Kommittédirektiv med departementskod Ku2013-07-25opengov.sehttp://www.opengov.se/http://www.opengov.se/govtrack/dir/feed/?departement=Kuhttp://www.opengov.se/govtrack/dir/2013:76/2013-07-25T12:00:00+01:002013-07-25T12:00:00+01:002013:76 Branschsamordnare för digitalisering av ljudradionKulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 25 juli 2013</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2>
<p>En särskild utredare, som ska fungera som branschsamordnare, ska arbeta för en övergång till digital ljudradio. Samordnaren ska tillsammans med Myndigheten för radio och tv och i nära dialog med berörda aktörer utarbeta ett förslag till plan för övergång från marksänd analog ljudradio till marksänd digital ljudradio.</p>
<p>Uppdraget ska redovisas senast den 30 november 2014.</p>
<p>Uppdraget att samordna en digitalisering av ljudradion</p>
<p>En fullständig digitalisering av ljudradiosändningar i marknätet har varit en aktuell fråga sedan 1995, när de första digitala ljudradiosändningarna inleddes. I dag är det endast 35 procent av befolkningen som nås av sändningarna. Det finns flera fördelar med en digitalisering av den marksända ljudradion: fler kanaler med ett bredare utbud för fler lyssnargrupper, möjlighet till nya tjänster bland annat för personer med funktionsnedsättning, långsiktigt lägre distributionskostnader och förbättrad konkurrens genom att den kommersiella radion kan sända nationellt. Av de skälen har behovet av en övergång till digital ljudradio upplevts som angelägen, inte minst av radiobranschen.</p>
<p>En övergång från analoga till digitala ljudradiosändningar bör vara marknadsdriven, samtidigt som det allmänna kan bidra till att skapa goda förutsättningar. Utredaren ska tillsammans med Myndigheten för radio och tv och i nära dialog med berörda aktörer, utarbeta ett förslag till plan för övergång från FM-sändningar till marksänd digitalradio.</p>
<p>De bedömningar som regeringen redovisat i propositionen Bildning och tillgänglighet - radio och tv i allmänhetens tjänst 2014-2019 (prop. 2012/13:164) ska tjäna som utgångspunkt i arbetet. Det innebär bland annat att samordnaren ska utgå från att FM-sändningarna släcks 2022 och att de digitala sändningarna ska nå hela landet och uppfylla högt ställda beredskapskrav. I uppdraget ingår att göra en bedömning av ett uppskattat datum för släckning, som underlag för att slutligt fastställa tidpunkten då FM-sändningarna ska upphöra.</p>
<h2 id="redovisning">Samråd och redovisning av uppdraget</h2>
<p>Uppdraget ska genomföras tillsammans med Myndigheten för radio och tv och i nära dialog med Post- och telestyrelsen, Sveriges Radio AB, de kommersiella programföretagen, företrädare för närradion och andra berörda aktörer.</p>
<p>Uppdraget ska redovisas senast den 30 november 2014.</p>
<p>(Kulturdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2013:77/2013-07-25T12:00:00+01:002013-07-25T12:00:00+01:002013:77 System för att fastställa åldersgränser för film som ska visas offentligtKulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 25 juli 2013</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2>
<p>En särskild utredare ska se över dagens system för att fastställa åldersgränser för film som ska visas offentligt. I uppdraget ingår att lämna förslag till hur verksamheten ska utformas och finansieras i framtiden. Utredaren ska ta ställning till om det är möjligt att med bibehållet skydd av barn och unga mot skadlig mediepåverkan övergå till ett system där branschen tar ett större ansvar för åldersgränser för film och därmed för skyddet av barn och unga mot skadlig mediepåverkan.</p>
<p>Utredaren ska i sitt arbete ta särskild hänsyn till barns rätt till information och till skydd mot information och material som är till skada för barns välbefinnande i enlighet med konventionen om barnets rättigheter (FN:s barnkonvention). En utgångspunkt är att skyddet för barn och unga mot skadlig mediepåverkan ska vara minst lika effektivt som i dag.</p>
<p>Uppdraget ska redovisas senast den 31 augusti 2014.</p>
<p>Förhandsgranskning av film</p>
<p>Den 1 januari 2011 avskaffades den obligatoriska förhandsgranskningen av film som ska visas offentligt, den s.k. vuxencensuren. Sedan dess förhandsgranskas bara filmer som ska visas för barn under 15 år, i syfte att fastställa en åldersgräns (prop. 2009/10:228, bet. 2010/11:KrU2, rskr. 2010/11:61).</p>
<p>Förhandsgranskningen av film har en lång historia. Redan 1911 trädde den första förordningen i kraft med regler om censur av biografbilder (biografförordningen). Förordningen innebar krav på förhandsgranskning av all film som skulle visas offentligt. Granskningen skulle genomföras av Statens biografbyrå, som inrättades samma år. Förordningen förbjöd visning av biografbilder som stred mot allmän lag eller goda seder eller som kunde verka förråande, upphetsande eller förvillande av rättsbegreppen. Till förevisning för barn under 15 år fick inte heller bilder godkännas som var ägnade att skadligt uppjaga barns fantasi eller på annat sätt vara till skada för deras andliga utveckling eller hälsa.</p>
<p>En modernisering och rationalisering av biografförordningen genomfördes 1954, efter en censurdebatt som föranledde en omprövning och översyn av censurreglerna. Biografförordningen <a href="https://lagen.nu/1954:512">(1954:512)</a> ersattes 1960 av förordningen <a href="https://lagen.nu/1959:348">(1959:348)</a> med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m.m.</p>
<p>Debatten om filmcensuren blossade upp igen under 1960-talets första hälft. En statlig utredning, Filmcensursutredningen, fick i uppdrag att ompröva behovet av och förutsättningarna för den statliga filmgranskningen. Utredningen föreslog i sitt betänkande Filmen - censur och ansvar (SOU 1969:14) att filmcensuren av vuxenfilm skulle avskaffas. Betänkandet fick ett blandat mottagande och några större förändringar genomfördes inte.</p>
<p>I början av 1980-talet tog frågan om förhandsgranskning av film en ny vändning i och med den ökade spridningen av våldsskildringar i videogram. Debatten resulterade i att riksdagen beslutade om lagen <a href="https://lagen.nu/1981:485">(1981:485)</a> om förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag.</p>
<p>År 1990 antog riksdagen lagen <a href="https://lagen.nu/1990:886">(1990:886)</a> om granskning och kontroll av filmer och videogram, som gällde fram till 2011.</p>
<p>Regelverket för förhandsgranskning av film har förändrats och moderniserats vid ett flertal tillfällen. Vissa grundprinciper har dock bibehållits i huvudsak oförändrade fram till 2011 då den obligatoriska förhandsgranskningen avskaffades och Statens biografbyrå upphörde som myndighet. I propositionen Filmcensuren för vuxna avskaffas - skyddet för barn och unga mot skadlig mediepåverkan stärks (prop. 2009/10:228) betonades dock vikten av ett fortsatt arbete för att skydda barn och unga mot skadlig mediepåverkan, bl.a. genom fastställande av åldersgränser för film som ska visas offentligt.</p>
<p>Uppdraget att se över systemet för att fastställa åldersgränser</p>
<p>Medielandskapet liksom medievanorna förändras ständigt och i en allt snabbare takt. Den digitala utvecklingen har inneburit att medier blivit en viktig del av vardagslivet för de flesta. Barn och unga exponeras ofta tidigt för ny teknik och användningen av medier har för dem blivit ett självklart verktyg för information och kommunikation. Det är därför angeläget att stärka barn och unga som medvetna medieanvändare, t.ex. genom att säkerställa att de har tillgång till information från olika källor samt möjlighet och kompetens att värdera dessa. De ska också stärkas i sin förmåga att själva uttrycka sina åsikter.</p>
<p>Den snabba tekniska och mediala utvecklingen påverkar i allt högre grad förutsättningarna för staten att genom fastställande av åldersgränser för film skydda barn och unga mot skadlig mediepåverkan. Det är angeläget att verksamheten utvecklas på ett sådant sätt att den även i framtiden uppfyller sitt syfte.</p>
<p>Utgångspunkter för utredarens arbete ska vara barns rätt till information och till skydd mot information och material som är till skada för barns välbefinnande, i enlighet med konventionen om barnets rättigheter (FN:s barnkonvention), samt att skyddet för barn och unga mot skadlig mediepåverkan ska vara minst lika effektivt som i dag. Det ingår inte i utredarens uppdrag att se över grundlagarna.</p>
<p>I betänkandet Avskaffande av filmcensuren för vuxna - men förstärkt skydd för barn och unga mot skadlig mediepåverkan (SOU 2009:51) finns för uppdraget relevanta analyser och sammanställningar.</p>
<p>Översyn av dagens system och internationell jämförelse</p>
<p>Statens medieråd bildades som myndighet 2011 och har regeringens uppdrag att skydda barn och unga mot skadlig mediepåverkan. Myndighetens uppdrag omfattar fastställande av åldersgränser för film som ska visas offentligt men också insatser för att stärka barn och unga som medvetna medieanvändare. Uppdraget har sin grund i uppfattningen att det ofta ger ett mer effektivt skydd att utbilda och stärka barn och unga som medvetna medieanvändare än att försöka begränsa barns och ungas tillgång till information.</p>
<p>Samtidigt finns det i vissa fall skäl att begränsa barns och ungas tillgång till sådan information som riskerar att vara till skada för deras välbefinnande. Åldersgränser för film som ska visas offentligt är en sådan begränsning som under lång tid haft brett stöd i samhället. För att upprätthålla acceptansen för systemet behöver det dock utvecklas i takt med sin tid och med den mediala utvecklingen. När den obligatoriska förhandsgranskningen av film infördes i början av 1900-talet var biograferna den enda kanalen för distribution av film. I dag konsumerar såväl barn som vuxna film via en mängd olika distributionskanaler. Biografernas andel av den totala film-konsumtionen blir allt mindre och omfattar i dag ungefär två procent. Därmed är det en mycket stor andel av den totala mängd film som når barn och unga i Sverige som inte omfattas av skyldigheten att ha en fastställd åldersgräns.</p>
<p>De flesta länder i västvärlden har system för att fastställa åldersgränser för film som ska visas offentligt. I de jämförelser som gjorts mellan länderna konstateras att trots att systemen ser mycket olika ut är de fastställda åldersgränserna ofta likartade. Flera länder har, liksom Sverige, system som i huvudsak bygger på ett statligt ansvar. Andra har olika former av självregleringssystem. I vissa länder är åldersgränserna tvingande medan de i andra enbart fungerar som rekommendationer till föräldrar eller vårdnadshavare. Även bedömningsgrunderna varierar mellan länderna. I vissa fall görs, liksom i Sverige, en kvalitativ bedömning av risken för skada medan de i andra fall i huvudsak består av en innehållsdeklaration.</p>
<p>Utredaren ska</p>
<p>· göra en översyn av Statens medieråds verksamhet för fastställande av åldersgränser för film som ska visas offentligt,</p>
<p>· göra en analys av den mediala och tekniska utvecklingens betydelse för verksamheten, och</p>
<p>· göra en bred internationell jämförelse mellan olika system för fastställande av åldersgränser för film som ska visas offentligt.</p>
<p>Framtida system för fastställande av åldersgränser för film</p>
<p>Efter avskaffandet av den obligatoriska förhandsgranskningen av film är det enbart framställningar i film som är avsedda att visas för barn under 15 år vid en allmän sammankomst eller offentlig tillställning som omfattas av krav på granskning. Statens medieråd fastställer följande åldersgränser: barntillåten, tillåten från 7 år, från 11 år eller från 15 år. En film som ska visas offentligt och som inte lämnas in för granskning får automatiskt 15-årsgräns. Åldersgränserna är tvingande och den som ansvarar för visningen av en film är skyldig att se till att alla som ser filmen uppfyller den fastställda åldersgränsen (11 § lagen [2010:1882] om åldersgränser för film som ska visas offentligt).</p>
<p>Åldersgränserna bestäms utifrån en kvalitativ bedömning av om en film kan vara till skada för välbefinnandet för barn i en viss ålder. Åldersgränsen är alltså inte en rekommendation om filmens lämplighet för barn i olika åldrar. En film som inte är avsedd för barn kan ändå få en låg åldersgräns om innehållet inte kan anses vålla skada för barns välbefinnande.</p>
<p>Åldersgränserna 7 respektive 11 år omfattas av en så kallad ledsagarregel. Det innebär att ett barn kan se en film med en högre åldersgräns än hans eller hennes ålder om det sker i vuxens sällskap. 15-årsgränsen omfattas inte av ledsagarregeln.</p>
<p>Det kan i sammanhanget nämnas att det finns ett skydd mot åldersdiskriminering som bl.a. gäller området varor och tjänster (prop. 2011/12:159). Det finns dock vissa undantag från förbudet. Förbudet hindrar inte tillämpning av bestämmelser i lag som föreskriver viss ålder, såsom i lagen om åldersgränser för film som ska visas offentligt. Även ett generellt undantag finns som gäller för sådan särbehandling som har ett berättigat syfte om särbehandlingen är lämplig och nödvändig för att syftet ska nås.</p>
<p>Systemet med åldersgränser för film som ska visas offentligt kritiseras, till skillnad från den tidigare vuxencensuren, i förhållandevis liten utsträckning. Den kritik som framförs är begränsad och handlar oftast om beslut i fråga om enskilda filmer. Det framförs även regelbundet viss kritik från föräldrar eller vårdnadshavare mot att ledsagarregeln inte omfattar 15-årsgränsen. Argumentationen utgår oftast från att det bör vara föräldrarna och inte staten som avgör vad som är lämpligt för det enskilda barnet att se på bio. Systemet med åldersgränser för film som ska visas offentligt kan därför antas ha en relativt bred acceptans i samhället.</p>
<p>Även kritiken från branschen har varit begränsad. Det är få beslut om åldersgräns som överklagas årligen. År 2012 överklagades endast 10 av 647 beslut till kammarrätten. Kritiken har i övrigt i huvudsak handlat om nivån på avgifterna. Digitaliseringen av biograferna och filmdistributionen har dock inneburit att systemets framtid i viss mån har ifrågasatts. Behovet att kunna anpassa systemet till den tekniska och mediala utvecklingen när det gäller såväl distribution av film som barns och ungas mediekonsumtion har påtalats.</p>
<p>Syftet med åldersgränser för film som ska visas offentligt är att skydda barn och unga mot skadlig mediepåverkan. Indirekt bidrar verksamheten även till att vägleda vuxna i beslut om vilka filmer barn bör se. Informationen om åldersgränserna får dessutom ofta genomslag när filmerna sprids vidare via uthyrning, försäljning och tv-sändningar. Detta är dock inte uttalade syften för verksamheten.</p>
<p>Staten har i dag genom Statens medieråd ensamt ansvar för att åldersklassificera film. Regeringen har uttalat att det finns goda förutsättningar att i förlängningen övergå till ett system där staten, branschen och föräldrarna tar ett större gemensamt ansvar för åldersklassificeringen av film genom någon form av branschorgan (prop. 2009/10:228 s. 41). På flera andra områden finns system för självreglering i Sverige t.ex. när det gäller pressetik, reklam och åldersmärkning av datorspel.</p>
<p>Utredaren ska</p>
<p>· föreslå hur systemet för fastställande av åldersgränser på film ska vara utformat i framtiden och i sitt förslag analysera och motivera bl.a. syfte, bedömningskriterier, organisation, tillsyn och möjlighet till eventuellt överklagande,</p>
<p>· ta ställning till om det är möjligt att med bibehållet skydd av barn och unga mot skadlig mediepåverkan, övergå till ett system där branschen tar ett större ansvar för åldersgränser för film och därmed för skyddet av barn och unga mot skadligt medieinnehåll,</p>
<p>· i sitt förslag tydliggöra statens, branschens respektive vårdnadshavarnas ansvar för att skydda barn och unga mot skadlig mediepåverkan,</p>
<p>· särskilt analysera Statens medieråds uppdrag och roll i ett eventuellt nytt system,</p>
<p>· lämna nödvändiga författningsförslag, och</p>
<p>· analysera förslagen med beaktande av diskrimineringslagen <a href="https://lagen.nu/2008:567">(2008:567)</a>.</p>
<p>Ett nytt avgiftssystem</p>
<p>Verksamheten att fastställa åldersgränser för film bekostas med avgifter. Avgifterna är fastlagda i lag och ska motsvara statens kostnader för verksamheten. Avgifterna består av tre delar: en grundavgift, en speltidsavgift och en avgift för tillståndskort.</p>
<p>Avgiften för tillståndskorten står för huvuddelen av intäkterna. Ett utfärdat tillståndskort ska finnas tillgängligt vid varje allmän sammankomst eller offentlig tillställning där en film visas. En avgift tas ut för varje tillståndskort utöver det första. Det innebär att en film som visas på många biografer kräver ett stort antal utfärdade tillståndskort. Det medför i sin tur en högre granskningsavgift i jämförelse med en film som visas på ett litet antal biografer och därmed kräver ett fåtal tillståndskort. Systemet anses gynna smalare kvalitetsfilm eftersom dessa ofta har en mer begränsad spridning. De senaste åren har flera problem med avgiftssystemet påtalats. Avgifterna för tillståndskort har en nära koppling till en analog distributionsteknik där antalet filmkopior är begränsat. När distributionstekniken nu digitaliseras upplevs systemet som svårhanterligt och omodernt. Dessutom innebär den höga kostnaden för tillståndskorten att den ökade tillgänglighet som digitaliseringen kan medföra begränsas.</p>
<p>Sedan avskaffandet av den obligatoriska förhandsgranskningen avstår vissa små distributörer, sannolikt av ekonomiska skäl, från att låta granska sina filmer. Filmerna får då automatiskt en 15-årsgräns och blir därmed inte tillgängliga för barn, även om innehållet i sig inte är skadligt för barns välbefinnande. Det resulterar i en onödig begränsning av barns rätt till information enligt FN:s barnkonvention.</p>
<p>Avgifterna ska motsvara statens kostnader för verksamheten. Eftersom avgifterna är fastställda i lag är det dock svårt att anpassa dem till de faktiska kostnaderna. De senaste åren har avgiftsintäkterna kraftigt överstigit kostnaderna. En sänkning av avgifterna planeras inför 2014. I beredningen av avgiftssänkningen har Ekonomistyrningsverket påtalat att det faktum att avgifterna är fastställda i lag innebär en oproportionerligt hög beslutsnivå (dnr Ku2013/674/MFI).</p>
<p>I betänkandet Avskaffande av filmcensuren för vuxna - men förstärkt skydd för barn och unga mot skadlig mediepåverkan (SOU 2009:51) föreslogs en ny avgiftsmodell som i huvudsak var baserad på framställningens speltid i stället för på tillståndskort. Regeringen valde dock att inte gå vidare med förslaget eftersom det skulle ha inneburit kraftigt ökade kostnader för smalare kvalitetsfilm som enbart distribueras i ett litet antal kopior. Kulturdepartementet har även låtit genomföra en konsultutredning av systemet med granskningsavgifter (dnr Ku2012/206/MFI). I rapporten konstateras att det inte är möjligt att utforma ett avgiftssystem som tar hänsyn till den nya digitala tekniken utan att det samtidigt medför kraftiga avgiftsökningar för smalare filmer. I stället skulle, enligt rapporten, ett självregleringssystem för att åldersklassificera film kunna införas.</p>
<p>Utredaren ska mot denna bakgrund</p>
<p>· föreslå hur verksamheten för fastställande av åldersgränser för film ska finansieras i framtiden, och</p>
<p>· lämna nödvändiga författningsförslag.</p>
<p>Konsekvensbeskrivning</p>
<p>Utredaren ska beskriva konsekvenserna av sina förslag på det sätt som föreskrivs om konsekvensutredningar i kommittéförordningen <a href="https://lagen.nu/1998:1474">(1998:1474)</a> och förordningen <a href="https://lagen.nu/2007:1244">(2007:1244)</a> om konsekvensutredning vid regelgivning. Utredaren ska även ta ställning till om förslagen kan beröras av EU:s regler (t.ex. informationsprocedurer) om fri rörlighet för varor och tjänster.</p>
<p>Utredaren ska analysera och bedöma förslagens konsekvenser för berörda målgrupper och aktörer och förslagens överensstämmelse med FN:s barnkonvention.</p>
<p>Utredaren ska särskilt bedöma och redovisa de ekonomiska konsekvenserna av sina förslag och hur de påverkar små och större företag med avseende på eventuella kostnader och administrativ börda. Om förslagen kan förväntas leda till kostnadsökningar för det allmänna, ska utredaren föreslå hur dessa ska finansieras.</p>
<h2 id="redovisning">Samråd och redovisning av uppdraget</h2>
<p>Utredaren ska bedriva sitt arbete öppet, utåtriktat och i nära kontakt med relevanta aktörer inom såväl den offentliga som den privata sektorn, t.ex. Statens medieråd, Stiftelsen Svenska filminstitutet, Myndigheten för radio och tv, Barnombudsmannen, Ungdomsstyrelsen, branschföreträdare och andra intressenter.</p>
<p>Om utredaren lämnar förslag som innebär ett ökat ansvar för branschen bör samråd med berörda branschföreträdare genomföras.</p>
<p>Uppdraget ska redovisas senast den 31 augusti 2014.</p>
<p> (Kulturdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2013:54/2013-05-16T12:00:00+01:002013-05-16T12:00:00+01:002013:54 Tilläggsdirektiv till Lättlästutredningen (Ku 2012:01)Kulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 16 maj 2013</p>
<p>Förlängd tid för uppdraget</p>
<p>Regeringen beslutade den 25 oktober 2012 kommittédirektiv om en översyn av statens insatser på området lättläst i syfte att ge regeringen beslutsunderlag för eventuella reformer och prioriteringar på området (dir. 2012:109). Enligt utredningens direktiv ska uppdraget redovisas senast den 31 maj 2013.</p>
<p>Utredningstiden förlängs. Uppdraget ska i stället redovisas senast den 30 augusti 2013.</p>
<p> (Kulturdepartementet)</p>
<p></p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2012:109/2012-10-25T12:00:00+01:002012-10-25T12:00:00+01:002012:109 Översyn av statens insatser för lättlästKulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 25 oktober 2012</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2>
<p>En särskild utredare ska se över statens insatser på området lättläst. Syftet med översynen är att ge regeringen besluts-underlag för eventuella reformer och prioriteringar på området.</p>
<p>Utredaren ska bl.a.</p>
<p>" kartlägga marknad och målgrupper för lättläst,</p>
<p>" identifiera och beskriva relevanta aktörer,</p>
<p>" identifiera behovet av offentligt stöd till lättläst, och</p>
<p>" föreslå hur statens insatser för lättläst ska organiseras.</p>
<p>Uppdraget ska redovisas senast den 31 maj 2013.</p>
<p>Verksamhet som står inför utmaningar</p>
<p>För budgetåret 1968/69 beviljades dåvarande Skolöverstyrelsen för första gången ett särskilt statligt anslag för framställning av lättläst litteratur. Utgivningen skedde i samarbete med olika bokförlag, som fick produktionsbidrag för utgivningen och själva ansvarade för marknadsföringen. Utgivningen av lättlästa böcker kom att behandlas i flera statliga utredningar och propositioner, och fick efter hand högre anslag.</p>
<p>Taltidningskommittén gav 1984 ut det första numret av den lättlästa nyhetstidningen 8 SIDOR, inom ramen för Utbildningsdepartementets försöksverksamhet med nyhetsförmedling till begåvningshandikappade och vissa andra lässvaga grupper. Verksamheten permanentades och för att ge ut tidningen bildade staten Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur, senare kallad Centrum för lättläst. I sin proposition om nyhetsförmedling till gruppen som då benämndes begåvningshandikappade (prop. 1985/86:175) framhöll regeringen att principen om att handikappade ska kunna delta i samhällslivet på samma villkor som andra är central i den statliga handikappolitiken. Tidningen skulle vidare utformas så att den blir till nytta även för andra än begåvningshandikappade. I dag ges tidningen ut av Centrum för lättläst.</p>
<p>Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur startade sin verksamhet den 1 januari 1987, och den 1 juli 1988 fördes utgivningen av lättlästa böcker över till stiftelsen. Enligt stadgarna har stiftelsen till ändamål att ge ut och äga en nyhetstidning för begåvningshandikappade och att ombesörja utgivning av lättlästa böcker. Stödet till stiftelsen och ansvaret för dess verksamhet fördes över från det utbildningspolitiska till det kulturpolitiska ansvarsområdet.</p>
<p>Verksamheten vid Centrum för lättläst är indelad i fyra delar: nyhetstidningen 8 SIDOR, lättlästa böcker, marknads-föring och läsombud. Därutöver finns den affärsdrivande tjänst som på uppdrag gör lättlästa bearbetningar av samhällsinformation och erbjuder kurser och föreläsningar i att skriva lättläst. Under de senaste åren har satsningen mot skolområdet varit en prioriterad uppgift. Stiftelsen har sedan 2007 haft ett särskilt regeringsuppdrag att öka utbudet av lättläst i skolan. Därutöver verkar stiftelsen som ett kompetenscentrum för lättläst, och har etablerat ett forskarnätverk.</p>
<p>Verksamheten i Centrum för lättläst regleras genom treåriga avtal mellan stiftelsen och staten samt genom årliga riktlinjer för statens bidrag till stiftelsen. Styrelsen, styrelsens ordförande och revisorer utses av regeringen.</p>
<p>Verksamheten står i dag inför en rad utmaningar. Teknikutvecklingen har medfört att målgrupperna bör kunna nås av lättläst via nya medier, delar av verksamheten möter ökad konkurrens från andra aktörer och kretsen av målgrupper för lättläst vidgas och nya behov identifieras. Ett flertal andra statliga aktörer har verksamhet med liknande syften. I den förvaltningspolitiska propositionen Offentlig förvaltning för demokrati, delaktighet och tillväxt (prop. 2009/10:175) anges att myndighetsformen bör vara huvudregel för statlig verksamhet och att valet av annan organisationsform än myndighet bör omprövas med viss regelbundenhet. Därför finns det nu ett behov av att se över statens insatser för lättläst.</p>
<p>Uppdraget att föreslå hur statens insatser för lättläst ska organiseras</p>
<p>Kartlägga marknad och målgrupper för lättläst</p>
<p>Sedan Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur bildades 1987 har marknaden för lättläst förändrats betydligt, liksom kunskapen om vilka som har behov av lättläst. Efterfrågan på lättlästa versioner av både webbsidor och tryckt material har vuxit. Vidare är enligt Centrum för lättläst texter på lätt svenska ett värdefullt hjälpmedel för allt fler målgrupper; såväl flickor och pojkar som kvinnor och män med lässvårigheter eller som är ovana läsare. Det kan enligt Centrum för lättläst gälla personer med utvecklingsstörning, autism eller afasi, personer med dyslexi eller andra former av läs- och skrivsvårigheter, personer med psykiska problem eller demens samt skolbarn och personer med annat modersmål som ska lära sig svenska. Behovet av lättläst litteratur och annat material i skolan har också uppmärksammats.</p>
<p>En fördjupad kartläggning av marknaden för lättläst, dvs. offentliga och privata organs efterfrågan på lättläst, och av dagens målgrupper och deras behov av lättläst behövs som underlag till utredningens förslag och regeringens överväganden.</p>
<p>Utredaren ska därför</p>
<p>" kartlägga marknad och målgrupper för lättläst, och</p>
<p>" särskilt redovisa olikheter i behov inom eller mellan målgrupper som beror på kön.</p>
<p>Identifiera och beskriva relevanta aktörer på området</p>
<p>I en omvärldsanalys beskrev Centrum för lättläst våren 2011 bl.a. sitt förhållande till andra aktörer och möjligheter till samarbete (Ku2011/603/KV). En aktuell och bredare beskrivning av aktörer på området behövs för regeringens överväganden.</p>
<p>Vidare behövs en bedömning av i vilken utsträckning aktörernas kompetens och verksamhet skulle kunna bidra till arbetet för lättläst. Det kan gälla t.ex. kunskap om produktion eller utgivning av anpassad nyhetsinformation eller litteratur, om utbildning i svenska för invandrare, om läsfrämjande och annat arbete gentemot de relevanta målgrupperna och om arbete med anpassat material i skolan. Det kan också gälla utveckling av eller arbete med nya medier och tekniska lösningar för anpassning av nyhetsinformation eller litteratur och om språkforskning och -bearbetning. Både offentlig verksamhet, det civila sam-hällets organisationer och näringsverksamhet i olika former bör ingå i en sådan bedömning. Som underlag till eventuella reformer och prioriteringar behövs också en oberoende beskrivning av den nuvarande verksamheten vid Centrum för lättläst och hur den finansieras.</p>
<p>Utredaren ska därför</p>
<p>" identifiera och beskriva relevanta aktörer inom olika sektorer, med verksamhet som rör frågor om t.ex. kultur, integration, utbildning, forskning och funktionsnedsättning, som skulle kunna bidra till arbetet för lättläst, och</p>
<p>" redogöra för verksamheten vid Centrum för lättläst och hur den finansieras i dag.</p>
<p>Identifiera behov av offentligt stöd till lättläst</p>
<p>Centrum för lättläst uppger att behovet av lättläst sannolikt kommer att öka i framtiden. Samtidigt har samhället och marknaden förändrats på ett sätt som gör det möjligt att tillgodose vissa behov utan särskilda statliga insatser. Utgivning av lättläst har blivit en konkurrensutsatt marknad, där oberoende förlag ger ut lättläst material utan stöd från det allmänna.</p>
<p>Tillgången till samhällsinformation på lätt svenska har också ökat. Bearbetningar av texter till lätt svenska kan beställas hos flera företag. För vissa målgrupper kan andra typer av insatser vara möjliga, exempelvis hjälpmedel och utbildningsmaterial.</p>
<p>För att statens insatser för lättläst ska ge bästa möjliga stöd till de behövande målgrupperna bör de inriktas på insatser som verkligen behövs och som inte kan tillgodoses på annat sätt. Statens insatser bör vidare borga för konkurrensneutralitet.</p>
<p>Utredaren ska därför</p>
<p>" identifiera vilka delar av området som är i behov av offentligt stöd, och</p>
<p>" särskilt lyfta fram de behov statens insatser för lättläst främst bör tillgodose.</p>
<p>Föreslå hur statens insatser för lättläst ska organiseras</p>
<p>I de dokument som styr verksamheten vid Centrum för lättläst är varken målen för verksamheten eller de målgrupper som omfattas tydligt avgränsade. Centrum för lättläst producerar i dag ett brett utbud av lättlästa produkter som ges ut i olika format och via olika medier, delvis på en konkurrensutsatt marknad. Det saknas emellertid uppgifter om i vilken utsträckning produktionen tillgodoser de olika målgruppernas behov av lättläst. Behovet att via nya medier nå de flickor och pojkar, kvinnor och män som utgör verksamhetens målgrupper ställer krav på teknikutveckling som kan vara svår att finansiera i en verksamhet av stiftelsens storlek.</p>
<p>Det är angeläget att statens insatser kommer till bästa möjliga nytta för de målgrupper som identifierats och att statliga resurser används på effektivast möjliga sätt och inte snedvrider konkurrensen på marknaden för lättläst.</p>
<p>Utredaren ska därför, med utgångspunkt i kartläggningen av marknad och målgrupper, beskrivningen av relevanta aktörer och behovet av offentligt stöd</p>
<p>" föreslå hur statens insatser för lättläst ska utformas och organiseras i framtiden,</p>
<p>" särskilt redovisa vilka uppgifter vid Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur som kan föras över till en myndighet eller annan organisation,</p>
<p>" särskilt redovisa överväganden som ligger till grund för eventuella förslag om att verksamhet inte ska bedrivas i myndighetsform, och</p>
<p>" analysera och ta ställning till om de ekonomiska ramarna för de statliga insatserna bör minskas till förmån för andra insatser för att främja läsning hos eller tillgängliggörande av litteratur för de grupper som i dag har behov av lättläst nyhetsinformation och litteratur.</p>
<p>Konsekvensbeskrivningar</p>
<p>Utredaren ska analysera och bedöma förslagens konsekvenser för berörda målgrupper för lättläst nyhetsinformation och litteratur samt för berörda aktörer. Utredaren ska också pröva och analysera förslagen ur ett jämställdhetsperspektiv. Vidare ska eventuella konsekvenser för miljön redovisas.</p>
<p>Utgångspunkten är oförändrade eller minskade statliga kostnadsramar för området.</p>
<h2 id="redovisning">Samråd och redovisning av uppdraget</h2>
<p>Utredaren ska samråda med Handisam, Specialpedagogiska skolmyndigheten, Göteborgs universitet (Institutionen för pedagogik och specialpedagogik), Lunds universitet (Språk- och litteraturcentrum), Post- och Telestyrelsen, Statens kulturråd, Institutet för språk och folkminnen, Talboks- och punktskriftsbiblioteket samt Arbetsförmedlingen. Utredaren ska söka samråd med Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur.</p>
<p>Utredaren ska informera sig om beredningen av de förslag som lämnats av Litteraturutredningen (SOU 2012:65).</p>
<p>Uppdraget ska redovisas senast den 31 maj 2013.</p>
<p> (Kulturdepartementet)</p>
<p></p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2012:71/2012-06-20T12:00:00+01:002012-06-20T12:00:00+01:002012:71 Tilläggsdirektiv till Kulturbryggan - en ny form för stöd till förnyelse och utveckling inom kulturområdet (Ku 2010:04)Kulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 20 juni 2012</p>
<p>Förlängd tid för uppdraget</p>
<p>Regeringen beslutade den 8 juli 2010 kommittédirektiv som ger en kommitté i uppdrag att bl.a. föreslå vilken verksamhetsform som är ändamålsenlig för en långsiktig bidragsgivning till förnyelse och utveckling inom kulturområdet och att etablera en försöksverksamhet som under 2011-2012 fördelar avsatta medel som bidrag till nyskapande kulturprojekt (dir. 2010:77).</p>
<p>Kommittén lämnade den 30 mars 2012 delbetänkandet Att angöra en kulturbrygga (SOU 2012:16) med förslag till en långsiktig verksamhetsform. Uppdraget i övrigt skulle slutredovisas senast den 31 december 2012.</p>
<p>Tiden för uppdraget förlängs till och med den 31 december 2013. Försöksverksamheten med att fördela medel som bidrag till nyskapande kulturprojekt för 2012 ska i stället redovisas senast den 28 februari 2013.</p>
<p>Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 december 2013.</p>
<p> (Kulturdepartementet)</p>
<p></p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2012:46/2012-05-16T12:00:00+01:002012-05-16T12:00:00+01:002012:46 Tilläggsdirektiv till kommittén om översyn av det statliga stödet till dagspressen (Ku 2011:06)Kulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 16 maj 2012</p>
<p>Förlängd tid för en del av uppdraget</p>
<p>Regeringen beslutade den 15 december 2011 kommittédirektiv om översyn av det statliga stödet till dagspressen (dir. 2011:112). Enligt kommitténs direktiv skulle ett delbetänkande lämnas senast den 31 maj 2012.</p>
<p>Utredningstiden för delen om stöd till dagstidningar för nationella minoriteter förlängs. Delbetänkandet ska i stället lämnas senast den 15 september 2012.</p>
<p> (Kulturdepartementet)</p>
<p></p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2011:116/2011-12-22T12:00:00+01:002011-12-22T12:00:00+01:002011:116 Tilläggsdirektiv till Kulturmiljöutredningen (Ku 2011:02)Kulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 22 december 2011</p>
<p>Utvidgning av och förlängd tid för uppdraget</p>
<p>Regeringen beslutade den 3 mars 2011 kommittédirektiv som ger en särskild utredare i uppgift att se över lagstiftningen och de nationella målen på kulturmiljöområdet (dir. 2011:17). Uppdraget skulle redovisas senast den 31 mars 2012.</p>
<p>Utöver det ursprungliga uppdraget ska utredaren också lämna förslag till sådana förändringar av bestämmelserna om metallsökare i lagen <a href="https://lagen.nu/1988:950">(1988:950)</a> om kulturminnen m.m. som behöver vidtas till följd av Europeiska kommissionens motiverade yttrande av den 1 oktober 2010 i överträdelseärende 2008/4191. Utgångspunkten för uppdraget är att det generella förbudet mot användning av metallsökare ska modifieras och att de svenska bestämmelserna om metallsökare ska stå i överensstämmelse med EU-rätten, samtidigt som bestämmelserna ska vara förenliga med de kulturpolitiska målen. Utredningen ska bland annat beakta regeringens svar till Europeiska kommissionen, regeringens uppdrag till Riksantikvarieämbetet (Ku2011/148/KA), Riksantikvarieämbetets rapport Förslag till ny reglering om användning av metallsökare i lagen <a href="https://lagen.nu/1988:950">(1988:950)</a> om kulturminnen m.m. (Ku2011/778/KA) samt de remissvar som kommit in till Regeringskansliet om denna rapport.</p>
<p>Utredningstiden förlängs. Uppdraget ska i stället redovisas senast den 31 maj 2012.</p>
<p> (Kulturdepartementet)</p>
<p></p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2011:112/2011-12-15T12:00:00+01:002011-12-15T12:00:00+01:002011:112 Översyn av det statliga stödet till dagspressenKulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 15 december 2011</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2>
<p>En parlamentarisk kommitté ska göra en översyn av det statliga stödet till dagspressen utifrån en bred genomlysning av dagens konkurrensförutsättningar på mediemarknaden och behoven av stöd till dagspressen. Bedömningen ska göras med utgångspunkt i en analys av stödets samlade effekter på det utbud som erbjuds konsumenterna från såväl tidningssektorn som andra delar av mediemarknaden. Utifrån denna översyn ska kommittén lämna förslag till hur ett framtida stödsystem kan utformas. Kommittén får också lämna förslag till andra kostnadseffektiva insatser för dagspressen, såsom regelförenkling eller åtgärder för bättre samordning av distribution. Om det är relevant med utgångspunkt i de förslag som lämnats, ska kommittén även lämna förslag på en förändrad myndighetsorganisation.</p>
<p>I ett delbetänkande, som ska lämnas senast den 31 maj 2012, ska kommittén ta ställning till om stödet till dagstidningar för nationella minoriteter bör förstärkas i nuvarande presstödsförordning.</p>
<p>Uppdraget ska redovisas slutligt senast den 31 augusti 2013.</p>
<p>En förändrad mediemarknad och europeiska statsstödsregler kräver en översyn av presstödssystemet</p>
<p>Sverige har varit och är alltjämt en ledande dagstidningsnation i Europa med många dagstidningstitlar och stor spridning av dagstidningar. Från 1950-talet skedde dock en snabb utslagning inom dagspressen. Reklamfinansieringen bestämde villkoren för tidningskonkurrensen, vilket gynnade de tidningar som kunde erbjuda den bästa täckningen på utgivningsorten. Andratidningarna, dvs. prenumererade dagstidningar som på sin utgivningsort hade en upplagemässigt större konkurrent, fick det betydligt svårare. Dagspressen dominerade vid den tiden den lokala nyhetsförmedlingen och opinionsbildningen och statsmakterna försökte därför finna former för att förhindra befarad fortsatt nedläggning och samtidigt bevara mångfalden och konkurrensen inom dagspressen. Det var mot denna bakgrund det statliga presstödet infördes år 1971. Stödet riktades direkt till de s.k. andratidningarna.</p>
<p>Sedan 1970-talet, då grunderna för det statliga presstödet utformades, har medielandskapet genomgått stora förändringar. En viktig faktor är utvecklingen av nya tekniker för framtagande och distribution av innehåll. Medieföretag för ut sitt budskap på flera tekniska plattformar och utnyttjar olika tjänster för att interagera med sin publik. Konkurrensen på mediemarknaden har också ökat bl.a. till följd av internationalisering och avregleringar på mediemarknaden. Konsumenternas medievanor har förändrats i takt med ett ökat utbud av tv, radio, gratistidningar, tidskrifter samt tillgång till webbtidningar och annan information via internet. Medborgarna har i dag större möjligheter att välja när, var och hur de vill konsumera och interagera med medier. Teknikutvecklingen har också ökat möjligheterna att driva opinion som kan nå en stor publik.</p>
<p>De beskrivna förändringarna innebär att förutsättningarna för de företag som i huvudsak arbetar med dagstidningsutgivning skiljer sig markant från de som gällde vid den tid då grunderna för presstödet utformades. Det finns anledning att anta att medielandskapet kommer att fortsätta förändras i snabb takt. Detta är ett viktigt skäl till att se över presstödet.</p>
<p>Presstödet regleras i presstödsförordningen <a href="https://lagen.nu/1990:524">(1990:524)</a> och fördelas av Presstödsnämnden. Presstöd enligt förordningen lämnas i form av driftsstöd och distributionsstöd till tidningar vars huvudsakliga upplaga är prenumererad. Distributionsstöd ges för samdistribution där minst två tidningsföretag deltar och får lämnas för varje prenumererat exemplar.</p>
<p>För driftsstöd krävs bl.a. att en tidning har en prenumererad upplaga på minst 1 500 exemplar och en täckningsgrad (dvs. andel abonnenter inom ett visst område) som inte överstiger 30 procent. Driftsstödet är således inte längre kopplat till andratidningar utan kan ges till såväl ensamtidningar som samtliga tidningar på en ort. I propositionen Nya villkor för stödet till dagspressen (prop. 2009/10:199) föreslog regeringen att vissa bestämmelser i presstödsförordningen skulle ändras för att säkerställa att förordningen är förenlig med EU:s statsstödsregler. Förändringarna trädde, efter riksdagens godkännande, i kraft den 1 januari 2011. Samtidigt tidsbegränsades för-ordningen till den 31 december 2016 i enlighet med tidsgränsen för Europeiska kommissionens statsstödsgodkännande. Reger-ingen bedömde i propositionen att en översyn av presstödet bör göras, något som också kommissionen krävt som ett villkor för att godkänna det nuvarande presstödet, och att nödvändiga ändringar av systemet bör föreslås i så god tid att de kan träda i kraft den 1 januari 2017. Ett fortsatt stöd i någon form efter denna tidpunkt ska anmälas till Europeiska kommissionen för att prövas i förhållande till EUF-fördragets statsstödsregler.</p>
<p>Det behövs en översyn av presstödets roll på dagens och framtidens mediemarknad. Särskilt fokus bör läggas på stödets syfte, effekter och inverkan på konkurrensen på såväl tidningsmarknaden som hela den övriga mediemarknaden.</p>
<p>Uppdraget att göra en översyn av det statliga stödet till dagspressen</p>
<p>En förutsättning för ett demokratiskt samhälle är att det finns fria och självständiga medier med granskande journalistik och allsidig nyhetsförmedling som kan nå alla, såväl geografiskt som demografiskt. Den grundläggande lagstiftningen för svensk dagspress finns i tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) och bygger bl.a. på principen om etableringsfrihet och förbudet mot censur.</p>
<p>Målet för politiken på medieområdet är att stödja yttrandefrihet, mångfald, massmediernas oberoende och tillgänglighet samt att motverka skadliga inslag i massmedierna (prop. 2008/09:1, utg.omr. 17, bet. 2008/09:KrU1, rskr. 2008/09:92). En mediemarknad med många fria och självständiga aktörer, tydliga spelregler och sund konkurrens ger goda förutsättningar för fri åsiktsbildning, fritt utbyte av idéer och reella möjligheter att granska olika företeelser och verksamheter i samhället.</p>
<p>Presstödet har till syfte att värna mångfalden på dagstidningsmarknaden.</p>
<p>De eventuella förändringar som kommittén föreslår ska rymmas inom nuvarande ekonomiska ramar för anslaget 8:2 Presstöd inom utgiftsområde 1 Rikets styrelse.</p>
<p>Presstödets roll på en mediemarknad i förändring</p>
<p>Med ökad mångfald i medieutbudet förbättras valfriheten för medborgarna. Ny teknik för distribution av innehåll kan användas för att ge fler tillgång till en dagstidning. Ny teknik har också ökat medborgarnas möjligheter att själva förmedla idéer och åsikter. Det är en positiv utveckling. Samtidigt är den stora förändringen i medielandskapet och den därigenom ökade konkurrensen en förklaring till upplagenedgången för dagspressen. Dagspressens tryckta upplagor har sjunkit med några procentenheter varje år. Den betalda dagspressen hade i slutet av 1980-talet sin största upplaga med nästan 5 miljoner exemplar. I dag är motsvarande upplaga knappt 3,5 miljoner exemplar (Dagspressens ekonomi 2010). På sikt kommer barns och ungas inställning till tidningsläsande att få stor påverkan på utvecklingen av medieanvändandet.</p>
<p>Enligt europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk ska Sverige uppmuntra eller underlätta att åtminstone en tidning grundas eller upprätthålls på finska, meänkieli och samiska. För närvarande finns en dagstidning på finska, däremot saknas dagstidningar på meänkieli och samiska, vilket Europarådet har synpunkter på (Rapport ECRML (2011) 4). Sametinget har på regeringens uppdrag genomfört en förstudie om förutsättningarna för gränsöverskridande tidningssamarbete på meänkieli och samiska. Uppdraget redovisades den 30 september 2011.</p>
<p>Dagstidningar har traditionellt en stark ställning i Sverige och presstödet har motiverats med att det bidragit till mediemångfald på tidningsmarknaden. En betydande del av dagspressen utgörs av fådagarstidningar, dvs. dagstidningar som utkommer en-två gånger per vecka. Samtidigt har de senaste årens strukturförändringar medfört att svenska dagstidningar från norr till söder samordnats, huvudsakligen i regionala grupper. De så kallade konkurrensorterna - dvs. de med fler än en högfrekvent dagstidning som utkommer minst fem gånger i veckan - har från presspolitisk synpunkt särskild betydelse, då de erbjuder en mångfald av pressröster i den lokala mediebevakningen och opinionsbildningen. Den strukturomvandling som påverkat det svenska tidningslandskapet har varit påtaglig framför allt på dessa orter. Av 15 orter med två högfrekventa dagstidningar återstår fyra konkurrensorter av traditionellt snitt, medan övriga orter med två tidningar har fått samma ägare till bägge dagstidningarna och samverkan på de lokala mediemarknaderna (Dagspressens ekonomi 2010). Samtidigt som antalet tidningstitlar har varit i stort sett oförändrat har ägarkontrollen koncentrerats till ett fåtal grupperingar.</p>
<p>Detta har gjort definitionen av redaktionell självständighet allt mer väsentlig. Presstödsnämnden har också utarbetat riktlinjer för tillämpningen av regelverket. Även vilka krav som kan ställas för att en dagstidning ska kunna anses utgöra en allmän nyhetstidning har aktualiserats.</p>
<p>Det kan konstateras att olika medier har skilda ekonomiska förutsättningar. Aktörer på mediemarknaden möter konkurrens i allt större utsträckning, bl.a. eftersom det nu är möjligt att ta del av information på fler sätt än tidigare via radio, tv, internet och dagstidningar. De ekonomiska förutsättningarna och konkurrenssituationen kan också skilja sig mellan olika grupper av tidningar. Detta behöver beaktas vid utformningen av offentliga åtaganden på medieområdet som bör vara så konkurrensneutrala som möjligt och endast skilja sig åt i de fall det är motiverat.</p>
<p>Reklam och annonser i dagspress omfattas av reklamskatt. 1996 års reklamskatteutredning föreslog i sitt betänkande Avskaffa reklamskatten! (SOU 1997:53) ett avskaffande av reklamskatten i dess helhet. Utredningens bedömning var att det inte var möjligt att åstadkomma en generell och konkurrensneutral beskattning. Den dåvarande regeringen ansåg 1998 att reklamskatten bör avskaffas, men konstaterade att det vid det tillfället saknades förutsättningar att finansiera ett totalt avskaffande av skatten. Eftersom det ansågs finnas särskilt allvarliga problem när det gällde beskattningen av reklamtrycksaker avskaffades skatten i denna del 1999. Riksdagen tillkännagav den 10 april 2002 att reklamskatten bör avvecklas och att frågan, med beaktande av de budgetpolitiska målen, bör prioriteras vid kommande budgetberedning (bet. 2001/02:SkU20, rskr. 2001/02:201). Sedan 2002 har ytterligare steg i avskaffandet av reklamskatten tagits.</p>
<p>De ändringar som trädde i kraft 2008 innebär att samtliga periodiska publikationer - även gratisutdelade - som inte är annonsblad, kataloger eller program betalar 3 procent reklamskatt på annonsintäkter som överstiger fribeloppet 50 miljoner kronor. Reklamtrycksaker och reklam i tv, radio och på internet omfattas inte av reklamskatt.</p>
<p>Konkurrenssituationen för tidningsföretagen varierar även mellan olika orter. Detta gäller inte minst distributionen där olika villkor råder för städer och glesbygd, vilket bl.a. innebär att tidningsföretagens kostnader för distribution i glesbygd blir höga i förhållande till antalet prenumeranter. För medborgarna i glesbygd kan det i sin tur innebära att de får sin dagstidning levererad vid en senare tidpunkt, vilket kan påverka deras incitament till tidningsprenumeration. På detta område kan nya tekniska lösningar för distribution få särskild betydelse.</p>
<p>Distribution av tryckta tidningar är en stor kostnadspost för tidningsföretagen. Det är därför viktigt att distributionen är kostnadseffektiv. Samdistribution kan vara ett sätt att sänka distributionskostnaderna och skulle därför kunna fylla en väsentlig funktion för mångfalden på dagspressområdet om det inte leder till att andra aktörer utesluts från marknaden eller att effektivare distributionsformer inte övervägs. Vissa aktörer är i dag inte berättigade till något stöd för sin distribution. Det gäller t.ex. för gratistidningar och samhällsorienterade tidskrifter som inte utgör kulturtidskrifter. Det finns också kvarvarande hinder för samdistribution av oadresserade tidningar och tidskrifter och adresserade försändelser. Förutsättningarna för samdistribution av tidningar och post påverkas av kravet på övernattbefordran som ställts på Posten AB. Kravet på övernattbefordran ingår som en del i den samhällsomfattande posttjänsten, vars omfattning och kvalitet har sin grund i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utveckling av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna, ändrat genom direktiv 2002/39/EG och 2008/6/EG.</p>
<p>Det behövs därför en genomlysning av hur mediemarknaden och medievanorna har förändrats, vad detta innebär för dagens mediemarknad och vilka framtida utmaningar tidningsbranschen står inför. Detta kräver en bred genomgång av hur mediemarknaden och behoven av ekonomiskt stöd eller andra kostnadseffektiva insatser för dagspressen ser ut.</p>
<p>Kommittén ska</p>
<p>- analysera behoven av stöd och andra kostnadseffektiva insatser utifrån betydelsen av mångfald på mediemarknaden och stödets påverkan på konkurrensen.</p>
<p>I analysen ingår att kommittén ska</p>
<p>- kartlägga utvecklingen av det svenska medielandskapet när det gäller såväl dagspress, inklusive nättidningar och gratistidningar, som övriga medier,</p>
<p>- kartlägga vilken inverkan det statliga stödet till dagspressen har på mediemångfalden,</p>
<p>- kartlägga vilken inverkan det statliga stödet till dagspressen har på konkurrenssituationen på såväl tidningsmarknaden som hela mediemarknaden, och i det sammanhanget väga in vad som i SOU 1997:53 och bet. 2001/02:SkU20 anförts om effekterna av reklamskatten,</p>
<p>- kartlägga mediekonsumtionens utveckling och hur konsumenter lokalt hämtar information och vilken roll presstödet har i detta hänseende,</p>
<p>- kartlägga hur distributionssituationen ser ut för olika typer av tidningar,</p>
<p>- kartlägga de sammanslagningar och ägarförändringar som skett och de samarbeten som förekommer på dagstidningsområdet och vilken påverkan de har på behovet av presstöd, och</p>
<p>- kartlägga i vilken utsträckning det finns grupper i samhället som inte läser en dagstidning eller på annat sätt tar del av motsvarande information.</p>
<p>Ett öppet, proportionerligt och rättvist stödsystem</p>
<p>Kommittén ska, med utgångspunkt i den analys som gjorts, analysera vilka kriterier som bör ligga till grund för ett framtida stöd till dagspressen och lämna förslag till utformning av ett sådant. Kommittén får också, med utgångspunkt i den analys som gjorts, lämna förslag till andra kostnadseffektiva insatser, såsom regelförenkling eller åtgärder för bättre samordning av distribution.</p>
<p>Nuvarande presstödsförordning är utformad som en rättighetsförordning där stöd lämnas med belopp som framgår av förordningen, under förutsättning att kriterierna för stöd är uppfyllda. Det finns behov av att utreda konsekvenserna av en övergång till ett system som är styrt av tillgängliga medel för att kunna bedöma om ett framtida stöd bör vara konstruerat på ett annat sätt än i dag.</p>
<p>När det gäller verksamhet som finansieras med statliga medel har det i olika sammanhang framhållits att staten måste ha rätt att ställa vissa grundläggande villkor för sådan verksamhet (se prop. 2009/10:55 s. 158), exempelvis respekt för demokratins idéer inklusive principerna om jämställdhet och förbud mot diskriminering. En sådan bestämmelse om demokratiska grundvärderingar eller om människors lika värde finns i radio- och tv-lagen <a href="https://lagen.nu/2010:696">(2010:696)</a> och i lagen <a href="https://lagen.nu/1999:932">(1999:932)</a> om stöd till trossamfund. Mot bakgrund av mediernas grundlagsskyddade självständiga ställning behövs en analys av om det är möjligt och ändamålsenligt att införa en bestämmelse om respekt för demokratins idéer som en grundläggande förutsättning för att få del av stöd.</p>
<p>Vid utformningen av stödet ska den tekniska utvecklingen beaktas, bl.a. vad gäller elektroniskt distribuerade tidningar.</p>
<p>Nationella minoriteters tillgång till dagstidning på sitt eget språk ska beaktas.</p>
<p>Vid utformningen av stöd ska även tillgängligheten för personer med funktionsnedsättningar som medför läshinder beaktas.</p>
<p>Det är viktigt att hanteringen av ett framtida stöd är effektivt och rättssäkert. En utgångspunkt är därför att ett sådant stöd ska vara öppet, proportionerligt och rättvist. Av konkurrensskäl är det också angeläget att stödet är riktat till väldefinierade mål av gemensamt intresse, att stödet följs upp och att medlen enbart används i enlighet med stödets syfte. Det finns också behov av att närmare analysera vilka målen med stödet bör vara för att säkerställa att ett statligt stöd till dagspressen verkligen uppnår det eftersträvade syftet.</p>
<p>Förslagen bör syfta till att främja möjligheten för enskilda att ta del av dagspress som präglas av mångfald, allsidig nyhetsförmedling, kvalitet och fördjupning.</p>
<p>Kommittén ska därför, med utgångspunkt i den analys som gjorts,</p>
<p>- lämna förslag på ett stödsystem - inklusive stödformer - och får även föreslå andra kostnadseffektiva insatser för dagspressen,</p>
<p>- närmare definiera syfte och mål med ett framtida stöd,</p>
<p>- utreda konsekvenserna av en övergång till ett system som är styrt av tillgängliga medel och därefter bedöma om stöd till dagspressen bör utformas som en rättighetslagstiftning eller fördelas i mån av tillgängliga medel,</p>
<p>- analysera och bedöma vilka kriterier som ska ligga till grund för prövningen av ansökningar om stöd och i detta sammanhang beakta nationella minoriteter,</p>
<p>- analysera och bedöma möjligheten och ändamålsenligheten av att ställa krav på respekt för demokratins idéer eller på annat sätt säkerställa att statligt stöd kan motiveras ur demokratisk synvinkel och lämna förslag i detta hänseende,</p>
<p>- lämna förslag på ersättningsnivåer,</p>
<p>- lämna förslag på hur stödet ska följas upp,</p>
<p>- lämna förslag på hur lång giltighetsperioden för ett stödsystem bör vara,</p>
<p>- utarbeta de författningsförslag som kan krävas, och</p>
<p>- beroende på vilka förslag till reglering som lämnas, även lämna förslag till övergångsbestämmelser särskilt med beaktande av konsekvenserna för de tidningar som uppbär driftsstöd enligt nuvarande system.</p>
<p>Vid utformningen av stöd ska EU:s statsstödsregler beaktas. I utarbetandet av stöd ska kommittén bl.a. studera stödsystem för dagspress eller utredningar med förslag till förändrade stödsystem i andra relevanta länder i Europa.</p>
<p>Det ingår inte i kommitténs uppdrag att lämna förslag till grundlagsändringar. Däremot ska kommittén särskilt uppmärksamma hur författningsförslagen förhåller sig till grundlagarna.</p>
<p>Dagspress för nationella minoriteter</p>
<p>Det uppdrag om förutsättningarna för gränsöverskridande tidningssamarbete på meänkieli och samiska som redovisats av Sametinget innehåller förutom förslag på ny utformning av stöd till dagstidningar på meänkieli och samiska även förslag till förändringar i nuvarande bestämmelser i presstödsförordningen. Sametinget har framfört att den nuvarande utformningen i vissa fall kan försvåra förutsättningarna för t.ex. gränsöverskridande tidningssamarbete på meänkieli och samiska. Förutom att beakta nationella minoriteter vid ett framtida stöd finns behov av att se över nuvarande bestämmelser i presstödsförordningen.</p>
<p>Kommittén ska därför</p>
<p>- ta ställning till och analysera konsekvenserna av Sametingets förslag till förändringar av nuvarande presstödsförordning.</p>
<p>En effektiv myndighetsorganisation</p>
<p>I departementspromemorian Översyn av vissa mediemyndigheter - en effektivare administration (Ds 2009:4) föreslogs bl.a. att Presstödsnämnden skulle avvecklas som egen myndighet och i stället ingå i en ny, samlad myndighet på medieområdet. Den särskilt sammansatta presstödsnämnden föreslogs behållas och knytas till den nya myndigheten som ett särskilt beslutsorgan. Några remissinstanser framförde dock farhågor för att en gemensam myndighet skulle innebära en risk att tillstånds- och granskningskulturen på sikt påverkade myndighetens syn på pressfrågor. I propositionen En ny radio- och tv-lag (prop. 2009/10:115) redovisade regeringen att den för närvarande inte avsåg att lämna några förslag som rör organisationsfrågorna för Presstödsnämnden. Presstödsnämnden kvarstår alltså som en egen myndighet och är numera samlokaliserad med Myndigheten för radio och tv.</p>
<p>Presstödsnämndens kansli är fortfarande litet och sårbart och har små möjligheter att utvärdera och utveckla verksamheten. Vid en översyn av presstödssystemet finns det därför skäl att även se över hur förvaltningen av ett framtida stöd kan ske på ett så effektivt sätt som möjligt.</p>
<p>Det organ som har till uppgift att fördela stödet bör ha en form som är effektiv, rättssäker och ändamålsenlig utifrån hur ett förslag till stödsystem är utformat. Om det krävs tillgång till branschstatistik eller andra uppgifter vid en eventuell stödgivning bör det tydliggöras hur sådan information bör inhämtas. I det sammanhanget bör roll- och ansvarsfördelningen, särskilt när det gäller verksamhet som består i myndighetsutövning, tydliggöras. I sin analys ska kommittén i förekommande fall beakta regleringen kring offentlig upphandling samt vilka effekter det kan få för organisationen.</p>
<p>En självklar utgångspunkt för kommitténs arbete ska vara att beakta och säkerställa de olika medieformernas oberoende ställning enligt TF och YGL.</p>
<p>Kommittén ska därför, om det är relevant med utgångspunkt i de förslag som lämnats,</p>
<p>- analysera och bedöma hur ett framtida stöd ska administreras och då tydliggöra roll- och ansvarsfördelning, särskilt när det gäller myndighetsutövning,</p>
<p>- analysera och bedöma vilken myndighetsstruktur som är lämpligast, inklusive ledningsform, och för alternativet nämndmyndighet även nämndens sammansättning, och</p>
<p>- vid behov lämna förslag på förändrad myndighetsstruktur och redovisa konsekvenserna av förslaget.</p>
<p>Konsekvenser</p>
<p>I de fall kommitténs förslag påverkar kostnader eller intäkter för staten, företag eller enskilda ska en beräkning av dessa kostnader redovisas. Vid kostnadsökningar eller intäktsminskningar för staten ska kommittén föreslå en finansiering.</p>
<p>Kommittén ska särskilt bedöma de ekonomiska konsekvenserna av förslagen för berörda företag. Konsekvenserna ska bedömas för såväl tidningsföretag som omfattas av ett stöd som tidningsföretag och andra medieföretag som inte omfattas, inklusive konsekvenserna för de tidningar som får driftsstöd enligt nuvarande system.</p>
<h2 id="redovisning">Samråd och redovisning av uppdraget</h2>
<p>Det finns många aktörer som bedriver forskning och publicerar statistik med anknytning till dagspressen och mediemarknaden, t.ex. Nordicom när det gäller medieutbud och medieanvändning. Kommittén ska därför så långt det är möjligt använda befintligt material i sin faktainsamling.</p>
<p>Kommitténs arbete ska bedrivas öppet, utåtriktat och i kontakt med relevanta aktörer på mediemarknaden, exempelvis Presstödsnämnden, Myndigheten för radio och tv, Konkurrensverket, Post- och telestyrelsen, branschföreträdare och övriga intressenter. Samråd ska också ske med företrädare för de nationella minoriteterna. Kommittén ska hålla sig informerad om det uppdrag som Talboks- och punktskriftsbiblioteket, Taltidningsnämnden och Post- och telestyrelsen har fått om den framtida taltidningsverksamheten (dnr Ku2010/1124/MFI). Kommittén ska även hålla sig informerad om beredningen av statsstödsutredningens betänkande (SOU 2011:69).</p>
<p>Kommittén ska i sitt arbete och i de förslag som läggs fram ha ett medborgar- och konsumentperspektiv.</p>
<p>I ett delbetänkande, som ska lämnas senast den 31 maj 2012, ska kommittén med utgångspunkt i Sametingets redovisning ta ställning till om stödet för dagstidningar till nationella minoriteter bör förstärkas i nuvarande presstödsförordning.</p>
<p>Uppdraget ska slutligt redovisas senast den 31 augusti 2013.</p>
<p> (Kulturdepartementet)</p>
<p></p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2011:51/2011-06-16T12:00:00+01:002011-06-16T12:00:00+01:002011:51 Radio och tv i allmänhetens tjänstKulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 16 juni 2011</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2>
<p>En kommitté ska analysera förutsättningarna för radio och tv i allmänhetens tjänst och lämna förslag till de förändringar som behöver göras inför nästa tillståndsperiod som inleds den 1 januari 2014. Kommittén ska även lämna förslag till eventuella författningsändringar. Kommitténs uppdrag omfattar bl.a. frågor om</p>
<p>- utformningen av programföretagens uppdrag,</p>
<p>- samarbete och konkurrens,</p>
<p>- finansieringsformer och ekonomiska ramar,</p>
<p>- styrning, reglering och uppföljning, och</p>
<p>- distribution och digitalisering.</p>
<p>En referensgrupp med företrädare för samtliga riksdagspartier ska knytas till kommittén och hållas informerad om kommitténs arbete.</p>
<p>Uppdraget ska redovisas senast den 1 september 2012.</p>
<p>Behovet av ett underlag inför nästa tillståndsperiod</p>
<p>Sändningstillstånden för programföretagen med uppdrag i allmänhetens tjänst, dvs. Sveriges Radio AB (SR), Sveriges Television AB (SVT) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR), gäller till och med den 31 december 2013. Den 1 januari 2014 inleds alltså en ny tillståndsperiod.</p>
<p>Riksdagens beslut om riktlinjerna för radio och tv i allmänhetens tjänst för perioden 2010-2013 (prop. 2008/09:195, bet. 2009/10:KrU3, rskr. 2009/10:61) innebar bl.a. ett tydligare uppdrag för programföretagen, en fördjupning av kulturutbudet i SR och SVT, en skärpning av reglerna för direkt sponsring i SVT och en förenkling av reglerna för indirekt sponsring. Dessutom ändrades regleringen av styrelsetillsättningen i SR, SVT och UR i syfte att öka oberoendet. Riksdagens beslut innebar också en förstärkning av resurserna med hänsyn till kulturuppdraget och därefter en fortsatt årlig uppräkning med 2 procent per år under tillståndsperioden.</p>
<p>Sedan radio- och tv-monopolen avskaffades för ungefär tjugo år sedan har medielandskapet förändrats i grunden. Då stod radio och tv i allmänhetens tjänst för näst intill hela det samlade utbudet av etermedier. Försök att etablera alternativ motarbetades under lång tid. Genom en kombination av teknisk utveckling och politiska beslut öppnades emellertid mediesektorn gradvis för konkurrens. Nu är tillgången till medier avsevärt större än tidigare, bl.a. till följd av internationalisering, teknisk utveckling och fortsatta avregleringar på marknaden. Reklam- och betalkanaler inom tv-området är en självklar del av människors vardag. Utbudet är stort och fortfarande sker en kontinuerlig och snabb utveckling. SVT har en fortsatt stark ställning på tv-området och inom radioområdet är SR fortfarande en dominerande aktör. Det medför ett särskilt ansvar, inte minst eftersom bolagen finansieras med allmänna medel och har inverkan på konkurrenssituationen för andra aktörer på marknaden. Allt fler medieföretag väljer att använda sig av flera olika plattformar för att föra ut sitt innehåll. Medborgarna har i dag större möjligheter än någonsin att välja när, var och hur de vill konsumera medier och vad de vill titta eller lyssna på.</p>
<p>Det finns all anledning att anta att medielandskapet kommer att fortsätta förändras i snabb takt. Viktiga faktorer för en sådan förändring är bl.a. den tekniska utvecklingen när det gäller distribution och mottagning av medieinnehåll och en ökad konkurrens på den svenska mediemarknaden mellan såväl nationella som internationella aktörer. EU:s konkurrens- och statsstödsregler blir därmed alltmer aktuella att förhålla sig till.</p>
<p>Det behövs alltså en genomlysning av frågor kring vilken roll radio och tv i allmänhetens tjänst ska ha i framtiden och hur uppdraget bör anpassas till en ny tid och nya förutsättningar.</p>
<p>Utgångspunkter för kommitténs arbete</p>
<p>Enligt riksdagens beslut är målet för politiken på medieområdet att stödja yttrandefrihet, mångfald, massmediernas oberoende och tillgänglighet samt att motverka skadliga inslag i massmedierna (prop. 2008/09:1 utg.omr. 17, bet. 2008/09:KrU1, rskr. 2008/09:92). En mediemarknad med många fria och självständiga aktörer, tydliga spelregler och sund konkurrens ger goda förutsättningar för fri åsiktsbildning, fritt utbyte av idéer och reella möjligheter att granska makthavare. Den ovan redovisade utvecklingen på medieområdet är därför välkommen.</p>
<p>Både kommersiella och ideella aktörer är viktiga för ett brett medieutbud med olika infallsvinklar. En viktig uppgift för mediepolitiken är att skapa goda förutsättningar för dessa aktörer att etablera sig och utvecklas på mediemarknaden. För att säkerställa kvalitet och ett varierat utbud på medieområdet behövs också en stark och oberoende radio och tv i allmänhetens tjänst med ett tydligt uppdrag som ett alternativ till de kommersiella aktörerna.</p>
<p>Det medieutbud som programföretagen med uppdrag i allmänhetens tjänst tillhandahåller är angeläget även ur kulturpolitisk synvinkel. Enligt de mål för kulturpolitiken som riksdagen har beslutat ska kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet prägla samhällets utveckling (prop. 2009/10:3, bet. 2009/10:KrU5, rskr. 2009/10:145).</p>
<p>Den centrala uppgiften för programföretagen med uppdrag i allmänhetens tjänst ska fortsatt vara att erbjuda ett brett programutbud som är tillgängligt för alla, som speglar mångfalden i hela landet och som kännetecknas av god kvalitet, allsidighet och relevans oavsett genre. Programföretagens verksamhet ska präglas av opartiskhet och saklighet och företagen ska beakta mediets särskilda genomslagskraft. Programföretagen har den grundläggande uppgiften att se till hela publikens behov och intressen. De har också en särställning på mediemarknaden när det gäller programinnehåll på svenska språket. Därtill kommer att radio och tv i allmänhetens tjänst har en nyckelroll när det gäller programverksamhet för språkliga och etniska minoriteter och för att göra radio- och tv-program tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. När det gäller nationella minoriteter och personer med funktionsnedsättningar finns det också folkrättsliga åtaganden som rör medier att beakta.</p>
<p>En självklar utgångspunkt för kommitténs arbete är att radio och tv i allmänhetens tjänst även i fortsättningen ska präglas av hög självständighet och integritet. Verksamheten ska bedrivas självständigt i förhållande till såväl staten som olika ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället. Av detta följer bl.a. att programföretagen inte ska vara beroende av reklam- eller abonnemangsintäkter. I detta sammanhang är en principiellt angelägen fråga hur företagens självständighet kan bevaras och stärkas ytterligare. Enligt regeringens uppfattning säkerställs lyssnarnas och tittarnas förtroende för företagen bäst om programverksamheten i alla aspekter kännetecknas av oberoende och hög kvalitet.</p>
<p>En annan viktig utgångspunkt för kommitténs arbete är att programföretagen arbetar på uppdrag av svenska folket och att verksamheten finansieras med allmänna medel. Med uppdraget i allmänhetens tjänst följer därmed ett stort ansvar, inte minst eftersom företagen är stora aktörer på mediemarknaden med en god, stabil och långsiktig finansiering. Kommittén ska särskilt beakta EU:s konkurrens- och statsstödsregler.</p>
<p>Utredningsuppdraget</p>
<p>En kommitté ska analysera förutsättningarna för radio och tv i allmänhetens tjänst och lämna förslag till de förändringar som behöver göras inför nästa tillståndsperiod. Kommittén ska även lämna förslag till eventuella författningsändringar. Det ingår dock inte i kommitténs uppdrag att lämna förslag till grundlagsändringar. Däremot bör kommittén särskilt uppmärksamma hur föreslagna insatser och författningsändringar förhåller sig till grundlagarna, särskilt yttrandefrihetsgrundlagen. Kommittén ska också föreslå hur lång nästa tillståndsperiod ska vara och i förslaget beakta att regeringen tidigare har ansett att sex år är en väl avvägd längd på en tillståndsperiod (prop. 2008/09:195, s. 32).</p>
<p>I det följande preciseras uppdragets olika delar.</p>
<p>Ett brett och tillgängligt programutbud av hög kvalitet</p>
<p>Radio och tv i allmänhetens tjänst är en viktig del av såväl medie- som kulturpolitiken. Programföretagens verksamhet uppskattas av tittare och lyssnare och åtnjuter ett stort förtroende hos dem. Med uppdraget i allmänhetens tjänst följer ett ansvar att säkerställa att medborgarna erbjuds produktioner av hög kvalitet som ger ett mervärde i det samlade medieutbudet. Särskilt fokus bör ligga på nyheter, granskande journalistik och utrikesbevakning, kultur, film, drama och barnprogram samt samhällsdebatt, fakta och vetenskap. Publiken bör även framöver erbjudas ett brett och varierat utbud som är lätt att nå inom alla genrer. Alla program som sänds ska kunna motiveras utifrån uppdraget i allmänhetens tjänst. Det är rimligt att programföretagen på begäran kan redovisa dessa motiveringar för allmänheten.</p>
<p>En central del av uppdraget för radio och tv i allmänhetens tjänst är att möta skiftande förutsättningar och tillgodose olika intressen hos hela befolkningen samt att spegla förhållanden i hela landet. Detta handlar om en geografisk spegling av landets olika regioner, liksom att de människor som bor i olika delar av landet är olika, t.ex. i fråga om etnisk och kulturell bakgrund, kön och ålder. Programföretagen ska således ta hänsyn till dessa och andra aspekter när det gäller uppdraget att spegla hela landet.</p>
<p>Programföretagens kärnverksamhet definieras i anslagsvillkoren som att producera och sända radio- och tv-program till allmänheten. Programföretagen bedriver också kompletterande verksamhet, dvs. verksamhet som syftar till att stödja kärnverksamheten och förbättra möjligheterna för allmänheten att tillgodogöra sig denna. Med tanke på mångfalden i utbudet på mediemarknaden är uppdraget för programföretagen inte att möta varje individs samlade behov av mediekonsumtion. Uppgiften för radio och tv i allmänhetens tjänst är inte heller att vara störst hos alla tänkbara målgrupper. Det väsentliga är att publiken kan erbjudas ett högkvalitativt, varierat och tillgängligt programutbud som präglas av självständighet, opartiskhet och saklighet. När det gäller verksamhet på olika plattformar måste programföretagen beakta den digitala klyfta som av olika skäl finns och som innebär att inte alla radio- och tv-avgiftsbetalare har tillgång till all ny teknik.</p>
<p>Radio och tv i allmänhetens tjänst är en betydelsefull källa för spridning av kultur och bildning till alla i Sverige oavsett bakgrund. Programföretagen är centrala som kulturbärare och förmedlare av landets historia och kulturarv. Inför innevarande tillståndsperiod har riksdagen beslutat att SR och SVT ska fortsätta fördjupa, utveckla och vidga sitt kulturutbud (prop. 2008/09:195, bet. 2009/10:KrU3, rskr. 2009/10:61). Viktiga delar av kulturuppdraget är det nordiska programutbytet och samarbetet inom Nordvision som syftar till att värna och utveckla den nordiska kulturgemenskapen.</p>
<p>SVT ska bidra till utvecklingen av svensk filmproduktion. Företaget tar detta ansvar bl.a. genom att bidra till 2006 års filmavtal som genom förlängningsavtal gäller till och med den 31 december 2012. En särskild utredare (förhandlare) har fått i uppdrag att få till stånd en ny branschsamverkan för svensk film (Ku 2011:01). Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2011.</p>
<p>Utbildnings- och folkbildningsprogrammen är angelägna delar av programföretagens uppdrag, särskilt för UR vars samarbete med SVT kring Kunskapskanalen är av stor betydelse för utvecklingen av utbudet på nämnda områden.</p>
<p>Enligt europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk ska Sverige bl.a. göra lämpliga insatser för att radiostationer och tv-kanaler i det offentligas tjänst tillhandahåller program på de nationella minoritetsspråken. SR, SVT och UR har i uppdrag att beakta språkliga och etniska minoriteters intressen, där minoritetsspråken samiska, finska, meänkieli och romani chib intar en särställning. Även jiddisch har status som nationellt minoritetsspråk i Sverige vilket programföretagen bör ta hänsyn till. Sändningar sker också på ytterligare språk vilket ger personer som inte talar svenska, exempelvis nyanlända, möjlighet att ta del av nyheter och information på det egna språket.</p>
<p>Enligt de nuvarande sändningstillstånden för SR, SVT och UR ska företagen beakta behoven hos personer med funktionsnedsättning. Ett mål för tillståndsperioden är bl.a. att alla program på svenska i SVT:s programtjänster ska textas. Radio- och tv-lagen <a href="https://lagen.nu/2010:696">(2010:696)</a> ställer krav på ökad tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Myndigheten för radio och tv ska därför fatta beslut om vilka krav som ska ställas på de svenska kommersiella programföretag som sänder tv i marknätet eller via satellit. Ett annat arbete som kan resultera i ökad tillgänglighet till tv-sändningar är regeringsuppdraget till Institutet för språk och folkminnen att ta fram ett beredningsunderlag för att utveckla formerna för drift och samordning av en nationell språkdatabank (dnr Ku2011/860/KA). En databank av detta slag kan utgöra basen för ett automatiserat system för textning av tv-program.</p>
<p>Programföretagen redovisar årligen hur deras uppdrag i allmänhetens tjänst har fullgjorts. Granskningsnämnden för radio och tv vid Myndigheten för radio och tv har bl.a. till uppgift att granska redovisningarna för att bedöma om uppdragen har uppfyllts.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>Kommittén ska utifrån tillgänglig statistik analysera hur det samlade radio- och tv-utbudet har utvecklats de senaste decennierna och hur medborgarnas konsumtion av detta har påverkats. Kommittén ska utifrån den analysen och ovanstående utgångspunkter, samt med hänsyn till konkurrenssituationen på mediemarknaden, lämna förslag till hur programföretagens uppdrag ska utformas. I anslutning till detta ska kommittén överväga hur det breda och varierade utbudet på bästa sätt når publiken. I arbetet ingår att överväga hur SR, SVT och UR bör tillgängliggöra sitt utbud samt vilken omfattning den kompletterande verksamheten bör ha i förhållande till kärnverksamheten. Kommittén ska därvid beakta såväl publikens behov och efterfrågan samt den påverkan SR:s, SVT:s och UR:s verksamhet har på konkurrensen på mediemarknaden.</p>
<p>Kommittén ska kartlägga vad som har gjorts med anledning av riksdagens beslut om ett utvidgat kulturutbud och bedöma om företagens kulturuppdrag bör stärkas. I samband med detta ska kommittén även överväga om samarbetet på nordisk nivå behöver stärkas.</p>
<p>Kommittén ska noga följa arbetet med att få till stånd en ny branschsamverkan för svensk film i de delar som rör SVT. Vid behov ska kommittén lämna förslag på hur SVT:s uppdrag när det gäller utvecklingen av svensk filmproduktion fortsatt kan stärkas.</p>
<p>Kommittén ska ta ställning till vad som behöver göras för att utbildnings- och folkbildningsutbudet ska stärkas ytterligare och nå en bredare publik.</p>
<p>Kommittén ska bedöma om företagens uppdrag när det gäller programverksamheten för språkliga och etniska minoriteter behöver stärkas. Däri ingår att undersöka vilka ökade möjligheter ny teknik kan ge när det gäller att tillgängliggöra företagens programutbud på andra språk än svenska.</p>
<p>Kommittén ska överväga om programföretagens uppdrag att spegla hela landet bör förtydligas avseende t.ex. geografisk spridning och det faktum att människorna i Sverige är olika. I övervägandet ska betydelsen av lokal och regional närvaro för möjligheten att spegla mångfalden i olika delar av landet tas i beaktande.</p>
<p>Kommittén ska kartlägga programföretagens insatser för att förbättra utbudets tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, och ta ställning till hur tillgängligheten fortsatt kan förbättras. Syntolkning och teckenspråkstolkning ska särskilt uppmärksammas. Kommittén ska i detta sammanhang följa och ta hänsyn till det arbete som Myndigheten för radio och tv och Institutet för språk och folkminnen utför på tillgänglighetsområdet.</p>
<p>Kommittén ska, i ljuset av den analys som i övrigt görs när det gäller utbudsuppdraget, bedöma om granskningsnämndens uppdrag att granska om programföretagen uppfyller uppdraget i allmänhetens tjänst behöver förtydligas.</p>
<p>Mångfald i programproduktionen</p>
<p>Programföretagen i allmänhetens tjänst ska verka i uppdragsgivarnas, dvs. medborgarnas, intresse. Det bör i sammanhanget betonas att programföretagen agerar under särskilda förutsättningar parallellt med andra aktörer på mediemarknaden, och varken har ett kommersiellt uppdrag eller till uppgift att konkurrera med andra medieföretag. Tillgänglig statistik om medieanvändning och betalningsvilja visar att medborgarna har ett starkt intresse av utbudet på mediemarknaden i stort. Programföretagen bör med anledning av sin starka ställning bidra till en fortsatt ökning av mångfalden och valfriheten på mediemarknaden, och bör därför genom sitt arbetssätt ge goda möjligheter och utrymme för andra aktörer att verka och utvecklas på mediemarknaden.</p>
<p>Det är betydelsefullt att programföretagen fortsätter att främja mångfald i programverksamheten genom en variation i produktionsformer. Utöver den egna programproduktionen ska utläggningar på externa producenter, samarbetsprojekt och inköp av program bidra till denna variation. Därtill kommer utomståendes medverkan i den egna programproduktionen.</p>
<p>Den svenska modellen med tre separata programföretag möjliggör företagsspecifika prioriteringar vilket gynnar mångfalden på mediemarknaden. Det är samtidigt angeläget med fortsatta insatser för ökad produktivitet och effektivitet.</p>
<p>Mervärdesskattesituationen för SR, SVT och UR innebär att det kan bli billigare för företagen att utföra tjänster i egen regi än att upphandla motsvarande tjänster på marknaden. Ekonomistyrningsverket (ESV) har på regeringens uppdrag tagit fram en rapport med förslag till olika modeller för momskompensation (dnr Ku2009/971/MFI). Syftet är att förbättra förutsättningarna för konkurrensneutralitet mellan programföretagens produktion i egen regi och upphandling från externa producenter och leverantörer. Myndighetens förslag har remitterats.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>Kommittén ska kartlägga programföretagens samarbeten med andra aktörer och lämna förslag på hur mångfalden i programproduktionen kan stärkas. Kommittén ska belysa konkurrenssituationen och överväga om det behövs särskilda insatser för att säkerställa att andra aktörer på mediemarknaden har goda möjligheter att verka och utvecklas i ljuset av den starka ställning som radio och tv i allmänhetens tjänst har. Kommittén ska särskilt bedöma om det är lämpligt att utläggningarna på externa producenter regleras ytterligare. I sin analys ska kommittén bl.a. studera system för detta i andra länder, t.ex. i Storbritannien.</p>
<p>Kommittén ska utreda om samarbetet mellan SR, SVT och UR bör fördjupas i syfte att uppnå en ökad produktivitet och effektivitet och om det finns skäl att förändra bolagens roll och uppdrag i detta hänseende.</p>
<p>Kommittén ska med utgångspunkt i ESV:s rapport om modeller för momskompensation, och med beaktande av EU-rätten, lämna förslag på hur konkurrensneutraliteten kan öka när det gäller utförandet av tjänster i programföretagen. Utgångspunkten ska vara att förslaget inte ska ha några statsfinansiella konsekvenser.</p>
<p>En finansiering med tydliga ramar och högt förtroende</p>
<p>Genom utvecklingen på mediemarknaden har medborgarnas valmöjligheter ökat dramatiskt, samtidigt som hushållens kostnader för mediekonsumtionen har stigit kraftigt. Enligt mätningar av Institutet för reklam- och mediestatistik lägger ett genomsnittligt hushåll i dag drygt 13 000 kronor per år på sin mediekonsumtion. Programföretagen har därför, tillsammans med regering och riksdag, ett gemensamt ansvar att hushålla med allmänna medel och säkerställa att radio- och tv-avgiftsmedlen används på ett önskvärt sätt. Det måste finnas tydliga ekonomiska ramar för programföretagens verksamhet.</p>
<p>Det är även viktigt att uppbörden sker genom ett rättvist och resurseffektivt system som både garanterar verksamhetens självständighet och åtnjuter legitimitet och medborgarnas förtroende. I debatten har några alternativ till att bibehålla dagens avgiftssystem nämnts, bl.a. en teknikneutral hushållsavgift som inte är kopplad till tv-innehav, en individuell avgift som krävs in via skattesystemet och en renodlad anslagsfinansiering via statsbudgeten.</p>
<p>Enligt nuvarande system är den som innehar en tv-mottagare skyldig att betala radio- och tv-avgift. Tv-mottagare definieras i lagen <a href="https://lagen.nu/1989:41">(1989:41)</a> om finansiering av radio och TV i allmänhetens tjänst (radio- och tv-avgiftslagen) som en sådan teknisk utrustning som är avsedd att ta emot utsändning eller vidaresändning av tv-program, även om utrustningen också kan användas för annat ändamål. Den snabba tekniska utvecklingen inom området elektronisk kommunikation kan leda till att antalet terminaler som omfattas av lagens definition ökar. Det gäller framför allt mobiltelefoner och andra mindre terminaler som pekplattor.</p>
<p>Programverksamheten ska även i fortsättningen vara fri från reklam. I takt med att utbudet från kommersiella medieföretag ökar blir det allt viktigare att radio och tv i allmänhetens tjänst kan erbjuda tv-tittarna och radiolyssnarna ett alternativ som är oberoende av kommersiella och andra intressen.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>Kommittén ska mot bakgrund av den snabba utveckling som har skett när det gäller tekniker för mottagning av medieinnehåll pröva och redovisa konsekvenserna av olika alternativ för finansieringen av radio och tv i allmänhetens tjänst, hur uppbörden bör ske och vem som bör ansvara för denna. Kommittén ska lämna förslag till en uppbördsmodell som - med bevarad hög legitimitet hos medborgarna och största möjliga oberoende och frihet från politisk styrning för programföretagen - ger en trygg, förutsägbar och stabil finansiering.</p>
<p>Kommittén ska, om det är relevant i förhållande till bedömningarna om olika uppbördsformer, analysera hur begreppet tv-mottagare bör definieras i framtiden och - om det är motiverat - föreslå nödvändiga författningsändringar. I arbetet ingår att bedöma om mobiltelefoner och andra mindre terminaler ska undantas från avgiftsplikten.</p>
<p>Kommittén ska ta ställning till hur de ekonomiska ramarna för programföretagens verksamhet ska se ut under kommande tillståndsperiod. I samband med detta ska kommittén kartlägga den sidoverksamhet som finansieras på annat sätt än genom radio- och tv-avgiften och lämna förslag på hur den kan regleras tydligare. Det gäller t.ex. SVT:s sändningar över satellit (SVT World), försäljning av program och andra tillgångar samt uthyrning av lokaler och personal.</p>
<p>Kommittén ska lämna förslag på hur oberoendet från kommersiella aktörer kan stärkas ytterligare, t.ex. genom en ökad öppenhet och tydlighet avseende sponsring, produktplaceringar och andra kommersiella samarbeten. Däri ingår att utvärdera de nya regler för indirekt sponsring som infördes 2010. Kommittén ska i detta arbete överväga eventuella förändringar, samtidigt som programföretagen även i fortsättningen ska kunna tillhandahålla ett brett utbud, vilket även inkluderar större evenemang inom sport, kultur och underhållning.</p>
<p>Styrning, reglering och uppföljning</p>
<p>Den grundläggande lagstiftningen för svensk radio och tv finns i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) som bl.a. bygger på principer om etableringsfrihet och förbud mot censur. En inskränkning i etableringsfriheten gäller dock sändningar av radio- och tv-program som sker på annat sätt än genom tråd, bl.a. marknätssändningar, eftersom radiofrekvenser är en begränsad naturresurs. Av YGL följer därför att rätten att sända i etern får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för användningen. Regler för tillståndsgivningen finns i radio- och tv-lagen <a href="https://lagen.nu/2010:696">(2010:696)</a>. Tillstånd för radio och tv i allmänhetens tjänst beslutas av regeringen för en viss tid.</p>
<p>I enlighet med detta har SR, SVT och UR sändningstillstånd som beslutats av regeringen och som gäller företagens sändningar i marknätet. Sändningstillstånden innehåller bl.a. en bestämmelse om att minst 99,8 procent av den fast bosatta befolkningen ska kunna ta emot marknätssändningar. Samtidigt använder programföretagen andra distributionssätt för tv som stora delar av befolkningen utnyttjar. Enligt Radio- och TV-verkets och Konkurrensverkets rapport Från TV till rörlig bild använde 46 procent av hushållen kabel-tv, 35 procent marksänd tv, 20 procent satellitsänd tv och 7 procent IP-tv under 2009. Traditionella tråd- och satellitsändningar och framför allt sändningar via exempelvis mobilnät, ofta via internet, kommer med stor sannolikhet att fortsätta öka i betydelse de närmaste åren, men de omfattas formellt sett inte av sändningstillstånden. Ett arbete pågår i Regeringskansliet med att undersöka om täckningskravet för tv-sändningarna i marknätet fortfarande är relevant.</p>
<p>Av programföretagens anslagsvillkor, som är kopplade till medelstilldelningen och årligen beslutas av regeringen, framgår att deras kärnverksamhet är att producera och sända radio- och tv-program till allmänheten. Programföretagen bedriver också kompletterande verksamhet, dvs. verksamhet som syftar till att stödja kärnverksamheten och förbättra möjligheterna för allmänheten att tillgodogöra sig denna. Stora delar av programföretagens verksamhet på internet utgör kompletterande verksamhet, och inte heller denna verksamhet regleras av sändningstillstånden.</p>
<p>I anslagsvillkoren finns också villkor relaterade till programföretagens ekonomi, organisation, redovisning m.m. Medborgarna har rätt till en god insyn i hur medlen för finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst används. Programföretagen har därför ett ansvar för att öppet redovisa sin verksamhet. Uppdraget i allmänhetens tjänst ställer särskilda krav på att en oberoende granskning av verksamheten kan göras. Det gäller framför allt användningen av medel för finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst, men det är också angeläget att det finns en öppenhet när det gäller annan finansiering och olika former av samarbete med andra aktörer.</p>
<p>SR, SVT och UR ägs av Förvaltningsstiftelsen för Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB (Förvaltningsstiftelsen). Förvaltningsstiftelsens uppgift är att främja programföretagens självständighet genom att äga och förvalta aktier i företagen samt utöva de befogenheter som är förknippade med detta. Stiftelsens styrelse består av en ordförande och ytterligare tolv ledamöter som utses av regeringen. Sedan 2010 utser Förvaltningsstiftelsen ordförande och samtliga valda ledamöter i programföretagens styrelser (prop. 2008/09:195, bet. 2009/10:KrU3, rskr. 2009/10:61). Tidigare utsågs ordförande och en suppleant i vardera styrelse av regeringen. Syftet med ändringen var att främja programföretagens självständighet och integritet i förhållande till regeringen och att öka kompetensen i företagens styrelser.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>Kommittén ska se över styrningen av radio och tv i allmänhetens tjänst och lämna förslag på hur verksamhetens öppenhet, oberoende och integritet kan stärkas. Däri ingår att analysera vilken roll programföretagens verksamhet på olika plattformar har i uppdraget i allmänhetens tjänst och utreda hur den ska regleras, bl.a. med beaktande av konkurrenssituationen på mediemarknaden. I samband med detta ska kommittén bedöma om den nuvarande regleringsformen i sändningstillstånden och anslagsvillkoren är ändamålsenlig eller om den bör omformas. I analysen ska frågor kring Förvaltningsstiftelsens roll och arbetssätt, t.ex. när det gäller ägarstyrning, och tillsättning av ledamöter i stiftelsens styrelse bedömas. Om det är motiverat ska kommittén föreslå förändringar.</p>
<p>Kommittén ska analysera och föreslå hur öppenheten kan ökas när det gäller redovisning av programföretagens ekonomi och resultat samt om, och i så fall hur, möjligheterna till uppföljning kan förstärkas utan att det innebär ett minskat oberoende i förhållande till staten. I arbetet ingår att lämna förslag på hur öppenheten kan öka när det gäller redovisning av intäkter vid sidan av allmänna medel och samarbeten med andra aktörer.</p>
<p>Radiodistribution och digitalisering</p>
<p>Regeringen har tidigare, bl.a. i beslut som fattades i oktober 2010 om kompletterande tillstånd för SR och UR att sända digital ljudradio (dnr Ku2010/1721/MFI), gjort bedömningen att FM-nätet kommer att vara i drift under lång tid, men att dess begränsade utvecklingsmöjligheter innebär att det är nödvändigt för radiobranschen att dra nytta av teknikutvecklingen och att använda nya distributionsformer. Vidare har regeringen bedömt att en utveckling av marksänd digital ljudradio bör vara marknadsdriven och förutsätter en samverkan mellan SR och den kommersiella radion.</p>
<p>I programföretagens arkiv finns ett rikt kulturarv bestående av radio- och tv-program från flera decennier som i huvudsak har producerats med medel från radio- och tv-avgiften. Det är önskvärt att detta material i större utsträckning kan göras tillgängligt för allmänheten. Den 1 april 2011 infördes en ny avtalslicensbestämmelse i lagen <a href="https://lagen.nu/1960:729">(1960:729)</a> om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Bestämmelsen gör det lättare att få till stånd heltäckande avtal om återutnyttjande av material i radio- och tv-företagens arkiv som sänts ut före den 1 juli 2005.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>Kommittén ska ta ställning till en eventuell övergång från FM till digitalradio. I detta ingår att bedöma och lämna förslag om när och hur en sådan övergång i så fall ska genomföras och hur den ska finansieras, samt att bedöma om SR:s roll i digitaliseringen av radiomediet behöver tydliggöras. Bedömningarna ska ha ett lyssnarperspektiv. Dessutom ska kommittén beakta att SR har ett ansvar för att upprätthålla en hög säkerhet för sin distribution. Kommittén ska följa det arbete som Myndigheten för radio och tv utför när det gäller tillståndsgivning för digital kommersiell radio.</p>
<p>Kommittén ska bedöma om, och i så fall hur, ansvaret när det gäller digitalisering och tillgängliggörande av programföretagens arkiv behöver tydliggöras. I arbetet ingår bl.a. att kartlägga kostnader och möjliga sätt att finansiera eller göra prioriteringar som säkerställer tillgång till arkiven för allmänheten.</p>
<h2 id="redovisning">Samråd och redovisning av uppdraget</h2>
<p>Det finns många aktörer som bedriver forskning och publicerar statistik med anknytning till radio och tv i allmänhetens tjänst, t.ex. när det gäller medieutbud och medieanvändning. Kommittén ska därför så långt det är möjligt använda befintligt material i sin faktainsamling. Kommittén ska ha en internationell utblick, särskilt gentemot Norden och norra Europa. Kommittén ska beakta EU:s regelverk, t.ex. konkurrens- och statsstödsreglerna, liksom folkrättsliga åtaganden på relevanta områden.</p>
<p>Kommittén ska under arbetets gång samråda med SR, SVT och UR samt med Myndigheten för radio och tv, Post- och telestyrelsen, Konkurrensverket, Teracom AB och andra relevanta aktörer på medieområdet. Samråd ska också ske med företrädare för de nationella minoriteterna och personer med funktionsnedsättning. En referensgrupp med företrädare för samtliga riksdagspartier ska knytas till kommittén och hållas informerad om kommitténs arbete.</p>
<p>Uppdraget ska redovisas senast den 1 september 2012.</p>
<p> (Kulturdepartementet)</p>
<p></p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2011:22/2011-03-24T12:00:00+01:002011-03-24T12:00:00+01:002011:22 Nationell samordning för att motverka brottslighet i samband med idrottsarrangemangKulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 24 mars 2011</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2>
<p>En särskild utredare ska - i egenskap av nationell samordnare -löpande lämna förslag till hur brottslighet i samband med idrottsarrangemang kan motverkas. Utredaren ska också medverka till en förbättrad samverkan mellan berörda myndigheter och organisationer på central, regional och lokal nivå. Arbetet ska bland annat baseras på erfarenheter från utarbetandet av den strategi mot våld inom fotboll och ishockey som tagits fram under ledning av landshövdingen i Stockholms län.</p>
<p>Utredaren ska bl.a.</p>
<p>- med utgångspunkt i befintlig lagstiftning medverka till att ansvarsfördelningen mellan berörda parter klarläggs och att samverkan och uppföljning av de insatser som görs nationellt, regionalt och lokalt förbättras,</p>
<p>- verka för en likformig modell för informationsutbyte,</p>
<p>- analysera - och vid behov lämna förslag till - vad som krävs för att idrottsarrangemang ska kunna genomföras på ett tryggt och trivsamt sätt och vad bruket av alkohol, narkotika och dopningsmedel har för betydelse för brottslighet i samband med idrottsarrangemang,</p>
<p>- göra en bedömning av den idrottsrelaterade brottslighetens omfattning, orsaker och struktur, och</p>
<p>- ta initiativ till och medverka vid möten där brottsförebyggande insatser i samband med idrottsarrangemang tas upp för att informera om det pågående arbetet.</p>
<p>Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2013.</p>
<p>Insatser för att motverka brottslighet i samband med idrottsarrangemang</p>
<p>För att förstärka skyddet mot brottslighet inne på och utanför idrottsarenor infördes den 1 juli 2005 lagen <a href="https://lagen.nu/2005:321">(2005:321)</a> om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang (tillträdesförbudslagen). Enligt lagen kan en person förbjudas att få tillträde till och vistas på inhägnad plats huvudsakligen avsedd för idrottsutövning när idrottsarrangemang anordnas på platsen av en idrottsorganisation (tillträdesförbud). En förutsättning för att ett sådant förbud ska få meddelas är att det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att personen kommer att begå brott under idrottsarrangemanget och brottet är ägnat att störa ordningen eller säkerheten där. Den som bryter mot ett tillträdesförbud döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Tillträdesförbud beslutas av allmän åklagare.</p>
<p>Enligt lagens ursprungliga utformning fick en fråga om tillträdesförbud tas upp enbart på ansökan av den idrottsorganisation som anordnar det eller de idrottsarrangemang som förbudet avses skydda eller av specialidrottsförbundet inom Sveriges Riksidrottsförbund för den aktuella idrottsverksamheten.</p>
<p>Den 1 april 2009 gjordes en ändring i tillträdesförbudslagen som innebär att även polismyndighet har rätt att ta initiativ till en fråga om tillträdesförbud. Vidare har åklagare getts möjlighet att meddela interimistiska (tillfälliga) tillträdesförbud i avvaktan på att ett ärende om tillträdesförbud slutligt avgörs. Härigenom kan den som befaras begå ordnings- eller säkerhetsstörande brott under ett idrottsarrangemang omedelbart meddelas ett tillträdesförbud. Ett interimistiskt tillträdesförbud får gälla i högst fyra veckor.</p>
<p>Samtidigt infördes i ordningslagen <a href="https://lagen.nu/1993:1617">(1993:1617)</a> straffsanktionerade förbud mot att inneha eller använda pyrotekniska varor, att obehörigen beträda en spelplan och att kasta in föremål på en spelplan.</p>
<p>Trots den skärpta lagstiftningen begås alltjämt brott i samband med idrottsarrangemang, främst inom fotboll och ishockey. Det kan röra sig om slagsmål inne på arenan, ordningsstörningar runt arenan eller skadegörelse på transportmedel, närliggande restauranger och butiker. Idrottsrelaterad brottslighet sker också vid andra tidpunkter och på andra platser än i anslutning till själva idrottsarrangemangen. Bruk av alkohol, narkotika och dopningsmedel är en bidragande orsak till att t.ex. oplanerat våld kan uppstå. Till detta kommer de hot som riktas mot t.ex. spelare, domare och andra funktionärer samt representanter för klubbarna (t.ex. styrelseledamöter). Berörda myndigheter och organisationer samverkar därför i dag centralt, regionalt och lokalt i olika arbetsgrupper och har även bjudits in till möten i Regeringskansliet för att gemensamt diskutera vilka insatser som görs och bör göras för att motverka brottslighet i samband med idrottsarrangemang.</p>
<p>Brottsförebyggande rådet (Brå) har haft regeringens uppdrag att presentera en kunskapssammanställning om framgångsrika strategier och metoder nationellt och internationellt för att minska förekomsten av ordningsstörningar i samband med idrott. I uppdraget ingick även att föreslå insatser som kan förbättra samordningen mellan de olika aktörerna på alla nivåer. Brå har i sin rapport Strategier mot fotbollsrelaterade ordningsstörningar - En kunskapssammanställning <a href="https://lagen.nu/2008:20">(2008:20)</a> bland annat föreslagit att regeringen utser en huvudman som utreder och skapar en nationell åtgärdsplan mot fotbollsrelaterade ordningsstörningar och som verkar för att planen genomförs.</p>
<p>Under ledning av landshövdingen i Stockholms län har myndigheter och ett stort antal organisationer i stockholmsregionen enats om en strategi mot våld i samband med fotboll och ishockey. Strategin innehåller ett gemensamt mål för arbetet och konkreta åtgärder som berörda parter är beredda att ansvara för. En exekutivkommitté som utsetts av parterna har i uppdrag att ansvara för att denna överenskommelse följs. Konferenser och seminarier har också anordnats i andra delar av landet.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen har i Samverkansrådet mot idrottsrelaterad brottslighet lett ett arbete med en gemensam utvärdering av hur tillträdesförbudslagen har tillämpats efter det att vissa förändringar gjordes i lagen den 1 april 2009. Utvärderingen - som redovisades i april 2010 - visar på vissa brister när det gäller tillämpningen av lagen.</p>
<p>Uppdraget att skapa en nationell samordning</p>
<p>Utgångspunkter</p>
<p>En särskild utredare ska - i egenskap av nationell samordnare - löpande lämna förslag till hur brottslighet i samband med idrottsarrangemang kan motverkas. En utgångspunkt ska vara att tillträdesförbudslagen eller anknytande bestämmelser inte ska förändras. Utredaren ska också medverka till en förbättrad samverkan mellan berörda myndigheter och organisationer på central, regional och lokal nivå. Arbetet ska bland annat baseras på erfarenheter från utarbetandet av den strategi mot våld inom fotboll och ishockey som tagits fram under ledning av landshövdingen i Stockholms län. Även det utvecklingsarbete som skett inom andra regioner ska tas tillvara. Rikspolisstyrelsens inriktningsarbete mot idrottsrelaterad brottslighet ska också beaktas.</p>
<p>En generell utgångspunkt för en nationell samordnare är att myndigheter och idrottens organisationer är fria och självständiga. Utredaren ska inte ta över det ansvar som berörda myndigheter och organisationer har i dag.</p>
<p>Var går gränsen mellan olika aktörers ansvarsområden?</p>
<p>Vid brottslighet i anslutning till idrottsarrangemang finns det ibland brister i samverkan mellan olika aktörer. Det kan vara fråga om vem som anmäler ett brott eller vilken information som behöver förmedlas inför en match.</p>
<p>Utredaren ska med utgångspunkt i befintlig lagstiftning medverka till att ansvarsfördelningen mellan berörda parter klarläggs och att samverkan och uppföljning av de insatser som görs nationellt, regionalt och lokalt förbättras. Utredaren ska vid behov lämna förslag till insatser som kan bidra till att minska brottsligheten i samband med idrottsarrangemang.</p>
<p>Hur bör informationsutbytet mellan berörda aktörer utformas?</p>
<p>I samband med idrottsarrangemang främst inom de stora lagidrotterna reser ett stort antal supportrar från hemorten till den plats där matchen spelas. Arrangören och polisen kan därför behöva information om antalet tillresande som beräknas besöka arrangemanget och på vilket sätt de förväntas resa för att kunna underlätta inpasseringen till arenan och hålla isär supportergrupper.</p>
<p>Utredaren ska klarlägga hur informationsutbytet sker i dag mellan idrottsarrangörer och polisen inför idrottsarrangemang och verka för en likformig modell för informationsutbyte. Utredaren ska också föreslå hur transportföretag som anlitas för transport av supportrar före och efter en match involveras i den gemensamma planeringen.</p>
<p>Trygghet och trivsel på arenorna</p>
<p>Ett minskat publikunderlag vid matcher i de högsta divisionerna inom fotboll och ishockey anses till viss del bero på olämpligt beteende hos vissa supportrar och även på otrivsamma yttre miljöer.</p>
<p>Utredaren ska analysera och vid behov lämna förslag till vad som krävs för att idrottsarrangemang ska kunna genomföras på ett tryggt och trivsamt sätt. Arrangörer av idrott ska uppmuntras att utforma sina arrangemang så att trygghet och service sätts i centrum gärna i samverkan med supporterföreningar. Utredaren ska analysera vad bruket av alkohol, narkotika och dopningsmedel har för betydelse för brottslighet i samband med idrottsarrangemang. Arrangörerna ska även uppmärksammas på betydelsen av en drog- och alkoholfri miljö genom en ansvarsfull alkoholservering och efterlevnad av marknadsföringsbestämmelserna.</p>
<p>Behov av forskning och ökad kunskap</p>
<p>Brottslighet i samband med idrottsarrangemang har ändrat karaktär under senare år. I takt med att säkerhetsarbetet inne på arenorna förbättrats har problem i stället uppstått på andra platser och vid andra tidpunkter.</p>
<p>Utredaren ska göra en bedömning av den idrottsrelaterade brottslighetens omfattning, orsaker och struktur. Bland annat ska utredaren göra en bedömning av vilka skador (t.ex. fysiska, ekonomiska och idrottsmässiga) brottslighet i samband med idrottsarrangemang orsakar och skadornas omfattning.</p>
<p>Sprida kunskap om goda exempel</p>
<p>Flertalet problem i samband med stora idrottsarrangemang, främst tävlingsmatcher i fotboll och ishockey, uppstår i storstadsregionerna. Det innebär att en kompetens om förebyggande åtgärder m.m. har byggts upp i storstäderna och att denna kompetens saknas på mindre orter.</p>
<p>Utredaren ska ta initiativ till och medverka vid möten där brottsförebyggande insatser i samband med idrottsarrangemang tas upp för att informera om det pågående arbetet. Goda exempel på framgångsrika projekt och metoder runt om i landet ska tas till vara och förmedlas vidare.</p>
<p>Internationell samverkan</p>
<p>Utredaren ska medverka till att samverkan sker i linje med Europeiska konventionen (CETS No:120) av den 19 augusti 1985 om läktarvåld och olämpligt uppträdande vid idrottsevenemang och särskilt vid fotbollsmatcher. Utredaren ska också analysera hur det brottsförebyggande arbetet i samband med idrottsarrangemang är organiserat och utformat i övriga nordiska länder.</p>
<p>Konsekvensbeskrivningar</p>
<p>De ekonomiska konsekvenserna av lämnade förslag ska analyseras och förslag på finansiering ska lämnas om kostnadsökningar blir aktuella. Om förslagen berör statsbudgeten ska finansiering föreslås inom berörda utgiftsområden. Kostnadsredovisningen ska vara uppdelad på de delar som utredaren bedömer ska ingå i en effektiv brottsförebyggande verksamhet i samband med idrottsarrangemang, exempelvis forskning, information och utbildning.</p>
<p>En bedömning ska göras om krav på mer generaliserande metoder och rutiner kan bli en belastning för mindre föreningar och distrikt samt hur de påverkar olika idrotter.</p>
<h2 id="redovisning">Samråd och redovisning av uppdraget</h2>
<p>Utredaren ska samråda med idrottens centrala organisationer och lokala föreningar, supporterorganisationer, kommuner, polis, Åklagarmyndigheten, Brottsförebyggande rådet, privata arenaägare, transportföretag och andra berörda aktörer. Särskild samverkan ska ske med den exekutivkommitté mot våld och brott i samband med fotboll och ishockey som leds av landshövdingen i Stockholms län och med Samverkansrådet mot idrottsrelaterad brottslighet vid Rikspolisstyrelsen. När det gäller frågor om behandling av personuppgifter ska utredaren samråda med Datainspektionen och när det gäller alkoholservering och tillsyn enligt alkohollagen ska utredaren samråda med länsstyrelserna.</p>
<p>Utredaren ska fortlöpande informera Regeringskansliet om arbetet och lämna förslag till hur brottslighet i samband med idrottsarrangemang kan motverkas.</p>
<p>Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 mars 2013.</p>
<p> (Kulturdepartementet)</p>
<p></p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2011:24/2011-03-24T12:00:00+01:002011-03-24T12:00:00+01:002011:24 Litteraturens ställningKulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 24 mars 2011</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2>
<p>En kommitté ska analysera litteraturens ställning i dag och identifiera utvecklingstendenser som förväntas kunna påverka litteraturområdet framöver. Kommittén ska analysera</p>
<p>- litteraturens ställning i skolan,</p>
<p>- läsfrämjande insatser,</p>
<p>- de litterära upphovsmännens villkor,</p>
<p>- bokmarknaden,</p>
<p>- tidskriftsmarknaden, och</p>
<p>- det internationella utbytet på litteraturområdet.</p>
<p>Kommittén ska lämna förslag på hur litteraturens ställning kan stärkas samt bl.a. bedöma och föreslå vilka statliga insatser som bör göras för att möta de utmaningar som teknikutvecklingen för med sig. En målsättning med förslagen ska vara att de leder till ett ökat läsande och ett rikt utbud av kvalitetslitteratur.</p>
<p>Uppdraget ska redovisas senast den 1 september 2012.</p>
<p>Förändringar på litteraturområdet</p>
<p>Sedan den senaste breda översynen av litteraturområdet i mitten av 1990-talet har det skett stora förändringar, både vad gäller läsvanor och utgivningen av böcker och tidskrifter. Dessa förändringar är bl.a. en följd av en snabb teknisk utveckling och nya sätt att köpa och distribuera litteratur som påverkat alla delar av det litterära systemet, allt från produktion och distribution till litteraturkritik och läsande. Undersökningar visar också att det finns tendenser till en negativ utveckling under de senaste åren vad gäller läsförståelse, läsning och intresse för litteratur bland barn och unga.</p>
<p>Regeringen aviserade i budgetpropositionen för 2011 (prop. 2010/11:1, utg.omr. 17) mot denna bakgrund att en litteraturutredning skulle tillsättas för att bl.a. kartlägga villkoren för kvalitetslitteraturen och hur den når ut till publiken samt för att se över hur de läsfrämjande insatserna kan utvecklas. Regeringen bedömde också att 3 miljoner kronor per år ska avsättas under perioden 2012?2014 för insatser som syftar till att stärka bokens ställning och mångfalden på bokmarknaden, t.ex. vad gäller kvalitetslitteratur i översättning från andra språk, samt för att stödja insatser för fristadsförfattare.</p>
<p>Från slutet av 1960-talet fram till mitten av 1980-talet har litteraturområdet behandlats i ett flertal statliga utredningar. Det gemensamma uppdraget för dessa utredningar var att hitta former för hur en bokutgivning präglad av mångfald och kvalitet skulle främjas samt hur tillgängligheten i hela landet skulle förbättras. Den senaste breda översynen av litteraturområdet presenterades i betänkandet Boken i tiden (SOU 1997:141). Utredningen behandlade ett flertal områden, bl.a. läsningen, författarnas villkor, förlagsbranschen, handeln med böcker, biblioteken, litteraturen i förskolan och skolan, kulturtidskrifterna samt de statliga stödordningarna på litteraturområdet. Utredningen ledde bl.a. till att det infördes ett stöd för distribution till folkbiblioteken av titlar som fått litteraturstöd.</p>
<p>Den 1 januari 2002 sänktes mervärdesskatten på omsättning av böcker, tidskrifter m.m. från 25 procent till 6 procent. Förändringen skedde bl.a. mot bakgrund av uppgifter om minskat läsande i befolkningen. För att följa upp att den sänkta mervärdesskatten fått genomslag i det pris som konsumenterna betalade tillsattes en kommitté med uppdrag att följa och granska prisutvecklingen på böcker, tidskrifter m.m. Bokpriskommissionen lämnade 2005 sin slutrapport (SOU 2005:12).</p>
<p>Litteraturfrågorna behandlades även av den senaste kulturutredningen. I betänkandet Kulturpolitikens arkitektur (SOU 2009:16, kap. 17) föreslogs bl.a. att litteraturstödet skulle göras om till ett allmänt stöd för kulturpolitiska insatser inom hela litteratur- och biblioteksområdet. Det nya stödet skulle fördelas av en särskild myndighet för konstarterna som skulle skapas genom en sammanslagning av Sveriges författarfond, Konstnärsnämnden och delar av Statens kulturråd.</p>
<p>I propositionen Tid för kultur (prop. 2009/10:3) föreslog regeringen bl.a. att de detaljerade bidragsförordningarna på litteratur- och tidskriftsområdet skulle ersättas av en generell förordning. Denna förändring har genomförts genom en ny förordning som trädde i kraft den 15 augusti 2010 (SFS 2010:1058). Regeringen gjorde bedömningen att Kulturutredningens förslag om en sammanslagning av Sveriges författarfond, Konstnärsnämnden och delar av Statens kulturråd inte borde genomföras. Däremot skulle dessa myndigheter samarbeta närmare kring gemensamma uppgifter.</p>
<p>Kommitténs uppdrag</p>
<p>Mot bakgrund av de förändringar som skett bl.a. när det gäller läsvanor och teknisk utveckling ska kommittén analysera litteraturens ställning i dag och identifiera utvecklingstendenser som förväntas kunna påverka litteraturområdet framöver. Kommittén ska lämna förslag på hur litteraturens ställning kan stärkas samt bl.a. bedöma och föreslå vilka statliga insatser som bör göras för att möta de utmaningar som teknikutvecklingen för med sig. En målsättning med förslagen ska vara att de leder till ett ökat läsande och ett rikt utbud av kvalitetslitteratur.</p>
<p>Kommittén ska genomföra uppdraget genom att belysa de frågor som anges under respektive rubrik nedan. När det bedöms relevant ska kommittén göra internationella jämförelser. Om kommittén lämnar förslag som medför kostnader, ska förslag till finansiering redovisas. Kommittén ska vid analysen av bidragsordningar beakta EU:s konkurrens- och statsstödsregler. Det ingår inte i kommitténs uppdrag att föreslå förändringar som rör upphovsrätt eller mervärdesskatt.</p>
<p>I det följande preciseras uppdragets olika delar.</p>
<p>Litteraturens ställning i skolan och läsfrämjande insatser</p>
<p>Litteraturen tillhandahåller ett språk för att uttrycka mänskliga erfarenheter och värderingar som är betydelsefullt både för den enskilde och för samhället i stort. En vana vid att läsa och förstå längre sammanhängande texter av litterär eller resonerande art är en väsentlig förutsättning för att som medborgare fullt ut kunna delta i det offentliga samtalet.</p>
<p>En av skolans viktigaste uppgifter är att arbeta för att barn och unga utvecklar sitt språk, bl.a. genom att upptäcka böcker och bli goda läsare. Även det allmänna biblioteksväsendet spelar en avgörande roll för att främja läsning och intresset för litteratur. Studier pekar också på att det finns ett starkt samband mellan läsförmågan och övriga skolresultat, se t.ex. Resultatuppföljning, läskvalitet och skolutveckling (SOU 2010:97). Av dessa skäl är det viktigt att alla tidigt får möjlighet att möta litteraturen, grundlägga goda läsvanor och lära känna centrala delar av det litterära kulturarvet.</p>
<p>En av regeringens prioriteringar har under de senaste åren varit att öka läsandet och att förbättra läsförståelsen. Regeringen har bl.a. satsat på att stärka basfärdigheterna läsa-skriva-räkna inom ramen för det obligatoriska skolväsendet. Under fem år har 1,5 miljarder kronor satsats för att förbättra elevernas baskunskaper. De läsfrämjande insatser som stöds av Statens kulturråd har också fått ökade resurser. Syftet med Kulturrådets bidrag är att utveckla nya metoder för att stimulera läsning hos barn och unga. Kulturrådet fördelar även ett inköpsstöd och ett distributionsstöd. Inköpsstödet söks av kommuner för inköp av litteratur till folk- och skolbiblioteken i syfte att främja barns och ungas läsande. Distributionsstödet används för att främja att de titlar som fått litteraturstöd finns tillgängliga på biblioteken.</p>
<p>Av befintliga undersökningar (se t.ex. NORDICOM:s Mediebarometer 2009) framgår att läsandet i befolkningen som helhet varit relativt stabilt över tid även om en svag men ihållande nedgång sedan början av 1990-talet kan anas. Till viss del förefaller detta kunna förklaras av att informationsinhämtningen inom utbildning och arbetsliv i allt högre utsträckning sker via Internet snarare än genom läsning av tryckt facklitteratur. Samtidigt är skillnaderna fortsatt stora mellan olika grupper. Kvinnor läser mer än män och högutbildade mer än lågutbildade. I ett internationellt perspektiv framstår läsandet i Sverige som högt totalt sett samtidigt som det finns en växande grupp av personer som knappast läser alls.</p>
<p>Den nyligen genomförda PISA-undersökningen (PISA 2009) ger vid handen att svenska 15-åringars läsförståelse har försämrats under 2000-talet. Läsförståelsen är i dag på en genomsnittlig nivå i ett internationellt perspektiv. I alla tidigare PISA-undersökningar har svenska elever presterat över genomsnittet av OECD-länderna. Nästan en femtedel av de svenska eleverna når inte upp till basnivån i läsförståelse. Samtidigt har även andelen elever som bedöms som avancerade läsare minskat. Både pojkar och flickor har tappat, men pojkar har tappat mer och de svagpresterande pojkarna mest.</p>
<p>Tidigare undersökningar (se PIRLS-studien från 2006) pekar också mot att det hade skett en tillbakagång i läsförmåga bland yngre barn. Andelen starka och mycket starka läsare hade minskat enligt dessa undersökningar. Färre elever klarade mer avancerade läsuppgifter. Det var också färre elever som hade en mycket positiv attityd till läsning och som ofta läste längre texter och böcker på fritiden för att det var roligt. Det var också färre elever som hade föräldrar som läste ofta och för nöjes skull.</p>
<p>En annan sida av utvecklingen är att folkbibliotekens utlåning av litteratur har minskat de senaste åren, även om minskningen avtagit. Av statistik som samlas in av Statens kulturråd (Kulturen i siffror 2009:2) framgår att antalet boklån på biblioteken minskat under det senaste decenniet, både i absoluta tal och per capita. Även bibliotekens bestånd av böcker har minskat under samma period. Andelen lån av allmän skönlitteratur har minskat till förmån för facklitteratur samt barn- och ungdomsböcker.</p>
<p>Väsentligt att notera är även skolornas bibliotek som en resurs för att främja läsandet och öka tillgången på olika slags böcker. Skolbiblioteken kan dels inspirera till ett ökat läsande, dels ha en pedagogisk funktion i undervisningen. Kulturrådets undersökning om skolbibliotek (Kulturen i siffror 2009:1) visar att endast två tredjedelar av skolenheterna hade någon form av skolbibliotek. I den nya skollagen <a href="https://lagen.nu/2010:800">(2010:800)</a> som börjar tillämpas från och med den 1 juli 2011 stadgas att eleverna ska ha tillgång till skolbibliotek.</p>
<p>Mot bakgrund av den utveckling som beskrivits ovan är det motiverat att se över hur insatserna för att öka läsandet och intresset för litteratur kan vidareutvecklas. Det behövs också en mer samlad bild av hur läsandet ser ut i olika grupper och hur nya läsvanor speglas i befintlig statistik.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>Kommittén ska utifrån tillgänglig statistik analysera hur läsandet och intresset för läsning har utvecklats i olika befolkningsgrupper över tid. Kommittén ska även belysa om den befintliga statistiken bygger på lämpliga variabler för att beskriva läsvanor i ett föränderligt medielandskap.</p>
<p>Kommittén ska analysera och föreslå hur litteraturens ställning kan stärkas i förskolan, förskoleklassen, grundskolan och gymnasieskolan. Som en del av analysen ska kommittén bl.a. bedöma om det behövs särskilda insatser för fortbildning och för att utveckla lärande exempel på textval och boksamtal, dvs. mer systematiska samtal om litteratur. Kommittén ska redovisa hur de föreslagna insatserna kan varieras och anpassas efter behov i olika åldersgrupper samt analysera och föreslå åtgärder som kan öka intresset för litteratur hos särskilt lässvaga grupper.</p>
<p>Kommittén ska analysera det allmänna biblioteksväsendets roll för att främja läsning och för spridning av kvalitetslitteratur i ett föränderligt medielandskap. Kommittén ska pröva om utvecklingen motiverar förändringar i de statliga stöden till bibliotekssektorn, t.ex. vad gäller medieförsörjning. Kommittén ska även kartlägga och redovisa hur samverkan mellan skol-/folkbiblioteken och pedagogerna kan stärkas när det gäller att använda litteratur i undervisningen, samt pröva om det finns behov av att stärka skolbibliotekets ställning och föreslå relevanta insatser.</p>
<p>Vidare ska kommittén föreslå hur olika läsfrämjande insatser utanför skolväsendet, bl.a. de som genomförs med stöd av Statens kulturråd, ska få större genomslag och komma hela landet till del. Kommittén ska särskilt uppmärksamma insatser som tar tillvara de litterära upphovsmännens kunskap och engagemang i arbetet för att öka intresset för läsning, eget skrivande och litteratur samt lämna förslag på hur sådant arbete kan vidareutvecklas.</p>
<p>Villkoren för de litterära upphovsmännen</p>
<p>Att författare och andra litterära upphovsmän ges bra förutsättningar för skapande verksamhet är avgörande för litteraturens utveckling i landet. Den konstnärliga friheten ska värnas, konstnärligt förnyelse- och utvecklingsarbete stödjas och kulturskaparnas ekonomiska, upphovsrättsliga och sociala villkor beaktas.</p>
<p>Inom kulturområdet finns bidrag och offentligrättsliga ersättningar som är särskilt riktade till de litterära upphovsmännen. Sveriges författarfond förmedlar den statliga biblioteksersättningen som lämnas till upphovsmän till litterära verk för användning av deras verk genom de svenska folk- och skolbiblioteken. Biblioteksersättningen betalas ut i form av författar- och översättarpenningar, som baseras på utlåningen vid biblioteken, eller i form av garanterad författarpenning.</p>
<p>Författarfonden fördelar också bl.a. långtidsstipendier och konstnärsbidrag till författare, översättare, kulturjournalister och dramatiker samt stöd för beställning av nyskriven svensk dramatik. Sedan 1985 finns en överenskommelse mellan regeringen och Sveriges författarförbund, Föreningen Svenska Tecknare och Svenska Fotografers förbund om rätt till förhandlingar om biblioteksersättningens grundbelopp.</p>
<p>Konstnärsgrupperna påverkas även av beslut och villkorsändringar inom andra samhällssektorer, t.ex. av social-, skatte- och arbetsmarknadspolitiken. Ett flertal utredningar av konstnärernas villkor har också visat på att problem och otydligheter kan uppstå i mötet mellan konstnärlig verksamhet och de generellt verkande trygghetssystemen.</p>
<p>Viktiga frågor som påverkar villkoren för författare m.fl. har behandlats i aktuella utredningar. Det gäller bl.a. Upphovsrättsutredningens delbetänkande Avtalad upphovsrätt (SOU 2010:24). Frågor om upphovsrättens utformning och de generella trygghetssystemens konstruktion är exempel på sådana villkorsfrågor som bäst behandlas i särskild ordning. Det ingår därför inte i uppdraget för denna utredning att lämna förslag i denna del. Utredningen ska i stället fokusera på det för de litterära upphovsmännen betydelsefulla område som rör bidrag och offentligrättsliga ersättningar.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>Kommittén ska utifrån tillgänglig statistik analysera hur de ekonomiska villkoren ser ut för yrkesverksamma upphovsmän på det litterära området. Kommittén ska analysera hur fördelningen av ersättningar, stipendier och bidrag till yrkesverksamma författare, översättare, kulturjournalister och dramatiker utvecklats över tid samt hur de förhåller sig till de generella trygghetssystemen. Utifrån analysen ska kommittén föreslå hur stödordningarna kan vidareutvecklas för att främja större effektivitet och transparens.</p>
<p>Vidare ska kommittén överväga om den förhandlingsordning mellan staten och upphovsmännen som tillämpas för biblioteksersättningen fortfarande är tidsenlig eller om den kan ersättas med ett annat förfarande som ger de berörda grupperna insyn i för dem viktiga processer.</p>
<p>Tillgång till kvalitetslitteratur på bokmarknaden</p>
<p>Att det finns en väl fungerande marknad för böcker med ett stort antal oberoende aktörer och en bred utgivning är angeläget ur ett kulturpolitiskt perspektiv och för att värna yttrandefriheten. En bred utgivning av både fack- och skönlitteratur är till gagn för konsumenternas valfrihet och en viktig förutsättning för det offentliga samtal som är grundläggande i det demokratiska samhället. Utgivningen av litteratur är också angelägen för det svenska språkets utveckling.</p>
<p>I syfte att främja mångfald, kvalitet och fördjupning fördelar Statens kulturråd bidrag till utgivning av litteratur. Statsbidrag till utgivning av litteratur lämnas huvudsakligen till enskilda titlar i efterhand, men får sedan 2010 även lämnas i förhand till planerad utgivning. Vidare administrerar Statens kulturråd bl.a. ett distributionsstöd som syftar till att de titlar som fått litteraturstöd ska finnas tillgängliga på landets bibliotek. Staten stöder också utgivningen av lättlästa böcker för särskilda målgrupper via Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur/Centrum för lättläst.</p>
<p>Bokbranschen har i dag att möta en teknikutveckling som innebär nya sätt att producera, distribuera och tillgodogöra sig litteratur digitalt. I produktionsledet innebär utvecklingen bl.a. att teknik blivit tillgänglig som i högre utsträckning gör det möjligt för enskilda att ge ut sina texter på egen hand. Hur detta kan komma att påverka förlagen, och det viktiga arbete som där bedrivs för kvaliteten i den slutliga produkten, är osäkert. Det kan dock ge större möjligheter för nya talanger att komma fram och medföra en demokratisering av det tryckta ordet.</p>
<p>Att litteratur i högre utsträckning kommer att distribueras och läsas i digital form framöver är tydligt. Samtidigt är försäljningssiffrorna för digitala böcker fortfarande mycket låga i Sverige. Elektronisk tillgång till litteratur innebär fördelar vad gäller tillgänglighet, men upphovsmännens och förlagens möjligheter att få betalt för böcker riskerar också att minska. Nya affärsmodeller som genererar intäkter på Internet och skydd mot illegal fildelning är viktiga framtidsfrågor för branschen.</p>
<p>Efter ett antal år med stigande försäljning - delvis som en följd av sänkt bokmoms - har försäljningstalen i bokbranschen de senaste åren stagnerat enligt tillgänglig statistik från Svenska Förläggareföreningen. Det finns också tendenser till likriktning i utbudet, med ett ökat fokus på storsäljare och minskad bredd. Översatt litteratur kan ha svårt att nå ut och från vissa språkområden översätts få titlar. Tillgänglig statistik visar att utgivningen av backlisttitlar, dvs. äldre titlar, ökar medan nyutgivningen inom flera viktiga kategorier - som svensk och översatt skönlitteratur - successivt har minskat något under det senaste decenniet.</p>
<p>Om man ser till den totala utgivningen över en längre tidsperiod framgår det dock att det totalt sett i dag ges ut fler titlar än t.ex. vid 1980-talets mitt. Även försäljningstalen är högre i dag. Den tillgängliga statistiken bör dock inte ses som uttömmande eftersom den enbart bygger på uppgifter från vissa av de svenska förlagen och det är angeläget att få belyst hur utvecklingen egentligen bör tolkas ur kulturpolitisk synvinkel.</p>
<p>Ytterligare en tendens är att försäljningen i den fysiska bokhandeln minskar, främst till förmån för Internetbokhandeln. Även bokklubbarnas försäljning har gått bakåt. Trots det står den fysiska bokhandeln fortfarande för den största andelen av bokförsäljningen. Samtidigt har utbudet i denna försäljningskanal i vissa fall smalnat av. Det kan vara till nackdel för konsumenter som föredrar den traditionella bokhandeln och mindre förlag som får svårare att nå ut med sina titlar denna väg.</p>
<p>Via Internetbokhandeln kan dock den som är intresserad i dag få tillgång till ett omfattande utbud av både svenska och utländska titlar. På samma sätt innebär Internetbokhandeln nya möjligheter att nå konsumenterna utanför de traditionella försäljningskanalerna. Det stora utbudet i näthandeln - en variant av det som ofta kallas den långa svansens ekonomi - och hur det presenteras reser samtidigt nya frågor. Till exempel om Internetbokhandeln kan fungera som en ersättning för en fysisk mötesplats när det gäller att främja läsning eller för att lyfta fram och presentera även smalare litteratur. Vidare innebär utvecklingen att särskilt mindre och medelstora förlag blir beroende av de stora bokhandlarna på ett annat sätt än de förlag som har tillgång till egna försäljningskanaler.</p>
<p>Mot bakgrund av de utvecklingstendenser som beskrivits ovan är det motiverat att se över hur bokbranschen utvecklas och hur det påverkar läsarnas möjlighet att få tillgång till kvalitetslitteratur.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>Kommittén ska analysera hur den svenska bokmarknaden har utvecklats över tid när det gäller mångfalden i utgivningen av och tillgängligheten till översatt och på svenska utgiven fack- och skönlitteratur samt litteratur på andra språk. Både produktions-, distributions- och försäljningsledet bör därvid beaktas. Särskilt avseende bör fästas vid den digitala utvecklingen och dess betydelse i respektive led. Kommittén ska bedöma om utvecklingen inneburit en minskad bredd när det gäller tillgången för konsumenterna till kvalitetslitteratur inom kulturpolitiskt relevanta genrer.</p>
<p>Vidare ska kommittén analysera hur fördelningen av det statliga stödet till utgivning och spridning av litteratur utvecklats över tid, t.ex. vad gäller antal litteraturstödda titlar, genrer och utgivande förlag. Utifrån analysen ska kommittén bedöma om det statliga stödet på ett effektivt sätt bidrar till en utgivning som präglas av mångfald, kvalitet och fördjupning. Om det är motiverat ska kommittén föreslå förändringar av de statliga stödordningarna. Förändringarna ska syfta till att uppnå effektiva, öppna och rättvisa stödsystem.</p>
<p>Mångfald, kvalitet och fördjupning i utbudet av tidskrifter</p>
<p>Sverige har ett stort utbud av tidskrifter som behandlar många olika områden. Kulturtidskrifterna är ett viktigt forum för nya skribenter och för vissa litterära uttryck som essän och det längre reportaget. I tidskrifterna fördjupas ofta frågor på ett sätt som t.ex. dagstidningarnas kultursidor inte har utrymme att göra. Samtidigt är det inte alltid som t.ex. kulturtidskrifterna når ut till läsarna i den omfattning som är önskvärd.</p>
<p>I syfte att bl.a. främja mångfald på tidskriftsmarknaden fördelar Statens kulturråd stöd för produktion av ett stort antal av landets kulturtidskrifter. De tidskrifter som får stöd ska med sitt huvudsakliga innehåll vända sig till en allmän publik med kulturdebatt i vid mening, eller huvudsakligen ge utrymme för analys och presentation inom kultur och konstarter.</p>
<p>Kulturrådet fördelar även stöd till olika insatser som kommer flera kulturtidskrifter till del. Bidrag ges bland annat till produktion av en katalog över svenska kulturtidskrifter. Stöd ges även för att utveckla marknadsföring av och nya distributionskanaler för kulturtidskrifter. I landet finns även regionala tidskriftsverkstäder som fungerar som resurs åt tidskrifterna. Verkstädernas medlemmar är kulturtidskrifterna i regionen. Kulturrådet fördelar årligen medel till verksamheterna, men de stöds även av kommuner och landsting.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>Kommittén ska analysera hur tidskriftsmarknaden har utvecklats över tid när det gäller mångfalden av behandlade ämnen och de ekonomiska villkoren för mindre utgivare av tidskrifter och för tidskrifternas medarbetare.</p>
<p>Vidare ska kommittén analysera hur fördelningen av det statliga stödet till utgivning och spridning av kulturtidskrifter har utvecklats över tid, t.ex. vad gäller antal tidskrifter som fått stöd och vilka ämnesområden som behandlas i tidskrifterna.</p>
<p>Kommittén ska bedöma om det statliga stödet på ett effektivt sätt bidrar till ett tidskriftsutbud som präglas av mångfald, kvalitet och fördjupning. Om det är motiverat ska kommittén föreslå förändringar av de statliga stödordningarna. Förändringarna ska syfta till att uppnå effektiva, öppna och rättvisa stödsystem. Kommittén ska särskilt överväga om det statliga stödet till insatser som kommer flera kulturtidskrifter till del, t.ex. tidskriftsverkstäder, är ändamålsenligt i dag eller om det bör få en ny inriktning.</p>
<p>Internationellt utbyte på litteraturområdet</p>
<p>Ett livaktigt internationellt utbyte på det litterära området är av stor betydelse för kulturklimatet i landet. Att svenska författare har goda kontakter i utlandet och att utländska författare intresserar sig för Sverige ger värdefulla impulser till det litterära samtalet. Att förlag och litterära agenter har nätverk i andra länder gör det möjligt för den svenska litteraturen att nå ut, vilket är viktigt både ur kultur- och handelspolitisk synvinkel. Det innebär också att den utländska litteraturen lättare kan komma den svenska allmänheten till del genom översättningar.</p>
<p>I syfte att främja den svenska litteraturen internationellt fördelar Statens kulturråd bl.a. bidrag för översättning av svensk litteratur och dramatik. Kulturrådet ger även bidrag till litterära evenemang i Sverige och i utlandet. Sveriges Författarfond fördelar bl.a. bidrag till enskilda författare, bokillustratörer, dramatiker och översättare för resor och internationella utbyten samt bidrag till provöversättningar. Andra insatser av stor betydelse för internationellt utbyte på området är de insatser för svenskundervisningen i utlandet som stöds av Svenska institutet.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>Kommittén ska föreslå insatser för att långsiktigt stärka den svenska litteraturens ställning i andra länder och den utländska kvalitetslitteraturens synlighet i Sverige. Kommittén ska särskilt bedöma hur den nuvarande ansvarsfördelningen mellan Statens kulturråd och Sveriges författarfond vad gäller internationellt utbyte på litteraturområdet kan förtydligas i syfte att främja större effektivitet och transparens.</p>
<h2 id="redovisning">Samråd och redovisning av uppdraget</h2>
<p>Kommittén ska samråda med Statens kulturråd, Statens skolverk, Konstnärsnämnden, Sveriges författarfond, Svenska institutet, Kungl. biblioteket, folkbildningsorganisationer och andra berörda myndigheter och institutioner. Kommittén ska också inhämta information från företrädare för bokbranschen och intresseorganisationer på litteraturområdet.</p>
<p>Kommittén ska senast den 1 november 2011 lämna förslag till fördelning av de medel som i budgetpropositionen för 2011 (prop. 2010/11:1, utg.omr. 17) avsatts för budgetåret 2012 för en satsning på litteratur och läsfrämjande. Uppdraget ska redovisas i sin helhet senast den 1 september 2012.</p>
<p> (Kulturdepartementet)</p>
<p></p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2011:17/2011-03-03T12:00:00+01:002011-03-03T12:00:00+01:002011:17 Översyn av lagstiftning och nationella mål på kulturmiljöområdetKulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 3 mars 2011</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2>
<p>En särskild utredare ska se över lagstiftningen och de nationella målen på kulturmiljöområdet. Utredaren ska bl.a.</p>
<p>- lämna sådana förslag till förändringar av lagstiftningen inom kulturmiljöområdet som ska syfta till att öka möjligheterna att leva i, bruka och utveckla kulturskyddade fastigheter och miljöer,</p>
<p>- göra en redaktionell översyn av lagen <a href="https://lagen.nu/1988:950">(1988:950)</a> om kulturminnen m.m., och</p>
<p>- lämna förslag till hur de särskilda nationella målen för arbetet med kulturmiljön kan tydliggöras och anpassas till de nya kulturpolitiska målen.</p>
<p>Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2012.</p>
<p>Bevara, använda och utveckla</p>
<p>Regeringen gör i budgetpropositionen för 2011 (prop. 2010/11:1, utg.omr. 17, s. 29) bedömningen att möjligheterna att leva i, bruka och utveckla kulturskyddade fastigheter och miljöer behöver öka. Av budgetpropositionen framgår också att en av regeringens prioriteringar under mandatperioden är kulturarv för framtiden. I detta ligger att såväl det historiska som det moderna kulturarvet ska värnas som en tillgång för både dagens och kommande generationer.</p>
<p>Den senaste större utredningen av kulturmiljöområdets lagstiftning gjordes av Kulturarvsutredningen 1994-1996. Utredningens uppdrag var att se över bestämmelserna om byggnader, kulturmiljöer, prästgårdar, kyrkstäder och ortnamn i lagen <a href="https://lagen.nu/1988:950">(1988:950)</a> om kulturminnen m.m. (kulturminneslagen). Utredningen lämnade betänkandena Kulturegendomar och kulturföremål (SOU 1995:218) och Skyddet av kulturmiljön (SOU 1996:128). Som en följd av förslagen i dessa tillsattes 2002 Kulturbebyggelseutredningen för att utreda skyddet för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och skyddet för de norrländska kyrkstäderna. Flera av förslagen i den utredningens betänkanden De norrländska kyrkstäderna (SOU 2003:81) och K-märkt (SOU 2004:94) har nyligen behandlats i en skrivelse till riksdagen (Vissa kulturmiljöfrågor, skr. 2009/10:74, bet. 2009/10:KrU8, rskr. 2009/10:201). I preciseringarna av generationsmålen inom miljömålssystemet slås det fast att miljöpolitiken bl.a. ska inriktas mot att natur- och kulturmiljön bevaras, främjas och nyttjas hållbart (prop. 2009/10:155).</p>
<p>I kulturminneslagen slås det fast att ansvaret för att skydda och vårda kulturmiljön delas av alla. I den kulturpolitiska propositionen Tid för kultur (prop. 2009/10:3) understryks att en viktig förutsättning för detta är att det är möjligt att ta del av och använda kulturarvet och kulturmiljön. Bevarande av kulturarv och kulturmiljöer kan också bidra till goda livsmiljöer och upplevelser samt skapa förutsättningar för utveckling av nya idéer och verksamheter i hela landet.</p>
<p>I den kulturpolitiska propositionen framhålls också att grunden för kulturmiljöarbetet är kunskap om kulturarvet och kulturmiljön och om de olika processer i samhället där dessa används och utvecklas. Vidare framhålls vikten av att säkra människors tillgång till kulturarvet och kulturmiljön och, i vid bemärkelse, göra dem användbara och meningsfulla.</p>
<p>I samma proposition aviserar regeringen även en översyn av de ändamål som bidraget till kulturmiljövård får användas till. Översynen resulterade i en ny förordning <a href="https://lagen.nu/2010:1121">(2010:1121)</a> om bidrag till värdefulla kulturmiljöer, som trädde i kraft den 1 januari 2011. Förordningen syftar till att de nya kulturpolitiska målen ska få genomslag i kulturmiljöarbetet. Dessutom innebär förändringarna, förutom en generell modernisering, att tillgänglighet, bättre kunskapsunderlag och ökad helhetssyn betonas ytterligare.</p>
<p>Nya kulturpolitiska mål</p>
<p>Enligt de nya kulturpolitiska mål som antagits av riksdagen (prop. 2009/10:3, bet. 2009/10:KrU5, rskr. 2009/10:145) ska kulturen vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling.</p>
<p>För att uppnå målen ska kulturpolitiken:</p>
<p>- främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor,</p>
<p>- främja kvalitet och konstnärlig förnyelse,</p>
<p>- främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas,</p>
<p>- främja internationellt och interkulturellt utbyte och samverkan,</p>
<p>- särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur.</p>
<p>Kopplat till de nya målen förs i nämnda proposition resonemang om kulturarvets roll och betydelse och en rad perspektiv lyfts fram som bör beaktas i detta sammanhang. Där konstateras bl.a. att kulturarvet präglas av historien och mångfalden i dagens samhälle och är lika mångfacetterat och mångbottnat som samhället självt. Det bär samhällets minnen och handlar om såväl framsteg och framgångar som misslyckanden och lidanden.</p>
<p>Synen på och tolkningen av kulturarvet förändras ständigt. I propositionen framhålls också att kulturarvet skapar perspektiv på samhället och dess utveckling och berikar människors liv. Det tillhör alla och bör ses som en kraft i samhället som bidrar till utveckling och förnyelse. Kulturarvets möjligheter tas bäst tillvara när en mångfald av aktörer, såväl enskilda människor som myndigheter, institutioner, organisationer och näringsliv, bidrar med sina perspektiv och använder kulturarvet utifrån olika utgångspunkter (prop. 2009/10:3).</p>
<p>Uppdraget att se över lagstiftning och nationella mål</p>
<p>Ökade möjligheter att leva i, bruka och utveckla kulturskyddade fastigheter och miljöer</p>
<p>Kulturmiljön är ett resultat av mänskligt ägande och brukande av fastigheter, odlingslandskap, miljöer och kulturföremål. För att bevara kulturmiljöernas värden är det angeläget att miljöerna används och hålls levande. Regeringen anser att möjligheterna att leva i, bruka och utveckla kulturskyddade fastigheter och miljöer behöver öka.</p>
<p>Utredaren ska</p>
<p>- kartlägga vilka intressekonflikter som kan finnas mellan skyddet och brukandet av kulturmiljön och analysera hur dessa eventuella konflikter kan överbryggas, och</p>
<p>- lämna sådana förslag till förändringar av lagstiftningen inom kulturmiljöområdet som syftar till att öka möjligheterna att leva i, bruka och utveckla kulturskyddade fastigheter och miljöer.</p>
<p>Utredaren bör ta sin utgångspunkt i att regelverken inom området bör främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas. Utredaren bör också beakta att det finns ett egenvärde i att makten över besluten förs närmare den enskilda människan och att det är viktigt att kulturarvet görs synligt och tar plats på fler ställen i samhället.</p>
<p>Lagstiftning som kan beröras är bl.a. 2 och 3 kap. kulturminneslagen samt bestämmelserna om kulturreservat i 7 kap. miljöbalken <a href="https://lagen.nu/1998:808">(1998:808)</a>.</p>
<p>Ett exempel på en fråga som kan aktualiseras är att tillämpningen av fornlämningsbegreppet, enligt 2 kap. kulturminneslagen, i vissa sammanhang upplevs som otydlig. Utredaren bör därför pröva olika möjligheter till regelförenkling och ökad tydlighet i detta avseende. Det kan t.ex. innebära att pröva möjligheten att införa en ordning för reglering av selektivt urval och skydd inom vissa kategorier av lämningar eller att pröva möjligheten att införa en ordning som gör att det krävs ett särskilt beslut för att yngre kulturlämningar ska klassas som fasta fornlämningar.</p>
<p>Redaktionell översyn av kulturminneslagen</p>
<p>Utredaren ska göra en övergripande redaktionell översyn av kulturminneslagen och får också lämna förslag om mindre justeringar i sak som innebär modernisering eller regelförenkling.</p>
<p>Översyn av de särskilda nationella målen för arbetet med kulturmiljön</p>
<p>Nu gällande särskilda mål för arbetet med kulturmiljön tillkom för mer än ett decennium sedan (prop. 1998/99:114, bet. 1999/2000:KrU7, rskr. 1999/2000:196). Målen har följande lydelse:</p>
<p>- ett försvarat och bevarat kulturarv</p>
<p>- ett hållbart samhälle med goda och stimulerande miljöer och med kulturmiljöarbetet som en drivande kraft i omställningen,</p>
<p>- allas förståelse, delaktighet och ansvarstagande för den egna kulturmiljön, och</p>
<p>- nationell och internationell solidaritet och respekt för olika gruppers kulturarv.</p>
<p>Genom att riksdagen beslutat om nya kulturpolitiska mål ges nya förutsättningar för kulturmiljöarbetet som bör tas till vara och återspeglas i de nationella målen för arbetet med kulturmiljön.</p>
<p>Utredaren ska lämna förslag om hur de särskilda nationella målen för arbetet med kulturmiljön kan tydliggöras och anpassas till de nya kulturpolitiska målen.</p>
<p>Syftet med översynen av de nationella målen för arbetet med kulturmiljön är att skapa goda grundförutsättningar för ett offensivt kulturmiljöarbete som aktivt bidrar till ökad livskvalitet och att humanistiska perspektiv ges utrymme att påverka samhällsutvecklingen.</p>
<h2 id="redovisning">Samråd och redovisning av uppdraget</h2>
<p>Utredaren ska förutom att redovisa de överväganden som ligger till grund för förslagen, också redovisa hur förslagen bidrar till ökad effektivisering och helhetssyn inom den statliga verksamheten på kulturområdet.</p>
<p>Utredaren ska beräkna de ekonomiska konsekvenserna av de förslag som läggs fram, såväl för det offentliga som för företag och ideella organisationer. Om förslagen förväntas leda till kostnadsökningar för det offentliga, ska utredaren föreslå hur dessa ska finansieras. Utgångspunkten ska vara oförändrade kostnadsramar för staten.</p>
<p>Utredaren ska samråda med Riksantikvarieämbetet, länsstyrelser, länsmuseer och andra berörda myndigheter samt företrädare för det civila samhället. Utredaren bör även samråda med andra berörda utredningar, t.ex. miljömålsberedningen (M 2010:04).</p>
<p>Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2012.</p>
<p> (Kulturdepartementet)</p>
<p></p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2011:10/2011-02-17T12:00:00+01:002011-02-17T12:00:00+01:002011:10 Ny branschsamverkan för svensk filmKulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 17 februari 2011</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2>
<p>En särskild utredare, som ska fungera som förhandlare, tillkallas för att få till stånd en ny branschsamverkan mellan staten och berörda aktörer för finansieringen av stöd till svensk film. Förhandlaren ska eftersträva en långsiktig och breddad samverkan, där fler verksamma aktörer än i dag bidrar.</p>
<p>Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2011.</p>
<p>Uppdraget att få till stånd en ny samverkan</p>
<p>De filmpolitiska insatserna i Sverige finansieras till stor del genom ett avtal mellan staten och olika aktörer på filmområdet. Det nu gällande avtalet, 2006 års filmavtal, trädde i kraft den 1 januari 2006 för att gälla till och med den 31 december 2010. Parter i avtalet var då staten, organisationer inom filmbranschen och Sveriges Television AB (SVT), TV4 AB, Modern Times Group MTG AB, Kanal 5 AB och C More Entertainment AB. Avtalet förlängdes den 12 oktober 2009 med två år och gäller t.o.m. 31 december 2012. Samtliga parter utom Kanal 5 har accepterat förlängningen.</p>
<p>Genom avtalet finansieras stöd till svensk filmproduktion, vissa stöd till distribution och visning, avgifter till internationellt samarbete, stöd till internationell lansering av svensk film och stöd till åtgärder mot olovlig hantering av film. Stiftelsen Svenska Filminstitutet fördelar de medel som flyter in genom avtalet.</p>
<p>Vid sidan av avtalet ger staten, genom Svenska Filminstitutet, också stöd till andra insatser, huvudsakligen inom det filmkulturella området. Under 2011 uppgår statens anslag för stöd till svensk filmproduktion m.m. och stöd till filmkulturella åtgärder till totalt 287 miljoner kronor, varav 185 miljoner kronor utgör statens bidrag till filmavtalet. Under en fyraårsperiod fr.o.m. 2012 ska statens stöd dessutom öka med 15 miljoner kronor per år för en satsning på digitalisering av biografer (prop. 2010/11:1, bet. 2010/11:KrU1, rskr. 2010/11:113). Därutöver har biografföreställningar en reducerad mervärdesskatt om 6 procent.</p>
<p>Filmutredningen konstaterade i sitt betänkande Vägval för filmen (SOU 2009:73) att det finns två huvudalternativ för filmpolitikens framtida finansiering:</p>
<p>1. En fortsättning av dagens avtalsmodell, där branschparter frivilligt bidrar till filmpolitiken tillsammans med staten.</p>
<p>2. Enbart statlig finansiering, utan avtal.</p>
<p>Det bästa för svensk film är om branschen och staten även fortsättningsvis gemensamt bidrar till stöden till produktion av ny svensk film. Med hänsyn till filmbranschens behov av framförhållning är det viktigt att ett nytt avtal finns på plats i god tid före den 31 december 2012.</p>
<p>En särskild utredare (förhandlare) ska</p>
<p>- få till stånd en ny branschsamverkan för finansieringen av stöd till svensk film,</p>
<p>- eftersträva en långsiktig och breddad samverkan, där fler verksamma aktörer än i dag bidrar,</p>
<p>- diskutera med såväl avtalsparterna i det nu gällande filmavtalet som nya parter, t.ex. aktörer som tillhandahåller filmtjänster via olika medier.</p>
<p>Förhandlaren ska utgå från att statens bidrag till avtalet ska vara oförändrat. Avtalet ska dock utformas så att eventuella mervärdesskattesatsförändringar kan hanteras inom ramen för avtalet. Avtalet får inte innehålla sådana villkor som är att anse som föreskrifter i regeringsformens mening. En förutsättning för avtalets giltighet ska vara att Europeiska kommissionen godkänner stödformerna.</p>
<h2 id="redovisning">Samråd och redovisning av uppdraget</h2>
<p>Förhandlaren ska beakta Filmutredningens förslag när det gäller filmpolitikens inriktning och stödformer samt remissynpunkter på förslagen. Vidare ska förhandlaren beakta för filmområdet relevanta processer inom Europeiska unionen, t.ex. revideringen av kommissionens meddelande om film.</p>
<p>Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2011.</p>
<p> (Kulturdepartementet)</p>
<p></p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2010:136/2010-12-22T12:00:00+01:002010-12-22T12:00:00+01:002010:136 Tilläggsdirektiv till Kommittén för bildande av Myndigheten för kulturanalys (Ku 2010:5)Kulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 22 december 2010</p>
<p>Utvidgning av och förlängd tid för uppdraget</p>
<p>Med stöd av regeringens bemyndigande den 26 augusti 2010 har chefen för Kulturdepartementet gett en särskild utredare i uppdrag att förbereda och genomföra bildandet av Myndigheten för kulturanalys (dir. 2010:81). Enligt direktiven ska myndigheten bildas den 1 januari 2011 och utredarens uppdrag slutligt redovisas senast den 31 december 2010.</p>
<p>Utredaren lämnade en delredovisning av uppdraget i september 2010.</p>
<p>Myndigheten för kulturanalys ska bildas den 1 april 2011. Utöver det ursprungliga uppdraget ska nu utredaren även genomföra vissa förberedande analysinsatser. Tidpunkten för redovisning av uppdraget ändras också så att uppdraget slutligt ska redovisas senast den 31 mars 2011.</p>
<p> (Kulturdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2010:134/2010-12-16T12:00:00+01:002010-12-16T12:00:00+01:002010:134 Tilläggsdirektiv till Medierådet (U 1990:03)Kulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 16 december 2010.</p>
<p>Med stöd av regeringens bemyndigande den 21 juni 1990 inrättade chefen för Utbildningsdepartementet ett råd mot skadliga våldsskildringar (dir. 1990:40). Rådet antog 2004 namnet Medierådet. Regeringen har beslutat om tilläggsdirektiv till rådet den 22 december 1998 (dir. 1998:110), den 5 juni 2003 (dir. 2003:75) och den 12 november 2009 (dir. 2009:103).</p>
<p>Avslutande av rådets uppdrag</p>
<p>Syftet med Medierådets verksamhet är att minska riskerna för skadlig mediepåverkan på barn och unga. Riksdagen har fattat beslut om propositionen Filmcensuren för vuxna avskaffas - skyddet för barn och unga mot skadlig mediepåverkan stärks (prop. 2009/10:228, bet. 2010/11:KrU2, rskr. 2010/11:61). I propositionen görs bedömningen att en ny myndighet, Statens medieråd, bör inrättas med uppgift att skydda barn och unga mot skadlig mediepåverkan och stärka dem som medvetna medieanvändare. Det innebär att den verksamhet som i dag utförs av kommittén Medierådet överförs till den nya myndigheten och att kommittén upphör.</p>
<p>Medierådet ska avsluta sin verksamhet den 31 december 2010.</p>
<p> (Kulturdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2010:114/2010-10-28T12:00:00+01:002010-10-28T12:00:00+01:002010:114 Tilläggsdirektiv till Organisationsutredningen mot dopning (Ku 2009:03)Kulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 28 oktober 2010</p>
<p>Förlängd tid för uppdraget</p>
<p>Regeringen beslutade den 3 december 2009 kommittédirektiv om en ny organisation för antidopningsverksamheten (dir. 2009:116). I uppdraget ligger att lämna förslag till utformning av den framtida nationella antidopningsverksamheten och undersöka möjligheterna att bilda en fristående nationell antidopningsorganisation som staten och idrottens centrala organisation ska ha ett delat ansvar för. Uppdraget ska enligt direktiven redovisas senast den 29 oktober 2010.</p>
<p>Utredningstiden förlängs. Uppdraget ska i stället redovisas senast den 30 december 2010.</p>
<p>(Kulturdepartementet)</p>
<p></p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2010:81/2010-08-26T12:00:00+01:002010-08-26T12:00:00+01:002010:81 Bildande av Myndigheten för kulturanalysKulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 26 augusti 2010</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2>
<p>En särskild utredare ska förbereda och genomföra bildandet av Myndigheten för kulturanalys.</p>
<p>Utredaren ska bl.a. lämna förslag till instruktion för myndigheten, underlag till regleringsbrev för 2011 och förslag till kompetensprofil för ledamöter i ett insynsråd. Utredaren ska även besluta om bl.a. organisation, verksamhetsplan och bemanning av myndigheten samt vidta de åtgärder som i övrigt behövs för att myndigheten ska kunna inleda sin verksamhet den 1 januari 2011.</p>
<p>Uppdraget gäller med förbehåll för riksdagens beslut i de delar som krävs.</p>
<p>Uppdraget ska slutligt redovisas senast den 31 december 2010.</p>
<p>Frågan om en analysmyndighet på kulturområdet</p>
<p>I den kulturpolitiska propositionen Tid för kultur (prop. 2009/10:3) gör regeringen bedömningen att en ny myndighet bör bildas med uppgift att analysera, utvärdera och följa upp kulturpolitiska insatser. I propositionen uttrycker regeringen att den nya myndighetens uppgift bör vara att analysera det samlade utfallet av de kulturpolitiska insatserna och lämna förslag till regeringen om vilka eventuella ändringar i regeringens politik som detta kan föranleda. Regeringen anger också att myndigheten bör ha ett övergripande analysansvar för hela kulturområdet.</p>
<p>Kultursamverkansutredningen lämnade i februari 2010 betänkandet Spela samman - en ny modell för statens stöd till regional kulturverksamhet (SOU 2010:11). Utredningen föreslår bl.a. att en ny modell för fördelning av statliga medel till regional kulturverksamhet införs successivt fr.o.m. 2011 och att analysmyndigheten ges i uppdrag att följa effekterna av den nya modellen. Betänkandet har remissbehandlats under våren 2010.</p>
<p>Inom Kulturdepartementet har ett fördjupat underlag med överväganden om den nya myndighetens inriktning och förutsättningar tagits fram (dnr Ku2010/1396/KV).</p>
<p>Den nya myndighetens inriktning och förutsättningar</p>
<p>Den nya myndigheten ska vara en förvaltningsmyndighet med namnet Myndigheten för kulturanalys. Den ska vara en enrådighetsmyndighet och ledas av en myndighetschef. Vid myndigheten ska det finnas ett insynsråd. Myndigheten för kulturanalys ska bildas den 1 januari 2011 och vara lokaliserad i Stockholm.</p>
<p>Myndighetens huvudsakliga uppgift ska vara att, med utgångspunkt i de nationella kulturpolitiska målen, utvärdera, analysera och redovisa effekter av föreslagna och genomförda åtgärder inom hela kulturområdet. Myndigheten ska inom sitt ansvarsområde bistå regeringen med underlag och rekommendationer som kan ligga till grund för omprövningar av politiken. Därutöver ska den nya myndigheten ges vissa långsiktiga uppdrag, exempelvis att bedriva omvärldsbevakning och följa den internationella utvecklingen på kulturområdet, att analysera och utvärdera kulturlivets samlade finansiering, att bedöma den statliga verksamhetsstyrningen och bidragsordningarna på kulturområdet samt att följa utvecklingen inom andra sektorer med betydelse för kulturlivet i Sverige.</p>
<p>Vissa utvärderings- och analysuppdrag som i dag åligger Statens kulturråd och Riksantikvarieämbetet ska föras över till den nya myndigheten.</p>
<p>I budgetpropositionen för 2010 redovisar regeringen att medel tillförts för att möjliggöra att en ny analysmyndighet inrättas (prop. 2009/10:1, utg.omr. 17, s. 51). Anslaget för Myndigheten för kulturanalys har preliminärt beräknats till 7 miljoner kronor fr.o.m. 2011.</p>
<p>Kultursamverkansutredningen föreslår i sitt betänkande att den nya myndigheten bör överta ansvar och resurser för forsknings- och utvecklingsinsatser som i dag ligger på Statens kulturråd. För 2010 disponerar Kulturrådet 2 347 000 kronor för detta ändamål. Regeringen planerar att ta ställning till utredningens förslag i budgetpropositionen för 2011.</p>
<p>Uppdraget att bilda Myndigheten för kulturanalys</p>
<p>En särskild utredare ska förbereda och genomföra bildandet av Myndigheten för kulturanalys. Regeringens bedömning i den kulturpolitiska propositionen Tid för kultur avseende behovet av en analysmyndighet på kulturområdet ska vara utgångspunkt för utredarens arbete, liksom det underlag som tagits fram inom Kulturdepartementet (dnr Ku2010/1396/KV).</p>
<p>Inför regeringens kommande beslut ska utredaren lämna förslag till instruktion för myndigheten och till de författningsändringar som i övrigt kan föranledas av utredarens överväganden. Utredaren ska också lämna underlag till regleringsbrev för 2011 och förslag till kompetensprofil för ledamöter i ett insynsråd.</p>
<p>Utredaren ska i övrigt vidta de åtgärder som krävs för att den nya myndigheten ska kunna inleda sin verksamhet den 1 januari 2011. Det omfattar bl.a. utformning av myndighetens organisation, verksamhetsplan och arbetsordning. Utredaren ska även förbereda myndighetens anslutning till det statliga redovisningssystemet, lägga upp redovisningsplaner, fastställa diarieplaner m.m. Utredaren ska ingå nödvändiga avtal för den nya myndighetens räkning.</p>
<p>Utredaren ska bedöma vilken kompetens som behövs för myndighetens verksamhet och fatta beslut om bemanning, liksom även i övrigt utöva arbetsgivarens befogenheter. De åtgärder som krävs enligt lagen <a href="https://lagen.nu/1976:580">(1976:580)</a> om medbestämmande i arbetslivet ska fullgöras av utredaren.</p>
<p>Bemanningen av myndigheten ska ske med beaktande av 6 b § lagen <a href="https://lagen.nu/1982:80">(1982:80)</a> om anställningsskydd.</p>
<p>Uppdraget gäller med förbehåll för riksdagens beslut i de delar som krävs.</p>
<p>Arbetsformer och redovisning av uppdraget</p>
<p>Utredaren ska samråda med Statens kulturråd, Riksantikvarieämbetet och andra berörda myndigheter och institutioner på kulturområdet i den utsträckning det behövs, liksom med Arbetsgivarverket, Statens tjänstepensionsverk, Ekonomistyrningsverket och berörda delar av forskarsamhället. Utredaren ska också hämta information och erfarenheter från myndigheter på andra politikområden som har motsvarande utvärderings- och analysuppdrag.</p>
<p>Utredaren ska hålla berörda centrala arbetstagarorganisationer informerade om arbetet och ge dem tillfälle att framföra synpunkter.</p>
<p>Utredaren ska senast den 1 oktober 2010 lämna förslag till instruktion för myndigheten och till eventuella författningsändringar i övrigt, underlag till regleringsbrev för 2011 och förslag till kompetensprofil för ledamöter i ett insynsråd.</p>
<p>Uppdraget ska slutligt redovisas senast den 31 december 2010.</p>
<p> (Kulturdepartementet)</p>
<p></p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2010:42/2010-04-08T12:00:00+01:002010-04-08T12:00:00+01:002010:42 Bildande av Myndigheten för radio och tvKulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 8 april 2010</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2>
<p>En särskild utredare ges i uppdrag att förbereda och genomföra bildandet av Myndigheten för radio och tv.</p>
<p>Utredaren ska lämna förslag om bl.a. verksamhetsmål, instruktion och budget. Utredaren ska också besluta om bl.a. organisation och bemanna myndigheten samt vidta de åtgärder i övrigt som behövs för att myndigheten ska kunna inleda sin verksamhet den 1 augusti 2010.</p>
<p>Uppdraget gäller med förbehåll för riksdagens beslut i de delar som krävs.</p>
<p>Uppdraget ska slutligt redovisas senast den 31 juli 2010.</p>
<p>En ny myndighetsorganisation på medieområdet</p>
<p>Regeringen eftersträvar en så effektiv statsförvaltning som möjligt. I detta sammanhang har frågan om en ny myndighetsorganisation på medieområdet väckts, i syfte att nå en effektivare administration.</p>
<p>På medieområdet verkar i dag sex myndigheter - Granskningsnämnden för radio och TV, Radio- och TV-verket, Presstödsnämnden, Taltidningsnämnden, Statens biografbyrå och kommittén Medierådet. Var och en av myndigheterna har mellan fem och cirka 15 anställda. Taltidningsnämnden har dock ingen anställd personal utan dess kansliuppgifter utförs av Presstödsnämnden. Myndigheterna har flera verksamhetsmässiga beröringspunkter och den snabba utvecklingen på medieområdet ställer stora krav på effektivitet och kompetens. En mer sammanhållen administration förmodas kunna öka effektiviteten och de resurs- och verksamhetsmässiga fördelarna.</p>
<p>Regeringen har överlämnat propositionen om en ny radio- och tv-lag (prop. 2009/10:115) till riksdagen med förslag till nya bestämmelser för radio och tv. Propositionen innehåller också förslag och bedömningar när det gäller en ny myndighetsorganisation på medieområdet. Förändringarna, som närmare beskrivits i propositionen, innebär huvudsakligen att Granskningsnämnden för radio och TV samt Radio- och TV-verket avvecklas. Verksamheterna bildar i stället en ny myndighet, Myndigheten för radio och tv. Därutöver innebär förändringarna att Taltidningsnämnden avvecklas och att dess verksamhet förs över till Talboks- och punktskriftsbiblioteket.</p>
<p>Den nya myndighetens inriktning och förutsättningar</p>
<p>Den nya myndigheten ska vara en förvaltningsmyndighet inom radio- och tv-området med namnet Myndigheten för radio och tv. Myndigheten ska ledas av en myndighetschef och vid myndigheten ska det finnas ett insynsråd. Myndigheten för radio och tv ska bildas den 1 augusti 2010.</p>
<p>Bemanningen av myndigheten ska ske med beaktande av reglerna om övergång av verksamhet i 6 b § lagen <a href="https://lagen.nu/1982:80">(1982:80)</a> om anställningsskydd.</p>
<p>Andra beslut med betydelse</p>
<p>Regeringen har beslutat att ge en särskild utredare i uppdrag att från och med den 1 augusti 2010 ansvara för avvecklingen av Granskningsnämnden för radio och TV, Radio- och TV-verket och Taltidningsnämnden (dir. 2010:41).</p>
<p>Regeringen har gett Talboks- och punktskriftsbiblioteket uppdraget att inordna taltidningsverksamheten och den särskilda taltidningsnämnden i bibliotekets verksamhet.</p>
<p>Uppdraget att bilda Myndigheten för radio och tv</p>
<p>Utredaren ska vidta de åtgärder som krävs för bildandet av en ny samlad myndighet med ansvar för radio och tv-frågor. Det regeringen anfört om en ny myndighetsorganisation på radio- och tv-området och i övrigt i propositionen om en ny radio- och tv-lag (prop. 2009/10:115) ska vara utgångspunkten för arbetet.</p>
<p>Den nya myndigheten ska enligt nämnda proposition ta över verksamheten dels enligt de nuvarande instruktionerna för Granskningsnämnden för radio och TV och Radio- och TV-verket, dels de förändrade och nya uppgifter som följer av den föreslagna radio- och tv-lagen.</p>
<p>Uppdraget gäller med förbehåll för riksdagens beslut i de delar som krävs.</p>
<p>Instruktion och eventuella författningsändringar</p>
<p>Utredaren ska lämna förslag till instruktion för myndigheten och ett eventuellt behov av författningsändringar i övrigt. Vid utarbetandet av förslaget till instruktion för myndigheten ska det särskilda beslutsorganets oberoende roll, funktion och arbetssätt inom myndigheten särskilt belysas.</p>
<p>Anslag och resursfördelning</p>
<p>Utredaren ska lämna förslag till budget och verksamhetsplan för myndigheten för perioden 1 augusti till 31 december 2010, och därtill lämna ett budgetunderlag för 2011-2013.</p>
<p>Utredaren ska också, i samråd med den särskilda utredaren med uppdrag att slutföra avvecklingen av de nuvarande myndigheterna, lämna ett underlag för de avvecklingskostnader som kan uppstå under 2010.</p>
<p>Stödfunktioner, organisation och bemanning</p>
<p>Utredaren ska förbereda den nya myndighetens anslutning till det statliga redovisningssystemet, lägga upp redovisningsplaner och fastställa diarieplaner. Utredaren ska också anskaffa det som behövs för myndighetens verksamhet och ingå nödvändiga avtal som inte kan tas över från de avvecklade myndigheterna.</p>
<p>Utredaren ska besluta om myndighetens organisation och föreslå lämpliga arbetsformer och arbetsordning för myndigheten. Utredaren ska dessutom bedöma vilken kompetens som är nödvändig för myndighetens verksamhet.</p>
<p>Utredaren ska fullgöra de åtgärder som krävs enligt lagen <a href="https://lagen.nu/1976:580">(1976:580)</a> om medbestämmande i arbetslivet. Utredaren ska fatta beslut om bemanning liksom även i övrigt utöva arbetsgivarens befogenheter.</p>
<p>Uppdragets genomförande</p>
<p>Utredaren ska samråda med Granskningsnämnden för radio och TV, Radio- och TV-verket, Arbetsgivarverket, Ekonomistyrningsverket, Statens Pensionsverk och i den utsträckning det behövs med i övrigt berörda myndigheter och organisationer. Utredaren ska också samråda med den särskilda utredaren med uppdrag att avveckla Granskningsnämnden för radio och TV, Radio- och TV- verket och Taltidningsnämnden. Myndigheterna ska lämna utredaren det underlag och stöd som denna begär.</p>
<p>Utredaren ska hålla berörda centrala arbetstagarorganisationer informerade om arbetet och ge dem tillfälle att framföra synpunkter.</p>
<p>Kostnader för organisationsförändringarna ska rymmas inom myndigheternas förvaltningsanslag.</p>
<p>Utredaren ska senast den 7 maj 2010 lämna</p>
<p>- underlag om avvecklingskostnader under budgetåret 2010,</p>
<p>- förslag till budget för tiden 1 augusti-31 december 2010, och</p>
<p>- budgetunderlag för 2011-2013.</p>
<p>Senast den 21 maj 2010 ska utredaren lämna förslag till</p>
<p>- verksamhetsplan för myndigheten,</p>
<p>- instruktion för myndigheten, och</p>
<p>- de övriga författningsändringar som eventuellt behövs.</p>
<p>Uppdraget ska slutligt redovisas till regeringen senast den 31 juli 2010.</p>
<p> (Kulturdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2010:41/2010-04-08T12:00:00+01:002010-04-08T12:00:00+01:002010:41 Avveckling av vissa myndigheter på medieområdetKulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 8 april 2010</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2>
<p>En särskild utredare ges i uppdrag att från och med den 1 augusti 2010 ansvara för avvecklingen av Granskningsnämnden för radio och TV, Radio- och TV- verket och Taltidningsnämnden. Utredaren ska från den 1 maj 2010 i samarbete med myndigheterna förbereda omorganisationen så att myndigheterna kan avvecklas den 31 juli 2010.</p>
<p>Utredaren ska ha arbetsgivaransvaret för uppsagd personal i avvecklingsorganisationen. Utredaren ska också avveckla bl.a. lokaler och utrustning som inte ska tas över av någon annan myndighet.</p>
<p>Uppdraget gäller med förbehåll för riksdagens beslut i de delar som krävs.</p>
<p>Uppdraget ska slutligt redovisas senast den 30 november 2011.</p>
<p>En ny myndighetsorganisation på medieområdet</p>
<p>Regeringen har i propositionen om en ny radio- och tv-lag (prop. 2009/10:115) föreslagit nya bestämmelser för radio och tv. I samband med detta har regeringen även lämnat förslag och bedömningar om en ny myndighetsorganisation på medieområdet. Förslaget innebär att Granskningsnämnden för radio och TV, Radio- och TV-verket och Taltidningsnämnden avvecklas från och med den 1 augusti 2010. Regeringen har bedömt att verksamheterna inom radio- och tv-området bör samlas i den nya Myndigheten för radio och tv och att taltidningsverksamheten bör föras över till Talboks- och punktskriftsbiblioteket.</p>
<p>Uppdraget att avveckla vissa myndigheter</p>
<p>Granskningsnämnden för radio och TV, Radio- och TVverket och Taltidningsnämnden avvecklas den 31 juli 2010. Utredaren ska från och med den 1 augusti 2010 ansvara för att genomföra avvecklingen av myndigheterna. Utredaren ska från den 1 maj 2010 förbereda avvecklingen i samarbete med nämnda myndigheter och Talboks- och punktskriftsbiblioteket. Utredaren ska samråda med den särskilda utredaren som fått uppdraget att bilda Myndigheten för radio och tv (dir. 2010:42).</p>
<p>Ansvaret för avvecklingen ligger fram till och med den 31 juli 2010 hos Granskningsnämnden för radio och TV, Radio- och TV-verket och Taltidningsnämnden. Utredaren ska från och med den 1 augusti 2010 ha arbetsgivaransvaret för den personal som eventuellt sägs upp och som ingår i avvecklingsorganisationen. Utredaren ska även ha arbetsgivaransvar för den personal som förs över till Myndigheten för radio och tv och Talboks- och punktskriftsbiblioteket och som till följd av omorganisationen eventuellt sägs upp av dessa myndigheter. Även denna personal ska ingå i avvecklingsorganisationen.</p>
<p>Kostnaderna för organisationsförändringarna ska rymmas inom myndigheternas förvaltningsanslag.</p>
<p>I uppdraget ingår att</p>
<p>- planera, budgetera och utarbeta en avvecklingsplan,</p>
<p>- ge de anställda aktiv och kontinuerlig information,</p>
<p>- hålla kontakt med berörda arbetstagarorganisationer,</p>
<p>- fullgöra arbetsgivarens uppgifter enligt trygghetsavtalet och så långt möjligt aktivt medverka till att eventuellt övertalig personal kan få nytt arbete eller finna en acceptabel lösning i enskilda fall,</p>
<p>- utnyttja tillgängliga stödresurser, framför allt Trygghetsstiftelsen och den offentliga arbetsförmedlingen, men också t.ex. Riksrevisionen, Ekonomistyrningsverket, Arbetsgivarverket, Statens pensionsverk, företagshälsovården och, ifråga om arkiv, Riksarkivet,</p>
<p>- vidta övriga administrativa åtgärder, t.ex. avveckla lokaler och utrustning som inte ska tas över av någon annan myndighet, verkställa slutlig arkivläggning och slutföra matriklar för berörd personal,</p>
<p>- slutligt reglera alla fordringar och skulder och upprätta årsredovisning och bokslut för avvecklingsorganisationen, och</p>
<p>- avsluta alla kontrakt och andra åtaganden.</p>
<h2 id="redovisning">Redovisning av uppdraget</h2>
<p>Utredaren ska senast den 31 maj 2010 lämna en avvecklingsplan till regeringen. Utredaren ska också lämna ett underlag om avvecklingskostnaderna och en delrapport om hur avvecklingsarbetet fortskrider senast den 30 juni 2010.</p>
<p>Uppdraget ska slutligt redovisas senast den 30 november 2011.</p>
<p> (Kulturdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2009:116/2009-12-03T12:00:00+01:002009-12-03T12:00:00+01:002009:116 Ny organisation för antidopningsverksamhetenKulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 3 december 2009</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare ska lämna förslag till utformning av den framtida nationella antidopningsverksamheten och undersöka möjligheterna att bilda en fristående nationell antidopningsorganisation, som staten och idrottens centrala organisation ska ha ett delat ansvar för. Utredaren ska även undersöka möjligheterna att involvera andra intressenter som kan samverka i antidopningsarbetet.</p>
<p>Utredaren ska bland annat</p>
<p>- kartlägga det antidopningsarbete som bedrivs inom idrotten,</p>
<p>- lämna förslag till hur den nationella antidopningsverksamheten ska vara organiserad,</p>
<p>- utreda hur arbetet mot bruk av dopningsmedel utanför idrotten kan tas om hand i en ny organisation, samt</p>
<p>- lämna förslag till lagstiftning för att idrottens och samhällets antidopningsverksamhet ska kunna bedrivas effektivt, med beaktande av integritetsaspekter och internationella åtaganden.</p>
<p>Uppdraget ska redovisas senast den 29 oktober 2010.</p>
<h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2>
<p>Riksidrottsförbundets begäran</p>
<p>Riksidrottsförbundets (RF) stämma beslutade i maj 2009 att ge Riksidrottsstyrelsen i uppdrag att verka för att företrädare för staten och idrotten inleder ett arbete för att skapa en fristående nationell antidopningsorganisation, som leds med ett delat ansvar mellan staten och idrottens centrala organisation. I september 2009 kom RF in med en begäran om att staten skulle ta initiativ enligt RF-stämmans beslut.</p>
<p>Handlingsplan mot dopning inom idrotten</p>
<p>En arbetsgrupp inom Regeringskansliet, i vilken representanter för idrottsrörelsen ingick, har utarbetat förslag till en handlingsplan mot dopning inom idrotten (Ds 2002:4). Ett övergripande mål i handlingsplanen var att all idrottsverksamhet, såväl den verksamhet som organiseras av Riksidrottsförbundet som övrig verksamhet, ska vara dopningsfri. De insatser som arbetsgruppen föreslog för att uppnå det övergripande målet innefattade</p>
<p>- en ökning av antalet dopningskontroller inom RF-idrotten,</p>
<p>- förstärkt utbildning och information,</p>
<p>- ökade insatser för att skapa samverkan, och</p>
<p>- dopningsfritt på gym.</p>
<p>Arbetet mot dopning</p>
<p>Samhällets antidopningsarbete</p>
<p>Regeringens insatser syftar till att aktivt motverka dopning inom idrotten med det övergripande målet om ett samhälle fritt från dopning. Bruket och viss annan angiven hantering är kriminaliserat i lagen <a href="https://lagen.nu/1991:1969">(1991:1969)</a> om förbud mot vissa dopningsmedel. Dopning ingår som en del i den gällande handlingsplanen för narkotikapolitiken 2006-2010. Dopningsfrågor ingår också i den funktion för samordning av alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitik som inrättats i Regeringskansliet. Statens folkhälsoinstitut har i sitt uppdrag ett särskilt ansvar för bl.a. kunskapsbildning inom dopningsområdet.</p>
<p>Regeringskansliet och företrädare för idrotten bedriver antidopningsarbetet i nära samråd, bl.a. inom ramen för den särskilt inrättade Arbetsgruppen för frågor rörande dopning inom idrotten m.m. (Ju 2003:E). Bidrag ges över statsbudgeten till antidopningsarbetet inom Riksidrottsförbundet samt även till Dopingjouren, Dopinglaboratoriet och Världsantidopningsbyrån (WADA). Det bedrivs även ett aktivt arbete mot dopning bland kommuner och landsting.</p>
<p>Världsantidopningsbyrån</p>
<p>Den viktigaste plattformen för samordning och harmonisering av antidopningsarbetet inom idrotten är WADA, där representanter för internationell idrott och världens regeringar sedan bildandet 1999 arbetar tillsammans i kampen mot dopning. Inom ramen för sitt världsantidopningsprogram har WADA antagit en världsantidopningskod som sedan 2004 är det regelverk som stora delar av den organiserade idrotten har att rätta sig efter. Sedan den 1 januari 2009 gäller en förnyad kod.</p>
<p>Idrottens antidopningsarbete</p>
<p>Riksidrottsförbundet (RF) är ansvarigt för antidopningsarbetet inom idrottsområdet i Sverige och alla dess specialidrottsförbund har egna antidopningsprogram. RF har genomfört världsantidopningskoden i sitt regelverk bl.a. genom att anta Idrottens antidopningsreglemente. Antidopningsarbetet bedrivs genom kontrollverksamhet, juridisk verksamhet, information och utbildning, forskning och utveckling, nationell och internationell samverkan samt kvalitetssäkring.</p>
<p>Även utanför RF finns det svenska organisationer som är underkastade världsantidopningsprogrammets regelverk och som bedriver ett antidopningsarbete.</p>
<p>Dopinglaboratoriet</p>
<p>Sverige har genom Dopinglaboratoriet vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge, ett forskningsanknutet och av WADA ackrediterat dopningslaboratorium som utför analyser av svenska och internationella prov. Laboratoriet bistår därutöver RF med specialistkompetens. Verksamheten finansieras huvudsakligen genom försäljning av analyser och av bidrag som utbetalas från statsbudgeten.</p>
<p>Dopingjouren</p>
<p>Vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge finns Dopingjouren vars arbete syftar till att motverka dopning i samhället och dess följdverkningar. Verksamheten finansieras genom bidrag som utbetalas från statsbudgeten och består främst av kunskapsbildning, utbildning och information, bl.a. genom telefonrådgivning.</p>
<p>Internationella åtaganden</p>
<p>Europarådets Antidopningskonvention från 1989 som ratificerats av 50 stater inklusive Sverige kan beskrivas som det första rättsliga referensdokumentet för det internationella arbetet mot dopning. Konventionen är öppen för alla stater och innehåller riktlinjer för t.ex. lagstiftning, finansiering och utbildning. Sverige har även undertecknat konventionens tilläggsprotokoll som bl.a. lägger fast riktlinjer för utvärdering av konventionens efterlevnad.</p>
<p>En utvärdering åren 2003-2004 utförd av konventionens övervakningsgrupp gav till resultat att Sverige ansågs uppfylla sina åtaganden. Det förhållandet att antidopningsverksamheten i stor utsträckning är delegerad till idrotten beskrevs som särskilt intressant och väl fungerande i Sverige.</p>
<p>Sverige har även ratificerat Unescos internationella konvention mot dopning inom idrotten från 2005 som syftar till att främja förebyggande insatser och bekämpning av dopning inom idrotten. En av konventionens viktigare beståndsdelar är att konventionsstaterna i sitt nationella antidopningsarbete åtar sig att följa världsantidopningskodens principer.</p>
<p>Integritetsfrågor och personuppgiftsskydd</p>
<p>Ett effektivt arbete mot dopning inom idrotten inbegriper ett flertal moment som kan innebära risk för att den enskildes personliga integritet kränks. En särskild integritetsskyddsfråga gäller behandling av personuppgifter vilket regleras bl.a. i personuppgiftslagen <a href="https://lagen.nu/1998:204">(1998:204)</a>, som grundar sig på Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet).</p>
<p>Världsantidopningsbyrån (WADA) har i enlighet med världsantidopningskoden utfärdat en Internationell standard för skydd av privatlivet och personuppgifter (ISPP) avseende behandling av de personuppgifter som behövs för genomförandet av skyldigheterna enligt koden. ISPP trädde i kraft den 1 januari 2009. För att säkerställa ISPP:s förenlighet med dataskyddsdirektivet har EU-kommissionens oberoende rådgivande instans för uppgiftsskydd och skydd av privatlivet, Artikel 29-arbetsgruppen för uppgiftsskydd, yttrat sig. Arbetsgruppen ger i sitt yttrande uttryck för att det finns frågor vid genomförandet av ISPP som är problematiska när det gäller kraven på skydd av privatlivet och personuppgifter. Arbetsgruppen begränsar inte heller sina synpunkter till endast ISPP utan granskar hela världsantidopningsprogrammet. De problemområden som arbetsgruppen identifierar innefattar</p>
<p>- vistelserapportering,</p>
<p>- grunderna för behandling av personuppgifter,</p>
<p>- överföring av uppgifter till WADA:s databas i Kanada och till länder utanför EU,</p>
<p>- lagringstider av prover, och</p>
<p>- sanktioner.</p>
<p>Dopning utanför idrotten</p>
<p>Olika studier visar på ett omfattande bruk av dopningspreparat, främst anabola androgena steroider (AAS), utanför idrottsområdet. Det är även vanligt att AAS används i ett blandmissbruk av olika droger som alkohol och narkotika.</p>
<p>En särskild miljö där ett ökat bruk av AAS påvisats är styrketräningsmiljöer, så kallade gym. Ägaren till ett gym kan inte tvinga en person att lämna ett dopningsprov utan är i stället hänvisad till att kontakta polismyndigheten som kan ta dopningsprov om det bedöms finnas skälig misstanke om ett sådant brott. Det finns däremot inget som hindrar ett avtal med den enskilde om att denne på uppmaning måste lämna ett dopningsprov för att ha rätt att vistas i gymmets lokaler.</p>
<p>Uppdraget att föreslå utformning av den framtida nationella antidopningsverksamheten</p>
<p>Utgångspunkter</p>
<p>En generell utgångspunkt för utredningsarbetet ska vara att idrotten är en fri och självständig folkrörelse. Ett effektivt arbete mot dopning förutsätter dock samverkan mellan idrotten och det allmänna. En annan utgångspunkt är att idrotten ska ges bästa möjliga förutsättningar att förhindra fusk eller annat som skadar de idrottsliga kärnvärdena.</p>
<p>Utredaren ska särskilt analysera idrottens och samhällets behov av antidopningsverksamhet för elitidrott respektive motionsidrott och i sina förslag beakta skillnaderna mellan dessa kategorier.</p>
<p>En utgångspunkt för arbetet ska vara att idrottens organisationer och den nationella antidopningsorganisationen ska bedriva ett aktivt antidopningsarbete och uppfylla de krav som världsantidopningsprogrammet ställer.</p>
<p>Utredaren ska i sina överväganden beakta de svenska åtaganden som följer främst av Europarådskonventionen och Unescokonventionen. Därutöver ska även andra konventioner och EU-rätten granskas i de delar som kan vara tillämpliga för antidopningsverksamhetens bedrivande och organisering. De nationella rapporter och utvärderingsrapporter som upprättats i enlighet med tilläggsprotokollet till Europarådskonventionen ska särskilt granskas. Utredaren ska analysera hur antidopningsverksamheten är organiserad och utformad i de nordiska länderna.</p>
<p>Ytterligare en utgångspunkt för arbetet är att den nationella antidopningsorganisationen ska organiseras med ett delat ansvar mellan staten och idrottens centrala organisation. Staten och idrotten har utifrån sina respektive roller ett kompletterande ansvar för antidopningsverksamheten. Utredaren ska även undersöka möjligheterna att involvera andra intressenter som kan samverka i antidopningsarbetet.</p>
<p>Den nationella antidopningsorganisationen</p>
<p>Utredaren ska kartlägga det antidopningsarbete som i dag bedrivs inom idrottsområdet och redovisa vilka delar av detta arbete som bör ingå i en fristående nationell antidopningsorganisation. Det framtida samarbetet och förhållandet mellan antidopningsorganisationen och idrottsrörelsen ska särskilt beaktas i denna del av uppdraget. Utredaren ska granska och analysera idrottens arbete med kunskapsbildning, utbildning och information kring dopningsfrågor och lämna förslag till om och i så fall hur detta ska tas om hand av en fristående nationell antidopningsorganisation.</p>
<p>Utredaren ska bedöma i vilken mån en ny nationell antidopningorganisation kan bidra till samhällets insatser mot dopning utanför idrotten. I första hand avses behovet av kunskapsuppbyggnad och informationsspridning. Utredaren ska lämna förslag till hur dessa områden ska hanteras, i eller utanför en fristående nationell antidopningsorganisation.</p>
<p>Utredaren ska med utgångspunkt i gjorda analyser lämna förslag till hur en fristående nationell antidopningsorganisation ska vara organiserad i fråga om ägande, förvaltning, styrning, kontroll och finansiering. Utredaren är fri att pröva och föreslå olika organisationsformer, exempelvis ideell förening, aktiebolag, stiftelse eller myndighet.</p>
<p>Behovet av lagstiftning och annan reglering</p>
<p>Utredaren ska granska och analysera behovet av rättslig reglering av antidopningsverksamheten. Behovet av lagstiftning eller andra insatser som möjliggör dopningskontroller och sanktionsförfarande för personer som tränar eller på annat sätt är verksamma på gym och liknande träningsmiljöer ska särskilt utredas. Om utredaren bedömer att det behövs ska lagförslag lämnas i dessa delar.</p>
<p>I uppdraget ingår även att identifiera behovet av kompletterande reglering inom idrotten till följd av utredningens förslag.</p>
<p>Utredaren ska analysera förutsättningarna för samverkan och informationsutbyte mellan den nationella antidopningsorganisationen, Tullverket och Polisen samt lämna förslag på lagstiftning eller insatser som behövs för ett effektivt och rättssäkert antidopningsarbete.</p>
<p>Integritetsaspekter och behandling av personuppgifter</p>
<p>Utredaren ska granska och rättsligt analysera den behandling av personuppgifter som är nödvändig för att framgångsrikt bedriva antidopningsverksamhet. Utredaren ska lämna förslag till reglering för att möjliggöra en framtida behandling av personuppgifter i denna verksamhet. Rättssäkerhetsaspekter och enskildas behov av skydd för sin personliga integritet ska särskilt beaktas och vägas mot idrottens och samhällets intressen av en effektiv antidopningsverksamhet.</p>
<p>Övriga frågor</p>
<p>Det ska särskilt övervägas om idrottens antidopningsarbete bör övervakas eller på annat sätt kontrolleras av den nationella antidopningsorganisationen för att säkerställa ett effektivt och väl fungerande arbete.</p>
<p>Utredaren ska granska och analysera Sveriges roll i det internationella antidopningsarbetet och lämna förslag till den framtida ansvarsfördelningen inom Sverige för detta arbete.</p>
<p>Utredaren ska granska och analysera förutsättningarna för och behoven av ett av Världsantidopningsbyrån ackrediterat dopningslaboratorium i Sverige och lämna förslag inom detta område.</p>
<p>Arbetsformer och redovisning av uppdraget</p>
<p>Utredaren ska samråda med organisationer, forskare, kommuner och myndigheter verksamma inom antidopningsområdet, exempelvis Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge, Statens folkhälsoinstitut, Tullverket, Polisen och Sveriges Kommuner och Landsting. Särskilt samråd ska hållas med Riksidrottsförbundet för att säkerställa att ett förslag om bildandet av en fristående nationell antidopningsorganisation sker i samförstånd och att ett eventuellt beslut kan fattas i behörig ordning för alla parter. När det gäller frågor om behandling av personuppgifter ska samråd ske med Datainspektionen.</p>
<p>Utredaren ska beräkna och redovisa de kostnader som de lämnade förslagen leder till samt lämna förslag på finansiering. I det fall finansiering berör statsbudgeten ska finansiering föreslås inom berörda utgiftsområden. Utredaren ska i denna del bedöma idrottens och samhällets intresse och behov av antidopningsverksamhet. Kostnadsredovisningen ska vara nedbruten till de delar som utredaren bedömer ska ingå i en effektiv antidopningsverksamhet, exempelvis internationell samverkan, kunskapsbildning, information, utbildning, kontrollplanering, kontrollverksamhet och sanktionsförfarande.</p>
<p>Uppdraget ska redovisas senast den 29 oktober 2010. Om utredaren bedömer det lämpligt får delbetänkanden lämnas under arbetets gång.</p>
<p> (Kulturdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2009:103/2009-11-12T12:00:00+01:002009-11-12T12:00:00+01:002009:103 Tilläggsdirektiv till Medierådet (U 1990:03)Kulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 12 november 2009.</p>
<p>Med stöd av regeringens bemyndigande den 21 juni 1990 inrättade chefen för Utbildningsdepartementet ett råd mot skadliga våldsskildringar (dir. 1990:40). Rådet har sedan 2004 antagit namnet Medierådet. Regeringen har beslutat om tilläggsdirektiv till rådet den 22 december 1998 (dir. 1998:110) och den 5 juni 2003 (dir. 2003:75).</p>
<p>Medierådet har i uppdrag att bl.a. vara experter på och följa barns och ungas mediesituation. Syftet är att minska riskerna för skadlig mediepåverkan.</p>
<p>Utvidgning av uppdraget</p>
<p>Medielandskapet har förändrats betydligt de senaste decennierna. Internet har blivit en allt viktigare arena att uttrycka sig kreativt på och delta aktivt vid, vilket ställer krav på att medborgarna kan bedöma och granska information. Denna mediekompetens är inte minst viktig när det gäller barn och unga. Kunskaper om barns och ungas aktiviteter på Internet är också viktiga verktyg i vuxnas arbete för att stödja barn och unga som mediekonsumenter och -producenter. Samtidigt skapar dessa kunskaper hos vuxna goda möjligheter för delaktighet och ett ökat inflytande för barn och unga.</p>
<p>Medierådet får därför ett tilläggsuppdrag som innebär att rådet ska initiera aktiviteter som syftar till att öka förståelsen för barns och ungas kreativitet och aktiviteter på Internet. Det utvidgade uppdraget är föranlett av att det bland vuxna i dag finns en begränsad kunskap om barns och ungas digitala aktiviteter, och sker i enlighet med bedömningar i regeringens kulturpolitiska proposition, Tid för kultur (prop. 2009/10:3).</p>
<p>Uppdraget ska redovisas till Kulturdepartementet senast den 29 oktober 2010.</p>
<p> (Kulturdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2009:97/2009-10-29T12:00:00+01:002009-10-29T12:00:00+01:002009:97 En ny modell för samverkan och fördelning av statliga bidrag till regionala och lokala kulturverksamheterKulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 29 oktober 2009</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2>
<p>En särskild utredare ska utarbeta ett förslag till införande av den nya modell för fördelning av statliga bidrag till kulturverksamhet på regional och lokal nivå, som regeringen presenterade i propositionen Tid för kultur (2009/10:3). Förslagen ska utgå från att kommuner och landsting tilldelas ett ökat inflytande och ansvar för fördelning av statliga bidrag. Därmed ges ökade möjligheter till regionala prioriteringar och variationer. Samtidigt ska staten ha ett övergripande strategiskt ansvar för den nationella kulturpolitiken.</p>
<p>Den nya modellen, som förutsätter riksdagens beslut i vissa delar, bör införas successivt i hela landet med början fr.o.m. 2011.</p>
<p>Utredaren ska bl.a. föreslå vilka statliga bidrag som ska ingå i modellen och formerna för genomförandet. Utredaren ska vidare lämna förslag på de författningsändringar som behövs för att modellen ska kunna genomföras och som möjliggör att landsting, eller det organ landstinget delegerat uppgiften till, kan överta och ansvara för fördelning av statliga bidrag.</p>
<p>Utredaren ska även analysera hur Riksutställningars framtida roll och uppdrag bör förändras med hänsyn till utredarens förslag om en ny modell för fördelning av statliga medel till kulturverksamheter på regional och lokal nivå. I detta arbete ska utredarens förslag baseras på ett underlagsmaterial som kommer att tas fram i särskild ordning och tillställas utredningen.</p>
<p>Första delen av uppdraget ska redovisas senast den 15 februari 2010. Den andra delen ska redovisas senast den 30 april 2010.</p>
<h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2>
<p>I den kulturpolitiska proposition som regeringen beslutade den 10 september 2009, Tid för kultur (prop. 2009/10:3), föreslås att en ny modell för fördelning av statliga medel till kulturverksamheter på regional och lokal nivå ska införas. Modellen bedöms kunna införas successivt i hela landet. Inledningsvis ska Skåne, Västra Götalands, Hallands och Gotlands län omfattas, men även övriga län som bedöms vara lämpade kan omfattas av den nya modellen redan fr.o.m. 2011. Införandet av denna modell är ett av förslagen i Kulturutredningens betänkande (SOU 2009:16).</p>
<p>Den nuvarande ansvarsfördelningen mellan stat, landsting och kommun</p>
<p>Kulturpolitiken bygger på att staten, landsting och kommuner har ett gemensamt ansvar för kulturpolitikens genomförande och dess måluppfyllelse. Av Statens kulturråds rapport Kulturens finansiering 2007, framgår att den offentliga finansieringen av kulturverksamheter (inklusive folkbildning och medier) uppgår till ca 22 miljarder kronor. Staten står för 45 procent av den offentliga finansieringen medan den kommunala nivåns andel uppgår till 55 procent.</p>
<p>Kommuner och landsting bedriver kulturverksamhet. I några län har vissa uppgifter förts över till det kommunala samverkansorganet av de berörda kommunerna och landstinget. I majoriteten av länen har kommunala samverkansorgan eller landsting även övertagit ansvaret för vissa statliga uppgifter inom regional tillväxt och transportinfrastrukturplanering. Förekomsten av regionala kulturstrategier varierar bland länen.</p>
<p>En stor del av statens kulturstöd lämnas i form av bidrag till regionala och lokala kulturinstitutioner. Det är kommuner och landsting som är huvudmän för dessa kulturinstitutioner. I genomsnitt uppgår den statliga andelen av dessa institutioners offentliga finansiering till ca 31 procent. Den statliga finansieringsandelen varierar dock mellan olika konstarter och mellan län.</p>
<p>I slutet av 1990-talet beslutade riksdagen om försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning i Västra Götalands, Skåne, Kalmar och Gotlands län. I alla län förutom Västra Götalands län ingick ansvar för beslut om fördelning av bidrag till regionala kulturinstitutioner. Försöksverksamheten, och därmed ansvaret för att besluta om fördelningen av bidragen, i Kalmar och Gotlands län upphörde 2002.</p>
<p>Den försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning som bedrivs i Skåne och Västra Götalands län upphör den sista december 2010 enligt lagen <a href="https://lagen.nu/1996:1414">(1996:1414)</a> om försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning. Regeringen avser att senast i början av 2010 lämna förslag till riksdagen med innebörden att Skåne, Västra Götalands och Hallands läns landsting samt Gotlands kommun från den 1 januari 2011 övertar ansvaret för regionalt tillväxtarbete och transportinfrastruktur.</p>
<p>Inom det kulturpolitiska området har Statens kulturråd under 2009 bl.a. tecknat avsiktsförklaringar med Skåne läns landsting, Gotlands kommun, Norrbottens läns landsting och Dalarnas läns landsting. Syftet med dessa avsiktsförklaringar är att skapa en gemensam strategi till stöd för kulturens utveckling och förnyelse.</p>
<p>Uppdraget om en ny modell</p>
<p>En generell utgångspunkt för uppdraget är att modellen ska kunna genomföras i hela landet. Inom ramen för den nya modellen ska staten träffa överenskommelser med den kommunala nivån om inriktningen på arbetet inom kulturområdet. Utgångspunkten är att statens överenskommelser ska ske med landstingen (i Gotlands fall kommunen) eller med det organ som landstinget delegerat uppgiften till. Utredaren ska särskilt belysa effekter av denna ansvarsfördelning i de län där de kommunala samverkansorganen av kommuner och landsting tilldelats en roll. Med utgångspunkt i de gemensamma kriterierna bör modellen tillåta en viss flexibilitet för att säkerställa att den fungerar effektivt i de olika landstingen.</p>
<p>Regeringen har i propositionen Tid för kultur föreslagit nya kulturpolitiska mål som riksdagen tar ställning till i december 2009. Modellen ska bidra till ökad måluppfyllelse av de kulturpolitiska målen och samtidigt skapa ett utrymme för regionala prioriteringar och variationer. Staten ska ha ett övergripande strategiskt ansvar för den nationella kulturpolitiken och därmed främja likvärdighet vad gäller möjligheterna till eget skapande och ett tillgängligt och brett kulturutbud av hög kvalitet för alla runt om i landet. Staten ska därmed vara pådrivande, samordnande och stödjande för att främja kulturens självständighet samt stimulera kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet och utveckling.</p>
<p>Det är viktigt att utredaren analyserar och lämnar förslag så att modellen medger goda förutsättningar för samverkan och samarbeten över kommun- och landstingsgränser. Detta bör särskilt belysas i förhållande till den kommunala lokaliseringsprincipen.</p>
<p>Statliga medel</p>
<p>Utredaren ska analysera och motivera om ytterligare statliga bidrag inom kulturområdet, utöver de som i dag direkt fördelas till regionala och lokala kulturinstitutioner, eventuellt bör ingå i modellen. Det förslag som presenterades i Kulturutredningens betänkande (SOU 2009:16) samt det förslag som Filmutredningen presenterat (SOU 2009:79) ska vara underlag för dessa överväganden. Utredaren ska dock beakta vad regeringen anfört i propositionen Tid för kultur (prop. 2009/10:3) om att statens stöd till den fria scenkonsten, inklusive stödet till arrangörer, tills vidare bör hanteras på central statlig nivå. I och med att den fria scenkonsten har stor betydelse även för den regionala kulturverksamheten bör även förutsättningarna för en ändamålsenlig bidragsgivning med ökad grad av lokal och regional medfinansiering belysas.</p>
<p>Det statliga anslag som i dag finansierar bidrag till regionala och lokala kulturinstitutioner bör inom den nya modellen kunna användas även för att främja annan kulturverksamhet än sådan som bedrivs i institutionsform. Utredaren ska analysera och föreslå hur statens bidrags villkor kan breddas i denna del. Modellen bör utformas så att staten även fortsättningsvis har en viss andel statliga medel att besluta om för att främja konstnärlig och kulturell utveckling. Statens villkor om kommunal eller annan medfinansiering ska även gälla fortsättningsvis för berörda anslag.</p>
<p>Underlagsmaterial och kriterier</p>
<p>Utredaren ska lämna förslag på vilket underlag staten och ansvarigt organ på kommunal nivå ska ta fram inför dialoger och överenskommelser. Det kan exempelvis gälla krav på att länsvisa kulturstrategier, som länets kommuner ställer sig bakom, tagits fram med delaktighet från kulturliv och ideella organisationer.</p>
<p>Utredaren ska även föreslå vilka kriterier som ska vara uppfyllda för att modellen ska kunna införas.</p>
<p>Former för modellens genomförande, dialog och överenskommelser</p>
<p>Utredaren ska föreslå hur den nya fördelningsmodellen ska genomföras. En grundläggande princip är att stat, landsting och kommuner även fortsättningsvis gemensamt ansvarar för kulturpolitikens genomförande och därmed för att uppfylla de nationella kulturpolitiska målen. Modellen ska utformas så att ett ökat samspel uppnås samtidigt som ansvarsförhållandena förtydligas. Vidare ska utredaren föreslå hur kulturskapares organisationer och andra ideella organisationer på lämpligt sätt kan bli delaktiga i den process som leder fram till en överenskommelse.</p>
<p>Statens kulturråd ska företräda staten i dialoger och överenskommelser med den kommunala nivån. Dessa överenskommelser bör i sitt sakinnehåll vara minst treåriga, medan statens ekonomiska ramar beslutas årligen.</p>
<p>Utredaren ska analysera två huvudalternativ i det fall utredaren föreslår en modell som omfattar bidrag som andra statliga myndigheter än Statens kulturråd inom kulturområdet i dag ansvarar för. Det första alternativet innebär att Statens kulturråd får ett samordningsansvar för berörda bidrag och dess villkor. Det andra alternativet innebär att berörda bidrag förs samman till ett anslag som Statens kulturråd ansvarar för. Förutsättningarna och villkoren för dessa två alternativ ska analyseras där både för- och nackdelar redovisas. Formerna för statlig samordning och helhetssyn ska därmed klargöras.</p>
<p>Utredaren ska även belysa länsstyrelsens eventuella roll inför dialog och överenskommelser. Modellen ska bygga på att både den statliga och den kommunala nivån i princip endast ska möta en dialogpart då överenskommelsen fastställs.</p>
<p>Ett villkor för att en ny modell ska kunna genomföras i respektive län är att landstinget är överens med kommunerna i länet om hur de ska samverka i den nya modellen.</p>
<p>Modellen bedöms kunna införas successivt fr.o.m. 2011 i Skåne, Västra Götalands, Gotlands och Hallands län samt även i andra län som bedöms uppfylla de villkor modellen förutsätter.</p>
<p>Behov och effekter på statlig och regional verksamhet</p>
<p>Utredaren ska redogöra för de organisatoriska, ekonomiska och kompetensmässiga konsekvenserna av förslaget till modell för de statliga myndigheterna och institutionerna liksom, i den mån det anses nödvändigt, för landsting och kommuner.</p>
<p>Former för uppföljning och utvärdering</p>
<p>Den kommunala nivån ska ansvara för löpande uppföljningar och redovisa fördelning och användning av de statliga bidragen.</p>
<p>Den statliga nivån ska både följa upp och utvärdera modellen och dess effekter. Utredaren ska föreslå hur roll- och ansvarsfördelningen ska se ut mellan den analysmyndighet som regeringen i propositionen Tid för kultur (prop. 2009/10:3) föreslagit ska inrättas och andra statliga myndigheter som eventuellt berörs av modellen. Utredaren ska även föreslå hur roller och uppgifter vad gäller uppföljning och utvärdering bör organiseras för att möjliggöra bl.a. konsekvensanalyser av modellens effekter för kulturinstitutioner och övrigt kulturliv.</p>
<p>Denna första del av uppdraget ska redovisas senast den 15 februari 2010.</p>
<p>Riksutställningars framtida roll och uppdrag</p>
<p>Regeringen bedömer i propositionen Tid för kultur (prop. 2009/10:3) att verksamheten vid Riksutställningar får ändrade förutsättningar i och med att den regionala infrastrukturen inom utställningsområdet har utvecklats. När en ny modell för fördelning av statliga bidrag till regionala och lokala kulturverksamheter införs stärks den regionala nivåns ansvar.</p>
<p>Regeringen betonar även behovet av ökad samverkan inom museiområdet och föreslår ett flertal förstärkningar. Bland annat föreslås Riksförbundet Sveriges museer att fr.o.m. 2010 utveckla sin roll som en samlande aktör i museisektorn med ansvar för bl.a. utbildning, kompetensutveckling och internationellt samarbete inom museisektorn.</p>
<p>Utredaren ska - som en följd av sina förslag om en ny modell för ökat samspel mellan stat, landsting och kommuner - föreslå lämpliga förändringar av Riksutställningars roll och uppdrag. Syftet är att ge förbättrade förutsättningar för att utveckla utställningsmediet i hela landet så att publiken kan möta utställningar av hög kvalitet. Riksutställningars egeninitierade utställningsproduktion bör dock kunna minska. Utredarens förslag ska bl.a. beakta museisektorns behov av kompetensmässigt stöd, exempelvis vad gäller kunskapsutveckling inom utställningspedagogik, teknikanvändning samt internationell omvärldsbevakning.</p>
<p>De särskilda prioriteringar som i dag gäller för Riksutställningars verksamhet när det gäller barn och unga samt samtida konst ska beaktas. Utredaren ska överväga i vad mån dessa uppgifter kan tillvaratas av andra offentliga aktörer inom musei- och utställningsområdet. Utredaren bör även ta hänsyn till det samarbetsuppdrag som föreslås i propositionen Tid för kultur för Riksförbundet Sveriges museer för 2010.</p>
<p>I utredarens uppdrag ingår att föreslå författningsändringar och andra förändringar i den statliga styrningen, exempelvis vad gäller myndigheters instruktioner och regleringsbrev.</p>
<p>Utredaren ska beräkna och bedöma de ekonomiska konsekvenserna av de förslag som läggs fram samt föreslå finansiering inom berörda utgiftsområden om förslagen leder till kostnadsökningar.</p>
<h2 id="redovisning">Samråd och redovisning av uppdraget</h2>
<p>Utredaren kan även lämna förslag om övriga frågor som bedöms ha betydelse för utredningens uppdrag.</p>
<p>Det är av särskild vikt att utredaren i sitt arbete samråder med berörda statliga myndigheter, kommuner, landsting, samverkansorgan, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), kulturskapares organisationer och ideella organisationer samt andra berörda aktörer inom kulturlivet. Vidare ska utredaren förhålla sig till den struktur som finns inom den regionala tillväxtpolitiken, där landsting eller samverkansorgan övertagit vissa statliga ansvarsuppgifter. Utredaren ska även hålla sig informerad om utredningen (dir. 2009:62) om översyn av statlig regional förvaltning m.m. samt om utredningen om en ny nationell musikplattform (dir. 2009:96). Vidare ska utredaren hålla sig informerad om det uppdrag som regeringen kommer att ge till Kungl. biblioteket för utveckling av statens stöd och samordning inom biblioteksväsendet samt om arbetet med inrättandet av en analysmyndighet på kulturområdet.</p>
<p>Utredaren ska hålla berörda centrala arbetstagarorganisationer informerade samt ge dem tillfälle att framföra synpunkter.</p>
<p>Uppdragets första del ska redovisas senast den 15 februari 2010 och den andra delen senast den 30 april 2010.</p>
<p> (Kulturdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2009:96/2009-10-29T12:00:00+01:002009-10-29T12:00:00+01:002009:96 Ny plattform för musikenKulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 29 oktober 2009</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2>
<p>En särskild utredare ska, under förutsättning att riksdagen fattar beslut i nödvändiga delar, föreslå den närmare utformningen av en ny nationell plattform för musiken. Utgångspunkten är att den nya verksamheten ska inleda sitt arbete under 2011.</p>
<p>Utredaren ska bl.a.</p>
<p>- föreslå vilka statliga insatser som bör göras på nationell nivå för att främja utvecklingen på musikområdet,</p>
<p>- identifiera vilka av Stiftelsen Svenska rikskonserters nuvarande ansvarsområden som bör tillvaratas av den nya musikplattformen,</p>
<p>- komma med förslag gällande den nya musikplattformens kompetens- och lokalbehov,</p>
<p>- lämna förslag på myndighetsnamn.</p>
<p>En utgångspunkt ska vara att kopplingen mellan statens insatser för det musikaliska kulturarvet och det konstnärligt nyskapande ska stärkas.</p>
<p>Uppdraget ska redovisas senast den 15 februari 2010.</p>
<h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2>
<p>I propositionen Tid för kultur (prop. 2009/10:3) gör regeringen bedömningen att de statliga insatserna på central nivå för musikområdet behöver reformeras och i hög utsträckning samlas i en myndighet. Vidare föreslår regeringen att statens stöd till Stiftelsen Svenska rikskonserter ska avvecklas.</p>
<p>Stiftelsen Svenska rikskonserter, som har sitt ursprung i 1960-talet, inledde verksamheten i sin nuvarande form 1988 och har till syfte att främja utvecklingen av musiklivet i hela landet inom olika musikaliska uttrycksformer. Rikskonserter har sedan starten haft en viktig roll för att sprida musik av hög kvalitet till hela landet, framför allt genom verksamheten med turnéproduktion men också genom samarbetsprojekt. Den regionala nivån och musiklivet i stort har utvecklats positivt, och i dag erbjuds musik av hög konstnärlig kvalitet runt om i landet. Det finns också en bredd och mångfald i musikutbudet.</p>
<p>Regeringen anser därför att det statliga stödet till musikområdet behöver vidareutvecklas för att motsvara de behov som nu präglar det svenska musiklivet. En ny nationell plattform behövs där statens insatser inriktas på nationell överblick, kompetensuppbyggnad och internationell samverkan. Kopplingen mellan det musikaliska kulturarvet och det konstnärligt nyskapande bör också stärkas. Däremot bedöms det som mer ändamålsenligt att den regionala nivåns resurser för att producera konserter och turnéer förstärks och att statens roll i den delen därmed förändras. Från ett nationellt perspektiv och genom kunskap om de olika nätverken ska musikplattformen bidra till en ökad samverkan utifrån musiklivets villkor och behov.</p>
<p>Statens musiksamlingar har i uppdrag att dokumentera, samla in och hålla musikens kulturarv levande och därigenom främja musikintresset, musikvetenskapen och den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden. Enligt vad som anges i budgetpropositionen för 2010 kommer verksamheten även att inrymma uppdrag inom teater och dans (prop. 2009/10:1, utg. omr. 17). Myndigheten arbetar redan i dag i nära samverkan med såväl utövande musiker som forskare och allmänhet; myndigheten har därmed goda förutsättningar att ytterligare fördjupa sin kompetens på musikområdet. Regeringen bedömer därför att Statens musiksamlingar bör få ett samlat ansvar för statliga insatser på musikområdet. Därmed kommer myndigheten att få en ny och utbyggd verksamhet som samlar musikområdet på nationell nivå. Även verksamheten vid Elektroakustisk musik i Sverige (EMS) och vissa frågor när det gäller Caprice Records bör, enligt propositionen Tid för kultur, ingå i den nya plattformen. Bidrag till musiklivet kommer dock även fortsättningsvis att beslutas och fördelas av Statens kulturråd. De statliga insatserna på musikområdet kommer således att vara fördelade mellan Statens musiksamlingar och Statens kulturråd.</p>
<p>Av budgetpropositionen för 2010, utg. omr. 17, framgår att regeringen har för avsikt att under 2011 avveckla verksamhetsstödet till Stiftelsen Svenska rikskonserter samtidigt som medel överförs till Statens musiksamlingar och till de anslag som Statens kulturråd i dag bl.a. disponerar för bidrag till musikaktörer på regional och lokal nivå samt till fria musikgrupper och arrangörer.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare ska föreslå den närmare utformningen av en ny plattform för musiken som kan komma hela landet till del. Målsättningen är att den nya verksamheten ska påbörja sitt arbete under 2011. Med utgångspunkt i de nationella kulturpolitiska målen ska statens insatser syfta till att ett vitalt musikliv utvecklas i hela landet och att mångfalden i musikutbudet ges goda förutsättningar att utvecklas i samspel med musikaktörer på lokal och regional nivå. Statens insatser ska, utöver Kulturrådets bidragsgivning till musiklivet, inriktas på nationell överblick, kompetensuppbyggnad och internationell samverkan. Insatserna ska vidare syfta till att främja ett musikaliskt kulturarv som används och utvecklas.</p>
<p>Utredaren ska föreslå vilka insatser på nationell nivå som bör göras för att främja utvecklingen på musikområdet. Utöver verksamheten Elektroakustisk musik i Sverige (EMS) och frågor i samband med Caprice Records ska utredaren identifiera vilka av Stiftelsen Svenska rikskonserters nuvarande ansvarsområden som bör tillvaratas av den nya musikplattformen.</p>
<p>Verksamheten vid Statens musiksamlingar kommer med regeringens förslag att utvidgas. Utredaren ska belysa hur de nya uppgifterna kan integreras i myndigheten. Vidare ska utredaren lämna förslag på hur myndigheten ska bidra till en ökad samverkan inom musiklivet samt med andra konstområden. Även förslag på myndighetsnamn ska lämnas.</p>
<p>Utredaren ska analysera vilka konsekvenser förslagen får för andra statliga insatser på musikområdet och bedöma eventuellt övriga insatser som bör ingå i en ny plattform för musiken. Utredaren ska redovisa de verksamhetsmässiga, ekonomiska och personella konsekvenserna för myndigheten av sitt förslag. Myndighetens lokalbehov ska uppmärksammas.</p>
<p>Utredarens förslag ska rymmas inom den ram som anges i budgetpropositionen för 2010 för anslagen till Statens musiksamlingar och Stiftelsen Svenska rikskonserter. Utredaren ska därmed beakta att regeringen, i samband med att bidraget till Rikskonserter avvecklas under 2011, avser att överföra medel dels till Statens musiksamlingar dels till anslag som Statens kulturråd disponerar bl.a. för bidrag till musikaktörer på regional och lokal nivå, fria musikgrupper, arrangörer samt till ett reformerat inspelnings- och distributionsstöd.</p>
<h2 id="redovisning">Arbetssätt och redovisning av uppdraget</h2>
<p>Utredningsarbetet ska bedrivas i nära samverkan med Statens musiksamlingar, Stiftelsen Svenska rikskonserter, Statens kulturråd och musiklivets företrädare. Samråd ska även ske med andra berörda statliga myndigheter och organisationer liksom med institutioner inom musiklivet samt med kulturansvariga på regional nivå. Utredaren ska ha kontakt med utredningen om en ny modell för fördelning av statliga bidrag till regionala och lokala kulturverksamheter (Ku2009:02).</p>
<p>Utredaren ska hålla berörda centrala arbetstagarorganisationer informerade om arbetet och ge dem tillfälle att framföra sina synpunkter.</p>
<p>Uppdraget ska redovisas senast den 15 februari 2010.</p>
<p> (Kulturdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2008:88/2008-06-18T12:00:00+01:002008-06-18T12:00:00+01:002008:88 Filmpolitikens finansiering och utformningKulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 18 juni 2008</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare ska lämna förslag till hur de framtida filmpolitiska insatserna ska finansieras och utformas. Utredaren ska vid behov även lämna författningsförslag. Utredaren ska ur ett framtidsperspektiv beskriva och analysera utvecklingen på filmområdet och mot denna bakgrund värdera nuvarande insatser. Till det som ska belysas hör bl.a. ägar- och konkurrensförhållanden inom branschen, resurser och betalningsströmmar i svensk film, konsumtionsmönster samt teknikutveckling.</p>
<p>Utredaren ska bl.a. pröva</p>
<p>- om det finns förutsättningar för en fortsatt avtalsmodell för finansiering av filmpolitiken,</p>
<p>- om nuvarande insatser skapar bästa möjliga förutsättningar för ekonomiskt och konstnärligt risktagande i svensk filmproduktion,</p>
<p>- om nuvarande insatser på bästa sätt gynnar kvalitet och mångfald i det filmutbud som erbjuds konsumenten,</p>
<p>- om olika filmstöd i större utsträckning bör kunna ges till film i andra visningsformer än visning på biograf,</p>
<p>- hur en kostnadseffektiv och långsiktig utveckling av digital bio i hela landet kan främjas,</p>
<p>- möjligheten till ökad samordning mellan filmpolitiska insatser på nationell, regional och lokal nivå,</p>
<p>- om nuvarande organisering av arbetet med att bevara och tillgängliggöra filmarvet bör förändras.</p>
<p>Uppdraget ska redovisas senast den 15 september 2009.</p>
<p>Bakgrund och utgångspunkter</p>
<p>Filmen är en konstform och ett massmedium som berör och engagerar. Samtidigt som filmen finns på en kommersiell marknad samspelar denna marknad med offentliga insatser för produktionen, spridningen och visningen av film, liksom för bevarandet av filmen som kulturarv. Det gäller i Sverige liksom i många andra länder, särskilt inom små språkområden.</p>
<p>De filmpolitiska insatserna i Sverige har sedan början av 1960-talet i huvudsak finansierats genom avtal mellan staten och företrädare för olika berörda branscher. I det nuvarande avtalet, 2006 års filmavtal, är staten, organisationer inom filmbranschen samt Sveriges Television AB (SVT), TV 4 AB, Modern Times Group MTG AB, Kanal 5 AB och C More Entertainment AB avtalsparter. Genom avtalet finansieras stöd till svensk filmproduktion, vissa stöd till distribution och visning, avgifter till internationellt samarbete, stöd till internationell lansering av ny svensk film samt stöd till åtgärder mot olovlig hantering av film. Stiftelsen Svenska Filminstitutet fördelar de medel som inflyter genom avtalet.</p>
<p>Vid sidan av filmavtalet lämnar staten genom Svenska Filminstitutet även stöd till andra insatser, huvudsakligen inom det filmkulturella området. Insatserna omfattar stöd till regionala resurscentrum för film och video, stöd till film i skolan, stöd och andra insatser för att främja distribution och visning av värdefull film, stöd till film och video för syntolkning och textning på svenska och de nationella minoritetsspråken, insatser för att bevara och tillgängliggöra filmarvet, informationsverksamhet samt utlandsverksamhet. Vidare fördelar Konstnärsnämnden visst statligt stöd till produktion av kortfilm.</p>
<p>Regeringen tillkallade i juni 2007 en kommitté, den s.k. Kulturutredningen, med uppgift att göra en samlad översyn av kulturpolitikens inriktning och arbetsformer (dir. 2007:99). Kulturutredningen ska bl.a. behandla den statliga förvaltningsorganisationen inom kulturområdet, det statliga institutionsväsendet samt det kulturpolitiska samspelet mellan staten, landstingen och kommunerna.</p>
<p>2006 års filmavtal gäller t.o.m. den 31 december 2010. Regeringen förklarade i budgetpropositionen för 2008 att det långsiktiga arbetet med beredningen av en ny filmpolitik efter 2010 skulle påbörjas inom Regeringskansliet under hösten 2007.</p>
<p>Ett led i arbetet med beredningen av en ny filmpolitik har varit att genom sonderande samtal med berörda parter pröva förutsättningarna för ett nytt filmavtal efter 2010. Samtalen och kontakter med andra intressenter visar att det finns behov av en fördjupad analys av en rad frågor inför ett ställningstagande om filmpolitikens framtida finansiering och utformning.</p>
<p>Filmpolitikens finansiering</p>
<p>En grundläggande fråga är hur de framtida filmpolitiska insatserna ska finansieras. Genom filmavtalet har staten och berörda branscher hittills tagit ett gemensamt ansvar för finansieringen av stöd till filmpolitiska ändamål. Avtalsmodellen har dock ifrågasatts utifrån olika utgångspunkter. Det har bl.a. framhållits att filmavtalets finansiering, i vilken biografmarknaden står för det största bidraget näst efter staten, inte speglar den utveckling som skett inom produktion, distribution och visning av film. Vilka visningsformer som bidrar till filmavtalet påverkar också hur de filmpolitiska insatserna kan utformas. En del röster i den filmpolitiska debatten har därför efterlyst en utökad finansiering av filmavtalet från parter som i dag inte är representerade i avtalet. Andra menar tvärtom att avtalet bör ersättas av en enbart statlig finansiering av filmstöden, bl.a. på grund av svårigheterna med att förena olika partsintressen. Dessa svårigheter har bidragit till att förhandlingar inför nya avtalsperioder blivit komplicerade och utdragna, vilket tidvis skapat osäkerhet om de framtida finansieringsförutsättningarna för filmbranschen.</p>
<p>Även om filmavtalen genom åren har haft en likartad grundstruktur har avtalens partssammansättning och därmed sammanhängande finansiering varierat. Det första filmavtalet ingicks 1963 mellan staten och filmbranschen. Staten började 1973 att ge direkta bidrag till avtalets ändamål. Med 1982 års film- och videoavtal inträdde videobranschen i avtalskretsen. SVT och Nordisk Television AB (numera TV 4 AB) tillträdde som avtalsparter i 1993 års avtal. Videobranschen lämnade avtalet efter utgången av 1998 och har sedan dess inte medverkat i något avtal. I 2006 års filmavtal är de kommersiella TV-företagen Modern Times Group MTG AB, Kanal 5 AB och C More Entertainment AB nya parter. De TV-företag som är parter i 2006 års filmavtal ska enligt avtalet dels lämna ett visst bidrag till Filminstitutet, dels garantera att medel till ett visst årligt belopp används för ny svensk film genom samproduktion, medfinansiering och köp av visningsrätter. I uppdraget till utredningen om radio och TV i allmänhetens tjänst (dir. 2007:71) ingår att överväga hur det kan säkerställas att omfattningen av SVT:s ansvarstagande för svensk film upprätthålls även efter det att 2006 års filmavtal har löpt ut 2010. Uppdraget ska redovisas senast den 30 juni 2008.</p>
<p>Även omfattningen av de insatser som finansierats genom filmavtalen har varierat. Medan de flesta avtal har finansierat i princip samtliga filmpolitiska insatser gäller det inte för 1993 års avtal och, som tidigare nämnts, för 2006 års avtal.</p>
<p>Statens andel av finansieringen av filmpolitiken har stegvis ökat. De ändamål som ryms inom 2006 års filmavtal bekostas till mer än hälften av statliga medel. De sammanlagda filmpolitiska insatserna på nationell nivå, inom och utanför filmavtalet, finansieras i dag till ungefär två tredjedelar av statliga medel. Därutöver har den offentliga finansieringen på regional nivå av filmproduktion och annan filmverksamhet ökat markant under de senaste tio åren, genom framväxten av regionala produktions- och resurscentrum.</p>
<p>Parternas medverkan i 2006 års filmavtal är förenad med olika villkor. SVT får säga upp avtalet om riksdagen fattar beslut som innebär väsentliga förändringar av företagets ekonomiska ramar eller av inriktningen på företagets verksamhet. De kommersiella TV-bolagen får säga upp avtalet om de förlorar rätten att sända marksänd television med digital teknik. Organisationer inom filmbranschen får säga upp avtalet om mervärdesskattesatsen på filmvisning höjs från den nuvarande reducerade nivån på 6 procent. Reducerad mervärdesskattesats för entréavgifter till biografföreställningar medges enligt rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt. Reducerad mervärdesskattesats är enligt samma direktiv däremot inte tillåten för försäljning och uthyrning av videogram. Skattesatsstrukturen i mervärdesskattedirektivet är för närvarande föremål för en revision av Europeiska kommissionen.</p>
<p>Filmpolitikens utformning</p>
<p>Filmpolitikens nuvarande huvuduppgifter är att främja värdefull svensk filmproduktion, att främja distribution och visning av värdefull film, att bidra till att bevara och tillgängliggöra filmarvet, samt att verka för internationellt samarbete i dessa avseenden.</p>
<p>Utvecklingen, bl.a. när det gäller ny teknik och förändrade ägarförhållanden på biografmarknaden, påverkar på olika sätt förutsättningarna för verksamheter inom nämnda områden. De filmpolitiska insatserna behöver värderas bl.a. mot denna bakgrund.</p>
<p>Främja värdefull svensk filmproduktion</p>
<p>Stödet till svensk filmproduktion omfattar i dag i huvudsak två stödformer: förhandsstöd, som baseras på en kvalitetsprövning som görs av Filminstitutets konsulenter, samt publikrelaterat stöd, ett efterhandsstöd som ges i relation till filmens bruttobiljettintäkter. Kombinationen av stöd som baseras på en kvalitetsbedömning och ett marknadsinriktat stöd i någon form finns i flera länder.</p>
<p>Förhandsstödet ges till filmprojekt med konstnärliga eller liknande kvaliteter som inte bedöms kunna genomföras enbart på marknadens villkor. Förhandsstödet är uppdelat på stöd till långfilm, barn- och ungdomsfilm, kort- och dokumentärfilm samt utveckling. Utvecklingsstödet omfattar bl.a. stöd till manusutveckling och stöd till s.k. växthusverksamhet för unga filmskapare.</p>
<p>Det publikrelaterade stödet utgör ett komplement eller alternativ till det konsulentstyrda förhandsstödet och ska fungera som en riskgaranti för privat finansiering av svensk film. En svårighet med det publikrelaterade stödet har varit att åstadkomma långsiktiga stödvillkor som samtidigt är väl avpassade efter stödets totala fasta budgetram. Regeringen har den 12 juni 2008 beslutat att godkänna ett avtal om ändring av 2006 års filmavtal, som innebär att eventuella bestående överskott av medel avsedda för publikrelaterat stöd får användas för stöd i särskild ordning till svensk långfilm avsedd för biografvisning med ett tydligt mål att nå en stor publik.</p>
<p>De olika produktionsstöden kompletterar på flera sätt varandra. Samtidigt speglar fördelningen av resurser mellan de olika förhandsstöden och efterhandsstödet avvägningar mellan olika intressen.</p>
<p>Publiken ser i dag i allt högre grad film i andra visningsformer än på biograf. Utrymmet på biografrepertoaren är också begränsat. Mot denna bakgrund har det framförts kritik mot att förhandsstöd i regel endast ges till långfilmer som är avsedda för biografpremiär. För förhandsstödet till kort- och dokumentärfilm gäller inte detta villkor. Andra anser tvärtom att filmavtalets nuvarande villkor bör betraktas i relation till hur avtalets finansiering fördelar sig mellan olika visningsformer.</p>
<p>Filmproduktion är som tidigare berörts till stor del en kommersiell verksamhet. Ingen svensk film produceras enbart med offentliga medel. Under senare år har förutsättningarna för privat finansiering av svensk film, bl.a. från riskkapitalbolag, fått ökad uppmärksamhet. Filmbranschen har också beröringspunkter med bl.a. förlags-, musik- och dataspelsbranscherna. Alla dessa olika branscher utgör delar av det som ibland benämns som upplevelseindustrin.</p>
<p>I syfte att uppnå ökad jämställdhet i svensk filmproduktion innehåller 2006 års filmavtal ett mål om att stödet till svensk filmproduktion ska fördelas jämnt mellan män och kvinnor. Enligt detta mål bör ettdera könet, räknat i antal projekt som får stöd, senast ett år före avtalsperiodens slut vara representerat till minst 40 procent inom kategorierna manusförfattare, producent och regissör. Enligt ett övergripande mål för statens bidrag till Filminstitutet ska ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv integreras i Filminstitutets verksamhet.</p>
<p>Film produceras allt mer genom internationellt samarbete. I Sverige liksom i många andra EU-länder har även den omfattande regionaliseringen förändrat filmproduktionens villkor och ytterligare bidragit till samarbete över nationsgränserna. Svensk film får offentlig finansiering även genom internationella organ som Nordiska Film- och TV-fonden, Eurimages och EU:s Mediaprogram samt från regionala produktionscentrum i landet.</p>
<p>De nuvarande svenska filmstöden har godkänts av Europeiska kommissionen i statsstödshänseende. Kommissionens beslut gäller t.o.m. den 31 december 2010.</p>
<p>Främja distribution och visning av värdefull film</p>
<p>När det gäller de ekonomiska förutsättningarna för svensk film och för utländsk film som importeras till Sverige är kostnader för distribution och visning en väl så väsentlig faktor som produktionskostnaderna.</p>
<p>Filmpolitiken omfattar en rad insatser för att främja distribution och visning av film i hela landet, både inom ramen för och vid sidan av 2006 års filmavtal. Insatserna syftar till att öka spridningen av svensk film, att öka utbudet av utländsk kvalitetsfilm i Sverige och att stärka biografstrukturen. Insatserna är i huvudsak inriktade på biograffilm.</p>
<p>Sverige är ett av världens biograftätaste länder räknat per capita, med ett stort antal biografer på mindre orter som ofta drivs ideellt. Antalet visningsformer för film blir allt fler, vilket innebär att filmtittandet totalt sett ökar, men också att biografen utsätts för allt hårdare konkurrens. Likväl har biografen alltjämt stor betydelse för filmmarknaden och som offentligt rum för filmupplevelser.</p>
<p>Frågor om biografens roll och förutsättningarna för mångfald i filmutbudet har fått ökad aktualitet efter det att biografkedjan Astoria Cinemas och distributören Triangelfilm gått i konkurs och ägarförändringar skett på marknaden. Filminstitutet har hösten 2007 gjort en utvärdering och utarbetat en handlingsplan med förändringar och vissa förstärkningar av de insatser som görs för distribution och visning av film. I samband med detta har uppmärksamhet riktats mot kommunernas och landstingens roller när det gäller utvecklingen på området.</p>
<p>Enligt många bedömare kommer biografbranschen i Sverige inom en inte avlägsen framtid att övergå från dagens analoga teknik till digital distribution och visning av film. Genom att distributionen därmed blir effektivare och billigare ökar de tekniska förutsättningarna för mångfald i filmutbudet och för tillgång till aktuell biograffilm på mindre orter. Digital bio ger också ökade möjligheter att sprida andra kulturyttringar till en bred publik, t.ex. genom direktsändning av opera och teater. Samtidigt förutsätter digital bio kostsamma investeringar, vilket medför svårigheter för biografverksamheter med små resurser, inte minst på landets mindre orter. Det finns dock olika uppfattningar om hur snabbt den digitala övergången kan förväntas ske. Filminstitutet har regeringens uppdrag att följa utvecklingen på området.</p>
<p>Filminstitutet fördelar stöd till film och video för syntolkning och textning på svenska och de nationella minoritetsspråken. De flesta svenska långfilmer som ges ut på DVD är i dag svensktextade. Trots att personer med hörselskada även utgör en stor potentiell biografpublik har filmdistributörer efter att stödet infördes dock inte framställt textade filmkopior i sådan omfattning att de textade filmerna har kunnat nå någon större publik på biograferna.</p>
<p>Fildelning av film via Internet, utan rättighetshavarens medgivande och möjlighet till ekonomisk ersättning, är ett internationellt problem som i förlängningen drabbar såväl produktionen som distributionen av film i alla visningsformer. I debatten har såväl den svenska lagstiftningen kring upphovsrätten på Internet som berörda branschers möjligheter och ansvar för att motverka olovlig fildelning varit centrala frågor. Regeringen förbereder förslag till lagändringar på upphovsrättsområdet, bl.a. när det gäller genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter. På regeringens initiativ har även branschsamtal inletts mellan rättighetshavare, Internetleverantörer, konsumentföreträdare och andra intressenter i syfte att förbättra förutsättningarna för och bidra till utvecklingen av lagliga och användarvänliga tjänster för upphovsrättsligt skyddat material via Internet. Utvecklingen på upphovsrättsområdet kommer att vara av betydelse för finansieringen av den framtida filmpolitiken.</p>
<p>Bevara och tillgängliggöra filmarvet</p>
<p>Filminstitutet har i uppdrag att bevara filmer och material av film- och kulturhistoriskt intresse och att tillgängliggöra dem för forskning och allmänhet. Uppdraget avser i huvudsak spelfilm och dokumentärfilm avsedd för biografvisning. Sedan 2002, då filmarkivet i Grängesberg etablerades med Filminstitutet som huvudman, omfattar uppdraget även s.k. icke-fiktiv smalfilm som inte är avsedd för biografvisning. All film som inkommer till Filminstitutet bevaras i originalskick, dvs. med dagens visningsteknik i de flesta fall på filmbas. Insamlingen bygger på frivilliga avtal med producenten, distributören eller annan part.</p>
<p>Statens ljud- och bildarkiv (SLBA) ska, i enlighet med bestämmelser i lagen <a href="https://lagen.nu/1993:1392">(1993:1392)</a> om pliktexemplar av dokument, samla in, bevara och tillhandahålla det medieutbud i Sverige som offentliggörs i form av ljud och rörliga bilder, dvs. även film. Filmer som är avsedda för biografvisning bevaras vid SLBA genom överföring till videogram. Målet för SLBA:s verksamhet är att bidra till en effektiv infrastruktur som ger goda förutsättningar för forskning.</p>
<p>Vid sidan av Filminstitutet och SLBA har även SVT ett omfattande filmarkiv. Därutöver driver också Stiftelsen Filmform ett arkiv för konstfilm och experimentell video, med viss statlig finansiering via bidrag från Konstnärsnämndens filmstöd.</p>
<p>Det har ifrågasatts om nuvarande organisering av arbetet med att bevara och tillgängliggöra filmarvet är den mest ändamålsenliga. Filminstitutet och SLBA har uppdrag som tenderar att delvis överlappa varandra. Denna tendens betonas ytterligare av digitaliseringen, som medför snarlika utmaningar och möjligheter för respektive verksamheter. Regeringen har beslutat att ge Kungl. biblioteket i uppdrag att förbereda en sammanslagning med SLBA. Två motiv som förts fram för sammanslagningen är att uppdelningen utifrån traditionella medieformer bedöms som allt mindre ändamålsenlig och att utmaningar rörande den tekniska utvecklingen bedöms vara alltmer likartade för myndigheterna.</p>
<p>Kulturutredningen har som tidigare nämnts regeringens uppdrag att göra en översyn av den statliga förvaltningsorganisationen och det statliga institutionsväsendet inom kulturområdet.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare ska lämna förslag till hur de framtida filmpolitiska insatserna ska finansieras och utformas. Utredaren ska därvid utgå från och värdera filmpolitikens nuvarande huvuduppgifter, dvs. att främja värdefull svensk filmproduktion, att främja distribution och visning av värdefull film, att bidra till att bevara och tillgängliggöra filmarvet samt att verka för internationellt samarbete på filmområdet. Utredaren ska vid behov lämna författningsförslag.</p>
<p>Som underlag för sina ställningstaganden ska utredaren beskriva och analysera utvecklingen på filmområdet och mot denna bakgrund värdera nuvarande insatser. Därvid kan bl.a. Filminstitutets utvärdering och handlingsplan från hösten 2007 rörande insatser inom biograf- och distributionsområdet vara en utgångspunkt. Till de faktorer som ska belysas hör ägar- och konkurrensförhållanden och ekonomiska förutsättningar inom branschens olika led, resurser och betalningsströmmar i svensk film, konsumtionsmönster samt teknikutvecklingen inom distribution och visning av rörliga bilder. Individbaserad statistik ska presenteras och kommenteras eller analyseras efter kön om det inte finns särskilda skäl emot detta. Utredaren ska särskilt uppmärksamma filmskapares villkor liksom förutsättningarna för företagsamhet och för konstnärligt och ekonomiskt risktagande i svensk filmproduktion. Särskild uppmärksamhet ska även ägnas förutsättningarna för kvalitet och mångfald i filmutbudet som helhet i olika visningsformer. Utredaren ska informera sig om Kulturutredningens arbete när det gäller det kulturpolitiska samspelet mellan staten, landsting och kommuner och vid behov fördjupa den utredningens arbete med avseende på de offentliga insatserna inom filmområdet. Utredaren ska även beakta frågan om filmens tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.</p>
<p>En internationell utblick ska göras, främst mot övriga Norden och Europa, beträffande utvecklingen på filmområdet och hur olika filmpolitiska insatser samspelar med denna utveckling. Utredaren ska över lag i sin analys anlägga ett framtidsperspektiv och så långt det är möjligt beakta att det sker en fortlöpande utveckling på filmområdet.</p>
<p>Mot denna bakgrund ska utredaren pröva om det finns förutsättningar för en fortsatt avtalsmodell för finansieringen av filmpolitiska insatser och om en sådan modell är ändamålsenlig. Om utredaren finner att dessa förutsättningar föreligger ska ett förslag till nytt avtal lämnas som är förankrat hos de tilltänkta avtalsparterna. Av förslaget ska det framgå vilka parter som bör ingå, parternas bidrag till finansieringen, samt vilka filmpolitiska ändamål som bör omfattas av avtalet och vilka som bör ligga utanför. Avtalet ska utformas så att eventuella mervärdesskatteförändringar kan hanteras inom ramen för avtalet. Mot bakgrund av tidigare erfarenheter av övergångar mellan olika avtalsperioder och av hänsyn till filmbranschens behov av framförhållning är det viktigt att utredaren så tidigt som möjligt kan klarlägga om det finns förutsättningar för ett nytt avtal eller inte.</p>
<p>Utredaren ska även lämna förslag till en finansiering och utformning av filmpolitiska insatser utan ett avtal. Konsekvenserna av den föreslagna finansieringen samt förslagens ekonomiska effekter för staten ska redovisas. Utredaren ska därvid beakta eventuella dynamiska effekter inom berörda branscher av att de avgifter och bidrag som branschparterna i dag lämnar till filmstöd inom ramen för filmavtalet upphör, liksom andra möjliga konsekvenser. Utredaren ska ta ställning till vem som ska fördela filmstödet om det inte längre finns ett filmavtal. En utgångspunkt för övervägandena i denna del bör vara Kulturutredningens pågående arbete med den kulturpolitiska förvaltningsorganisationen.</p>
<p>Om utredaren finner det motiverat med anledning av sin analys ska förändringar av nuvarande filmpolitiska insatser föreslås. Utredaren ska särskilt pröva om de nuvarande insatserna skapar bästa möjliga förutsättningar för ekonomiskt och konstnärligt risktagande i svensk filmproduktion och för kvalitet och mångfald i hela det filmutbud som erbjuds konsumenten. Därvid ska utredaren bl.a. överväga om stöden till produktion, distribution och visning i större utsträckning än vad som medges i dag bör kunna ges till film i andra visningsformer än visning på biograf, eller om nuvarande ordning bör bibehållas. Vidare ska utredaren överväga hur en kostnadseffektiv och långsiktig utveckling av digital bio kan främjas. Möjligheten till ökad samordning mellan filmpolitiska insatser på nationell, regional och lokal nivå ska prövas. Utredaren bör beakta att olika modeller för finansiering av de filmpolitiska insatserna i sig kan påverka insatsernas utformning och omfattning. Om de förslag som läggs förväntas leda till kostnadsökningar ska utredaren föreslå hur dessa ska finansieras.</p>
<p>Utredaren ska samråda med Kulturutredningen i frågan om nuvarande organisering av arbetet med att bevara och tillgängliggöra filmarvet för forskning och allmänhet. Om det finns behov av en fördjupad analys i denna del ska utredaren pröva om uppdelningen mellan Filminstitutets verksamhet på området och den verksamhet som för närvarande bedrivs av SLBA är ändamålsenlig. Eventuella förslag till förändringar ska grundas på en redovisad konsekvensanalys.</p>
<p>Utredaren ska även överväga hur tillgängliggörandet av filmarvet för filmkonsumenter bäst kan främjas, med beaktande av utvecklingen av nya visningsformer.</p>
<p>Arbetsformer och redovisning</p>
<p>Utredaren ska bedriva arbetet i nära kontakt med berörda intressenter på filmområdet.</p>
<p>Utredaren ska informera sig om utgången av de branschsamtal mellan bl.a. rättighetshavare och Internetleverantörer som regeringen initierat.</p>
<p>En referensgrupp med företrädare för samtliga riksdags- partier ska knytas till utredningen och hållas informerad om utredningens arbete.</p>
<p>Utredaren ska beakta EU:s regelverk om statligt stöd.</p>
<p>Utredaren får vid behov lämna ett delbetänkande. Uppdraget i sin helhet ska redovisas senast den 15 september 2009.</p>
<p> (Kulturdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2008:62/2008-05-22T12:00:00+01:002008-05-22T12:00:00+01:002008:62 Översyn av granskningslagen och skyddet av barn och unga mot skadligt medieinnehåll och skadlig mediepåverkanKulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 22 maj 2008</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare ges i uppdrag att se över skyddet av barn och unga mot skadligt medieinnehåll och skadlig mediepåverkan. Utgångspunkten är att nuvarande lagstiftning och insatser ska anpassas till utvecklingen av nya medier och nya medievanor. Utredaren ska bl.a. - identifiera behovet av skydd för barn och unga mot skadligt medieinnehåll och skadlig mediepåverkan, - överväga ett ändamålsenligt system för granskning och godkännande av film för offentlig visning, - analysera Justitiekanslerns begäran om en översyn av lagstiftningen rörande våldsskildringar som visas offentligt eller annars sprids till allmänheten och överväga om det finns behov av ändringar i granskningslagen, - se över digitaliseringens konsekvenser för filmgranskningens avgifter och finansiering, - analysera nuvarande tillsynsorganisation, - bedöma utformningen av en ändamålsenlig myndighets- struktur. Utredaren ska lämna de förslag som föranleds av analyserna och bedömningarna. Uppdraget ska redovisas senast den 31 maj 2009.</p>
<p>Bakgrund Den senaste större översynen av området skydd av barn och unga mot skadligt medieinnehåll gjordes under slutet av 1980- talet, den s.k. Våldsskildringsutredningen (SOU 1988:28, 1989:22). Bakgrunden var videovåldsdebatten under 1980-talet. En analys gjordes utifrån det dåvarande utbudet av rörliga bilder och medievanor och omfattade de medier, förutom televisionen, som då var tillgängliga för barn och unga, dvs. film och videogram. Utredningen ledde bl.a. fram till att nuvarande regelverk om filmgranskning infördes, lagen <a href="https://lagen.nu/1990:886">(1990:886)</a> om granskning och kontroll av filmer och videogram (granskningslagen), att straffet för olaga våldsskildring höjdes och att en tillsynsorganisation inrättades (prop. 1989/90:70, bet. 1989/90:KrU30, rskr. 1989/90:309). Ett särskilt råd inrättades också med syfte att bl.a. initiera projekt inom forskning, utbildningsväsende och föreningsliv samt stödja frivilliga krafter i kampen mot skadliga våldsskildringar, Rådet mot skadliga våldsskildringar, eller Våldsskildringsrådet (U1990:3). Våldsskildringsrådet, nuvarande Medierådet Våldsskildringsrådets huvuduppdrag var att i nära samarbete med folkrörelser och skilda lokala grupper påverka och förändra utbudet av videogram. Genom tilläggsdirektiv 1998 och 2003 kom Våldsskildringsrådets uppdrag att förändras. I tilläggsdirektiven 1998 (dir. 1998:110) fick rådet ansvar för att informera, följa och stödja mediebranschernas självreglerande arbete i enlighet med EU:s rekommendation om skydd av minderåriga och den mänskliga värdigheten (98/560/EG). I tilläggsdirektiven 2003 (dir. 2003:75) breddades uppdraget till att omfatta alla medier för rörliga bilder, dvs. även TV, Internet samt dator- och TV- spel. Uppdraget gjordes även mer utåtriktat och förtydligades på vissa punkter, bl.a. skulle rådet ägna våldsskildringar och pornografi särskild uppmärksamhet, ha ett tydligt genusperspektiv på sitt arbete samt avse barn och unga upp till 18 år. År 2005 antog rådet namnet Medierådet. Rådets verksamhet bedrivs sedan starten i kommittéform.</p>
<p>Yttrandefrihetsgrundlagen</p>
<p>Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) bygger på en princip om förbud mot censur och hindrande åtgärder. I 1 kap. 3 § andra stycket YGL görs emellertid ett undantag från denna princip genom att det anges att det i lag får meddelas föreskrifter om granskning och godkännande av rörliga bilder i filmer, videogram och andra tekniska upptagningar som ska visas offentligt. I granskningslagen finns föreskrifter för sådan förhandsgranskning. Grundlagsbestämmelsen medger däremot inte censur av t.ex. filmer och videogram som sprids till allmänheten på annat sätt. Yttrandefrihetsgrundlagen utgör inte heller hinder mot att i lag begränsa möjligheterna att i förvärvssyfte till personer under femton år sprida filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar med rörliga bilder med ingående skildringar av våld eller hot om våld mot människor eller djur (3 kap. 11 § YGL). Det finns en straffbestämmelse i brottsbalken med ett sådant förbud. I lag får vidare föreskrifter meddelas om särskild tillsyn i fråga om olaga våldsskildring i filmer, videogram och andra tekniska upptagningar med rörliga bilder (7 kap. 5 § YGL). Närmare bestämmelser om detta finns i granskningslagen. Granskningslagen Enligt granskningslagen får inte en framställning i en film eller ett videogram, eller en del av framställningen, godkännas för offentlig visning om händelserna skildras på ett sådant sätt eller i ett sådant sammanhang att framställningen kan verka förråande. Granskningen utförs vid Statens biografbyrå av censorer som anställs på maximalt sex år genom beslut av regeringen. Vid bedömningen tas hänsyn till om framställningen innehåller närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur, skildrar sexuellt våld eller tvång eller skildrar barn i pornografiska sammanhang. Lagen gör det därmed möjligt att förbjuda filmer för offentlig visning. I praktiken har inte möjligheten att klippa i eller förbjuda film för offentlig visning använts sedan en misshandelsscen i filmen Casino klipptes bort 1995. Biografbyråns filmcensorer sätter även åldersgränser (barntillåten samt tillåten från sju, elva eller femton år) utifrån en bedömning om framställningen kan vålla barn i den aktuella åldersgruppen psykisk skada. Ett videogram som hyrs eller köps i butik och inte ska visas offentligt omfattas inte av kravet på förhandsgranskning. En fråga som aktualiserats under senare år är om det bör finnas ett undantag från kravet på förhandsgranskning när det gäller kortfilmer som är gjorda av barn och unga i syfte att visas på lokala filmfestivaler. En annan fråga som lyfts fram är att det inte finns något undantag i granskningslagen som gör det möjligt att ta med spädbarn på biograf, s.k. barnvagnsbio. Bestämmelser om olaga våldsskildring m.m. I 16 kap. brottsbalken finns straffbestämmelser om olaga våldsskildring och otillåten utlämning av teknisk upptagning som gör det möjligt att i efterhand ingripa rättsligt mot innehållet i rörliga bilder. Undantagna är filmer och videogram som Biografbyrån godkänt för visning. Den som i bild skildrar sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilderna sprids eller som sprider en sådan skildring, döms för olaga våldsskildring till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som i rörliga bilder närgånget eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur med uppsåt att bilderna sprids eller som sprider en sådan skildring (16 kap. 10 b § brottsbalken). Olaga våldsskildring är också ett yttrandefrihetsbrott när det begås i sådana medier som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen (5 kap. 1 § YGL jämfört med 7 kap. 4 § 13 tryckfrihetsförordningen). Vidare är det förbjudet att uppsåtligen eller av oaktsamhet i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte till den som är under femton år lämna ut en film, ett videogram eller annan upptagning med rörliga bilder som innefattar ingående skildringar av verklighetstrogen karaktär som återger våld eller hot om våld mot människor eller djur. Brottet, otillåten utlämning av teknisk upptagning, kan leda till böter eller fängelse i högst sex månader (16 kap. 10 c § brottsbalken). Statens biografbyrå utövar tillsyn enligt 10 § granskningslagen. I 16 kap. 19 § brottsbalken regleras hur åtal får väckas. I mars 2007 begärde Justitiekanslern (JK) att regeringen skulle genomföra en översyn av straffstadgandet när det gäller olaga våldsskildring i 16 kap. 10 b § brottsbalken, särskilt med hänsyn till hur detta förhåller sig till 4 § granskningslagen (Dnr.Ju2007/2772/L5). Justitiekanslern hävdar i sin begäran att nuvarande regelverk inte går ihop och att den kriminalisering som avses i straffstadgandet i 16 kap. 10 b § brottsbalken och 5 kap. 1 § YGL inte längre kan upprätthållas vid sidan av granskningslagens regler. Radio- och TV-lagen Enligt 6 kap. 2 § radio- och TV-lagen <a href="https://lagen.nu/1996:844">(1996:844)</a> får inte TV- program som innehåller verklighetstroget våld eller pornografiska bilder sändas under sådan tid och på sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se dem. TV- reklam riktad till barn under 12 år är förbjuden (7 kap. 4 § radio- och TV-lagen). Granskningsnämnden för radio och TV har i uppdrag att i efterhand granska programinslag utifrån både lagstiftningen och sändningstillståndens bestämmelser om bl.a. mediets genomslagskraft. År 2006 fälldes ett program för brott mot bestämmelser om mediets särskilda genomslagskraft. Nya medier och medievanor När granskningslagen tillkom var rörliga bilder av verklighetstrogen karaktär endast tillgängliga i ett begränsat antal TV-kanaler, vid biografföreställningar och i form av videogram som kunde hyras eller köpas. Den tekniska utvecklingen av nya medier har medfört att rörliga bilder numera är tillgängliga och sprids i en rad olika visningsformer. Även gränserna mellan olika medier blir alltmer flytande. Förändringar inom medieområdet har i hög grad påverkat konsumtionen av rörliga bilder, inte minst barns och ungas medievanor och vardag. Samtidigt som nya möjligheter till kommunikation, kreativitet och eget skapande öppnas ökar också risken för att barn och unga hamnar i situationer som kan vara olämpliga, skadliga eller olagliga. För olika medier gäller olika regelverk och system för skydd av barn och unga. Olikheterna gör det svårt för bl.a. föräldrar, barn och unga att få klarhet i vilka system och regler som gäller. När utbudet ökar i omfattning och blir tillgängligt i olika visningsformer försvåras möjligheterna till övervakning av innehållet, inte minst avseende s.k. användargenererat material. De nationella regelverkens effektivitet begränsas i den allt mer internationella och gränsöverskridande mediemiljön. Åldersmärkning och klassificering av dator- och TV-spel Dator- och TV-spel slog igenom i mitten av 1990-talet och bilderna i spelen fick alltmer verklighetstrogen karaktär. År 1999 fördes begreppet "tekniska upptagningar" in i svensk lagstiftning. Begreppet innefattar bl.a. dator- och TV-spel. Spelen fick därmed skydd av yttrandefrihetsgrundlagen. Innehållet kan prövas rättsligt i efterhand genom att distributören av ett spel åtalas för spridning av olaga våldsskildring och för otillåten utlämning av teknisk upptagning. Brister i möjligheten att upprätthålla den kriminalisering som avses i straffstadgandet i 16 kap. 10 b § brottsbalken och 5 kap. 1 § YGL vid sidan av granskningslagens regler har dock gjorts gällande av JK. Inom EU finns ett gemensamt åldersmärkningssystem PEGI (Pan-European Game Information). PEGI lanserades i april 2003 av ISFE (Interactive Software Federation of Europe) som är en europeisk branschorganisation för interaktiva spel. Ålderskategorierna är 3+, 7+, 12+, 16+ och 18+. Åldersmärkningen kompletteras med så kallade piktogram vilka anger vilken typ av innehåll konsumenten kan mötas av när produkten används, exempelvis skildring av våld, diskriminering, droger eller nakenhet och sexuellt beteende. En PEGI-märkning för on-linespel kom 2007. Bedömningen görs av producenter och distributörer och fastställs av branschorganisationen ISFE. Organisationen har en rådgivande kommitté till sitt förfogande där samtliga deltagande länder, däribland Sverige, är representerade med experter. EU:s rekommendationer m. m. I och med mediernas internationalisering har behovet av dialog och erfarenhetsutbyte över nationsgränserna ökat. Inom EU har olika initiativ tagits för att gemensamt hantera frågor som rör barns och ungas medievanor. EU antog 1998 en rekommendation (98/560/EG) som vände sig till både medlemsländerna och mediebranscherna och omfattade alla audiovisuella tjänster oavsett spridningssätt. Medlemsländerna rekommenderades att främja och följa branschernas självreglerande arbete och samarbeta med andra medlemsländer inom området. År 2002 antog EU en resolution (2002/C65/02) som uppmuntrade åldersklassificering i medlemsländerna och lyfte fram självreglering som en god väg. Kommissionen presenterade i april 2008 en uppföljning av PEGI-systemet och föreslog olika initiativ för att stärka självregleringen. Sedan 2002 bedriver EU även handlingsplanen Safer Internet programme som syftar till en säkrare användning av Internet bland barn och unga. Medierådet är Sveriges s.k. Awareness Node och ingår i det europeiska nätverket Insafe som är knutet till handlingsplanen. Tryck- och yttrandefrihetsberedningen (Ju 2003:04) Enligt Tryck- och yttrandefrihetsberedningens delbetänkande Ett nytt grundlagsskydd för tryck- och yttrandefriheten? (SOU 2006:96) omfattas digital bio inte av yttrandefrihetsgrundlagen och därmed inte heller av censurförbudet. Med digital bio menas att den film som ska visas distribueras till biografen via bredband, satellit eller på en minihårddisk som laddas ned på biografens server. Biografvisningen sker sedan genom en uppspelning ur servern. Enligt beredningens bedömning är inte heller granskningslagen tillämplig på digital bio. Utvecklingen av digital bio innebär alltså att filmcensuren i motsvarande mån förlorar sitt lagstöd. Genom tilläggsdirektiv den 17 april 2008 beslutade regeringen att ge beredningen i uppdrag att bl.a. lämna förslag till de ändringar i yttrandefrihetsgrundlagen som behövs för att digital bio ska omfattas av grundlagsskydd och för att offentlig visning av digital bio ska omfattas av undantaget från förbudet av censur <a href="https://lagen.nu/2008:42">(2008:42)</a>. I samband härmed uttalade regeringen att även filmvisning som sker med digital teknik bör kunna förhandsgranskas på samma sätt som annan film som visas offentligt. Beredningen ska redovisa sitt uppdrag vad avser bl.a. digital bio senast den 1 februari 2009. I tilläggsdirektiven lyfts även fram att regeringen anser att det i och för sig kan finnas anledning att se över bestämmelserna om s.k. vuxencensur men att det bör göras i samband med en allmän översyn av granskningslagen. Utgångspunkter Skyddet av barn och unga mot skadligt medieinnehåll och skadlig mediepåverkan behöver ses över med hänsyn till att nya medier utvecklats och medfört förändrade medievanor. Det finns inget som talar för att förändringstakten kommer att avstanna. Utgångspunkten är att nuvarande lagstiftning och förebyggande insatser behöver anpassas till den nya mediesituationen. En ytterligare utgångspunkt är FN:s konvention om barnets rättigheter som föreskriver att barn ska ha en generell rätt till yttrande- och informationsfrihet, men att de samtidigt ska skyddas mot framställningar som kan vara skadliga. Respekten för barns självständighet, rätt till kreativitet och förmåga till kritiskt tänkande är grundläggande. En viktig fråga är hur balansgången mellan barns och ungas rättigheter och behov av skydd tillgodoses på bästa sätt. Med barn och unga avses här personer under 18 år, vilka enligt FN:s barnkonvention definieras som barn. Studier visar att flickor och pojkar, unga kvinnor och unga män använder och upplever medier olika. Ett genusperspektiv ska därför genomsyra uppdraget. Brottsbalkens och yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser som gör det möjligt att i efterhand ingripa rättsligt mot innehållet i rörliga bilder ska kvarstå. En eventuell förändring i granskningslagen kan dock leda till behov av ändringar i både yttrandefrihetsgrundlagen och brottsbalken. Förslag till lagändringar som rör radio- och TV-lagen ska inte lämnas. Uppdraget Utredaren ska utifrån en analys av det nuvarande skyddet av barn och unga mot skadligt medieinnehåll och skadlig mediepåverkan ta fram underlag till hur skyddet av barn och unga upp till 18 år kan förbättras och moderniseras och ges bästa möjliga förutsättningar inför framtiden. Utredaren ska lämna de förslag till insatser och författningsändringar som föranleds av analysen. Utredaren ska beräkna de ekonomiska konsekvenserna av de förslag som läggs fram samt sträva efter ett förenklat regelverk. Om förslagen förväntas leda till en kostnadsökning ska utredaren lämna förslag till finansiering. Erfarenheter från andra länder ska belysas i den utsträckning som det är motiverat. Frågor som anges i det följande ska särskilt övervägas. Behovet av skydd för barn och unga mot skadligt medieinnehåll och skadlig mediepåverkan Utredaren ska identifiera behovet av att skydda barn och unga mot skadligt medieinnehåll och skadlig mediepåverkan, kartlägga de insatser som finns för att minska riskerna för skadlig mediepåverkan på barn och unga samt analysera om det behövs ytterligare insatser. Utredaren ska i denna del utgå från befintligt material, studier och erfarenheter inom området från bl.a. Medierådet och Nordicom. Utredaren ska även kartlägga och beskriva den nuvarande arbets- och ansvarsstrukturen för skydd av barn och unga mot skadligt medieinnehåll och skadlig mediepåverkan mellan olika statliga aktörer, mediebranscherna och intresseorganisationer. Utredaren ska göra en internationell jämförelse och beakta aktuell europeisk utveckling inom området som kan vara av intresse för svenska förhållanden. Ett ändamålsenligt system för granskning och godkännande av film för offentlig visning Den tekniska utvecklingen av olika visningsformer har medfört att endast en begränsad del av all film ses på biograf. Av dem som ser långfilm varje månad är det närmare 90 procent som sällan eller aldrig ser film på bio (SOM-institutet, 2007). Film är också tillgänglig i visningsformer som är svåra att förena med krav på förhandsgranskning, exempelvis film via Internet. Sverige är en av få demokratiska stater som har kvar möjligheten att förbjuda filmer, eller delar av filmer, för offentlig visning. Norge avskaffade förbudsmöjligheten 2004 i samband med en grundlagsöversyn med motiveringen att det inte överensstämde med principerna för yttrandefrihet. I Finland skedde samma sak 2001 i samband med en förnyelse av grundlagens bestämmelser om yttrandefrihet. Danmark har sedan tidigare motsvarande lagstiftning. Utredaren ska förutsättningslöst bedöma om nuvarande möjlighet att förbjuda film för offentlig visning är relevant. Utredaren ska vidare överväga ett ändamålsenligt system för förhandsgranskning och godkännande av film som ska visas offentligt samt utformningen av lämpliga åldersgränser med utgångspunkt bl.a. i statens ansvar enligt barnkonventionen och med beaktande av barns och ungas förändrade medievanor och tillkomsten av nya visningsformer. Utredaren ska i detta sammanhang beakta JK:s anmälan och överväga om det finns behov av ändringar i granskningslagen i syfte att upprätthålla straffstadgandet i 16 kap. 10 b § brottsbalken och i 5 kap. 1 § YGL. Utredaren ska vidare ta ställning till om kravet på förhandsgranskning av kortfilmer som är gjorda av barn och unga i syfte att visas på filmfestivaler bör avskaffas. Utredaren ska även pröva möjligheten att visa film offentligt där vuxna har med sig spädbarn. Filmgranskningens avgifter och finansiering Digital distribution av film kommer sannolikt att kräva en förändring av de avgifter Biografbyrån tar ut för granskningsverksamheten. Avgifternas storlek är reglerad i granskningslagen och ska motsvara kostnaderna. Intäkterna disponeras inte av Biografbyrån utan går in på statsbudgetens inkomstsida och redovisas under inkomsttitel. För 2007 uppgick intäkterna till drygt 9 miljoner kronor. Utredaren ska med beaktande av Tryck- och yttrandefrihetsberedningens förslag i delbetänkandet Ett nytt grundlagsskydd för tryck- och yttrandefriheten? (SOU 2006:96) analysera och beskriva vilka konsekvenser digitaliseringen får för nuvarande avgifter och finansiering. En utgångspunkt är att kostnaderna för granskningsverksamheten också i fortsättningen ska finansieras med avgifter samt att intäkter och kostnader ska vara i balans. Utredaren ska även analysera möjligheten att avgifterna inte regleras i lag. Tillsyn När den nuvarande lagstiftningen infördes fick Biografbyrån ett tillsynsuppdrag som omfattar både granskningslagen och brottsbalkens bestämmelser om olaga våldsskildring. För att underlätta tillsynen skulle Biografbyrån upprätta ett register över videogramdistributörer (15 - 17 §§ granskningslagen) samt uppdra åt därtill lämpade personer att utöva tillsyn för byråns räkning (10 - 14 §§ granskningslagen). För närvarande är sexton regionala kontrollörer utsedda av Biografbyrån för att övervaka videogrammarknaden. Utredaren ska analysera och pröva den nuvarande tillsynens utformning och ändamålsenlighet samt om så anses nödvändigt föreslå förändringar. En sammanhållen myndighetsstruktur Statens insatser för att skydda barn och unga mot skadligt medieinnehåll och skadlig mediepåverkan är för närvarande uppdelade på Statens biografbyrå, Medierådet och Granskningsnämnden för radio och TV. Därutöver arbetar andra myndigheter med frågor som rör barn och unga utifrån sina respektive ansvarsområden och perspektiv, bl.a. Barnombudsmannen, Ungdomsstyrelsen, Myndigheten för skolutveckling, Statens folkhälsoinstitut och Socialstyrelsen. Medierådet arbetar övergripande med inriktning på barns och ungas mediekonsumtion och medievanor. I Medierådets senaste tilläggsdirektiv (dir. 2003:75) aviseras att rådets organisationsform kommer att ses över. Utredaren ska, mot bakgrund av de förslag och överväganden som lämnas inom ramen för detta uppdrag, analysera myndighetsstrukturen för skydd av barn och unga mot skadligt medieinnehåll och skadlig mediepåverkan. Utredaren ska vidare analysera behovet av att hålla samman och samordna nuvarande insatser. Utredaren ska även bedöma behovet av att löpande följa och utvärdera dels medieutvecklingen och dess konsekvenser för barn och unga, dels samhällets insatser inom området. Arbetsformer och redovisning av uppdraget Utredaren ska samråda med Statens biografbyrå, Medierådet och Nordicom, samt med andra berörda myndigheter och organisationer, däribland Granskningsnämnden för radio och TV, Barnombudsmannen och Ungdomsstyrelsen. Om utredaren avser att lämna förslag som nödvändiggör ändringar i yttrandefrihetsgrundlagen ska samråd ske med Tryck- och yttrandefrihetsberedningen (Ju 2003:04). Förslag till ändring i grundlag kan endast läggas fram av Tryck- och yttrandefrihetsberedningen. Utredaren ska under arbetets gång ha en dialog med riksdagens partier, exempelvis genom en referensgrupp. Barns och ungas synpunkter och erfarenheter ska inhämtas i arbetet, exempelvis genom redan befintliga barn- och ungdomsråd/paneler. Utredaren ska beakta det arbete på området som pågår inom EU samt de skyldigheter som följer av Sveriges medlemskap. Utredaren får utöver vad som anges i direktiven lämna de förslag till insatser och författningsändringar som utredaren finner lämpliga för att förbättra och modernisera skyddet av barn och unga mot skadligt medieinnehåll och skadlig mediepåverkan. Om behov finns får delbetänkande lämnas. Uppdraget ska redovisas slutligt senast den 31 maj 2009.</p>
<p> (Kulturdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2008:39/2008-04-10T12:00:00+01:002008-04-10T12:00:00+01:002008:39 Vissa frågor på begravningsområdetKulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 10 april 2008</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare ska se över vissa frågor på begravnings- området. Översynen ska bl.a. behandla - tillsynsfunktionen enligt begravningslagen och begrav- ningsförordningen och begravningsombudens roll, - frågan om variationerna i begravningsavgiftssatsen, - nya begrepp inom begravningsverksamheten och - alternativ begravningsmetod. Uppdraget ska redovisas senast den 1 september 2009. Bakgrund Det allmänna har ett ansvar för att det finns en fungerande begravningsverksamhet som omfattar alla som är folkbokförda i landet. Begravningsverksamheten regleras i begravningslagen <a href="https://lagen.nu/1990:1144">(1990:1144)</a> och begravningsförordningen <a href="https://lagen.nu/1990:1147">(1990:1147)</a>. Bestämmelser som rör begravningsverksamheten finns även i lagen <a href="https://lagen.nu/1988:950">(1988:950)</a> om kulturminnen m.m. samt i plan- och bygglagen <a href="https://lagen.nu/1987:10">(1987:10)</a>. Begravningslagen reglerar en rad olika frågor på begrav- ningsområdet. Förutom övergripande bestämmelser om huvud- mannaskap, begravningsplatser, begravningsombud och begrav- ningsavgift, finns bestämmelser om bl.a. förfarandet i samband med dödsfall, upplåtelse av gravrätt, kremering och grav- sättning, beredskapsförberedelser samt utförsel från och införsel till landet av stoft och aska. Svenska kyrkan har under lång tid varit huvudman för den övervägande delen av begravningsverksamheten i landet. Detta ska ses mot bakgrund av statens och Svenska kyrkans mycket nära relationer genom tiderna och att huvuddelen av befolk- ningen har tillhört, och fortfarande tillhör, kyrkan. Vidare var församlingarna under ett par århundraden kyrkokommuner. Med församling avses i det följande även kyrklig samfällighet. Denna kommunstatus upphörde i och med stat-kyrkareformen som genomfördes den 1 januari 2000 och som innebar att Svenska kyrkan lämnade det allmänna. Inför stat-kyrkareformen var frågan om det framtida huvud- mannaskapet för begravningsverksamheten föremål för omfat- tande utredningsarbete och diskussioner. I enlighet med det principbeslut om relationsändringen, som riksdagen fattade i bred politisk enighet, skulle relationsändringen inte innebära någon ändring i huvudmannaskapsfrågan (prop. 1995/96:84, bet. 1995/96:KU12, rskr. 1995/96:84). En av utgångspunkterna för reformen var tvärtom att Svenska kyrkan och dess organi- satoriska delar även fortsättningsvis ska vara huvudmän för den största delen av begravningsverksamheten. Liksom före stat-kyrkareformen kan regeringen besluta att en kommun ska vara huvudman för begravningsverksamheten inom ett visst område. Det har dock inte varit aktuellt annat än beträffande Stockholms och Tranås kommuner, som sedan 1886 respektive 1885 är huvudmän. Med begravningsverksamhet avses de olika åtgärder som har direkt samband med förvaltningen av de allmänna begravnings- platserna. Huvudmannen ska utan kostnad tillhandahålla dödsboet ett antal tjänster, nämligen: - gravplats eller motsvarande på allmän begravningsplats under en tid av 25 år, - gravsättning, - kremering, - vissa transporter av kistan eller urnan, - lokal för förvaring och visning av stoftet och - lokal för begravningsceremoni utan religiösa symboler. I huvudmannaskapet ligger också att tillhandahålla särskilda gravplatser för dem som inte tillhör något kristet samfund. I frågor som rör förvaltning av sådana gravplatser bör samråd ske med företrädare för icke tillhöriga till Svenska kyrkan. Tillsyn över begravningsverksamheten Utgångspunkter I samband med stat-kyrkareformen skapades särskilda regler för att ta till vara de personers intressen som inte tillhör Svenska kyrkan. Bland annat ska länsstyrelsen enligt begravningsförord- ningen <a href="https://lagen.nu/1990:1147">(1990:1147)</a> utse särskilda ombud med uppgift att följa begravningsverksamheten i de församlingar som är huvudmän för begravningsverksamheten (begravningsombud). Begrav- ningsombuden utses efter förslag av kommunen. Länsstyrelsen bör som ombud utse personer som har kunskap och förståelse för olika religioner och deras begravningsseder samt god kom- petens i ekonomiska och administrativa frågor (se prop. 1998/99:38 s. 128). Begravningsombuden ska bl.a. granska hur församlingen tar till vara de personers intressen som inte tillhör Svenska kyrkan. Ombuden ska också yttra sig till Kammar- kollegiet över huvudmännens förslag till avgiftssatser för dem som inte tillhör kyrkan. Kostnaderna för begravningsverksam- heten ska särredovisas och begravningsavgiften för dem som inte tillhör Svenska kyrkan ska fastställas av Kammarkollegiet. Ombuden ska varje år till länsstyrelsen lämna en redogörelse för verksamheten föregående år. Om ombudet finner att det finns anledning att rikta någon anmärkning mot församlingens sätt att sköta begravningsverksamheten ska länsstyrelsen under- rättas om detta. Ombudsfunktionen kan alltså även uppfattas som en form av förstärkning av länsstyrelsens tillsynsfunktion. I sammanhanget kan också nämnas att de handlingar som avser begravningsverksamheten omfattas av reglerna om handlings- offentlighet och sekretess, vilket skapar möjligheter till insyn i verksamheten. I propositionen Staten och trossamfunden Begravningsverk- samheten, kulturminnena, personalen, avgiftsbetalningen m.m. (prop. 1998/99:38 s. 128) framhålls att ombudsinstitutionen bör följas upp och utvärderas efter några års erfarenhet. Riksrevisionen har granskat de inslag i den statliga kon- trollen och tillsynen av begravningsverksamheten som kom till i samband med relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan för att säkerställa att det oförändrade huvudmannaskapet är förenligt med religionsfrihet och demokratiskt inflytande. Resultatet av granskningen redovisas i rapporten Begravnings- verksamheten - förenlig med religionsfrihet och demokratisk styrning? (RiR 2006:7). Riksrevisionen granskade bl.a. begrav- ningsombudens granskning av begravningsverksamheten samt länsstyrelsernas tillsyn över ombuden. Riksrevisionen konstaterar bl.a. att ombuden många gånger är passiva. De redovisar få eller inga kontakter med andra tros- samfund än Svenska kyrkan och deras årsberättelser innehåller ofta lite information. Även länsstyrelserna bedöms av Riks- revisionen vara passiva och brista när det gäller fortlöpande stöd till ombuden. I departementspromemorian Koncentration av länsstyrelse- verksamheten (Ds 2007:28) föreslås bl.a. att länsstyrelsernas verksamhet inom begravningsområdet koncentreras till sju läns- styrelser. Förslagen har remissbehandlats och bereds för närva- rande inom Regeringskansliet. Uppdraget Utredaren ska kartlägga och analysera begravningsombudens verksamhet och kompetens. Utredaren ska föreslå åtgärder för att förtydliga ombudens roll och att förbättra möjligheterna för ombuden att utöva sitt uppdrag. Vidare ska utredaren analysera tillsynsansvaret över begravningsverksamheten och lämna förslag till förtydliganden och effektivisering.</p>
<p>Begravningsavgift Utgångspunkter Begravningsverksamheten är en samhällsuppgift och kostna- derna för denna verksamhet finansieras genom en begravnings- avgift som är inkomstrelaterad och som betalas av alla som är folkbokförda i Sverige. Denna avgift betalas till huvudmannen för begravningsverksamheten på folkbokföringsorten, dvs. en församling eller, när det gäller Stockholm och Tranås, en kommun. En församling som är huvudman fastställer begrav- ningsavgiften för dem som tillhör Svenska kyrkan, medan Kammarkollegiet fastställer avgiften för dem som inte tillhör kyrkan. Till grund för Kammarkollegiets ställningstagande ligger begravningsombudens yttranden över huvudmännens förslag till avgiftssatser. Om en kommun är huvudman fast- ställer kommunen avgiftssatsen. Begravningsavgiften ska täcka de kostnader som en huvud- man har för att sköta begravningsverksamheten och är alltså inte kopplad till en enskild persons egen begravning. Avgiftssatsen för begravningsverksamheten varierar mellan olika huvudmän. Skälet är att begravningsavgiften fastställs av varje huvudman med utgångspunkt i de faktiska kostnaderna för begravningsverksamheten. Dessa kostnader kan variera bl.a. beroende på gravskick som kan variera mellan landsbygd och tätort, investeringsbehov och befolkningsunderlag samt kostna- der för transporter och kremering. En faktor är också att olika tolkningar görs beträffande utformningen av de tillhandahållna tjänsterna. Frågan om variationerna i avgiftens storlek har aktualiserats vid ett flertal tillfällen genom åren. Bland annat har Riksrevisionen uppmärksammat frågan i sin tidigare nämnda rapport. Gravsättning kan ske på annan ort än den avlidnes hemort. Huvudmannen har i sådant fall rätt till ersättning av huvud- mannen för begravningsverksamheten på den avlidnes hemort. Ersättningen mellan huvudmännen regleras i en taxa för begravningsclearing som fastställs av Kammarkollegiet enligt begravningsförordningen <a href="https://lagen.nu/1990:1147">(1990:1147)</a>. Uppdraget Utredaren ska kartlägga variationerna i avgifterna för begrav- ningsverksamheten och analysera orsakerna till dem. Utredaren ska lämna de förslag som föranleds av analysen. Vidare ska utredaren göra en analys av hur den nuvarande utformningen av regleringen av kostnader vid gravsättning (s.k. begravningsclearing) fungerar och föreslå förenklingar. Begrepp inom begravningsverksamheten Utgångspunkter Svenska kyrkans Församlingsförbund har i en skrivelse till Kulturdepartementet aktualiserat olika frågor beträffande nya begrepp som utvecklats inom begravningsverksamheten. Det gäller bl.a. att nya gravskick har tillkommit för att tillmötesgå önskemål i det moderna samhället. Detta aktualiserar olika frågor, bl.a. att vissa gravskick som tagits i bruk inte är definie- rade i lag, t.ex. askgravlund och askgravplats. Oklarhet uppstår huruvida gravrätt för gravplats föreligger eller inte och det lämnar utrymme för olika tolkningar inom olika huvudmäns områden. Detta medför i sin tur oklarheter inom ramen för den s.k. begravningsclearingen. Uppdraget Utredaren ska kartlägga och analysera konsekvenserna av nya begrepp inom begravningsverksamheten. Utredaren ska vidare överväga om det finns behov av att analysera ytterligare frågor som bl.a. rör innehavet av gravrätt. Utredaren ska lämna förslag till författningsändringar och andra åtgärder som föranleds av övervägandena.</p>
<p>Alternativ begravningsmetod Utgångspunkter Svenska kyrkans Församlingsförbund har i en skrivelse till Kulturdepartementet aktualiserat vissa frågor i samband med det pågående utvecklingsarbetet med en ny metod för omhän- dertagande av avlidna, som alternativ till kremering av den döda kroppen. Metoden benämns omväxlande frystorkning, kryobegravning eller promession. Som metoden beskrivs innebär den i korthet att kroppen fryses ner och läggs i en kista och genom olika metoder bringas kropp och kista att sönderfalla till ett pulver. Det krävs en lagändring för att möjliggöra införandet av ett nytt gravskick. Uppdraget Utredaren ska förutsättningslöst analysera den s.k. frystork- ningsmetoden utifrån bl.a. juridiska, etiska, ekonomiska, teknis- ka och miljömässiga aspekter och redovisa för- och nackdelar med metoden. Utredaren ska föreslå de eventuella förändringar i lagstiftning och annat regelverk som analysen leder fram till. Arbetsformer och redovisning Utgångspunkten för utredarens samtliga förslag ska vara att dessa ska rymmas inom befintliga anslagsramar. Om så inte är fallet ska förslag till finansiering lämnas. Utredaren ska samråda med bl.a. Kammarkollegiet, läns- styrelserna, Svenska kyrkan, Stockholms och Tranås kommu- ner, Svenska kyrkans Församlingsförbund, Sveriges kyrko- gårds- och krematorieförbund, andra berörda myndigheter och organisationer samt olika livsåskådningsorganisationer. Utredaren ska följa beredningen av förslagen i Koncentra- tion av länsstyrelseverksamheten (Ds 2007:28). Uppdraget ska redovisas senast den 1 september 2009.</p>
<p>(Kulturdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2008:33/2008-04-03T12:00:00+01:002008-04-03T12:00:00+01:002008:33 Tilläggsdirektiv till AV-utredningen (Ku 2007:07)Kulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 3 april 2008</p>
<p>Förlängd tid för uppdraget</p>
<p>Med stöd av regeringens bemyndigande den 19 september 2007 har chefen för Kulturdepartementet tillkallat en särskild utredare med uppdrag att göra en allmän översyn av radio- och TV-lagen <a href="https://lagen.nu/1996:844">(1996:844)</a>. Utredningen, som har antagit namnet AV-utredningen, ska enligt direktiven (dir. 2007:133) redovisa sitt uppdrag senast den 16 juni 2008.</p>
<p>Uppdraget ska, med ändring av tidigare angiven tidpunkt, redovisas senast den 15 december 2008.</p>
<p> (Kulturdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2008:10/2008-01-31T12:00:00+01:002008-01-31T12:00:00+01:002008:10 Tillläggsdirektiv till Koordinator för museisektorn (Ku 2007:02)Kulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 31 januari 2008</p>
<h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2>
<p>Med stöd av regeringens bemyndigande den 22 februari 2007 har chefen för Kulturdepartementet tillkallat en särskild utredare med uppdrag att vara en koordinator för museisektorn (dir. 2007:22). Utredaren ska i dialog med berörda parter pröva olika former för ökad samverkan av exempelvis administration, föremålshantering och sektorsforskning. Syftet är att frigöra resurser för museernas kärnverksamhet och att bidra till ytterligare högkvalitativ verksamhet. Uppdraget omfattar främst det statliga och statsunderstödda museiväsendet inom Kulturdepartementets ansvarsområde, men även övriga statligt finansierade museer och museiväsendet i sin helhet om synergieffekter kan uppnås för hela sektorn. Museikoordinatorns arbete ska vara avslutat den 15 februari 2009.</p>
<p>I budgetpropositionen för 2008 (prop. 2007/08:1, utg.omr. 17) aviserade regeringen att den nuvarande verksamheten med Kulturarvs-IT vid Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna ska ses över. Mot denna bakgrund och med hänvisning till den ekonomiska situationen för Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna har stiftelsen lämnat förslag på bl.a. en översyn av hela verksamheten till Kulturdepartementet (Ku2007/3503/KR). Stiftelsen har vid ett flertal tillfällen även tidigare för Kulturdepartementet påtalat de ekonomiska svårigheter stiftelsen befinner sig i.</p>
<p>Tilläggsuppdrag</p>
<p>Utredaren ska mot denna bakgrund göra en översyn av den verksamhet som bedrivs av Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna.</p>
<p>I översynen ingår att utvärdera verksamheten vid stiftelsen ur ett kulturpolitiskt perspektiv samt att utreda och föreslå ekonomiskt och kulturpolitiskt långsiktigt hållbara former för konservering och digitalisering av kulturarv, med kulturarvsinstitutionernas behov som utgångspunkt.</p>
<p>Utredaren ska i detta sammanhang överväga om driften av Kulturarvs-IT bör övertas av någon annan. Utgångspunkten ska vara att de medel som avsatts för driften av Kulturarvs-IT ska överföras till den huvudman som eventuellt tar över verksamheten.</p>
<p>I den mån utredningen lämnar förslag som innehåller ekonomiska konsekvenser ska utredningen även lämna förslag till finansiering av dessa.</p>
<p>Redovisning av tilläggsuppdraget</p>
<p>Museikoordinatorn ska redovisa tilläggsuppdraget senast den 14 april 2008.</p>
<p> (Kulturdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:174/2007-12-19T12:00:00+01:002007-12-19T12:00:00+01:002007:174 Tilläggsdirektiv till 2007:års utredning om kommersiell radio (Ku 2007:05)Kulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 19 december 2007</p>
<h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2>
<p>Med stöd av regeringens bemyndigande den 14 juni 2007 tillkallade chefen för Kulturdepartementet en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av villkor för kommersiell radio (dir. 2007:77). Utredarens uppgift är att föreslå vilka villkor som bör gälla för den kommersiella radion i framtiden. Uppdraget omfattar bl.a. frågor om krav på sändning av eget material och program med lokal anknytning, sponsring, koncessionsavgift, tillståndsgivning, nationell kommersiell radio och lokalradiosändningar på det s.k. AM-bandet.</p>
<p>Samtliga tillstånd att sända lokalradio löper ut den 31 december 2008. Utredaren ska föreslå de insatser och författningsändringar som behövs för att förlänga de nuvarande tillstånden i avvaktan på att nya regler träder i kraft.</p>
<p>Enligt direktiven ska utredaren redovisa de delar som rör sponsring och förlängning av nuvarande tillstånd senast den 31 december 2007. Övriga delar av uppdraget ska redovisas senast den 30 september 2008.</p>
<p>Ändrad redovisningstidpunkt för del av uppdraget</p>
<p>Uppdraget till den särskilde utredaren ändras på så sätt att tidpunkten för redovisning av frågan om sponsring flyttas fram. Detta innebär att sponsringsfrågan ska redovisas senast den 30 september 2008.</p>
<p> (Kulturdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:181/2007-12-19T12:00:00+01:002007-12-19T12:00:00+01:002007:181 Tilläggsdirektiv till Språklagsutredningen (Ku 2007:01)Kulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 19 december 2007</p>
<p>Förlängd tid för uppdraget</p>
<p>Med stöd av regeringens bemyndigande den 8 februari 2007 tillkallade chefen för Kulturdepartementet en särskild utredare med uppgift att utarbeta ett förslag till språklag. Utredaren ska utarbeta ett förslag till språklag, där svenska språkets status regleras. Utredaren ska även överväga om det i en sådan lag bör införas bestämmelser om de nationella minoritetsspråken och det svenska teckenspråkets ställning. Frågan om svenska språket i internationella sammanhang bör även belysas (dir. 2007:17). Utredaren ska enligt direktiven redovisa uppdraget senast den 31 december 2007.</p>
<p>Utredningstiden förlängs, vilket innebär att utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 29 februari 2008.</p>
<p> (Kulturdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:154/2007-11-22T12:00:00+01:002007-11-22T12:00:00+01:002007:154 Tilläggsdirektiv till Rådet för arkitektur, form och design (Ku 2004:02)Kulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 22 november 2007</p>
<h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2>
<p>Med stöd av regeringens bemyndigande den 19 februari 2004 tillsatte chefen för Kulturdepartementet ett råd för arkitektur, form och design. Rådets huvuduppgift är att driva på arbetet med arkitektur, form och design med utgångspunkt i handlingsprogrammet Framtidsformer (prop. 1997/98:117, bet. 1997/98:KrU14, rskr. 1997/98:221). I rådets uppdrag ingår att stärka och bredda intresset för arkitektur, form och design samt att fördjupa kunskapen inom området genom kunskapsspridning och opinionsbildning. Rådet fick den 1 juni 2006 ett tilläggsdirektiv (dir. 2006:65) och därmed förlängd tid för uppdraget till den 31 december 2008.</p>
<p>Tilläggsuppdrag</p>
<p>Politikområdet arkitektur, formgivning och design ska ges goda förutsättningar för sin utveckling. Rådet för arkitektur, form och design ges därför i uppdrag att, utöver vad som framgår av redan beslutade direktiv, lämna förslag till hur en befintlig myndighet eller institution i en permanent form kan främja och förmedla kunskap om hur en ökad kvalitet inom arkitektur, form och design kan bidra till samhällsutvecklingen. Utgångspunkten är att uppgiften ska övertas av en befintlig myndighet eller institution fr.o.m. den 1 januari 2009, då rådets arbete ska vara avslutat. Rådets uppdrag i denna del ska redovisas till regeringen senast den 17 mars 2008. Förslag som medför kostnader för staten ska åtföljas av förslag till finansiering.</p>
<p>Rådet ska vidare upphöra med den del av sitt hittillsvarande uppdrag som omfattar opinionsbildning och annan utåtriktad verksamhet. Rådet ska i stället koncentrera sitt arbete på det nya uppdraget ovan och på den slutredovisning som, enligt tidigare direktiv, ska lämnas senast den 31 december 2008. Slutredovisningen ska omfatta erfarenheter och samlad kunskap som rådet har erhållit under den tid som arbetet har pågått.</p>
<p> (Kulturdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:133/2007-09-19T12:00:00+01:002007-09-19T12:00:00+01:002007:133 Översyn av radio- och TV-lagen, m.m.Kulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 19 september 2007</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare ges i uppdrag att göra en allmän översyn av radio- och TV-lagen. Syftet är att förenkla regelverket för radio- och TV-företag och förbättra lagens struktur och överskådlighet. Utredaren ska också analysera vilka lagändringar som krävs med anledning av antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG, det s.k. AV-direktivet. Utredaren ska även analysera om det finns behov av att omarbeta tidigare förslag som lämnats av Radio- och TV-lagsutredningen i betänkandena Anpassning av radio- och TV-lagen till den digitala tekniken (SOU 2005:62) och Tillgänglighet, mobil TV samt vissa andra radio- och TV-rättsliga frågor (SOU 2006:51). Utredaren ska föreslå de författningsändringar som föranleds av analys och bedömningar.</p>
<p>Uppdraget ska redovisas senast den 16 juni 2008.</p>
<p>Regelverket för radio och TV</p>
<p>Radio- och TV-lagen</p>
<p>Radio- och TV-lagen <a href="https://lagen.nu/1996:844">(1996:844)</a> innehåller föreskrifter om sändningar av ljudradio- och TV-program som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel. I juni 2000 gav regeringen en utredare i uppdrag att analysera och överväga behovet av ändringar i lagen. Utredningen, som antog namnet Radio- och TV-lagsutredningen, lämnade under utredningstiden sex delbetänkanden. Utredningens slutbetänkande Tillgänglighet, mobil TV samt vissa andra radio- och TV-rättsliga frågor (SOU 2006:51) lämnades i maj 2006. Utredningens betänkanden har i flera fall legat till grund för beslut om lagändringar. Förutom i slutbetänkandet finns det dock förslag som ännu inte behandlats, framför allt i delbetänkandet Anpassning av radio- och TV-lagen till den digitala tekniken (SOU 2005:62).</p>
<p>Revideringen av TV-direktivet</p>
<p>Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (EGT L 298, 17.10.1989, s. 23-30, Celex 31989L0552) ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG (EGT L 202, 30.7.1997, s. 60-70, Celex 31997L0036), har som syfte att underlätta för gränsöverskridande TV-sändningar i Europa och därmed bidra till den inre marknadens framväxt. Direktivet beslutades av rådet 1989 och reviderades första gången 1997. Direktivet har genomförts i svensk rätt i första hand genom bestämmelser i radio- och TV-lagen och i marknadsföringslagen <a href="https://lagen.nu/1995:450">(1995:450)</a>.</p>
<p>Europeiska kommissionen beslutade den 13 december 2005 att föreslå en revidering av TV-direktivet. Efter förhandlingar nådde rådet och Europaparlamentet i maj 2007 en politisk överenskommelse om innehållet i det reviderade direktivet. Syftet är att förenkla och modernisera direktivets regler för att uppnå förbättrade villkor för den europeiska audiovisuella sektorn. För att skapa mer konkurrensneutrala förutsättningar för alla tjänsteleverantörer kommer direktivets tillämpningsområde att utökas så att det inkluderar sådana audiovisuella medietjänster som sker på den enskildes begäran, s.k. beställtjänster. Ett antal basregler införs för alla audiovisuella medietjänster. Förslaget innehåller därutöver mer detaljerade innehållsregler för traditionella TV-tjänster. Direktivets namn ändras så att beteckningen blir direktiv om audiovisuella medietjänster (AV-direktivet). Direktivet beräknas kunna träda i kraft hösten 2007 och ska vara genomfört två år senare.</p>
<p>I likhet med det nu gällande TV-direktivet kommer AV-direktivet att vara ett s.k. minimidirektiv. Det innebär att medlemsstaterna måste garantera att minst de regler som direktivet innehåller upprätthålls för den nationella marknaden. Utöver detta kan medlemsstaterna ha striktare eller mera detaljerade regler.</p>
<p>Utgångspunkter för utredningsuppdraget</p>
<p>Det finns behov av att skapa ett mer modernt och ändamålsenligt regelverk för radio och TV. Sedan radio- och TV-lagen trädde i kraft 1996 har medielandskapet förändrats genom bl.a. den tekniska utvecklingen och ökad konkurrens. Utgångspunkter för utredningen bör därför vara att:</p>
<p>· Förenkla regelverket</p>
<p>· Modernisera regelverket till följd av medieutvecklingen</p>
<p>· Förbättra lagens struktur och överskådlighet</p>
<p>En viktig utgångspunkt för regeringen är att arbeta för en regelförenkling som kan leda till bättre villkor för företagen och i förlängningen till att flera arbetstillfällen skapas. I den handlingsplan för regelförenklingsarbetet som regeringen beslutade den 31 maj 2007 (dnr N2007/5163/MK) anges det att regelverket för radio och TV ska göras enklare i samband med att man tar ställning till Radio- och TV-lagsutredningens betänkanden. Regeringen har vid flera tillfällen understrukit att en förenkling av regelverket för radio- och TV-företag är en prioriterad uppgift. Den proposition om förenklade reklamregler för radio och TV som beslutades av regeringen den 13 september 2007 (prop. 2007/08:4) liksom lagrådsremissen med förslag till ett nytt regelverk för tillståndsgivning för digital marksänd TV som beslutades den 7 juni 2007 (dnr Ku2007/2205/Me), är steg i det arbetet.</p>
<p>En regelförenkling måste ta hänsyn till de minimiregler som gäller i den europeiska lagstiftningen liksom till krav på att värna upphovsmännens rättigheter och behovet av att skydda barn och unga från vissa former av reklam. Radio- och TV-lagens förbud mot reklam riktad till barn, inklusive förbudet mot att omge eller avbryta barnprogram med reklam, liksom förbudet mot alkoholreklam, ska värnas även i framtiden.</p>
<p>AV-direktivet kommer att innehålla en uppmaning till medlemsstaterna att uppmuntra själv- och samregleringsformer på medieområdet vilket ligger väl i linje med regeringens strävan efter en allmän regelförenkling. Självregleringssystem finns i Sverige i första hand när det gäller pressetisk reglering och skydd av barn från skadligt medieinnehåll.</p>
<p>Den tekniska utvecklingen leder till att skillnaderna mellan olika elektroniskt distribuerade tjänster minskar. Numera finns det möjlighet att ta del av programinnehåll på en rad olika sätt som för användaren är mer eller mindre likvärdiga, men som omfattas av olika regelverk beroende på överföringssätt och på om det är avsändaren eller användaren som tar initiativ till överföringen.</p>
<p>AV-direktivet kommer att ha ett utökat tillämpningsområde i förhållande till TV-direktivet. Genom antagandet av AV-direktivet skapas ett gemensamt europeiskt regelverk för alla audiovisuella medietjänster, dvs. tjänster som består av rörliga bilder med eller utan ljud.</p>
<p>Det innebär emellertid inte att en fullständigt teknikneutral innehållsreglering införs. Olika typer av audiovisuella medietjänster har fortfarande inte samma genomslag i samhället och tjänsternas skilda karaktärer motiverar differentierad reglering. I AV-direktivet kommer därför innehållsregleringen för skilda typer av tjänster att ha olika omfattning och detaljeringsgrad.</p>
<p>Yttrandefrihetsgrundlagen skiljer mellan olika typer av audiovisuella tjänster, vilket också bör beaktas.</p>
<p>De ändrade förhållandena på mediemarknaden har lett till att radio- och TV-lagen har ändrats ett flertal gånger sedan den trädde i kraft 1996. Det finns ett behov av att se över lagens struktur och terminologi för att skapa ett enkelt och ändamålsenligt regelverk.</p>
<p>Till skillnad från den svenska radio- och TV-lagen omfattar inte AV-direktivets tillämpningsområde ljudradiosändningar. Den generella översyn som ska göras av radio- och TV-lagens struktur och terminologi bör emellertid omfatta även dessa delar av lagen. En utredare fick i juni 2007 i uppdrag att specifikt se över vilka villkor som ska gälla för den kommersiella radion i framtiden (Utredningen om översyn av villkor för den kommersiella radion, Ku 2007:05).</p>
<p>Utredningen ska utgå från dessa perspektiv i samtliga delar av uppdraget. Utredaren ska också i samtliga delar av uppdraget föreslå de författningsändringar som föranleds av analys och bedömningar. I de fall utredaren lämnar förslag som har ekonomiska konsekvenser ska kostnadsberäkningar samt förslag på finansiering redovisas.</p>
<p>Uppdraget att göra en allmän översyn av radio- och TV-lagen</p>
<p>Utredaren ska se över den lagstiftning som gäller för radio, TV och andra liknande medietjänster i syfte att åstadkomma en regelförenkling för radio- och TV-företag liksom för andra företag som producerar och levererar audiovisuella medietjänster. Översynen ska avse såväl lagstiftningens uppbyggnad och systematik som dess innehåll och terminologi. Utredaren ska överväga möjligheten att komplettera lagstiftning med former för självreglering. I uppdraget ingår att överväga behovet av att utvidga eller inskränka radio- och TV-lagens tillämpningsområde med anledning av den tekniska utvecklingen och AV-direktivets ändrade tillämpningsområde.</p>
<p>Uppdraget att genomföra AV-direktivet i svensk rätt</p>
<p>Direktivets regler om förhållandet mellan sändande och mottagande länder</p>
<p>AV-direktivet kommer, precis som det nu gällande TV-direktivet, att utgå från ursprungslandsprincipen. Det innebär att den medlemsstat där ett programföretag eller en annan leverantör av en medietjänst är etablerat ansvarar för att sändningen följer bestämmelserna i landet.</p>
<p>AV-direktivet innehåller en kompletterande ny samarbetsregel för de fall ett programföretag tillhandahåller en TV-sändning som helt eller huvudsakligen är riktad mot en annan medlemsstats territorium. I dessa fall kan den medlemsstat i vilken programföretaget är etablerat bli skyldig att begära att programföretaget följer bestämmelser i allmänhetens intresse i den mottagande medlemsstaten.</p>
<p>Samarbetsregeln kompletteras med en regel om att den mottagande medlemsstaten i vissa fall kan vidta lämpliga åtgärder mot ett programföretag om samarbetsregeln inte har lett till tillfredsställande resultat.</p>
<p>Utredaren ska analysera behovet av ändringar i svensk lagstiftning för att direktivets regler om rättigheter och skyldigheter för sändande och mottagande medlemsstater ska införas i svensk rätt.</p>
<p>Reglerna om innehåll och identifiering</p>
<p>AV-direktivet kommer att innehålla ett antal grundläggande regler som ska gälla för alla tjänster som faller under direktivets tillämpningsområde. Dessutom införs vissa nya regler speciellt anpassade för beställtjänster, dvs. audiovisuella medietjänster som sker på den enskildes begäran. Reglerna avser såväl det redaktionella innehållet, t.ex. skydd för minderåriga och den mänskliga värdigheten och främjande av europeisk produktion, som det kommersiella innehållet, t.ex. sponsring, produktplacering och hur annonser ska utformas.</p>
<p>De flesta av de regler som införs i direktivet är redan genomförda i svensk rätt främst genom bestämmelser i radio- och TV-lagen och marknadsföringslagen.</p>
<p>Radio- och TV-lagen gäller dock inte för alla audiovisuella medietjänster. Yttrandefrihetsgrundlagens regler innebär vissa begränsningar för möjligheten att införa innehållsreglering för beställtjänster.</p>
<p>Reglerna för produktplacering är nya i direktivet. I Sverige finns ingen lagstiftning som direkt reglerar produktplacering. Däremot framgår av 6 kap. 4 § radio- och TV-lagen att program som inte är reklam inte på ett otillbörligt sätt får gynna kommersiella intressen. Radio- och TV-lagsutredningen bedömde att denna bestämmelse var tillräcklig för att motverka att produktplacering och andra former av smygreklam kommer till överdriven användning.</p>
<p>Utredaren ska överväga vilka lagändringar som krävs för att de nya reglerna i artiklarna 3a-3h i AV-direktivet ska genomföras i svensk rätt. Utredaren ska analysera och föreslå alternativa möjligheter till svensk reglering av produktplacering i enlighet med artikel 3g. När det gäller tillgänglighet för funktionshindrade ska utredaren utgå från Radio- och TV-lagsutredningens förslag om lagstiftning.</p>
<p>Kvantitativa reklamregler och avbrottsregler</p>
<p>Det nu gällande TV-direktivet innehåller regler för hur reklamavbrott ska placeras i TV-sändningar och för mängden annonser per timme och per dygn. Reglerna har genomförts i svensk rätt genom regler i radio- och TV-lagen.</p>
<p>AV-direktivet innebär att de europeiska avbrottsreglerna förenklas och liberaliseras. Motivet är att stärka konkurrenskraften hos den europeiska audiovisuella sektorn. Vidare motiveras ändringarna med att konvergensutvecklingen och den tekniska utvecklingen innebär att tittarna får betydligt större möjligheter att själva välja hur och när de ska ta del av ett visst innehåll. En begränsning av den tillåtna annonstiden per timme kvarstår, men begränsningen av annonstiden per dygn avskaffas eftersom den anses vara överflödig.</p>
<p>Samma tekniska och marknadsmässiga utveckling som sker i Europa sker också i Sverige. Svenska programbolag har framfört att de svenska reglerna innebär en onödigt komplicerad och hämmande reglering. Programbolagen har också framfört att reglerna leder till sämre möjligheter att avbryta program där det är mest lämpligt från ett tittar- och upphovsmannaperspektiv.</p>
<p>Utredaren ska föreslå hur de svenska avbrottsreglerna och reglerna för mängden annonser per dygn ska förändras i linje med vad som kommer att gälla i AV-direktivet.</p>
<p>Rätt till korta utdrag för programbolag vid evenemang av stort allmänintresse</p>
<p>En ny regel införs i AV-direktivet för att garantera att programföretag kan få tillgång till korta nyhetsutdrag från evenemang av stort allmänintresse där ett programföretag i en annan medlemsstat innehar exklusiva rättigheter till evenemanget. Regeln motiveras av behovet av att tillgodose det allmännas informationsbehov.</p>
<p>I det europeiska regelverket för upphovsrätt, Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och andra närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, 22.6.2001, s. 10-19, Celex 32001L0029), finns en fakultativ bestämmelse som ger medlemsstaterna möjlighet att införa ett undantag i upphovsrätten för korta nyhetsutdrag. Regeln motsvaras i svensk rätt av 25 § lagen <a href="https://lagen.nu/1960:729">(1960:729)</a> om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen).</p>
<p>Utredaren ska ta ställning till om det finns behov av ändring i upphovsrättslagen eller i annan svensk lagstiftning med anledning av den nya regeln i AV-direktivet.</p>
<p>Övriga frågor i AV-direktivet</p>
<p>AV-direktivet kommer att innehålla ett antal förändringar av definitioner och allmänna regler i förhållande till det nu gällande TV-direktivet. Det har också införts regler med krav på samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter på området.</p>
<p>Utredaren ska ta ställning till om de nya definitionerna och allmänna reglerna i direktivet innebär att ändringar behöver genomföras i svensk lagstiftning.</p>
<p>Uppdraget att analysera kvarvarande förslag från Radio- och TV-lagsutredningen</p>
<p>Utöver de bedömningar och förslag när det gäller produktplacering och tillgänglighet för funktionshindrade som redan har nämnts, finns förslag från Radio- och TV-lagsutredningens två sista betänkanden Anpassning av radio- och TV-lagen till den digitala tekniken (SOU 2005:62) och Tillgänglighet, mobil TV samt vissa andra radio- och TV-rättsliga frågor (SOU 2006:51) som rör bl.a. regelverket för mobil television. Dessa förslag och de synpunkter som framkommit i remissbehandlingen av betänkandena ska liksom den nuvarande lagstiftningen analyseras utifrån målsättningen att förenkla regelverket för radio- och TV-företagen. Reglerna i det kommande AV-direktivet ska utgöra en utgångspunkt för analysen.</p>
<p>Arbetsformer och redovisning av uppdraget</p>
<p>Utredaren ska samverka med berörda företag och myndigheter. Samråd ska ske med Tryck- och yttrandefrihetsberedningen, TYB (Ju 2003:04) och Utredningen om översyn av villkor för kommersiell radio (Ku 2007:05).</p>
<p>Uppdraget ska redovisas senast den 16 juni 2008.</p>
<p> (Kulturdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:99/2007-06-28T12:00:00+01:002007-06-28T12:00:00+01:002007:99 Kulturpolitikens inriktning och arbetsformerKulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 28 juni 2007</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2>
<p>En kommitté skall se över kulturpolitiken, dess inriktning och arbetsformer och lämna förslag om de förändringar som följer av kommitténs överväganden. Kommittén får även lämna författningsförslag.</p>
<p>Kommittén skall bl.a. överväga:</p>
<p>- behovet av förändringar i de nationella målen för kulturpolitiken,</p>
<p>- möjligheterna till utveckling och förnyelse av det kulturpolitiska samspelet mellan staten, landstingen och kommunerna,</p>
<p>- möjligheten att tydliggöra statens långsiktiga uppgifter och åtaganden inom kulturområdet,</p>
<p>- förutsättningarna för att bredda ansvaret för kulturverksamheter i samhället hos både offentliga organ och enskilda aktörer,</p>
<p>- prioriteringar av statens insatser bl.a. för hur kulturpolitiken kan samspela med andra relevanta samhällsområden.</p>
<p>Kommittén skall också behandla den statliga förvaltningsorganisationen inom kulturområdet, det statliga institutionsväsendet och de statliga stödordningarna.</p>
<p>Uppdraget skall redovisas senast den 31 december 2008.</p>
<p>Bakgrund - kulturpolitikens framväxt</p>
<p>Dagens kulturpolitik har vuxit fram under lång tid. Många svenska kulturinstitutioner kan härleda sitt ursprung flera hundra år tillbaka. Statsmakterna har vid olika tidpunkter under 1900-talet gjort kulturpolitiska ställningstaganden som än i dag har aktualitet. En samlad kulturpolitik i dagens mening formulerades dock först under åren 1974-76 genom tre kulturpolitiska propositioner med åtföljande riksdagsbehandling (särskilt prop. 1974:28, bet. 1974:KrU15, rskr. 1974:248).</p>
<p>1974 års kulturpolitik grundades på att riksdagen beslutade om särskilda övergripande mål. Dessa skulle styra den statliga verksamheten men var också avsedda att fungera vägledande och pådrivande för politiken i landsting och kommuner.</p>
<p>Politiken utgick från en bred genomgång av kulturpolitikens olika avsnitt. Stor vikt lades bl.a. vid vad som benämndes fritt kollektivt skapande och studieförbundens verksamhet. Statens kulturråd inrättades som en ny förvaltningsmyndighet inom kulturområdet och stödet till fristående kulturarrangemang utanför de offentliga institutionerna ökades.</p>
<p>De centrala, statliga kulturinstitutionerna blev inte föremål för några mera omfattande förändringar vid denna tidpunkt, utan den tydligaste profileringen kom att gälla utbyggnaden av regionala kulturinstitutioner för teater, musik och museer. Här skulle staten och landstingen samverka. Länsstyrelserna gavs en ny roll i den regionala kulturminnesvården - numera kulturmiljövården.</p>
<p>Den inriktning som kulturpolitiken fick 1974 kom i allt väsentligt att gälla oförändrad under två decennier. Under 1990-talet gjordes en utvärdering som presenterades i betänkandet Tjugo års kulturpolitik (SOU 1995:85) och en samlad översyn av en parlamentarisk kommitté, den s.k. Kulturutredningen i betänkandet Kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:84). Dessa betänkanden låg till grund för en ny proposition om kulturpolitikens långsiktiga inriktning (prop. 1996/97:3). Efter riksdagens behandling fastställdes nya mål för en nationell kulturpolitik (bet. 1996/97:KrU1, rskr. 1996/97:129). De markerade inte något avgörande brott mot de tidigare målen men betonade t.ex. värdet av kulturell mångfald. Vidare gavs bevarande och brukande av kulturarvet plats bland målen och detta har kommit att motsvaras av att museerna efter hand fått en mer framskjuten plats i den kulturpolitiska debatten. I propositionen underströks litteraturens och läsandets betydelse samt konstnärernas villkor. En bibliotekslag infördes. Inga större förändringar i fråga om politikens inriktning har därefter gjorts.</p>
<p>Behovet av en översyn</p>
<p>Regeringen anmälde i budgetpropositionen för 2007 (prop. 2006/07:1, utg.omr. 17, s. 61, bet. 2006/07:KrU1, rskr. 2006/07:37) att den - med hänsyn till det senaste årtiondets förändrade samhällssituation - avsåg att under mandatperioden pröva hur de nuvarande kulturpolitiska prioriteringarna och strukturerna förhåller sig till dagens samhälle.</p>
<p>Den kulturpolitik som förts sedan 1974 präglas av de grundsatser som slogs fast vid denna tidpunkt och de arbetsformer som då hade utvecklats. Det är den tidens syn på bl.a. fördelningen i offentligt och enskilt ansvar, på relationen mellan nationellt och internationellt arbete, på förvaltningens uppgifter och på kulturinstitutionernas roller, som kommit att utmärka kulturpolitiken. I synen på kulturens finansiering märks alltjämt tydligt 1970-talets likhetstecken mellan det samhälliga ansvaret och offentlig finansiering. Trots att mer än tre decennier med genomgripande samhällsförändringar passerat har inte någon avgörande förändring skett av vare sig inriktning eller förutsättningar för kulturpolitiken. Kulturpolitiken bör dock följa, spegla och bidra till samhällsutvecklingen. Behovet av en bred översyn av kulturpolitikens inriktning och arbetsformer är därför stort. Nedan följer en redovisning av de områden där det är särskilt motiverat med översyn och förnyelse.</p>
<p>Kulturpolitikens mål</p>
<p>De nu gällande nationella målen för kulturpolitiken är:</p>
<p>- att värna yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för alla att använda den,</p>
<p>- att verka för att alla får möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser samt till eget skapande,</p>
<p>- att främja kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet och därigenom motverka kommersialismens negativa verkningar,</p>
<p>- att ge kulturen förutsättningar att vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft i samhället,</p>
<p>- att bevara och bruka kulturarvet,</p>
<p>- att främja bildningssträvandena samt främja internationellt kulturutbyte och möten mellan olika kulturer inom landet.</p>
<p>Målen har nu funnits i ett decennium. I de flesta hänseenden uttrycker de värderingar som fortfarande torde möta bred enighet medan de i andra hänseenden kan te sig föråldrade. Målen är också allmänt hållna och ger därför inte vägledning för politiska prioriteringar. Likaså är de formulerade och beslutade enbart som mål för en avgränsad kulturpolitik men de berör i hög grad också andra politikområden. Det finns också skäl att överväga överensstämmelsen mellan målen och de medel genom vilka de kan förverkligas. Kulturpolitiken kan inte i samma utsträckning som hittills avse insatser inom det egna avgränsade fältet. Bland annat på denna grund finns det skäl att se över de kulturpolitiska målen.</p>
<p>Regeringens utgångspunkt för kulturpolitiken är tilltron till kulturens egenvärde och den kreativitet den föder. Ur enskildas engagemang och i mötet mellan människor skapas kulturen. Genom möten och dialog mellan olika kulturer och individer skapas förståelse. Kulturens frihet skall värnas och främjas. Kulturen är en sammanhållande kraft i de mänskliga gemenskaperna. Den är nödvändig för samhällets, demokratins och förvärvslivets existens och utveckling. Det konstnärliga skapandet och människors ideella kulturengagemang behövs i det demokratiska samtalet och skall därför tas till vara och uppmuntras. Professionella kulturskapare skall ha goda villkor. Kulturarvet skall vara en angelägenhet och rättighet för alla. Samernas och de andra nationella minoriteternas kultur och historia skall uppmärksammas. Kulturens värden skall vara tillgängliga för alla - genom bildningsarbete, genom möjligheter till eget skapande och genom möjlighet att ta del av professionellt konstnärligt skapande. Jämställdhet skall vara en central fråga för kulturpolitiken.</p>
<p>Samhälleligt ansvar för kulturområdet</p>
<p>Kulturpolitiken har i hög grad byggt på ett samspel inom den offentliga sfären mellan stat, landsting och kommuner. Detta samspel skall även framgent vara en hörnsten. Staten, landstingen och kommunerna skall tillsammans svara för den offentliga sektorns insatser för kulturområdet. Det är emellertid av grundläggande betydelse att dessa insatser också knyter an till, samspelar med och understödjer kulturengagemanget hos de enskilda medborgarna och hos dem som engagerar sig på frivillig basis. Ideella krafter lägger en viktig grund, t.ex. genom samlingslokaler, för kulturen och möjligheterna att förverkliga kulturpolitikens mål. Medborgarnas efterfrågan utgör också det professionella kulturutbudets viktigaste ekonomiska och kommersiella grundval. Föreningslivet har en särskild betydelse för kulturlivet i vårt land.</p>
<p>De samverkansformer inom den offentliga sektorn som etablerades under 1970-talet, i första hand kring den gemensamma finansieringen av de regionala kulturinstitutionerna, skapades som ett sätt för staten att stimulera kommunerna och landstingen till ökade insatser på kulturområdet. Även efter det att nätet av institutioner i allt väsentligt byggts ut och fungerat i flera decennier, har de yttre formerna för samverkan förblivit i huvudsak oförändrade. Under denna tid har emellertid synen i landsting och kommuner på den egna kulturpolitiska rollen förändrats och utvecklats. Många landsting och kommuner utvecklar självständigt sin kulturpolitik och har egna kulturpolitiska ambitioner. Samtidigt har former och praxis för statens styrning av den kommunala sektorn utvecklats på många punkter. Likaså har de regionala samarbetsformerna förändrats. Nya landsting har bildats i Skåne och Västra Götaland, som på försök har tagit över vissa statliga uppgifter. I Skåne gäller det bl.a. uppgiften att besluta om statsbidrag till regionala kulturinstitutioner enligt vad som närmare föreskrivs av regeringen. Kulturpolitiken har hittills i hög grad haft som utgångspunkt att de statliga insatserna skall följa samma modell över hela landet. Hänsynen till skillnaderna mellan olika delar av landet och hur olika regioner är organiserade talar dock för att så inte behöver vara fallet i framtiden. Så finns t.ex. särskilda behov av kulturinsatser i storstadsområdena bl.a. med tanke på betydelsen av att motverka utanförskapet i utsatta bostadsområden. Ansvarsfördelningen mellan staten, landstingen och kommunerna är en fråga som behöver lyftas fram, sett i ljuset av dagens kulturpolitiska behov och möjligheter.</p>
<p>Jämfört med många andra länder i Västeuropa har kulturfinansieringen i Sverige en hög offentlig andel medan bidragen från enskilda och näringsliv är mindre. När utrymmet för ökad skattefinansiering varit begränsat eller saknats har detta inneburit att kulturområdet saknat expansionsutrymme.</p>
<p>Dagens syn på samhälleligt ansvar innebär att även betydelsen och nödvändigheten av stöd till kulturområdet från källor utanför den offentliga sektorn bör bejakas. Det är också angeläget att ideella insatser ges större uppmärksamhet. Att se kulturverksamheternas finansiering som enbart en offentlig angelägenhet skapar en risk för att verksamheterna tappar i bred samhällsförankring. Kulturens frihet värnas bäst när den kan baseras på stöd från många källor.</p>
<p>Stöd från enskilda, ideella krafter och näringslivet till kulturen är av växande betydelse. Vägar att ytterligare uppmuntra och utveckla detta behöver dock sökas. Det behövs utvecklade relationer och utbyte mellan kulturliv och näringsliv. Detta inkluderar även att skapa förutsättningar för entreprenörskap och företagande för konstnärer och kulturskapare. Den s.k. upplevelseindustrin eller de s.k. kreativa näringarna med kulturella tjänster som grund, är i dag ett tillväxtområde. Dess utveckling bör främjas.</p>
<p>Statens ansvar och kulturpolitikens samspel med andra angränsande samhällsområden</p>
<p>Staten har ett långsiktigt ansvar för att stödja kulturlivets utveckling. Men det ansvaret är inte exklusivt utan bör så långt som möjligt ses som en del av ett brett samhällsansvar för kultur, dvs. ett ansvar där staten, landstingen och kommunerna har sina självklara platser men som också inkluderar hela det civila samhället, de enskilda medborgarna och näringslivet.</p>
<p>Med sådana utgångspunkter blir frågan om de specifikt statliga åtagandena inom ramen för de kulturpolitiska målen betydelsefull. I propositionen 1996/97:3 om kulturpolitiken finns, förutom de nationella målen, ett stort antal s.k. inriktningsmål formulerade med sikte på vad de statliga insatserna skall åstadkomma inom kulturpolitikens olika sakområden eller i relation till olika konstnärliga genrer. Därjämte har ytterligare särskilda inriktningsmål, t.ex. för arkivväsendet, kulturmiljövården samt arkitektur, formgivning och design, beslutats av riksdagen i skilda sammanhang (se prop. 2006/07:1, utg.omr. 17, s. 26). Slutligen anger regeringen ytterligare mål för myndigheternas verksamhet i de årliga regleringsbreven.</p>
<p>Mängden av inriktningsmål av olika art och karaktär och de andra ambitioner som uttryckts i skilda sammanhang gör det svårt att urskilja grunderna för de statliga insatserna. Det behöver bli lättare att se tydliga linjer i insatsernas inriktning.</p>
<p>Kulturpolitikens samverkan med andra politikområden har varit förhållandevis svagt utvecklad, även om undantag funnits, t.ex. i insatser för regional utveckling eller inom kulturmiljövården. Därmed har inte kulturens potential för olika samhällsområden tagits till vara och inte heller möjligheterna till förnyelse av kulturområdet. Också detta förhållande innebär en risk för att politikens samhällsförankring inte utvecklas såsom önskvärt.</p>
<p>Den statliga förvaltningsorganisationen, institutionsstrukturen och stödordningarna</p>
<p>Den förvaltningsorganisation, de institutioner och de redskap som kulturpolitiken byggt på och arbetat med har i flera hänseenden kunnat anpassas efter förändrade förhållanden. Den grundläggande strukturen och organisationen har dock i allt väsentligt förblivit oförändrad. Kulturområdets livskraft hör nära samman med utveckling och förändring men flera tecken pekar mot att kulturpolitiken kommit att få ett alltmer ensidigt förvaltande drag. Behovet av förnyelse och utveckling har kommit i bakgrunden. Det kan gälla svårigheter för nya uttrycksformer att få uppmärksamhet och erkännande inom kulturpolitikens ramar. Insatserna inom politikområdets olika avsnitt hänger inte till alla delar samman på det sätt man skulle önska. Det är t.ex. eftersträvansvärt att kulturinstitutionerna och det obundna kulturlivet kan utveckla ett mer fruktbart samspel. För institutionernas egen utveckling är ett aktivt jämställdhetsarbete av stor betydelse.</p>
<p>De statliga insatserna bör i ökad utsträckning grundas på överväganden om olika handlingsvägar för att uppnå de politiska prioriteringar som läggs fast. Detta förutsätter bl.a. att man inom politikområdet i ökad utsträckning arbetar med uppföljningar och utvärderingar av det som görs samt bygger upp en beredskap för ett kontinuerligt förändringsarbete.</p>
<p>Det är viktigt att politiken kan verka utifrån en modern och aktuell förvaltningsorganisation som är anpassad efter sina uppgifter och med en institutionsstruktur som på ett adekvat sätt tar om hand de statliga uppgifterna. Politiken behöver också kunna utgå från att de stödordningar som är riktade till det fristående kulturlivet, utanför de offentliga institutionerna, är rimligt avvägda.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>Kommittén skall utifrån kulturens egenvärde göra en samlad analys av kulturpolitiken, dess inriktning och arbetsformer. I det ligger att kommittén skall pröva hur de nuvarande kulturpolitiska prioriteringarna och strukturerna förhåller sig till dagens samhälle och till den kulturpolitiska grundsyn som uttrycks i direktiven. Med hänvisning till de utredningsbehov som pekats ut i direktiven skall kommittén överväga följande frågor.</p>
<p>Kulturpolitikens mål</p>
<p>Kommittén skall pröva om de nationella kulturpolitiska målen från 1996 behöver ändras med hänsyn till den samhällsutveckling som ägt rum under det senaste decenniet och för att de skall överensstämma med de förslag om kulturpolitikens inriktning som kommittén redovisar. Kommittén skall lämna de förslag till förändringar som den finner motiverade.</p>
<p>Samhälleligt ansvar för kulturområdet</p>
<p>Statens ambition att verka för kulturens spridning över hela Sverige skall vara fortsatt hög. Det behövs nationella institutioner som fullgör ett tydligt och för hela landet väsentligt uppdrag. Det behövs också regionala och lokala kulturinstitutioner som bidrar till ett kulturutbud som är tillgängligt för alla, oavsett bostadsort. Det är angeläget att de olika offentliga aktörerna samverkar. Det behövs vidare ett kulturutbud som synliggör den etniska och språkliga kulturella mångfalden som en del av kulturarvet. Ursprungsfolket samernas och de andra nationella minoriteternas kultur skall uppmärksammas.</p>
<p>Med dessa utgångspunkter skall kommittén pröva om det finns skäl att förändra inriktningen av och formerna för det statliga stödet till den regionala nivån. Vid bedömningarna skall stort avseende fästas vid de regionala huvudmännens synpunkter. Klara ansvarsförhållanden mellan staten och landstingen och en fortsatt utveckling av det regionala kulturlivet skall eftersträvas. De offentliga kulturinstitutionerna skall ha förutsättningar att utvecklas långsiktigt. Erfarenheterna från lokala utvecklingsavtal mellan staten och kommuner i större städer skall beaktas. Kommittén skall lämna de förslag till förändringar som följer av övervägandena.</p>
<p>Kommittén skall hålla sig underrättad om beredningen av Ansvarskommitténs betänkande Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft (SOU 2007:10). Ansvarskommittén har redovisat förslag om hanteringen om bl.a. bidrag till kulturmiljövård samt om fördelningen av stödet till regionala kulturinstitutioner. Den kommitté som nu tillkallas bör värdera dessa förslag i relation till sina samlade överväganden.</p>
<p>Jämfört med många andra länder i västvärlden finansieras det svenska kulturlivet till en förhållandevis liten omfattning och andel av enskilda medel, dvs. genom kulturverksamheternas samarbete med näringslivet eller genom donationer eller annat stöd från privatpersoner eller juridiska personer.</p>
<p>Kommittén skall göra en fördjupad probleminventering av orsakerna till dessa förhållanden med utgångspunkten att andelen enskild finansiering inom kulturlivet bör öka, så att enskild och offentlig finansiering kan verka sida vid sida. Inventeringen skall omfatta en jämförande studie av användningen av sponsring i andra länder, med inriktning på att finna goda exempel att dra lärdom av.</p>
<p>De som på professionell basis utövar kultur behöver kunna göra detta på ekonomiskt rimliga villkor. Kommittén skall därför pröva hur försörjningsmöjligheterna för kulturskapare kan främjas samt identifiera de åtgärder som kan bidra till ett ökat entreprenörskap och företagande inom kulturskapande och konstnärlig verksamhet.</p>
<p>Kommittén skall lämna de författningsförslag som den finner motiverade. För de utredningsuppgifter som behandlas i direktiven gäller generellt att kommittén inte skall behandla frågor avseende svensk beskattning eller lämna förslag till ändringar i den svenska beskattningen. Regeringen har i budgetpropositionen för 2007 (prop. 2006/07:1, Förslag till statsbudget, finansplan m.m. s. 135) uttalat ambitionen att under mandatperioden utreda frågan om donationer till forskning och ideell verksamhet.</p>
<p>Det statliga ansvaret</p>
<p>Det behövs - inom ramen för de nationella målen för kulturpolitiken - en väl avvägd fördelning av ansvaret för kulturen mellan de parter som skall samverka. Därför behöver också staten tydliggöra sin egen roll inom kulturpolitikens ramar och koncentrera sina insatser och åtaganden med hänsyn till den rollen.</p>
<p>De centrala uppgifterna för staten bör vara att främja ett fritt och dynamiskt konst- och kulturliv som är öppet och tillgängligt för alla. Detta skall ha en självständigt ställning, men också tillföra olika samhällsområden och sektorer viktiga värden. Staten bör vidare främja strävanden till bildning, vård och förmedling av kulturarvet över generationsgränserna, barns och ungas rätt till kultur samt främja verksamheten vid de statliga institutionerna.</p>
<p>Med dessa prioriteringar som vägledning skall kommittén göra en självständig analys och bedömning av om de statliga insatserna har en rimlig och ändamålsenlig inriktning. Kommittén skall samlat pröva de statliga åtagandena och föreslå de omprioriteringar i fråga om statens kulturpolitiska insatser som kan vara motiverade. Kommittén får även lämna förslag till kompletterande formuleringar avseende det statliga ansvaret.</p>
<p>Regeringen har i vårbudgeten 2007 aviserat sin ambition att presentera en tydlig strategi för hur barn- och ungdomskulturen skall stärkas (prop. 2006/07:100, avsnitt 1.10, s. 50). Kommittén skall i sitt arbete hålla sig informerad om hur det ärendet bereds vidare i Regeringskansliet.</p>
<p>Orkesterutredningen har i sitt betänkande Den professionella orkestermusiken i Sverige (SOU 2006:34) redovisat förslag om bl.a. nya statliga riktlinjer för orkestermusik i Sverige. Även det statliga stödet till regional musikverksamhet omfattas av utredningens förslag. Betänkandet har remissbehandlats. Den kommitté som nu tillkallas skall vid utformningen av sina förslag väga in vad Orkesterutredningen och remissinstanserna har anfört.</p>
<p>Samspel med angränsande samhällsområden och med det övriga civila samhället</p>
<p>Kulturpolitiken bör knyta an till de samhällsfrågor som är viktiga för medborgarna.</p>
<p>Bland annat bör följande områden uppmärksammas:</p>
<p>- sambanden mellan kultur och skola, folkbildning, högre utbildning respektive forskning,</p>
<p>- det svenska samhällets internationalisering och integrationspolitiken,</p>
<p>- kulturens betydelse för ett kreativt näringsliv,</p>
<p>- sambanden mellan insatser för kultur och regional utveckling respektive politik för landsbygd och städer,</p>
<p>- sambanden mellan kultur och folkhälsa respektive hälsofrågor, samt</p>
<p>- utvecklingen av den kulturella dimensionen inom miljöpolitiken för att nå miljökvalitetsmålen.</p>
<p>Kommittén skall bedöma om dessa frågor har uppmärksammats tillräckligt i kulturpolitiken och om det finns ett tillräckligt väl utvecklat samspel med de verksamheter inom vilka frågorna sorterar.</p>
<p>Kommittén skall lämna förslag till insatser för att utveckla kulturpolitikens samspel med andra politikområden. Förslagen skall utgå från de mål och prioriteringar som gäller för respektive politikområde.</p>
<p>Kommittén skall kartlägga kulturpolitikens samspel med det civila samhället och ideella insatser och lämna förslag till hur detta samspel kan främjas. Kulturens förmåga att bryta utanförskap och stärka individers delaktighet i samhället skall beaktas.</p>
<p>Den statliga förvaltningsorganisationen och institutionsstrukturen</p>
<p>De centrala kulturinstitutionernas roller och uppgifter behöver tydliggöras. De kulturpolitiska grunduppdragen för institutionerna skall preciseras.</p>
<p>Kommittén skall göra en översyn över den statliga förvaltningsorganisationen och den statliga institutionsstrukturen. Kommitténs överväganden skall syfta till att förvaltningsstrukturen under Kulturdepartementet blir tydligare, enklare samt mer transparant och funktionell.</p>
<p>Möjligheterna att samla de typer av förvaltningsuppgifter som i modern förvaltning brukar förknippas med de centrala förvaltningsmyndigheterna till färre myndigheter bör prövas. Kommittén skall pröva om den nuvarande ansvars- och arbetsfördelningen mellan myndigheterna är ändamålsenlig eller om förändringar i detta hänseende bör ske. Det kan t.ex. gälla hur kulturmyndigheterna arbetar med uppföljning och utvärdering av kulturområdets verksamheter. Det kan också gälla hur ett strategiskt ansvar under regeringen för politikområdets utveckling balanseras mot ansvaret för bidragsgivning till enskilda kulturverksamheter.</p>
<p>När det gäller övriga kulturverksamheter för vilka staten tagit olika former av ansvar bör kommittén pröva möjligheterna att renodla den statliga organisationen till ett begränsat antal verksamhetsformer.</p>
<p>Kommittén skall lämna de förslag till förändringar som motiveras av övervägandena.</p>
<p>Kommittén skall vid översynen av kulturområdets förvaltningsorganisation beakta vad regeringen anfört i direktiven till utredningen om utvärdering av resultatstyrningen (dir. 2006:30) och utredningen om översyn av den statliga förvaltningens uppgifter och organisation (dir. 2006:123). Kommittén skall samråda med dessa utredningar.</p>
<p>De statliga stödformerna</p>
<p>Det statliga stödet till regionala kulturinstitutioner, konstnärerna och deras organisationer och enskilda kulturverksamheter och kulturprojekt skall syfta till att balansera behoven av långsiktighet och förnyelse.</p>
<p>Kommittén skall göra en genomgång av stödformerna. Den skall pröva om antalet stödformer kan nedbringas och om stöden kan ges med en lägre grad av detalj- eller genrestyrd inriktning. Kommittén bör identifiera om det finns stödformer som inte längre är ändamålsenliga och därför bör förändras eller utmönstras. Den bör pröva om stödordningarna är tillräckligt tydliga med avseende på vad de syftar till att uppnå, om de kan förenklas och om man kan öka insynen i hanteringen av de olika stödformerna. I syfte att öka stödens effekter bör möjligheterna att minska förvaltningskostnaderna för stödordningarna prövas.</p>
<p>Kommittén skall lämna de förslag som följer av dess överväganden.</p>
<p>Arbetsformer och redovisning av uppdraget</p>
<p>Med stöd av regeringens bemyndigande den 22 februari 2007 tillkallade chefen för Kulturdepartementet en särskild utredare, en koordinator för museisektorn, med uppgift att pröva olika former för ökad samverkan inom museisektorn (dir. 2007:22). I koordinatorns uppdrag ingår att bistå den kommitté som nu tillkallas i arbetet med de fördjupningar som behövs när det gäller museerna. Kommittén skall samråda med museikoordinatorn om de lämpliga formerna för detta.</p>
<p>Kommittén skall inom de tidsmässiga ramarna för sitt uppdrag sträva efter en öppen dialog med kulturpolitikens olika aktörer. Den skall hålla berörda centrala a rbetstagarorganisationer informerade om arbetet och ge dem tillfälle att framföra synpunkter.</p>
<p>Kommittén skall beräkna de ekonomiska konsekvenserna av de förslag som läggs fram. Om förslagen förväntas leda till kostnadsökningar skall kommittén föreslå hur dessa skall finansieras. Utgångspunkten skall vara oförändrade kostnadsramar för den statliga kulturpolitiken.</p>
<p>Kommittén skall också redovisa vad förslagen får för konsekvenser för kulturområdets verksamheter och myndigheternas anställda.</p>
<p>En referensgrupp med företrädare för samtliga riksdagspartier skall knytas till kommittén.</p>
<p>Kommitténs arbete skall redovisas senast den 31 december 2008.</p>
<p> (Kulturdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:77/2007-06-14T12:00:00+01:002007-06-14T12:00:00+01:002007:77 Översyn av villkor för kommersiell radioKulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 14 juni 2007</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare ges i uppdrag att föreslå vilka villkor som bör gälla för den kommersiella radion i framtiden. Uppdraget omfattar bl.a. frågor om krav på sändning av eget material och program med lokal anknytning, sponsring, koncessionsavgift, tillståndsgivning, nationell kommersiell radio och lokalradiosändningar på det s.k. AM-bandet.</p>
<p>Samtliga tillstånd att sända lokalradio löper ut den 31 december 2008. Utredaren skall föreslå de insatser och författningsändringar som behövs för att förlänga de nuvarande tillstånden i avvaktan på att nya regler träder i kraft.</p>
<p>Utredaren skall redovisa de delar av uppdraget som rör sponsring och förlängning av nuvarande tillstånd senast den 31 december 2007. Övriga delar av uppdraget skall redovisas senast den 30 september 2008.</p>
<h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2>
<p>Genom lokalradiolagen <a href="https://lagen.nu/1993:120">(1993:120)</a>, som trädde i kraft den 1 april 1993, blev privata reklamfinansierade ljudradiosändningar (lokalradio) tillåtna (prop. 1992/93:70, bet. 1992/93:KU15, rskr. 1992/93:168). En utgångspunkt när lokalradion infördes var enligt propositionen att förstärka yttrandefriheten genom ökad mångfald i etern. Varje lokalradiostation skulle få en oberoende ställning med inriktning mot sitt lokala spridningsområde och det skulle slås vakt om programverksamhetens självständighet och lokala karaktär. Tillstånden fördelades genom auktioner. Auktionspriset blev sedan den årliga koncessionsavgiften, där den högsta avgiften uppgår till drygt 3 miljoner kronor per år.</p>
<p>I november 1994 utnyttjade konstitutionsutskottet sin initiativrätt och lade fram förslag till en lag som skulle innebära att det till utgången av 1995 inte skulle beviljas nya tillstånd att sända lokalradio (bet. 1994/95:KU25, rskr. 1994/95:26). Utskottet ansåg att det var nödvändigt att se över lagstiftningen och sedan utskottet tagit ett nytt initiativ beslutade riksdagen hösten 1995 om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio (bet. 1995/96:KU16, rskr. 1995/96:50). Lagen trädde i kraft den 16 december 1995 och förlängdes vid tre tillfällen. Den 1 juli 2001 trädde nya regler för den kommersiella lokalradion i kraft (prop. 1999/2000:55, bet. 2000/01:KU22, rskr. 2000/01:222). Reglerna fördes in i radio- och TV-lagen <a href="https://lagen.nu/1996:844">(1996:844)</a> samtidigt som lokalradiolagen och den tillfälliga lagen upphävdes.</p>
<p>Radio- och TV-verket beslutar om tillstånd för kommersiell lokalradio. Finns det flera sökanden till ett tillstånd gör verket ett urval enligt vissa kriterier som rör programinnehåll, tekniska och finansiella förutsättningar samt ägarförhållanden.</p>
<p>Övergångsbestämmelser</p>
<p>För tillstånd meddelade före den 1 juli 2001 tillämpas särskilda övergångsbestämmelser i radio- och TV-lagen och lagen <a href="https://lagen.nu/1992:72">(1992:72)</a> om koncessionsavgift på televisionens och radions område. Enligt dessa skall vissa bestämmelser i den upphävda lokalradiolagen, bl.a. om tillståndsperiodens längd, innehållet i sändningarna och koncessionsavgiften, gälla till utgången av 2008. Av propositionen Kommersiell lokalradio (prop. 1999/2000:55, s. 77) framgår att avsikten är att samtliga tillståndshavare efter 2008 skall följa de nu gällande bestämmelserna i radio- och TV-lagen, men att ingen ändring av koncessionsavgifterna skall ske.</p>
<p>Lagrådet kritiserade förslaget att de upphävda avgiftsbestämmelserna i lokalradiolagen skall fortsätta att gälla på obegränsad tid för de befintliga tillstånden. Lagrådet ansåg att det borde finnas en sluttidpunkt även i fråga om de upphävda avgiftsbestämmelserna, lämpligen samma som gäller för övriga undantag, dvs. utgången av 2008. Den dåvarande regeringen ansåg dock att den avgift som fastställts vid auktionsförfarandet borde gälla för de befintliga tillstånden även under kommande tillståndsperioder. Regeringen hänvisade till att villkoren för den kommersiella lokalradion sedan länge varit kända och att branschen själv medverkat till att sätta nivån på koncessionsavgifterna. En nedsättning för de nuvarande tillståndshavarna skulle däremot kunna uppfattas som oskälig i förhållande till de sökande som inte kom i fråga vid auktionerna. Regeringen påpekade vidare att den som bedriver verksamhet inom lokalradion alltid har möjlighet att frånträda sitt tillstånd och ansöka på nytt enligt det nya regelsystemet (prop. 1999/2000:55, s. 81 f.). Konstitutionsutskottet uttalade sitt stöd för regeringens ståndpunkt (bet. 1999/2000:KU15) och riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet. 2000/01:KU22, rskr. 2000/01:222).</p>
<p>Den kommersiella lokalradion i dag</p>
<p>I dag finns 89 sändningstillstånd för kommersiell lokalradio och sändningarna når ca 75 procent av Sveriges befolkning i 38 olika sändningsområden. Av dessa tillstånd finns tio i Stockholm, fem i Göteborg och två vardera i nästan alla övriga sändningsområden.</p>
<p>81 sändningstillstånd är meddelade före den 1 juli 2001 och för dessa gäller vissa av de äldre reglerna i den upphävda lokalradiolagen. Koncessionsavgiften varierar mellan ca 60 000 kronor och ca 3,7 miljoner kronor per år. Avgifterna är högst i storstadsregionerna. Endast åtta tillståndshavare sänder enligt de nya reglerna och betalar en årlig koncessionsavgift på 43 000 kronor. Endast en tillståndshavare har återlämnat sitt tillstånd, ansökt på nytt och tilldelats ett tillstånd enligt det nya regelsystemet. Samtliga sändningstillstånd gäller t.o.m. den 31 december 2008.</p>
<p>Två stora nätverk dominerar marknaden för kommersiell lokalradio, MTG Radio och SBS Radio. Utvecklingen har gått från konkurrens till samarbete, vilket till stor del beror på ekonomiska svårigheter i branschen. En svag annonsmarknad och de höga koncessionsavgifterna försämrar lönsamheten i branschen. På flera orter i norra Sverige saknas intresse och ekonomiska möjligheter att driva en radiostation. Tillstånden har därför inte kunnat fördelas i dessa områden.</p>
<p>Enligt SifoMedias mätning av radiolyssnandet var den kommersiella lokalradions räckvidd, hos personer mellan 9 och 79 år, ca 35 procent ett genomsnittligt dygn under det första kvartalet 2007.</p>
<p>Lokalradiosändningar på AM-bandet</p>
<p>AM-sändningar är ett sammanfattande namn på ljudradiosändningar i frekvensbanden för kort-, mellan- och långvåg. Det finns tre frekvenser koordinerade för sändning av lokal eller regional radio på låg effekt på mellanvåg och tilldelningarna täcker i princip hela landet. Frekvenserna används emellertid inte för närvarande. I förarbetena till lokalradiolagen (prop. 1992/93:70, s. 11) sägs att tillgängligt frekvensutrymme på AM-bandet bör kunna utnyttjas för lokalradio. I samband med att lokalradiolagen upphävdes och nya regler om lokalradio fördes in i radio- och TV-lagen gjorde dock regeringen bedömningen att sändningar på AM- bandet inte skulle omfattas av de föreslagna reglerna. Motivet var bl.a. att det saknas tillräckligt intresse att använda dessa sändningsformer (prop. 1999/2000:55, s. 75).</p>
<p>Teknikutveckling och digitala ljudradiosändningar</p>
<p>Sedan införandet av kommersiell radio har nya distributionstekniker utvecklats. I dag nås radiolyssnarna inte endast via FM-nätet utan också via olika digitala distributionsvägar. Det digitala nätet för sändningar med s.k. DAB-teknik används för närvarande av Sveriges Radio AB (SR). Webbradio (radio via Internet) är i dag ett väl utvecklat medium och alltfler programföretag kompletterar sina vanliga radiosändningar med sändningar via Internet. Radiostationer som enbart sänder webbradio blir också alltfler. Tillgång till radio ges i dag även via mobiltelefonnäten och på flera digital-TV-plattformar. De flesta radiostationer erbjuder också sina lyssnare s.k. poddradio, dvs. en möjlighet att ladda ner program för att sedan lyssna på dem i datorn, mobilen eller i en mp3-spelare.</p>
<p>I Sverige finns två frekvenser koordinerade för sändning av digital rundradio, en nationell och en regionalt nedbrytbar. SR och Sveriges Utbildningsradio AB (UR) har sedan våren 1995 haft tillstånd att sända ljudradio med digital sändningsteknik i begränsad omfattning. För närvarande når SR:s och UR:s digitala sändningar ca 35 % av hushållen genom sändningar i framför allt storstadsområdena. För kommersiella radioföretag finns utrymme avsatt i den regionalt nedbrytbara frekvensen. Inget kommersiellt radioföretag har hittills valt att sända digitalt.</p>
<p>I en skrivelse till riksdagen i december 2005 (skr. 2005/06:66) gjorde den dåvarande regeringen bedömningen att det inte var aktuellt att besluta om en utbyggnad av de digitala radiosändningarna med DAB-teknik. Regeringen ställde sig dock positiv till en fortsatt försöksverksamhet med olika sändningstekniker. I januari 2006 fick Radio- och TV- verket i uppdrag (U2006/342/ME) att följa utvecklingen av tekniker för digital distribution av ljudradio och att i dialog med radiobranschen ta fram underlag för en löpande bedömning av olika tekniker. Uppdraget skall redovisas slutligt senast den 30 juni 2008.</p>
<p>Utgångspunkter för utredningens arbete</p>
<p>En utgångspunkt vid införandet av den kommersiella lokalradion var att förstärka yttrandefriheten genom ökad mångfald i programutbudet. Varje lokalradiostation skulle ha en oberoende ställning med inriktning mot sitt lokala spridningsområde. I dag befinner sig den kommersiella lokalradion i en situation som skiljer sig betydligt från de utgångspunkter som vägledde införandet av privat reklamfinansierad radio. Lokalradion har som annonsmedium inte motsvarat de höga förväntningar som präglade auktionsförfarandet och bl.a. höga koncessionsavgifter har begränsat branschens utvecklingsmöjligheter. Statsmakterna har heller inte fattat beslut som har främjat branschens utveckling och egen växtkraft.</p>
<p>En utgångspunkt för utredningens arbete skall vara att en livskraftig kommersiell radio är viktig för mångfalden och konkurrensen på hela radioområdet. För att uppnå detta behöver den kommersiella radion förutsättningar som kan bidra till att branschen kan utvecklas av egen kraft och vara ett attraktivt publik- och annonsmedium. En målsättning skall vara att skapa ett regelverk som gäller för alla som har tillstånd att sända kommersiell lokalradio och som främjar mångfald inom radion.</p>
<p>Utredningsuppdraget</p>
<p>Utredaren skall utifrån en analys av förutsättningarna för den kommersiella radion ta fram ett underlag om vilka villkor som bör gälla för branschen i framtiden. Utredaren skall lämna de förslag till insatser och författningsändringar som föranleds av övervägandena. I de fall utredaren lämnar förslag som har ekonomiska konsekvenser skall kostnadsberäkningar redovisas. I förekommande fall skall även relevanta EG-bestämmelser beaktas.</p>
<p>Frågan om regler för annonstid i radio och TV (Ds 2007:3) bereds i Regeringskansliet och skall inte ingå i utredarens uppdrag.</p>
<p>Frågor som anges i det följande skall särskilt övervägas.</p>
<p>Sändning av eget material och program med lokal anknytning</p>
<p>Reglerna för hur stor mängd eget material och program med lokal anknytning som måste sändas skiljer sig åt beroende på när det ursprungliga tillståndet meddelades. För tillstånd meddelade före den 1 juli 2001 gäller att sådana program som framställts särskilt för den egna verksamheten skall sändas under minst en tredjedel av sändningstiden varje dygn. Det finns inga krav på redaktionell bearbetning av materialet eller när på dygnet det egna materialet skall sändas. För tillstånd meddelade den 1 juli 2001 eller senare gäller att eget material skall sändas under minst tre timmar varje dygn under tiden 06.00-21.00. Den nya bestämmelsen medför en skärpning av kraven för vad som får räknas som eget material på så sätt att det bör ha genomgått ett visst mått av redaktionell bearbetning och vara unikt för lokalradiostationen. Dessa sändningstillstånd får också förenas med villkor som avser skyldighet att sända en viss mängd program med lokal anknytning.</p>
<p>Beslut av Granskningsnämnden för radio och TV visar att bestämmelserna om sändning av eget material ofta inte efterlevs på ett tillfredsställande sätt. Representanter för den privata radiobranschen anser att intresset är litet för program med lokal anknytning i kommersiell lokalradio hos både lyssnare och annonsörer. Program av detta slag är mycket resurskrävande och har svårt att konkurrera med SR:s regionala kanal P4.</p>
<p>Utredaren skall mot denna bakgrund bedöma om det finns skäl att förändra kravet på sändning av eget material eller om kravet kan avskaffas. Detsamma gäller de villkor som kan ställas avseende material med lokal anknytning. En utgångspunkt bör vara att branschen i så hög grad som möjligt själv kan bedöma i vilken mån radioutbudet bör vara unikt för en radiostation, lokalt förankrat eller redaktionellt bearbetat.</p>
<p>Sponsring</p>
<p>Enligt 7 kap. 8 § radio- och TV-lagen skall uppgift om vem som sponsrat ett program lämnas på lämpligt sätt i början och slutet av programmet eller vid ettdera tillfället. Dessutom gäller att nyhetsprogram inte får sponsras. Vid tillämpningen av bestämmelsen är en central fråga om en sändning utgör ett program eller inte. Enligt den praxis som utarbetats av Granskningsnämnden för radio och TV bör omständigheter som bl.a. särskilt namn eller egen vinjett, särskild programledare, eget tema, särskild sändningstid och längd beaktas.</p>
<p>Den kommersiella radions karaktär är sådan att det sker snabba skiften mellan kortare inslag, ofta med samma programledare.</p>
<p>Mot denna bakgrund skall utredaren analysera hur programbegreppet och bestämmelserna om sponsring i radio- och TV-lagen förhåller sig till den kommersiella radions sändningsverksamhet. Utredaren skall ta ställning till om det finns skäl att föreslå en förändring av bestämmelserna.</p>
<p>Förlängning av nuvarande tillstånd</p>
<p>För närvarande finns 89 tillståndshavare för kommersiell lokalradio. Av dessa sänder endast åtta enligt reglerna i radio- och TV-lagen. För resterande 81 tillståndshavare gäller vissa äldre regler i lokalradiolagen. Av övergångsbestämmelserna till radio- och TV-lagen framgår att vissa bestämmelser i lokalradiolagen skall gälla till och med utgången av 2008. Av övergångsbestämmelserna till lagen <a href="https://lagen.nu/1992:72">(1992:72)</a> om koncessionsavgift på televisionens och radions område framgår att bestämmelserna om avgifter skall gälla tills vidare. Samtliga befintliga tillstånd att sända lokalradio löper ut den 31 december 2008. Tiden medger inte att nya villkor för den kommersiella lokalradion träder i kraft före utgången av 2008. Om tillstånden förlängs i enlighet med nuvarande regler, dvs. med fyra år, kommer de nya villkoren inte att kunna tillämpas förrän efter den tillståndsperiodens slut. Utredaren skall därför föreslå de insatser och författningsändringar som behövs för att förlänga de nuvarande tillstånden i avvaktan på att nya regler träder i kraft. De nya reglerna för den kommersiella lokalradion bör kunna träda i kraft vid årsskiftet 2009/2010.</p>
<p>Koncessionsavgift</p>
<p>I dag förekommer stora variationer i nivån på koncessionsavgiften. För många tillståndshavare innebär avgiften en stor ekonomisk börda som kraftigt reducerar deras möjligheter att utveckla verksamheten. Branschen har förvisso själv medverkat till avgiftens höga nivåer, men samlade erfarenheter visar tydligt att radion som annonsmedium inte har motsvarat de högt ställda förväntningarna som präglade auktionerna. Mot denna bakgrund skall utredaren bedöma om det finns anledning att anpassa koncessionsavgiftens nivå för att bättre spegla den kommersiella radions marknadssituation.</p>
<p>Lokalradiosändningar på AM-bandet</p>
<p>Frekvenserna för sändning av lokal och regional radio på det s.k. AM-bandet används inte för närvarande. Av yttrandefrihetsgrundlagen framgår att det allmänna skall eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. För närvarande är det oklart vad som gäller för att få tillstånd för AM-sändningar. En sådan oklarhet är inte tillfredsställande även om intresset för dessa sändningar kan antas vara relativt begränsat.</p>
<p>Mot denna bakgrund skall utredaren ta ställning till om radio- och TV-lagens bestämmelser om kommersiell radio i tillämpliga delar även kan avse lokalradiosändningar på AM- bandet eller om det behövs särskilda regler i radio- och TV- lagen för sådana sändningar.</p>
<p>Tillståndsgivning</p>
<p>Före den 1 juli 2001 fördelades tillstånden för kommersiell lokalradio genom auktionsförfarande där den som åtog sig att betala det högsta beloppet för den årliga avgiften också fick tillståndet.</p>
<p>För tillstånd meddelade efter den 1 juli 2001 gäller att Radio- och TV-verket fördelar tillstånden efter en bedömning av tre kriterier - programinnehåll, tekniska och finansiella förutsättningar samt ägarförhållanden. Finns det endast en sökande skall stationen sända minst tre timmar eget material mellan kl. 06.00 och 21.00 varje dygn. Vid konkurrens om ett tillstånd har de sökande för att få tillståndet behövt åta sig att sända betydligt fler timmar eget och lokalt innehåll.</p>
<p>Utredaren skall analysera och bedöma konsekvenserna för tillståndsgivningen med utgångspunkt i övriga förslag som utredaren lämnar. Inriktningen bör vara att utlysnings- och tillståndsförfarandet baseras på ekonomiska förutsättningar hos de sökande företagen och på deras möjligheter att bidra till mångfald i radioutbudet. En stabil finansiell situation och goda konkurrensförhållanden inom radiobranschen bör eftersträvas.</p>
<p>Frekvensfrågor och tillstånd för nationell kommersiell radio</p>
<p>Tillstånd för kommersiell radio ges i dag endast för sändningar i ett lokalt sändningsområde. Samarbete i rikstäckande nätverk kring innehållsproduktion och annonsförsäljning har gjort att den lokala förankringen successivt försvagats. Lönsamheten i branschen har varit låg.</p>
<p>Regeringen har gett Post- och telestyrelsen (PTS) i uppdrag att analysera frågor om bl.a. frekvensplanering och sändningseffekter på FM-bandet. I uppdraget ingår också att analysera de frekvensmässiga förutsättningarna för rikstäckande analoga ljudradiosändningar på FM-bandet (Ku2007/2232/ME). Uppdraget skall redovisas senast den 22 februari 2008.</p>
<p>Med utgångspunkt i PTS redovisning skall utredaren bedöma om det finns skäl att förändra frekvensplaneringen på FM- bandet för lokala sändningar. För att öka konkurrensen och mångfalden på radiomarknaden vore det önskvärt att kunna skapa utrymme för nationell kommersiell radio med ett brett och mångsidigt innehåll. Utredaren ges därför i uppdrag att, utifrån PTS redovisning, bedöma om det finns förutsättningar att införa ett eller flera tillstånd att sända nationell kommersiell radio. Utredaren skall då särskilt analysera möjligheterna att sända analogt, men för att få en helhetsbild även möjligheterna till digitala sändningar.</p>
<p>Utredaren skall också föreslå vilka villkor som bör gälla för bl.a. utlysnings- och tillståndsförfarande samt koncessionsavgift om ett nationellt tillstånd införs. Inriktningen skall vara att utlysnings- och tillståndsförfarandet utformas på ett sådant sätt att det ger förutsättningar för en nationell kommersiell radio med ett brett och mångsidigt innehåll.</p>
<p>Konsekvenserna för SR:s och UR:s verksamhet skall särskilt beaktas i ljuset av att regeringen värnar radio i allmänhetens tjänst - dess hörbarhet, tillgänglighet och möjligheter att utvecklas i en föränderlig medievärld. Även konsekvenserna för närradion skall beaktas.</p>
<p>Utredningsarbetet</p>
<p>Utredaren skall samverka med berörda myndigheter samt med Radiobranschen, SR, UR, Teracom AB och andra intressenter. Utredaren skall fortlöpande samråda med utredningen om radio och TV i allmänhetens tjänst (Ku 2007:04) samt beakta resultatet av den beredning som pågår av frågan om ändrade regler för annonstid i radio och TV.</p>
<p>Utredaren skall i sitt arbete noga följa arbetet inom andra områden som rör kommersiell radio. Erfarenheter från andra länder skall beaktas i den utsträckning det är motiverat.</p>
<p>Utredaren får utöver vad som anges i direktiven lämna de förslag till insatser och författningsändringar som utredaren finner lämpliga för att förbättra förutsättningarna för den kommersiella radion.</p>
<p>Utredaren skall redovisa de delar av uppdraget som rör sponsring och förlängning av nuvarande tillstånd senast den 31 december 2007. Övriga delar skall redovisas senast den 30 september 2008.</p>
<p> (Kulturdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:71/2007-05-31T12:00:00+01:002007-05-31T12:00:00+01:002007:71 Radio och TV i allmänhetens tjänstKulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 31 maj 2007</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare skall utifrån de gällande villkoren för radio och TV i allmänhetens tjänst analysera om det finns behov av förändringar i villkoren inför nästa tillståndsperiod, som inleds den 1 januari 2010. Utgångspunkten är att verksamheten skall ges bästa möjliga förutsättningar inför framtiden. Utredaren skall, om denne bedömer att det finns behov av ändringar, lämna de förslag, inklusive förslag till författningsändringar, som föranleds av analysen. Utredaren skall också lämna förslag om längden på kommande tillståndsperioder.</p>
<p>Analysen skall omfatta frågor som rör uppdraget till radio och TV i allmänhetens tjänst, effektiv resursanvändning, styrningsfrågor samt finansiering. Uppdraget skall redovisas senast den 31 maj 2008.</p>
<h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2>
<p>Den tidigare regeringen gav Kommittén om radio och TV i allmänhetens tjänst (Ku 2003:01) i uppdrag att ta fram ett underlag om de villkor för radio och TV i allmänhetens tjänst som skulle gälla inför den då förestående tillståndsperioden. En översyn av förutsättningarna för uppdraget för radio och TV i allmänhetens tjänst gjordes. Riksdagen beslutade i juni 2006 om riktlinjerna för radio och TV i allmänhetens tjänst under kommande tillståndsperiod (prop. 2005/06:112, bet. 2005/06:KrU28, rskr. 2005/06:323). I december 2006 beslutade riksdagen att tillståndsperioden skulle omfatta tiden fr.o.m. den 1 januari 2007 t.o.m. den 31 december 2009 (prop. 2006/07:1, bet. 2006/07:KrU1, rskr. 2006/07:37). Sändningstillstånden till programföretagen Sveriges Radio AB (SR), Sveriges Television AB (SVT) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR) för perioden 2007-2009 beslutades av regeringen den 21 december 2006. I budgetpropositionen för 2007 uttalade regeringen sin avsikt att under den treåriga tillståndsperioden ta fram ett brett beredningsunderlag inför den efterkommande tillståndsperioden där bl.a. utvecklingsmöjligheterna för radio och TV i allmänhetens tjänst och frågor om effektivare resursutnyttjande ingår.</p>
<p>Utgångspunkter för utredarens arbete</p>
<p>Fria och självständiga medier är en förutsättning för den mångfald i nyhetsförmedling och opinionsbildning som är av stor betydelse i ett demokratiskt samhälle. Uppdraget för radio och TV i allmänhetens tjänst handlar i vid mening om att självständigt och oberoende av utomstående ekonomiska, politiska och andra intressen erbjuda ett programutbud, tillgängligt för alla, som speglar hela landet och kännetecknas av god kvalitet, allsidighet och relevans oavsett genre. Radio och TV i allmänhetens tjänst är därmed av stor vikt för allmänheten.</p>
<p>Under de senaste femton åren har den omgivning i vilken programföretagen i allmänhetens tjänst verkar förändrats radikalt. Fram till början av 1990-talet var Sveriges Television och Sveriges Radio helt dominerande inom sina respektive områden. Därefter har kanalutbudet ökat drastiskt. När digital-TV-övergången är helt genomförd kommer huvuddelen av befolkningen att kunna välja mellan ett trettiotal marksända TV-kanaler. Till detta kommer också det omfattande programutbud som finns tillgängligt via satellit samt kabel- och bredbandsnät. På de flesta orter i Sverige finns tillgång till minst två privata radiokanaler vid sidan av Sveriges Radios utbud. I Stockholm är utbudet betydligt större med ett tiotal privata kanaler.</p>
<p>En följd av det ökade kanalutbudet är att allmänhetens tittar- och lyssnarvanor har förändrats. År 1994 ägnades 54 procent av tittartiden åt SVT1 och SVT2. År 2006 var motsvarande andel 36 procent. För ljudradions del har, sedan den privata lokalradion etablerades, lyssnandet på Sveriges Radio minskat från nära 100 till ca 63 procent av lyssnartiden.</p>
<p>I takt med den tekniska utvecklingen kommer också allt fler människor att ha tillgång till ett massmedieutbud på nya tekniska plattformar. Det innebär t.ex. större möjligheter att ta del av ett visst innehåll på den plats och vid den tidpunkt som man själv väljer. Exempel på tjänster som redan nu finns tillgängliga är TV-program som tittarna kan ta del av på begäran från programföretagens webbplatser på Internet, samt poddradio som innebär att man laddar ner ett radioprogram till sin dator eller multimediespelare och sedan väljer när och hur man vill lyssna på det.</p>
<p>Det finns ingenting som talar för att takten i förändringarna kommer att minska. Snarare finns det anledning att räkna med att förändringarna kommer att ske ännu snabbare i framtiden. Nya tekniska möjligheter innebär att entreprenörer på mediemarknaden kan pröva nya affärsidéer. Vissa av idéerna kommer att misslyckas medan andra visar sig livskraftiga och leder till en varaktig förändring. De ökade valmöjligheter som följer av fler kanaler och nya medieplattformar leder till att allmänhetens konsumtionsmönster förändras. Yngre generationer får andra intryck än tidigare generationer, eftersom mediesituationen ser helt annorlunda ut. Unga tar också ofta till sig ny teknik snabbare än äldre.</p>
<p>Alla dessa aspekter ger mediemarknaden i sin helhet delvis nya förutsättningar. Radio och TV i allmänhetens tjänst måste därför ha möjlighet att utveckla sin verksamhet. En viktig fråga inför framtiden är vilken roll radio och TV i allmänhetens tjänst skall spela i ett föränderligt och expansivt mediesamhälle. De villkor som staten sätter upp för radio och TV i allmänhetens tjänst får betydelse också för andra aktörer och mediemarknaden i stort.</p>
<p>För att radio och TV i allmänhetens tjänst skall vara en angelägenhet för alla bör programföretagen i allmänhetens tjänst sända ett brett och mångsidigt programutbud som tillgodoser skiftande intressen och beaktar olika förutsättningar hos befolkningen. En förutsättning för det är en decentraliserad organisation och en programproduktion som möjliggör närvaro i hela samhället. Oavsett programtyp skall dessa programföretag vara en ledande kraft när det gäller kvalitet i form och innehåll. På så sätt kan verksamheten bidra till att utveckla mediemarknaden som helhet både vad avser innehåll och kvalitet och samtidigt utgöra ett attraktivt alternativ till programutbudet från andra aktörer.</p>
<p>Även om det inte är möjligt att med säkerhet peka ut vilken väg utvecklingen kommer att ta är det sannolikt att medier som verkar på marknadens villkor kommer att inrikta sig på vissa ämnen och programtyper i högre grad än på andra. För radio och TV i allmänhetens tjänst är det särskilt viktigt att slå vakt om programområden som är betydelsefulla för allmänintresset och som är kvalitativt eller kvantitativt underrepresenterade hos de kommersiella aktörerna. Programutbudet bör kunna omfatta såväl det breda som det särpräglade. Alla program som sänds av programbolagen skall kunna motiveras utifrån uppdraget.</p>
<p>Radio och TV i allmänhetens tjänst skall sträva efter att förmedla kunskap och ha en övergripande folkbildningsambition. Centralt i uppdraget är att bidra till en samhällsdebatt som präglas av allsidighet och saklighet och som på så sätt tjänar demokratin. Det ställer höga krav på nyhets- och samhällsbevakning, där utrikesbevakning ingår som en viktig del, på programverksamhet riktad till barn och unga samt på kulturutbudet i vid mening. Radio och TV i allmänhetens tjänst skall erbjuda ett mångsidigt kulturutbud av god kvalitet och spela en viktig roll som kulturskapare och kulturförmedlare.</p>
<p>Utredningsuppdraget</p>
<p>En särskild utredare skall utifrån de gällande villkoren för radio och TV i allmänhetens tjänst analysera om det finns behov av förändringar i villkoren inför nästa tillståndsperiod, som inleds den 1 januari 2010. Utgångspunkten är att verksamheten skall ges bästa möjliga förutsättningar inför framtiden. Utredaren skall, om denne bedömer att det behövs sådana ändringar, lämna de förslag, inklusive förslag till författningsändringar, som föranleds av analysen. Utredaren skall också lämna förslag avseende längden för kommande tillståndsperioder.</p>
<p>Uppdraget till radio och TV i allmänhetens tjänst</p>
<p>Utredaren skall analysera och lämna förslag till hur radio och TV i allmänhetens tjänst kan utvecklas för att möta de förändringar som sker. Syftet är att verksamheten skall utvecklas och stärkas i en föränderlig medievärld med ett ökande utbud och nya medieplattformar. Utredaren skall också undersöka om det finns behov av att förtydliga uppdraget när det gäller de tekniska plattformar som programföretagen SR, SVT och UR använder sig av. Utredaren skall i sitt arbete utgå från att de centrala delarna i uppdraget till radio och TV i allmänhetens tjänst är de som har beskrivits i föregående avsnitt. Uppdraget till radio och TV i allmänhetens tjänst skall präglas av långsiktighet, kontinuitet, stabilitet och tydlighet. I utredarens uppdrag ingår att överväga hur långa tillståndsperioderna bör vara i framtiden och hur uppföljning av villkoren under pågående tillståndsperioder skall ske.</p>
<p>En radio och TV i allmänhetens tjänst som finansieras av medborgarna är till för och skall vara tillgänglig för alla invånare i hela Sverige. Utredaren skall i sin analys ta hänsyn till hur allmänhetens behov tillgodoses av de olika aktörerna i dagens och framtidens mediesamhälle och hur radio och TV i allmänhetens tjänst på bästa sätt bidrar till att uppfylla dessa behov. Utredaren skall särskilt beakta frågor om programverksamhet för barn och unga samt för språkliga och etniska minoriteter. I Sverige finns både urfolk, nationella minoriteter och invandrade minoriteter. Sveriges nationella minoriteter är samer, som också är ett urfolk, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar och deras språk är erkända som nationella minoritetsspråk. Utredaren skall också särskilt överväga hur tillgängligheten för personer med funktionshinder ytterligare kan förbättras, t.ex. när det gäller program på teckenspråk och hur en hundraprocentig textning av förstagångssändningarna med svenskt ursprung i SVT:s kanaler kan åstadkommas.</p>
<p>En växande andel av programmen som sänds av SR, SVT och UR produceras av externa produktionsbolag. Detta liksom annan extern medverkan främjar mångfalden och konkurrensen samt förnyelsen av radio och TV i allmänhetens tjänst vilket i sin tur gynnar kvaliteten i programverksamheten. Utredaren skall överväga och lämna förslag till hur en ytterligare ökad konkurrens avseende programproduktionen för SR:s, SVT:s och UR:s räkning kan stimuleras.</p>
<p>SVT har ett särskilt ansvar för utvecklingen av svensk filmproduktion. SVT tar detta ansvar bl.a. genom att bidra till 2006 års filmavtal, som gäller till och med den 31 december 2010. Utredaren skall överväga hur det kan säkerställas att omfattningen av SVT:s ansvarstagande upprätthålls även efter 2010.</p>
<p>Utredaren skall också i sin analys väga in de synpunkter och förslag om radio och TV i allmänhetens tjänst som framförts i betänkandena Den professionella orkestermusiken i Sverige (SOU 2006:34) samt Tänka framåt, men göra nu. Så stärker vi barnkulturen (SOU 2006:45), liksom remissutfallet i relevanta delar.Effektiv användning av programföretagens resurser m.m. De som bekostar radio och TV i allmänhetens tjänst måste finna ett innehåll som motsvarar deras krav och förväntningar i en miljö där många alternativ finns. Det får därför inte råda något tvivel om effektiviteten i programföretagen med uppdrag i allmänhetens tjänst. Att radio och TV i allmänhetens tjänst skall verka självständigt och oberoende av utomstående ekonomiska, politiska och andra intressen ställer också särskilda krav på hur den statliga styrningen av verksamheten ser ut.</p>
<p>Utredaren skall förutsättningslöst analysera om det behövs förändringar och i sådant fall lämna förslag till hur organisationen och den statliga styrningen av verksamheten inom radio och TV i allmänhetens tjänst skall se ut. Utgångspunkten skall vara att verksamhetens behov på bästa sätt skall tillgodoses, självständigheten och oberoendet värnas och ett effektivt resursutnyttjande underlättas.</p>
<p>I de anslagsvillkor som beslutades den 21 december 2006 har regeringen uppdragit åt programföretagen att före utgången av 2007 redovisa på vilket sätt de avser att förbättra sin redovisning för att öka möjligheterna att jämföra information från de olika företagen, exempelvis gällande produktionskostnader. Det pågår också ett internt utvecklingsarbete inom SR, SVT och UR i syfte att öka samarbetet och uppnå ett effektivare resursutnyttjande inom programföretagen. Utredaren skall i sin analys väga in de planer och resultat som programföretagen presenterar inom ramen för de beskrivna insatserna.</p>
<p>Finansieringsfrågor</p>
<p>Radio och TV i allmänhetens tjänst finansieras med TV- avgiftsmedel. Sponsring av program får förekomma i begränsad omfattning men reklam är inte tillåten.</p>
<p>Det sätt på vilket radio och TV i allmänhetens tjänst finansieras har stor betydelse för möjligheten att bedriva en självständig och oberoende verksamhet med hög kvalitet. Det är också viktigt att finansieringssättet har en hög grad av acceptans hos allmänheten dels genom att man anser sig få valuta för pengarna, dels genom att betalningsbördan bärs solidariskt av dem som har nytta av verksamheten.</p>
<p>Utredaren skall förutsättningslöst och med huvudsaklig utgångspunkt i en utveckling av den nuvarande TV-avgiften pröva och redovisa konsekvenserna av olika alternativ för hur radio och TV i allmänhetens tjänst skall finansieras i framtiden. Radio och TV i allmänhetens tjänst skall ha största möjliga frihet från politisk styrning. En utgångspunkt skall därför vara att skapa bästa möjliga förutsättningar för det uppdrag som en självständig och oberoende radio och TV i allmänhetens tjänst har. En annan utgångspunkt skall vara de möjligheter och utmaningar som den tekniska utvecklingen för med sig när det gäller finansieringen. Utredaren skall utgå från att programverksamheten även i fortsättningen skall vara fri från reklam. Utredaren skall också överväga om sponsring av programverksamhet i SVT är förenlig med rollen som reklamfritt alternativ till de kommersiella TV-kanalerna.</p>
<p>Riksdagens beslut i juni 2006 innebar vissa ändringar i lagen <a href="https://lagen.nu/1989:41">(1989:41)</a> om finansiering av radio och TV i allmänhetens tjänst, t.ex. infördes en definition av begreppet TV-mottagare i lagen. Samtidigt kvarstår vissa oklarheter när det gäller konsekvenser för företag och myndigheter av den nya definitionen (se prop. 2005/06:112, s. 91 f.). Det finns också vissa frågor som behandlades i betänkandet Radio och TV i allmänhetens tjänst Finansiering och skatter (SOU 2005:2) som eventuellt skulle behöva övervägas ytterligare. Det gäller t.ex. vissa mervärdesskattefrågor, den därmed sammanhängande frågan om en direktfinansieringsmodell samt TV-avgift vid vissa särskilda boendeformer och vårdinrättningar. Om utredaren föreslår en fortsatt finansiering med TV-avgifter skall utredaren överväga och lämna förslag till eventuella förändringar som kan behöva genomföras i systemet, t.ex. när det gäller de frågor som nämnts. Utredaren skall i det sammanhanget överväga olika alternativ i fråga om ansvaret för avgiftskontroll och administrationen av TV-avgiften.</p>
<p>Om utredaren finner att ett nytt finansieringssätt på sikt bör införas skall utredaren lämna förslag om hur denna finansieringsform skall vara utformad. Om utredaren inte kan lämna ett fullständigt förslag inom ramen för utredningstiden skall utredaren redovisa sina principiella överväganden tillsammans med en bedömning av vilka frågor som behöver utredas vidare.</p>
<p>Arbetsformer och redovisning</p>
<p>Radio och TV i allmänhetens tjänst har varit föremål för flera utredningar på senare tid. När det gäller medievanor, medieanvändning m.m. finns många aktörer som bedriver forskning och publicerar statistik. Utredaren skall i största möjliga utsträckning använda befintligt material i sin faktainsamling. Utredaren skall, med beaktande av vad tidigare utredningar på området kommit fram till, ha en internationell utblick, särskilt gentemot Norden och norra Europa. Utredaren skall beakta EU:s regelverk på området.</p>
<p>Utredaren skall ha nära kontakt med SR, SVT och UR och bl.a. följa det interna utvecklingsarbete som pågår inom programföretagen i syfte att öka samarbetet och uppnå ett effektivare resursutnyttjande. Utredaren skall också ha kontakt med Granskningsnämnden för radio och TV och Radio- och TV-verket. Granskningsnämnden skall under den pågående tillståndsperioden enligt riksdagens beslut årligen granska de public service-redovisningar som programföretagen lämnar för att göra en bedömning av hur företagen uppfyllt public service-uppdraget. Radio- och TV-verket har ett pågående uppdrag att följa utvecklingen av tekniker för digital distribution av ljudradio och ta fram underlag för en löpande bedömning av olika tekniker.</p>
<p>Utredaren skall under arbetets gång ha en dialog med riksdagens partier.</p>
<p>Uppdraget skall redovisas senast den 31 maj 2008.</p>
<p> (Kulturdepartementet) </p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:17/2007-02-08T12:00:00+01:002007-02-08T12:00:00+01:002007:17 SpråklagKulturdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 8 februari 2007</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare ska utarbeta ett förslag till språklag, där svenska språkets status regleras. Utredaren ska även överväga om det i en sådan lag bör införas bestämmelser om de nationella minoritetsspråken och det svenska teckenspråkets ställning. Frågan om svenska språket i internationella sammanhang bör även belysas.</p>
<h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2>
<p>Den tidigare regeringen beslutade i september 2005 propositionen Bästa språket - en samlad svensk språkpolitik (prop. 2005/06:2). I propositionen behandlades de förslag som lämnats av Kommittén för svenska språket (Språkkommittén) i betänkandet Mål i mun - Förslag till handlingsprogram för svenska språket (SOU 2002:27). Regeringen föreslog fyra nationella språkpolitiska mål. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget (bet. 2005/06:KrU4, rskr. 2005/06:89).</p>
<p>Beslutet innebär att riksdagen har antagit fyra nationella språkpolitiska mål, där det första målet är att svenska språket ska vara huvudspråk i Sverige. Av målen framgår det också att svenskan ska vara ett komplett och samhällsbärande språk, att den offentliga svenskan ska vara vårdad, enkel och begriplig och att alla ska ha rätt till språk: att utveckla och tillägna sig svenska språket, att utveckla och bruka det egna modersmålet och det nationella minoritetsspråket och att få möjlighet att lära sig främmande språk.</p>
<p>För att målen med språkpolitiken ska nås har den av staten finansierade språkvården samordnats och förstärkts från och med den 1 juli 2006. Språkvården inordnades då i myndigheten Institutet för språk och folkminnen (tidigare Språk- och folkminnesinstitutet). Samordningen möjliggör samlade och utökade insatser för det svenska språket, svenskt teckenspråk och de nationella minoritetsspråken finska, meänkieli, romani chib och jiddisch. Sametinget har fortsatt ansvar för språkarbetet för det nationella minoritetsspråket samiska. Inom olika områden, t.ex. utbildningspolitiken och kulturpolitiken, görs insatser dels för att stärka språkundervisningen, dels för litteratur och läsning. Stödet till myndigheternas klarspråksarbete breddas.</p>
<p>Utredningen Översyn av teckenspråkets ställning överlämnade i maj 2006 betänkandet Teckenspråk och teckenspråkiga. Översyn av teckenspråkets ställning (SOU 2006:54). Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.</p>
<p>I propositionen Bästa språket bedömde den tidigare regeringen att Språkkommitténs förslag om en lag om svenska språket inte borde genomföras, bl.a. mot bakgrund av den kritik mot förslagets utformning som flera remissinstanser framförde. I stället kompletterades Språkkommitténs förslag om språkpolitiska mål med ett mål om att svenska språket ska vara huvudspråk i Sverige.</p>
<p>Språkkommittén konstaterade att mot bakgrund av samhällsutvecklingen kan svenska språket i likhet med många andra språk riskera att på sikt trängas undan av mer dominerande språk inom vissa områden i samhället. Tillgången till det svenska språket är av central betydelse för de människor som verkar och bor här. Det är en förutsättning för att fullt ut kunna delta i det svenska samhället och för en levande demokrati.</p>
<p>Regeringen har tillsatt ett globaliseringsråd för en allsidig belysning av och samhällsdebatt om de förändringar som Sverige möter. Rådet bör bl.a. dra lärdom av olika länders integrationsarbete ur ett brett perspektiv. Detta rymmer även språkkunskapernas betydelse för medborgarskap och värdet av en blandad arbetskrafts- och flyktinginvandring för att underlätta en fungerande integration i Sverige.</p>
<p>Regeringen bedömer att arbetet med att stärka det svenska språkets ställning bör fortsätta. I budgetpropositionen för 2007 (prop. 2006/07:1) uttalade regeringen att en lag som slår fast svenska språkets ställning bör införas.</p>
<p>Nuvarande reglering</p>
<p>Det finns inga föreskrifter i svensk lag som slår fast svenska språkets ställning. En förklaring till detta är förmodligen att det sedan länge ansetts självklart att det gemensamma språket i Sverige är just svenska. I några författningar finns dock föreskrifter om svenska språkets användning i vissa situationer.</p>
<p>I förvaltningslagen <a href="https://lagen.nu/1986:223">(1986:223)</a> och verksförordningen <a href="https://lagen.nu/1995:1322">(1995:1322)</a> finns bestämmelser om att myndigheter ska använda ett klart och begripligt språk i skrivelser och beslut samt sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt när en enskild är part. En liknande reglering finns i förvaltningsprocesslagen <a href="https://lagen.nu/1971:291">(1971:291)</a>. Vidare framgår det av patientjournallagen <a href="https://lagen.nu/1985:562">(1985:562)</a> att journaler inom hälso- och sjukvården ska skrivas på svenska.</p>
<p>Sverige är ett land präglat av kulturell och etnisk mångfald. Förutom svenska språket används ett stort antal språk, t.ex. svenskt teckenspråk och de nationella minoritetsspråken. År 2000 ratificerade Sverige den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk och därmed erkändes samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch som nationella minoritetsspråk i Sverige. För samiska samt finska och meänkieli finns lagar som ger rätt att använda språken i kontakt med förvaltningsmyndigheter och domstolar i vissa kommuner i Norrbottens län där språket har lång tradition (lagarna [1999:1175] och [1999:1176] om rätt att använda samiska respektive finska och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och domstolar). Lagarna innefattar också möjlighet till förskoleverksamhet och äldreomsorg helt eller delvis på dessa minoritetsspråk. Utredningen om finska och sydsamiska språken lämnade i maj 2005 och februari 2006 betänkanden med förslag till utvidgning av det finska och det samiska förvaltningsområdet (SOU 2005:40 och SOU 2006:19).</p>
<p>Redan 1981 slog riksdagen, i samband med behandlingen av budgetproposition, fast att barndomsdöva för att kunna fungera sinsemellan och ute i samhället måste vara tvåspråkiga, teckenspråk och svenska. År 1983 infördes en ny läroplan för specialskolan där det anges att undervisningsspråket för döva elever i specialskolan ska vara teckenspråket.</p>
<p>Den rätt att under vissa förutsättningar få modersmålsundervisning som finns enligt grundskoleförordningen <a href="https://lagen.nu/1994:1194">(1994:1194)</a>, gymnasieförordningen <a href="https://lagen.nu/1992:394">(1992:394)</a> och motsvarande skolformsförordningar bör också nämnas i detta sammanhang.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare ska utarbeta ett förslag till språklag. De av riksdagen godkända språkpolitiska målen ska vara en grund för arbetet, liksom de överväganden som Språkkommittén gjorde i fråga om en språklagstiftning. Utredaren ska i det sammanhanget även beakta de synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen av kommitténs förslag.</p>
<p>En lagreglering ska avse svenska språkets status och ge en tydlig signal om den vikt som svenska språket har. Utredaren ska också överväga om det i en sådan lag bör införas bestämmelser om de nationella minoritetsspråken och det svenska teckenspråkets ställning. Frågan om svenska språket i internationella sammanhang bör även belysas.</p>
<p>Utredaren ska ta sin utgångspunkt i Språkkommitténs bedömning att en språklag inte bör reglera språkriktighetsfrågor eller språks användning inom olika områden, utöver den offentliga förvaltningen. Inte heller bör sanktioner knytas till en språklag.</p>
<p>Utredaren ska analysera vad ett förslag till språklag får för konsekvenser för andra författningar och i förekommande fall lämna författningsförslag. Om utredaren lämnar förslag med ekonomiska konsekvenser ska förslag till finansiering redovisas.</p>
<p>I uppdraget ingår inte att lämna förslag till ändringar av grundlag. Grundlagsutredningen (dir. 2004:96) har i uppdrag att göra en samlad översyn av regeringsformen. Utredaren bör därför hålla sig informerad om Grundlagsutredningens arbete till den del det kan beröra svenska språket.</p>
<h2 id="redovisning">Redovisning av uppdraget</h2>
<p>Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 december 2007.</p>
<p> (Kulturdepartementet) </p>