p> <p>Kommittén ska se över hur genomförandet av gällande humanitärrättsliga regler har skett i svensk lagstiftning och följa upp i vilken omfattning och på vilket sätt svensk folkrättsutbildning innehållsmässigt är relevant mot bakgrund av gällande konventionsåtaganden. Kommittén ska också analysera de sedvanerättsliga regler, inkluderande de slutsatser och skälen för dessa, som ICRC fastslår i sin sedvanerättsstudie. Syftet är bland annat att säkerställa att Sverige uppfyller sina internationella förpliktelser. En kartläggning ska göras av de folkrättsliga regler som gäller för väpnade konflikter, ockupation och neutralitet. Vid kartläggningen ska följande ämnen belysas särskilt:</p> <p>· vapen och vapensystem,</p> <p>· stridsmetoder,</p> <p>· behandling av skyddade personer särskilt avseende kvinnors och barns skydd i mellanstatliga såväl som interna väpnade konflikter,</p> <p>· den internationella humanitära rättens tillämplighet i fredsfrämjande insatser, och</p> <p>· förhållandet mellan den internationella humanitära rätten och de mänskliga rättigheterna.</p> <p>Kommittén ska vidare utreda om en särskild nationell humanitärrättslig manual bör tas fram. Om kommittén anser att det finns ett sådant behov ska den lämna förslag till en manual.</p> <p>Kommittén ska lämna förslag till författningsändringar som är nödvändiga för att Sverige ska uppfylla sina internationella förpliktelser eller som kommittén i övrigt finner motiverade. Kommittén ska då beakta de förslag som lämnats i betänkandena Folkrättslig status m.m. (SOU 1998:123), Gränsövervakning under höjd beredskap (SOU 2002:4) och Internationella brott och svensk jurisdiktion (SOU 2002:98). Det ingår inte i uppdraget att lämna förslag till ändring av grundlag.</p> <p>Samråd</p> <p>Kommittén ska under arbetets gång samråda med Delegationen för folkrättslig granskning av vapenprojekt, Försvarshögskolan, Försvarsmakten, Krisberedskapsmyndigheten, Statens räddningsverk, Folkrättsdelegationen och Totalförsvarets folkrättsråd.</p> <p>Kommittén ska också ha kontakt med Röda Korset och andra organisationer och samfund som kan vara berörda av arbetet.</p> <h2 id="redovisning">Redovisning av uppdraget</h2> <p>Uppdraget ska redovisas senast den 1 september 2010. Ett delbetänkande med förteckning över för Sverige gällande internationella humanitärrättsliga konventioner och deras genomförande i Sverige ska redovisas senast den 1 april 2009.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:108/ 2007-06-28T12:00:00+01:00 2007-06-28T12:00:00+01:00 2007:108 Översyn av den offentliga sektorns användning av helikopterresurser Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 28 juni 2007</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2> <p>En särskild utredare skall se över hur den offentliga sektorns användning av helikoptertjänster kan bli mer effektiv. Avsikten är att man genom ett ökat samutnyttjande och lokalisering skall uppnå effektiviserings- och rationaliseringseffekter. Utredaren skall behandla frågor om huvudmannaskap, samfinansiering, behov och tillgänglighet samt vilka begränsningar som kan finnas i de aktuella regelverken. Den särskilde utredaren skall vidare utreda frågan om lämpligheten av och fördelarna med att i ökad utsträckning ingå avtal med kommersiella helikopteroperatörer.</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>Det finns i Sverige en relativt stor tillgång till helikoptrar, både i offentlig och i privat ägo. Emellertid finns det skillnader i beredskap, bemanning, kapacitet och utrustning, vilket innebär att de flesta helikoptrarna endast kan utföra vissa typer av insatser som i första hand är definierade utifrån den enskilda organisationens behov. Det samordningsarbete för helikoptertjänster i räddningstjänstverksamheten som nu sker på Sjöfartsverkets och andra myndigheters initiativ bör kunna tjäna som grund för en översyn av hur de samlade helikopterresurserna skulle kunna samutnyttjas, samfinansieras och lokaliseras i syfte att effektivisera användandet.</p> <p>Utredning och rapporter</p> <p>En särskild utredare skall utreda hur den offentliga sektorns användning av helikoptertjänster kan bli mer effektiv. Avsikten är att genom ett ökat samutnyttjande och samlokalisering uppnå effektiviserings- och rationaliseringseffekter. Utredaren skall behandla frågor om huvudmannaskap, samfinansiering, behov och tillgänglighet samt vilka begränsningar som kan finnas i regelverken. Den särskilde utredaren skall vidare utreda frågan om lämpligheten av och fördelarna med att i ökad uträckning ingå avtal med kommersiella helikopteroperatörer. Utredaren skall bringa klarhet i hur den offentliga sektorns användning av helikopterresurser kan bli mer effektiv.</p> <p>Det har under årens lopp genomförts ett flertal utredningar och studier över samhällets helikoptertjänster. En av dessa är Sjöfartsverkets rapport, konsekvenser för sjöräddningen av riksdagens försvarsbeslut som redovisades den 28 februari 2005. Av rapporten framgår att berörda myndigheter och aktörer (bl.a. Sjöfartsverket, Luftfartsstyrelsen, Rikspolisstyrelsen, Statens räddningsverk, Sveriges Kommuner och Landsting, Länsstyrelsen i Stockholms län, Stockholms läns landsting och Sjöräddningssällskapet) ställer sig bakom att en samordning bör ske av samhällets användning och behov av helikopterkapaciteten för räddningsinsatser m.m. Det konstateras att det inte är effektivt att varje myndighet bygger upp en enskild helikopterkapacitet för sin egen verksamhet.</p> <p>Av rapporten framgår vidare att Stockholms läns landsting delar Sjöfartsverkets uppfattning om att en gemensam nationell helikopterorganisation bör skapas för att åstadkomma en mer kostnadseffektiv lösning där hela samhällets kravbild kan bli tillgodosedd. Sveriges Kommuner och Landsting konstaterar att i Sverige finns 290 kommuner och att kommunernas olika kravbilder kan variera mycket. Sveriges Kommuner och Landsting anser att kommunerna i dag i och för sig klarar sina räddningstjänstuppdrag utan helikoptrar men konstaterar samtidigt att helikoptrar nyttjas av kommunerna, för t.ex. skogsbrandsläckning, rökdykarinsatser och transport av räddningspersonal.</p> <p>Sjöfartsverket har sedan fortsatt arbetet med att upphandla civila helikopterresurser för sjöräddningen och har efter genomförda diskussioner träffat överenskommelser om samutnyttjande med Luftfartsstyrelsen, Försvarsmakten, Västernorrlands läns landsting och Gotlands kommun. Diskussioner förs med ytterligare intressenter. Luftfartsstyrelsen överlämnade den 3 oktober 2006 till regeringen rapporten Samordnat helikopterstöd vid insatser under svåra påfrestningar. I rapporten föreslås att en fördjupad utredning skall göras av en nationell rådgivningsfunktion för flygande resurser vid extrema händelser. Funktionen skulle kunna förse beslutsfattare med expertstöd och beslutsunderlag genom etablering av en samverkansgrupp med förmåga att delta i lednings- och stabsverksamhet för att därmed bidra till effektivare och bättre samordnade insatser med flygande resurser.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>Utvecklingen att kommersiella helikopteroperatörer anlitas för att svara för en del av sjöräddningen bör enligt regeringen fortsätta. För Försvarsmakten gäller att myndighetens helikopterorganisation är under omstrukturering, bl.a. halveras antalet helikoptrar jämfört med tidigare. Samverkan mellan Försvarsmakten och kommersiella helikopteroperatörer avseende helikopterverksamhet är dock av fortsatt betydelse mot bakgrund av att Försvarsmakten är den enda aktör som har tillgång till tyngre helikoptrar. Försvarsmaktens helikoptrar är, och skall vara, anskaffade och dimensionerande med utgångspunkt i de krav den militära verksamheten ställer. Försvarsmakten flyger sina helikoptrar enligt det militära regelverket Regler för militär luftfart (RML) medan civila helikoptrar flygs enligt de civila bestämmelserna Bestämmelser för civil luftfart (BCL) samt JAR-OPS 3. Centrala samhällsverksamheter som Kustbevakningen och den kommunala räddningstjänsten saknar ofta avtal för helikoptertjänster men använder sig genom samverkan med t.ex. Polisen eller Försvarsmakten av helikoptrar i verksamheten, i regel med stöd av lagen om skydd mot olyckor. Behov av helikopterkapacitet finns också inom en mängd andra områden. Det kan t.ex. röra sig om brottsbekämpning, person- och materieltransporter i vid bemärkelse, exempelvis för ambulansverksamhet, stöd vid indikering, rekognosering vid väderrelaterade händelser och efter viss anpassning vid reparationer inom eldistributionen. Det kan även finnas behov av helikopterresurser i smittskyddssammanhang, i strålskyddssammanhang och vid detektering av farliga ämnen. Samordning saknas mellan olika offentliga aktörer för upphandling av helikoptertjänster. För att helikopterresurserna skall kunna användas på ett optimalt sätt är det viktigt att det finns en bild över tillgängliga resurser. Det är därför angeläget att aktörers behov på den centrala, regionala och lokala nivån av helikopterresurser identifieras för att därefter kunna bedöma vilka samordningsmöjlighet det kan finnas. Det är också av central betydelse att uthålligheten för helikoptertjänster vid snabba, omfattande eller utdragna krisförlopp kan säkerställas. Vidare bör det finnas en acceptabel täckning av helikoptrar över hela landet för att tillgänglighetskraven skall kunna tillgodoses. Det är angeläget att utvecklingen fortsätter med att kommuner i förväg träffar avtal med kommersiella helikopteroperatörer för att säkerställa en beredskap av helikoptrar i samband med kriser. Enligt hälso- och sjukvårdslagen <a href="https://lagen.nu/1982:763">(1982:763)</a> skall varje landsting erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta inom landstinget. I det ansvaret ingår att svara för att det inom landstinget finns en ändamålsenlig organisation för att till och från sjukhus eller läkare transportera personer vilkas tillstånd kräver att transporten utförs med transportmedel som är särskilt inrättade för ändamålet. Detta innebär att landstingen själva avgör vilka behov de har av sjuktransporter med helikopter. Mellan landstingen förekommer inte någon nämnvärd samordning vid upphandling av helikoptertjänster. Sjukvårdens behov av helikoptertjänster och hur dessa kan samordnas med andra sektorers behov är därför angeläget att belysa. Vid omfattande kriser kan det uppstå ett så omfattande behov av helikopterkapacitet att tillräckliga resurser inte finns inom Sverige. Det är angeläget att se över vilka helikopterresurser som finns i våra grannländer som kan komma till vår hjälp vid allvarliga händelser och undersöka vilka bilaterala eller multilaterala avtal som finns på området.</p> <p>En central fråga i sammanhanget rör finansieringen av helikoptertjänsterna. Utgångspunkten i detta sammanhang skall vara att nyttjarna av helikopterresurser medverkar i finansieringen av dessa resurser. En samordning bör därför ske av samhällets totala behov av helikopterkapaciteten. Utredaren skall beakta den fortsatta beredningen av de förslag som lämnats av Ansvarskommitténs betänkande "Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft" SOU 2007:10 och vilka konsekvenser dessa kan få för samhällets helikopterresurser.</p> <p>Utredaren skall kartlägga</p> <p>· vilka aktörerna på helikopterområdet är i dag, såväl kommersiella som offentliga och beställare respektive utförare,</p> <p>· vilka krav som huvudmännen ställer på respektive helikopterorganisation t.ex. från patientsäkerhetssynpunkt,</p> <p>· omfattningen av de avtal som offentliga aktörer har upprättat när det gäller helikoptertjänster,</p> <p>· vilken beredskap och anspänningstid som respektive helikopterorganisation har,</p> <p>· statens, kommunernas och landstingens behovsbild,</p> <p>· befintliga helikopterresurser i landet och kapaciteten och tillgängligheten hos dessa,</p> <p>· vilka typer av helikoptrar och utrustning som behövs samt användningsområde,</p> <p>· eventuella brister avseende samhällets behov av helikoptertjänster, liksom skälet till bristerna,</p> <p>· var helikoptrar behövs och i vilka sammanhang,</p> <p>· tillgången på ändamålsenliga helikopterflygplatser i landet,</p> <p>· vilka helikopterresurser som finns i våra närmaste grannländer och hur tillgången på dessa är reglerade i avtal samt</p> <p>· hur några relevanta länder, t.ex. Tyskland, Storbritannien, Finland och Norge, har organiserat sina helikopterresurser samt om erfarenheter finns att vinna från verksamheten inom ramen för EU:s gemenskapsmekanism.</p> <p>Utredaren skall mot bakgrund av genomförd kartläggning</p> <p>· bedöma behovet av en nationell rådgivningsfunktion för helikoptertjänster vid allvarliga olyckor och krissituationer,</p> <p>· identifiera vilka aktörer, såväl kommersiella som offentliga som bör bidra till en finansiering av en nationell rådgivningsfunktion för helikoptrar om utredaren finner att en sådan funktion behövs,</p> <p>· föreslå åtgärder för att förbättra samutnyttjande, lokalisering och samverkan mellan de olika helikopterorganisationerna samt redovisa förslag till samfinansiering,</p> <p>· se över möjligheten för offentliga aktörer att i ökad utsträckning ingå avtal med kommersiella helikopteroperatörer,</p> <p>· göra en översyn av upphandlingsförfarandet av helikoptertjänster och lämna förslag till förbättringar i syfte att effektivisera och samordna upphandlingsförfarandet samt</p> <p>· göra en översyn av relevanta regelverk på området och föreslå förbättringar för att åstadkomma en effektivare användning av den offentliga sektorns användning av helikoptertjänster.</p> <p>Uppdragets genomförande och tidsplan</p> <p>Utredaren skall i arbetet beakta vad tidigare utredningar har kommit fram till när det gäller den offentliga sektorns användning av helikopterresurser. Utredaren skall vidare samråda med berörda myndigheter och företrädare för näringslivet som berörs av utredarens förslag. Svensk konkurrenslagstiftning däribland förordning <a href="https://lagen.nu/1988:764">(1988:764)</a> om statligt stöd till näringslivet och EG-reglering om konkurrens och upphandling skall beaktas i arbetet.</p> <p>Utredaren skall lämna en redovisning av de ekonomiska konsekvenserna av förslagen.</p> <p>Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 september 2008.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:95/ 2007-06-20T12:00:00+01:00 2007-06-20T12:00:00+01:00 2007:95 Översyn av ransoneringslagen (1978:268) och prisregleringslagen (1989:978) samt viss angränsande lagstiftning Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 20 juni 2007</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2> <p>En särskild utredare skall utreda vad som krävs för att genomföra en effektiv och ändamålsenlig fördelning av förnödenheter i krig och vid vissa allvarliga krissituationer i fred. Som ett led i detta skall ransoneringslagen <a href="https://lagen.nu/1978:268">(1978:268)</a> och prisregleringslagen <a href="https://lagen.nu/1989:978">(1989:978)</a> ses över. Översynen skall även omfatta andra författningar av beredskapskaraktär och den lagstiftning som stöder Sveriges åtaganden på försörjningsområdet enligt olika bi- och multilaterala avtal.</p> <p>Arbetet skall bedrivas i två etapper. I den första etappen skall utredaren bedöma behovet av en nationell reglering av fördelning av förnödenheter med beaktande av vilka förberedelser som görs inom EU för en reglering med samma syfte. Utredaren skall klarlägga det utrymme som, med hänsyn till bi- eller multilaterala överenskommelser som Sverige anslutit sig till, finns för en sådan reglering. Den första etappen skall utredaren redovisa senast den 14 augusti 2008.</p> <p>I den andra etappen skall utredaren klarlägga vilka förutsättningar som finns för samhällets förfogande över förnödenheter samt utarbeta de författningsförslag som behövs.</p> <p>Den andra etappen skall utredaren redovisa senast den 31 januari 2009.</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>Under krig uppstår knapphet på förnödenheter av olika slag. Detta kan även inträffa vid vissa allvarliga krissituationer i fred. I sådana lägen kan ransonering eller prisreglering behöva användas. Dessa regleringar motiveras dels med behovet av att kunna upprätthålla en fördelning av knappa resurser utan att det får allvarliga fördelningspolitiska konsekvenser och rubbar medborgarnas tilltro till samhällets institutioner, dels med behovet av att säkerställa att tillräckliga resurser kan mobiliseras för vissa prioriterade samhällssektorer i händelse av allmän mobilisering.</p> <p>Det finns påtagliga samband mellan prisreglering och ransonering. På en fri marknad bestäms pris och volym för en vara eller tjänst av den tillgång och efterfrågan som råder. Både ransonering och prisreglering innebär ett ingrepp i marknaden. Införandet av en ransonering kan medföra att en prisreglering blir nödvändig för att inte försäljningsledet skall kompensera den minskade försäljningen med en sådan prishöjning att hushållen inte ens kan köpa den minimikvantitet som är nödvändig. På motsvarande sätt kan en prisreglering medföra att en ransonering blir nödvändig. Det är således ofta nödvändigt att planera och införa ransonerande respektive prisreglerande åtgärder samtidigt. Ett exempel på när båda dessa regleringsinstrument tillämpades samtidigt var under oljekrisen 1973-1974 då olika slag av prisreglerande åtgärder, bl.a. förhandsanmälningsskyldighet och högstpris, tillämpades vid sidan av ransonering.</p> <p>Både ransoneringslagen <a href="https://lagen.nu/1978:268">(1978:268)</a> och prisregleringslagen <a href="https://lagen.nu/1989:978">(1989:978)</a> har, i likhet med annan beredskapslagstiftning med bäring på det ekonomisk-politiska området, sitt ursprung i erfarenheterna från andra världskriget. Under krigsåren 1939- 1945 genomfördes såväl omfattande ransoneringar som prisreglerande åtgärder med stöd av tillfällig, tidsbegränsad lagstiftning. Med dessa erfarenheter som grund fattades det beslut om lagstiftning under 1950-talet.</p> <p>År 1954 tillkom den allmänna ransoneringslagen <a href="https://lagen.nu/1954:280">(1954:280)</a>. Lagen har tillämpats två gånger, dels i samband med Suez-krisen 1956-1957, dels under oljekrisen 1973-1974. Med stöd av lagen vidtogs vid båda tillfällena vissa ransoneringsåtgärder beträffande flytande bränsle m.m. Erfarenheterna under oljekrisen visade att det fanns behov av att se över lagen. Den allmänna ransoneringslagen ersattes därför av den nu gällande ransoneringslagen. Ransoneringslagen kan tillämpas, förutom i fall av krig och krigsfara, vid annan utomordentlig händelse då det föreligger knapphet eller betydande fara för knapphet inom riket på förnödenheter som är av vikt för totalförsvaret eller folkförsörjningen.</p> <p>Den nuvarande prisregleringslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1990, ersatte den allmänna prisregleringslagen <a href="https://lagen.nu/1956:236">(1956:236)</a>. Under efterkrigstiden har prisregleringar kommit att motiveras av stabiliseringspolitiska skäl, t.ex. för att dämpa inflationen, och av fördelningspolitiska skäl, t.ex. för att förhindra monopolvinster. Ett allmänt pris- och hyresstopp genomfördes under februari-april 1990. Den nu gällande lagen är, i likhet med dess föregångare, tänkt att i första hand tillämpas i krig eller vid krigsfara. Om Sverige kommer i krig skall prisregleringslagen tillämpas automatiskt och om krigsfara råder får regeringen föreskriva att prisregleringslagen skall tillämpas. Lagen kan dock även tillämpas om det av annan orsak finns risk för en allvarlig prisstegring inom landet på en eller flera viktiga varor eller tjänster. Prisregleringslagen har således ett vidare tillämpningsområde än ransoneringslagen.</p> <p>Behovet av en översyn</p> <p>De säkerhetspolitiska förutsättningarna har ändrats</p> <p>Det finns en rad olika omvärldsfaktorer som på senare tid förändrat förutsättningarna för såväl ransonering som prisreglering. Systemen för ransonering och prisreglering bygger på de förhållanden och hot som fanns under 1980-talet. Omfattande förberedelser genomfördes, också rent praktiskt, för att säkra försörjningen eller åtminstone ge en grundtrygghet. Viktiga åtgärder har varit beredskapslagring och förberedelser för ransonering. Beredskapslagringen och de administrativa systemen för ransonering har i huvudsak avvecklats. Till detta kommer att Sverige blivit allt mer integrerat med andra länder genom medlemskapet i EU och genom andra bi- eller multilaterala avtal.</p> <p>I propositionen Samhällets säkerhet och beredskap (prop. 2001/02:158) gjorde dåvarande regering bedömningen att planeringen av den ekonomiska politiken i krissituationer bör utgå från att målen för den ekonomiska politiken bäst uppnås genom generella ekonomisk-politiska åtgärder även långt in i ett krisskede. Regeringen förutsatte att reglerande åtgärder inte skulle komma i fråga förrän i ett sent skede eller vid mycket allvarliga störningar av försörjningen. Enligt dåvarande regeringens bedömning i propositionen Förändrad omvärld - omdanat försvar (prop. 1998/99:74) är prisregleringar eller ransonering av varor i praktiken endast motiverade i de fall marknader upphör att existera på grund av krig eller krisläge. Åtgärder i form av ransonering och prisreglering är att betrakta som mycket drastiska och kan förväntas ha en negativ effekt på ekonomins funktionssätt. Omfattande ransoneringar och prisregleringar av varor kräver dessutom en stor administration för att fungera. Regeringen ansåg därför att det inte längre var ändamålsenligt att en sådan omfattande organisation som krävs för administration av en ransonering eller prisreglering hålls förberedd. Det måste dock, ansåg regeringen, finnas en viss beredskap för sådana åtgärder. Om det trots allt skulle bli aktuellt med en ransonering eller en prisreglering får den nödvändiga organisationen byggas upp efter det behov som då finns. Detta kan ta tid beroende på hur omfattande administrationen behöver vara.</p> <p>När det gäller administrationen av en ransonering kan nämnas att ransoneringslagen innehåller förbud mot överlåtelse av bevis om rätt att förvärva eller använda förnödenhet (ransoneringsbevis). De hittillsvarande ransoneringssystemen förutsätter en omfattande administration med ekonomiska och personella resurser i en omfattning som det inte längre finns tillgång till. Systemen har utgått ifrån att ransoneringsbevis som inte använts skall återlämnas till ransoneringsorganet för eventuell utdelning till annan. Vid planering av ett nytt system för drivmedelsransonering har frågan väckts om inte förbudet mot överlåtelse av ransoneringsbevis helt eller delvis skulle kunna avskaffas för att få ett smidigt och inte alltför resurskrävande system.</p> <p>Sveriges medlemskap i EU och anslutning till internationella avtal</p> <p>EU-medlemskapet gör det nödvändigt att i viss utsträckning omvärdera den tidigare planerade användningen av reglerande ingrepp såsom ransonering och prisreglering som instrument i den ekonomiska politiken i krissituationer. Medlemskapet innebär att Sverige inte längre för en egen handels-, jordbruks- och fiskepolitik. Sverige ingår i en inre marknad som kännetecknas av fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital mellan medlemsstaterna. Vidare finns det bestämmelser som skall säkerställa att konkurrensen inom den inre marknaden inte snedvrids. Medlemskapet har medfört nya möjligheter och förutsättningar för den ekonomiska politiken och försörjningspolitiken i krissituationer samtidigt som utrymmet för nationella åtgärder har minskat. Romfördraget innehåller vissa möjligheter för medlemsstaterna att tillämpa restriktioner under särskilda omständigheter. Gemensamt för dessa bestämmelser är dock att de inte får innefatta en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna.</p> <p>Genom Sveriges anslutning till EU och andra internationella avtal har förutsättningarna för såväl försörjningen av varor under olika slag av kriser som möjligheterna att ensidigt införa ransonering inom landet således förändrats. Försörjning med olja och drivmedel intar i detta sammanhang en särställning eftersom risken för störning i tillförseln måste betraktas som större beträffande dessa varor än i fråga om annan försörjning.</p> <p>Medlemskapet i EU har också medfört förändrade förutsättningar för att prisreglering skall kunna tillämpas. Prisregleringar innebär att priserna sätts på en lägre nivå än vad som kan motiveras enbart med hänsyn till efterfrågan, vilket kan ses som en form av favorisering av inhemskt producerade varor och tjänster framför import. Såväl ransonering som prisreglering kan således ha konkurrensbegränsande effekter. Möjligheterna att införa sådana åtgärder är i viss mån begränsade med hänsyn till EU:s konkurrensregler.</p> <p>Risken för fredstida störningar på energiområdet</p> <p>Det område där det i första hand skulle kunna bli aktuellt att besluta om en ransonering, mot bakgrund av att det finns risk för allvarliga störningar redan i fred, är inom energiförsörjningen, främst i de fall denna är knuten till import av fossila produkter. När det gäller drivmedel för fordon, flygplan och fartyg är Sverige näst intill helt beroende av import. Marknaden för dessa produkter är global, och störningar i produktionen någonstans i världen kan få effekter även här. Det senaste tydliga exemplet på detta var då orkanen Katrina slog ut betydande delar av produktionen i USA. Den lagring som i dag förekommer i Sverige sker enligt de åtaganden som Sverige gjort i avtalet om International Energy Agency (IEA), det s.k. IEP-avtalet, samt i enlighet med regler inom EU.</p> <p>Genom de gemensamma mål som antogs i juni 1993 har IEA:s medlemsländer även vissa gemensamma riktlinjer för energipolitiken.</p> <p>EU:s bestämmelser om lagring och krishantering har samma tidsram som IEP-avtalet, dvs. 90 dagars förbrukning (EU) respektive import (IEA). Inom EU finns under Kommissionen en arbetsgrupp (Oil Supply Group) för oljeberedskapsfrågor i vilken samtliga medlemsländer deltar. Lagen <a href="https://lagen.nu/1984:1049">(1984:1049)</a> om beredskapslagring av olja och kol, oljekrislagen <a href="https://lagen.nu/1975:197">(1975:197)</a>, ransoneringslagen och prisregleringslagen har anpassats till det regelverk som finns på EU-nivån. Inom EU pågår arbete med att se över nuvarande åtgärder för att trygga oljeförsörjningen i en krissituation.</p> <p>Sverige har under normala förhållanden ett säkert elsystem. Det på senare tid allt större elberoendet och elsystemens känslighet gör emellertid elsystemet och därmed även samhället i stort sårbart för extrema väderförhållanden och organiserad skadegörelse. Inom Norden pågår ett arbete med att vidareutveckla och harmonisera regler för hantering av effektknapphet. Handeln med el kan balansera tillfälliga över- och underskott. Det har nu tagits ett EU-initiativ inom detta område där det har lagts fram ett direktivförslag om åtgärder för att trygga elförsörjning och infrastrukturinvesteringar.</p> <p>Nya ramvillkor för prisstabiliteten</p> <p>Under 1990-talet har en fundamental omläggning av stabiliseringspolitiken ägt rum genom införandet av en självständig riksbank med ett uttalat inflationsmål. Denna omläggning har varit effektiv och en trovärdighet för inflationsmålet har etablerats.</p> <p>Prisregleringars stabiliseringspolitiska roll har sedan efterkrigstiden kommit att ifrågasättas, vilket också banat väg för det nya penningpolitiska ramverket. Prisregleringskommittén konstaterade i sitt slutbetänkande Prisreglering mot inflation? (SOU 1981:40) att den dittillsvarande prisregleringspolitiken inte bidragit till att stabilisera prisnivån långsiktigt och därmed inte varit ett ändamålsenligt stabiliseringspolitiskt instrument. Kommittén konstaterade dock att prisregleringar har varit ett regelbundet inslag i den ekonomiska politiken under framför allt 1970-talet och i praktiken inte alls tillämpats under extraordinära omständigheter. Kommittén drog slutsatsen att prisreglering bör tillgripas endast om det uppkommer akuta krislägen med varuknapphet eller dylikt eller vid andra extraordinära förhållanden.</p> <p>Av naturliga skäl har det inte varit möjligt att utvärdera hur den nya penningpolitiska regimen fungerar i tider med kraftiga störningar av ekonomin som resulterat i mycket kraftiga prisökningar eller förväntan därom. Det kan finnas ett behov av prisreglering som styrmedel för att bekämpa mycket höga prisökningar, åtminstone under en kortare tidsperiod i syfte att ge de ordinarie ekonomisk-politiska instrumenten och anpassningsmekanismerna tid att verka. I propositionen Riksbankens ställning (prop. 1997/98:40) konstaterade dåvarande regering att det kan uppstå extrema situationer, t.ex. krig, naturkatastrofer eller andra mycket kraftiga utbudsstörningar, där anpassningsmekanismer inte fungerar. I dessa situationer måste, enligt regeringen, prisstabilitetsmålet rimligen vika för ett omedelbart behov att med en aktiv penningpolitik dämpa störningen och motverka att den får permanenta effekter.</p> <p>Förutsättningarna för att kunna använda ransonering och prisreglering som instrument för att bemästra en kris är således numera förändrade. Lagstiftningen bör därför ses över. Inte minst är det viktigt att regering och riksdag förfogar över ett till ingångna internationella avtal anpassat regelverk samt en till detta utformad organisation som även beaktar teknikutvecklingen och tillgång på personal m.m.</p> <p>Påbörjat översynsarbete</p> <p>Beredskapsdelegationen för ekonomisk politik, som inrättades 1997 och är knuten till Finansdepartementet, skall genomföra förberedelsearbete inför kriser och krig på det ekonomisk- politiska området samt ägna särskild uppmärksamhet åt en översyn av fullmaktslagarna och andra lagar på beredskapsområdet. Delegationen har konstaterat att beredskapslagstiftningen på det ekonomisk-politiska området delvis blivit föråldrad. Ett förberedande översynsarbete har, som en följd av Beredskapsdelegationens bedömning, inletts i Regeringskansliet.</p> <p>I Regeringskansliet har det gjorts en studie om behovet av en översyn av ransoneringslagen (Fö2002/2188/CIV) i vilken det konstateras att det för närvarande inte finns en infrastruktur anpassad till moderna förhållanden som möjliggör att lagstiftningen kan tillämpas på ett ändamålsenligt och rättssäkert sätt. När det gäller ansvaret för tillämpningen av prisregleringslagen åvilade detta tidigare Statens pris- och kartellnämnd (SPK). Konkurrensverket, som delvis bildades ur SPK 1993, har inget ansvar för att tillämpa prisregleringslagen. Reglerna om hur en ransonering respektive prisreglering skall administreras samt viss angränsande lagstiftning skall därför omfattas av översynen. För att få acceptans för de särskilda åtgärder som kan behöva vidtas i kritiska lägen måste också i fortsättningen fördelningspolitiska mål och rättssäkerhetskrav tillmätas stor betydelse.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>En särskild utredare skall se över främst ransoneringslagen och prisregleringslagen. Översynen skall även omfatta andra författningar av beredskapskaraktär som avser försörjning med förnödenheter samt den lagstiftning som stödjer Sveriges åtaganden enligt det internationella energiprogrammet, IEP- avtalet, och enligt EU-bestämmelser inom detta område. Uppdraget omfattar förhållanden såväl i krig som i fred.</p> <p>De författningar som är aktuella för en översyn är främst ransoneringslagen och prisregleringslagen, men även vissa andra författningar av beredskapskaraktär som avser försörjning med förnödenheter, främst ellagen <a href="https://lagen.nu/1997:857">(1997:857)</a>, elberedskapslagen <a href="https://lagen.nu/1997:288">(1997:288)</a>, lagen <a href="https://lagen.nu/1985:635">(1985:635)</a> om försörjningsberedskap på naturgasområdet samt förfogandelagen <a href="https://lagen.nu/1978:262">(1978:262)</a> .</p> <p>Även den lagstiftning som reglerar Sveriges åtaganden enligt det internationella energiprogrammet, IEP-avtalet, och enligt EU-bestämmelser inom detta område - bland annat lagen <a href="https://lagen.nu/1984:1049">(1984:1049)</a> om beredskapslagring av olja och kol samt oljekrislagen <a href="https://lagen.nu/1975:197">(1975:197)</a> - behöver ses över.</p> <p>En utgångspunkt för översynen skall vara att reglerande åtgärder av omfattande art skall tillämpas först i ett sent skede i en djup kris. Det kan dock finnas situationer då åtgärder behöver sättas in i ett tidigt skede som skydd mot folkhälsan.</p> <p>En annan utgångspunkt är att det är ett starkt svenskt intresse att så långt det är möjligt upprätthålla en oreglerad utrikeshandel, då handelsutbytet med andra länder är av stor betydelse för vårt välstånd. Utrikeshandelns betydelse gör att en reglering av denna knappast kan komma till stånd annat än i en krigssituation eller vid särskilda förhållanden under en längre tid pågående kris.</p> <p>För att en större förändring av hushållens och företagens ekonomiska aktiviteter skall komma till stånd krävs långtgående åtgärder riktade mot hushållen och företagen. Att bygga upp den kontrollapparat som krävs för att administrera sådana åtgärder är inte bara kostsamt och tar lång tid utan skulle med stor säkerhet möta stort motstånd från allmänheten om inte mycket extrema förutsättningar råder. Ett system för ransonering och prisreglering måste bygga på att de ingrepp i personers och företags beteenden som kan bli nödvändiga vid en allvarlig kris eller i krig utformas på ett sådant sätt att de åtnjuter största möjliga legitimitet, men också så att de administrativa kostnaderna blir så låga som möjligt. I detta sammanhang skall frågan om ransoneringsbevis och överlåtelseförbud av dessa övervägas.</p> <p>Översynen skall när det gäller läkemedels- och sjukvårdsmaterielområdet klarlägga om det vid bristsituationer kan bli nödvändigt att reglera relevanta delar i distributionskedjan, t.ex. möjligheten att införa läkemedelsransonering och att fatta snabba beslut om subvention samt vad som i så fall krävs för att en sådan reglering skall vara möjlig. Kännetecknande för försörjningen på dessa områden är låg lagerhållning kombinerad med strävan efter hög leveranssäkerhet.</p> <p>I den del av utredningsarbetet som avser ransoneringslagen skall utredaren klarlägga förutsättningarna för ransonering samt hur ny teknik påverkar de administrativa möjligheterna. En av förutsättningarna för en ransonering eller ett förfogande är att det är möjligt att få kontroll över de varor som skall omfattas av regleringen. Tillgången på förnödenheter beror också på andra faktorer, såsom en fungerade transportmarknad. Allvarliga störningar i de internationella transportsystemen kan få svåra konsekvenser för den svenska försörjningen med viktiga förnödenheter. Särskild uppmärksamhet skall därför ägnas åt den gränsöverskridande trafikens behov och åt principerna för tilldelning av drivmedel. När det gäller kriser i fred skall utgångspunkt tas i industrins behov av fortsatta ostörda transporter.</p> <p>Utgångspunkten för utredarens förslag skall vara att försörjningsproblemen måste lösas i en nära samverkan mellan det offentliga och privata företag. Det förhållandet att företag ägs över staters gränser kan bidra till en säkrare försörjning men också till svårigheter i en förfogandesituation. Utredaren skall även beakta att en trygg försörjning i fred också stärker förmågan vid höjd beredskap.</p> <p>Praktiskt taget alla beredskapsförfattningar skall tillämpas fullt ut då högsta beredskap gäller i landet. I ett antal lagar har riksdagen bemyndigat regeringen att sätta vissa paragrafer i tillämpning om Sverige är i krigsfara. Även då det råder utomordentliga förhållanden av visst slag kan regeringen föreskriva att vissa paragrafer skall tillämpas. Detta uttrycks på skilda sätt i de olika lagarna men har i princip samma innebörd. Behovet av ett sammanhängande system av fullmaktslagar skall beaktas. Det kan även finnas ett behov av att införa enhetliga begrepp i de olika författningarna.</p> <p>Arbetet skall bedrivas i två etapper. I den första etappen skall utredaren behandla en nationell reglering i prisreglerande respektive konsumtionsdämpande och konsumtionsstyrande syfte, med särskilt beaktande av sambanden mellan prisreglering och ransonering. Utredaren skall</p> <p>· bedöma behovet av en nationell reglering, bland annat med beaktande av vilka förberedelser som görs inom EU för en reglering med samma syfte,</p> <p>· klarlägga det utrymme som, med hänsyn till EU och bi- eller multilaterala överenskommelser som Sverige anslutit sig till, finns för en sådan reglering samt</p> <p>· studera andra länders reglering av dessa frågor.</p> <p>I samarbete med berörda myndigheter skall klarläggas om det utöver energiområdet finns områden där risken för allvarliga fredstida störningar av försörjningen skulle kunna föranleda behov av regleringsåtgärder.</p> <p>Utredaren skall också genomföra en analys av om, och i så fall under vilka omständigheter, prisreglering kan vara motiverad som en understödjande åtgärd till penningpolitiken och inflationsmålet i extrema situationer.</p> <p>Den första etappen skall utredaren redovisa senast den 14 augusti 2008.</p> <p>I den andra etappen skall utredaren</p> <p>· klarlägga förutsättningarna för samhällets förfogande över förnödenheter,</p> <p>· överväga behovet av förändringar av befintliga författningar och</p> <p>· utarbeta de författningsförslag som behövs.</p> <p>Utredaren skall i samband med att behov av författningsändringar övervägs särskilt klarlägga behovet av prisreglering respektive ransonering av andra skäl än krig eller krigsfara. Utredaren skall också se över hur prisregleringslagen respektive ransoneringslagen är utformade för att passa in i ett sammanhängande system. Det skall tas i beaktande dels att båda lagarna har kopplingar till varandra liksom till andra beredskapslagar, dels att lagarna skall kunna tillämpas i hela kedjan sårbarhet-kris-krig. Utgångspunkten för den andra etappen skall vara att de generella ekonomisk-politiska åtgärderna skall kunna användas så långt det är möjligt i krig och vid andra allvarliga situationer. Av detta följer att andra konsumtionsbegränsande åtgärder än ransonering, t.ex. information och sparande, skall tillgripas i första hand. Utredaren skall klarlägga om de särskilda befogenheter som regeringen och dess myndigheter har är ändamålsenliga för att uppnå syftena med lagstiftningen. Även förutsättningarna för att disponera över förnödenheter genom förfogande skall utredas och effekterna av inträffade förändringar klarläggas.</p> <p>Utredaren skall lämna förslag till principer för utformning av administration och kontrollsystem för ransonering och prisreglering.</p> <p>Utredaren skall kostnadsberäkna de förslag som läggs fram. Förslagen skall även belysas ur såväl ett samhällsekonomiskt som ett offentligfinansiellt perspektiv. Utredaren skall särskilt beakta de administrativa konsekvenserna för näringslivet och skall utforma förslag så att företags administrativa kostnader hålls så låga som möjligt.</p> <p>Den andra etappen skall utredaren redovisa senast den 31 januari 2009. Om utredaren finner att det är motiverat att lämna förslag på hälso- och sjukvårdsområdet vid en eventuell pandemisituation, står det denne fritt att när som helst inkomma med redovisningen i denna del, innan utredningen i övrigt är klar.</p> <p>Utredaren skall samråda med berörda myndigheter, i första hand Statens energimyndighet, Krisberedskapsmyndigheten, Statens jordbruksverk, Livsmedelsverket, Affärsverket svenska kraftnät och Socialstyrelsen. Utredaren skall vidare samråda med Beredskapsdelegationen för ekonomisk politik. Utredaren skall även inhämta upplysningar och synpunkter från företrädare för länsstyrelser och kommuner, från de organisationer som verkar på området samt från företrädare för näringslivet.</p> <p>Utredaren bör även samråda med Läkemedelsverket, Läkemedelsförmånsnämnden, Apoteket AB, Swedish Medtech och Läkemedelsindustriföreningen (LIF) samt några landsting när det gäller sjukvårdsmateriel och läkemedel.</p> <p>Utredaren skall, vad gäller redovisning av förslagets konsekvenser för företag, samråda med Näringslivets Regelnämnd.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:83/ 2007-06-14T12:00:00+01:00 2007-06-14T12:00:00+01:00 2007:83 Ansvaret för personalen före, under och efter internationella militära insatser Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 14 juni 2007</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2> <p>Utredaren skall utforma förslag till en svensk veteranpolitik, dvs. ansvaret för personalen före, under och efter internationella militära insatser. Utredaren skall genomföra uppdraget med utgångspunkt i en helhetssyn från rekrytering via utbildning och förberedelser inför insatsen, stöd och åtgärder under insatsen till omhändertagande, stöd och eventuell rehabilitering efter insatsen. I helhetssynen ingår också att bedöma samhällets som helhet, således såväl frivilligorganisationer, privata aktörer, myndigheter som de enskilda själva, möjligheter att medverka i utformningen av veteranpolitiken. I varje skede av kedjan skall situationen för de anhöriga, även barn till personal som deltar i internationella insatser, belysas.</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>Den första svenska internationella militära insatsen efter andra världskriget gjordes 1953 när Sverige som en av fyra neutrala stater började delta i övervakningen i Korea efter Koreakrigets slut.</p> <p>Den första reella truppinsatsen gjordes sedan i november 1956 och gällde övervakning av eldupphör i Suez.</p> <p>Vid FN-insatserna i Kongo i början på 1960-talet kom soldaterna, även de svenska, att bli stridande part. Närmare 20 svenskar dödades under Kongoinsatserna, ungefär hälften i strid.</p> <p>Sedan dess har Sverige medverkat i ett stort antal fredsfrämjande insatser av olika slag och på skilda platser i världen. Sammanlagt har ungefär 100 000 män och kvinnor deltagit i svensk trupp i denna internationella verksamhet. Huvudman har i de flesta fallen varit FN, men också Nato och på senare år EU har haft ansvaret. För närvarande medverkar Sverige i fredsfrämjande och andra militära insatser i bl.a. Bosnien, Kosovo, Libanon, Georgien, Afghanistan, Kashmir, Korea, Eritrea, Sudan, Kongo och Liberia.</p> <p>Den 1 januari 2008 ställs den nordiska stridsgruppen (NBG) i beredskap som snabbinsatsstyrka inom EU. Sverige leder styrkan, som i övrigt består av trupp från Estland, Finland och Norge. Inriktningen är att en ny stridsgrupp under svensk ledning skall ställas i beredskap 2011.</p> <p>Efterhand har insikten om behovet och betydelsen av förberedelser för personalen inför en insats och omhändertagandet efter en insats ökat. Successivt har Försvarsmakten utvecklat sin organisation och förmåga att förbereda sin personal inför en insats, stödja personalen under insatsen och att ta hand om personalen efter genomförd insats.</p> <p>Utgångspunkter för uppdraget</p> <p>Inledning</p> <p>Deltagande i internationella fredsfrämjande insatser är ett viktigt instrument för Sveriges säkerhetspolitiska ambition att bidra till fred, säkerhet och utveckling för konfliktdrabbade människor.</p> <p>Regeringen redovisade i budgetpropositionen för 2007 (prop. 2006/07:1, utg.omr. 6) att Sveriges ambitionsnivå när det gäller att delta i fredsfrämjande insatser skall höjas. Sverige har ett ansvar för att bidra till frihet, fred och välståndsutveckling. Det stärker också Sveriges egen säkerhet. Antalet män och kvinnor i utlandstjänst bör på sikt öka till cirka 2 000 personer.</p> <p>Deltagande i fredsfrämjande internationell militär verksamhet är inte riskfritt. Inte ens väl övade och utrustade soldater kan helt skydda sig mot mer eller mindre organiserat motstånd av grupper eller personer som av olika skäl vill hindra återuppbyggnaden av ett land och en återgång till normala civila styrelseformer.</p> <p>Förberedelserna för personalen inför en insats, stödet under och omhändertagandet efter insatsen är grundläggande för att Sverige fullt ut skall kunna medverka och ta sitt ansvar för deltagandet i de fredsfrämjande uppdragen. Detta innebär att staten måste utveckla verksamheten inom de tre nämnda skedena - före, under och efter - så långt det är möjligt. Det kan gälla att rätt personal rekryteras till tjänstgöring och att denna personal ges de bästa fysiska och psykiska förberedelserna. Det kan också gälla stöd vid krissituationer under uppdraget liksom tillgång till medicinsk rehabilitering och annat nödvändigt stöd efteråt. Men det kan också vara fråga om att rätt värdera internationella insatser i den följande karriären och att lämna stöd till de anhöriga.</p> <p>När det svenska internationella fredsfrämjande engagemanget nu kommer att utökas betydligt är det angeläget att verksamheten grundas på en sammanhängande, trovärdig och allmänt accepterad personalpolitik. Denna politik måste täcka alla delar i kedjan från det att en insats initieras till långt efter att den avslutats. Politiken måste också avse alla som berörs av insatsen.</p> <p>De yttre ramarna för verksamheten styrs i dag genom lagen <a href="https://lagen.nu/1999:568">(1999:568)</a> respektive förordningen <a href="https://lagen.nu/1999:569">(1999:569)</a> om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten. Men även annan lagstiftning är av betydelse i detta sammanhang, bl.a. arbetsmiljölagen <a href="https://lagen.nu/1977:1160">(1977:1160)</a>, socialförsäkringslagen <a href="https://lagen.nu/1999:799">(1999:799)</a> och lagen <a href="https://lagen.nu/1962:381">(1962:381)</a> om allmän försäkring (22 kap.).</p> <p>Av betydelse är också avtalet mellan Arbetsgivarverket och de statsanställdas huvudorganisationer om ersättning vid personskada (PSA), liksom avtalet mellan Försvarsmakten och arbetstagarorganisationerna om villkor för tjänstgöring i utlandsstyrkan.</p> <p>Försvarsmakten har själv konstaterat att det är myndighetens skyldighet att ur ett preventivt och operativt perspektiv svara för att den enskilde individen får de bästa förutsättningarna för att kunna bemöta och hantera bl.a. kritiska och hotfulla situationer han eller hon riskerar att utsättas för i den fredsfrämjande verksamheten. Detta innebär att myndigheten kontinuerligt måste se över sin förmåga att rekrytera, välja ut, bemanna och nyttja sin organisation utifrån de krav som ställs.</p> <p>Försvarsmaktens utredning</p> <p>Hösten 2005 inledde Försvarsmakten en intern översyn av myndighetens krisstödsverksamhet, dvs. verksamheten rörande personalen inför, under och efter insats. Myndigheten redovisade resultatet av översynen i en rapport den 3 april 2007.</p> <p>Försvarsmakten konstaterar att människan spelar en avgörande roll för att Försvarsmakten skall nå sina mål. Det psykologiska välbefinnandet är en avgörande faktor för "operational readiness". För att optimera de mänskliga resurserna och förhindra att personal hamnar i kris måste hanteringen av människan vara professionell och systematisk och i första hand vara inriktad på förebyggande åtgärder. Organisatoriska förutsättningar måste skapas så att den kompetens som redan finns för att ta hand om personalen före, under och efter en internationell insats kan merutnyttjas på ett bättre sätt.</p> <p>Försvarsmakten bedömer i rapporten att myndigheten redan har ett fungerande system för såväl förebyggande åtgärder som hantering av den personal som drabbas av kris i samband med internationella insatser. Systemet måste dock ständigt utvärderas och modifieras efter uppgifternas krav.</p> <p>Myndigheten redovisar i rapporten en rad åtgärder för att förbättra verksamheten. Åtgärder kopplade till skedet före en insats gäller urval och utbildning. Här anges bl.a. att professionella urvalsmetoder i högre grad än hittills skall tillämpas på dem som sökt internationell tjänst samt att utbildningen i det militära skolsystemet tydligare skall inriktas mot att belysa "det mänskliga systemet", dvs. hur olika människor upplever sin omgivning och att människors mentala förutsättningar skiljer sig åt.</p> <p>Åtgärder kopplade till skedet under en insats avser uppföljning och utvärdering. En åtgärd som redovisas är att det nuvarande systemet bör kompletteras med försvarspsykologer som skall finnas på plats i operationsområdet.</p> <p>Åtgärder kopplade till skedet efter en insats avser krisstöd och rehabilitering. I denna del redovisas bl.a. att de handledare som svarar för hemkomstverksamheten företrädesvis skall vara anställda och utbildade av Försvarsmakten samt att inriktning och ledning av krisstöd och rehabilitering skall förtydligas från central nivå. Vidare redovisas att samverkansformerna med externa organisationer som t.ex. Fredsbaskrarna bör formaliseras.</p> <p>Utöver detta redovisar Försvarsmakten olika åtgärder som avser organisation, ansvar, rollfördelning, kompetenser och resurser.</p> <p>En samlad veteranpolitik</p> <p>Det är Försvarsmakten som ansvarar för att de kvinnor och män som deltar i den internationella fredsfrämjande militära verksamheten ges rätt förberedelser inför en insats, att de får nödvändigt stöd under insatsen och att de tas om hand efter den.</p> <p>Samtidigt gäller att det är Sverige som nation som bidrar med denna personal. Det är riksdagen som på regeringens förslag beslutar om en insats. Riksdag och regering har därför det yttersta ansvaret för att den utsända personalen ges förutsättningar för att lösa sina uppgifter. I detta ansvar ligger att gentemot medborgarna tillförsäkra att förberedelserna och omhändertagandet är det bästa möjliga. I detta ansvar ligger också att tillförsäkra att olika resurser i samhället samverkar för att tillgodose även kraven med anledning av den fredsfrämjande militära verksamheten. Vidare är det viktigt att den utsända personalen har samhällets stöd, både för insatsen, i den och efter genomförd insats.</p> <p>Försvarsmaktens utredning är viktig och myndigheten redovisar flera förändringar som kommer att förbättra verksamheten. I och med det ökande svenska engagemanget i den fredsfrämjande verksamheten, och närmast den nordiska stridsgruppen 2008, kommer kraven på verksamheten att skärpas. Berättigade krav kommer att ställas inte bara på Försvarsmakten utan också på regering och riksdag. I detta perspektiv är det viktigt att det finns en samlad och förankrad syn på frågor om personalen inför, under och efter en insats.</p> <p>Utvecklingen har hittills inte fullt ut präglats av ett sådant synsätt. För att uppnå detta bör ett samlat underlag tas fram. Ett sådant underlag bör redovisa nuläget, behovet av förbättringar samt förslag om hur och på vilket sätt dessa förbättringar bör genomföras.</p> <p>En samlad svensk syn bör utformas i denna fråga. Försvarsmaktens utredning är en lämplig utgångspunkt för arbetet. Huvudpunkten i arbetet skall vara att anlägga en helhetssyn på samhällets - i första hand Försvarsmaktens - åtgärder och verksamhet avseende personalen inför, under och efter internationella insatser. I arbetet skall den befintliga verksamheten prövas och möjligheterna till förbättringar belysas från ett samlat samhällsperspektiv.</p> <p>Vidare skall ansvarsförhållandena i olika avseenden tydliggöras. Vad skall vara en uppgift för Försvarsmakten och vad skall vara en uppgift för andra myndigheter eller organisationer? Vilket uppföljningsansvar skall Försvarsmakten ha när det gäller personal som medverkat i den internationella verksamheten?</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>Allmänt</p> <p>Utredaren skall utforma förslag till en svensk veteranpolitik, dvs. ansvaret för personalen före, under och efter internationella insatser. Utredaren skall genomföra uppdraget med utgångspunkt i en helhetssyn från rekrytering via utbildning och förberedelser inför insatsen, stöd och åtgärder under insatsen till omhändertagande, stöd och eventuell rehabilitering efter insatsen. I helhetssynen ingår också att bedöma samhällets som helhet, således såväl frivilligorganisationer, privata aktörer, myndigheter som de enskilda själva, möjligheter att medverka i utformningen av veteranpolitiken. I varje skede av kedjan skall situationen för de anhöriga, även barn till personal som deltar i internationella insatser, belysas.</p> <p>Kartläggning</p> <p>Utredaren skall inledningsvis kartlägga dagens svenska förhållanden, innefattande de åtgärder Försvarsmakten redovisat i sin rapport, och redovisa en översiktlig bedömning av det fortsatta arbetet. Sådana åtgärder som bör vidtas av Försvarsmakten före årsskiftet 2007/08 skall redovisas i detta sammanhang. Med en sådan kartläggning som grund skall utredaren belysa inom vilka områden förändringar behövs samt lägga fram konkreta förslag i dessa avseenden.</p> <p>Följande skall klarläggas för de olika skedena, dvs. före, under och efter en insats: vad som bör göras, hur detta bör göras och av vem det bör göras. Det skall således inte vara en självklarhet att alla åtgärder utförs av Försvarsmakten. Utredaren skall därför kartlägga vilka de nuvarande aktörerna är samt klarlägga de nuvarande ansvarsförhållandena avseende olika moment i kedjan och föreslå förändringar om så behövs. Utgångspunkten skall vara att den myndighet eller organisation som från ett samlat samhällsperspektiv är bäst lämpad också bör ansvara för åtgärden.</p> <p>Områden att belysa särskilt</p> <p>Inom ramen för dessa grundläggande utgångspunkter skall utredaren särskilt belysa följande områden och föreslå förändringar om så behövs.</p> <p>o Omhändertagandet av personalen efter en insats när insatsen har kunnat genomföras utan större problem och omhändertagandet efter en svår insats där det t.ex. förekommit traumatiska händelser eller inträffat allvarliga skador eller dödsfall.</p> <p>o Försvarsmaktens ansvar i de två nämnda situationerna, liksom Försvarsmaktens generella myndighetsansvar för sin personal.</p> <p>o Stödåtgärder för individer, anhöriga eller förband som i medierna framställs som brottsliga trots att de följt nationell och internationell rätt och fullgjort en ålagd uppgift.</p> <p>o Veteranföreningarnas, t.ex. Fredsbaskrarnas, roll och ansvar. Det kan gälla både ett formaliserat samarbete mellan Försvarsmakten och veteranföreningarna och ett informellt samarbete.</p> <p>o Hur personal som tjänstgjort i internationella insatser uppmärksammas efter hemkomsten. Det kan gälla t.ex. medaljutdelning. Men det kan också gälla på vilket sätt tjänstgöringen utgör en merit i den enskildes fortsatta arbete.</p> <p>Jämförelser med andra verksamheter</p> <p>Utredaren skall vidare redovisa hur veteranpolitiken är utformad i andra stater samt pröva i vilken utsträckning erfarenheter därifrån bör tillgodogöras det svenska systemet. I detta sammanhang bör utredaren särskilt uppmärksamma förhållandena inom de stater med vilka Sverige ofta samarbetar inom EU eller i Nato- och FN-sammanhang.</p> <p>Utredaren skall även pröva om, och i så fall hur, Försvarsmakten bör samarbeta närmare med andra myndigheter eller organisationer med likartad internationell verksamhet.</p> <p>Lagen om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten</p> <p>Lagen <a href="https://lagen.nu/1999:568">(1999:568)</a> om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten trädde i kraft den 1 juli 1999. I budgetpropositionen för 2003 (prop. 2002/03:1, utg.omr. 6) lämnade regeringen den utvärdering av lagens effekter och tillämpning som riksdagen begärde i samband med att lagen beslutades (prop. 1998/99:68, bet. 1998/99:FöU8, rskr. 1998/99:225). Efter lagens tillkomst har Sveriges deltagande i de internationella insatserna ökat betydligt och delvis ändrat karaktär. Denna utveckling kommer att fortsätta. Den internationella tjänstgöringen är en riskfylld verksamhet. Mot denna bakgrund skall utredaren göra en allmän översyn av lagen om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.</p> <p>Rehabilitering m.m.</p> <p>Inom ramen för översynen av lagen om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten skall utredaren särskilt belysa frågor om Försvarsmaktens ansvar för rehabiliteringsåtgärder. Utredaren skall pröva om det rehabiliteringsansvar som gäller för Försvarsmakten enligt lagen om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten är ändamålsenligt. Vidare skall belysas Försvarsmaktens ansvar i förhållande till den allmänna sjukförsäkringen och den allmänna sjukvårdens ansvar när det gäller rehabilitering av personer som skadats fysiskt eller psykiskt vid en insats och klargöras vilka gränsdragningar som gäller. Utredaren skall också redovisa andra myndigheters och organisationers rehabiliteringsansvar i liknande situationer. Dessutom skall utredaren belysa Försvarsmaktens ansvar i förhållande till den allmänna sjukförsäkringen i övrigt, t.ex. när det gäller sjukpenning och sjuk- och aktivitetsersättning för personer som skadats vid en insats.</p> <p>Övrigt</p> <p>Utredaren får även i övrigt pröva om den befintliga lagstiftning som rör frågor om statens och arbetsgivarens ansvar är lämplig och ändamålsenlig.</p> <p>Utredaren får även pröva andra förhållanden, som har samband med uppdraget, än de som berörs i detta direktiv och föreslå förändringar om så behövs.</p> <p>Utredaren skall i förekommande fall lämna förslag till nödvändig författningsreglering.</p> <p>Utredaren skall kostnadsberäkna sina förslag. I betydande del utgår veteranpolitiken från Försvarsmaktens ansvar för den egna personalen. I den mån utredaren anser att vissa kostnader bör belasta någon annan än Försvarsmakten skall detta redovisas.</p> <p>Uppdragets genomförande och tidplan</p> <p>Utredaren skall i en första etapp kartlägga dagens svenska förhållanden och redovisa en översiktlig bedömning av det fortsatta arbetet. Utredaren skall också redovisa vilka åtgärder som bör vara genomförda senast den 31 december 2007, dvs. när den nordiska stridsgruppen ställs i beredskap. I första hand skall detta avse åtgärder som det ligger inom Försvarsmaktens kompetensområde att vidta. Denna första etapp skall redovisas till regeringen senast den 15 oktober 2007.</p> <p>I en andra etapp skall utredaren, grundat på resultatet av den första etappen och eventuella kompletterande direktiv, belysa hur verksamheten bör utvecklas och stärkas samt lägga förslag i dessa avseenden.</p> <p>Utredaren skall samarbeta med Försvarsmakten och andra relevanta myndigheter, institutioner och organisationer samt med Fredsbaskrarna och andra veteranföreningar.</p> <p>Utredaren skall hålla berörda centrala arbetstagarorganisationer informerade om arbetet och ge dem tillfälle att framföra synpunkter.</p> <p>En slutrapport skall lämnas senast den 1 maj 2008.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:21/ 2007-02-15T12:00:00+01:00 2007-02-15T12:00:00+01:00 2007:21 Tilläggsdirektiv till utredningen Översyn av Statens räddningsverk, Krisbered skapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar för att skapa en myndighet för frågor om samhällets beredskap och säkerhet (Fö 2006:03) Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 15 februari 2007</p> <p>Ändring av uppdraget</p> <p>Med stöd av regeringens bemyndigande den 29 juni 2006 har den dåvarande chefen för Försvarsdepartementet tillkallat en särskild utredare med uppdrag att genomföra en översyn av Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar för att skapa en myndighet för frågor om samhällets beredskap och säkerhet (dir. 2006:80).</p> <p>Enligt direktivet är en utgångspunkt att om en ny myndighet blir följden av översynen skall denna kunna få uppgiften att vara krisledande myndighet. Denna utgångspunkt skall inte längre gälla.</p> <p>Utredaren skall samråda med den utredare som skall biträda Regeringskansliet med att utreda inrättandet av en nationell krishanteringsfunktion inom Regeringskansliet i syfte att förbättra den nationella krishanteringsförmågan.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:5/ 2007-01-25T12:00:00+01:00 2007-01-25T12:00:00+01:00 2007:5 Kustbevakningens befogenheter Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 25 januari 2007.</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2> <p>En särskild utredare skall göra en översyn av regleringen av Kustbevakningens befogenheter i den brottsbekämpande och ordningshållande verksamheten samt lämna förslag till en modernare och mer ändamålsenlig författningsreglering. Utredaren skall kartlägga de befintliga befogenheterna och analysera i vilken utsträckning dessa bör regleras annorlunda. I uppdraget ligger också att analysera om gränsdragningen mellan Kustbevakningens och andra myndigheters ansvarsområden inom den brottsbekämpande och ordningshållande verksamheten är lämpligt avvägd. Utredaren skall även se över gränsdragningen mellan Kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet och myndighetens kontroll- och tillsynsverksamhet samt därmed förknippade befogenheter och överväga en mer enhetlig reglering av dessa. Syftet med översynen är att skapa förutsättningar för ett effektivare utnyttjande av samhällets samlade resurser för att förebygga, förhindra, upptäcka och utreda brott och ordningsstörningar till sjöss och i kustnära områden.</p> <p>Uppdraget skall redovisas senast den 30 april 2008.</p> <p>Kustbevakningens verksamhet</p> <p>Allmänt</p> <p>Kustbevakningen har, enligt förordningen <a href="https://lagen.nu/2005:742">(2005:742)</a> med instruktion för Kustbevakningen, till uppgift att bedriva sjöövervakning i Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon samt på land i anslutning till dessa vatten. Vad gäller sjöar, kanaler och vattendrag omfattar sjöövervakningen enbart Vänern och Mälaren. Med sjöövervakning avses att ansvara för eller bistå andra myndigheter med övervakning, brottsbekämpande verksamhet samt kontroll och tillsyn i enlighet med särskilda föreskrifter.</p> <p>I sjöövervakningsuppgiften ingår att genom övervakning förebygga och ingripa mot störningar av ordningen i sjötrafiken samt att i enlighet med särskilda föreskrifter förhindra och upptäcka brottslig verksamhet, ingripa vid misstanke om brott samt utreda och beivra eller bistå med utredningen av brott. Kustbevakningen skall vidare utreda och besluta i ärenden om vattenföroreningsavgift samt i den utsträckning det följer av föreskrifter, och i förekommande fall efter överenskommelse med annan myndighet, bedriva tillsyns- och kontrollverksamhet i fråga om bl.a. sjötrafik, varu- och personkontroll, fiske, jakt och miljöskydd.</p> <p>Kustbevakningen ansvarar också för miljöräddningstjänst till sjöss, varvid verksamhetsområdet också omfattar Vättern, samt skall på anmodan av räddningsledare delta i sjöräddningstjänst och annan räddningstjänst.</p> <p>Kustbevakningen skall enligt instruktionen samordna civila behov av sjöövervakning och förmedla sjöinformation till berörda myndigheter. Myndigheten skall vidare följa den internationella utvecklingen inom sitt verksamhetsområde samt i samverkan med andra myndigheter medverka i internationellt samarbete för att utveckla gränskontroll, brottsbekämpning till sjöss, miljöskydd till sjöss och annan sjöövervakning.</p> <p>Kustbevakningen får enligt instruktionen bedriva uppdragsverksamhet inom sitt ansvarsområde. Detta har främst aktualiserats i fråga om dykeri- och transportverksamhet och för dessa uppdrag gäller full kostnadstäckning.</p> <p>Brottsbekämpning</p> <p>Kustbevakningens befogenheter inom det polisiära och brottsbekämpande området regleras i flera författningar. Lagen <a href="https://lagen.nu/1982:395">(1982:395)</a> om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning (LKP) är tillämplig när Kustbevakningen bedriver övervakning till havs, i kustvattnen samt i Vänern och Mälaren för att hindra brott mot föreskrifter i lagar och andra författningar som gäller bl.a. jakt, fiske, trafikregler, dumpning av avfall i vatten, fartygs registrering och identifiering, utlänningars inresa till och utresa från eller vistelse i Sverige samt transport av farligt gods. Om ett brott har förövats mot någon av de föreskrifter som avses i lagen har kustbevakningstjänsteman samma befogenhet som tillkommer polisman att hålla förhör, ta med någon till förhör, gripa någon och att företa husrannsakan eller verkställa beslag (2 §). För att kunna utöva de angivna befogenheterna får kustbevakningstjänsteman stoppa och visitera fartyg eller inbringa det till hamn (4 §). Vid förundersökning rörande brott som anges i nämnda lag får åklagaren och polisen anlita biträde av Kustbevakningen (7 §).</p> <p>Kustbevakningen får enligt lagen <a href="https://lagen.nu/1980:424">(1980:424)</a> om åtgärder mot förorening från fartyg inleda förundersökning för brott avseende olagliga utsläpp av olja och andra skadliga ämnen från fartyg. Lagen ger en tjänsteman vid Kustbevakningen samma befogenhet som polisman att hålla förhör, ta med någon till förhör, gripa någon och att företa husrannsakan eller verkställa beslag (11 kap. 2 och 5-7 §§). I befogenheterna ingår även att stoppa och kvarhålla fartyg (11 kap. 14 §). I fråga om biträde till polis och åklagare hänvisas till 7 § LKP (11 kap. 3 §).</p> <p>Vid brott mot bestämmelser som rör införsel till eller utförsel från Sverige av varor får tjänsteman vid Kustbevakningen, innan förundersökning har hunnit inledas, hålla förhör och vidta andra utredningsåtgärder som är av betydelse för utredning av brott (jfr beträffande polismans befogenhet 23 kap. 3 § tredje stycket rättegångsbalken). Härvid får kustbevakningstjänstemannen även ålägga någon att följa med till förhör och ta med någon till förhör, gripa den som misstänks för brott, ta egendom i beslag och göra husrannsakan samt utföra kroppsvisitation och kroppsbesiktning. Denna befogenhet gäller i fråga om vissa terroristbrott och för brott enligt lagen <a href="https://lagen.nu/2000:1225">(2000:1225)</a> om straff för smuggling, lagen <a href="https://lagen.nu/1960:419">(1960:419)</a> om förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker, lagen <a href="https://lagen.nu/1996:701">(1996:701)</a> om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, lagen <a href="https://lagen.nu/1998:506">(1998:506)</a> om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter, lagen <a href="https://lagen.nu/2000:1064">(2000:1064)</a> om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd samt tullagen <a href="https://lagen.nu/2000:1281">(2000:1281)</a>.</p> <p>Kustbevakningen får sedan den 1 april 2006 utfärda föreläggande om ordningsbot för brott enligt 5 kap. 1 § sjötrafikförordningen <a href="https://lagen.nu/1986:300">(1986:300)</a> samt, sedan den 1 juli samma år, för brott enligt 16 § tredje stycket lagen <a href="https://lagen.nu/2006:263">(2006:263)</a> om transport av farligt gods. I samband med att Kustbevakningen gavs rätt att utfärda föreläggande om ordningsbot gjordes rättegångsbalkens bestämmelser om åklagarjäv tillämpliga på en kustbevakningstjänsteman.</p> <p>Rattfylleriutredningen har föreslagit att kustbevakningstjänsteman skall ges befogenhet att genomföra rutinmässiga alkoholutandningsprov enligt 2 § lagen <a href="https://lagen.nu/1976:1090">(1976:1090)</a> om alkoholutandningsprov och att Kustbevakningen skall få fatta beslut om att inleda förundersökning avseende misstanke om rattfylleribrott samt inleda förundersökning avseende misstanke om sjöfylleri (SOU 2006:12 och SOU 2006:47).</p> <p>Regeringen beslutade den 7 september 2006 direktiv till en utredning som bl.a. skall se över möjligheten att ge Kustbevakningen rätt att bedriva förundersökning avseende vissa fiskebrott (dir. 2006:91).</p> <p>Ordningshållning</p> <p>Kustbevakningstjänsteman har enligt 3 § LKP samma befogenhet som tillkommer polisman enligt 13 § polislagen <a href="https://lagen.nu/1984:387">(1984:387)</a> att avvisa, avlägsna eller omhänderta den som genom sitt uppträdande i trafiken till sjöss stör ordningen eller utgör omedelbar fara för denna. Jämförbara uppgifter och befogenheter har kustbevakningstjänsteman även med stöd av lagen <a href="https://lagen.nu/2000:1225">(2000:1225)</a> om straff för smuggling och lagen <a href="https://lagen.nu/2004:487">(2004:487)</a> om sjöfartsskydd.</p> <p>Kontroll- och tillsynsverksamhet</p> <p>Kustbevakningen skall medverka i Tullverkets kontrollverksamhet enligt tullagen <a href="https://lagen.nu/2000:1281">(2000:1281)</a> och lagen <a href="https://lagen.nu/1996:701">(1996:701)</a> om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, vilket bl.a. innefattar ett självständigt ansvar för kontrollen till sjöss. En kustbevakningstjänsteman har inom ramen för denna uppgift samma befogenheter som tillkommer en tulltjänsteman i fråga om bl.a. prejning av fartyg samt rätt att undersöka varor, transportmedel och bagage.</p> <p>Kustbevakningen är enligt 9 kap. 1 § utlänningslagen <a href="https://lagen.nu/2005:716">(2005:716)</a> skyldig att bistå polisen vid gränskontroll av utlänningars inresa och utresa genom att utöva kontroll av sjötrafiken. Kustbevakningen medverkar också i polisens inre utlänningskontroll enligt 9 kap. 9 § utlänningslagen genom att utöva kontroll av och i anslutning till sjötrafiken.</p> <p>Kustbevakningen skall enligt 5 kap. 5 § förordningen <a href="https://lagen.nu/1994:1716">(1994:1716)</a> om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen inom sitt verksamhetsområde kontrollera efterlevnaden av bestämmelser om fiske till sjöss och vid landning av fisk. Från och med den 1 januari 2007 ansvarar dock Kustbevakningen endast för fiskerikontrollen till sjöss.</p> <p>Kustbevakningens kontroll- och tillsynsverksamhet omfattar även bl.a. jakt- och naturvårdstillsyn, skyddsområdestillsyn, kontinentalsockeltillsyn, tillsyn över ekonomisk zon, tillträdeskontroll, tillsyn enligt lagen <a href="https://lagen.nu/2006:263">(2006:263)</a> om transport av farligt gods samt bemanningskontroll och viss fartygssäkerhetstillsyn.</p> <p>Behovet av en utredning</p> <p>Effektivt resursutnyttjande</p> <p>Sjötransporterna i Östersjöregionen har under de senaste åren ökat kraftigt och utvecklingen i vårt närområde pekar mot att de kommer att få ännu större betydelse i framtiden. Den växande trafiken innebär att en större mängd fartyg, personer och varor transporteras sjövägen till och från Sverige och att antalet fartyg som befinner sig i och runt svenskt vatten ökar. Utvecklingen har lett till ändrade hotbilder och andra krav på förmåga att svara för kontroll, tillsyn och brottsbekämpning.</p> <p>För att öka effektiviteten och rättssäkerheten i den brottsbekämpande verksamheten är det viktigt att skapa förutsättningar för ett rationellt utnyttjande av myndigheternas resurser, vilket kan ske bl.a. genom renodling av ansvarsområden och anpassning av gränserna mellan olika myndigheters uppgifter. Det finns mot den bakgrunden anledning att se över om det är motiverat att förändra Kustbevakningens roll i det brottsbekämpande arbetet. En sådan utveckling kräver också en anpassning av de befogenheter som tillkommer en kustbevakningstjänsteman.</p> <p>Syftet med översynen är att skapa förutsättningar för ett effektivare utnyttjande av samhällets samlade resurser för att förebygga, förhindra, upptäcka och utreda brott och ordningsstörningar till sjöss och i kustnära områden. Det gäller framför allt att underlätta en ökad samverkan mellan de brottsbekämpande myndigheterna och andra samverkande myndigheter samt att se över möjligheterna att bättre utnyttja Kustbevakningen även inom områden där myndigheten i dag saknar befogenheter. En grundläggande utgångspunkt är dock att huvudansvaret för att utreda och bekämpa brott även fortsättningsvis skall ligga kvar på de myndigheter som i dag har detta ansvar.</p> <p>Medborgarperspektivet</p> <p>Ett mer rationellt utnyttjande av Kustbevakningens kapacitet i kust- och skärgårdsområden innebär inte bara ett bättre hushållande med samhällets samlade resurser. Det är också en viktig åtgärd för att upprätthålla medborgarnas förtroende för samhällets förmåga att ingripa vid brott. När det gäller Kustbevakningen inträffar allt oftare att såväl allmänheten som polismyndigheterna och Tullverket förutsätter att en kustbevakningstjänsteman som finns på plats skall kunna vidta ordningshållande och initiala brottsbekämpande åtgärder som går utöver myndighetens uppdrag och som kustbevakningstjänstemannens anställning således inte ger några befogenheter för. Om ingripanden av detta slag skall kunna göras mot enskilda krävs givetvis författningsstöd.</p> <p>Medborgarperspektivet gör sig också gällande i andra avseenden. Myndigheters kontroll- och tillsynsverksamhet bör så långt möjligt utformas på ett sådant sätt att verksamheten inte medför att medborgarna utsätts för upprepade ingripanden av olika slag. Kustbevakningens verksamhet är, genom bl.a. anpassning av materiel och utbildning av personalen, utformad på ett sådant sätt att vid ett kontrolltillfälle kan kontroll och tillsyn med stöd av olika regelverk utföras samtidigt. Förutom ett effektivt resursutnyttjande innebär detta en fördel för den som kontrolleras. Det bör övervägas om de synergieffekter som detta arbetssätt innebär kan tillvaratas i än högre grad.</p> <p>Tydlig avgränsning av verksamhetsområdet</p> <p>Den geografiska gränsen för Kustbevakningens uppdrag skiljer sig åt mellan olika verksamheter på ett sätt som kan ifrågasättas. Dessa skillnader beror i många fall på att lagstiftningen tillkommit vid olika tillfällen och haft olika syften. Någon samlad översyn av gränsdragningen har inte skett.</p> <p>Hur Kustbevakningens ansvarsområde anges är väsentligt, eftersom det sätter ramen för var myndigheten kan utöva sina befogenheter för kontroll och tillsyn respektive ordningshållande och brottsbekämpande åtgärder. De variationer som förekommer kan ge upphov till gränsdragningsproblem och det föreligger därför behov av en översyn i syfte att åstadkomma enhetlighet och tydlighet för såväl kustbevakningstjänstemän som allmänhet, samverkande myndigheter och andra myndigheter som verkar på den maritima arenan. Det finns också skäl att överväga gränsdragningarna gentemot landbaserade verksamheter för brottsbekämpning, ordningshållning, kontroll och tillsyn som bedrivs av andra myndigheter, i syfte att minimera risken för situationer där ingen myndighet har ett uttryckligt lagstöd för att ingripa. Samtidigt bör gränsdragningen utformas på ett sätt som inte i onödan skapar överlappande befogenheter.</p> <p>Översyn av befogenheter i LKP och annan lagstiftning</p> <p>Behovet av en översyn av LKP har framförts i flera olika sammanhang. I betänkandet Statens maritima verksamhet (SOU 1996:41) föreslogs bl.a. att Kustbevakningen skulle ges utökade polisiära befogenheter att, på begäran av polismyndighet, ingripa vid misstänkta regelöverträdelser till sjöss, samt att LKP och andra författningar som reglerar Kustbevakningens befogenheter skulle ses över och i möjligaste mån samlas i en lag. Även i Statskontorets rapport Effektivare Kustbevakning 2000:1 påpekades problemen med ett svåröverskådligt regelverk. Frågan har även berörts av Gränskontrollutredningen (SOU 2004:110), som föreslår att en kustbevakningstjänsteman i samband med personkontroll avseende in- och utresa skall ha samma befogenheter som polisman när det föreligger anledning anta att brott som hör under allmänt åtal har begåtts. Också Kustbevakningen har vid olika tillfällen, senast i en framställning av den 30 mars 2005, påtalat och belyst behovet av en samlad översyn av regelverket.</p> <p>De polisiära befogenheter som tillkommer en kustbevakningstjänsteman regleras i dag - utöver i LKP - också i smugglingslagen, vattenföroreningslagen, polislagen <a href="https://lagen.nu/1984:387">(1984:387)</a>, lagen <a href="https://lagen.nu/2000:1219">(2000:1219)</a> om internationellt tullsamarbete, lagen <a href="https://lagen.nu/2000:343">(2000:343)</a> om internationellt polisiärt samarbete, lagen <a href="https://lagen.nu/2003:1156">(2003:1156)</a> om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder och lagen <a href="https://lagen.nu/2003:1174">(2003:1174)</a> om gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar. Den mångfald av författningar som reglerar Kustbevakningens befogenheter leder till bristande överskådlighet.</p> <p>LKP, som utfärdades 1982, har ändrats vid ett flertal tillfällen, senast i samband med att lagen <a href="https://lagen.nu/2006:263">(2006:263)</a> om transport av farligt gods infördes. Förändringar har också föreslagits av Gränskontrollutredningen och Rattfylleriutredningen. LKP tillkom när Kustbevakningen fortfarande utgjorde en del av Tullverket. Såväl omvärlden som Kustbevakningen har sedan dess genomgått stora förändringar och LKP har successivt byggts på med nya uppgifter. Samordningen med annan lagstiftning uppvisar i dag flera brister. Förarbetena ger inte längre tillräcklig vägledning vid tillämpning av lagen. Det förekommer också en dubbelreglering av vissa befogenheter, vilket skapar otydlighet.</p> <p>Brottsbekämpningens förhållande till kontroll- och tillsynsverksamhet</p> <p>En brottsbekämpande åtgärd har inte sällan sin upprinnelse i utövandet av en kontroll- eller tillsynsuppgift. Det är inte alltid klart i vilket skede en tillsyn eller kontroll övergår till att vara inriktad mot brottsutredning och följderna av detta. I viss mån finns motsvarande gränsdragningsproblem mellan verksamhet för att förhindra eller upptäcka brott och sådana riskanalyser på vilka allt mer av tillsyns- och kontrollverksamheten baseras. Det finns exempel ur gällande lagstiftning som anger att en kustbevakningstjänsteman har polisiära befogenheter när han eller hon utövar tillsyn eller biträder en tillsynsmyndighet. Det kan starkt ifrågasättas om sådana befogenheter bör kunna utövas vid tillsyn, inte minst med tanke på att den som är misstänkt för brott har rätt att avstå från att medverka i utredningen för att inte belasta sig själv, medan den som är föremål för en kontrollåtgärd som regel har en författningsenlig skyldighet att på olika sätt medverka i och underlätta kontrollen.</p> <p>Mot den beskrivna bakgrunden finns anledning att se över såväl definitionen av och innehållet i begreppen "kontroll- och tillsynsverksamhet" som gränsdragningen mellan denna verksamhet och brottsbekämpning.</p> <p>Tvångsmedel</p> <p>På flera områden finns anledning att överväga om kustbevakningstjänstemän bör få befogenheter som i dag endast tillkommer polismän, t.ex. att på samma sätt som en polisman få stoppa fordon eller annat transportmedel vid misstanke om brott eller för ordningshållande åtgärder (jfr 22 § polislagen). Det finns också skäl att se över i vilken utsträckning Kustbevakningens befogenheter att stoppa fartyg bör ändras för att myndigheten skall kunna fullgöra sina uppgifter.</p> <p>Frågan har betydelse för bl.a. fiskerikontroll vintertid, då fisket med hänsyn till isläggning bedrivs från snöskoter eller andra transportmedel än fartyg. Den har emellertid också betydelse för bekämpningen av brott mot in- och utförselrestriktioner, eftersom tullagen - men inte lagen om straff för smuggling - innehåller bestämmelser om rätt att stoppa fartyg.</p> <p>Oavsett vilka transportmedel som omfattas av Kustbevakningens befogenheter kan det uppstå situationer då den som anmodas att stanna för utförande av kontroll vägrar att göra detta. För polisen finns i en sådan situation enligt 10 § första stycket 5 polislagen rätt att, i den mån andra medel är otillräckliga, använda det våld som med hänsyn till omständigheterna är försvarligt. Motsvarande bestämmelse saknas för Kustbevakningen. Det finns också andra skillnader i fråga om tvångsingripanden som kan förefalla mindre ändamålsenliga, såsom möjligheten till identifieringsvisitation med stöd av polislagen.</p> <p>En kustbevakningstjänstemans rätt att ta egendom i beslag varierar beroende på vilken brottstyp han eller hon ingriper mot, vilket medför onödiga tillämpningsproblem.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>En särskild utredare skall göra en översyn av regleringen av Kustbevakningens och kustbevakningstjänstemannens befogenheter i den brottsbekämpande och ordningshållande verksamheten och lämna förslag till en mer ändamålsenlig och enhetlig författningsreglering. I uppdraget ligger att kartlägga befintliga befogenheter och överväga i vilken utsträckning dessa bör regleras annorlunda. Arbetet skall bedrivas med utgångspunkten att myndighetens verksamhet skall kunna bedrivas effektivt samtidigt som högt ställda rättssäkerhetskrav tillgodoses. För att inte hindra framtida effektivisering av det brottsbekämpande arbetet bör utredaren överväga hur författningsregleringen kan utformas på ett sätt som medger flexibilitet och underlättar framtida ändringar i fråga om Kustbevakningens ansvarsområden i det brottsbekämpande arbetet. Utredaren skall analysera behovet av en tydligare avgränsning av Kustbevakningens ansvarsområden gentemot polisen och Tullverket samt överväga om det med hänsyn till effektiviteten i brottsbekämpningen kan finnas anledning att överväga andra gränsdragningar i geografiskt eller sakligt hänseende. Därvid skall särskilt uppmärksammas behovet av att allmänheten och med Kustbevakningen samverkande myndigheter skall kunna få en tydlig bild av Kustbevakningens ansvarsområden.</p> <p>Utredaren skall vidare analysera behovet av en tydligare gränsdragning mellan å ena sidan Kustbevakningens brottsbekämpande och ordningshållande verksamhet och å andra sidan myndighetens uppgifter att utöva kontroll och tillsyn. Därvid skall särskilt beaktas Kustbevakningens verksamhet med att förhindra eller upptäcka brott. I samband därmed skall övervägas i vilken utsträckning de befogenheter som tillkommer en kustbevakningstjänsteman vid utövandet av respektive verksamhet bör tydliggöras. En utgångspunkt för arbetet skall vara att befogenheterna bör framgå direkt av författning och inte genom överenskommelser mellan Kustbevakningen och en huvudansvarig myndighet.</p> <p>Utökade befogenheter för kustbevakningstjänstemännen ställer krav på ökad kompetens. Utredaren skall därför också överväga vilka utbildningsbehov som förslagen kan föranleda och vilka kompletterande utbildningsinsatser som krävs. Om de förändrade befogenheterna nödvändiggör att Kustbevakningen tillförs resurser eller utrustning skall förslag lämnas också i den delen. Utgångspunkten är att de samverkande resurserna för att förebygga, förhindra, upptäcka och utreda brott och ordningsstörningar till sjöss och i kustnära områden skall användas mer effektivt.</p> <p>Utredningen skall analysera hur kvinnor och män påverkas av förslagen och utforma dessa med beaktande av jämställdhetsaspekten.</p> <p>Utöver de frågor som nämnts kan det finnas andra frågor som aktualiseras under arbetets gång. Utredaren är oförhindrad att ta upp sådana frågor och lägga fram de förslag som anses behövas.</p> <p>I den utsträckning förslagen medför ökade kostnader skall finansieringsförslag lämnas.</p> <p>Utredaren skall samråda med Kustbevakningen, Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Tullverket, Sjöfartsverket och Fiskeriverket samt andra berörda myndigheter. Utredaren skall hålla berörda centrala arbetstagarorganisationer informerade om arbetet och ge dem tillfälle att framföra synpunkter. Utredaren skall också beakta den fortsatta beredningen av de förslag som lämnats av Tillsynsutredningen (SOU 2004:100), Gränskontrollutredningen (SOU 2004:110), Utredningen om fiskerikontrollen (SOU 2005:27), Inregränslagsutredningen (SOU 2006:9) och Rattfylleriutredningen (SOU 2006:12 och SOU 2006:47) samt följa arbetet i Utredningen om administrativa sanktioner på fiskets område (dir 2006:53) och Utredningen om översyn och revidering av fiskelagstiftningen (dir. 2006:91).</p> <h2 id="redovisning">Redovisning av uppdraget</h2> <p>Uppdraget skall redovisas senast den 30 april 2008.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:6/ 2007-01-25T12:00:00+01:00 2007-01-25T12:00:00+01:00 2007:6 Översyn av bestämmelserna om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 25 januari 2007.</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2> <p>En särskild utredare skall göra en översyn av lagen <a href="https://lagen.nu/1990:217">(1990:217)</a> om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. (skyddslagen) och förordningen <a href="https://lagen.nu/1990:1334">(1990:1334)</a> om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. (skyddsförordningen).</p> <p>I utredarens uppdrag ingår att utarbeta förslag till den författningsreglering som bedöms nödvändig. Huvudsyftet är att modernisera regleringen. Utredaren har bl.a. som särskild uppgift att se över författningarnas tillämpningsområde, vilket innefattar såväl skyddsändamålen för regleringen som de anläggningar och områden som skall kunna förklaras som skyddsobjekt och militära skyddsområden.</p> <p>Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 30 april 2008.</p> <p>Lagen och förordningen om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.</p> <p>Skyddslagen trädde i kraft den 1 april 1991. Den ersatte då de regler som fanns i lagen <a href="https://lagen.nu/1940:358">(1940:358)</a> med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m.m. och förordningen <a href="https://lagen.nu/1976:935">(1976:935)</a> om skyddsområden och kontrollområden.</p> <p>I skyddslagen finns bestämmelser om vissa åtgärder till skydd mot sabotage, terroristbrott enligt 2 § lagen <a href="https://lagen.nu/2003:148">(2003:148)</a> om straff för terroristbrott, spioneri samt röjande i andra fall av hemliga uppgifter som rör totalförsvaret. I lagen ges också bestämmelser om skydd för allmänheten mot skada som kan uppkomma till följd av militär verksamhet.</p> <p>Befogenheterna enligt skyddslagen utgår från att ett i förväg bestämt skyddsobjekt finns. Om allmänhetens tillträde till eller rätt att utnyttja en anläggning, ett område, ett fartyg eller ett luftfartyg behöver begränsas för de ändamål som angetts ovan får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta att anläggningen, området, fartyget eller luftfartyget skall utgöra skyddsobjekt. Enligt skyddsförordningen har regeringen utsett Försvarsmakten och länsstyrelserna att fatta sådana beslut.</p> <p>Som skyddsobjekt får enligt skyddslagen förklaras</p> <p>1. statliga förvaltningsbyggnader, statschefens residens och bostäder samt statsministerns bostäder,</p> <p>2. anläggningar och områden till vilka staten har äganderätten eller nyttjanderätten och som disponeras av Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt samt militära fartyg och luftfartyg,</p> <p>3. anläggningar eller områden som används eller är avsedda för ledning av befolkningsskyddet och räddningstjänsten eller det civila försvaret i övrigt, för energiförsörjning, vattenförsörjning, rundradioförsörjning, radio- och telekommunikationer, transporter eller försvarsindustriella ändamål,</p> <p>4. områden där Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt tillfälligt bedriver övningar, prov eller försök,</p> <p>5. områden där Försvarsmakten har satts in för att möta ett väpnat angrepp mot Sverige eller för att hindra en kränkning av Sveriges territorium,</p> <p>6. områden där en främmande stats militära styrka tillfälligt bedriver övningar när den här i landet deltar i utbildning för fredsfrämjande verksamhet inom ramen för internationellt samarbete och</p> <p>7. anläggningar och områden som staten har äganderätt eller nyttjanderätt till och som disponeras av riksdagen eller riksdagsförvaltningen.</p> <p>Om Sverige befinner sig i krig eller krigsfara eller det råder andra utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig får också andra anläggningar eller områden än de nämnda förklaras vara skyddsobjekt, om de är av betydelse för totalförsvaret.</p> <p>Regeringen får besluta om att riksdagens byggnader skall utgöra skyddsobjekt, dock först efter medgivande av talmannen. Regeringen får vidare besluta om att dess byggnader skall utgöra skyddsobjekt.</p> <p>Beslut om skyddsobjekt och vissa andra beslut enligt skyddslagen måste alltid föregås av en intresseavvägning. Beslutet får inte göras mer omfattande eller ingripande än vad som behövs för att tillgodose behovet av skydd. Skada eller olägenhet för andra allmänna eller enskilda intressen skall så långt möjligt undvikas.</p> <p>Skyddsobjekt skyddas i allmänhet genom tillträdesförbud. Det innebär att obehöriga inte har tillträde till skyddsobjektet. Tillträdesförbudet kan, om det är tillräckligt, ersättas med förbud endast mot viss verksamhet, såsom t.ex. fotografering eller dykning inom anläggningen eller området. Tillträdesförbudet kan även kompletteras med fotograferingsförbud m.m. Besluten om skyddsobjekt m.m. skall tydligt tillkännages genom skyltning eller på annat sätt.</p> <p>För bevakning av skyddsobjekt får polismän, militär personal eller annan särskilt utsedd personal anlitas. Den som bevakar ett skyddsobjekt och inte är polisman benämns skyddsvakt. Skyddsvakter skall vara godkända för ändamålet. Den som utses till skyddsvakt skall vara godkänd av länsstyrelsen i det län där han eller hon är bosatt. Den som inom Försvarsmakten utses till skyddsvakt och som tillhör myndighetens personal skall dock i stället vara godkänd av Försvarsmakten. Det är skyddsobjektets ägare som sedan anlitar skyddsvakten. Bevakningspersonalen (skyddsvakter och polismän) har de särskilda befogenheter som framgår av skyddslagen. Dessa innefattar kroppsvisitation, undersökning av fordon, fartyg eller luftfartyg samt att avvisa, avlägsna eller tillfälligt omhänderta personer. En skyddsvakt har samma rätt som envar att enligt 24 kap. 7 § andra stycket och 27 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken gripa den som begått brott, på vilket fängelse kan följa, och som påträffas på bar gärning eller flyende fot liksom att ta i beslag föremål som därvid påträffas. Skyddsvakten har dessutom enligt 13 § skyddslagen inom skyddsobjektet, i dess närhet eller under den misstänktes flykt från objektet samma befogenhet som polismän att gripa den som det finns skäl att anhålla för spioneri, sabotage eller förberedelse till sådant brott samt att lägga beslag på föremål som personen för med sig.</p> <p>Om reglerna om skyddsobjekt inte kan bereda tillräckligt skydd för en militär anläggning, kan regeringen för de ändamål som tidigare angetts bestämma att ett område kring anläggningen skall vara militärt skyddsområde. Även ett område med geografiska förhållanden av särskild betydelse för det militära försvaret får för samma ändamål förklaras vara militärt skyddsområde. Idag finns 17 militära skyddsområden. Utlänningar får inte uppehålla sig inom militära skyddsområden när det råder höjd beredskap eller under annan tid som regeringen med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap bestämmer. Särskilt tillstånd kan emellertid meddelas av Försvarsmakten, om det finns skäl för det.</p> <p>För bevakning av militära skyddsområden får polismän, militär personal eller annan särskilt utsedd personal anlitas. Den som bevakar ett militärt skyddsområde och inte är polisman benämns skyddsområdesvakt. Skyddsområdesvakter skall vara godkända för ändamålet. Den som utses till skyddsområdesvakt skall vara godkänd av länsstyrelsen i det län där han eller hon är bosatt. Den som inom Försvarsmakten utses till skyddsområdesvakt och som tillhör myndighetens personal skall dock i stället vara godkänd av Försvarsmakten. Bevakningspersonalen (skyddsområdesvakter och polismän) har de särskilda befogenheter som framgår av skyddslagen. Det innefattar att avvisa, avlägsna eller tillfälligt omhänderta personer. Även en skyddsområdesvakt har de rättigheter enligt 24 kap. 7 § andra stycket och 27 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken som ovan beskrivits.</p> <p>Fri- och rättigheter</p> <p>Reglerna som möjliggör att tillträdet till vissa anläggningar och områden kan begränsas samt andra regler i skyddslagen är att betrakta som begränsningar av regeringsformens fri- och rättighetsskydd. Sådana begränsningar får i huvudsak bara göras genom lag och de skall tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningarna får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet. Vissa fri- och rättigheter får inte begränsas alls. I stor utsträckning gäller fri- och rättighetsskyddet även till förmån för utlänningar.</p> <p>Av särskild betydelse i detta sammanhang är bl.a. bestämmelserna i regeringsformen om skyddet mot frihetsberövande och rätten att få förflytta sig inom riket (2 kap. 8 §), yttrande- och informationsfriheten (2 kap. 1 § första stycket 1 och 2) samt skyddet mot bl.a. kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång (2 kap. 6 §).</p> <p>Sverige är anslutet till den europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). I konventionen och dess tilläggsprotokoll, som gäller som lag i landet, finns fri- och rättigheter upptagna som Sverige förpliktat sig att garantera och som i flera fall motsvarar det fri- och rättighetsskydd som följer av regeringsformen och som räknats upp ovan.</p> <p>Samverkande regler</p> <p>Skyddslagen utgör ett komplement till och samverkar med andra regler som har liknande skyddsaspekter eller verkar i samma riktning.</p> <p>Av särskilt intresse är sådana andra regler som begränsar allmänhetens tillträde till skilda områden och objekt. I detta avseende har skyddslagen ett nära samband med främst säkerhetsskyddet enligt säkerhetsskyddslagen <a href="https://lagen.nu/1996:627">(1996:627)</a> och den tillträdesbegränsning som enligt den lagen i förekommande fall skall tillämpas hos bl.a. statliga och kommunala myndigheter. Motsvarande regler för riksdagen finns i lagen <a href="https://lagen.nu/2006:128">(2006:128)</a> om säkerhetsskydd i riksdagen och dess myndigheter.</p> <p>Inte heller för allmänna byggnader finns generellt någon rätt till fritt tillträde; en sådan rätt gäller bara för vissa byggnader, såsom där det bedrivs verksamhet som bygger på att allmänheten kommer till byggnaden, t.ex. polisstationer. Rätten att vistas på annans mark följer av allemansrätten. Denna tillträdesrätt är i viss utsträckning begränsad, och tomtmark närmast ett bostadshus eller inhägnade tomtområden får inte utan vidare beträdas.</p> <p>Även i rättegångsbalken och i ett flertal specialförfattningar finns regler som för skilda behov begränsar allmänhetens rörelsefrihet såvitt avser tillträde till olika objekt och områden. I brottsbalken finns straffbestämmelser till skydd mot obehöriga intrång.</p> <p>Behovet av en utredning</p> <p>Avsikten med skyddslagen och dess föregångare har historiskt varit att tillsammans med andra liknande regler skapa skydd för vissa anläggningar och områden mot sabotage och illegal underrättelseverksamhet, såsom spioneri. I och med 1990 års skyddslag utökades lagens tillämpningsområde till att avse även skydd mot terrorism.</p> <p>Skyddsändamålen enligt skyddslagen har sin grund i de avvägningar som gjordes vid lagens tillkomst mot bakgrund av det säkerhetspolitiska läge som då rådde. Det har nu förflutit en lång tid, och det säkerhetspolitiska läget har i stor utsträckning förändrats. Det kalla kriget har tagit slut och de mellanstatliga spänningarna har minskat såväl i Sveriges närområde som globalt. Samtidigt har andra hot vuxit sig starkare. Det rör sig främst om hotet från terrorism och annan med terrorism nära förknippad verksamhet. Detta hot är transnationellt samt brukar betraktas som mer komplext, osynligt och svårförutsägbart än traditionella hot om väpnat angrepp mot landet.</p> <p>Även i dagens säkerhetspolitiska läge finns all anledning att förutsätta att det finns ett skyddsbehov mot den säkerhetshotande verksamhet som kan riktas mot vårt land. Illegal underrättelseverksamhet, såsom spioneri, kan alltjämt åstadkomma allvarliga skador på totalförsvaret eller landets säkerhet och minska förmågan att i dag eller på sikt stå emot väpnade angrepp utifrån eller terroristattentat. Detsamma gäller verkningarna av sådan skadebringande verksamhet som sabotage och terrorism.</p> <p>Systemet med skyddsobjekt och militära skyddsområden kan även fortsättningsvis förutsättas fylla en funktion för skydd mot säkerhetshotande verksamhet. Det är därför angeläget att utformningen av skyddslagen och den tillhörande förordningen i möjligaste mån är anpassade till den säkerhetspolitiska hotbild som kan konstateras i dag eller förutses inom en överskådlig framtid. Därigenom skapas förutsättningar för att inom skyddslagens ram kunna motverka dessa hot så effektivt och ändamålsenligt som möjligt.</p> <p>Det finns även skäl att överväga behovet av att låta skyddslagen tillgodose vissa andra skyddsändamål än de som i dag omfattas av lagen. I ljuset av att lagstiftningen innebär inskränkningar av enskildas fri- och rättigheter krävs ingående avvägningar för att avgöra i vad mån sådana utvidgningar av tillämpningsområdet för lagstiftningen är nödvändiga och lämpliga. Varje utsträckning av lagens tillämpningsområde bör samtidigt förenas med en översyn av lagens bestämmelser i övrigt. Ett exempel på skyddsbehov som man bör överväga att i särskilda fall tillgodose genom skyddslagstiftningen är behovet av skydd mot vissa former av allvarlig brottslighet. Den brottslighet som framför allt torde vara aktuell är den som innefattar angrepp på samhället eller vissa vitala samhällsfunktioner. Det rör sig således om vissa fall av grov, organiserad brottslighet samt sådan brottslighet som brukar betecknas som systemhotande, dvs. som utsätter rättsväsendet och andra samhällsordningens grundpelare för påfrestningar av allvarligt slag. Ett exempel på brottslighet av detta slag, som varit aktuell under senare tid, är den som riktas mot bevakningsbolagens transporter och hantering i övrigt av sedlar och mynt. Länsstyrelsen i Stockholms län har inkommit med ett förslag till regeringen (Fö2005/3095/RS) om att 4 § 3 skyddslagen bör kompletteras för att även omfatta viktiga anläggningar för landets penningmedelsförsörjning. Riksbankens och bankernas träffade överenskommelse om sedeldepåer i bankernas regi väcker också frågor kring möjligheterna att skydda hanteringen av stora mängder kontanter i samhället.</p> <p>Bevakningsbolagens transporter samt försvarets pågående omställningsarbete till ett insatsförsvar, som medför ett ökat antal transporter med stöldbegärligt eller farligt materiel, ger vidare anledning att återigen (jfr prop. 1989/90:54 om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m., s. 39) överväga om det är påkallat och lämpligt att införa en möjlighet att förklara fordon som skyddsobjekt. Försvarsmakten har beträffande denna fråga inkommit med ett förslag till regeringen (Fö2002/2677/RS) om att fordon som disponeras av Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Totalförsvarets forskningsinstitut skall kunna förklaras som skyddsobjekt under den tid de används för transporter av skjutvapen eller annan farlig materiel.</p> <p>Vidare har Länsstyrelsen i Stockholms län inkommit med ett förslag till regeringen (Fö2003/724/RS) om en ändring i skyddslagen då länsstyrelsen anser att lagen inte medger att vissa samhällsviktiga forskningsanläggningar förklaras som skyddsobjekt.</p> <p>Mot bakgrund av det ovanstående finns behov av att i sin helhet se över skyddslagstiftningens tillämpningsområde vad gäller såväl skyddsändamålen som de områden, anläggningar och föremål i övrigt som skall kunna förklaras som skyddsobjekt och militära skyddsområden. Detta, sammantaget med det moderniseringsbehov som över huvud taget finns beträffande författningarna, nödvändiggör en översyn och anpassning av regleringen även i övrigt. Det gäller t.ex. bevakningspersonalen och denna personals befogenheter. Vidare gäller det särskilt strukturen för beslutsfattande av vad som skall utgöra skyddsobjekt, av vilka myndigheter som skall medverka vid bevakning av sådana objekt samt av godkännande och utseende av skydds- och skyddsområdesvakter.</p> <p>Det finns även skäl att överväga om den ökade betydelsen av informationsteknik och elektroniska kommunikationssystem samt de sårbarheter och risker som är förknippade därmed bör inverka på skyddslagstiftningens utformning. Denna frågeställning har samband med de frågor som behandlats i InfoSäkutredningens (dir. 2002:103 m.fl. tilläggsdirektiv) betänkanden till regeringen.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>En särskild utredare skall göra en översyn av skyddslagen och skyddsförordningen. Huvudsyftet är att modernisera författningarna. Utredaren skall utarbeta förslag till den författningsreglering som bedöms nödvändig.</p> <p>Vid översynen skall utredaren särskilt analysera och ta ställning till om lagens skyddsändamål är ändamålsenligt avgränsade mot bakgrund av den säkerhetsmässiga hotbilden mot landet. Utredaren skall också överväga om det är nödvändigt och lämpligt att utsträcka lagens tillämpningsområde för att tillgodose andra skyddsändamål än de som omfattas av lagen i dag. Ett exempel är det behov av skydd mot viss grövre brottslighet som i särskilda fall kan föreligga i vissa samhällsnyttiga verksamheter. Utredaren skall därvidlag pröva om lagen bör användas för att stärka skyddet för transporter och hantering i övrigt i samhället av kontanter.</p> <p>Utredaren skall vidare särskilt se över bestämmelserna om vilka anläggningar, områden och föremål som skall kunna utgöra skyddsobjekt och militära skyddsområden. Detta skall göras med beaktande av de skyddsändamål som regleringen bör tillgodose. Utredaren skall särskilt överväga behovet av och möjligheten att kunna förklara fordon som skyddsobjekt. Fördelar och nackdelar med en sådan lösning jämfört med det skydd som annan lagstiftning kan erbjuda skall belysas.</p> <p>Utredaren skall särskilt se över den beslutsstruktur som i dag framgår av skyddsförordningen och som rör beslut om skyddsobjekt m.m. enligt skyddslagen, vilka myndigheter som skall medverka vid bevakningen av sådana skyddsobjekt samt godkännande av skydds- och skyddsområdesvakter. Är kompetensfördelningen i dessa avseenden mellan länsstyrelserna och Försvarsmakten lämpligt utformad för såväl fredstid som under höjd beredskap? I detta sammanhang skall utredaren beakta utformningen av det nya nationella kommunikationssystemet Rakel (Radiokommunikation för effektiv ledning) samt behovet av att kunna förklara delar av detta som skyddsobjekt. Vilken beslutsstruktur är lämpligast för sådana beslut, och bör besluten fattas av eller med medverkan av andra myndigheter än de som nu nämnts?</p> <p>Utredaren skall vidare beakta betydelsen av det ökande beroendet av informationsteknik samt de sårbarheter och risker som informationstekniken innebär för skyddsobjekten och bevakningen av dessa. Hänsyn skall tas till vad InfoSäkutredningen kommit fram till i sina betänkanden till regeringen.</p> <p>Vid sin översyn skall utredaren vidare beakta behovet av samordning med samt syftet med och utformningen av näraliggande lagstiftning, t.ex. säkerhetsskyddslagen <a href="https://lagen.nu/1996:627">(1996:627)</a> och lagen <a href="https://lagen.nu/2006:128">(2006:128)</a> om säkerhetsskydd i riksdagen och dess myndigheter.</p> <p>Utöver att lämna förslag till de författningsändringar som övervägandena föranleder skall utredaren även i övrigt överväga och lämna förslag till förändrade regler i de fall det bedöms lämpligt för att modernisera regelverket och anpassa det till de krav som numera bör ställas på området.</p> <p>Utredaren skall, utöver vad som framgår av kommittéförordningen <a href="https://lagen.nu/1998:1474">(1998:1474)</a> om kostnadsberäkningar och konsekvensbeskrivningar, analysera huruvida ett genomförande av utredarens förslag skulle innebära en förändring av det offentliga åtagandet och om förslagen skulle riskera att leda till att kraven på statliga insatser ökar samt i övrigt redogöra för eventuella förändringar i ansvarsfördelningen mellan stat, kommuner, landsting samt företag och andra enskilda.</p> <p>Vid översynen skall utredaren särskilt beakta och redovisa förslagens överensstämmelse med bestämmelserna i regeringsformen och Europakonventionen om grundläggande fri- och rättigheter.</p> <p>Utredaren skall samråda med berörda myndigheter och organisationer samt företrädare för näringslivet.</p> <h2 id="redovisning">Redovisning av uppdraget</h2> <p>Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 30 april 2008.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2006:124/ 2006-11-30T12:00:00+01:00 2006-11-30T12:00:00+01:00 2006:124 Tilläggsdirektiv till utredningen Utformning av ett system med krisledande myndighet (Fö 2006:02) Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 30 november 2006</p> <p>Ändring av tidpunkt för att redovisa delrapport</p> <p>Med stöd av regeringens bemyndigande den 29 juni 2006 tillkallade den dåvarande chefen för Försvarsdepartementet samma dag en särskild utredare med uppdrag att utreda utformningen av ett system med en krisledande myndighet (dir. 2006:81).</p> <p>Enligt direktiven skall utredaren lämna ett betänkande senast den 1 december 2006. Denna tidpunkt skall inte längre gälla.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2006:81/ 2006-06-29T12:00:00+01:00 2006-06-29T12:00:00+01:00 2006:81 Utformningen av ett system med en krisledande myndighet Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 29 juni 2006</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2> <p>En särskild utredare skall med utgångspunkt i propositionen Samverkan vid kris - för ett säkrare samhälle (prop. 2005/06:133) analysera och lämna förslag till den närmare utformningen av ett system med en krisledande myndighet.</p> <p>Utredaren skall beskriva förutsättningar för en tvärsektoriell krisledning på central myndighetsnivå samt beskriva när och hur den bör utövas. Utredaren skall också analysera vad det innebär att leda i en kris med sektorsövergripande konsekvenser. Det är viktigt att beakta de i dag utvecklade systemen för samarbete och krishantering som finns inom särskilda sektorer, såväl lokalt, regionalt och nationellt som inom FN, EU samt på den internationella nivån i övrigt.</p> <p>Utredaren skall även belysa vilka konsekvenser ett utvecklat krishanteringssystem med en krisledande myndighet får för sektorsansvariga myndigheter som har krisledande eller operativa uppgifter. Utredaren skall analysera samspelet mellan de sektorsansvariga myndigheterna och den krisledande myndigheten vid tvärsektoriella kriser, så att den övergripande krisledningen kan påbörjas snabbt och ske utan fördröjning. Utifrån detta skall utredaren lämna förslag till ansvar och uppgifter för den krisledande myndigheten.</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>Samhället präglas i allt högre grad av en osäkerhet om vad som kan komma att utvecklas till en svår kris. Ömsesidiga beroenden mellan såväl länder som tekniska system innebär att det som kan hota och skada i samhället i allt högre grad är gränsöverskridande. Oavsett ursprunget till en kris är det viktigt att se till den potentiella skadan och konsekvenserna för samhället och individen. Kriser med mycket omfattande konsekvenser och där flera områden och sektorer berörs ställer höga krav på samhällets olika aktörer.</p> <p>Försvarsberedningens rapport En strategi för Sveriges säkerhet</p> <p>Den 15 januari 2006 överlämnade Försvarsberedningen rapporten En strategi för Sveriges säkerhet (Ds 2006:1) till regeringen med förslag till hur ledning och samordning vid kriser som inträffar plötsligt och som ställer krav på en sektorsövergripande hantering bör utvecklas. I rapporten framhålls bl.a. följande.</p> <p>Det svenska systemet för ledning, samordning och samverkan av insatser vid kriser fungerar ofta bra på lokal och regional nivå samt inom enskilda sektorer. Däremot behöver den nationella samordningen utvecklas, liksom förmågan att kunna bistå den lokala och regionala nivån.</p> <p>I den svenska förvaltningen har regeringen ansvar för strategiska frågor medan ansvaret för operativa åtgärder ligger på myndighetsnivå.</p> <p>För att den nationella nivån (regering och centrala myndigheter) skall kunna fatta rätt beslut och vidta rätt åtgärder vid rätt tillfälle, är det en avgörande förutsättning att det finns en tydlig struktur för beslutsstöd, tvärsektoriell omvärldsbevakning och lägesbild samt förutsättningar för snabb alarmering över sektors- och områdesgränser.</p> <p>I bred politisk enighet förordade Försvarsberedningen därför att det bör inrättas en krisledande myndighet som vid en allvarlig och tvärsektoriell kris kan leda den operativa verksamheten på central myndighetsnivå.</p> <p>Propositionen Samverkan vid kris - för ett säkrare samhälle</p> <p>I propositionen Samverkan vid kris - för ett säkrare samhälle (prop. 2005/06:133) redogör regeringen för sin syn på ansvaret vid kriser. I likhet med Försvarsberedningen konstaterade regeringen att regeringens ansvar i den svenska förvaltningen i första hand avser strategiska frågor medan ansvaret för ledning och samordning av operativa åtgärder av nationell karaktär ligger på central myndighetsnivå. De flesta kriser är av den karaktären att de kan ledas och samordnas av sektorsmyndigheterna. Därför är det viktigt att dessa har en egen förmåga att hantera kriser som inträffar inom respektive myndighets ansvarsområde. Vid kriser som inträffar i ett annat land och som drabbar svenska medborgare eller andra personer med hemvist i Sverige har utrikesförvaltningen alltid ett myndighetsansvar reglerat i författning, vilket även inkluderar operativa uppgifter.</p> <p>Den nationella nivån bör enligt regeringen bättre än i dag kunna bistå den lokala och regionala nivån samt bör vara bättre samordnad inbördes. Förmågan och formerna för att samarbeta med andra länder, t.ex. att ta emot eller bistå med förstärkningsresurser, behöver också utvecklas.</p> <p>Vid sällan förekommande men särskilt svåra kriser med sektorsövergripande konsekvenser kan den operativa verksamheten på central myndighetsnivå kräva tvärsektoriell ledning. Vid sådana situationer bör regeringen kunna fatta beslut om att den operativa verksamheten på central myndighetsnivå skall ledas av en krisledande myndighet. Syftet är att konsekvenshanteringen skall ske på ett effektivt och samordnat sätt. Regeringen framhåller i propositionen att det finns ett samordningsbehov och redogör för en struktur för operativ ledning på central myndighetsnivå för att bättre kunna hantera kriser med sektorsövergripande konsekvenser. Regeringen konstaterar att utformningen av myndigheten bör ske inom befintliga konstitutionella ramar.</p> <p>Den krisledande myndighetens uppgifter bör innefatta att</p> <p>· sammankalla berörda aktörer,</p> <p>· ansvara för prioritering, ledning och samordning av den operativa krishanteringen på nationell nivå,</p> <p>· samordna myndigheternas information till allmänhet och medier,</p> <p>· verka för ett effektivt resursutnyttjande av samhällets samtliga resurser,</p> <p>· verka för ett effektivt resursutnyttjande av internationella förstärkningsresurser enligt etablerade rutiner för internationell resurssamverkan,</p> <p>· koordinera stöd till den lokala och regionala nivån samt</p> <p>· besluta om sektorsövergripande åtgärder och prioriteringar i den utsträckning som det är nödvändigt med hänsyn till situationens art och omfattning.</p> <p>Vidare bör myndigheten utvärdera och tillvarata erfarenheter av genomförd krisledning.</p> <p>Lägesbildsfunktioner</p> <p>En beredskaps- och analysenhet är under uppbyggnad i Regeringskansliet med uppgift att biträda regeringen i krissituationer.</p> <p>Regeringen har uppdragit åt Krisberedskapsmyndigheten att tillsammans och i samråd med Statens räddningsverk förbereda och påbörja inrättandet av en lägesbildsfunktion. När den krisledande myndigheten inrättats bör lägesbildsfunktionen höra till denna myndighet.</p> <p>Den omvärldsbevakning och omvärldsanalys som lägesbildsfunktionen genomför bör ske i nära samverkan med centrala myndigheter och med beredskaps- och analysenheten vid Regeringskansliet. Den information som samlas in av Regeringskansliet till stöd för regeringens strategiska ledning skiljer sig till viss del från den information som de operativa aktörerna behöver för att leda och koordinera insatserna.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>Dagens struktur för krishantering bygger på sektorsansvar och geografiskt områdesansvar som syftar till att säkerställa samordningen. Denna struktur ligger fortsatt fast men arbetsformer och organisation behöver utvecklas. I propositionen Samverkan vid kris - för ett säkrare samhälle lyfts behovet av en utvecklad nationell krishanteringsförmåga och en effektiv myndighetsstruktur fram.</p> <p>Allmänna utgångspunkter</p> <p>En särskild utredare skall med utgångspunkt i propositionen Samverkan vid kris - för ett säkrare samhälle (prop. 2005/06:133) analysera och lämna förslag till den närmare utformningen av ett system med en krisledande myndighet.</p> <p>Den krisledande myndigheten skall i samarbete med Regeringskansliet ha förmågan att samla in och analysera information samt verifiera händelser som kan komma att utvecklas till kriser som hotar samhällets säkerhet. Insamlad information skall kunna användas för att snabbt larma berörda aktörer och initiera arbetet hos dessa. Den krisledande myndigheten skall kunna bistå olika aktörer med en samlad nationell lägesbild och tvärsektoriella analyser. Därför bör en lägesbildsfunktion för den operativa krishanteringen finnas vid den krisledande myndigheten med förmågan att stödja och bistå berörda aktörer. Lägesbildsfunktionen skall kunna samverka med Regeringskansliets strategiska lägesbildsfunktion. För att säkerställa en väl fungerande kommunikation mellan Regeringskansliet och övriga myndigheter måste lägesbildsfunktionerna samverka nära, kopplas samman tekniskt och i övrigt samordnas så att lägesinformation och analyser kan utbytas kontinuerligt.</p> <p>Några viktiga uppgifter för den krisledande myndigheten är att fastställa inriktning för insatser vid kriser samt att kunna samordna begäran om och mottagande av internationella förstärkningsresurser. Vid svåra kriser med sektorsövergripande konsekvenser som kräver tvärsektoriell ledning kan regeringen komma att fatta beslut om att den operativa verksamheten vad gäller konsekvensbegränsande åtgärder skall ledas av den krisledande myndigheten. Ledningen skall i sådant fall utföras tillsammans med personal från berörda centrala myndigheter. Därmed kommer den krisledande myndigheten att förfoga över den kompetens som krävs för att operativt kunna leda samordnade insatser över sektorsgränser.</p> <p>Ansvar, uppgifter och befogenheter för den krisledande myndigheten</p> <p>Utredaren skall beskriva förutsättningar för en tvärsektoriell krisledning på central myndighetsnivå samt beskriva när och hur den bör utövas. Utredaren skall också analysera vad det innebär att leda i en kris med sektorsövergripande konsekvenser. Utifrån detta skall utredaren lämna förslag till vilket ansvar och vilka uppgifter den krisledande myndigheten skall ha. Behovet av samordning vid begäran om internationellt stöd skall också beaktas i arbetet.</p> <p>Utredaren skall även belysa vilka konsekvenser ett utvecklat krishanteringssystem med en krisledande myndighet får för sektorsansvariga myndigheter som har krisledande eller operativa uppgifter.</p> <p>Utredaren skall vidare, i samråd Utrikesdepartementet, klarlägga gränserna mellan utrikesförvaltningens och en krisledande myndighets operativa ansvar vid större kriser i utlandet som berör personer med hemvist i Sverige.</p> <p>Utgångspunkten för ett system med en krisledande myndighet är att skapa bästa möjliga förutsättningar för en effektiv konsekvenshantering. Detta kräver en i förväg bestämd och tydlig ansvars-, uppgifts- och rollfördelning. Utredaren skall därför lämna de förslag som krävs för att skapa en klar och tydlig fördelning mellan den krisledande myndigheten och andra berörda myndigheter och aktörer. Därvid skall kontakterna med Regeringskansliet särskilt beaktas. Det är viktigt att beakta befintliga system för samarbete och krishantering som finns inom särskilda sektorer, såväl lokalt, regionalt och nationellt som inom FN, EU samt på den internationella nivån i övrigt. Utredaren skall analysera samspelet mellan de sektorsansvariga myndigheterna och den krisledande myndigheten vid tvärsektoriella kriser, så att den övergripande krisledningen kan påbörjas snabbt och ske utan fördröjning. Den krisledande myndighetens befogenheter att samordna, prioritera och inrikta bör vila på ett regelverk som aktiveras med ett regeringsbeslut om att den operativa verksamheten skall ledas av den krisledande myndigheten.</p> <p>Utredaren skall lämna förslag till de författningsförändringar som behövs. Förslag till lösningar skall rymmas inom befintliga konstitutionella ramar. En analys av förslagens förhållande till regeringsformen skall ingå.</p> <p>Organisering av ett ändamålsenligt system med en myndighet i krisledande funktion på nationell nivå</p> <p>Utredaren skall utifrån övervägandena om ansvar, uppgifter och roller lämna förslag till vilka funktioner som bör finnas vid den krisledande myndigheten samt till hur myndigheten skall bemannas för att säkerställa en effektiv ledning över sektors- och områdesgränser. I uppdraget ligger också att kartlägga behovet av operativ kapacitet, dvs. tekniska stödsystem, metodstöd, kompetens och uthållighet. I uppdraget ingår att lämna förslag till lämpliga samverkansformer i förhållande till andra aktörer samt att säkerställa att nödvändiga förberedelser, som t.ex. övningar och utbildningar samt uppbyggnad av samarbets- och rapporteringsstrukturer, kan genomföras. I uppbyggnaden av samarbets- och rapporteringsstrukturerna skall formerna för att lämna över och dela sekretessbelagd information beaktas.</p> <p>Rapportering, krav på samverkan och tidsplan</p> <p>Utredaren skall samverka med de statliga myndigheter som berörs av utredarens förslag samt hålla berörda centrala arbetstagarorganisationer informerade om arbetet och ge dem tillfälle att framföra synpunkter.</p> <p>Regeringen har beslutat om direktiv till en översyn av verksamheten vid Krisberedskapsmyndigheten, Statens räddningsverk och Styrelsen för psykologiskt försvar med inriktningen att relevanta delar av myndigheterna skall läggas samman. Den nya myndighet som kan komma att bli följden av översynen får viktiga uppgifter inom krisberedskapen och skulle kunna fungera som krisledande myndighet. De båda utredningarna skall därför bedriva sitt arbete i nära samverkan.</p> <p>Vidare skall utredaren samverka med andra relevanta utredningar, t.ex. översynen av inspektionsverksamheten för säkerhets- och skyddsfrågor inom transportområdet (dir. 2005:108). Utredaren skall även beakta hur förslagen kan komma att påverka det alarmeringsavtal som finns mellan staten och SOS Alarm AB samt vad som sägs i slutrapporten från Rådet för stöd och samordning efter flodvågskatastrofen, Efter flodvågen - det andra halvåret (SPF 2006:2).</p> <p>Utredaren skall lämna en redovisning av de ekonomiska konsekvenserna av förslagen.</p> <p>Utredningen skall i en delrapport lämna förslag till vilket ansvar, vilka uppgifter och vilka befogenheter den krisledande myndigheten skall ha senast den 1 december 2006.</p> <p>Utredaren skall lämna förslag till organisation av ett ändamålsenligt system med en myndighet i krisledande funktion på nationell nivå samt de förslag till författningsändringar som förslaget kräver senast den 1 maj 2007.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p> http://www.opengov.se/govtrack/dir/2006:80/ 2006-06-29T12:00:00+01:00 2006-06-29T12:00:00+01:00 2006:80 Översyn av Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar för att skapa en myndighet för frågor om samhällets beredskap och säkerhet Försvarsdepartementet <p></p> <p>Beslut vid regeringssammanträde den 29 juni 2006</p> <h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2> <p>En särskild utredare skall göra en översyn av verksamheterna vid Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar i syfte att lämna förslag till en preciserad uppgifts-, ansvars- och resursfördelning. Syftet är att lägga samman relevanta delar av myndigheterna till en myndighet för frågor om samhällets beredskap och säkerhet samt att pröva om övriga delar eventuellt bör föras över till andra befintliga myndigheter. Den nya myndigheten skall ha uppgifter inom områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar samt kunna hantera uppgifter före, under och efter en kris. Myndigheten skall vara både förberedande och operativt verksam och kan därigenom också bli en naturlig kontaktpunkt såväl i Sverige som i det internationella samarbetet inom området krisberedskap. En sammanläggning av verksamheterna skulle ge rationaliseringsvinster och synergieffekter. Utredaren skall utgå från den inriktning som regeringen angivit i propositionen Samverkan vid kris - för ett säkrare samhälle (prop. 2005/06:133). Utredaren skall vidare överväga hur tillsyn kan ges en oberoende ställning i förhållande till myndighetens övriga uppgifter.</p> <h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2> <p>Behovet av att skapa en mer ändamålsenlig organisation</p> <p>I propositionen Fortsatt förnyelse av totalförsvaret (prop. 2001/02:10) redogjorde regeringen för en ny struktur för planeringen för beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred. Regeringen angav vidare att strukturen ställde krav på samordning av vissa gemensamma frågor. Samordningen var av sådan karaktär och omfattning att den närmast hörde hemma på myndighetsnivå. En ny myndighet skulle därför inrättas. Myndigheten skulle dock inte frånta andra myndigheters deras ansvar inom sakområden varför regeringen inte ansåg att Statens räddningsverks uppgifter borde ingå i den nya myndighetens ansvarsområde. Riksdagen beslutade den 23 maj 2002 om bildande av Krisberedskapsmyndigheten (prop. 2001/02:158, bet. 2001/02:FöU10, rskr. 2001/02:261). Myndigheten fick uppgifter enligt ovan och övriga utpekade ansvariga myndigheter skulle, enligt ansvarsprincipen, ha ansvar i hela hotskalan från fredsverksamhet till krigets krav.</p> <p>Försvarsberedningen har i sin rapport En strategi för Sveriges säkerhet (Ds 2006:1) konstaterat att de senaste årens händelser visar att gränsen mellan en olycka, allvarlig kris och en extraordinär händelse blir alltmer diffus. I EU- sammanhang går utvecklingen från fokus på räddningstjänst mot en bredare syn på skydd och säkerhet i ett sammanhang. I dag ansvarar Krisberedskapsmyndigheten och Statens räddningsverk för frågor inom områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar. Dessa områden har mycket gemensamt och skulle med fördel kunna hanteras som en helhet. Uppgifter inom dessa områden skulle kunna vara lämpliga för den sammanlagda myndigheten, men fortsatta överväganden och preciseringar krävs. Extraordinära händelser kan t.ex. orsakas av stora olyckor, avsiktliga angrepp och smitta. Oavsett orsak bör dessa områden hanteras utifrån ett helhetsperspektiv, eftersom det finns ett behov av att säkerställa viss funktionalitet i samhället och i olika verksamheter oavsett vad det är som stör eller hotar en verksamhet. En helhetssyn bör eftersträvas med utgångspunkt från att kunna hantera olyckor och störningar i vardagen till de kompletterade åtgärder som krävs för att hantera extraordinära händelser och ytterst höjd beredskap. Detta bör kunna skötas med ett sammanhållet arbetssätt. Ansvarsprincipen är rådande vilket innebär att myndigheter som normalt är ansvariga inom en sektor även fortsättningsvis är ansvariga för krishanteringen. En särskild myndighet för frågor om samhällets beredskap och säkerhet stärker dock vissa övergripande funktioner och kan fungera som ett stöd till de sektorsansvariga myndigheterna.</p> <p>Regeringen delar Försvarsberedningens uppfattning att förutsättningarna för krisberedskapen har ändrats och att de senaste årens händelser visar att gränsen mellan allvarliga olyckor och extraordinära händelser har blivit allt mer diffus. Arbetet med krishantering vid extraordinära händelser har utvecklats under de år som gått och därmed behöver också strukturen för krishanteringen förändras. Regeringen visade i propositionen Samverkan vid kris - för ett säkrare samhälle (prop. 2005/06:133) på behovet av åtgärder inom detta område. Som ett led i utvecklingen av samhällets krisberedskap uttalade regeringen i propositionen ett behov att genomföra en översyn av verksamheterna vid Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar.</p> <p>Dagens struktur för krishantering bygger på sektorsansvar och geografiskt områdesansvar som syftar till att säkerställa samordningen. Denna struktur ligger fortsatt fast men arbetsformer och organisation behöver utvecklas. I propositionen Samverkan vid kris - för ett säkrare samhälle lyfts behovet av en utvecklad nationell krishanteringsförmåga och en effektiv myndighetsstruktur upp. Regeringen pekar på behovet av att utreda båda dessa frågor. Utredningen om en krisledande myndighet i krishanteringssystemet kräver att en systemanalys genomförs av ansvar och roller och att förhållandet till befintliga författningar analyseras medan myndighetsöversynen kräver en verksamhetsanalys för att nå de effektivitetsvinster som eftersträvas. Regeringen anser att myndigheterna har uppgifter som överlappar och berör varandra och att det finns möjlighet att öka verksamhetsnyttan genom att bedriva verksamheterna i en myndighet.</p> <h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2> <p>Allmänna utgångspunkter</p> <p>En särskild utredare skall göra en översyn av verksamheterna vid Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar i syfte att lämna förslag till en preciserad uppgifts-, ansvars- och resursfördelning mellan myndigheterna. Syftet är att lägga samman relevanta delar av myndigheterna till en myndighet för frågor om samhällets beredskap och säkerhet samt att pröva om övriga delar eventuellt bör föras över till andra befintliga myndigheter. Den nya myndigheten skall ha uppgifter inom områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar samt kunna hantera uppgifter före, under och efter en kris. Myndigheten skall arbeta både förberedande och operativt, och kan därigenom få stor trovärdighet. Utredaren skall lämna förslag till en preciserad och ändamålsenlig uppgifts-, ansvars-, och resursfördelning i samband med sammanläggningen av verksamheter vid myndigheterna. Rationaliseringsvinster och synergieffekter skall eftersträvas och belysas. Utredaren kan även låta annan verksamhet, som bedrivs av de myndigheter som faller under Försvarsdepartementets ansvarsområde enligt Regeringskansliets instruktion, ingå i översynen om det framstår som ändamålsenligt att lägga samman även den verksamheten med den nya myndigheten för frågor om samhällets beredskap och säkerhet. Argumenten för och mot en sådan sammanläggning skall då redovisas. Utredaren skall även belysa förhållandet mellan den nya myndigheten för frågor om samhällets beredskap och säkerhet och de sektorsansvariga myndigheterna och särskilt hur dessa myndigheters kompetens och erfarenheter skall kunna tas tillvara.</p> <p>Regeringen har i dag beslutat om direktiv till en utredning om närmare utformning av ett system med en krisledande myndighet. I uppdraget framgår att utredningen skall bedriva sin verksamhet i nära samverkan med denna utredning. En utgångspunkt är att den nya myndigheten skulle kunna få uppgiften att vara krisledande myndighet.</p> <p>Utifrån ovannämnda helhetssyn skulle sammanslagningen leda till rationaliseringsvinster och synergieffekter. En förändrad myndighetsstruktur skulle också kunna underlätta bl.a. kommunernas och länsstyrelsernas verksamhet. De skulle få en kontaktpunkt i stället för som i dag två. Myndigheten skulle också vara en kontaktpunkt i det internationella samarbetet inom området krisberedskap.</p> <p>I propositionen. Samhällets säkerhet och beredskap (prop. 2001/02:158) redovisade regeringen det planeringssystem och den struktur för att samordna arbetet med att hantera svåra påfrestningar på samhället i fred och civilt försvar som tillämpats från den 1 juli 2002. Fokus i propositionen låg på det förebyggande, sårbarhetsreducerande samt förberedande arbetet. I propositionen Samverkan vid kris - för ett säkrare samhälle (prop. 2005/06:133) betonas krishantering och samhällets förmåga att hantera kriser. I dag ansvarar Krisberedskapsmyndigheten och Statens räddningsverk för frågor inom områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar. Dessa områden har mycket gemensamt och bör med fördel kunna hanteras som en helhet. För att förbättra helhetssynen i arbetet med samhällets säkerhet är det angeläget att förena verksamheten inom området skydd mot olyckor hos Statens räddningsverk med Krisberedskapsmyndighetens arbete med att stärka krisberedskapen. Ett helhetsgrepp med denna inriktning bör tas genom en översyn av verksamheterna hos myndigheterna.</p> <p>Särskilda utgångspunkter</p> <p>I sitt arbete skall utredaren särskilt beakta följande. Det finns ett behov av en effektiv myndighetsorganisation och en tydlig ansvars- och uppgiftsfördelning. Verksamheter inom myndigheterna som ledning, forskningssamordning, utveckling, planering, utbildning, övning, metodstöd och analys bör läggas samman, helt eller delvis. I den mån utredaren kommer fram till att delar av verksamheterna lämpligen kan lyftas bort från den nya myndigheten bör det övervägas i vilken utsträckning dessa kan integreras hos andra myndigheter, t.ex. Totalförsvarets forskningsinstitut, Folke Bernadotteakademin, Polishögskolan, Försvarshögskolan och Sida. Motivet är att renodla en verksamhetsstruktur som stödjer det breda säkerhetsarbetet och utvecklingen av skydd mot olyckor samt krisberedskap i ett helhetsperspektiv. Förslag till nya rutiner, processer etc. som bättre tar tillvara helhetsperspektivet skall redovisas av utredaren. Utredaren bör bl.a. analysera konsekvenserna av att föra samman sektorsövergripande verksamhet med sektorsverksamhet. En viktig utgångspunkt för utredaren skall vara att myndigheten skall hantera den i dag av Krisberedskapsmyndigheten samordnade krisförberedande verksamheten, Statens räddningsverks bistånds- och katastrofberedskap och uppdrag att ha beredskap att ta emot internationell hjälp vid stora olyckor och allvarliga krissituationer samt Statens räddningsverks samordnande ansvar för arbetet med barnsäkerhet på nationell nivå.</p> <p>Utredaren bör studera erfarenheterna från uppbyggnad av andra länders motsvarande myndigheter. Utredaren skall lämna förslag till hur en effektiv tillsyns- och uppföljningsverksamhet bör utformas och hur den kan få en oberoende ställning i förhållande till myndighetens övriga uppgifter. Utredaren bör särskilt analysera myndighetens uppgifter att utfärda tillämpningsföreskrifter, allmänna råd och att ge olika typer av stöd och utbildning i förhållande till uppgiften att bedriva tillsyn. Frågan om det finns behov av föreskriftsrätt när det gäller formerna för krisberedskapsarbetet samt i arbetet med risk- och sårbarhetsanalyser bör vidare övervägas.</p> <p>Utredaren skall särskilt beakta verksamhet före, under och efter en olycka eller en kris utifrån ett målstyrt och systematiskt arbete av den verksamhet som stärker samhällets säkerhet. Det bör även analyseras hur uppgifter inom sektorsverksamheten räddningstjänst förhåller sig till övergripande krisberedskap, t.ex. kärnkraftsberedskap, naturolyckor samt bistånds- och katastrofberedskap. Detta skall genomföras i nära samverkan med utredningen om ett system med en krisledande myndighet. I uppdraget ingår att lämna förslag till effektivisering och rationaliseringar samt förenklingar i kontakterna mellan myndigheten och andra myndigheter, länsstyrelser, kommuner och landsting när det gäller både händelser och åtgärder som inryms i lagen <a href="https://lagen.nu/2003:778">(2003:778)</a> om skydd mot olyckor och lagen <a href="https://lagen.nu/2002:883">(2002:883)</a> om extraordinära händelser i fredstid hos kommuner och landsting samt förordning <a href="https://lagen.nu/2006:942">(2006:942)</a> om krisberedskap och höjd beredskap. Enligt förslag i propositionen Samverkan vid kris - för ett säkrare samhälle (prop.2005/06:133) ersätts den senare lagen <a href="https://lagen.nu/2002:883">(2002:883)</a> om extraordinära händelser i fredstid hos kommuner och landsting fr.o.m. den 1 september 2006 av lagen <a href="https://lagen.nu/2006:544">(2006:544)</a> om kommuner och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Förenklingen kan t.ex. handla om att skapa en kontaktpunkt när det gäller krisberedskapen, civilt försvar och skydd mot olyckor.</p> <p>Utredaren bör beskriva hur arbetet inom EU och FN inom området krisberedskap kan hanteras i den nya myndigheten. I EU-sammanhang går utvecklingen från fokus på räddningstjänst mot en bredare syn på skydd och säkerhet i ett sammanhang. Samtidigt har frågor som rör allvarliga kriser kommit att uppmärksammas allt mer inom andra delar av samarbetet inom EU.</p> <p>Statens räddningsverk är i dag lokaliserat i Karlstad, Kristinehamn, Karlskoga, Revinge, Skövde, Rosersberg och Sandö. Krisberedskapsmyndigheten är lokaliserad i Stockholm och i Sollefteå. Styrelsen för psykologiskt försvar ligger i Stockholm. Utredaren skall lämna förslag till lokalisering av verksamheterna vid den nya myndigheten</p> <p>Utredaren bör även analysera samhällets behov av utbildning inom ramen för skydd mot olyckor och krisberedskap samt dess organisering och lokalisering. Utredaren skall i detta sammanhang också överväga om synergieffekter kan nås genom att lägga samman verksamhet med t.ex. Folke Bernadotteakademin, Polishögskolan och Försvarshögskolan samt den utbildning som i dag bedrivs i gymnasieskolan med bäring på försvar, krisberedskap samt skydd mot olyckor. Statens räddningsverks utbildningsplattformar skall även ses över utifrån perspektivet av kostnadseffektivitet.</p> <p>Samtidigt med den utredning som följer av dessa direktiv genomförs som nämndes inledningsvis en utredning med uppgift att analysera och lämna förslag till utformning av en krisledande myndighet i krishanteringssystemet. I den utredningen skall utredaren beskriva förutsättningar för när och hur en tvärsektoriell krisledning på central myndighetsnivå bör utövas samt analysera vad det innebär att leda i en kris med sektorsövergripande konsekvenser. Utredningarna skall bedriva sitt arbete i nära samverkan.</p> <p>Utredaren skall redogöra för de ekonomiska och personella konsekvenserna i och med skapandet av den nya myndigheten samt de förslag till författningsändringar som utredningens förslag föranleder. Dessutom skall varje nytt förslag som utredaren lämnar följas av en ekonomisk beräkning avseende de finansiella konsekvenserna av förslaget.</p> <p>Uppdragets genomförande och tidsplan</p> <p>Utredaren skall samarbeta med de statliga myndigheter som berörs av utredarens förslag. Utredaren skall särskilt samråda med utredningen om ett system med en krisledande myndighet. Utredaren skall även samråda med Sveriges kommuner och landsting. Vidare skall utredaren samverka med andra utredningar som har till uppgift att överväga organisation, ansvar m.m. med anknytning till kris- och säkerhetsfrågorna, exempelvis Ansvarskommittén (dir. 2004:93), utredningen om effekterna av klimatförändringar och hur samhällets sårbarhet för dessa kan minskas (dir. 2005:80) eller översynen av inspektionsverksamheten för säkerhets- och skyddsfrågor inom transportområdet (dir. 2005:108). Utredaren skall även beakta vad som sägs i slutrapporten från Rådet för stöd och samordning efter flodvågskatastrofen, Efter flodvågen - det andra halvåret. Utredaren skall hålla berörda centrala arbetstagarorganisationer informerade om arbetet och ge dem tillfälle att framföra synpunkter.</p> <p>Utredaren skall redovisa sitt uppdrag till regeringen senast den 1 maj 2007.</p> <p> (Försvarsdepartementet) </p>