Referenser till SFS 1999:381opengov.sehttp://www.opengov.se/http://www.opengov.se/govtrack/sfs/feed/1999:381/http://www.opengov.se/govtrack/dir/2013:38/2013-04-04T12:00:00+01:002013-04-04T12:00:00+01:002013:38 Genomförande av Seveso III-direktivetFörsvarsdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 4 april 2013</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2>
<p>En särskild utredare ska lämna förslag till hur man i svensk rätt ska genomföra bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU av den 4 juli 2012 om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och om ändring och senare upphävande av rådets direktiv 96/82/EG, det s.k. Seveso III-direktivet. Utredaren ska lämna de författningsförslag som genomförandet av direktivet kräver.</p>
<p>Utredaren ska också överväga om Sevesoverksamheter ska omfattas av kraven på farliga verksamheter enligt 2 kap. 4 § lagen <a href="https://lagen.nu/2003:778">(2003:778)</a> om skydd mot olyckor, utan krav på föregående beslut av länsstyrelsen. Utredaren ska lämna de författningsförslag som bedömningen leder till.</p>
<p>Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2014.</p>
<h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2>
<p>Seveso II-direktivet</p>
<p>Rådets direktiv 96/82/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (EGT L 10, 14.1.1997, s. 13, Celex 31996L0082), det s.k. Seveso II-direktivet, antogs den 9 december 1996. Seveso II-direktivet ersatte rådets direktiv 82/501/EEG av den 24 juni 1982 om risker för storolyckor i vissa industriella verksamheter (EGT L 230, 05.08.1982, s. 1, Celex 31982L0501), det s.k. Seveso I-direktivet.</p>
<p>Seveso II-direktivet anger tröskelvärden för ett antal kemiska ämnen. Förutom på verksamheter som är undantagna från direktivets tillämpningsområde, är Seveso II-direktivet tillämpligt på samtliga verksamheter där förekomsten av ämnen överskrider direktivets tröskelvärden, s.k. Sevesoverksamheter. Det finns två kravnivåer för Sevesoverksamheter - en högre och en lägre. Vilken kravnivå en verksamhet omfattas av är beroende av vilken typ och mängd av farliga ämnen som förekommer i verksamheten.</p>
<p>Seveso II-direktivet innefattar ett antal skyldigheter för berörda verksamhetsutövare. De skyldigheter som en verksamhetsutövare har till följd av direktivet skiljer sig delvis åt beroende på om verksamheten tillhör högre eller lägre kravnivå. Samtliga verksamhetsutövare är skyldiga att upprätta ett handlingsprogram för hur riskerna för allvarliga kemikalie-olyckor ska hanteras. Verksamhetsutövare vid verksamheter inom högre kravnivå är vidare skyldiga att ta fram och lämna en säkerhetsrapport samt att upprätta en intern plan för räddningsinsatser och lämna sådan information som krävs för att behöriga myndigheter ska kunna upprätta externa planer för räddningsinsatser.</p>
<p>Seveso II-direktivet innehåller även krav riktade till medlemsstaterna. Dessa ska se till att verksamhetsutövarna uppfyller de krav som direktivet ställer på dem. De ska också utse en eller flera behöriga myndigheter med uppgift att genomföra bestämmelserna i direktivet. I medlemsstaternas skyldigheter ingår även bl.a. att säkerställa att direktivets mål beaktas vid reglering av markanvändning och annan relevant reglering och att se till att det finns system för tillsyn eller andra kontrollåtgärder.</p>
<p>Enligt direktivet ska medlemsstaterna också delge kommissionen viss information, bl.a. om vilka Seveso-verksamheter som finns i landet. Dessutom ska kommissionen upprätta en databas med sådan information som medlemsstaterna skickar in.</p>
<p>Gällande svensk reglering</p>
<p>De svenska bestämmelserna på området finns i första hand i lagen <a href="https://lagen.nu/1999:381">(1999:381)</a> och förordningen <a href="https://lagen.nu/1999:382">(1999:382)</a> om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (Sevesolagen och Sevesoförordningen), miljöbalken <a href="https://lagen.nu/1998:808">(1998:808)</a> och förordningen <a href="https://lagen.nu/1998:899">(1998:899)</a> om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd samt arbetsmiljölagen <a href="https://lagen.nu/1977:1160">(1977:1160)</a>. Vidare finns det bestämmelser av betydelse för säkerheten vid Sevesoverksamheter i lagen om skydd mot olyckor och lagen <a href="https://lagen.nu/2010:1075">(2010:1075)</a> om brandfarliga och explosiva varor samt i föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar.</p>
<p>Plan- och bygglagens <a href="https://lagen.nu/2010:900">(2010:900)</a> bestämmelser om planläggning av mark och vatten samt om byggande är av vikt när det gäller krav på Sevesoverksamheters lokalisering och markanvändning.</p>
<p>Central tillsynsmyndighet för verksamhet som faller under Sevesolagen och Sevesoförordningen är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Arbetsmiljöverket är tillsynsmyndighet när det gäller arbetsmiljöfrågor kopplade till Sevesoverksamheter. Naturvårdsverket är central tillsynsvägledande myndighet enligt miljöbalken. Länsstyrelserna utövar den operativa tillsynen enligt Sevesolagen och Sevesoförordningen. Den operativa tillsynen över miljöfarliga verksamheter enligt miljöbalken utövas av länsstyrelserna och kommunerna.</p>
<p>Utredningen En effektiv Sevesolagstiftning (Fö 2011:02)</p>
<p>Regeringen beslutade den 25 augusti 2011 kommittédirektiv om en översyn av regleringen av tillståndsgivning och tillsyn för verksamheter som hanterar farliga kemiska ämnen av visst slag och viss mängd, s.k. Sevesoverksamheter (dir. 2011:72). Utredningen överlämnade den 4 mars 2013 betänkandet En översyn inom Sevesoområdet - förslag till en förstärkt organisation för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (SOU 2013:14).</p>
<p>Uppdraget om genomförande av Seveso III-direktivet</p>
<p>I december 2010 lämnade Europeiska kommissionen förslag till en revidering av Seveso II-direktivet. Det främsta syftet med förslaget var att anpassa klassificeringssystemet för farliga ämnen till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1, Celex 32008R1272), den s.k. CLP-förordningen. Kommissionens förslag innehöll även förslag till andra ändringar, bl.a. när det gäller definitioner, rapportering och tillsyn.</p>
<p>Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och om ändring och senare upphävande av rådets direktiv 96/82/EG (EUT L 197, 24.7.2012, s. 1, Celex 32012L0018), det s.k. Seveso III-direktivet, antogs den 4 juli 2012 och trädde i kraft den 13 augusti 2012. Enligt artikel 32.1 i Seveso III-direktivet ska Seveso II-direktivet upphöra att gälla den 1 juni 2015. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa Seveso III-direktivet senast den 31 maj 2015. De ska tillämpa bestämmelserna från och med den 1 juni 2015.</p>
<p>Seveso III-direktivet innebär bl.a. att klassificerings-systemet för farliga ämnen anpassas till CLP-förordningen. Vidare innehåller Seveso III-direktivet nya eller ändrade bestämmelser om bl.a. information till allmänheten, offentligt samråd och deltagande i beslutsfattande, tillsyn, tillgång till information och konfidentialitet samt tillgång till rättslig prövning.</p>
<p>Utredaren ska</p>
<p>- redovisa i vilken mån svensk rätt redan stämmer överens med Seveso III-direktivets innehåll, och</p>
<p>- i förekommande fall lämna förslag till de författnings-ändringar som genomförandet av direktivet kräver.</p>
<p>Artikel 30 i Seveso III-direktivet innebär en ändring av Seveso II-direktivet. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser som behövs för att följa artikel 30 senast den 14 februari 2014. Denna fråga ingår inte i utredarens uppdrag.</p>
<p>Uppdraget om farlig verksamhet</p>
<p>Bestämmelser om skyldigheter vid farlig verksamhet finns i 2 kap. 4 § lagen om skydd mot olyckor. Vid en anläggning där verksamheten innebär fara för att en olycka ska orsaka allvarliga skador på människor eller miljön är anläggningens ägare eller den som utövar verksamheten på anläggningen skyldig att i skälig omfattning hålla eller bekosta beredskap med personal och egendom och i övrigt vidta nödvändiga åtgärder för att hindra eller begränsa sådana skador. Länsstyrelsen beslutar, efter samråd med kommunen, vilka anläggningar som omfattas av ägarens eller verksamhetsutövarens skyldigheter enligt 2 kap. 4 § lagen om skydd mot olyckor.</p>
<p>Regeringen angav i skrivelsen Samhällets krisberedskap - stärkt samverkan för ökad säkerhet (skr. 2009/10:124) att en översyn bör göras av gällande regelverk i syfte att tydliggöra att anläggningar som omfattas av lagen om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalie-olyckor också omfattas av skyldigheterna om farlig verksamhet i lagen om skydd mot olyckor.</p>
<p>Utredaren ska</p>
<p>- överväga om Sevesoverksamheter ska omfattas av kraven på farliga verksamheter enligt 2 kap. 4 § lagen om skydd mot olyckor, utan krav på föregående beslut av länsstyrelsen, och</p>
<p>- lämna de författningsförslag som bedömningen leder till.</p>
<p>Utredaren ska också lämna de övriga förslag till ändringar av regleringen av Sevesoverksamheter som kan behövas.</p>
<p>Konsekvensbeskrivningar</p>
<p>Utredaren ska för de regler som föreslås lämna en redovisning av de konsekvenser och kostnader som uppstår för företag och för kommuner, statliga myndigheter och det allmänna i övrigt. I det sammanhanget ska 14-15 a §§ kommittéförordningen <a href="https://lagen.nu/1998:1474">(1998:1474)</a> tillämpas.</p>
<h2 id="redovisning">Samråd och redovisning av uppdraget</h2>
<p>Utredaren ska samverka med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Arbetsmiljöverket, länsstyrelserna och Sveriges Kommuner och Landsting. Vidare ska utredaren samverka med branschorganisationer, arbetstagarorganisationer och miljöorganisationer samt andra myndigheter och organisationer som kan vara berörda av arbetet. Utredaren ska även samverka med andra offentliga utredningar i de fall det är relevant.</p>
<p>Utredaren ska redovisa uppdraget senast den 31 mars 2014.</p>
<p> (Försvarsdepartementet)</p>
<p></p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2011:72/2011-08-25T12:00:00+01:002011-08-25T12:00:00+01:002011:72 En effektiv SevesolagstiftningFörsvarsdepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 25 augusti 2011</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning</h2>
<p>En särskild utredare ska se över regleringen av tillståndsgivning och tillsyn för verksamheter som hanterar farliga kemiska ämnen av visst slag och viss mängd, s.k. Sevesoverksamheter.</p>
<p>Utredaren ska särskilt beakta frågan om den nuvarande ansvarsfördelningen för sådan tillsyn som tar sin grund i Rådets direktiv 96/82/EG av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (Seveso II-direktivet) är ändamålsenlig utifrån målet om en effektiv tillsyn och utifrån målsättningen att miljöbalkstillsyn och Sevesotillsyn ska ske samlat. Utredaren ska lämna förslag till nödvändiga författningsändringar och övriga åtgärder på området. Förslagen ska bl.a. syfta till att tydliggöra ansvarsfördelningen för tillsyn av Sevesoverksamheter. Förslagen ska ta sin grund i att tillsyn enligt lagen <a href="https://lagen.nu/1999:381">(1999:381)</a> om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, den s.k. Sevesolagen, och miljöbalkstillsyn så långt som möjligt ska ske samlat.</p>
<p>En översyn av ansvarsfördelningen för tillsyn ska kombineras med en översyn av de tillståndsregler som finns för Sevesoverksamheter.</p>
<p>Utredaren ska vidare analysera om gällande finansieringssystem för Sevesotillsyn är ändamålsenligt och vid behov lämna förslag till ändringar, inklusive författningsändringar.</p>
<p>Utredaren ska granska hur den praktiska samordningen av tillsyn av Sevesoverksamheter utifrån relevanta regelverk, bl.a. Sevesolagen, miljöbalken <a href="https://lagen.nu/1998:808">(1998:808)</a> och lagen <a href="https://lagen.nu/2003:778">(2003:778)</a> om skydd mot olyckor fungerar. Utredaren ska med utgångspunkt från analysen lämna förslag som kan stärka tillsynssamordningen. Vid behov ska förslagen innefatta förslag till författningsändringar.</p>
<h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2>
<p>Rådets direktiv 96/82/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (Seveso II-direktivet)</p>
<p>Rådets direktiv 96/82/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (Seveso II-direktivet) antogs den 9 december 1996. Direktivet trädde i kraft den 3 februari 1997 och skulle vara infört i nationell lagstiftning senast den 3 februari 1999. Seveso II-direktivet ersatte det tidigare Seveso I-direktivet (rådets direktiv av den 24 juni 1982 om risker för storolyckor i vissa industriella verksamheter [82/501/EEG]).</p>
<p>Seveso II-direktivet anger tröskelvärden för ett antal kemiska ämnen. Förutom sådana verksamheter som är undantagna från direktivets tillämpningsområde, är Seveso II-direktivet tillämpligt på samliga verksamheter där förekomsten av ämnen överskrider direktivets tröskelvärden. I Sverige benämns sådana verksamheter i allmänhet Sevesoverksamheter. Verksamheter som omfattas av direktivets tillämpningsområde kan falla inom en av de två kravnivåer som direktivet ställer upp - en högre och en lägre. Vilken kravnivå en verksamhet omfattas av är beroende av vilken typ av och i vilken mängd farliga ämnen förekommer i verksamhen.</p>
<p>Seveso II-direktivet innefattar ett antal skyldigheter för berörda verksamhetsutövare. De skyldigheter som en verksamhetsutövare åläggs genom direktivet skiljer sig delvis åt beroende på om verksamheten tillhör högre eller lägre kravnivå. Samtliga verksamhetsutövare är skyldiga att upprätta ett handlingsprogram för hur riskerna för allvarliga kemikalieolyckor ska hanteras. Verksamheter inom högre kravnivå är vidare skyldiga att ta fram en säkerhetsrapport och att lämna in denna till behörig myndighet samt att upprätta en intern plan för räddningsinsatser. Verksamheter inom högre kravnivå ska även lämna sådan information som krävs för att behöriga myndigheter ska kunna upprätta externa planer för räddningsinsatser.</p>
<p>Seveso II-direktivet innehåller även krav riktade till medlemsstaterna. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövarna uppfyller de krav som direktivet ålägger dem. Medlemsstaterna ska också utse en eller flera behöriga myndigheter med uppgift att genomföra bestämmelserna i direktivet. I medlemsstaternas skyldigheter ingår även bl.a. att säkerställa att direktivets mål beaktas vid reglering av markanvändning och annan relevant reglering samt att se till att det finns system för tillsyn eller andra kontrollåtgärder. Direktivet ålägger också medlemsstaterna att delge kommissionen viss information, bl.a. om vilka Sevesoverksamheter som finns i landet.</p>
<p>Direktivet ålägger vidare kommissionen att upprätta en databas med sådan information som medlemsstaterna skickar in.</p>
<p>Ett tilläggsdirektiv till Seveso II-direktivet, (Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/105/EG av den 16 december 2003 om ändring av rådets direktiv 96/82/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår) trädde i kraft i december 2003 och skulle vara infört i nationell lagstiftning under 2005.</p>
<p>Den 22 december 2010 presenterade kommissionen ett förslag till ett reviderat Seveso II-direktiv. Förslaget är för närvarande föremål för förhandling i en rådsarbetsgrupp.</p>
<p>Svenskt genomförande av direktivet</p>
<p>Det svenska genomförandet av Seveso I-direktivet skedde genom anpassningar i räddningstjänstförordningen <a href="https://lagen.nu/1986:1107">(1986:1107)</a> och genom myndighetsföreskrifter. Direktivet omfattade flera myndigheters ansvarsområden och genomförandet berörde föreskrifter från Arbetarskyddsstyrelsen, Naturvårdsverket, Statens räddningsverk och från Sprängämnesinspektionen.</p>
<p>Efter att Seveso II-direktivet hade antagits, tillsatte regeringen en utredning med uppdrag att bl.a. klarlägga vilken lagstiftning som krävdes för ett svenskt genomförande av direktivet (dir. 1996:90). Utredaren skulle även utreda vilka lagändringar som krävdes för en svensk ratifikation av konventionen om gränsöverskridande effekter av industriolyckor (industriolyckskonventionen). I januari 1998 lämnade utredaren betänkandet Säkrare kemikaliehantering (SOU 1998:13).</p>
<p>I mars 1999 överlämnade regeringen propositionen Säkrare kemikaliehantering till riksdagen (prop. 1998/99:64). Propositionen innehöll dels förslag till svensk ratificering av industriolyckskonventionen, dels förslag till svenskt genomförande av Seveso II-direktivet. Direktivet föreslogs genomföras i svensk rätt genom befintliga författningsbestämmelser, genom instiftandet av en särskild lag för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor samt genom ändringar i miljöbalken <a href="https://lagen.nu/1998:808">(1998:808)</a> med tillhörande förordningar. Riksdagen antog regeringens förslag och den nya lagen och ändringarna i miljöbalken trädde i kraft i juli 1999 (prop. 1998/99:64, bet. 1998/99:FöU6, rskr. 1998/99:219).</p>
<p>Den särskilda lag som instiftades är lagen <a href="https://lagen.nu/1999:381">(1999:381)</a> om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (Sevesolagen). I Sevesolagen har delar av Seveso II-direktivet som rör verksamhetsutövarens skyldigheter, informationsansvar samt tillsyn införlivats. Lagen innehåller även bestämmelser om ansvarsfördelning mellan myndigheter och överklagandebestämmelser. I förordningen <a href="https://lagen.nu/1999:382">(1999:382)</a> om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (Sevesoförordningen) anges bl.a. vad som ska kategoriseras som farliga ämnen och tröskelvärden för sådana ämnen.</p>
<p>De ändringar som gjordes i miljöbalken med anledning av genomförandet av Seveso II-direktivet innefattade bl.a. ett tydliggörande om att syftet med miljökonsekvensbeskrivningar som rör Sevesoverksamheter förutom de syften som redan fanns i miljöbalken även är att identifiera och bedöma faktorer i verksamhetens omgivning som kan påverka säkerheten i omgivningen. Miljöbalken ändrades också genom att det infördes ett krav på att en ansökan i ett ansökningsmål enligt miljöbalken i vissa fall ska innehålla en säkerhetsrapport. I Sevesoförordningen infördes en bestämmelse med innebörden att verksamheter i högre nivå är tillståndspliktiga och att bestämmelserna i 9 kap. 6 § miljöbalken och i förordningen <a href="https://lagen.nu/1998:899">(1998:899)</a> om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd ska tillämpas vid tillståndsprövningen.</p>
<p>Tilläggsdirektivet 2003/105/EG införlivades i svensk rätt under 2005. Författningsändringarna begränsades till att det i Sevesolagen infördes ett utökat samrådskrav för verksamhetsutövare som omfattas av den högre kravnivån. Ändringarna trädde i kraft i juni 2005 (prop. 2004/05:74, bet. 2004/05:FöU9, rskr. 2004/05:228).</p>
<p>Central tillsynsmyndighet för verksamhet som faller under Sevesolagen och Sevesoförordningen är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Arbetsmiljöverket är central tillsynsmyndighet beträffande arbetsmiljöfrågor kopplade till Sevesoverksamheter. Naturvårdsverket är central tillsynsvägledande myndighet för tillsyn enligt miljöbalken. Länsstyrelserna och kommunerna utövar den operativa tillsynen över miljöfarliga verksamheter enligt miljöbalken.</p>
<p>Det operativa tillsynsansvaret för tillsyn inom ramen för Sevesolagens och Sevesoförordningens tillämpningsområde vilar således på länsstyrelserna och kommunerna. När Seveso II-direktivet genomfördes i svensk rätt framhöll regeringen i propositionen som föregick genomförandet att hälsa, miljö och säkerhet ofta ses och hanteras i ett sammanhang (prop. 1998/99:64 s. 26). I linje med detta synsätt framhöll regeringen i propositionen att samordning av tillsyn enligt Sevesolagen (Sevesotillsyn) och miljötillsyn var nödvändig och att tillsynsorganisationen för Sevesotillsyn borde motsvara den som fanns på miljöområdet. Direktivets införande i svensk rätt bygger också på en samverkan mellan miljöbalkens bestämmelser, inklusive dess allmänna hänsynsregler, och bestämmelserna i Sevesolagen. I Sevesolagen anges att Sevesotillsyn av verksamheter som omfattas av tillståndsplikt enligt miljöbalken ska ske i enlighet med miljöbalkens ansvarsfördelning för tillsyn av miljöfarlig verksamhet. Vidare anges i Sevesolagen att tillsynsmyndigheterna ska samordna Sevesotillsyn med den tillsyn som sker enligt miljöbalken.</p>
<p>Behovet av en översyn och uppdraget</p>
<p>Regelverket för tillståndsgivning och tillsyn</p>
<p>Regeringen konstaterade i budgetpropositionen för 2011 att skrivningarna angående tillsynsansvar i Sevesolagen kommit att tolkas på olika sätt (prop. 2010/11:1 utg.omr.6, bet. 2010/11:FöU1, rskr. 2010/11:103). Efter att Seveso II-direktivet hade genomförts i svensk rätt tog dåvarande Statens räddningsverk tillsammans med Naturvårdsverket fram gemensamma riktlinjer i syfte att underlätta tolkningen. Detta har dock inte medfört någon definitiv lösning. En översyn behövs därför av hur regelverket vad gäller Sevesotillsyn är utformat och i vilken utsträckning det kan tydliggöras.</p>
<p>Det kan också konstateras att målsättningen om att samordna Sevesotillsyn och miljöbalkstillsyn i praktiken inte har fått fullt genomslag. För ett stort antal tillståndspliktiga verksamheter är tillsynsansvaret delat mellan kommunerna och länsstyrelserna. Detta är ett resultat av att ansvaret för miljöbalkstillsynen av en verksamhet i ett stort antal fall har överlåtits till kommunerna, medan ansvaret för Sevesotillsynen av samma verksamhet finns kvar hos länsstyrelsen. För icke-tillståndspliktig verksamhet ligger ansvaret för Sevesotillsyn enligt Sevesolagen på länsstyrelsen, medan kommunen har ansvaret för tillsynen enligt miljöbalken.</p>
<p>Att miljöbalkstillsyn och Sevesotillsyn i praktiken utövas av två olika aktörer riskerar att leda till brister i samordning av tillsyn och till att tillsynen inte genomförs med ett samlat stöd av bestämmelserna i Sevesolagen och miljöbalken. En översyn av regleringen av Sevesoverksamhet bör därför innefatta en granskning av hur ansvarsfördelning vad gäller tillsyn som omfattas av Sevesolagen är utformad och om den är ändamålsenlig för att uppnå en effektiv samordning av miljöbalkstillsyn och Sevesotillsyn.</p>
<p>Bestämmelserna om tillsyn och tillstånd är inom Sevesoområdet nära sammankopplade. Fördelningen av tillsynsansvaret enligt Sevesolagen är beroende av om verksamheten omfattas av tillståndsplikt enligt miljöbalken eller inte. Det är också viktigt att erfarenheter från tillsyn av Sevesoverksamheter beaktas när villkor som berör säkerhetsfrågor formuleras i tillståndsprövningen av dessa verksamheter.</p>
<p>Regeringen ser vidare ett behov av att se över de bestämmelser som medför att samtliga Sevesoverksamheter som omfattas av högre kravnivå oavsett miljöpåverkan omfattas av tillståndsplikt enligt miljöbalken. En sådan översyn bör ske utifrån en bedömning av proportionalitet mellan administrativ börda och miljönytta.</p>
<p>Sammanfattningsvis bör en översyn av ansvarsfördelningen för tillsyn kombineras med en översyn av de tillståndsregler som finns för Sevesoverksamheter.</p>
<p>Utredaren ska se över regleringen av tillståndsgivning och tillsyn för s.k. Sevesoverksamheter. Vid översynen ska särskilt belysas om gällande ansvarsfördelning för sådan tillsyn som tar sin grund i Seveso II-direktivet är ändamålsenligt fördelad för att en effektiv samordning av miljöbalkstillsyn och Sevesotillsyn ska kunna uppnås. Utredaren ska vidare ta ställning till om Sevesoverksamheter inom högre kravnivå oavsett miljöpåverkan bör omfattas av tillståndsplikt enligt miljöbalken.</p>
<p>Utifrån analysen ska utredaren lämna förslag till nödvändiga författningsändringar. Utgångspunkten för förslagen ska vara att ansvarsfördelningen för Sevesotillsyn tydliggörs. Förslagen ska vidare ta sin grund i att Sevesotillsyn och miljöbalkstillsyn så långt som möjligt ska ske samlat. Om utredaren lämnar förslag till ändrad ansvarsfördelning för tillsyn, ska i dessa förslag behovet av att tillsyn av Sevesoanläggningar utförs med erforderlig kompetens särskilt beaktas.</p>
<p>Finansiering av Sevesotillsyn</p>
<p>Tillsyn enligt Sevesolagen (Sevesotillsyn) finansieras över anslag 2:7 (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap - ramanslag inom utgiftsområde 6). Myndigheten betalar efter rekvisition ut medel till länsstyrelser som utför Sevesotillsyn. Nivån på ersättningen skiljer sig åt beroende på om det rör sig om verksamhet i högre eller lägre kravnivå.</p>
<p>Gällande finansieringssystem ger inte något utrymme att finansiera Sevesotillsyn om den utförs av kommuner. Att det inte finns fungerande finansieringslösningar för samtliga aktörer som kan ha ett ansvar för operativ Sevesotillsyn är inte tillfredsställande. I propositionen Säkrare kemikalietillsyn angav regeringen att avgiftsfinansiering för Sevesotillsyn kunde övervägas på sikt (prop. 1998/99:64 s. 58). Detta har emellertid inte skett. I samband med att reglering och fördelning av tillsynsansvar och reglerna för tillstånd ses över bör även gällande finansieringssystem granskas.</p>
<p>Utredaren ska analysera om gällande finansieringssystem för Sevesotillsyn är ändamålsenligt och vid behov lämna förslag till förändringar, inklusive författningsändringar. Om utredaren lämnar förslag till ändring i ansvarsfördelningen för tillsyn på området ska förslagen även innefatta en redogörelse för finansieringslösning.</p>
<p>Samordning av olika former av tillsyn</p>
<p>En Sevesoverksamhet kan vara föremål för tillsyn utifrån flera olika regelverk. Förutom tillsyn enligt miljöbalken och Sevesolagen, kan verksamheten vara föremål för arbetsmiljötillsyn enligt arbetsmiljölagen <a href="https://lagen.nu/1977:1160">(1977:1160)</a>, tillsyn enligt lagen <a href="https://lagen.nu/2010:1011">(2010:1011)</a> om brandfarliga och explosiva varor samt tillsyn enligt lagen <a href="https://lagen.nu/2003:778">(2003:778)</a> om skydd mot olyckor.</p>
<p>Att tillsyn av en verksamhet enligt olika regelverk samordnas är viktigt både ur ett regelförenklingsperspektiv och för att tillsynen ska bli så effektiv som möjligt. Ett led i detta är att tillsynsorganisationen för miljöbalkstillsyn och Sevesotillsyn samordnas. Utöver detta bör emellertid undersökas om den praktiska tillsynssamordningen kan stärkas inte bara vad gäller tillsyn enligt miljöbalken och Sevesolagen, utan mellan all form av olycksförebyggande, miljörelaterad och arbetsmiljörelaterad tillsyn som riktas mot en Sevesoverksamhet.</p>
<p>Utredaren ska granska hur samordningen av tillsyn av Sevesoverksamheter fungerar, sett utifrån relevanta regelverk. Regelverk som i första hand ska beaktas är Sevesolagen, miljöbalken, arbetsmiljölagen, lagen om brandfarliga och explosiva varor samt lagen om skydd mot olyckor. Vid granskningen ska utredaren bl.a. redovisa i vilken utsträckning tillsynsbesök samordnas, omfattningen av myndighetssamverkan och vilket regelförenklande arbete som finns på området.</p>
<p>Utredaren ska med utgångspunkt från analysen lämna förslag som kan stärka tillsynen och tillsynssamordningen. Vid behov ska förslagen innefatta förslag till författningsändringar. Om nya förslag lämnas ska utredaren vinnlägga sig om att ett regelförenklingsperspektiv ingår i förslagen.</p>
<p>Övrigt</p>
<p>Utredaren ska om det behövs lämna övriga förslag till ändringar av regleringen av Sevesoverksamhet.</p>
<p>Utredaren ska beakta det arbete som pågår inom EU med att revidera Seveso II-direktivet.</p>
<p>Utredaren ska beakta proportionalitetsprincipen beträffande inskränkning av kommunal självstyrelse (i enlighet med 14 kap. 3 § regeringsformen) i sina redogörelser, analyser och förslag.</p>
<p>Ekonomiska konsekvenser</p>
<p>Utredaren ska bedöma de ekonomiska konsekvenserna av förslagen för näringslivet och det allmänna. Förslagens kostnadseffekter för små respektive stora företag ska beskrivas. Utredningen ska särskilt beakta de administrativa konsekvenserna och utforma förslagen så att kostnaden för myndigheternas och företagens administration hålls så låg som möjligt. Om förslagen kan förväntas leda till kostnadsökningar för det allmänna, ska utredaren föreslå hur dessa ska finansieras.</p>
<h2 id="redovisning">Samråd och redovisning av uppdraget</h2>
<p>Utredaren ska under arbetets gång samråda med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Arbetsmiljöverket, länsstyrelserna, Sveriges Kommuner och Landsting, Plast- och Kemiföretagen, Svenska Petroleum Institutet, Jernkontoret och Skogsindustrierna, samt andra myndigheter och organisationer som kan vara berörda av arbetet. Utredaren ska även samråda med andra offentliga utredningar i de fall det är relevant.</p>
<p>Uppdraget ska redovisas senast den 29 juni 2012.</p>
<p> (Försvarsdepartementet)</p>
<p></p>http://www.opengov.se/govtrack/dir/2007:30/2007-03-01T12:00:00+01:002007-03-01T12:00:00+01:002007:30 Översyn av svensk kemikalielagstiftningMiljödepartementet<p></p>
<p>Beslut vid regeringssammanträde den 1 mars 2007</p>
<h2 id="sammanfattning">Sammanfattning av uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare skall se över den svenska kemikalielagstiftningen med avseende på tillsyn, avgifter och vad som därutöver följer av att Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s.1, Celex 32006R1907), träder i kraft. Uppdraget innefattar sammanfattningsvis att analysera och lämna förslag till</p>
<p>· de författningsändringar som bedöms nödvändiga till följd av ikraftträdandet av Reach,</p>
<p>· hur det nationella tillsynsansvaret (operativ tillsyn och tillsynsvägledning) som en följd av Reach och övrig kemikalielagstiftning, inbegripet lagstiftningen för bekämpningsmedel, lämpligen bör fördelas dels mellan olika centrala myndigheter, dels mellan centrala, regionala och lokala tillsynsmyndigheter,</p>
<p>· kemikalie- och bekämpningsmedelstillsynens omfattning och inriktning för att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig tillsyn över efterlevnaden, samt</p>
<p>· utformningen av det nationella systemet för kemikalieavgifter inklusive avgifter för bekämpningsmedel.</p>
<p>Utredaren skall beakta relevanta rapporter och utredningar, uppmärksamma hur Reach hanteras i andra medlemsstater samt särskilt beakta hur Reach kommer att påverka små- och medelstora företag.</p>
<p>Utredaren skall presentera en analys av de konsekvenser som de föreslagna författningsändringarna och övriga förslag kan få.</p>
<h2 id="bakgrund">Bakgrund</h2>
<p>Tillämpningen av de EG-bestämmelser på kemikalieområdet som föregick Reach har medfört allvarliga brister i hanteringen och användningen av kemikalier inom EU. En brist är att myndigheters bedömningar av kemikaliers effekter på hälsa och miljö tar alldeles för lång tid. Fler än 30 000 kemiska ämnen finns i nuläget på den europeiska marknaden. Av dessa är det färre än 1 500 som har testats och bedömts.</p>
<p>Krav på att tillverkare och importörer skall riskbedöma nya ämnen infördes inom gemenskapen 1981. Ämnen som fanns på marknaden före 1981 (s.k. existerande ämnen) omfattas inte av motsvarande krav. Dessa existerande ämnen utgör i dag ca 90 procent av de ämnen som används inom gemenskapen. Avseende dessa ämnen har i stället ansvaret legat på ansvarig myndighet att ta fram data om ämnet. Arbetet med att ta fram data och riskbedöma existerande ämnen har gått mycket långsamt. Detta har medfört att kunskap om miljö- och hälsoegenskaper fortfarande saknas för merparten av dessa ämnen.</p>
<p>Den 29 oktober 2003 presenterade EG-kommissionen ett förslag till en ny samlad kemikalielagstiftning i EG-förordningen om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach).</p>
<p>Den 18 december 2006 beslutades förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach). Med anledning av Reach beslutades samtidigt om en ändring av rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/121/EG.</p>
<p>Reach träder i kraft stegvis under en period av 11 år från och med den 1 juni 2007. En mängd vägledningsdokument och IT-baserade hjälpmedel utarbetas för närvarande inom EU.</p>
<p>Reach ersätter 40 existerande förordningar och direktiv inom EU och blir en gemensam och harmoniserad lagstiftning för alla EU:s medlemsstater.</p>
<p>Syftet med den nya lagstiftningen är att ta ett helhetsgrepp på kemiska hälso- och miljörisker samt att öka företagens konkurrenskraft genom skapandet av en gemensam inre marknad. Företagen får ett tydligare ansvar för att undersöka sina kemiska ämnens hälso- och miljöfarlighet. Företagen skall riskbedöma och redovisa hur vissa ämnen skall hanteras på ett säkert sätt. Särskilt farliga ämnen får inte användas utan tillstånd. Dessutom innehåller Reach regler som berör ämnen i varor, dvs. inte enbart ämnen i kemiska produkter.</p>
<p>Vissa ämnesgrupper och användningsområden har undantagits från Reach, trots att de innehåller eller berör kemikalier. Här kan nämnas bl.a. bekämpningsmedel, läkemedel, livsmedel och foder.</p>
<p>Reach kommer att beröra ett mycket stort antal företag som tillverkar, importerar eller använder kemiska ämnen, men även ett antal av de företag som enbart hanterar varor. Enligt en studie från Nutek (R 2004:12) kommer de tyngsta kraven i Reach - registreringskraven - att beröra mellan 700 och 2 300 företag. Merparten av dessa företag finns i branscherna för kemisk tillverkning eller detaljhandel och de flesta berörs i egenskap av importörer av kemiska ämnen och beredningar. Av dessa företag är 88 procent små eller medelstora företag och 70 procent har färre än 50 anställda. Vissa av kraven i Reach kommer att beröra merparten av svensk tillverkningsindustri i dess egenskap av användare av kemiska ämnen och beredningar.</p>
<p>Reach inom EU</p>
<p>En central kemikaliemyndighet, med säte i Helsingfors, inrättas på gemenskapsnivå. Den centrala kemikaliemyndigheten skall hantera data i samband med registrering av ämnen, ta fram underlag och lämna förslag till beslut i ärenden, yttra sig om olika aspekter på kemikaliehantering, samordna tillsynsfrågor och hålla databaser och information om kemikalier tillgängliga för allmänheten.</p>
<p>Den centrala kemikaliemyndigheten kommer att fatta bindande beslut i vissa frågor när medlemsstaterna är eniga. Viktigare beslut eller beslut när medlemsstaterna är oeniga kommer att fattas av kommissionen efter hörande av medlemsstaterna i ett kommittéförfarande. Kemikaliemyndigheten kommer även att förbereda de ärenden som skall beslutas av kommissionen.</p>
<p>Medlemsstaterna kommer att utse de nationella myndigheter som skall delta i kommittéarbetet. De nationella myndigheternas roll innebär en rad nya eller förändrade arbetsuppgifter, däribland ämnesutvärderingar och tillståndsprövning, underlag för begränsningar av farliga ämnen samt tillsyn inom respektive medlemsstat.</p>
<p>Avgifter från företagen till den centrala kemikaliemyndigheten för registrering och för tillståndsprövning införs.</p>
<p>Parallellt med Reach pågår ett arbete med att genomföra ett globalt system för klassificering och märkning av kemikalier (Global Harmonized System of Classification and Labelling of Chemicals - GHS) inom EU. GHS-reglerna har ett nära samband med Reach och kommer att tas in i en särskild gemenskapsförordning. Något förslag till en sådan förordning har dock ännu inte lagts fram av kommissionen.</p>
<p>Gällande svenska regler och mål inom kemikalieområdet</p>
<p>År 1999 antog riksdagen 15 miljökvalitetsmål (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183). Ett 16:e miljökvalitetsmål antogs 2005 (prop. 2004/05:150, bet. 2005/06:MJU3, rskr. 2005/06:48). Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö innebär att miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats eller utvunnits av människan och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Till detta miljökvalitetsmål hör en rad delmål som skall tjäna som riktmärken för arbetet med en Giftfri miljö. Reach har av regeringen och riksdagen bedömts vara den enskilt viktigaste processen för uppfyllandet av miljökvalitetsmålet Giftfri miljö (prop. 2004/05:150, bet. 2005/06:MJU3, rskr. 2005/06:48).</p>
<p>De svenska bestämmelserna om kemikalier finns i första hand i 14 kap. miljöbalken, i förordningen <a href="https://lagen.nu/1998:941">(1998:941)</a> om kemiska produkter och biotekniska organismer samt i föreskrifter meddelade av Kemikalieinspektionen.</p>
<p>Bestämmelser om kemikalier finns även i exempelvis lagen <a href="https://lagen.nu/1999:381">(1999:381)</a> om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor och lagen <a href="https://lagen.nu/1988:868">(1988:868)</a> om brandfarliga och explosiva varor som reglerar hantering och import av sådana varor. En översyn av lagen om brandfarliga och explosiva varor har gjorts och förslag till en ny lag och förordning om brandfarliga och explosiva varor har lämnats (Ny reglering om brandfarliga och explosiva varor - SOU 2006:16). Förslaget har remissbehandlats och är nu föremål för beredning inom Regeringskansliet.</p>
<p>Generella bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken. Specifika bestämmelser med utpekande av ansvariga myndigheter finns i förordningen <a href="https://lagen.nu/1998:900">(1998:900)</a> om tillsyn enligt miljöbalken. Även förordningen <a href="https://lagen.nu/1998:950">(1998:950)</a> om miljösanktionsavgifter samt förordningen <a href="https://lagen.nu/1998:940">(1998:940)</a> om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken är relevanta på miljöområdet. Kemikalieinspektionens avgiftssystem för tillsyn och prövning regleras genom förordningen <a href="https://lagen.nu/1998:942">(1998:942)</a> om kemikalieavgifter m.m.</p>
<p>Riksrevisionens granskning av tillsynen</p>
<p>Riksrevisionen presenterade den 20 februari 2006 rapporten Mer kemikalier och bristande kontroll - tillsynen av tillverkare och importörer av kemiska produkter (RiR 2006:4). I rapporten redogör Riksrevisionen för sin granskning av statens insatser vid tillsyn av tillverkare och importörer av kemiska produkter.</p>
<p>Riksrevisionen har identifierat brister i såväl tillsynens omfattning som innehåll. Riksrevisionen bedömer att alldeles för få företag blir föremål för inspektion. Samtidigt menar revisionen att den tillsyn som utförs är otillräcklig i relation till de brister som identifieras hos de granskade företagen.</p>
<p>Riksrevisionen har vidare uppmärksammat att det finns parallella ansvar för den operativa tillsynen och för tillsynsvägledningen. Enligt revisionens uppfattning motverkas ett gott tillsynsresultat av att</p>
<p>· tydligt avgränsade ansvarsområden saknas mellan tillsynsmyndigheterna,</p>
<p>· tillsynsmyndigheternas resurser är begränsade, samt</p>
<p>· det finns andra områden som ställer tydligare krav på insatser från myndigheterna.</p>
<p>Riksrevisionen rekommenderar att regeringen bör överväga att</p>
<p>· vidta de åtgärder som krävs för att försäkra sig om att tillsynen av kemiska produkter har en omfattning och en inriktning som svarar mot dagens risksituation och de mål som uttrycks i miljökvalitetsmålet Giftfri miljö,</p>
<p>· ta initiativ till en översyn av fördelningen av ansvar för tillsyn av kemiska produkter enligt miljöbalken, dvs. ansvarsfördelningen mellan Kemikalieinspektionen och de kommunala tillsynsnämnderna för operativ tillsyn samt mellan Kemikalieinspektionen och länsstyrelserna för tillsynsvägledning,</p>
<p>· precisera vilka krav som bör ställas på Kemikalieinspektionen och länsstyrelserna avseende tillsynsvägledning, särskilt när det gäller uppföljning och utvärdering av den operativa tillsynen, och</p>
<p>· se över systemet för kemikalieavgifter.</p>
<p>Ekonomistyrningsverkets förslag till finansiering</p>
<p>Ekonomistyrningsverket har på uppdrag av regeringen överlämnat en rapport där verket har utrett finansieringen av arbetet med bekämpningsmedel vid Kemikalieinspektionen och en rapport där verket har utrett hur främjandet av tillgången på bekämpningsmedel med låg risk kan finansieras.</p>
<p>I rapporten Avgiftssystem för prövning och tillsyn av bekämpningsmedel (ESV 2003:11) redovisar verket förslag kring vilka delar av Kemikalieinspektionens arbete med bekämpningsmedel som bör finansieras med avgifter och vilka delar som bör finansieras med skattemedel. Ekonomistyrningsverket lämnar även förslag till bl.a. ett avgiftssystem för prövning och tillsyn av bekämpningsmedel.</p>
<p>I rapporten Stöd för bekämpningsmedel med låg risk (ESV 2005:12) föreslår Ekonomistyrningsverket bl.a. att en del av Kemikalieinspektionens anslag skall reserveras för finansiellt stöd för prövning av bekämpningsmedel med låg risk för hälsa och miljö. Verket föreslår att företag som ansöker om godkännande för produkter som klassificeras som lågriskprodukter skall få avgiften reducerad med 50 procent.</p>
<p>Utredningsbehovet</p>
<p>Ikraftträdandet av Reach innebär att den europeiska kemikalielagstiftningen förändras i grunden. För att klara av övergången till det nya regelverket på nationell nivå behövs en översyn av den svenska kemikalielagstiftningen och annan nationell lagstiftning med anknytning till kemikalieområdet.</p>
<p>Som en följd av ikraftträdandet av Reach och inrättandet av en europeisk kemikaliemyndighet kommer de nationella myndigheternas arbetsuppgifter och rutiner att förändras, inte minst avseende tillsynsarbetet.</p>
<p>En allmän översyn av tillsynsverksamheten men även av avgiftssystemet är därför nödvändig. Översynen bör inte enbart vara begränsad till de effekter som Reach medför för allmänkemikalier, utan bör även inkludera bekämpningsmedel.</p>
<p>Kemikalieinspektionen har inför ikraftträdandet av Reach lämnat förslag på vilka ändringar i svensk lagstiftning som måste vara utförda före den 1 juni 2007 (Behovet av svensk lagstiftning när REACH träder i kraft, Miljödepartementets dnr M2007/197/Kk). Dessa förslag kommer att beredas inom Regeringskansliet under våren 2007.</p>
<p>Förhållandet mellan Reach och svensk nationell lagstiftning</p>
<p>Reach är en gemenskapsförordning och kommer därför att gälla direkt i Sverige. Sveriges nuvarande kemikalielagstiftning grundar sig även den till största delen på EG-regler.</p>
<p>Ikraftträdandet av Reach kommer att medföra att en stor del av dagens svenska bestämmelser på kemikalieområdet ersätts av bestämmelserna i Reach. Nationella bestämmelser på kemikalieområdet kommer dock även i fortsättningen att behövas på vissa områden som ligger utanför Reach. Vidare ställs i Reach krav på en nationell tillsyn av efterlevnaden av Reach. Den närmare utformningen av tillsynen skall regleras nationellt. Hur tillsynen av hantering av kemikalier i kvantiteter mindre än ett ton skall bedrivas bör också tydliggöras, då detta inte omfattas av Reach.</p>
<p>Reach medför således att en översyn av den svenska kemikalielagstiftningen är nödvändig. I första hand måste bestämmelserna i 14 kap. miljöbalken och de förordningar och föreskrifter som är knutna till detta kapitel ses över. I andra hand måste även övriga författningar med anknytning till kemikalieområdet ses över.</p>
<p>Även förhållandet mellan bestämmelserna i Reach och de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken bör belysas. Vidare behöver det utredas hur produktregistret i 14 kap. 10 § miljöbalken förhåller sig till det register som den centrala kemikaliemyndigheten kommer att ansvara för enligt Reach. Utgångspunkten bör vara att de funktioner som det svenska produktregistret har skall finnas kvar i den mån dessa funktioner inte ersätts av Reach. Ett mål skall vara att uppnå enkelhet och tydlighet så att företagens uppgiftslämnarbörda kan minskas.</p>
<p>Det behöver även utredas om Reach föranleder ändringar inom andra lagstiftningsområden. Aktuella områden kan vara t.ex. arbetsmiljö, materialåtervinning, hantering av avfall och farligt avfall, hantering av brandfarliga och explosiva varor, åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, sekretess, skydd mot förorening av luft, mark och vatten samt konsumentfrågor avseende ämnen i varor och producentansvar.</p>
<p>Avgifter</p>
<p>Enligt Reach skall avgifter tas ut för registrering av kemiska ämnen samt för tillståndsprövning. Avgifterna tas ut centralt, men avgiftsmedel kan tillgodoföras medlemsstaterna i den mån dessa fullgör uppgifter enligt Reach, t.ex. vad gäller ämnesutvärdering. De nuvarande svenska kemikalieavgifterna tas delvis ut för andra syften, bl.a. för att finansiera tillsynen. Enligt förordningen <a href="https://lagen.nu/1998:942">(1998:942)</a> om kemikalieavgifter m.m. skall avgift betalas för Kemikalieinspektionens prövning och tillsyn i fråga om kemiska produkter, biotekniska organismer och varor enligt 14 kap. miljöbalken.</p>
<p>Det behöver därför utredas vilka förändringar som behöver göras i de svenska reglerna om kemikalieavgifter. Nuvarande avgiftssättning, som bygger på full kostnadstäckning, medför ofta hindrande kostnader för att etablera sig på marknaden för nyetablerade små företag. Denna etableringströskel är från samhällsekonomisk synpunkt problematisk om den försvårar introduktionen av nya miljöanpassade produkter - exempelvis biologiska bekämpningsmedel.</p>
<p>Riksrevisionen har i rapporten om tillsynen av tillverkare och importörer av kemiska produkter (RiR 2006:4) konstaterat att det nationella systemet för kemikalieavgifter bör ses över. Riksrevisionen har bl.a. kritiserat att en betydande del av kemikalieavgifterna i praktiken används för andra ändamål än tillsyn.</p>
<p>Ekonomistyrningsverket har på uppdrag av regeringen utrett finansieringen av arbetet med bekämpningsmedel vid bl.a. Kemikalieinspektionen (ESV 2003:11). Verket ger förslag till vilka delar av verksamheten som skall vara avgiftsfinansierad respektive skattefinansierad. Ekonomistyrningsverket har även utrett hur man kan främja bekämpningsmedel med låg risk för hälsa och miljö (ESV 2005:12). Bland annat föreslås att en del av Kemikalieinspektionens anslag skall användas för stödåtgärder vid godkännande av bekämpningsmedel med låg risk.</p>
<p>Vid en översyn av avgiftssystemet på kemikalieområdet bör Riksrevisionens och Ekonomistyrningsverkets bedömningar och rekommendationer beaktas. För att få en enhetlig översyn och reglering av avgiftssystemet på kemikalieområdet bör en allmän översyn ske, där avgifterna både för allmänkemikalier och bekämpningsmedel ses över i ett sammanhang. Det är här viktigt att belysa hur en god transparens i avgiftssystemet, som innebär att företagen uppfattar avgifterna som tydliga, konsekventa och ändamålsenliga, kan uppnås.</p>
<p>Sanktioner</p>
<p>Med Reach följer krav på medlemsstaterna att fastställa påföljder vid överträdelser av bestämmelserna i EG- förordningen. Dessa skall rapporteras till EG-kommissionen senast den 1 december 2008. Medlemsstaterna skall också vidta åtgärder för att se till att påföljderna verkställs. Påföljderna skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.</p>
<p>En genomgång bör således ske av vilka regler i Reach som nationellt bör sanktioneras genom straffbestämmelser samt vilka som bör sanktioneras genom miljösanktionsavgifter. Vid genomgången bör hänsyn tas till att Reach introducerar en rad åtgärder för begränsning av risker med kemiska ämnen såsom krav på tester, redovisning av testdata, riskbedömningar och tillhandahållande av information om kemiska ämnens inneboende egenskaper. Ett sanktionssystem bör därför väljas som både främjar efterlevnaden av dessa kunskapsuppbyggande åtgärder och minskar benägenheten att överträda bestämmelserna. I utredningen skall det också beaktas hur sanktionssystem i andra EU-länder kommer eller kan komma att utformas, för att skapa förutsättningar för en sund konkurrens på lika villkor på den inre marknaden.</p>
<p>Tillsynsorganisationen</p>
<p>Den nya europeiska kemikaliemyndigheten kommer att ha huvudansvaret för tillsynen av Reach på gemenskapsnivå. Ansvaret för det operativa tillsynsarbetet kommer även i framtiden att ligga på de nationella tillsynsmyndigheterna. I dag är det i första hand Kemikalieinspektionen, länsstyrelserna och de kommunala tillsynsmyndigheterna som utövar operativ kemikalietillsyn, men även Naturvårdsverket, Arbetsmiljöverket, Generalläkaren och Räddningsverket utövar viss kemikalietillsyn.</p>
<p>Reach skapar ett behov av ett fungerande samarbete mellan den europeiska kemikaliemyndigheten och de nationella Reach-myndigheterna samt övriga nationella tillsynsmyndigheter. Det kommer även att finnas ett starkt behov av samarbete mellan medlemsstaterna i tillsynsfrågor.</p>
<p>Riksrevisionen har i sin rapport RiR 2006:4 bedömt att den nuvarande tillsynen av tillverkare och importörer av kemiska produkter är otillräcklig både avseende omfattning och innehåll. Riksrevisionen har lämnat ett antal rekommendationer med förslag på överväganden. Regeringen delar bedömningen att den nuvarande tillsynen är otillräcklig. I samband med översynen av den svenska lagstiftningen till följd av Reach och mot bakgrund av den granskning och de rekommendationer som Riksrevisionen har gjort, finns det således ett behov av att se över hela tillsynsverksamheten. För att få en enhetlig översyn av tillsynen på hela kemikalieområdet, bör denna översyn inbegripa tillsyn av både allmänkemikalier och bekämpningsmedel.</p>
<p>Den svenska kemikalietillsynen skall utformas så att den säkerställer en effektiv och ändamålsenlig tillsyn över efterlevnaden av Reach och övrig kemikalielagstiftning, inbegripet lagstiftningen för bekämpningsmedel, samt blir en viktig del i arbetet mot miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Översynen bör därför omfatta hur kemikalietillsynen bör vara utformad organisatoriskt och belysa fördelningen av ansvaret dels mellan centrala myndigheter med centralt ansvar för tillsynsvägledning inom angivna ansvarsområden, dels mellan centrala, regionala och lokala tillsynsmyndigheter. Översynen bör även innefatta vilken omfattning, utformning och innehåll tillsynen bör ha.</p>
<p>Det bör särskilt uppmärksammas att Reach även lägger ansvar på yrkesanvändare av kemikalier och att detta medför ett behov av tillsyn av att yrkesanvändare genomför de åtgärder för skydd av arbetsmiljö och yttre miljö som leverantören rekommenderar eller själva gör en kemikaliesäkerhetsbedömning. I detta sammanhang behöver särskilt Arbetsmiljöverkets roll i tillsynsarbetet analyseras.</p>
<h2 id="uppdrag">Uppdraget</h2>
<p>En särskild utredare skall se över det svenska regelverket på kemikalieområdet med avseende på tillsyn, avgifter och vad som därutöver följer av att Reach träder i kraft.</p>
<p>I uppdraget ingår att särskilt undersöka förhållandet mellan Reach och nationella regler i syfte att försäkra sig om att kraven enligt EG-rätten uppfylls. En översyn behöver bl.a. göras av bestämmelserna i 14 kap. miljöbalken. Även förhållandet mellan Reach och de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken behöver utredas.</p>
<p>Utredaren skall göra en översyn av samtliga lagstiftningsområden som berörs av Reach. Här avses bl.a. områden som arbetsmiljö, materialåtervinning, hantering av avfall och farligt avfall, hantering av brandfarliga och explosiva varor, åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, sekretess, skydd mot förorening av luft, mark och vatten samt konsumentfrågor avseende ämnen i varor och producentansvar.</p>
<p>Utredaren skall därutöver, för att nå syftet med Reach och miljökvalitetsmålet Giftfri miljö, göra en allmän översyn av avgiftssystemet för kemikalier, tillsynen för kemikalier, tillsynsorganisationen och ansvarsfördelningen mellan de berörda nationella tillsynsmyndigheterna inklusive länsstyrelser och kommunala tillsynsmyndigheter. Översynen av avgiftssystemet och tillsynsverksamheten för kemikalier skall omfatta systemen i sin helhet och avse både allmänkemikalier och bekämpningsmedel.</p>
<p>Utredaren skall inom ramen för sitt uppdrag värdera för- och nackdelar med en avgiftskonstruktion som stimulerar en introduktion av kemikalier eller bekämpningsmedel som bedöms vara särskilt önskvärda på grund av sina miljöegenskaper. Denna utvärdering kan, om utredaren anser det lämpligt, begränsas till att endast omfatta bekämpningsmedel.</p>
<p>Utredaren skall kartlägga och analysera behovet av förändringar, föreslå åtgärder med utgångspunkt i den genomförda analysen och uppmärksammade brister samt överväga och föreslå författningsförändringar. Utredaren skall också analysera och beakta konsekvenserna av förslagen, särskilt för små och medelstora företag.</p>
<p>Utredaren skall uppmärksamma hur frågor till följd av ikraftträdandet av Reach kommer eller kan komma att hanteras i andra länder inom gemenskapen.</p>
<p>Utredaren bör så långt det är möjligt beakta utvecklingen vad gäller införandet av gemensamma regler om klassificering och märkning av kemikalier (GHS).</p>
<p>Utredaren skall särskilt</p>
<p>· ta hänsyn till Riksrevisionens rapport Mer kemikalier och bristande kontroll - tillsynen av tillverkare och importörer av kemiska produkter (RiR 2006:4) och de rekommendationer som lämnas i rapporten,</p>
<p>· beakta Ekonomistyrningsverkets bedömningar i rapporten Avgiftssystem för prövning och tillsyn av bekämpningsmedel (ESV 2003:11) och rapporten Stöd för bekämpningsmedel med låg risk (ESV 2005:12),</p>
<p>· beakta Kemikalieinspektionens promemoria (dnr M2007/197/Kk) om vilka författningsändringar som behöver vara genomförda innan Reach träder ikraft den 1 juni 2007,</p>
<p>· uppmärksamma betänkandet Ny reglering av brandfarliga och explosiva varor (SOU 2006:16),</p>
<p>· uppmärksamma betänkandet Öppna system för provning och kontroll - En utvärdering (SOU 2006:113),</p>
<p>· i relevanta delar beakta Nuteks rapport REACH - EU:s förslag till nya kemikalieregler - omfattning och effekter för svenska företag (R 2004:12),</p>
<p>· hålla sig informerad om det arbete med riktlinjer för tillsyn som pågår inom Finansdepartementet, och</p>
<p>· följa beredningen inom Regeringskansliet av förslagen i Ansvarskommitténs slutbetänkande Hållbar samhällsutveckling med utvecklingskraft (SOU 2007:10).</p>
<p>Utredaren skall särskilt beakta hur Reach kommer att påverka små- och medelstora företag. Utredarens förslag skall vara i överensstämmelse med regeringens ambition om en generell regelförenkling för att minska företagens administrativa kostnader.</p>
<p>Konsekvenser och arbetets genomförande</p>
<p>Enligt 14 och 15 §§ kommittéförordningen <a href="https://lagen.nu/1998:1474">(1998:1474)</a> skall konsekvenser i olika avseenden av utredningsförslag beräknas och redovisas. Utredaren skall särskilt uppmärksamma de ekonomiska konsekvenserna för staten, kommuner, företag och enskilda samt de samhällsekonomiska konsekvenserna. Konsekvenserna för berörda myndigheters resurser skall beaktas och belysas. Vid eventuella statsfinansiella effekter skall utredaren föreslå finansiering.</p>
<p>Utredaren skall samråda med berörda myndigheter, kommuner, näringslivet, experter och organisationer.</p>
<p>När det gäller konsekvenser för företag, särskilt för små och medelstora företag, skall utredaren även samråda med Näringslivets regelnämnd. Om förslagen har betydelse för små företags arbetsförutsättningar eller villkor i övrigt i förhållande till större företags, skall detta redovisas.</p>
<p>Utredaren skall redovisa sitt uppdrag i ett slutbetänkande senast den 30 juni 2008. Utredaren skall senast den 31 oktober 2007 redovisa ett delbetänkande avseende de förslag till åtgärder som krävs för tillämpningen av de delar av Reach som börjar gälla den 1 juni 2008.</p>
<p> (Miljödepartementet) </p>